I INSIKT om “jakten på träningsglädjen”

November 6th, 2014

Idag trillade en trevlig överraskning ned i brevlådan. Frisk&fri har gett ut sitt höstnummer av tidningen INSIKT, där jag har fått äran att bidra med några av mina synpunkter på hur man återfinner träningsglädje efter/eller i samband med en ätstörning. Det är otroligt bra skrivet och jag vill ge författaren mycket creds för detta. Så om ni har möjlighet att få tag i tidningen skulle jag rekommendera er starkt att göra det. Det bjuds på mycket mer intressant läsning än så i den. :)

??????????????????????????????? ??????????????????????????????? ???????????????????????????????

Tags: , , , , , , , , , ,

Intervju om anorexin

October 2nd, 2014

Läs en intervju om anorexia som jag deltagit i på mediammaman.se (går även att klicka på bilden nedan).

mediamammanred

Tags: , , ,

Då hade jag inte njutit av en fetaostpaj och en kopp kaffe med mjölk

November 19th, 2013

Igår eftermiddag besökte jag Wayne’s coffee inne i centrala Stockholm. Med mig hade jag en studentrabatt på 40% på alla menyer. Hungern var tilltalande efter en dag med VFU (“praktik”) på en gymnasieskola och jag var beredd på något matigt innan kvällens träning. “Macka? Wrap? Ja, wrap vill jag ha!.. fast den var slut.. hmm.. lasagne, paj, sallad, FETAOSTPAJ! MUMS!.. men var det inte det som jag fick asmycket ångest av förut när jag kom på att det innehöll fett mycket kalorier?? Kanske.. men det är väl ingenting att bry sig om nu. Jag vill ha den pajen, den verkar god och jag behöver bli mätt tills träningen.”

I väntat på att bli intervjuad mumsades pajen upp tugga efter tugga. Det var ett riktigt bra val och jag kände mig.. frisk. Inte av den uppenbara anledningen att jag ätit en paj jag trodde var väldigt kaloririk, utan av den enkla anledningen att tankarna inte handlade om oro kring det jag åt – det var en ren och naturlig njutning.

En halvtimme senare var det dags att bli intervjuad av ett par tjejer inför deras projektarbete. Där satt jag på ett fik med en stor kopp kaffe med mjölk i handen och tänkte tillbaka på min sjukdomstid. Det kan vara riktigt svårt att beskriva hur saker och ting kändes då för det känns som ett annat liv – på ett sätt var det kanske ett annat liv också? Det jag minns som tydligast är hur dåligt man mådde, hur tankarna konstant kretsade kring mat och träning. Allt handlade om att inte äta för mycket och oron för att gå över gränsen trängde sig in i huvudet varje minut av dagen.

En tillbakablick kan ibland vara det mest hälsosamma man kan göra. Det ger en insikt och förståelse över sitt eget beteende, och framför allt hjälper det en att se sig själv tydligare idag. Hade jag fortfarande varit sjuk i anorexian hade jag inte ätit den där fantastiskt goda fetaostpajen, eller jag kanske hade ätit hälften beroende på mängden kalorier, vilket jag garanterat skulle googlat fram först. Att inte låta ätstörningstankar styra mina matval är en stor frihet som jag är enormt tacksam över att jag lyckats skaffa mig. Anorexian hade tackat nej till allt i matväg som erbjuds efter en måltid, medan jag med glädje tackar jag till en kopp kaffe med mjölk i, även om jag precis ätit en hel portion paj  (för såå mättande var den ändå inte).

Intervjun handlade om hur jag upplevt vården och dess bemötande under min sjukdomstid. När jag berättar om det i efterhand inser jag hur många tvättpåsar till huvuden en del läkare har. Det bekymrar mig över hur många som fallit ned i skithålet pga. dåligt bemötande inom vården. Tänk vad fel det kan slå när man kommer till en läkare för att må bättre och det istället resulterar i att man blir ännu sjukare när man gått därifrån. Jag är banne mig tacksam över att det finns specialistvård där okunskapen kring ätstörningar är tillräckligt obefintlig att det inte leder till sjukare patienter. Jag har stött på både okunniga läkare och inspirerande sjuksköterskor inom vården.

Tack vare specialistvården fick jag insikt om allvaret i min sjukdom och vad som krävdes för att bli frisk från den. Hade jag enbart tagit med mig de bemötandena som jag fått från “vanliga” okunniga läkare hade jag inte haft de frihetskänslor från ätstörningen som jag har idag. Jag hade trott att det var okej att leva på ett BMI under 16 och att en puls under 40 inte vore akut farligt. Jag hade inte valt att njuta av min fetaostpaj och kaffe på Wayne’s coffee igår – vem sjutton vet vad jag hade gjort istället?

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Publicerad och officiell

October 26th, 2013

Jag började denna blogg för cirka ett och ett halvt år sedan. Då var jag som sjukast i min anorexi, men det var också då jag hade bestämt mig att faktiskt bli frisk.

Att lida av en ätstörning kan för många kännas pinsamt. Många har en bild av vad “en anorektiker” är och man är rädd att bli dömd utifrån förutfattade meningar. Den bilden som tidigare målats upp av ätstörningar och anorexia stämmer sällan helt in på hur den verkliga bilden är. Jag tror inte att man kan förstå hur illa fördärvad en person som lider av ätstörningar verkligen är, förrän man varit med själv. En person som själv lider av sjukdomen har det inte ens lätt att förstå sig på den. Den är ologisk, elakartad och rentav förvirrande. Den förvrider inte bara ens kroppsuppfattning utan hela synen på livet.

Hur hjälper man en person som är fast i ett destruktivt beteende, lider av en sjukdom där livsuppfattningen förvrids och har en psykisk sjukdom ingen riktigt förstår sig på?

Denna blogg startades inte för att skriva om hela min resa, utan i syfte att dela med mig av erfarenheterna jag antog mig att skaffa. Jag ville ge svar på många frågor jag själv hade under insjuknandet och inför tillfrisknandet. Denna blogg visade sig ge mig så mycket mer än bara det. Efter alla fina kommentarer och mejl från mina läsare har jag fått en uppfattning om att jag faktiskt har hjälpt flera person att må bättre. Ni har gett mig energi att fortsätta driva bloggen och tack vare all energi det ger mig har mina ambitioner blivit att utveckla detta arbete i framtiden. Jag vill hjälpa människor att våga hjälpa sig själv, att våga känna sig nöjd med sig själv och sitt liv och att våga må bra! 

IMG_1242red

Ni missar väl inte månadens nummer av VeckoRevyn?

IMG_1248red

För där finns det en artikel från en intervju med mig.

På bloggen har jag under en lång tid håll mig anonym, men ju friskare och friskare jag blir, desto mer redo blir jag att dela med mig av min historia till omgivningen. En del av det som har skrivits här är väldigt avslöjande, vilken kan användas emot mig. Men jag är redo att ta det slaget, för jag tror att alla våra berättelser är nödvändiga för att sprida kunskap och information om vad ett hälsosamt liv faktiskt är.

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Att nå ut med budskapet

July 17th, 2013

Det är fantastiskt roligt att bloggen har vuxit sig så pass mycket att det uppmärksammas på sina håll och kanter. Uppmärksamhet är både bra och dåligt, men vill man nå ut med ett budskap är media det bästa sättet av idag. Genom att bli publicerad av pokerlisting.se har jag garanterat blivit mer motiverad till att jobba vidare med bloggen och så småningom utveckla detta.

bloggpokerartkel

Först trodde jag det var någon slags höjning till skyarna av LCHF men jag blev positivt överraskad. Super bra skrivet och allt tjejen!!!
– Siri

Tags: , , , , , , , , , , ,

Ett samtal med det svältande jag

February 26th, 2013

Om jag idag skulle samtala med den person jag var för ett år sedan, skulle det låta ungefär såhär:

Vill du bli frisk från anorexin?
Ja, inners inne vill jag ju det..

Vad är det som håller dig kvar under sjukdomens makt?
Typ, tryggheten, kontrollen.. Den ger mig en anledning att må dåligt – den är ett bevis på att jag mår dåligt.

Mår du bättre av att svälta?
Egentligen inte.. 

Vad finns det för bra med att underäta?
Jag känner glädje av att jag lyckas äta mindre. Jag känner mig nöjd när vikten går nedåt.

Vad finns det för dåligt med att svälta?
Väldigt mycket. Trötthet, frusenhet, håravfall, benskörhet…

Det där var mest fysiska komplikationer. Påverkar det ditt psyke någonting?
Jo, jag blir ju som sagt tröttare. Orkar inte tänka lika mycket, känner ingen glädje av att göra saker, hittar ingen mening med livet och känner mig inte med i det sociala livet.

Är det värt allt det där för att få känna den där “lyckan” över att du äter mindre och blir magrare?
Jag vet inte.. egentligen inte. Men för stunden ser jag ju ingen mening med att umgås med vännerna eller orka göra mer saker ändå.

Kan det vara så att det är svälten som påverkar dig ang. det?
Joo, det kan vara svälten som gör att jag inte tycker att något i livet är roligt. Men hur ska jag veta om det vore roligare att leva om jag började äta mer?

Prova!

21 februari 2012

Livet var inte roligt. Nu ser jag att det var skuggan runt om mig som höll mig blind från lyckan.

Tags: , , , , , , ,

Vad går jag på för energi?

October 8th, 2012

Den senaste tiden har jag kommit in en del på “kickar”. Att jag får kickar av att engagera mig, och att det är just dem kickarna som få mig att vilja jobba framåt.

Ibland blir jag förvånad över hur jag orkar med allting som jag gör. På något sätt blir jag stolt över att jag kan engagera mig, jag känner mig nöjd när jag hinner med mycket saker. Frågan är om det bottnar i dålig självkänsla, och ett tvång att prestera för att känna sig tillräcklig? Men det får mig att må bra i alla fall.

Ikväll var jag på en gruppintervju för McDonald’s. Jag kom dit med inställningen att jag endast ska medverka på intervjun för att ta lärdom av den, och sedan tacka nej om jag så mot förmodan skulle få jobbet.

Intervjun gick riktigt bra! Det må vara den roligaste jag har varit på, och just nu skulle jag bli riktigt glad över att få en anställning där. Från den vettiga sidan så säger mitt sunda förnuft att jag kommer inte ha tid, medan den energisprudlande och taggade jag försöker planera in när jag ändå skulle ha tid att jobba. Jag måste ha någon diagnos med bokstavskombinationen ENGAGERAD.

Som sagt får jag förmodligen inte jobbet. Det var ca 100 sökande och 6 platser. Men det vore riktigt kul ändå 😀

Bye bye ätstörningen. Min tid kan fyllas med viktigare saker 😉

Tags: , , , , , , , ,

En galen värld (eller två?)

September 24th, 2012

I ätstörningens värld:

  • Bokat möte med läkaren på skolhälsovården
  • Skicka in blankett till SCÄ
  • Ha telefonmöte med min behandlare

I den friska världen:

  • Bokat in två arbetsintervjuer
  • Ska sitta barnvakt på torsdag
  • Ska på Öppen träning/provträning för ett nybörjar Cheerleadinglag

Jag är galen. Jag lever två liv känns det som: Ett liv där jag älskar att få behandling för ätstörningen, samtidigt som jag inte vill släppa den. Ett annat liv där jag förtränger ätstörningen och gör ALLT som det friska jag skulle göra. Kan dessa två liv samverka tro? 

Galen är jag verklgen! Men det är en egenskap jag gillar. Galen är jag som börjat på kth trots att jag ligger på en extrem undervikt. Galen är jag som söker deltidsjobb utanför studierna. Galen är jag som sätter mig som Vice ordförande i sektonsstyrelsen. Galen är jag som ska gå på intervju inför att jobba på Nobelfestens efterfest som gruppledare. Galen är jag som seriöst överväger att börja träna Cheerleading(!)

Ni anar inte hur bra jag mår i mig själv just nu. Jag känner mig riktigt bra! 

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp