När Ofelia blev sjuk

November 10th, 2015

En gång i tiden fanns det en liten och duktig tjej Ofelia. Uppfattades ofta av vuxna i skolan som en tyst och blyg tjej, men som alltid lämnade in läxorna i tid. Ofelia var sällan ensam på rasterna, men hon kände sig ändå aldrig tillräckligt populär bland vännerna. När Ofelia började komma in i tonåren började mycket kretsa kring utseendet. Hon kände sig inte lika snygg som hennes vänner – varför blev alltid killarna intresserade av dem och inte hon själv?

Det var inget fel på Ofelia, men ändå kände hon sig inte tillräcklig. Hon kände sig ofta en aning utanför även om hon satt mitt i gruppen. Hon kände sig ofta bortvald även om hon aldrig behövde vara ensam. Hon kände inte att hon passade in lika bra som alla andra och förstod inte varför.

Ofelia har sedan några år tillbaka hållit på med lagidrott. Hon har väldigt höga krav på sig själv och vill gärna bli bäst och det ska också gå väldigt snabbt. För det mesta brukar hon också lyckas med det. I alla fall att bli tillräckligt bra för att bli antagen till det mest avancerade laget i den föreningen hon tillhörde. Men där blev hon inte bäst längre. De andra tjejerna i laget hade tränat i sporten mycket längre än vad hon själv hade och det blev svårt att konkurrera med dem. Hon blev satt som reserv på tävlingar och kände sig inte med i laget där de flesta även var några år äldre.

Ofelia var envis. Hon tänkte inte ge upp. Hon tänkte allt visa dem (!) och började träna extra på fritiden.

I och med att Ofelia kom in i puberteten samt att hon tränade började kroppen forma kurvor som killarna tenderade till att uppskatta. Ofelia som tidigare känt sig osynligt bredvid hennes vänner i närheten av killar började utvecklas till en riktig killmagnet. Vilken boost!

Nu tränade Ofelia både för att bli bäst i laget och vinna killarnas uppmärksamhet. Och framåt gick det. Hon blev den som tränade mest på gymmet utav alla i laget. Hon var den som sprang snabbast under uppvärmningsrundan och den som kämpade längst i jägarstolen. Men det som Ofelia blev gladast över var att hon började äntligen tappa lite fett kring buken.

Ofelia har aldrig varit en särskilt stor tjej, men i och med puberteten fick hon lite mer kurvor. Hon försökte under perioder äta mindre, men det resulterade endast i att hon överåt på kvällarna. Det var inte förrän nu som hon verkligen tänkte ta det på allvar och bli “nyttig”. Nu tränade hon som mest och började även äta mindre portioner (för det hade hon läst var bästa sättet att bli av med fett).

I och med en skada kunde Ofelia inte träna fullt ut på några veckor och då slog den henne “då kan jag inte äta så mycket som jag gör nu” och hon började bli hårdare på sig själv över vad hon stoppade i sig. Portionerna minskades, och så småningom även vikten. Hon kände sig snyggare och snyggare. Konditionen blev bättre och bättre. Musklerna blev starkare och starkare. Kommentarerna kring utseendet blev fler och fler. Träningsmängden ökades och ökades, samtidigt som maten minskades och minskades.

Ofelia blev sjukare och sjukare. Till sist var varken lagträningarna eller killar aktuellt. Hon hade fått Anorexia Nervosa och kom till att ägna resten av tonåren med att kämpa emot sjukdomen och för sitt liv. Det var så behovet av att känna sig duglig övergick till något så destruktivt som en ätstörning. All denna träning och svältande gjorde henne varken snyggare eller starkare. Hon har nog aldrig känt sig så äcklig och svag som när ätstörningen tog över.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Det positiva med resan från helvetet

February 8th, 2014

Hej! Kan inte du göra ett inlägg om vad som är “bra” med att ha genomgått en ätstörning och tillfrisknande? Det är så mycket dåligt, och det är väldigt ångestfyllt… Att man har slösat bort så mycket av sitt liv osv. MEN jag vet att det finns bra grejer med att ha kämpat sig igenom sådant här med, du om någon borde ju veta, så tänkte du kanske kunde skriva lite om det? :)
– Emma

Så sant som du skriver Emma, så kan det verka som att det är mycket dåligt i ätstörningen. Det är också sant att det finns “bra” saker med att ha genomgått en sådan resa. Vi börjar med att dela upp resan i en insjuknande-, sjuk-, tillfrisknande- och frisk del:

Insjuknandet i ätstörningen
Aningslös om vilken kamp som väntar en, finner man trygghet i ätstörningen. Glädjehormon sänds ut när man lyckas tappa i kilon. Kanske märker man att det börjar gå för långt, men aldrig tror man att man kommer att bli så sjuk.

Sjukdomen
Mörker, kyla och svaghet. Ångesten bestämmer och ätstörningen har övertaget. Livsglädjen försummas i sjukdomens tvångsbeteenden och deprimerande tankar. Sjukdomen följer med överallt och tvivlet om att man någonsin kommer kunna må bra igen är som bortblåst.

Tillfrisknandet
När man på riktigt fått nog. När man börja inse att ens liv kan vara så mycket mer än detta. När man bestämmer sig för att anta kampen och börja sträva mot ett sundare liv. Ätstörningens tankar finns fortfarande kvar, men beteendet börjar förändras till något sundare och inställningen till livet blir något ljusare för varje vecka.

Friskhet
Att bli frisk från ätstörningar är svårt att definiera. Det är en sak att bli frisk från sin diagnos, men en annan femma att faktiskt bli fri från tankarna.

Vad är det positiva med att tillfriskna?
Det skulle nästan vara lättare att besvara frågan “Vad är INTE bra med ett tillfrisknande?”, för svaret på den frågan skulle vara ätstörningen och insjuknandet. Det finns väldigt få positiva saker med att bli sjuk, men tusentals bra saker med att tillfriskna. Jag önskar ingen människa i denna värld att genomlida en sådan brutal och självförstörande psykisk sjukdom, men jag önskar alla som fallit ned i fasans makter att anta kampen därifrån.

  • Mer värme
  • Godare mat
  • Socialare liv
  • Mer ork
  • Känslan av glädje
  • Logiska tänket
  • Lugnare kropp
  • Bättre sömn
  • Lättare att fokusera
  • OK att träna
  • Kunna njuta av mat i sällskap
  • Starkare hår
  • Kunna sprida glädje
  • Insikt
  • Ökad självkänsla
  • Mindre press
  • Lättad kontrollbehov
    ..och mycket mer därtill!

Det finns många faktorer som är positiva med att tillfriskna. Förutom en garanterat förbättrad fysisk hälsa så arbetar man upp ett hälsosammare tankesätt. När man genomgått en sådan inre resa; från att ha varit riktigt sjuk till att kunna öppna sina ögon och utveckla en djupare förståelse över sig själv, sjukdomen och livet, tror jag att man blir stabilare på jorden är många andra människor. Man finner en medvetenhet hos sig själv och många tankar utvecklas till att värdera livets ting på ett sundare sätt. När man försvunnit från livet ett tag och varit nära på att fastna för evigt i mörkret, lär man sig samtidigt att uppskatta ljuset mycket mer. Den positiva inställningen till omgivningen, förmågan att ta saker med en nypa salt och inse vad som verkligen spelar roll i livet, är nog de mest fantastiska sakerna som denna sjukdomsresa har bringat mig. När man blir friskare från ätstörningen jobbar man samtidigt med att hitta sig själv och sina värderingar i livet. Det är en personlighetsutveckling som jag endast kan vara tacksam för. Jag kan nu känna att jag är nöjd med mig själv. Jag är övertygad om att när jag är helt frisk kommer jag att stå orubbligt stadig med mina fötter på jorden och flygande med händerna i luften. Det är någonting som är tillräckligt “bra” för att fortsätta kämpa emot ätstörningarna.

Så mycket gladare, så mycket sundare och så mycket tryggare i mig själv!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

När det började för Ofelia

October 30th, 2013

Tidigare berättelser kring friska Frida och sjuka Ofelia kan läsas om här. Denna historia beskriver ett tillfälle som bidragit till Ofelias insjuknande..

Det var en vanlig vardag och Ofelia hade nyligen kommit hem från skolan. Som vanligt besökte hon badrummet efter att hon dumpat väskan i hallen och kastat av sig ytterkläderna på bänken. Tankarna hade fastnat på några av konversationerna som hennes klasskompisar fört under lunchrasten. Hälsosam mat, vikt?… Ofelia hade inte vägt sig sedan hälsokollen hos skolsyster förra året. Hon hade aldrig reflektera över att det skulle vara någon fara med hennes vikt.

När hon kom ut från badrummet stannade hon ett par extra långa minuter framför hallspegeln. “Kanske har jag gått upp i vikt också, jag har ju i alla fall fått mer kurvor, men det tycker väl bara killarna om? eller?”. En osäkerhet kring kroppsformen började gro sig inom Ofelia och just när hon var på väg för att ta sig ett eftermiddagsfika slog det henne: hon skulle väga sig! Kursen vände tvärt från köket mot badrummet återigen. Någonstans hade hon för sig att det skulle finnas en kroppsvåg. Och lika rätt som hennes intuition fann hon en dammig jävel med sprucken display på under badkaret. Nu började resan.

Hon kommer inte riktigt ihåg vilken vikt skolsyster tagit på henne, men hon var nu övertygad om att hon gått upp. Fettet runt magen fanns inte där lika tydligt förut, och jeansen satt mycket lösare. “Shit, har jag verkligen ätit så mycket mer? Kanske är det alla pizzakvällar, eller filmmys?”. Insikten om att hon gått upp ett par kilo fick henne genast att ändra eftermiddagsmellanmålet. Nu var det inte bulle och saft som gällde, nu fick hon nöja sig med en riskaka och ett glas vatten istället. Hon kunde ju inte fortsätta gå upp i vikt! Det var här resan började.

Vågen smugglade hon sedan försiktigt med sig in på rummet och den kom att bli hennes dagliga bedömning av självvärdet. Ju mindre desto bättre, och ju högre desto värre plågade hon sig själv. Efter att hon börjat reflektera kring sitt utseende och jämföra det med en siffra på vågen påverkades Ofelias matvanor och träningsschema. Det var nu resan ner i helvetet hade bestigit språngbrädan.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Det relativa “frisk”

August 28th, 2013

Ingen person väljer att bli sjuk i ätstörningar. Men av någon anledning måste varje person själva välja att bli frisk från dem.

Falla kan man göra utan att lyfta en muskel, men att klättra upp krävs ansträngning.

Att bli frisk är ett val man gör. Detta val omfattar ett flertal val man gör i sin vardag.

Det handlar om att välja om..

  • det är viktigare att vara smal än att äta tillräckligt
  • träningen ska gå ut på att förbränna eller må bra
  • den fettsnåla yoghurten gör en lyckligare
  • man tror att man blir en bättre person genom att låta bli att ta godisbiten
  • mellanmål inte kommer få dig att må bättre
  • vågen ska avgöra hur nöjd du är med din kropp
  • andras kommentarer är sanning eller bara andra synvinklar
  • den där extra promenaden verkligen är nödvändig

Helt frisk är man inte bara för att man inte svälter och strävar efter viktnedgång. Ett insjuknande är utom kontroll, ända tills man fått insikt om sjukdomen. När man fått insikt kan man börja lära sig dessa val och därefter besluta själv vilket val man vill göra. När man är medveten finns det ingen annan än en själv som sätter gränserna över hur friskt man vill leva.

Däremot är det inte rätt att hävda att man är helt frisk om man fortfarande gör val som ätstörningen triggar igång. Man kan må bättre, man kan vara friskare, friare och man kan sluta anses ha anorexi eller bulimi, men en ätstörning försvinner inte med viktuppgång eller avslutade kompensationsbeteenden. Bara för att man inte svälter, hetsar, kräks eller tränar överdrivet så är man inte vara helt frisk.

Det är en själv som väljer hur långt man ska komma i tillfrisknandet. Det beror på vilja val man gör i sin vardag. Jag vill nu poängtera att man behöver inte bli helt frisk för att må bra. Det kan ibland räcka att bli tillräckligt frisk och vad som är tillräckligt är individuellt. Men att inte vandra hela vägen, klättra ända upp till toppen har sina nackdelar. Det viktigaste är att man mår tillräckligt bra för att leva livet. Däremot kan man leva livet så mycket lättare desto längre man vandrar på vägen mot friskhet. Valet är hos varje individ dem själva – Hur frisk vill du bli?

 

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Ätstörningar av många olika faktorer men liknande beteende

July 15th, 2013

Många olika faktorer triggar igång ätstörningar hos olika individer. Det är förmodligen ingen nyhet. Oftast är det flera faktorer i kombination med varandra som gör att händelser eller beteenden mynnar ut i ätstörningsproblematik. Jag skriver mycket om samhällets påtryck och medias uppmaningar här på bloggen, men det är många fall där de inte alls varit avgörande. Det behöver inte vara en strävan efter idealkroppen eller extra hälsosamma matvanor som triggar igång en ätstörning. Ätstörningar är ju en form av självdestruktivt beteende. En plåga, där man plågar sig själv för att man tror sig må bättre av att må sämre. Det är hemska monster som infinner sig i huvudet och mörker vardagen. Det viktigaste är inte alltid att vara smal, utan det viktigaste blir så småningom att må dåligt.

Däremot för att man ska diagnostiseras med ätstörningar som Anorexia Nervosa, eller Bulimia Nervosa finns det kriterier som måste uppfyllas. Det är beteenden som är gemensamma för de allra flesta som insjuknar i ätstörningar. Detta handlar om överdriven utseendefixering och kontroll. Kontrollen är nog det mest omfattande beteendet som yttrar sig vid ätstörningsproblematik. Kontroll över mat, kontroll över energiintag, kontroll över vikt och detta ska ge en kontroll över sig själv och sitt liv.

Många kanske tror att alla som är underviktiga eller har konstiga matvanor lider av ätstörningar. Men sådant är inte fallet. Det finns flera sjukdomar som kan leda till att man äter dåligt eller genomgår stora viktförändringar. För att det ska röra sig om någon ätstörning bör man ha det där “Nervosa” som betyder nervositet. Alltså ångesten. Ångesten över att äta eller inte kunna kompensera. Ångesten över att misslyckas och tappa kontrollen. Kontrollen över sig själv och livet. Ätstörningens kontroll och helvetets ångest.

En person som äter överdrivet hälsosamt, utesluter livsmedel, räknar kalorier, kompenserar eller blir underviktig behöver alltså inte ha en ätstörning. Men dessa beteenden kan mycket lätt trigga fram ätstörningar och därför är det ingenting som jag någonsin skulle rekommendera till någon. Det är extremt lätt att ett beteende leder till de andra och sedan lockar man fram spöktankarna och rätt vad det är har man satt sig i träsket. Nog kan man tänka “det händer aldrig mig, jag skulle lätt kunna börja på att äta normalt igen”, men tror ni inte att vi som fallit dit haft precis samma tankegång? eller?

Innan jag fick min anorexi var jag stört nog avundsjuk på de som hade sjukdomen. “De kunde ju vara smala och äta lite utan att behöva pina sig ifrån maten” tänkte jag. Jag ville ju också vara smal, men jag tyckte ju om mat så mycket och kunde inte hålla mig från hungern. Men “fick man anorexi så kunde man göra det, så lyckades man med det så var det bara att äta normalt sen igen.”. Någon månad senare hade jag BMI 14 och aldrig mått så dåligt i hela mitt liv. Jag hade ingen kontroll och jag kunde inte börja äta längre. Jag var mager och tyckte inte att jag hade en snygg kropp, men ändå ville jag bli smalare och fortsätta det destruktiva.

I de allra flesta fall börjar anorexia i någon form av bantning. Det finns även fall där det utlöses av helt andra faktorer som någon tragisk händelse i livet. Hur den börjar är olika, men det finn många varningssignaler, och när man väl dragits in i det så är beteendena mycket lika. Vilka faktorer påverkade dig? 

Två år sedan och aningslös inför vilket helvete som jag var påväg in i.

Två år sedan och aningslös inför vilket helvete som jag var påväg in i.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Insjuknande i Anorexia Nervosa

July 3rd, 2013

Nyligen kom jag över en fantastiskt bra beskrivning på hur sjukdomen Anorexia yttrar sig. Detta är taget från ett projektarbete av en tjej som gick i sista året på gymnasiet. Syftet var att sprida kunskap om sjukdomen Anorexia Nervosa. Bra jobbat!

Det enda jag inte gillar är hur hon tilltalar den sjuke som “anorektikern”. Något som jag har tagit in under min behandlingsperiod är att man är inte ätstörningen, utan man är en person som har en ätstörning. Med det sagt ogillar jag att se hur personer med ex. anorexi tilltalas som “anorektiker”. Personer som är sjuka i andra sjukdomar byter sällan namn, utan de är sjuka i cancer, depression, demens etc. Det samma gäller en ätstörning.

Anorektikern har oftast levt under goda sociala förhållanden, varit duktig, samvetsgrann, lättfostrad och framgångsrik i skolan. Trots detta är låg självkänsla, självtillit och brist på självhävdelse de typiska personlighetsdragen. Detta kan bekräftas av flickan, när hon inser att det mesta hon gjort i sitt liv varit på andras önskemål och villkor. Hon förlorar all känsla av kontroll över sitt liv och ingenting stämmer längre. Den enda räddningen är att ägna sig åt något hon kan kontrollera själv, maten och vikten.

Det första omgivningen lägger märke till är viktminskningen och matvägran. Anorektikerns intresse är koncentrerat till mat, hon pratar, tänker och drömmer om mat. Ofta tycker hon om att laga och proppa i andra mat. Själv unnar hon sig ingenting för då grips hon av en panik av oro och ångest, som leder till ett straff. Ett straff av hyperaktivitet för att göra av med det hon fått i sig. Det får henne att känna sig bra, att hon är bra på någonting, att kontrollera sin vikt.

I början av viktminskningen känner anorektikern en ökad energi och förmåga som kan uttrycka sig i höga betyg och bättre prestationer inom idrott, men efter ett tag sjunker resultaten och koncentrationsförmågan minskar. En tilltagande irritation, fysisk och psykisk trötthet framträder.

Hon äter allt mindre och så fort det blir tal om att äta eller fika med kompisarna kommer hon med undanflykter. Hon isolerar sig för att slippa höra kommentarer om hur lite hon äter. Den orealistiska kroppsuppfattningen gör att hon börjar klä sig i plufsiga kläder för att dölja hur hon ser ut.

Anorektikern blir en mästare på att ljuga, både för andra och sig själv. Hon gör allt för att slippa äta, för då förlorar hon kontrollen. Många får stressfaktorer och man känner sig misslyckad, fylld av oro och ångest och många blir deprimerade (om de inte redan är det).

Anorexi upplevs som en lösning på problem. Man svälter för att leva, ha kontroll över något. Det handlar inte bara om mat och vikt utan mest om känslor, känslor som man inte kan uttrycka.

Källa: http://anorexi.tripod.com/anorexianervosa/id4.html

Någon mer som känner igen sitt beteende?

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Ätstörningen yttrar sig längre än man tror

January 2nd, 2013

Det är ingen nyhet att det tar tid att bli frisk ifrån en ätstörning. När man är inne i svälten så tror man sällan att det kommer att ta sådan lång tid som det faktiskt gör. Man tror att man blir frisk så fort man äter bra och når en hälsosam vikt. Möjligen kan man behöva terapi några gånger.

Men sanningen är att svälten/hetätningsperioderna är inte hela tiden med sjukdomen. Det var i alla fall den kortaste delen av ätstörningen för mig.

Jag lyckades att hamna på min gamla blogg, som jag helt och hållet glömt fanns. Där hade jag en flik “hälsa/mat” och det skrämde mig att läsa där. Men det gav mig insikt om att ätstörningen började så mycket tidigare än vad jag har trott!

Jag skrev allt om att jag ätit för mycket till att jag måste bli hälsosam och förbränna. Jag började mixtra med “nyttiga” smoothies, keso och övergick till endast mörk choklad. Det blev ofta att jag åt pizza och dylikt ändå, men det gav mig ångest och jag skrev flera gånger om hur jag ska bli “nyttigare”.

Förlåt för långt inlägg. Men det är ganska revolutionärt för mig att upptäcka att jag kunde äta så mycket förut, innan jag fattade att jag var sjuk, innan jag lyckades med viktnedgången. Jag trodde att min anorexi tog fart 2011, eftersom det var sommaren det året som jag rasade i vikt. Men nu inser jag att ätstörningen började formas redan ett år innan dess.

Så ätstörningen började ett år tidigare än vad jag trott. Tillfrisknandet tar längre tid än jag trott. Hur mycket tid av ens liv ska man vandra runt med denna sjukdom i huvudet? Viktigt att man försöker vända så fort man blir medveten om det. Ju längre i svält desto längre tillfrisknande, och tiden är tillräckligt lång oavsett. Det kan vara spännande från början, men nu inser jag hur mycket tid som gått åt till tankar på mat, hälsa och träning. Så mycket mer tid än jag trott.

Man kan inte bli frisk på en gång, men man kan göra små förändringar hela tiden.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Sjukdomens stadier

September 12th, 2012

OBS! Varning för långt inlägg.

  1. Tankarna börjar komma. Tidning hit, kompisar dit och internet här. Idéer och pepp om att gå ned i vikt. Hur man ska göra, vad man kan göra, vad som är rätt och vad som är fel.
    Man ville ju bli snygg och hälsosam.
  2. Fakta skulle bli verklighet. Nu pushade man sig själv, med träning och att hålla sig ifrån “onyttigheter” såsom godis och bakelser.
    Man skulle belönas för det senare.
  3.  Resultat av förändringarna fick en att må bra. Man kände sig nöjd, så man tog i lite mer. Träning var ett måste och nu vägrade man sötsaker.. till och med vanliga kolhydrater som pasta minskade man på.
    Ingen belöning ännu! Kämpar man på lite till så blir det väl ännu bättre?
  4. All mat minskades, och träningen ökades. Det började bli skönt att vara hungrig, man kände sig smal när magen var tom. Det var “lycka”.
    Men inte märkte man att man började förändras som person. Sociala livet började avta. Humöret var inte det samma.
  5. Kalorier in, kalorier ut. Det var det enda viktiga. “Lyckan” när det blivit mindre än dagen innan. Men samtidigt började vikten att bli tillräckligt låg för att man bör ha slutat.
    När kommer belöningen? Nu ville man inte ned mer i vikt.
  6. Livet började bli sämre. Man mådde sämre. Det som tidigare gett en kickar fortsatte man med: träna, svälta. Men inte kände man för att banta ner sig mer egentligen?
    Ätstörningen hade satt klorna i en. JAG visste att det var något på tok, men visst kunde man vända igen?
  7. Vikten fortsatte nedåt, och vid varje måltid försökte man spara in så att man kunde äta mer vid nästa. Folk började påpeka hur >liten< man såg ut.
    Det var inte kul längre. Kontrollen var tappad, och man kunde inte vända.
  8. Hjälp! Livet hade blivit som värst. Man skadade sig själv på ett sätt som man egentligen inte ville. Men man kunde inte säga emot anorexin, den var för maktfull.
    Det hade blivit ens livsstil. Viktnedgången var bevis på lyckan, man ville fortfarande ha den.
  9. Man tillät sig inte att vända. Man ville nå botten för att sedan resa sig upp. “Annars har det aldrig varit allvarligt?”
    Allvarligt blev det från och med den dagen då det inte var du själv som undvek en måltid, eller din vilja att träna som avgjorde. Det finns ingen botten, bara ett tomt svart hål.
  10. De små förändringarna man vågade sig på var så grymt ångestfyllda. En liten bit var världens utmaning. Hela världen vändes upp och ned. Det fanns ingen som kunde förstå egentligen.
    Nu insåg man att det var bara en själv som måste göra något. Konsekvenserna började klarna, och det var dags att välja väg.
  11. Under ett tag gjorde man framsteg, som egentligen inte märktes. Man fick inte vinna över Ana, men man kunde göra saker hon ogillade men accepterade.
    Viktuppgång var inte på fråga! Men man ville inte förstöra sitt liv egentligen..
  12. Efter en långdragen process började man ledsna. Konsekvenserna började komma i fatt en och anorexin började bli uttjatad. Vad fan höll man på med?!
    Viljan växte sig starkare, och snart kanske man äntligen vågade ta stegen.
  13. En kämpig period, men framsteg och bakslag. Men man mådde bättre och det började ljusna för en.
    Man kunde integrera sig i livet igen, och där finna styrkan att fortsätta blicka framåt.
  14. Det värsta började ske: viktuppgång, ångest och allt där till. Men man började lära sig av sin historia och fortsatte en bit till på vägen.
    Självinsikten blev större, samtidigt som alla tankar blev tydligare.
  15. Rädslan är inte längre att gå emot Ana, rädslan börjar bli för att falla för Anas lögner. Anorexin är inget man vill leva med, men ibland verkar det bara för hopplöst att bli av med.
    Trots att man bestämt sig för att man egentligen vill bli frisk, så finns det en tvekan. Lockelsen att följa Ana blir svår att motstå när man möter på vardagliga motgångar.
  16. och framöver är resan okänd. Det kommer bli en hel del kämpande med tankarna, och att få en stabil tillvaro där man lyckas undvika bakslag.
    Våga släppa taget helt, och finna sig i ett liv utan ätstörningen. Att inte känna lockelsen samt att lyckas utesluta tankarna på, om och av den.

Resan ut ur ätstörningen är en bok med flera kapitel. Det gäller att läsa mellan raderna för berättelsen går ej att beskriva rättvist med ord.

En sak vet jag säkert; ätstörningen kommer att vara en viktig period i mitt liv. Det kommer vara något jag ser tillbaka på med ångest, men med förståelse. Det kommer ha gett mig en erfarenhet som tagit mig framåt i livet. Lärdomen kommer ha gett mig vishet. Jag hoppas att när jag rest mig ur hela skiten så kommer jag ha funnit pålitlighet i mig själv. Jag kommer vara stärkt för livet!

Tags: , , , , , , , , , , ,

Ätstörningen är..

August 2nd, 2012

Ätstörningen är verklig, det  är inget påhitt för att man ska få något att skylla ifrån sig på. Det är en sjukdom, en sjukdom som sätter sig på psyket och drabbar både ens fysiska och mentala välmående. Man kan aldrig förstå sig på ätstörningar helt och hållet. Allas ser olika ut. Det man kan göra är att lära sig mer om sin egen, dels genom utbyte av andras erfarenheter men också genom att analysera sig själv.

Ätstörningen har man inte bara under den tiden som man svälter/hetsäter/kompenserar eller dylikt. När man insjuknar så stärker man ätstörningen, man laddar upp den. Den dagen som man inser att det är dags att vända, göra någonting åt detta, det är den dagen som helveteskampen börjar.

Allt man gjort fram till den dagen har varit att förstöra sig själv, motarbeta sig. Ju mer man har stärkt ätstörningen desto svårare får man jobba för att ta sig ifrån den.

Varje steg på vägen mot tillfrisknande är en kamp. Man kämpar emot någonting som man gjort en del utav sig själv, en del utav sitt liv. Man måste verkligen jobba på sig själv inifrån. Varje steg man tar från den dagen är inte ett steg framåt. Varje gång man tar ett steg bakåt så stärker man ätstörningen igen. Man ger den ett litet handtag att greppa fast vid. Desto närmare ett friskt liv man kommer ju lösare kan ätstörningen greppa. Det gäller att man inte låter hon hålla sig kvar. Det kommer komma dagar som man måste ge efter lite. Låt inte dessa dagar dra ned dig igen, utan låt dem stärka dig. Låt dom påminna dig om hur fel ätstörningen har och att hur rätt det är att gå emot den! Med tiden blir dessa dagar färre och färre, för ju starkare man själv blir desto svagare kan ätstörningen greppa. Efter ett steg tillbaka så får man ladda styrkan att hoppa några flera framåt.

Kan man verkligen bli fri från ätstörningen? Vad tror du? Prova vetja! 😉 Det ska i alla fall jag göra.

Tags: , , , , , , ,

Vad sjuk man varit

June 17th, 2012

Insjuknandet – den värsta tiden. Det var hösten och vintern som var min plåga, sedan stagnade det av lite. Jag försökte kämpa emot men blev stillastående ett bra tag. Nu har jag äntligen kommit en bra bit på vägen.

Bilder och andra dokumentationer anser jag är jätte bra att ha ifrån sin sjukdomstid. Man glömmer lätt, och man kan se sjukdomens spår tydligare desto friskare man blir. I stundens hetta, i sjukdomens övertag ser man sällan en korrekt bild av situationen.

Nyss bläddrade jag tillbaka lite i mina bildmappar. Jag tycker fortfarande inte att jag någonsin var tillräckligt smal. Men tillräckligt smal för vaddå? Tillräckligt smal för att kalla mig allvarligt anorektisk kanske? Är det något man skulle vilja bli kallad då? Bara det är ju sjukt..

Besattheten med kaloriräknandet ger mig insikt i hur sjuk jag var. Denna bild printade jag efter vecka 47 i november förra året. Det var en vanlig skolvecka för mig. Nu förstår jag inte hur fasen jag gick runt?! Det är sinnes vad lite mat det måste ha varit. Den mängden rasar man ju ned i vikt på. Om man står stilla i vikt av att äta dubbla mängden, varför ska man då plåga sig själv på detta sätt?! 

Tags: , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp