Livet är en hinderbana

August 24th, 2015

Vet ni vad? Livet kommer att sätta en på test. Livet är som en förbaskat avancerad hinderbana. Det krävs både uthållighet, styrka och viss intelligens för att ta sig vidare utan att slita ut sig själv. Man måste lära sig att pausa och andas när man får tillfälle, man måste låta mjölksyran försvinna från musklerna och ibland måste man helt enkelt bara bita ihop och kämpa på för att komma vidare. Ibland fastnar man vid samma hinder och dag ut och dag in står man och envist försöker släpa sig över. Kanske är man bara för trött och behöver ta en paus för att ladda ny kraft? Eller använder man helt fel teknik och kanske behöver se över hur man försöker ta sig över och testa något nytt?

Ja, livet är nog som en hinderbana. Med rätt mentalitet och rätt fysiska förutsättningar kan det bli förbaskat roligt att anta utmaningarna på vägen. Men med för lite energi och fel inställning kan det snarare bli ett helvete att försöka ta sig över dessa förbaskade hinder. Varför då försöka gå vidare om du inte är redo? Ta en paus, ladda om, samla energi och tänk om. Visst, det kanske innebär att andra hinner före en på kuppen – men vad spelar det för roll? Hela livet kommer ändå att vara en hinderbana. Klättra över väggarna och kasta dig över bäcken när du känner dig manad till det. När du orkar, när du vill och när det känns som att du kan lyckas. Varför ha bråttom? Det viktigaste är väl ändå att njuta av de framsteg vi gör medan vi gör dem. Annars förlorar det ju hela syftet. Då utvecklar vi inte längre vår eget självförtroende, då tävlar vi ju enbart med andra. Och andra har inte samma hinder på sin bana som du har. Du har dina egna… Ni tävlar inte ens på samma bana, så varför jämföra?

Gör det du behöver för att klättra över dina hinder.

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Den där jämförelsen med andra

March 23rd, 2015

Ja, vi vet att alla är olika. Ja, vi vet att man inte ser ‘allt’ som någon annan äter. Men det man ser skapar en uppfattning om hur mycket de äter och det är extremt svårt att inte jämföra. En del kan säga att det är sjukt att jämföra sitt matintag med andra, medan jag faktiskt vill påstå att det beror helt och hållet på vad syftet är: att äta mindre, dämpa ångest, få perspektiv etc.

Det är svårt att sluta jämföra och jag tror att det är någonting man kommer göra både under och efter sin sjukdom- och tillfriskningsfas. Det är inte konstigt att man tycker att det är jobbigt att se alla i omgivningen äta så mycket mindre än en själv. Man kanske är i behov av en viss bekräftelse om att det man äter är normalt och inte för mycket. Tyvärr kommer man inte alltid att kunna få den bekräftelsen och det som då skiljer sjukt från frisk i detta avseende är om man agerar utefter jämförelsen eller inte. Här måste man hitta tanketricks som hjälper en själv att inte bli påverkad av omgivningens missvisande matportioner.

Jag hamnade i en sådan situation under helgen:

Det var landslagsträning i Borås och vi var flera stycken i laget som sov tillsammans hos en annan lagmedlem. Föräldrarna hade lagat über god mat enligt min mening och efter en dag av träning kände i alla fall jag mig rejält hungrig. Även om jag personligen inte alls tränat så hårt, blev knappt svettig så går det åt mycket energi av att vara flera timmar i en hall. Dagen efter skulle vi också träna, och även tränarna har påpekat hur viktigt det är att vi sover och äter ordentligt så vi kan prestera på topp dessa få träningstimmar vi har tillsammans innan VM. Men när vi väl kom hem lastade jag upp en portion som fyllde hela tallriken med ris och kycklinggryta. Åh, så god den var! Men.. de andra tjejerna… de åt ju nästan hälften av det jag åt. “Var de inte hungriga?!”. En förklaring skulle varit “aja, de kanske äter massa godis istället”, men för bövelens det hade ju jag gjort också, och inte sjutton hindrade det mig ifrån att vilja äta ordentligt med  mat. Jag blev frustrerad. Men, jag tog ta mig fasen en extra liten portion ändå – för jag var hungrig och jag ville vara på topp under träningshelgen, och maten var så god! 😉

 

 

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

“Det är okej att vara smal”

March 5th, 2015

Sitter på gymmet efter att ha provat på passet 21 minute body och sedan haft en skön nedvarvning med stretch. SATS är ett bra gym att träna på; personalen är trevlig, det är stora och fräscha omklädningsrum, de erbjuder många pass, gymmen finns nästan överallt i Stockholm och det är fullt med PT:s. Det känns att de är seriösa här. Det står till och med i deras medlemsavtal att SATS ansvarar för att avråda personer från träning om de anser att det kan utgöra en hälsorisk för personen.

Nu ska inte detta inlägg handla om hur bra SATS är, men jag tänkte att det kunde vara kul att dela med mig av mitt intryck av gymmet hittills.

Något som jag uppmärksammade idag var hur många spinkiga tjejer det vandrar runt i gymmet. Men, mitt uppmärksammade ledde inte till misstankar om att de hade någon form av ätstörning, utan det gav mig snarare perspektiv på att det är okej att vara naturligt smal. Det är vanligt, och det behöver inte alltid vara sjukt. Det är dock inte särskilt snyggt, om jag får säga min mening, men det kan ändå vara hälsosamt.

För mig att få den insikten kändes som ett steg längre ifrån ätstörningens tankemoln. Det fick mig att inte känna mig lika kontrollerad av sjuka tankar som endast vill jämföra och döma. Det kändes friskt – normalt att förstå att det finns många smala personer i omgivningen och det är okej. Det är okej att vara smal- inte skadligt underviktig (!), men normalt hälsosamt smal.

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Varje steg är ett FRAMÅT-steg

January 30th, 2015

I vissa stunder känns det som att man står och kämpar med samma strider i livet. Ibland kan övertygelsen vara så stor om att man aldrig kommer att ta sig vidare, att man helt enkelt börjar ge upp på sig själv. Tillfällen kommer då motivationen trynar och man tror att man alltid kommer behöva vara sjuk.

Sedan kommer det för sig att blicka tillbaka – påminna sig själv om hur fruktansvärt jobbigt det var förut och hur många saker som faktiskt har förbättrats. För visst har vi alla gjort framsteg, dem blir bara svåra att lägga märke till på kort sikt. Ibland behövs det helt enkelt att man ser till en större helhet för att införskaffa sig den verkliga uppfattningen om vilken situation man befinner sig i.

Det är klart att man inte blir frisk på en dag eller två, och inte heller några veckor, månader och ibland inte ens år. Jag minns så väl när jag först började inse min sjukdom och läste om andra som hade varit sjuka i flera år och jag kunde inte förstå hur det kunde ta sådan lång tid för dem. Nu har jag själv haft ätstörningar i närmare fyra år, och det är helt sjukt att det har gått sådan lång tid (!). Det har funnits perioder som har varit extremt tuffa och perioder där man näst intill känt sig helt fri. Så, jag förstår nu att frisk är ingenting man blir en gång, utan ibland behöver man jobba för att bli det flera gånger. Och bara för att man kanske blir sjukare igen, flera gånger, så betyder det inte att man fortfarande står och stampar på samma gräsplätt. Det är ju en enorm förändring som har skett sedan jag först svalt mig och tills idag, även om ätstörningen fortfarande har satt sina spår.

Jag är övertygad om att både det vi kallar för fram- och “baksteg” faktiskt är ett nästa steg i livets riktning. Striderna kan vara den andra lik, men det är aldrig samma, för att du är aldrig samma människa som du en gång varit – vi är under konstant utveckling. Och genom att blicka tillbaka tror jag att vi lättare kan skapa en förståelse över hur långt vi faktiskt kommit i livet på en sådan kort tid. Hur snabbt både jobbiga och mer trevliga perioder i livet har passerat oss förbi. Nu menar jag inte att stressa er eller tänka “shit, snart dör jag”, utan bara att vara medveten om att livet består av så otroligt många epoker att ett enda tillfälle eller en enda period är endast en del i hela vårt liv. Under en eller några få tillfällen kanske man inte märker någon större utveckling, men om man slår ihop flera utav dessa kan man nog se en fantastisk utveckling hos sig själv.

En utveckling betyder inte att livet känns felfritt, det kommer det heller aldrig att vara, men det betyder att allting är föränderligt och vi vandrar aldrig i samma cirklar. Om det nu vare så att vi gick samma stig om och om igen, så skulle varje gång ändå vara en ny gång, och vi vandrar den med nya infallsvinklar och erfarenheter. Vi har blivit starkare och rikare!

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Självskattning – jag är komplicerad

April 3rd, 2014

Det är svårt att själv avgöra hur sjuk eller hur dåligt man mår. Det är ett relativt begrepp och ofta behövs det sättas i förhållande till någonting tydligt och konkret för att själv kunna göra en bra uppskattning. Ett sätt att få en utgångspunkt är genom att jämföra sig med andra. En sådan jämförelse kan dock vara farlig för att den ger en orättvis bild utav sig själv, men den kan också vara nödvändig för att ge perspektiv på “vad som är normalt”.

En annan faktor som spelar in i skattningen utav sitt eget välmående är de aktuella känslorna i stunden. Det är svårt att riktigt minnas hur man mått och vad man tänkt tidigare. Mår man bra i stunden kan det vara svårt att förstå hur dåligt man mått för ett tag sedan. Mår man dåligt i stunden är det svårt att inse att man även kan må bra. 

Det är vanligt att personer med ätstörningar, så som Anorexia Nervosa, jämför sig med andra med samma diagnos. Ofta jämför man sig med de som verkar smalare och sjukare. På något sätt ger sådana jämförelser upphov till att misstro sin egen rätt till att anses må dåligt. Det är lätt hänt att sanningen förskönas och att man inte vågar erkänna att man egentligen mår riktigt piss.

Idag har jag genomgått SCÄs Stepwise undersökning för att fastställa diagnos och självskattning. Dock anser jag att resultatet känns en aning missvisande. Frågorna är inte alltid lätt att tolka och det är riktigt svårt att minnas hur man mått och tänkt under de senaste veckorna. Det man minns bäst är hur man känner här och nu. Det visade tydligt att jag låg betydligt mycket mer åt det “gröna hållet” än de flesta patienter med en AN-diagnos. Vad det beror på kan man ju fundera över.. ljög jag? eller kanske har det någonting med det som skrivits ovan att göra? En sak kunde behandlaren i alla fall konstatera och det var att jag är en komplicerad person, vilket jag helt och håller kan ställa mig bakom. 😉 

5916f785-c46e-489b-95ef-17e2ddd012f3

Klicka på bilden om du vill läsa mer om stepwise.

 

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Pojkvännen “deffar” !

March 31st, 2014

Detta blir ännu ett inlägg om hur omgivningen kan påverka vår hälsa.

Ett problem som många stöter på när de ska försöka tampas med ätstörningarna är att vänner eller familjemedlemmar inte är med på samma noter. De jobbar i ett motsatt håll som en själv. Morsan försöker börja träna mer, bästa kompisen har slutat äta godis, farmor pratar om hur hon slutat ha socker i bakningen och brorsan kanske äter 1-2 måltider om dagen. Hur påverkar detta en person som verkligen måste kämpa för att äta 5-6 måltider, träna mindre, våga äta sötsaker och inte utesluta livsmedel i kosten? Hur ska en person som är sjuk kunna göra detta själv om omgivningen inte förespråkar detta som hälsosamma matvanor?

Detta är ett problem som många stöter på under sin kamp med ätstörningen. Nu när vi konstaterat att detta problem existerar återstår det att finna någon lösning på det.

  1. Ska vi tala med personerna i fråga och försöka förändra deras förhållande till mat sålunda att det stämmer överens med den hållning man själv strävar efter?
  2. Ska vi undvika dessa personer i en sådan mån att det inte påverkar vår egna kosthållning?
  3. Ska vi acceptera att de inte jobbar mot samma mål och lära oss att fokusera på vad som är sunt för en själv?

Jag röstar i alla fall för det sista alternativet. Lika mycket som någon annan kan få dig att äta på ett visst sätt kan du få någon annan att äta på ett visst sätt. Det krävs mer energi till att försöka påverka andras matvanor än att påverka sina egna. Det är ju sin egen kosthållning som man har makten över och sedan kan man endast välja hur man ska förhålla sig till andras.

Min pojkvän har länge strävat efter att gå upp i vikt. Hans matvanor kanske inte är de mest optimala, men vilken frisk kille i 20-30 års-åldern har det? Under den senaste tiden har han beslutat sig för att försöka “deffa”. Jag är medveten om att sådana beslut utav någon i sin nära omgivning lätt kan påverka ens egna tankar och agerande när det gäller mat och träning. Men det är inte hans ansvar att äta så som är bra för mig. Hans ansvar är att ta hand om sin egen hälsa och göra det som han anser är bäst för sig själv. Sedan är det mitt eget ansvar att ta hand om min hälsa och göra det som är bäst för mig.

Det som är sunt för någon annan behöver inte gälla en själv. Vi måste alltid se till våra individuella behov. Om min pojkvän gör sig av med 1-2 kg fett så påverkar det knappast honom lika mycket som det skulle påverka mig om jag blev av med så mycket. För egentligen har ju jag inte ett endaste kilo överflödigt fett på min kropp.

Det går inte att bli frisk och ständigt försöka undvika att personer i sin omgivning inte följer de kostrekommendationer som en själv bör. För att bli frisk måste vi också lära oss att acceptera och förhålla oss till andras kosthållning. Vi måste lära oss att inte jämföra oss med andra och lita på det vi tror/vet är bäst för oss själva. Om personerna i din omgivning inte kan föregå med ett gott exempel – varför inte bli den personen själv?

rolemodel

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Jag är liten, smal och mår bra – dags att våga lita på det

May 14th, 2013

Med en hel del tankar om hur jag ser ut nu; smal, muskellös, rundare, större eller mindre, har jag tagit mig genom dessa veckor utan behandling. Jag tänker inte ljuga för er och säga att tankarna inte finns där, att ätstörningen är borta eller att jag inte längre vill sträva efter att vara smal. Jag vill vara smal, och när jag känner mig större så slår ätstörningen till. Då känner jag mig sjuk.

Skillnaden på när jag var riktigt sjuk och nu är att jag låter inte tankarna påverka mitt beteende i det stora hela.

  1. Jag kan tänka att jag blivit tjockare och måste banta, men jag gör det inte. För att jag vet att jag måste äta. Jag vill äta.
  2. Jag kan tänka på kalorierna som förbränns när jag springer. Men jag springer inte för att förbränna.
  3. Jag kan tänka på hur mycket mat jag äter och att jag kanske bör hoppa över en måltid för att gå ner igen. Men jag hoppar inte över en måltid för att jag vet att det ändå kommer att behöva ätas ikapp senare.
  4. Jag kan även tänka att jag aldrig kommer till att bli helt frisk. Men jag vet att framstegen som jag gjort de senaste året visar en uppåtgående trend och det finns inget som hävdar att det inte kan fortsätta på den vägen.

När tankarna kommer känner man sig sjuk. Men när man tänker tillbaka så ser man att man har gjort framsteg. Det är till och med framsteg att ha tankarna, men att inte göra någonting åt dem!

Det jag ska jobba på fram tills nästa träff är min kroppsuppfattning. Jämförelsen med andra och bekräftelsen på att jag fortfarande är smal. Jag ska inte behöva kolla min kropp flera gånger om dagen för att se att jag fortfarande är smal. En del dagar ser man inte smal ut, och då kommer gärna ätstörningen på besök. Men kroppen har inte förändrats, det är endast ens egen syn på den. Kroppen är i stort sett den samma.

Jag har gått tre veckor nu utan att väga mig. Har jag gått upp? Har jag råkat tappa i vikt? Har jag klarat mig själv?
Vikten var densamma!
 Jag har fått mens och jag är viktstabil! Dags att våga lita lite mer på mitt eget omdöme och min egen kropp!

Jag är liten och smal. Det är inte bra för mig att kolla mig själv i spegeln dagligen. Det är inte bra för mig att jämföra mig med andra. Jag är liten och smal.

Think you are beatiful. Think you are strong. That is who you'll become and the world will look the same.

Think you are beatiful. Think you are strong. That is what you’ll see and who you’ll become.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Träna och ät som DU mår bra av

April 4th, 2013

Hej, skulle inte du kunna göra ett inlägg om hur det är att träna så mycket som du gör? För jag tränar också cheerleading ca 10 timmar i veckan och det är sjukt jobbigt att de i min omgivning inte ät lika aktiva som jag och behöver därför inte äta lika mycket, sen så väger jag säkert mer än dem flesta också pga alla muskler man får. Hur gör du för att inte på värkas av andras dagsintag osv?
– Clara

Hej Clara! Vad kul att höra att du också satsar hårt på denna fantastiska sport. 😀

Det är lätt att påverkas av andra, eftersom man ofta jämför. Men det man jämför är relativt och individuellt, så låter man sig påverkas av andras dagsintag blir det fel! Vi förbränner olika mycket, vi ser olika ut, vi har olika åldrar, olika längd, kön och vår kropp mår som bäst på olika vikter. Som du säger så tränar du väldigt mycket och har därmed rejäla muskler. Skulle du äta som de som inte tränar lika mycket skulle du bli orklös och rasa i vikt. Skulle de som inte tränar lika mycket äta den mängd som du behöver så skulle de bli piggare och ev. öka i vikt.

Dessutom är det sällan så att man vet vilken mängd mat andra stoppar i sig på en dag. Det man ser i skolan eller vid matbordet är sällan som de äter under hela dagen. Det är så många som har dåliga matvanor (Perspektiv på hälsosamt ätande), så att jämföra sig med andra gör knappast att man äter bättre själv. Fokusera på att äta som DU mår bra av! Ska man jämföra sig så gör det med personer i laget eller de som är i samma ålder/storlek och håller ett liknande rörelsemönster som en själv.

Min träning brukar röra sig runt 2-3 pass/vecka och totalt ca 6 h. Vi har alltid fikapaus i ca 10-15 min mitt i träningarna för att fylla på med energi. Det känns mycket bra att äta mellanmål tillsammans med laget på det sättet. Det visar att det är viktigt, normalt och sunt!

Nu under tävlingssäsongen ökar träningarna något. Nu när det blir varmare ute så går jag gärna ut och springer en gång i veckan om jag får tid. Träning är verkligen nånting som får en att må så mycket bättre när man väl har kommit igång. (Inte bättre genom att ångesten släpper, utan bättre genom att man blir piggare och allmänt gladare). Framför allt vill jag träna mer för att utvecklas inom cheerleadingen och VINNA TÄVLINGARNA! 😀

I och med att jag ökar träningarna något så måste maten även ökas. Men det är inget jag behöver tänka extra mycket på, för jag blir sååå mycket hungrigare när jag håller igång. Äter jag inte tillräckligt från början av dagen så får jag “sota” för det senare.

Målet är att öka på portionerna för att inte behöva småäta mellan måltiderna. Det behövs större måltider när man tränar, eller mer energitätt, jämfört med innan. Mer än sex gånger om dagen bör man inte äta, så är man fortfarande sugen/hungrig mellan måltiderna är det ett bevis på att man äter för små måltider.

Om jag skulle äta lika stora portioner som min mormor så skulle jag inte ens få i mig hälften av det jag behöver. Om jag skulle äta som min brorsa skulle min blodsockerkurva ligga på väldigt hög frekvens. Om jag äter som rekommenderat (med viss modifikation enligt mina personliga behov) så mår jag som bäst!

Det kanske börjar bli dags för ännu ett “matdags-inlägg”? Denna gång en dag där jag tränar.

 

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Kontrollen ska tillbaka – matschema

March 26th, 2013

Veckans mål:

  • Planera dagens måltider i förväg.

Enligt min behandlare behöver jag strukturera upp mina måltider igen. Jag ska planera varje morgon vid frukost (på ett ungefär) vad och när jag ska äta. Det gäller 5-6 mål med 2-3 h tidsintervall. Jag behöver även prova mäta (!) så att jag faktiskt äter tillräckligt stora portioner.

Personligen känns det fel. Det känns fel att behöva ta den kontrollen över maten igen, nu när jag lärt mig släppa den och äta efter hunger- och mättnadskänslor. Men jag förstår syftet: Det blir lätt att jag hoppar över, eller skjuter på måltider om jag inte är hungrig och då måste jag äta ikapp det senare.

I och för sig så låter det ganska “normalt”, om man jämför med hur en del andra äter. Men då jämför man med “alla andra” som har dåliga matvanor. Jämför man med de som har bra matvanor så äter de alla sina måltider samma tidpunkt varje dag. De som äter varierat och regelbundet blir också hungrig vid den tidpunkten och behöver inte hålla på att tänka när, vad och hur mycket. Man kan fokusera på annat. Det är “alla andra” som har bra matvanor som man ska jämföra sig med, för att det är bra matvanor som jag vill ha.

Nu ska jag äta “enligt matlista” i en vecka och se om jag går upp i vikt. Gör jag inte det så ska vi se vad som behövs läggas till. SPÄNNANDE! 😀

IMG_8832 IMG_8834

Tags: , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp