Ana hade fel – jag blev inte tjock

September 28th, 2015

Ikväll ska jag berätta en ganska så fantastisk sak för er.

Jag har haft Anorexia Nervosa från och med dess att jag var 17 år tills 21-års ålder. En utav de största kontrollbehoven har varit att inte äta för mycket kalorier, för att en utav de största rädslorna var att gå upp i vikt. Så länge har det funnits en övertygelse inombords att om jag skulle äta utan kontroll skulle jag lägga på mig massvis med vikt.

För cirka tre månader sedan beslutade jag att avsluta min behandling och släppa stora delar av kontrollen. Under den senaste tiden har jag ätit mycket. Vad som är mycket är relativt, men låt mig säga att det är den mängden mat jag för några år sedan aldrig ens skulle kunna tänka mig vore “normalt”. Jag äter frukost, jag äter mina mellanmål, jag äter lunch, middag och ibland även en till middag efter det. Ja, jag tränar, och Gud ska veta att jag äter som det också, även de dagar jag inte tränar. För jag lyssnar på min kropp, är den hungrig, ja då äter jag. Punkt.

Det fantastiska med det hela är att jag har, totalt under dessa tre månader kanske gått upp ca 0,5 kg i vikt. Totalt. Under tre månader. Av att äta som jag vill. Jag har i princip stått stilla i vikt! Av att äta när jag är hungrig, tills jag är mätt (riktigt mätt), av det jag är sugen på. Något som jag för några år sedan inte alls kunde tro var möjligt. Så, vad är hemligheten? Hur kan det ens vara möjligt?

Jo, för när kroppen når sin biologiskt förprogrammerade vikt strävar den efter att bibehålla den. Om jag en kväll äter mer än vad jag exakt förbränt den dagen så kommer kroppen hitta sätt att hantera det tillfälligt ökade energiintaget. Desamma gäller om jag en dag äter för lite så kommer jag inte att på en gång tappa i vikt. Kroppen kommer anpassa sin hunger och mättnad utefter huruvida energibehovet tillfredsställs tidigare. Med andra ord, allt jämnar ut sig i det långa loppet.

Rädslan för att inte kunna äta mig ordentligt mätt utan att tro att jag skulle bli tjock.

=

MOTBEVISAD

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

En liten påminnelse

February 22nd, 2015

Nog har vi alla hört folk tala om “det är vätskebalansen” när vi tror oss ha gått upp i vikt. Ja, på något logiskt plan vet man att kroppens vikt måste ändras om vi dricker mer vatten, motionerar eller går på toaletten. Det är dock inte alltid så lätt att övertyga sig själv om att det faktiskt är sanning. Nedan följer en liten påminnelse:

vätskavikt

Källa

 

 

 

Tags: , , , , , , , , ,

Semester och njutning framför ätstörning och viktfokus

August 23rd, 2014

Kommentar till inlägget: Nu är det bestämt – Idun och viktuppgång:

Varför inte börja på semestern? Annan matkultur och allt
– Jenny

Frågan är alltså varför inte påbörja viktuppgången redan under semestern, varför vänta tills behandlingen på Idun börjas?.

Det finns absolut en poäng med att börja jobba för viktuppgång redan här och nu. Det är alltid bra att ta tag i det jobbiga så fort som möjligt. Men, under denna semester vill jag inte att fokuset ska ligga på vikten och ätstörningen. Här ska det inte behövas vara massa viktkontroller, kroppsliga jämförelser eller kaloriräknande. Här ska det njutas! Allt annat kan jag ta itu med sen när jag kommer hem till vardagen. Nu är jag på semester med min pojkvän och inte med Ana.

Hittills har jag inte vägt mig en endaste gång, även om det finns vågar vid varje 7-eleven. Hittills har jag inte valt maten som varit mest kalorisnål utan den mat jag faktiskt varit sugen på. Hittills har jag inte försökt att hoppa över måltider pga ångest, utan jag vill äta när jag är hungrig. Hittills har inte ätstörningen dominerat och jag syftar till att det skall förbli så! =D

När jag kommer hem kan jag få väga mig, när jag kommer hem kan jag få fundera över mina matvanor. Men nu, så länge jag har semester, så tänker jag ha semester från ätstörningen också!

Jag äter allt ifrån…

???????????????????????????????

friterat och skaldjur

???????????????????????????????

snabbmatsrestaurangs-burgare

???????????????????????????????

till snacksbuffé

???????????????????????????????

och thaimat!

Med andra ord så NJUUUTER jag!

Med andra ord så NJUUUTER jag!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

“Jag och min ätstörning”

July 6th, 2014

Så, här sitter jag, med tårar i ögonen och är hukad över toalett stolen. Flera år har jag kämpat med ätstörningen, men fortfarande får den mig att göra dessa sjuka saker. Varför åt jag allt godis? Jag skulle ju bara ta några. När jag tagit några kunde jag lika gärna ta fler – det var ju så gott! Men det blev för mycket.. Jag åt tills jag mådde illa och ännu en gång fick jag släpa iväg mig till toaletten för att försöka tömma magen på alla de godheter jag lyckats hetsat i mig. Vilket misslyckande! Tillbaka i samma sjuka mönster, som alltid – kommer det någonsin gå att bryta?

Samtidigt som jag står där, hukad över toaletten med fingrarna i halsen vet jag att det inte slutar här. Kalorierna har kroppen säkert redan hunnit tagits upp, så de måste förbrännas.

Jag sköljer av mig snabbt, dricker lite vatten, tar ett tuggummi och gör mig redo för att hoppa på nästa buss mot gymmet. Planen är att förbränna ca 500 kcal, då kan jag känna mig lugn över min godishets. Men redan när jag stiger utanför dörren känner jag hur orken har sugits ur min kropp – den är inte i form för ett hårt träningspass.

Jag tvingar iväg mig till gymmet. Allting går segt. Egentligen vill jag inte detta, men det känns som att jag måste. Annars kommer vikten att gå upp massa. Jag förstår inte varför jag åt allt det där. Nu måste jag träna bort det.

Jag orkar inte springa. Jag försöker köra andra konditionsövningar, men kroppen är trött. Jag lyckas bara förbränna ca 100 kcal och sedan beslutar jag mig för att ge upp på cardio och styrketräna lite istället. ”Muskler förbränner mer än fett” sägs det ju, så jag kan försöka skaffa mig massvis med muskler nu. Varför utsätter jag min kropp för detta?

Hungern börjar smyga sig på och jag blir påmind. ”Fan, jag vill ju inte äta. Har ju redan ätit för mycket.” lyder första tanken. Sedan slår det mig att ”Nu har jag ju tränat, jag vill väl inte bryta ned mina muskler? Klart jag ska äta, men det bör vara något proteinrikt!”.  Jag börjar med att ta en proteinshake, men inom kort tid blir hungern så pass påtaglig att ätstörningen ger med sig och jag äter ordentligt med mat. Det är skönt att vara mätt och belåten, det kändes som att kroppen behövde detta, men ändå kunde jag inte hindras från att slås av tanken ”Fan, jag som redan ätit för mycket…” . Nu planerar jag in att träna massa imorgon också, kanske hinner jag med en promenad innan läggdags dessutom (?).

Tankarna får aldrig ro. Jag åt lite för mycket godis och sedan gick resten av dagen ut på att kompensera för det. Så här lever jag. Så här ser mitt liv ut. När det är bara jag och min ätstörning.

OBS: denna text skrivs i ”jag-form” utan att specifikt syfta på mig själv. Texten är ämnad att ge en bild över hur ätstörningar kan yttra sig genom kompensation och hur tankarna kretsar i den drabbades huvud. Det är såhär cirkeln kan utforma sig och antingen repeteras dagligen, flera gånger per dag eller vid enstaka tillfällen; då och då. Oavsett frekvens är det ett sjukt beteende och ett mönster som är extremt svårt att bryta.

IMG_2446

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Jag har lidit, jag lever – ni lider, ni kommer att leva

July 2nd, 2014

Det gör ont, det gör ont djupt inom mig att se, att se hur magra ni är, att se hur dåligt ni mår, att veta hur ni misshandlar er själva. Det gör ont, för att jag har lidit mig igenom något liknande. Kanske var jag inte lika mager, kanske var jag magrare än andra, det spelar egentligen ingen roll, för vi behöver inte jämföra oss med varandra för att det ska synas att man mår dåligt. Jag ser, jag vet och jag lider med er.

Det är svårt för mig idag att verkligen minnas hur det var då, då man var sådär mager och anorexian hade näst intill full kontroll. Även om jag idag fortfarande har bestående problem med ätstörningen så är jag inte totalt inne i sjukdomen. Idag lever jag. Jag lever kanske med ätstörningen, men jag lever också med mig själv. Att vara så avmagrad och så sjuk som många blir av anorexia, det är inte att leva. Men det går att bli återupplivad från den “död” som man hamnat i, och när det händer så lever man med en förändrad syn på livet. Det blir en förnyelse, en förbättring, en uppenbarelse och ett liv med sundare värderingar om vad som är viktigt och inte.

Jag må fortfarande lida av vissa ätstörningstankar och beteenden, men jag är tillräckligt frisk för att må bra. Idag bygger jag mitt eget liv; jag har pojkvän, jobb, utbildning och träning som jag trivs med och som ger mig livskvalité. Ibland får jag ångest över det jag ätit, men jag äter allt. Ibland tänker jag på alla kalorier som förbränts under träningen, men jag tränar för att jag tycker det är kul. Ibland vill jag falla tillbaka i anorexian, men jag vill inte gå ned i vikt. Ibland känns livet hopplöst, men jag tycker att det är värt att leva. Ibland slår ätstörningens vilja igenom, men det är jag som har makten. Ibland känns det som att jag aldrig kommer att bli frisk, men då inser jag hur mycket friskare jag redan har blivit.

selfiesred

När jag ser hur denna förbaskade sjukdom förtär ert sinne och era kroppar önskar jag inget hellre än att rädda er från allt lidande. Jag skulle vilja rädda er alla, framför allt vill jag få er alla att tro att det inte alltid kommer att vara lika plågsamt. Jag vet att jag inte kan rädda er alla, men förhoppningsvis lyckas jag nå ut ett fåtal med hopp om en friare och friskare framtid. Det går att må bra igen, jag vet, för att jag gör det!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Det är näringen och inte kalorierna som räknas

June 13th, 2014

Frukost 1

2 dl yoghurt
3 msk müsli
1 sk bröd med smör
2 sk ost
gurka
1 kopp te

Kommentar: Det är för lite yoghurt – det bör vara ca 4 dl, annars fyller man inte en hel skål. Yoghurt ses som en proteinkälla och då krävs det 4 dl för att täcka behovet. 

Frukost 2

2 sk bröd med smör
2 msk leverpastej
smörgåsgurka
1 kopp cappuccino

Kommentar: Mycket bra frukost. Leverpastej är ett riktigt bra pålägg. Här täcks alla delar av näringscirkeln in.

Reaktion 1:
Va? 4 dl?! Alla matlistor jag haft innan säger att 2 dl räcker. 

Reaktion 2:
Räcker det med två mackor? Alla matlistor brukar säga tre? Eller två och ett ägg..

Reaktion 3:
Hur kan dessa vara jämlika? Kaloriinnehåller skiljer sig ju avsevärt!

Insikt:
Det handlar inte om att äta efter en viss kalorimängd eller helt och håller följa matlistor. Ett sunt och friskt ätande utgörs av en jämn fördelning mellan måltidens näringsämnen och att inte jämföra måltider med varandra. Olika livsmedel ger olika stora mängder av varje näringsämne. Målet med en måltid är att ge kroppen tillräcklig näring. En måltid bör innehålla både proteiner, fetter och kolhydrater. Valet av frukost ska inte grundas i kaloriinnehållet, utan i vad man tycker är gott och vad som ger kroppen en tillräckligt bra start på dagen.

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Varför räknar man kalorier?

January 27th, 2014

Till er förvåning kommer jag inte ställa mig kritisk till och argumentera emot att man ska räkna kalorier, vilket många av er förmodligen antar. Det har redan publicerats inlägg som framhävt negativa aspekter med kaloriräknande tidigare på bloggen (läs här). Det finns även inlägg om att sluta räkna kalorier. Nog har det tidigare konstaterats att  det är missvisande och energislöseri, vilket jag fortfarande vill instämma i. Däremot är det viktigt att vidga sina vyer och inte enbart bli insnöad på sina egna erfarenheter av handlingen. Vi som har haft kaloriräknandet som ett kontrollbehov i ätstörningen har fått uppleva de negativa konsekvenserna med kalorikontrollen, men det är nödvändigt att förstå att det samma gäller inte andra/friska människor.

Det är rätt så självklart att personer som har en balanserad kost inte drar någon nytta av kaloriräknande. Men i dagens samhälle är det endast en minoritet som har riktigt sunda matvanor. Det jag säger är inte att alla behöver äta perfekt och enligt rekommendationerna, utan jag bara konstaterar det faktum att väldigt många har väldigt dålig koll på vad och när de äter. Det är dessa personer som kanske kan dra nytta av att skaffa sig lite kalori- och näringskoll. På detta sätt blir det lättare att överskåda den mängden energi man konsumerar och det kan hjälpa en del personer att få i sig en lagom mängd.

Förmodligen tänker ni i första hand på personer som äter för mycket och behöver gå ned i vikt, men det är nämligen så att en kalorikoll kan hjälpa personer som strävar efter att öka i vikt minst lika bra. Vill man gå upp i vikt så måste man ju äta mer än vad sin kropp förbrukar och det är ta mig tusan inte lätt alla gånger. Lyssnar man enbart på kroppens signaler så riskerar man att inte få i sig mer än kroppen säger till om och då händer det förmodligen inte mycket på viktfronten.

Kaloriräknande är ett sätt att få koll på energiintaget och med hjälp av denna koll blir det lättare att kontrollera vikten. Personer som lider av ätstörningar gynnas sällan av att ha denna kontroll eftersom många ätstörningar handlar just om viktkontroll. Det blir ett osunt beteende för den sjuke, medan det faktiskt kan vara ett verktyg för den friske. Detta är någonting som jag tror är värt att ha i åtanke när man ger sig ut i den omgivande sociala världen. Beteenden som i sjukdomen verkar ohälsosamt behöver inte vara någonting negativt för en annan, det kan faktiskt vara gynnsamt i en del fall. Det är lätt att dra alla människor över samma kam, och ofta använder man den kam som format utifrån ens egna erfarenheter. Men det är viktigt att komma ihåg att vi alla är olika, har olika förutsättningar och vi har alla levt olika liv. Det är lätt att bli insnöad på sina egna uppfattningar och svårt att förstå andras. Det leder ofta till konflikter och jämförelser mellan olika människor.

Personer som har lidit/lider av ätstörningar har en tendens att jämföra sig själv med omgivningen, och detta görs ofta för att få perspektiv. Det behöver inte alltid vara en dålig handling, för man kan lära sig vad det innebär att vara frisk. Men då måste man också vara medveten om att personen som man jämför sig med kanske inte alls har samma problematik som en själv, och därmed kan ett visst beteende, så som kaloriräknande, ge en annan effekt på den personen än en själv. Friska människor har inte samma känslighet och kan ofta vara med “oförsiktiga”, då det inte ligger en liknande psykisk sjukdom i botten. Det finns ingenting att trigga igång på samma sätt.

Kalorikontrollen behöver inte vara ett osunt beteende, så länge det inte går till överdrift. Det beror på i vilka syften de används och om de verkligen är nödvändiga. Jag skulle aldrig rekommendera en normalviktig människa att börja räkna kalorier för att gå ned i vikt, för en normalviktig person kanske redan ligger på sin hälsosamma vikt och då finns det ingen som helst anledning att börja kontrollera energiintaget. Däremot tänker jag inte klandra personer som vill använda sig av denna kontroll som hjälpmedel för att uppnå en hälsosammare vikt. (OBS: kaloriräknande är ofta missvisande och ger endast en approximation).

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Perspektiv på kaloriförbränning

December 23rd, 2013

Åtminstone en dag under semestern kunde jag och pojkvännen pallra oss till gymmet för lite träning. Senare fällde han en kommentar som ja tror kan vara nyttig att dela med mig av till er läsare.

Jag blev förbannad när det var kalorimätare på cross-trainern, när jag värmde upp. Jag bara såg kalorierna förbrännas och tänkte “nej, sluta! Nu behöver jag definitivt en cheesburgare!”.

Värt att tillägga är att han kanske förbrände 80 kcal. Efteråt käkade han två cheeseburgare och en bearnaise dippsås, följt av hemlagad pizza när vi kom hem.

En del av er kanske ställer er kritiska till detta och tänker “han är ju kille, förbränner mer och kan därför äta mer utan att bli tjock“. Visst är det så, till viss del, men framför allt lever han utan det som vi kallar för anorexia. Han går inte till gymmet för att förbränna kalorier för att få äta mycket – han går till gymmet för att bygga upp sin kropp och ge den byggstenarna till att göra det. Det blir en sådan kontrast till det ätstörda tankesättet “jag måste förbränna” att få höra hur en del friska människor istället fruktar att förbränna kalorier.

Naturligtvis behöver inte alla helt och hållet sluta förbränna kalorier, men det kan vara sunt att få höra andra perspektiv på träning, speciellt om det finns en tendens till överdriven kalori-/förbränningsfixering. Våra kroppar behöver redan en massa mat, och genom att ständigt förbränna en massa extra måste vi proppa i oss så sjukt mycket för att öka i vikt. Genom att förbränna mycket försvårar man kroppens chanser att bygga. Tankesätten skiljer sig väl i grund och botten i att anorexian vill bryta ned, medan pojkvännen vill bygga upp. Vad vill du? Hur vill du tänka?

mysexybby

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

En fest med kalorier eller njutning?

December 22nd, 2013

Festande är någonting som anorexian sätter upp varningstecken för. Ana påminner om alla kalorier som finns i alkoholen och de onyttiga snacksen som bjuds på under kvällen. Hon påstår saker som att vikten kommer att stiga i höjderna och att allt måste kompenseras. När Ana sitter på ens axel går det inte att njuta av trevligheterna, för med Anas tankar i huvudet finns det inget utrymme till att slappna av och bara ha kul.

Naturligtvis är det inte hälsosamt att festa med alkohol allt för ofta, men att göra det vid speciella tillfällen är snarare sunt, om man så vill. Att behöva avstå från rusdrycken och godbitarna under en festtillställning, på grund av att hjärnan infekterats av ätstörningens dumtankar är verkligen förargligt. Den mentala delen av hälsan kan behöva en sådan avtändning från vardagens bekymmer för att stimulera glädjehormonproduktionen. Konsumerar man sprit och godis i stora mängder eller väldigt ofta kan det orsaka skador på både den fysiska- och psykiska hälsan. Inmundigar man däremot sådana njutbara livsmedel vid enstaka tillfällen eller i en måttlig mängd kan det snarare ha en positiv inverkan på den psykiska hälsan.

Jag festar inte särskilt ofta, men när jag gör det så gör jag det fullt ut! Festandet handlar inte om att bälga i sig mängder alkohol, utan för mig värdesätts umgänget. Det sociala umgänget där man kan släppa loss och bara ha kul tillsammans med andra. Det är vid sådana tillfällen jag ofta kommer på mig själv att det finns ting i omgivningen som är så mycket mer värt än ätstörningen. Vad spelar det för roll om jag dricker lite sockerdricka och mumsar i mig några godisbitar, om de kan bringa mig sådan njutning? Det skulle aldrig vara värt att lyssna på de där dumtankarna som Ana hittat på och inte få ta del av festligheterna på samma villkor som alla andra. Att festa ska vara kul!

IMG_1492red

Hemabakad ischoklad – mums!

IMG_1493red

Jag och pojkvännen bakade även kokostoppar med choklad och lite saffran – mums!

IMG_1491red

Karameller och pepparkakor!

IMG_1488red

Taggad födelsledagstjej

IMG_1501red

Inte helt fel att ha en kompis som är utbildad bartender på festen. ;)

IMG_1534red

Fantastiska presenter! Inte hade jag behövt besöka systemet själv.

  • Gissa vilken present som faktiskt tilltalade mig mest?

Som festanordnare har man nog en del oroande frågor som surrar i huvudet: kommer folk? kommer de att ha roligt? kommer det att spåra? osv. Det går inte att säga annat än att festen blev lyckad och jag är så enormt tacksam över alla kära vänner som dök upp. Det blev en fantastisk kväll och min födelsedag är gjord! Kärlek till alla mina vänner <3

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Smaken är som baken och det är inte fettprocenten som avgör!

December 15th, 2013

Fick en fråga via Instagram som jag ansåg kan vara nyttig att lyfta på bloggen:

Undrar bara vilka mejeriprodukter som du använder, standardmjölk? Vanlig eller lättyoghurt? Smör? M.m

Denna fråga är viktig att belysa eftersom många med ätstörningar gärna väljer lättare produkter med tanke på att de innehåller mindre fett och kalorier. Det kan vara värt att observera att den skillnaden oftast endast är marginell och det sundaste valet är att ta det man gillar bäst.

I min familj blev jag uppvuxen på mellanmjölk och lätta. Anledningen att vi hade de produkterna i hemmet varit inte för att vi ansåg att de var “nyttigare” på något sätt, utan att farsan blev så förbannat på att smöret bregott alltid var så hårt att mackorna gick sönder. 😉 I matlagningen kunde det vara alltifrån lätt cremé fraiche till vispgrädde. Det var inte fettprocenten som avgjorde valet av mejeriprodukt.

Nu för tiden köper jag sällan hem hela 1 liters mjölkpaket, eftersom den oftast hinner bli gammal innan jag druckit upp allt. Jag nöjer mig med kaffe i mjölken och på gröten. Då är det mer ekonomiskt för mig att beställa med mig hem från jobbet sådana små ekologiska lättmjölksförpackningar. Men min pojkvän dricker däremot helst röd mjölk, så är jag hos honom tar jag naturligtvis av den i kaffet. Dock faller den mig inte i smaken att dricka. Ska jag dricka mjölk så föredrar jag mellanmjölk! Lättmjölk är för blaskig att dricka som den är, men fungerar prima i kaffet! :)

Yoghurt älskare som man är äter jag alla sorters yoghurts! Jag köper det som är på extrapris och då kvittar det vilken fettprocent det är. Jag kan njuta lika mycket av en skål lätt vaniljyoghurt som en skål Yoggi fruktyoghurt. Dock gillar jag inte allt för tjocka/söta yoghurts, men finns det inget annat alternativ så tar jag det med ett leende. Det bästa är väl ändå att variera sig? Det är viktigt att kunna äta alla produkter och inte vara så beroende av att det alltid ska vara det mest fett- eller kalorisnålaste valet. Det blir ett extra bekymmer i vardagen som knappast gör ens livsstil hälsosammare i längden.

IMG_1442

För mig som student är det snarare priset och smaken som avgör. :)

Ibland när jag tänker att jag ska välja “lättvarianten” tänker jag på att det endast innebär att jag behöver äta mer för att bli mätt och komma upp i den energimängd min kropp behöver. För en person som lider av ätstörning kan det vara en positiv tanke “att få äta mer”, eftersom att det innebär att det blir svårare att äta tillräckligt för att gå upp/behålla vikten. Men när man har kommit så pass långt i sitt tillfrisknande att man faktiskt inte vill bli sjuk igen, så vill man inte underäta, utan då gäller det att på lättaste sätt se till att man faktiskt får i sig det kroppen behöver. Annars börjar den brytas ned igen och då blir livet inte roligt längre.

 

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp