Varför räknar man kalorier?

January 27th, 2014

Till er förvåning kommer jag inte ställa mig kritisk till och argumentera emot att man ska räkna kalorier, vilket många av er förmodligen antar. Det har redan publicerats inlägg som framhävt negativa aspekter med kaloriräknande tidigare på bloggen (läs här). Det finns även inlägg om att sluta räkna kalorier. Nog har det tidigare konstaterats att  det är missvisande och energislöseri, vilket jag fortfarande vill instämma i. Däremot är det viktigt att vidga sina vyer och inte enbart bli insnöad på sina egna erfarenheter av handlingen. Vi som har haft kaloriräknandet som ett kontrollbehov i ätstörningen har fått uppleva de negativa konsekvenserna med kalorikontrollen, men det är nödvändigt att förstå att det samma gäller inte andra/friska människor.

Det är rätt så självklart att personer som har en balanserad kost inte drar någon nytta av kaloriräknande. Men i dagens samhälle är det endast en minoritet som har riktigt sunda matvanor. Det jag säger är inte att alla behöver äta perfekt och enligt rekommendationerna, utan jag bara konstaterar det faktum att väldigt många har väldigt dålig koll på vad och när de äter. Det är dessa personer som kanske kan dra nytta av att skaffa sig lite kalori- och näringskoll. På detta sätt blir det lättare att överskåda den mängden energi man konsumerar och det kan hjälpa en del personer att få i sig en lagom mängd.

Förmodligen tänker ni i första hand på personer som äter för mycket och behöver gå ned i vikt, men det är nämligen så att en kalorikoll kan hjälpa personer som strävar efter att öka i vikt minst lika bra. Vill man gå upp i vikt så måste man ju äta mer än vad sin kropp förbrukar och det är ta mig tusan inte lätt alla gånger. Lyssnar man enbart på kroppens signaler så riskerar man att inte få i sig mer än kroppen säger till om och då händer det förmodligen inte mycket på viktfronten.

Kaloriräknande är ett sätt att få koll på energiintaget och med hjälp av denna koll blir det lättare att kontrollera vikten. Personer som lider av ätstörningar gynnas sällan av att ha denna kontroll eftersom många ätstörningar handlar just om viktkontroll. Det blir ett osunt beteende för den sjuke, medan det faktiskt kan vara ett verktyg för den friske. Detta är någonting som jag tror är värt att ha i åtanke när man ger sig ut i den omgivande sociala världen. Beteenden som i sjukdomen verkar ohälsosamt behöver inte vara någonting negativt för en annan, det kan faktiskt vara gynnsamt i en del fall. Det är lätt att dra alla människor över samma kam, och ofta använder man den kam som format utifrån ens egna erfarenheter. Men det är viktigt att komma ihåg att vi alla är olika, har olika förutsättningar och vi har alla levt olika liv. Det är lätt att bli insnöad på sina egna uppfattningar och svårt att förstå andras. Det leder ofta till konflikter och jämförelser mellan olika människor.

Personer som har lidit/lider av ätstörningar har en tendens att jämföra sig själv med omgivningen, och detta görs ofta för att få perspektiv. Det behöver inte alltid vara en dålig handling, för man kan lära sig vad det innebär att vara frisk. Men då måste man också vara medveten om att personen som man jämför sig med kanske inte alls har samma problematik som en själv, och därmed kan ett visst beteende, så som kaloriräknande, ge en annan effekt på den personen än en själv. Friska människor har inte samma känslighet och kan ofta vara med “oförsiktiga”, då det inte ligger en liknande psykisk sjukdom i botten. Det finns ingenting att trigga igång på samma sätt.

Kalorikontrollen behöver inte vara ett osunt beteende, så länge det inte går till överdrift. Det beror på i vilka syften de används och om de verkligen är nödvändiga. Jag skulle aldrig rekommendera en normalviktig människa att börja räkna kalorier för att gå ned i vikt, för en normalviktig person kanske redan ligger på sin hälsosamma vikt och då finns det ingen som helst anledning att börja kontrollera energiintaget. Däremot tänker jag inte klandra personer som vill använda sig av denna kontroll som hjälpmedel för att uppnå en hälsosammare vikt. (OBS: kaloriräknande är ofta missvisande och ger endast en approximation).

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Maj 2012 – vår och framsteg

May 16th, 2013

Vår, värme och ljusare tillvaro. I maj månad förra året började jag ärligt kämpa med att göra framsteg. Jag började känna glädje i omgivningen. Det var mycket plugg, sådant som stressade och stärkte anorexin, men till sist kom de goda resultaten. Jag började även hitta lite motivation igen, efter en tid med ångest.

Jag ville inte se ut som en liten flicka. Det var dags att växa upp!

Band annat började jag kämpa för att sluta räkna kalorier på datorn. De uppskattades dock i huvudet, men det är någonting som tar tid att bli av med. Jag ökade även på maten, och började prova lite nytt. Det kröp i en. Oron var enorm. Viktuppgång? Helt jäkla otroligt tyckte jag att det var när vikten inte gick upp ett endaste gram. Nu i efterhand ser jag ju att det jag då ansåg vara normala portioner, egentligen var ganska små. Frukosten var däremot alltid bra!

 

I början av maj nådde jag även mitt första viktmål på ynka 38 kg. Belöningen var navelpiercing!

Den var ju riktigt snygg då. Jag älskade den. Dock blev den infekterad när jag tränade med den. Jag bestämde nyligen för att ta ut den och hoppas att det läker igen, för att senare ta om. :/

Tags: , , , , , , , , , , ,

Matdag 06/04/13

April 6th, 2013

Idag har jag ätit fleeera gånger. Dels vaknade jag på tok för tidigt och sedan har jag haft en riktigt lååång träning. Dagens matintag har verkligen inte varit efter något “matschema” utan det har varit helt fritt. Förmodligen har jag fått i mig mycket mer än normalt, men det är nog behövligt. (OBS, bilder från instagram)

05:30 Frukost 1 – Fruktyoghurt m. crunchy, ostmacka och te.

insta frukost

09:00 Frukost 2 – Vaniljyoghurt med crunchy, ägg och te.

11:10 Mellanmål –Två leverpastejsmackor.

14:10 Lunch – Pastasallad med salami, ost, pesto och grönsaker.

insta pastasallad

17:10 Mellanmål – Risifrutti päron!

19:00 “Middag” – Risgrynsgröt med sylt, leverpastejsmacka och en banan.

22: 10 Kvällsmål – Leverpastejmacka, te och ½ tallrik yoghurt m. müsli.

Tacksam över att jag inte räknar kalorier nu! Skulle jag göra det så skulle förmodligen ångesten vara skyhög och jag skulle inte klarat av att äta något kvällsmål alls.

Tags: , , , , , ,

När man var som sjukast 1.3

March 8th, 2013

Detta är en uppföljning från Hur var det när man var som sjukast?.
Tidigare har jag publicerat inlägg om Hur mycket jag åt  och Hur mycket jag motionerade.

Hur mycket räknade du?

Kalorier styrde min vardag. Jag visste att de inte stämde egentligen, och olika listor sa olika saker. Trots att jag räknade i stort sett samma varje dag så behövde jag googla fram kalori-innehållet. Det var i stort sett det enda jag gjorde vid datorn. Googlade näringsinnehåll i olika livsmedel och försökte beräkna dagliga energiförbränningen.

Efter frukosten var det viktigt att jag hann lägga in maten i matdagboken – annars glömde jag bort och då skulle det bli en grövre uppskattning. Därefter fick jag uppskatta ungefär vilken mängd energi jag fick klara mig på resten utav dagen, för att hålla min under min “gräns”.

Internet vad min viktigaste tillgång. Jag sökte bekräftelsen efter varje måltid, på att jag ätit för lite och gärna mindre än tidigare. Det var en lycka att klara av, att orka med och stå ut  med hungern. Samtidigt som det fanns en stark rädsla över vad jag gjorde med mitt liv… 

Listor och tabeller var bland det mest intressanta som fanns.

matvana v47 zoom

 

Ikväll ska ni få höra bland annat hur min syn är på kaloriräknande nu.

Tags: , , , ,

Dags att ta kol på kalorikontrollen

March 3rd, 2013

Hur fan slutar jag räkna.. mitt räknade blev värre när jag skulle upp i vikt.. och så fort jag börjar så försöker jag tänka på annat. men ändå går det inte!=(

För de som räknar kalorier tar det ibland väldig lång tid innan man vågar släppa det och lita på kroppen. För en del finns det med en livet utan medan andra kan släppa det på en gång.

För mig går det i perioder, som ofta beror på hur stor ångesten är. På den senaste tiden har jag börjat “glömma” att räkna. Det är tack vare att jag tidigare bestämt mig att säga “NEJ” och stampa foten i golvet varje gång som tankarna om att räkna kommer.

Det är meningslöst att räkna kalorier! Det är verkligen a waste of time and energy – det är ett sätt att orsaka sig själv ångest helt i onödan. Vi kan inte veta vår vikt genom att väga maten, vi kan inte veta vårt energibehov genom att räkna kaloriförbränning och vi kan inte veta hur mycket vi orkar genom att räkna kaloriintaget. Vi kan endast uppskatta, och uppskattningarna är i längden så pass grova att det stämmer inte! Kroppen fungerar inte sådant, det är bara tankarna i hjärnan som påverkas.

Om vi skulle äta för mycket, skulle verkligen inte kroppen säga till om att den är riktigt mätt?
Om vi skulle röra på oss för lite, skulle verkligen inte kroppen ge dig spring i benen på nätterna?
Om vi skulle låta bli att räkna kalorier, skulle verkligen vikten skjuta upp mot nya höjder?

Om man tidigare har måttat och räknat mycket så har man nog fått sig en bild av ungefär hur mycket man bör äta mängdmässigt. Varför fortsätta mäta och väga? Varför fortsätta kolla upp i kaloritabellerna? Lita på att du kan uppskatta på ett ungefär, lita på att din kropp säger till om du uppskattade för lite, lika som du kommer att märka om det har blivit mer än vanligt. Våga släppa kontrollen, våga testa, våga göra fel och våga lära dig.

  1. Låt andra tillaga maten – då kan du inte veta vad de haft i. Möjligen sitter du där ändå och försöker uppskatta, vilket är helt meningslöst. Njut istället av maten och ät tills du inte vill ha något mer.
  2. Uppskatta alla mått när du tillagar mat själv – gå inte precis efter recept och ta inte exakta mått. Ta lite av det, lite av det, kanske lite mer av det där osv. 
  3. Låt bli att måtta – havregrynsgröt har du kanske du måttar för att få en bra portion. Men efter ett tag bör man nästan kunna se på tallriken hur mycket en portion motsvarar. Man behöver inte decilitermåttet, det är en trygghet som kan släppas fri!
  4. Acceptera mindre och mer – Ibland blir det för lite, ibland blir det mer. Det är så det ska vara, men det är inget man ska manipulera med medvetet! Kroppen är hungrig om det blivit för lite, kroppen är mätt längre om det blivit mer. Det gör inget, det händer inget, det är helt normalt!

Se även “Om jag hade räknat kalorier nu, hade ångesten varit brutal“.

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Mat är näring och inte siffror!

February 10th, 2013
Jag minns själv hur jävla störigt, drygt och tråkigt det var att hela tiden räkna på hur mycket man skulle äta.
Jag kunde ärligt talat stå och väga en skiva gurka. Oftast gick dagarna åt till att planera mina måltider och räkna ut precis hur många kalorier jag skulle stoppa i mig. Det var det enda jag tänkte på dagarna igenom. Att numer minnas att jag var avundsjuk på människor som åt en middag utan att reflektera vidare på det är för mig idag helt absurt. Mat som är så himla naturligt och viktigt för oss! Mat ska inte vara siffror, det är och ska vara näring!
Inse bara själva vilken befrielse det kan vara för er som är fast. Tänk att bara kunna ställa er och laga vilken mat ni vill ha och är sugen på utan att behöva tänka och måtta. Tänk vad skönt att kunna göra en matlåda som är över från middagen utan att behöva noja över det exakta innehållet. Tänk vad skönt att slippa ångest för att du äter middag hos mormor och morfar!
Linns Hälsoglädje 
Ett riktigt klokt inlägg av Linn där hon även länkar vidare till ett intressant blogginlägg från en träningsblogg (?). Jag vet inte hur mycket jag tror på det som den tjejen, Emelie skriver och vill därför inte länka det här. Läs om ni vill, det finns en del kloka meningar men överanalysera inte och ta det inte som ren fakta. Med andra ord: Vet du med dig att du lätt kan triggas – så undvik bloggen som Linn länkar!

Tags: , , , , , , ,

Matdag 06/02/13

February 6th, 2013

“Det man inte vet själv, vet någon annan”

Till mitt senaste matdagsinlägg fick jag en kommentar som väckte en osäkerhet och konfundering i mitt huvud. Verkar det verkligen som att jag “insjuktnat” mer?! Om så vore fallet så tar jag det på stort allvar – speciellt eftersom att jag själv känt mig sååå mycket friare.

Äter jag verkligen för lite?

06:30 Frukost – Lingongrova med mjukost, fil/yoghurt med björnbär och müsli. En kopp te.
Inga konstigheter – en standard frukost.

09:30 Mellis – Kaffe och en kanelbulle á la farmor.
En lång dag behövs energi i dess bästa former!

11:40 Lunch – Matlåda: potatismos, fiskpinnar, citronsås och ett äpple.
Blivit riktigt hungrig, men nu har jag lärt mig att ett äpple behövs på maten. 😉

14:40 Mellis – En stor bägare fruktyoghurt och ett äpple.
Väldigt mättande faktiskt! Nästan ångestfull – men sen var det inte det.

18:00 Mellis – En dubbelmacka med korvpålägg.
Den långa dagen börja nå sitt slut och kvällens måltider blir inte som vanligt idag. But that’s OK.

21:00 Middag – Två till tre portioner risgrynsgröt (två små + en stor) med sylt och kanel.
Typ däckade i sängen när jag kom hem – sedan upp och äta.

Första "lilla" portionen - sedan sattes förbränningen igång och jag ville ha MER

Blir eventuellt något mer innan jag går och lägger mig för gott ikväll också. :)

Dagens mål var att inte räkna eller ens tänka i kalorier idag. Jag har verkligen varit noga med att undvika det, och jag har lyckats! Inte ens när jag var och handlade vände jag på en enda förpackning för att se innehållet. Även om jag normalt sett inte kontrollerar kaloriintaget med konstant räknande så finns det “små saker” som man tänker och gör i vardagen. Det är de små sakerna som ska bort – och idag har jag verkligen undvikit dem.

Men eftersom att jag inte räknar kalorier så vet jag ju inte heller om jag äter för lite – men enligt min uppfattning idag så är detta inte för lite. Nu ber jag er om råd…

Tags: , , , , , , , , , ,

Dagens mål: slå bort kaloritankarna

February 6th, 2013

Med hänvisning till föregående inlägg vill jag sätta upp ett mål för idag:

  • Att vägra lyssna på tankarna om kalorier

Jag vet att de kommer att komma, de gör de lite då och då. Men jag vill inte bry mig, jag vill få bort det helt så nu ska jag verkligen jobba för att tänka bort dom.

Tags: ,

“Om jag skulle räknat kalorier nu, hade ångesten varit brutal”

February 6th, 2013

Har du helt slutat räkna kalorier eller finns det fortfarande där? Kramar
-Mallan

Kaloriräknandet var en ångestframkallande faktor redan från början. Det går nog tyvärr inte att bli frisk och fortfarande räkna ihop dagens matintag i form av kalorier. Det är den sjuka kontrollen som styr, det är ätstörningens kontrollbehov som triggas.

Jag har ingen tydlig vändpunkt då jag beslutade att lägga ned det helt. Det har liksom “tappats” på vägen. Ibland; då och då räknar jag, ibland noggrant av nyfikenhet men ibland överslagsräknar jag pga oro. Men det enda kaloriräknadet orsakar är ångest. När man VET hur mycket man har ätit, när man “vet” hur mycket man bör gå upp i vikt av det. Det är en kontroll som man inte ska behöva ha för att leva.

Anledningen till att man slutar är för att det stämmer ändå så inte. Jag har flera gånger kommit på mig själv under de senaste dagarna att jag inte har “grovuppskattat” kalorierna som jag brukar göra dagligen annars. När jag kommer på att jag glömt räkna så är det en del i mig som vill börja. Men det finns en del i mig som faktiskt inte bryr sig, och den delen har blivit starkare.

Skulle jag ha räknat kalorierna de senaste dagarna så skulle jag nog sitta med en rejäl ångest nu – och “VETA” att jag har gått upp i vikt. Men det som fascinerar mig är att vågen som jag har här hemma visar ungefär lika mycket!

Konstigt? men sant. Jag har bara ätit som kroppen har velat och vilka är kalorierna att sätta sig däremot? Knappast att de vet mer om vad min kropp behöver än den vet själv.

Tags: , , , , , , ,

"Om jag skulle räknat kalorier nu, hade ångesten varit brutal"

February 6th, 2013

Har du helt slutat räkna kalorier eller finns det fortfarande där? Kramar
-Mallan

Kaloriräknandet var en ångestframkallande faktor redan från början. Det går nog tyvärr inte att bli frisk och fortfarande räkna ihop dagens matintag i form av kalorier. Det är den sjuka kontrollen som styr, det är ätstörningens kontrollbehov som triggas.

Jag har ingen tydlig vändpunkt då jag beslutade att lägga ned det helt. Det har liksom “tappats” på vägen. Ibland; då och då räknar jag, ibland noggrant av nyfikenhet men ibland överslagsräknar jag pga oro. Men det enda kaloriräknadet orsakar är ångest. När man VET hur mycket man har ätit, när man “vet” hur mycket man bör gå upp i vikt av det. Det är en kontroll som man inte ska behöva ha för att leva.

Anledningen till att man slutar är för att det stämmer ändå så inte. Jag har flera gånger kommit på mig själv under de senaste dagarna att jag inte har “grovuppskattat” kalorierna som jag brukar göra dagligen annars. När jag kommer på att jag glömt räkna så är det en del i mig som vill börja. Men det finns en del i mig som faktiskt inte bryr sig, och den delen har blivit starkare.

Skulle jag ha räknat kalorierna de senaste dagarna så skulle jag nog sitta med en rejäl ångest nu – och “VETA” att jag har gått upp i vikt. Men det som fascinerar mig är att vågen som jag har här hemma visar ungefär lika mycket!

Konstigt? men sant. Jag har bara ätit som kroppen har velat och vilka är kalorierna att sätta sig däremot? Knappast att de vet mer om vad min kropp behöver än den vet själv.

Tags: , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp