“Jag och min ätstörning”

July 6th, 2014

Så, här sitter jag, med tårar i ögonen och är hukad över toalett stolen. Flera år har jag kämpat med ätstörningen, men fortfarande får den mig att göra dessa sjuka saker. Varför åt jag allt godis? Jag skulle ju bara ta några. När jag tagit några kunde jag lika gärna ta fler – det var ju så gott! Men det blev för mycket.. Jag åt tills jag mådde illa och ännu en gång fick jag släpa iväg mig till toaletten för att försöka tömma magen på alla de godheter jag lyckats hetsat i mig. Vilket misslyckande! Tillbaka i samma sjuka mönster, som alltid – kommer det någonsin gå att bryta?

Samtidigt som jag står där, hukad över toaletten med fingrarna i halsen vet jag att det inte slutar här. Kalorierna har kroppen säkert redan hunnit tagits upp, så de måste förbrännas.

Jag sköljer av mig snabbt, dricker lite vatten, tar ett tuggummi och gör mig redo för att hoppa på nästa buss mot gymmet. Planen är att förbränna ca 500 kcal, då kan jag känna mig lugn över min godishets. Men redan när jag stiger utanför dörren känner jag hur orken har sugits ur min kropp – den är inte i form för ett hårt träningspass.

Jag tvingar iväg mig till gymmet. Allting går segt. Egentligen vill jag inte detta, men det känns som att jag måste. Annars kommer vikten att gå upp massa. Jag förstår inte varför jag åt allt det där. Nu måste jag träna bort det.

Jag orkar inte springa. Jag försöker köra andra konditionsövningar, men kroppen är trött. Jag lyckas bara förbränna ca 100 kcal och sedan beslutar jag mig för att ge upp på cardio och styrketräna lite istället. ”Muskler förbränner mer än fett” sägs det ju, så jag kan försöka skaffa mig massvis med muskler nu. Varför utsätter jag min kropp för detta?

Hungern börjar smyga sig på och jag blir påmind. ”Fan, jag vill ju inte äta. Har ju redan ätit för mycket.” lyder första tanken. Sedan slår det mig att ”Nu har jag ju tränat, jag vill väl inte bryta ned mina muskler? Klart jag ska äta, men det bör vara något proteinrikt!”.  Jag börjar med att ta en proteinshake, men inom kort tid blir hungern så pass påtaglig att ätstörningen ger med sig och jag äter ordentligt med mat. Det är skönt att vara mätt och belåten, det kändes som att kroppen behövde detta, men ändå kunde jag inte hindras från att slås av tanken ”Fan, jag som redan ätit för mycket…” . Nu planerar jag in att träna massa imorgon också, kanske hinner jag med en promenad innan läggdags dessutom (?).

Tankarna får aldrig ro. Jag åt lite för mycket godis och sedan gick resten av dagen ut på att kompensera för det. Så här lever jag. Så här ser mitt liv ut. När det är bara jag och min ätstörning.

OBS: denna text skrivs i ”jag-form” utan att specifikt syfta på mig själv. Texten är ämnad att ge en bild över hur ätstörningar kan yttra sig genom kompensation och hur tankarna kretsar i den drabbades huvud. Det är såhär cirkeln kan utforma sig och antingen repeteras dagligen, flera gånger per dag eller vid enstaka tillfällen; då och då. Oavsett frekvens är det ett sjukt beteende och ett mönster som är extremt svårt att bryta.

IMG_2446

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Att träna hälsosamt

January 2nd, 2014

Det är garanterat ett stort antal personer som beslutat sig för att öka träningsmängden detta år. Det är ju fantastiskt att folk vill ta nya tag och förbättra sin hälsa. Dock medför denna träningshets ett flertal konsekvenser som får en motsatt effekt på hälsan än den önskade.

Det är lätthänt att viljan och motivationen låter träningsdosen bli för hög redan i början, vilket snarare leder till att kroppen får ta stryk än att hälsan förbättras. Fitspoon hävdar ofta att vi underskattar vår egen kropp och att vi alltid måste pusha den hårdare, även när vi tror att vi inte orkar. Det är klart att vi behöver pusha oss själva för att nå resultat, men till skillnad från detta kan jag garantera att kroppen behöver vila när den är trött. När det sägs att man ska pusha sig själv handlar det snarare om under träningspasset och inte i hur ofta man tränar. Att träna när kroppen inte har energin för det är skadligt, och inte alls hälsosamt!

Jag har själv värderat träningen fel många gånger tidigare. För mig har det varit viktigt att träna effektivt och varje dag! Sedan blir jag chockad när kroppen inte alls har samma ork som i början. Jag har fått lära mig den hårda vägen; genom anorexi och skador pga. överträning. Det viktigaste är att jag har fått lära mig, och nu kan jag dela med mig av den kunskapen till andra.

Jag tror att många gör just felet med att satsa för mycket på träningen i början, och några veckor senare ge upp då kroppen totalt säger ifrån. Många tänker nog “nu ska jag gymma varje dag!“, men det är sällan som kropp och psyke pallar med det om man är ovan eller vet exakt hur man ska träna på rätt sätt. Det ska inte vara allt eller inget, för träning är bra när den genomförs i en mängd som ger balans med kost och övriga delar i livet. När träningen går till överdrift så blir det snarare ett tvång än en hälsofrämjande faktor. Om livet börjas anpassas till träningen och det sociala uteblir befinner man sig i riskzonen för Ortorexi. De som inte ger upp, trots att kroppen säger ifrån, riskerar att dra på sig denna form av ätstörning.

När vi tränar bryter kroppen ned muskelfibrer och använder sig av den energi som finns lagrad i kroppen, framför allt i form av glykogenförråd. För att musklerna ska byggas upp är det ytters viktigt att dessa energiförråd fylls på så fort som möjligt efter träningspasset. Det är ju inte under själva träningen som kroppen bygger musklerna, utan det är när den får vila! Får kroppen inte den näring eller den vila som den behöver så kommer träningen leda till nedbrytning istället för uppbyggnad. Att bryta ned kroppens beståndsdelar är knappast ett hälsosamt träningssätt (såvida man inte är överviktig och enbart strävar efter viktnedgång).

Vill man börja träna hälsofrämjande så gör inte de misstagen jag har gjort. Låt inte träningsdosen gå till överdrift och tänk inte “jag väntar med att äta tills jag kommit hem så jag är riktigt hungrig” istället för att ha med dig ett mellanmål att äta direkt efter träningen. Kroppen hinner med nedbrytning på den där timmen det tar innan du kommit hem, fixat mat och serverat den på bordet. Ät direkt efter träningen, blodsockernivån behöver stabiliseras och tro mig, efter ett bra träningspass kommer du inte bli mätt på ett litet mellanmål, hungern kommer ändå finnas där när du sätter dig vid köksbordet och ska äta en rejäl måltid. 😉

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Bli smal och lycklig genom att underäta hela dagen och hetsa på kvällen

September 27th, 2013

Hejsan!

Du kan ta en titt i spegeln så kan jag bara få berätta för dig att du har äckligt mycket fett på fel ställen av din kropp. Det är riktigt fult och jag hoppas du tänker över dina matvanor. Du är smart om du slutar äta ordentliga måltider, för då kommer du att bli smalare. När suget efter mat kommer ikapp dig senare så kommer du vilja äta upp kylskåpet om och om igen. Men då kommer du att bli FET igen och ännu äckligare. Det ska jag se till att du inte glömmer! För nu måste du kompensera, annars kommer du förbli stor som ett hus, ett stort äckligt misslyckat fetto.

Nej, äta ordentliga måltider får du inte göra och när koppen signalerar att den fått för lite näring kommer jag att straffa dig om du faller för suget. Jag finns här för att göra dig perfekt mager, men lyssnar du inte så är du värdelös.

Jag är en ätstörning, en del kallar mig Bulimia, några kallar mig olika former av Anorexia och andra kallar mig UNS. Jag ska se till att du inte lyssnar på kroppens signaler, jag ska se till att du inte äter en mumsbit under hela skoldagen för att sedan överrumpla dig med ångest när du på kvällen äter ur skafferiet. Du har önskat mig i ditt liv för att göra dig smal och lycklig, då är det väl det du skulle bli om du bara kunde disciplinera dig till att lyssna på mig?

Det är extremt vanligt att personer känner ångest när de på kvällskvisten proppar i sig en stor mängd mat och kalorier. Det känns som en överätning, och i vissa fall är det även det. Ångesten får en att vilja kompensera detta överätandet på olika sätt. Framför allt ställer man in sig på att äta betydligt mindre dagen efter för att kompensera ner kaloriintaget (man vill ju inte gå upp i vikt).

Det som många blir blinda för i ångestens ögonblick är det logiska förklaringen till överätningen, vilket i många fall är att man ätit för lite tidigare under dagen. Kroppen signalerar att den inte fått den energi som den gjort av med och blir hungrig/sugen. Försöker man sedan kompensera den “ikapp ätningen” så leds man in i en ond spiral. Genom att äta ännu mindre dagen efter kommer kroppen fortfarande att få för lite under dagen och därmed leder det till ännu en kvällslig överätning.

Det bästa är att äta ordentligt från början av dagen! Då lägger man en god grund och man blir inte lika känslig för förändringar. Det är bättre att man på kvällen känner att man ätit tillräckligt mycket under dagen och kroppen kanske signalerar att den inte alls behöver ett kvällsmellis. Kroppen ljuger inte för en om man lärt sig lyssna. Den är hungrig av en anledning, och det är inget misslyckande att äta när kroppen säger till! Det leder snarare till en lyckligare människa, än den person ätstörningen vill att man ska vara.

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Paniken när man ätit mer

August 2nd, 2013

Anorexins största rädsla: att äta för mycket. För mycket mat gör en tjock. För mycket mat ger en ångest. För mycket mat måste kompenseras. Därför är det lycka när man äter för lite. Därför blir mat en fiende. Därför är det så viktigt att vara smal.

Om man en gång upplevt den ätstörda ångesten efter att man har ätit för mycket så är det inte konstigt att man fruktar maten. Det misslyckandet som ätstörningen skäller på en över är ingen känsla rolig att hantera. Det uppstår en panikartad situation och tusen-miljarder känslor och tankar flyger okontrollerat genom ens huvud. Man går under.. känns det som.. men på något sätt tar man sig igenom det. För där står man idag och inte tusan finns ångesten kvar över de där extra godisbitarna jag åt för flera månader sedan. Knappast att den där extra tårtbiten gjorde mig tjockare på farsans födelsedag, eller inte en chans att jag gick upp i vikt av asken chokladpraliner man åt under julen. Inte heller mår jag sämre av att ha ätit en pizza istället för sallad här om dagen, eller att jag ätit fullfeta produkter istället för light emellanåt. Ätstörningens ångest attackerar en för tillfället, men ångestens handlingar förstör framtiden mer än det man fått ångest över.

En mängd extra kalorier en dag gör en inte fet! Det är en utav de största myterna som man så gärna tror på i panikens hetta. Fall inte för ätstörningens lögner, börja inte kompensera och/eller kontrollera. Vågen kan visa mer, men det är inte för att man blivit tjockare. Magen kan ha blivit rundare, men det är inte heller för att man blivit tjockare. Mat väger och mat tar plats – då är det väl inte konstigt att det också visar sig? Men kroppen bryter ned mat hela tiden och man slutar inte med att förbränna energi förrän man är död. Lite extra här och där jämnar ut sig i längden. Mycket extra någon enstaka gång hanteras av kroppen.

De gånger man ätit extra mycket har ofta sina logiska förklaringar också, men de blundar gärna ätstörningen för. Är man extra hungrig så är det bevis på att kroppen behöver extra. Antingen pga man ätit lite för lite under en längre period, fått i sig mycket för lite de senaste måltiderna eller kanske förbränt extra mycket genom ex. träning. En överätning behöver inte vara mer än man behöver, utan i många fall kan det faktiskt handla om att äta ikapp det man missat.

Låt inte paniken stiga er åt huvudet, låt inte ätstörningen övertala er med ångest, lita på kropp och knopp. Extra mycket mat gör inte någon skillnad om det bara är enstaka tillfällen.

Igår kväll åt jag fanatiskt mycket godis efter middagen (för att vara jag). Det kan man tänka “åh, vad äckligt, det behövs kompenseras” men man kan också tänka “gud, min kropp behövde nog verkligen det där och gott var det”. Vilken tanke är det friska? Vill man bli frisk, måste man tänka friskt.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Vi är fler som väljer livet

July 21st, 2013

Detta är en insändare som Frida (vackert.blogg.se) har skrivit och fått publicerad i ett flertal tidningar. Jag vill instämma i hennes text och tycker att det är fantastiskt fint skrivet. Det är underbart att se att det finns fler som vill sprida liknande budskap som en själv. Det ger mig som sagt hopp om framtiden när fler tar ställning och initiativ till att genomföra förändring.

 

 

I CHOOSE LIFE

 

 
Många ungdomar i dagens samhälle känner en ständig press att följa idealet som framställs överallt i de sociala medierna och på de sociala nätverken. Man ska vaar smal, men samtidigt ha muskler. Man ska äta både “rätt” och bra mat och framförallt ska man träna mycket och regelbundet. 
 
Det som en gång var hälsosamt har idag tyvärr blivit mer en hets. En träningstrend som har eskaerat till en träningshets. Idag räcker det inte längre med att man tar en frisk promenad eller en skön simtur, utan idag ska det presteras på hög nivå. Det ska fotas, gillas och delas på de sociala medierna. Det är som en tävling, en tävling som går ut på att springa flest kilometer på gymmet eller att äta den mest hälsosamma middagen. Eller ännu farligare, gå ner mest i vikt på kortast tid. 
 
Det är tydligt att fler och fler av samhällets ungdomar väljer att hoppa på den här trenden. Överallt möts vi av unga människor, framförallt unga tjejer som postar bilder på sig själva då dem har, ska eller till och med håller på att träna och även bilder på nyttig mat eller inspirationsbilder på smala och vältränade tjejer. Allt detta finns på de sociala nätverken som Instagram och på diverse olika bloggar.
 
Ja blev besatt av den här trenden och är idag sjuk i en ätstörning. Den så kallade hälsohetsen blev min vardag som innebar att ständigt leta fel på mig själv och saker jag kunde förbättra, eller tips på livsmedel som ökade förbränningen. Att vid återkommande tillfällen använda laxerande medel för att snabbt bli av med det jag ändå stoppade i mig. 
 
Att hela tiden gå omvägr för att förbränna mer. Att hellre vara hemma och motionera än att umgås med kompisar var ett enkelt val. Hungern försvann medan ångesten växte. Det här är bara några få exempel vad min ätstörning gjorde, och till viss del fortfarande gör. 
 
Att leva såhär var i min värl hälsosamt och jag trodde att det skulle leda till ett lyckligare liv. För smal = lycklig. Eller? Den ständiga ångesten är som vardagsmat för en ätstörd och om den här trenden fortsätter kommer fler insjukna i denna livsfarliga och personlighetstagande sjukdom. Följderna av en sådan här trend behöver inte vara hälsofrämjande utan kan tyvär slå upp portarna för en ätstörning att bita fast i en. Hälsa är ingen tävling eller något som ska bedömmas. Alla är olika, och det är det vi måste lära oss att accepetera för att unga människor inte ska drabbas av ätstörningar och då också förlora en frisk del av sig själva som tar lång tid att vinna tillbaka.
Kolla gärna in Fridas blogg och läs hennes artikel här.

Kolla gärna in Fridas blogg och läs hennes insändare här.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Rädd för att äta gott?

July 11th, 2013

Hej! En fråga: har du någonsin känt att du vill göra saker (äta speciell mat) bara för att gå emot anorexin även om du inte är säker på att du är sugen på det? Jag vill prova på mina FearFoods (pizza, hamburgare, tårta osv) bara för att ge Ana en stor käftsmäll. Känns rätt men samtidigt tvekar jag; vill jag verkligen ha detta eller inbillar jag mig bara det? Jag klarar mig nog bra utan ändå… och så snurrar tankarna vidare. Är också rädd för att alltid vilja ha det om jag väl äter det… Något tips eller är det “bara” att säga stopp och göra det, bara för att trotsa? Hoppas foten blir bra snart! Kram
– Ottilia

Det kallas “Fear foods” av en anledning: ätstörningen fruktar maten. Det är inte konstigt att ätstörningen då också protesterar när man överväger att trotsa den. Rädslan som du upplever är med största sannolikhet Ana som snurrar tankarna i huvudet. Oron över att du slutar vara rädd för den maten och ska kunna börja äta det igen hotar sjukdomen.

Rädslan över att “tappa kontrollen” är ett typiskt drag hos anorexin. Men gör vi det egentligen? Tappar vi kontrollen och äter så brutalt mycket att vikten bara skenar upp? Det händer, något annat vill jag inte påstå. Men kommer det att hända en själv, eller är det anorexin som lurar?

Jag tänkte i liknande tankegångar när jag började utmana mig med “fear foods”:

Tänk om jag inte kommer kunna sluta äta glass nu, nu när det är så gott och tillåtet så vill jag äta det hela tiden”,

“Tänk om jag kommer vilja äta choklad varje dag! Då kommer jag till att bli jätte tjock!”.

osv. 

Riktigt så fungerar det inte. Visst händer det att man kanske vill äta lite extra mycket av det goda när man väl börjat tillåta sig och det är ju inte konstigt egentligen. Har man förbjudit sig vissa livsmedel under sådan lång tid att man glömt bort smaken av dem, då har man all rätt att unna sig lite extra av det under en period. Det är så som suget efter det försvinner. När man inser att man kan ta den där glassen när som man är sugen och inte endast när man tillåter sig. Eller när man inser att man ledsnar faktiskt på choklad efter man ätit det varje kväll i över en veckas tid.

Det är inte fel att vilja äta mycket som är gott. Det är helt normalt! Det är också normalt att suget kommer och går. Det viktigaste är att man sköter maten bra i övrigt, för om man börjar “fuska” är det lättare att suget växer sig starkare och det blir svårare att stå emot, därav kan det leda till överätning i olika former.

I de allra flesta fallen tror jag att det är anorexin som nojar sig över att man ska äta så mycket mer och bli så mycket större, om man upptäcker goda smaker igen. Sköter man kosten i övrigt så kommer kroppen att säga till när den fått tillräckligt. Lita på den och var inte rädd för att några skedar mer eller ett antal bitar extra innebär en hetsätning. Det handlar snarare om ett normalt sug.

Vi har alla olika sätt att handskas med vår ätstörning. Mitt bästa tips är att prova och se vad som fungerar för dig. Det händer inget värre än att du lär dig något nytt! :) Våga prova, våga lär och våga göra om!

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Vad är hets?

April 28th, 2013

Nu lyfter jag ett ämne som är väldigt känsligt för många med ätstörningar, men lika så extremt oroväckande. Inte minst för mig själv. Detta är ett område som jag tyvärr inte har särskilt god kunskap inom själv. Anledningen till att jag lyfter detta nu är dels för att det är enormt viktigt men framför allt för att samla kunskap genom hjälp av er trogna läsare.

Hetsätning, eller överätning som man i vissa fall betecknar det som. “För mycket” och inte bara med marginaler. Det kan bero på fysiska signaler; ett enormt sug, ett stort hål i magen som aldrig verkar vilja mättas oavsett hur illamående man än mår. Det kan bero på psykiska anledningar där maten blir trösten. Vad det än beror på så är hetsätning inte ett beteende man frivilligt vill anta sig.

Friska människor tänker nog knappast på detta. Oron över att de ska överäta finns inte på samma sätt som hos en person med ätstörningar. En frisk människa lägger inte sådant stort fokus på matmängd utan går på magkänslan. Magkänslan, inte bara hunger/mättnadskänslor utan även magkänslan över vilken mängd mat en själv behöver eller vill ha. En person med anorexia fruktar den mängden mat som en hetsätning innebär. Osäkerhet, oro och ångest följer dem med ätstörningar.

Tidigare har jag skrivit om “Efter svält kommer suget” vilket kan väcka denna oro ytterligare. “Om man börjar äta så kommer man inte till att kunna sluta“, är en vanlig tanke som går genom mångas huvud när Ana styr. Nu ska jag berätta vad jag vet om detta.

Svälter man så går kroppen back i energi. Den tar av resurser, tömmer förråden och bryter ned kroppen. Förbränningen sänks och lika så gör kroppens övriga funktioner. När man då börjar äta igen så kickar kroppen igång förbränningen. Kroppen säger att den vill ha mat, den behöver energi för att överleva. Vid detta lag är det många som har kommit till en situation där det är do or die  som gäller. Lita på att kroppen signalerar att den behöver äta av en anledning! Den mest livsnödvändiga anledningen. När förbränningen kickat igång så har kroppen sååå mycket att reparera och bygga upp igen. Den kommer inte säga ifrån förrän den är nöjd (vilket oftast blir runt rekommenderat matintag och normalvikt).

För att undvika hetsätningen är det regelbundet och varierad mat som gäller! Då får kroppen det den behöver i omgångar. Börjar man hoppa över måltider eller utesluta viss kost i maten så är det större risk att det leder till överätning framöver.

Observera att den en person med anorexia ser som överätning sällan handlar om riktigt hets eg.

Personligen har jag aldrig sett det som att jag hetsätit. I perioder har jag ätit mer än andra. Ibland dubbelt så stora måltider, men aldrig ofantligt orimligt stora mängder. Det som väcker oro och ångest hos mig är förmodligen en helt normal “större måltid”, ett ätande som sker då och då för friska människor.

IMG_9254

 

Ikväll “överåt” jag. Det oroar ätstörningen, men jag är glad över att jag åt allt som jag gjorde. Min kropp sa till att den behövde energin. Jag kan tycka att jag ätit tillräckligt, eller ätstörningen kan tycka att jag äter mycket redan, men om jag inte blir nöjd i slutet av dagen så säger min kropp till. Den vet bäst, den säger till att jag behöver mer.

Kvällsmål: 1 banan, 2 ägg, 1 riskaka, 1 mandarin, 1 nöt, 1 60 g japp choklad.
Jäkla småätande, tankar kring om detta började bli hets. Men detta är energi som min kropp behöver efter denna helg. Nu är jag nöjd! 😀

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Tre saker som ger mig munorgasm

April 8th, 2013

(Utan inbördes ordning)

I love…

1. FRUKOST

Yesterday (igår)

Gårdagens frukost – YOGHURT <3

Today (idag)

Dagens frukost – GRÖT MED RUSSIN I <3

2. ÄGGMACKOR

Vanligtvis: kokt ägg med smör, kaviar, gurka och örtsalt.

Vanligtvis: kokt ägg med smör, kaviar, gurka och örtsalt.

Igår provade jag med stekt ägg!

Igår provade jag med stekt ägg!

3. GLASS

När jag väl börjar äta glass, så har jag svårt att sluta. (Hetsvarning!) Men ack så gott!

Kan ni nämna tre stycken absoluta matfavoriter?

Tags: , , , , , , , , ,

Träningen får mig att äta äta äta…

March 9th, 2013

Jag vill gärna vara försiktig med att skriva om träning här, eftersom att det lätt kan trigga många. Men fokuset på detta inlägg ska inte vara på hur hårt jag tränat – utan hur jäkla mycket jag behöver äta!

Många påstår att det “inte är så mycket mer man behöver stoppa i sig då man tränar”. Det kanske är sant, till viss del. Man kan under en veckas till äta samma mängd mat utan att gå under. Men för mig, i alla fall, måste jag ta igen det någon kväll/kvällar senare.

Idag hade vi en riktigt bra träning må jag säga!  Det märkes också ikväll att jag hade tränat hårt. Jag skulle kunna äta en häst eller två…

Kvällens ätande:

Middag: En portion tortellini med fläsk och chili. Två knäckebröd med leverpastej och smörgåsgurka.

Middag + två knäckebröd

Middag + två knäckebröd

Kvällsmål: En tallrik med keso, vaniljyoghurt, pumpa frön, vetekli och kanel.
Kvällsätande: Ett äpple, ett ägg, en hel kexchoklad.

Och gissa vad? Jag skulle kunna smälla i mig en till kexchoklad om jag ville.

Hetsätning har inte varit en del av min sjukdom. Jag har svårt att greppa hur stora mängder som egentligen är “hets”. Det som känns mycket för mig är säkert ganska normalt för de flesta att äta en lördagskväll. När jag äter “mycket” så handlar det inte om sjuka mängder mat, utan den mängd som kan tänkas leda till viktuppgång. Det behöver inte vara negativt, utan jag ser hellre på det som framsteg! :)

Tags: , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp