Det har varit mödan värt

September 18th, 2015

Vet ni?

Jag är väldigt tacksam över att få uppleva den ohälsa jag hittills har, och även mer därefter. Dessa upplevelser har hjälpt mig skapa en mer klarsynt förståelse över vad det verkligen innebär. Det gör att jag nu kan urskilja ohälsa från hälsa inte minst hos mig själv men även i min omgivning. Visst har det varit jobbigt på vägen och jag förväntar mig även motgångar i framtiden, men på något höger eller vänster känner jag en enorm tacksamhet för att jag faktiskt fått och får uppleva det. Lärdomarna, insikterna och erfarenheterna som ges utav dessa tuffa perioder känns i längden som en belöning på den mödan man behövt lägga ned för att ta sig igenom det. Jag skulle inte vilja vara någon annan person än den jag är idag, och jag ser fram emot att följa min egen personlig utveckling genom livets fram- och motgångar.

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Bloggtips – AnnaJegorova

June 5th, 2015

Idag skulle jag vilja hylla en tjej som heter Anna Jegorova som har bekämpat sina värsta ätstörningsdemoner. Hon har nyligen startat upp en ny blogg där hon skriver om allt från träning, mat och ätstörning. I de senaste inläggen har hon öppnat upp sig och på ett fantastiskt sätt skrivit om sin ätstörningshistoria, vilket jag starkt rekommenderar er att läsa här.

Det hon skriver är otroligt välformulerat och inspirerande. Trots hennes unga ålder är hon väldigt klok och jag kan se henne som en förebild för många som kämpar med ätstörningar. Hon bevisar att det går att ta sig ifrån ett helvete av ensamhet, nedstämdhet, matångest och utanförskap till att inse sitt värde, sin styrka och sin naturliga skönhet.

Klicka på bilden för att komma till hennes blogg

Tags: , , , , , , ,

Hur man håller motivationen uppe

January 14th, 2015

Motivation? Ja, det är väl det vi alla väntar på innan vi fullt ut handlar för att bli friska.

Men vem är egentligen motiverad hela tiden? Studenten som kämpar för sin läkarexamen? Idrottsmannen(/kvinnan) som vill vinna medalj på VM? Mamman som fostrar sina barn? Den hemlöse som behöver någon stans att sova på nätterna? Obama när ekonomin krashar? Eller hunden som sprungit vilsen och försöker leta sin väg hem?

Det jag menar är att alla tappar motivationen ibland, men man vet att det finns ett mål framför sig som är en tillräckligt stor anledning till att man antog kampen från första början. När mörkret kommer och man inte har lyckats hitta hem ännu så går det bra att pausa under natten för att forsätta sökandet dagen därpå. Ingen orkar jämt och ständigt kämpa för att komma närmare målet, alla behöver en paus. En del träningar går skit, men då går man hem, vilar och ger det ett nytt försök nästa dag. En del beslut ger oväntade konsekvenser, men då tar man sig en funderare och gör annorlunda nästa gång.

Motivationen är inte alltid på topp och det är i dem stunderna som man potentiellt gör de största framstegen, för man ger inte upp!

Sedan finns det självfallet saker och ting vi kan göra för att snabbare återhämta motivationen. Vilka saker som motiverar oss är ofta väldigt individuellt och väldigt många(!). T.ex. för att bli frisk från anorexia kan jag motiveras genom att jag..

  • inte vill ha extra hår växande på min kropp för att den har för lite underhudsfett för att hålla en god temperatur
  • inte vara så extremt känslomässig och bli irriterad över småsaker
  • inte behöva känna mig konstig som inte kan äta si eller så i andras sällskap
  • inte behöva oroa mig för att min kropp kommer att kollapsa inom en snar framtid
  • inte stå och kolla mig själv i spegeln och klandra mig för att vara för “tjock”
  • inte behöva kontrollera maten och vikten dagligen
  • inte förstöra mina tänder osv. med magsyra från kräkningar
  • kunna bygga upp min kropp med hjälp av träning istället för att bryta ned den
  • känna att jag har tillräckligt med energi för att hålla fokus uppe på studier eller till och med vanliga konversationer
  • att kunna njuta av att vara i sällskap med andra människor
  • att kunna lita på min kropp och mitt eget omdöme för att inte behöva tänka på mat hela tiden

Det finns säkerligen tusentals faktorer som bidrar till att vi väljer friskhet framför sjukdom. Det viktigaste är att man påminner sig själv om vad det är för saker och ting som motiverar/har motiverat en själv.

Hjälp mig nu med att fylla på denna lista med saker som motiverar dig! :)

 

Tags: , , , , , ,

“Tack magen för att du är så go!” – Daniella Björn

January 13th, 2015

Fick läsa något underbart på Instagram nyligen och tänkte dela med mig utav det här. Det är skrivet utav en tjej som heter Daniella och som har kämpat med anorexia i flera år, men verkligen gjort stora framsteg! Ett utav dem kan ni läsa om nedan:

 

Visst är det inspirerande? Visst vill vi nog alla kunna tänka och känna så kring våran kropp? Och uppenbarligen kan vi det!

Rätta mig om jag har fel, men jag anar att Daniella inte alls känt en sådan här stor acceptans kring sin mage tidigare år. Jag tror att hon har tampats med ätstörningsmonster, viktras, viktuppgång, ångest och missnöje precis som de flesta utav oss. Men hon har inte slutat kämpa och idag har hon funnit den där acceptansen som vi alla innerst inne eftersträvar. Så det går, det går att lära sig att acceptera sin kropp, det krävs bara blod, svett och tårar! Så välj om du vill lägga den på en begränsad kosthållning och många långa gympass, som i slutändan inte kommer att göra oss lyckligare människor, eller om du vill lägga dem på att lära sig acceptera din kropp som den är och känna att du kan vara lycklig inombords. Det krävs nog minst lika mycket hårt arbete att skaffa sig en “fitness-kropp” som att lära sig acceptera sig själv som man är. Vilket gynnar en mest i längden?

Utifrån Daniellas berättelse kan jag i alla fall säga att jag skulle varje dag vilja acceptera min mage precis som den ser ut. Vägen dit kan kännas lång, men som vi nu beskådat har den sin belöning när vi närmar oss målet.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

About beating your eating disorder

October 13th, 2014

So, you wanna know what I think?

I think both you and I have beaten our eating disorder once, twice or many times by now. I think that we all have made healthy choices by only recognizing our problem. And I believe that health is not something we abtain by fighting towards it as one single goal. I believe that by continue doing what we already have done many times in the past; beating our illness, we will obtain a healthy lifestyle. But our life will only be healthy as long as we keep fighting for it.

It is not like running a marathon and finally, when you’ve crossed the goal line, you’ll never have to run again. It is more like crossing the desert; sometimes you just want to run, other times you have not option but to walk upphills, and other times you may have to stop and plaster your feet before you can continue. Sometimes you’ll get sick along the way, and doubt that you’ll ever be able to continue, but sometimes you may find motivation in those who walked the path before you.

I do not believe that there is a finish-line for “now you will always be free from your eatingdisorder“, I believe that it is an everyday fight that you will have to continue throughout your life in order to live a healthy life. But I do also believe that every day will make us stronger and the fight will become easier and easier to win every time, and finally we’ll beat our ED every single day without even giving it a thought or two.

I don’t think it’s about beating Ana once or twice, I think it’s about keep beating Ana throughout my life time.

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Nu är det bestämt – Idun och viktuppgång

August 15th, 2014

Jag vill börja med att tacka för alla kommentarer i föregående inlägg. Jag ska se till att besvara samtliga inom kort.

Imorgon åker jag bort på semester till Thailand i två veckor tillsammans med min pojkvän. När jag kommer hem har jag beslutat att påbörja en behandling på Idun. Fokus kommer ligga på att äta alla måltider och att gå upp till normalvikt. Fördelen med Idun jämfört med öppenvården är att man parallellt arbetar med det psykologiska, samt att uppföljningen är mycket snabbare!

Det är ingen hemlighet att det känns oerhört ångestfullt att gå upp i vikt, speciellt när en själv inte riktigt ser det som en nödvändighet. Jag känner mig som att jag ligger på en normalvikt för mig själv. Men efter ett lång nattsamtal tillsammans med min stöttande pojkvän har jag smält det lite. Idag bestämde jag mig för att sluta fokusera på varför jag inte vill gå upp i vikt och istället börja tänka på vilka fördelar som faktiskt finns:

  • Mer energi i kroppen, vilket innebär att man orkar göra mer saker
  • Lättare att bygga muskler och bli starkare
  • Mindre känslig för både fysiska- och psykiska påfrestningar
  • Bevisar för sig själv att man är starkare än ätstörningen
  • Lättare att gå efter hunger- och mättnadskänslor
  • Eventuellt ökad förbränning
  • Större bröst (?) 😉
    Framför allt…
  • Gör min pojkvän glad och stolt <3

Så, nu åker jag på semester och sedan kommer jag att aktivt kämpa för friskheten igen!

happyfighting

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hur gör man för att bryta mönstret och få lust till livet igen?

June 24th, 2014

Här kämpar vi med matångest. Hur gör man för att få den drabbade att förstå att det här är skit. För mig känns det som min dotter valt att bli kvar i ätstörningen. Hur gör man för att hon ska ta klivet och bryta mönstret, få lust till livet igen. Just nu är det tungt mest för henne men även för mig och resten av familjen. Det känns som vi aldrig kommer ur den här skiten.
– Carina

Hej Carina!

För en del händer det någonting som får det hela att slå om. För en del finns det en tidpunkt där man bara bestämmer sig för att lämna skiten, också tar man tag i det och gör alla förändringar. En del har en tydlig vändning och det kan vara olika saker som orsakar den. Men de allra flesta måste bestämma sig flera gånger. Viljan att leva kommer inte bara genom en händelse eller ett tillfälle som gett en motivation. För de allra flesta tar det tid, tålamod, och flera fighter innan man börjar se att man faktiskt har kommit någon bit på vägen tillbaka till livet.

Som en nära släkting till mig påpekat flera gånger så handlar det mycket om att låta det få ta sin tid. Ju mer man hetsar över att bli frisk så fort som möjligt, desto mer besviken och frustrerad kommer man att bli över att det inte går framåt. Även om det faktiskt gör det, det går framåt, även om det också går bakåt ibland. Jag ser det som att varje bakslag även är ett steg framåt – makes sense?

Som min behandlare påpekade så blir de allra flesta faktiskt friska från sin ätstörning – det tar bara oftast väldigt lång tid och man behöver jobba med den flera gånger. Jag tror inte riktigt att man som utomstående kan göra så mycket mer än att visa stöd och ge kärlek. Det är viktigt att man som drabbad får känna sig älskad och omtyckt. Det är viktigt att veta att man inte är ensam. Däremot är det omöjligt att ge någon annan livslust – den motivationen måste man hitta inom sig, och det kommer inom sin tid, så länge det finns stödet för det i omgivningen.

Jag förstår att de flesta av er önskar att höra något annat. Kanske finns det förhoppningar om att jag eller behandlare sitter med facit i hand, bara det att ingen riktigt överlämnat det. Om det nu fanns någon knapp att trycka på eller ett piller att ta för att bli frisk och fri från denna förbaskade ätstörning är jag övertygad om att vi hade blivit tilldelad den för länge sedan. Anledningen till att det är så kämpigt är för att det finns ingen exakt “såhär gör du”-manual för att bli frisk. Det vi gör är att stötta och vägleda varandra framåt och förhoppningsvis kan våra erfarenheter och lärdomar leda oss på rätt väg.

Kämpa på! Det här har vi!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Ger behandlingen en chans – frisk ska man bli!

May 9th, 2014

Wow, jag uppskattar verkligen allas kommentarer i föregående inlägg. Jag hade inte trott att så många skulle engagera sig i frågan och dela med sig av sina erfarenheter och synpunkter. Det är fantastiskt hur detta kan bli ett forum där vi kan lära av varandra. Det finns nog inga ord som är så pålitliga som de som kommer ifrån en drabbad själv.

I mitt fall finner jag mig alldeles för tidig i denna behandling på SCÄ för att avgöra om den är tillräcklig eller ej. Vid nästa möte kommer jag vara noggrannare med att få upplägget klart för mig, men jag tänker inte redan ge upp på den. Om vården där inte är tillräcklig så kommer jag att fortsätta komplettera den med kurator-samtal. Jag känner mig starkare än någonsin och ska absolut ge detta en chans innan det fördöms. Som många av ni läsare säger; har jag samlat på mig en hel del kunskap genom åren. Märker jag att behandlingen inte ger mig det jag behöver kommer inte tveka på att söka stöd någon annan stans (om så blir nödvändigt).

Det är skönt att verkligen ha bestämt sig nu. Planerna inför hösten börjar falla på plats också. Nu ska jag kämpa för att faktiskt göra de förändringar som krävs för att börja må bra på riktigt!

10177286_10154063572260123_2623590503589498483_n

Tags: , , , , , , , , , ,

Det positiva med resan från helvetet

February 8th, 2014

Hej! Kan inte du göra ett inlägg om vad som är “bra” med att ha genomgått en ätstörning och tillfrisknande? Det är så mycket dåligt, och det är väldigt ångestfyllt… Att man har slösat bort så mycket av sitt liv osv. MEN jag vet att det finns bra grejer med att ha kämpat sig igenom sådant här med, du om någon borde ju veta, så tänkte du kanske kunde skriva lite om det? :)
– Emma

Så sant som du skriver Emma, så kan det verka som att det är mycket dåligt i ätstörningen. Det är också sant att det finns “bra” saker med att ha genomgått en sådan resa. Vi börjar med att dela upp resan i en insjuknande-, sjuk-, tillfrisknande- och frisk del:

Insjuknandet i ätstörningen
Aningslös om vilken kamp som väntar en, finner man trygghet i ätstörningen. Glädjehormon sänds ut när man lyckas tappa i kilon. Kanske märker man att det börjar gå för långt, men aldrig tror man att man kommer att bli så sjuk.

Sjukdomen
Mörker, kyla och svaghet. Ångesten bestämmer och ätstörningen har övertaget. Livsglädjen försummas i sjukdomens tvångsbeteenden och deprimerande tankar. Sjukdomen följer med överallt och tvivlet om att man någonsin kommer kunna må bra igen är som bortblåst.

Tillfrisknandet
När man på riktigt fått nog. När man börja inse att ens liv kan vara så mycket mer än detta. När man bestämmer sig för att anta kampen och börja sträva mot ett sundare liv. Ätstörningens tankar finns fortfarande kvar, men beteendet börjar förändras till något sundare och inställningen till livet blir något ljusare för varje vecka.

Friskhet
Att bli frisk från ätstörningar är svårt att definiera. Det är en sak att bli frisk från sin diagnos, men en annan femma att faktiskt bli fri från tankarna.

Vad är det positiva med att tillfriskna?
Det skulle nästan vara lättare att besvara frågan “Vad är INTE bra med ett tillfrisknande?”, för svaret på den frågan skulle vara ätstörningen och insjuknandet. Det finns väldigt få positiva saker med att bli sjuk, men tusentals bra saker med att tillfriskna. Jag önskar ingen människa i denna värld att genomlida en sådan brutal och självförstörande psykisk sjukdom, men jag önskar alla som fallit ned i fasans makter att anta kampen därifrån.

  • Mer värme
  • Godare mat
  • Socialare liv
  • Mer ork
  • Känslan av glädje
  • Logiska tänket
  • Lugnare kropp
  • Bättre sömn
  • Lättare att fokusera
  • OK att träna
  • Kunna njuta av mat i sällskap
  • Starkare hår
  • Kunna sprida glädje
  • Insikt
  • Ökad självkänsla
  • Mindre press
  • Lättad kontrollbehov
    ..och mycket mer därtill!

Det finns många faktorer som är positiva med att tillfriskna. Förutom en garanterat förbättrad fysisk hälsa så arbetar man upp ett hälsosammare tankesätt. När man genomgått en sådan inre resa; från att ha varit riktigt sjuk till att kunna öppna sina ögon och utveckla en djupare förståelse över sig själv, sjukdomen och livet, tror jag att man blir stabilare på jorden är många andra människor. Man finner en medvetenhet hos sig själv och många tankar utvecklas till att värdera livets ting på ett sundare sätt. När man försvunnit från livet ett tag och varit nära på att fastna för evigt i mörkret, lär man sig samtidigt att uppskatta ljuset mycket mer. Den positiva inställningen till omgivningen, förmågan att ta saker med en nypa salt och inse vad som verkligen spelar roll i livet, är nog de mest fantastiska sakerna som denna sjukdomsresa har bringat mig. När man blir friskare från ätstörningen jobbar man samtidigt med att hitta sig själv och sina värderingar i livet. Det är en personlighetsutveckling som jag endast kan vara tacksam för. Jag kan nu känna att jag är nöjd med mig själv. Jag är övertygad om att när jag är helt frisk kommer jag att stå orubbligt stadig med mina fötter på jorden och flygande med händerna i luften. Det är någonting som är tillräckligt “bra” för att fortsätta kämpa emot ätstörningarna.

Så mycket gladare, så mycket sundare och så mycket tryggare i mig själv!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

“Det kommer att bli bra igen”

February 5th, 2014

Det kommer perioder i livet, för alla, där vi mår sämre. Ibland är det lite sämre och ibland är det mycket. Ibland tar man de dåliga dagarna och kastar över axeln, medan det andra gånger påverkar livet till en sådan nivå att man behöver hjälp för att resa sig igen.  En del perioder kan det vara så jobbigt att man ifrågasätter om det någonsin kommer att bli bra igen.. Det vill jag kontra med att JAdet kommer att bli bra igen, men tuffare perioder kommer också igen. Vi reser oss inte bara en gång, utan vi reser på oss hela livet. Det kanske inte är någonting som peppar en till att fortsätta kämpa sig ur skiten, men jag tycker att det är viktigt att vi är medvetna om att livet är en resa upp och ned. Ju tidigare vi inser berg-och-dal-banans svängar, desto lättare blir det att luta sig tillbaka och njuta av åkturen.

Vad kan man göra när banan tar sig en sväng ned i mörkrets hålor? 

Vid sådana tillfällen kanske det inte riktigt går att “luta sig tillbaka och njuta av åkturen”. När mörkret faller sig på och resan uppåt börjar se riktigt lång ut måste man finna ting som håller hoppet uppe. Det finns saker i omgivningen som ger en styrka, så låt dessa ting bli en motivation till att fortsätta kämpa. Det kommer att bli bra igen.

strugglelife

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp