Att övervinna ångesten och återigen njuta av livet

September 6th, 2015

Somliga ätstörda tankar började poppa upp i huvudet. Det kändes inte helt friskt. Varför de kom tillbaka nu var svårt att placera fingret på, men istället för att bli förtvivlad uppstod det en nyfikenhet kring situationen. Vad var orsaken? Och vad kan göras för att åtgärda det? 

En dag eller två passerade med en gnutta ångest i kroppen innan det vände – för det  vände faktiskt! Inte av sig självt, utan av den tankekraft som finns inombords. Beslutet var rätt så enkelt när det väl kom till kritan. Må dåligt eller må bra?

Jag bestämde mig för att det är mycket viktigare för mig att må bra än att kontrollera vikten (eller dylikt). När man bestämt sig för att kroppen får se ur hur den vill och istället väljer att äta och göra saker som du faktiskt vill så släpper den. Det finns inte längre någonting att ha ångest över (iaf inte i detta sammanhang). Efter att ha tagit det beslutet kan man lyfta hakan stolt och känna sig awesome. Det är att bekämpa ätstörningen – det är vad det handlar om att bli frisk.

#happygirl 😊✨

A photo posted by soelas (@soelas1) on

Jag kom nyligen hem från en fantastisk tredagarsvisit i Göteborgstrakten. Trots förkylning, ingen träning och massvis med god mat har jag kunnat njuta av tillvaron i allra högsta grad. Detta fick bli en “mini-semester” och en paus från studierna. Det skulle inte förvåna mig om jag lagt på mig ett kilogram med det får det la ha varit värt 😉 #HÄLSOSAMT !

Tags: , , , , , , , , , ,

Livet är en hinderbana

August 24th, 2015

Vet ni vad? Livet kommer att sätta en på test. Livet är som en förbaskat avancerad hinderbana. Det krävs både uthållighet, styrka och viss intelligens för att ta sig vidare utan att slita ut sig själv. Man måste lära sig att pausa och andas när man får tillfälle, man måste låta mjölksyran försvinna från musklerna och ibland måste man helt enkelt bara bita ihop och kämpa på för att komma vidare. Ibland fastnar man vid samma hinder och dag ut och dag in står man och envist försöker släpa sig över. Kanske är man bara för trött och behöver ta en paus för att ladda ny kraft? Eller använder man helt fel teknik och kanske behöver se över hur man försöker ta sig över och testa något nytt?

Ja, livet är nog som en hinderbana. Med rätt mentalitet och rätt fysiska förutsättningar kan det bli förbaskat roligt att anta utmaningarna på vägen. Men med för lite energi och fel inställning kan det snarare bli ett helvete att försöka ta sig över dessa förbaskade hinder. Varför då försöka gå vidare om du inte är redo? Ta en paus, ladda om, samla energi och tänk om. Visst, det kanske innebär att andra hinner före en på kuppen – men vad spelar det för roll? Hela livet kommer ändå att vara en hinderbana. Klättra över väggarna och kasta dig över bäcken när du känner dig manad till det. När du orkar, när du vill och när det känns som att du kan lyckas. Varför ha bråttom? Det viktigaste är väl ändå att njuta av de framsteg vi gör medan vi gör dem. Annars förlorar det ju hela syftet. Då utvecklar vi inte längre vår eget självförtroende, då tävlar vi ju enbart med andra. Och andra har inte samma hinder på sin bana som du har. Du har dina egna… Ni tävlar inte ens på samma bana, så varför jämföra?

Gör det du behöver för att klättra över dina hinder.

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Hur man håller motivationen uppe

January 14th, 2015

Motivation? Ja, det är väl det vi alla väntar på innan vi fullt ut handlar för att bli friska.

Men vem är egentligen motiverad hela tiden? Studenten som kämpar för sin läkarexamen? Idrottsmannen(/kvinnan) som vill vinna medalj på VM? Mamman som fostrar sina barn? Den hemlöse som behöver någon stans att sova på nätterna? Obama när ekonomin krashar? Eller hunden som sprungit vilsen och försöker leta sin väg hem?

Det jag menar är att alla tappar motivationen ibland, men man vet att det finns ett mål framför sig som är en tillräckligt stor anledning till att man antog kampen från första början. När mörkret kommer och man inte har lyckats hitta hem ännu så går det bra att pausa under natten för att forsätta sökandet dagen därpå. Ingen orkar jämt och ständigt kämpa för att komma närmare målet, alla behöver en paus. En del träningar går skit, men då går man hem, vilar och ger det ett nytt försök nästa dag. En del beslut ger oväntade konsekvenser, men då tar man sig en funderare och gör annorlunda nästa gång.

Motivationen är inte alltid på topp och det är i dem stunderna som man potentiellt gör de största framstegen, för man ger inte upp!

Sedan finns det självfallet saker och ting vi kan göra för att snabbare återhämta motivationen. Vilka saker som motiverar oss är ofta väldigt individuellt och väldigt många(!). T.ex. för att bli frisk från anorexia kan jag motiveras genom att jag..

  • inte vill ha extra hår växande på min kropp för att den har för lite underhudsfett för att hålla en god temperatur
  • inte vara så extremt känslomässig och bli irriterad över småsaker
  • inte behöva känna mig konstig som inte kan äta si eller så i andras sällskap
  • inte behöva oroa mig för att min kropp kommer att kollapsa inom en snar framtid
  • inte stå och kolla mig själv i spegeln och klandra mig för att vara för “tjock”
  • inte behöva kontrollera maten och vikten dagligen
  • inte förstöra mina tänder osv. med magsyra från kräkningar
  • kunna bygga upp min kropp med hjälp av träning istället för att bryta ned den
  • känna att jag har tillräckligt med energi för att hålla fokus uppe på studier eller till och med vanliga konversationer
  • att kunna njuta av att vara i sällskap med andra människor
  • att kunna lita på min kropp och mitt eget omdöme för att inte behöva tänka på mat hela tiden

Det finns säkerligen tusentals faktorer som bidrar till att vi väljer friskhet framför sjukdom. Det viktigaste är att man påminner sig själv om vad det är för saker och ting som motiverar/har motiverat en själv.

Hjälp mig nu med att fylla på denna lista med saker som motiverar dig! :)

 

Tags: , , , , , ,

Vi är inte vårt utseende – det är endast en liten del av allt vi är

January 9th, 2015

Runt omkring oss av idag peppras vi med artiklar, instagram-konton, bloggar och bilder som uppmanar oss till att jobba hårdare för att få “den perfekta kroppen”. Till och med jag blir till viss del påverkad av detta – vem vill inte ha en snygg kropp? Det som anses vara snyggt är dock sällan någonting som bestämts av en själv, utan det blir den bild som media i slutändan tjäna mest pengar på att framhäva. Jag, du och alla andra kanske redan har en snygg kropp, men det blir oerhört svårt att tro på när vi ständigt blir präglad av att vi ska se ut på ett annat sätt. Kanske får vi höra att vi är snygga av våra nära och kära, vilket egentligen bör vara det som har störst betydelse, men på något vänster blir resterande delar av samhället de som får makt över hur nöjd man är med sin kropp och utseende.

Under gårdagens samtalsgrupp på Idun talade vi om ämnet “självkänsla”. Det här ämnet är otroligt basalt att ha i åtanke när man arbetar med ätstörningar, så det kan vi tala med om senare. Idag slog det mig med en boxhandske hur mycket det finns som driver på att vi ska tillägna mer och mer tid till träning och hälsosam kosthållning. Och hur, tyvärr, många blir påverkade av detta. Visst kan det vara bra i många fall att träna lite mer och äta lite hälsosammare, det är någonting jag själv skulle förespråka till viss del. Men det viktigaste är att man gör det för att man vill och mår bra utav det. Ingen ska känna sig tvungen att dag ut och dag in slita hårt med träning och begränsad kosthållning för att se ut på det sett som media framhäver som “snyggt” OM det inte gör en gladare i livet. Det slog mig helt enkelt hur mycket tid utav sitt liv många lägger ner på att förändra sitt utseende och hur liten del utseendet egentligen är utav hela ens personlighet och självvärde.

Jag tror att eftersom utseende är någonting konkret och lätt att ta på, så blir det lättare att identifiera sig själv med det än hela det abstrakta “jaget”. För “jaget” består utav så otroligt många delar att det inte går att greppa. Tänk om vi skulle börja värdera oss själva i allt det “jag” innebär istället för vilken vikt jag har, vilket hårfrisyr jag har, hur synliga musklerna är eller hur stor rumpan, brösten, näsan och låren är. Tänk om media kunde visa personer som gjort något gott mot sig själva och/eller världen. Tänk om vi fick läsa om “5 tips till att känna dig mer nöjd i livet” eller “så gör du för att stå upp för dig själv”. Ja, då skulle förmodligen stora delar av mediebranschen gå i konkurs, men mänskligheten skulle garanterat ha en bättre självkänsla i större utsträckning är vad vi har idag.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

About beating your eating disorder

October 13th, 2014

So, you wanna know what I think?

I think both you and I have beaten our eating disorder once, twice or many times by now. I think that we all have made healthy choices by only recognizing our problem. And I believe that health is not something we abtain by fighting towards it as one single goal. I believe that by continue doing what we already have done many times in the past; beating our illness, we will obtain a healthy lifestyle. But our life will only be healthy as long as we keep fighting for it.

It is not like running a marathon and finally, when you’ve crossed the goal line, you’ll never have to run again. It is more like crossing the desert; sometimes you just want to run, other times you have not option but to walk upphills, and other times you may have to stop and plaster your feet before you can continue. Sometimes you’ll get sick along the way, and doubt that you’ll ever be able to continue, but sometimes you may find motivation in those who walked the path before you.

I do not believe that there is a finish-line for “now you will always be free from your eatingdisorder“, I believe that it is an everyday fight that you will have to continue throughout your life in order to live a healthy life. But I do also believe that every day will make us stronger and the fight will become easier and easier to win every time, and finally we’ll beat our ED every single day without even giving it a thought or two.

I don’t think it’s about beating Ana once or twice, I think it’s about keep beating Ana throughout my life time.

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Att bestämma sig

September 12th, 2014

Det känns jobbigt. Jag vill inte göra det. Men det är bra att göra det och så klart vill jag göra något som är bra. Men behöver jag göra det? Kanske kan jag må bra ändå? Fast jag mår ju inte riktigt bra nu. Jag behöver nog göra det. Tänk dock på vad som kan hända? Tänk om det blir fruktansvärt! Jag vet ju inte att det blir bättre egentligen. Jag vet inte, för jag har inte provat. Så jag bestämmer mig. Jag bestämmer mig att prova. Jag bestämmer mig för att göra det. Även om det känns jobbigt, även om jag inte behöver och även om jag inte vet att det blir bättre. Jag kan i alla fall prova, för då vet jag sen. 

Så gör jag det. Så mår jag bättre. Så är jag tacksam över att jag en gång bestämde mig för att prova.

Tags: , , , , , , , , ,

Alla ting påverkar

June 8th, 2014

Jag finner det fascinerande hur olika vi alla är, och hur små saker kan påverka oss stort i livet. Allting som händer oss och allting som vi gör är faktorer som formar våra personligheter. Ofta får vi höra att vi måste göra si eller för att vara den person vi vill vara, men jag tror att det endast är en minimal del utav allt detta som vi faktiskt kan påverka. Vi kan inte veta i förväg hur en viss händelse kommer att förändra oss och vi kan heller inte undvika att vissa saker sker. Det vi gör och det som händer kommer resultera i de personligheter som vi ämnade för att ha.

Nu låter det kanske som att jag är någon “vårt liv är redan bestämt i förväg” troende, men det är inte alls det jag menar. Jag tror inte att det finns någon plan för var, hur, när eller vem vi kommer att vara i framtiden. Jag tror absolut att vi själva kan påverka vad som komma skall. Däremot tror jag inte att det går att påverka det till någon specifikt syfte fullt ut, med motiveringen: det går inte att förutsäga en händelses påverkan.

Mitt slutgiltiga budskap är att vi kan visst påverka vår framtid, men det sker även saker runt omkring oss som vi inte kan påverka. Även om vi strävar mot ett visst mål eller att vandra en särskild väg i livet så händer det saker som kan leda oss in på en annan väg än den vi strävar mot. Det är därmed viktigt att inte slå ned på sig själv bara för att vi kanske inte visar oss vara de personer vi strävar efter eller lyckas uppnå de mål vi jobbat för. Det händer saker, saker som vi inte kan rå för. Allting ger en viss påverkan på vårt liv, både stora som små.

fortsätt att kämpa för det du vill, men klandra inte ned på sig själv om du inte lyckas visa dig som du önskat. Oavsett vad som händer på vägen kommer vi alla att hitta hem i oss själva. Där du är just nu är där du ska vara just nu, men det är inte där du kommer att fortsätta vara. 

thelittlethings

Tags: , , , , , , , , , , ,

Det är inte lätt, men… det går!

May 11th, 2014

Försök att ta hand om dig. Ta inte på dig för mycket och se till att vila.

Detta är återkommande uppmaningar från personer i min närhet. För det mesta blir svaret “ja, jag ska försöka, men det är inte så lätt“. Visst är det sant; det är inte lätt, och visst har jag försökt. Trots försöken har det inte riktigt gått att ärligt ta hand om sig själv fram till idag, och ni vet varför, det har vi redan konstaterat – det är inte lätt. Observera dock att svårigheten gör det inte omöjligt, och försök är aldrig misslyckade. Att jag har försökt trots att det inte har varit lätt har lett mig till där jag befinner mig idag.

Idag talade jag i telefonen med min pappa för första gången på flera veckor. Samtalet avslutades i princip med “gör inte för mycket, se till att vila och ta hand om dig”. Denna gång blev inte mitt svar “jag försöker” utan idag svarade jag “jodå, jag jobbar aktivt med det”, för det är precis det jag känner att jag gör nu.

Förut tänkte jag..

  1. Jag bör inte ta på mig ett extra pass, men jag kan ju faktiskt…” och gör det.
  2. “Jag bör nog äta något efter träningen, men jag väntar hellre tills jag kommit hem…”  och åker hem hungrig.
  3. “Min kropp skulle nog behöva vila från träning en dag… men när de frågar så kan jag ju inte säga nej.” och det blir träning i alla fall.
  4. “Åh, nej, jag kan ju inte äta godis nu.” och tackar nej.
  5. “Jag kan ju inte äta igen, redan! Det har ju bara gått två timmar sedan jag åt sist!” och försöker dra ut på tiden.

Nu tänker jag..

  1. “Jag har inte tid att jobba mer nu. punkt!” och sedan gör jag inte det.
  2. “Jag behöver verkligen äta något efter träningen – ge mig mat!” och jag gör det.
  3. “Nej, jag tänker inte följa med och gymma idag. Idag ska jag vila.” och jag gör det.
  4. “Godis? Höja blodsockernivån i slutet av träningspasset? Ja tack!” och jag tar emot godisarna.
  5. “Två timmar sedan jag åt? Ja men då kan jag ju äta igen!” och jag äter.

– Jag vill inte bryta ned min kropp, jag vill inte slita ut mig. Jag vill inte stressa och jag vill inte må skit. 

– Jag vill bygga upp mer muskler, jag vill äta allt som min kropp behöver. Jag vill njuta av livet och jag vill må bra.

Ingen vill väl egentligen förstöra sig själv. Egentligen vill nog alla må bra. Dock är det inte så lätt att genomföra de förändringar som krävs, trots att man vill. Jag antar att jag inte har lyckats förändra mitt liv tidigare för att jag inte varit där mentalt. Jag har varit i en fas där “jag vet, jag kanske försöker, men jag gör inte”, och det är inget konstigt att fastna ett tag där. Det kanske är nödvändigt att hamna där ett tag för att faktiskt nå den mentaliteten som får en att äntligen börja göra. Så oroa er inte om ni känner igen er “jag vill ju egentligen, men…” – tänket, för jag har varit fast där lääänge och äntligen har viljan även börjat påverka mina val och handlingar. Äntligen har jag självmant börja handla så som jag bör. Äntligen gör jag frivilligt de val som gynnar min hälsa. Äntligen har jag aktivt börjat jobba för att faktiskt må bra (och jag är övertygad om att ni också kan göra det).

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Passionen som tar en till botten och sedan lyfter en ovanför skyarna!

April 1st, 2014

Att ha ett intresse som man är extremt passionerad över har definitivt sina fördelar, men även en del nackdelar. Det kan anses vara fantastiskt fint att vara så dedikerad till någonting som kan ge massvis med energi tillbaka. Men tar intresset upp en dominant del utav ens liv får den även väldigt stor inverkan på välmåendet. Prestationen inom det område som man brinner så innerligt för kan lätt påverka hur man mår inombords för övrigt. Ger det ett gott resultat kan glädjenivån stiga ovanför skyn, men visar det sig att man inte lyckas prestera som önskat kan motivationen och livsglädjen sjunka ned till botten och under jorden på direkten.

Cheerleading är min stora passion. Mitt välmående är starkt relaterat till hur jag presterar under träningar och dylikt. Det är fascinerande att det kan finnas en sådan faktor i ens liv som har en sådan stor inverkan på ens motivation och livsglädje. Det är fascinerande, men det är också skrämmande. Det existerar inte mycket negativt med att sväva ovanför molnen när det går bra och man visas göra framsteg. Det som kan vara skrämmande är hur pass dåligt man kan må när det ibland inte visar sig gå framåt.

Ska man sluta, ge upp, och hitta nya vägar i livet bara för att man för tillfället inte lever upp till förväntningarna?

Nej, att saker och ting i livet inte alltid går vägen är ett faktum som är nödvändigt att acceptera. Ingen kan vara bäst hela tiden och vad vore framsteg om vi hela tiden gjorde dem? Håller ni inte med om att det kan vara behövligt att prestera lite sämre ibland? Vad är glädje utan sorg? Vad är framgång utan “misslyckande”? What is love withour tragedi? (som Rihanna sjunger). Det är fullkomligt naturligt att få känna att det inte går riktigt bra alla gånger.. för sedan.. om man är tålmodig och fortsätter kämpa.. så kommer resultatet och man får vingar igen!

Under den senaste perioden har det inte gått framåt särskilt mycket för mig. Det har känts som att man nöter och nöter men att det aldrig blir bättre. Men passionerad som jag är, så slutar jag inte, utan jag fortsätter att kämpa.. och rätt som det är.. helt otippat.. så visar sig framstegen!


För någon vecka sedan tävlade detta lag tillsammans för första gången. Det var inte perfekt, men det har nog aldrig gått så bra! Om ca tre veckor tävlar vi VM, nu har vi lagt in en högre växel och igår satte jag min doubble-down för första gången! 😀 Detta ger mig livsglädje och om det kommer några nedstämda dagar på köpet så är det värt det. Det går inte att må så dåligt, som cheerleading kan få mig att må bra!

Live
Love
CHEER!

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Att bli medveten om de sjuka tankarna

March 6th, 2014

Hej, jag undrar om du har några tips om hur man kan lära sig att skilja på vad ätstörningen vill och vad du själv vill. När jag t.ex känner att jag borde träna och inte äta är det svårt att inse och komma ihåg att det inte är jag själv som vill det utan att det är Ana som försöker lura och hålla kvar mig i sitt hårda och kalla grepp. Så det skulle vara jättebra om du hade några tips och råd om hur jag ska inse att det är Ana som vill dessa saker och hur jag ska kämpa emot henne.
Tack på förhand :)
Du är verkligen en inspiration !
-Cole

Hela tillfriskningsprocessen i sig är ju en kamp mellan ätstörningens och ens egna vilja. Man måste jobba för att lära sig identifiera ätstörningstankarna och man måste sedan jobba extra hårt för att motverka dem.

För mig låter det som att du egentligen vet att det är Ana som uppmanar sig till att träna mer och äta mindre. Problemet nu blir att lita på sig själv. Ofta vet vi mer om vår ätstörning än vi vågar erkänna. Men utan att erkänna det för oss själva och ta det på allvar så kommer vi aldrig till att kunna gå vidare till nästa steg, och faktiskt jobba emot den.

I stundens hetta är det oftast svårare att se sig själv och situationen från ett utomstående perspektiv. Därför är det t.ex. bra att dokumentera tankar och handlingar i själva skedet samt direkt efteråt, för att sedan kunna blicka tillbaka och se på situationen ur en annan synvinkel. Att analysera tankar och handlingar i efterhand är oftast ett mycket bra sätt att lära sig och få insikt om sitt beteende.

Efter en genomförd analys kan man förhoppningsvis dra en del slutsatser, t.ex. att..

  1. Anledningen till att jag fick ångest över detta måste ha varit….
  2. Jag kände ett behov av att kompensera därför att…
  3. Det jag åt var egentligen inte så mycket men det kändes som det för att ätstörningen sa…
  4. Det blir alltid jobbigare att äta om…
  5. Det hade inte hänt om…
  6. Egentligen var det bara så här, men jag upplevde det sådär därför att…

Ofta kommer man till insikt om att det man ätit inte alls varit lika mycket som det upplevdes i stunden, eller att en skinkbit extra inte alls innebär att man behöver göra 20 armhävningar och 50 sit-ups. Men i stunden… då känns det viktigt.. då är det någonting stort och ångestfullt.

Efter man har kommit fram till slutsatser kan man tillämpa den nyfunna kunskapen vid framtida liknande situationer. Låt mig ge er ett exempel:

Ofelia äter 50 kcal mer än vad hon brukar till frukost. Hon ville verkligen göra det idag. Tankarna sätts i rullning och hon funderar ut hur hon kan förbränna dessa 50 kcal som hastigast, utan att någon märker… Hon kastar sig ned på golvet och försöker köra så snabba armhävningar och kan, innan hon hör hennes mammas steg mot köket. Hon hann bara träna i 3 min, det räcker inte.. Ofelia måste kompensera mer senare och hon måste väga sig (!).

Analys: Vad är 50 kcal egentligen? En ostskiva? En dl lättfil? Hur många sådana behöver man äta för att gå upp i vikt? Jo, ungefär 160 st. Är det nödvändigt att hets-träna lite efter frukosten för en dl yoghurt extra? Ska det förhindra den eventuella viktuppgången? Varför ska Ofelia ens behöva träna nu? Det kan hon väl göra sen, när hon mår bra utav det. Det påverkar ju inte vikten något, utan det triggar ju bara igång ätstörningen mer.

Slutsats: Det finns ingen vinst att kompensera för att man ätit lite extra en frukost.

Ofelia äter 70 kcal mer än vad hon brukar till frukost. Men idag kompenserar hon inte. Även fast Ana säger att hon bör göra det. Ofelia förstår nu att det inte kommer att göra henne tjockare, även fast Ana säger det.

Riktigt så lätt är det kanske inte. Det är svårt att brottas med Anas tankar, men när man väl insett vad som är sjukt och friskt blir det lättare att påbörja argumentationen. Och sedan faktiskt agera utefter slutsatserna.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp