The power of friendship

August 22nd, 2015

Underskatta inte kraften i sociala relationer. Det finns absolut en mening med att ätstörningsbehandlingar ofta lägger stor vikt i att prioritera sociala sammanhang i vardagen. Om du strävar efter att känna dig lycklig i livet och känna som att du har en mening så är det vänner och familj som i längden kommer kunna bidra till detta.

Under perioder tenderar jag till att skjuta undan socialt umgänge och fokusera på enbart mig själv. Ibland är det säkerligen nödvändigt för att finna ro för sig själv, men i längden skapar det ett isolerat levnadssätt som snarare får en att tappa greppet om vad som egentligen spelar roll i livet.

Många med ätstörningar snöar lätt in på allt som har med kost, träning och sjukdomen att göra. Det är inte ovanligt heller att man dedicerar all sin vakna tid till sitt arbete eller sina studier. Genom att ständigt hålla sig sysselsatt undviker man att lämna utrymme till att känna efter – att faktiskt känna att man kanske inte mår så bra trots allt. Det är ett sätt att undvika den ångest som kan infinnas i sociala sammanhang; ett sätt att undvika bemöta de besvärande och dömande tankarna kring kropp, mat, utseende, prestation eller vad annat som kan bidra till dessa jobbiga känslor. I sin egen lilla ätstörda värld tror man att man är skyddad, skyddad från det om kan skada en. Men sanningen är att det är isolationen som harmar den glädje man egentligen önskar att eftersträva.

Vänner är ingenting farligt att ha. Relationer är ingenting onödigt att lägga sin tid på. Det är faktiskt rätt så underbart att få vara med andra – att få känna sig uppskattad och att förstå att det är med andra som man lever på riktigt. Det är relationerna som spelar roll. Inte vad du ätit till frukost eller hur många träningspass du kört denna vecka. Inte vad vågen visar eller hur synliga sina muskelkonturer är i spegeln. Inte vilket betyg du fick på provet eller vilket yrke du har. Dina vänner uppskattar dig för att du är du och du är underbar.

Jag kan helhjärtat meddela att jag är enormt tacksam till att jag har sådana underbara vänner och härliga personer i min omgivning. Det är lätt att glömma bort vilken betydelse det har, det är lätt att snöa in sig på sitt eget… men vid tillfällen som jag blir påmind känner jag mig otroligt lyckligt lottad som får vara en del av en sådan härlig gemenskap. Det bringar mig äkta glädje! Det är det här som betyder i längden!  Jag har fantastiska personer i min omgivning. Jag är en fantastisk person. Jag känner mig så lycklig att få vara där jag är idag. Tack, alla som finns i mitt liv. Det är ni som gör det underbart! <3

Tags: , , , , , , , , , , ,

Följ vinden men låt både rodret och seglen styra

June 29th, 2015

Dessa dagar funderar jag tämligen mycket på beslutsfattande. Det kan vara så lätt när det gäller andra, men så svårt när det angår en själv och sitt eget liv. Jag vill lyfta fram ett stycke ur Profeten (Kahlil Gibran, 2012) skriver gällande förnuft och känsla:

“När er själ färdas över haven, är förnuftet och känslan ert roder och segel.
Om seglen eller rodret går sönder kastas ni omkring på vågorna och driver med vinden eller blir liggande stilla på öppna havet.
Ty om endast förnuftet härskar, är kraften begränsad och den otyglade lidelsen blir till en eld som brinner till sitt eget fördärv.

Låt därför er själ lyfta ert förnuft till känslans höjder och jubla. Och låt den styra era känslor med förnuftets hjälp så att känslorna varje dag förnyas och som Fågel Fenix höjer sig ur sin egen aska.”

Jag tänker mig att förnuftet grundas i våra tidigare erfarenheter och lärdomar samt att känslor är någonting som förändras. Det är inte säkert att samma sak känns bra nu som det gjorde för ett år sedan och kanske har erfarenheterna av de beslut vi en gång tagit även påverkat våra känslor kring dem.

När det kommer till beslutsfattande är det viktigt att inte enbart gå på förnuftet och heller inte enbart känslorna. Det vi tycker att vi borde göra stämmer inte alltid överens med det som känns bra att göra. Lika dant stämmer inte alltid det som känns bra att göra överens med det vi faktiskt borde göra.

Follow your heart, but use your brain.
One tree hill

När vi fattar beslut som kan komma att påverka framtiden i en hög grad är det viktigt att välja sådan som känns bra, men att också tänka vad som kommer gynna oss i längden. Känslorna förändras – kommer det alltid att kännas lika bra? Förmodligen inte, men är det fortfarande ett beslut värt att ta? Vad har jag tagit för liknande beslut tidigare? Varför gjorde jag som jag gjorde? Och hur har det påverkat mig i efterhand? Vill jag göra detta för att det känts bra förut eller för att det känns bra nu?

Jag tror det är viktigt ibland att komma till botten med saken och analysera det från grunden. Vissa påstår att det är farligt att överanalysera, och till viss del kan jag hålla med om det – ibland är det faktiskt bättre att bara köra på och se vart man landar. Men i vissa tillfällen är man kanske risken är för stor för att våga hoppa över stupet och hoppas att man landar bra. Ta då hjälp av dina tidigare erfarenheter, lärdomar, som följt med dig i ryggsäcken som verktyg inför framtida motorstopp. Plocka fram kartan i väskan och kolla: var åkte du tidigare? vad såg du på den vägen? var det en väg du vill besöka igen eller vill du testa någon ny? var vill du komma på kartan? och vilken väg tror du kan leda dig dit?

Ibland behöver man bara ta och stanna upp för att veta i vilken riktning man ska fortsätta i. Att köra runt-runt i rondellen leder oftast så småningom bara till motorstopp eller växelfel. Ta en fika, tanka lite bensin i tanken, prata med en främling eller lätta på trycket någonstans. Det är inte alltid lätt att veta om man ska ta den väg som känns bäst just nu, eller den man tror är bäst i längden. Det optimala är när förnuftet och känslorna samarbetar – för det är det som vi ska sträva efter.

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Kärlek och bekräftelse – fyll din egen bägare

June 15th, 2015

Vet ni vad jag tror att det hela handlar om?.. Att känna sig älskad. Och då menar jag inte bara att man behöver veta att folk tycker om en, utan att faktiskt få det bekräftat.

Vad är då bekräftelse?

Är det en handling? En röst? Eller en känsla? Jag skulle formulera det sålunda: bekräftelse är den övertygande tanken om att det vi gör, säger eller är faktiskt duger. Och ja, det är en tanke – inte en känsla. Det är en tanke som sätter igång olika känslor hos oss; det kan vara rädsla, glädje, tillfredsställelse etc. Men vad som skapar denna tanke är desto mer komplext.

Hur får vi bekräftelse?

I det stora hela söker vi efter bekräftelse från vår omgivning. När vi inte känner oss tillräckligt uppskattad mår vi antingen riktigt riktigt piss, eller försöker göra något åt det. Och det vi gör är oftast yttre förändringar. Vi försöker se snyggare ut, höja betygen, öka inkomsten, träna mer, äta nyttigare eller skaffa fler vänner. Det vi inte försöker med är att bli bättre på att bekräfta oss själva.

Kan inte andra bekräfta oss?

Visst finns det underbara människor runt om kring oss som kan få oss att känna oss mer eller mindre lyckade som människor. Men om vår bägare av kärlek fylls eller inte handlar sällan om hur mycket kärlek vi får från andra, utan det handlar om hur pass mycket vi fyller vår egen bägare. I miserabla stunder lyckas man välta den upp-och-ned i väntan på att någon ska komma och ställa den till rätta. En del kanske försöker, men tyvärr tror jag att det bara kommer sluta med att vi välter den igen och låter all kärlek återigen rinna ut i sanden. Det andra kan göra är att försöka hjälpa oss att lära oss att själva hålla bägaren fylld med kärlek.

Kanske låter det som att min tillit till andra människor är väldigt liten, men det är den tuffa sanningen som jag fått lära mig av mina erfarenheter. Egentligen skulle jag definitivt inte påstå att jag inte litar på andra människor, det gör jag verkligen, men jag litar inte på att andra människor kan ta ansvaret att få mig att må bra eller leva lycklig. Det ansvaret måste jag bära själv. Sedan kan andra människor hjälpa en på vägen. Men lägger man över allt för mycket på dem, kommer det snarare stjälpa en än hjälpa en.

Hur har det här med ätstörningar att göra?

Jag tror att ätstörningen/anorexin var ett sätt att få den bekräftelse som varken andra eller en själv kunde ge en. Jag tror att det är en fullständigt mänsklig strategi för överlevnad i ett tillstånd där man är totalt oförmögen att älska sig själv. Hjärnan skapar en enkel lösning på ett oerhört komplext problem, vilket den gör för att skydda sig själv mot de hot som antas vänta utanför sjukdomens murar. Tyvärr medför denna “lösning” ett annat problem, som i längden snarare kommer leda till ännu mer självförakt än innan. Anorexians bekräftelse är bara tillräcklig till en viss gräns, och den äter upp den egna förmågan att genuint älska sig själv.

monday-quotes-love-yourself-9

Det är nästan lite sjukt när man tänker på att i princip ALLT vi gör av idag är i strävan om att bevisa att man duger som människa i dagens samhälle. Det är ett ständigt arbete att få andra att tömma några droppar i vår bägare. Egentligen bör det väl handla om att de saker vi gör ska vara för att uppfylla oss själva? Bara att vi gör dem bör leda till att vi fyller vår egna bägare. Inte hur, hur mycket eller hur bra vi gör dem. Utan att och för att vi mår bra av det.

Slutligen vill jag återge ett citat från Profeten som även nämnt i tidigare inlägg (Skönheten inom oss själva):

”Var skall ni söka skönheten, och hur kan ni finna henne, om hon inte själv är er väg och er vägvisare? Och hur kan ni tala om henne, om hon ej själv värver ert tal?”
–  Kahlil Gibran

Tags: , , , , , , , , , , ,

Ett försvar mot “överkänsligheten”

August 3rd, 2014

När saker och ting går dåligt och det känns som att man är på väg ned i skiten igen, målas det upp en bild om att det endast ligger ett brant stup framför en. Den bilden i sig leder till ytterligare negativa tankar om sig själv och sitt liv. Det som gått dåligt kanske egentligen inte behövs ses som en stor grej, men visualiseringen om hur allting kommer fortsätta vara skit leder en lätt till nedstämdhet. 

När man hamnat i denna nedstämdhet vill man inget hellre än att ge upp. Ge upp i kampen, ge upp på sig själv och ge upp på livet. Det finns ingen ork eller vilja att känna glädje. Man har liksom fastnat i sina egna tankar och föreställningar om att det alltid kommer att vara skit och vägen framför en pekar som ett stup, rakt ned åt helvetet. Allt detta kan ske endast på grund utav en liten sak i vardagen som gått fel.

Med erfarenhet lär man sig att vägen framför en kommer inte alls att stupa i all oändlighet. Man har varit med om sådana situationer förut, dagar när man bara vill ligga och dö under täcket i väntan på att någon ska finna en i sin ensamhet och lyfta en ut i ljuset. Dagarna passerar en och likaså gör dessa känslor. Kurvan fortsätter inte nedåt för evigt, den kommer att vända och få en att lyfta upp sig själv. Ibland tar det bara tid..

Jag har lärt mig att när mina känslor börjar få mina tankar att överdriva situationen, när nedstämdheten och förtvivlan börjar tränga sig in så hjälper det att byta miljö. Lämna platsen, gör någonting annat, koppla bort tankarna på ljust den jobbiga saken för ett tag, rymma från omgivningen som bringat denna nedstämdhet och stället där jag bara vill gömma mig under täcket. Det känns motigt i början, för att det finns en övertygande känsla som säger att man inte kommer att kunna bli glad igen – men det är inte sant, det går att bli glad igen! Man kommer att bli glad igen! Man måste bara våga vara öppen för de känslorna.

En del kanske anser att det är “fegt” att rymma ifrån situationen, medan jag anser att det är ett sätt att försvara sig själv på och det är inget fel med det! Det handlar inte om att försvinna för alltid eller helt och hållet glömma bort tankarna, utan det handlar om att koppla bort dem i stunden som hettan är som värst, för att senare kunna återgå till det som varit jobbigt och lättare kunna hantera det.

Ofta när man hamnar i nedstämdhet över en sak som blivit tok är det ens egna förställningar om hur vägen kommer att fortsätta ut för ett stup som orsakar den. Egentligen behöver vi inte må så dåligt över en enstaka sak om vi slutar grubbla över hur “skit” allting kommer att bli. Ett trix är att koppla bort tankarna från det som känns så dåligt i stunden, för att sedan, när man redan hoppat över stupet, återgå tillbaka till att bemöta det jobbiga. Då har man redan upplevt en vändning på kurvan och det blir lättare att förstå att den inte kommer att fortsätta rakt nedåt. Livet har sina vändningar, tro inget annat!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

“Det är bara en fas”

July 14th, 2014

Livet har faser. Faser där det känns dåligt, faser där det känns bra och faser där det bara känns konstigt. Sådana faser kan vi kalla för “korta faser”. De kommer och går, stannar några dagar och sedan känns det nästan som bortblåst. Vi kommer kanske in i en ny fas som tar över våra känslor och tankar mer än den vi nyss befunnit oss i. Dessa korta faser påverkar vårt välmående starkt i stunden. Det påverkar om vi skrattar och ler, gråter, känner oss nedstämda, lyckliga eller bara förvirrade.

Sedan finns det även de “längre faserna”, som sträcker sig över långa perioder i livet. Ni kanske minns att ni haft en fas där din hållit er till en viss typ av umgängeskrets och lyssnat på enbart en viss typ av musik? Kanske har ni haft en fas där ni festat mer än annars, eller en fas där skolarbetet dominerat er vardag? Det kanske funnits en fas där ni gjort allting ni kunnat för att uppnå ett visst mål, som då verkade vara det optimala för att göra er lyckliga? Hur som helst så når även dessa faser ett slut och vi träder in i en ny.

Problematiken är att när vi befinner oss i en fas kan vi sällan se det från utsidan. Det som är i nuet blir väldigt dominerande och det är svårt att tänka sig att saker och ting kommer att förändras; vi förändras, tiden förändras och känslorna kommer definitivt att förändras.

Alltså, befinner du dig i en fas nu där det känns hopplöst och smärtsamt, i en fas där du inte alls trivs med dig själv och ditt liv, minns då detta: fasen kommer att passera och blickar du tillbaka på ditt tidigare liv kan du se att det finns faser som passerat dig idag. Du har all rätt till att känna dig nedstämd eller vad det nu är du känner nu, men våga även tro på att det inte för alltid kommer att vara så.. även om det är svårt.

Life Isn’t Solid, It’s Fluid, It Changes: Quote About Life Isnt Solid Fluid Changes ~  Daily Inspiration

Tags: , , , , , , , , ,

Just hang in there…

May 25th, 2014

Ångest kan hanteras med logiska resonemang. Det är i alla fall vad som föreslås. Det hjälper ibland, och ibland inte, förstås. Ibland spelar det ingen roll hur rätt det teoretiskt sätt är, för ibland är ångesten alldeles för påtaglig för att botas med medicinska “bär”. Vi vet att ångesten nog är onödig, men ändå biter den sig fast. Trots försök att vara modig, lättas inte detta tunga last. Det enda som hjälper är att vara stark; stå rakt upp med fötterna på vår mark. Med tiden kommer ångesten att sluta hota, den kommer att ta slut. När resonemangen inte kan bota, behöver vi bara stå ut.

the anxiety monster (x)

Tags: , , , , , , , , , ,

Känslorna och ätstörningen

May 13th, 2014

Igår var jag på den andra utav tre obligatoriska föreläsningar på SCÄ. Den förra handlade om maten och ätstörningen, denna handlade om känslorna och ätstörningen. Den som återstår är kroppen och ätstörningen, som jag ska gå på om två veckor.

Föreläsningen var väldigt bra överlag. Dock fann jag det svårt att finna mig själv i det som berättades. Jag kan inte längre identifiera mig med sådana “typiska” tankar och drag hos personer med ätstörningar. Kanske är jag frisk ändå? Tanken slog mig. Kanske behöver jag inte få behandling? Ja och nej.

Det är inte alls ovanligt att man inte ser sig själv som “tillräckligt sjuk” och inte vågar ta emot den hjälp som erbjuds. Men jag tänker inte fastna i den fällan. Jag har gått i behandling en lång tid tidigare, det är inte konstigt att jag har kommit en bra bit på vägen och inte längre identifierar mig med de sjukaste tankarna. Jag har verkligen blivit mycket friskare och det är någonting att vara stolt över. Det är inte fel att vilja ta hjälp för att ta de sista stegen på vägen. Det finns ingen anledning att skämmas över att gå i behandling trots att man inte befinner sig i ett kritiskt sjukt tillstånd.

Det finns flera definitioner på när man kan anses vara frisk & fri. Det finns både praktiska och psykologiska faktorer som behövs uppfyllas för att man ska bli frisk. Så glöm inte bort att bara för att man äter friskt behöver man inte vara frisk, men man kan absolut vara lite friskare – och det är bara bra!

Tags: , , , , , , , , , ,

Självskattning – jag är komplicerad

April 3rd, 2014

Det är svårt att själv avgöra hur sjuk eller hur dåligt man mår. Det är ett relativt begrepp och ofta behövs det sättas i förhållande till någonting tydligt och konkret för att själv kunna göra en bra uppskattning. Ett sätt att få en utgångspunkt är genom att jämföra sig med andra. En sådan jämförelse kan dock vara farlig för att den ger en orättvis bild utav sig själv, men den kan också vara nödvändig för att ge perspektiv på “vad som är normalt”.

En annan faktor som spelar in i skattningen utav sitt eget välmående är de aktuella känslorna i stunden. Det är svårt att riktigt minnas hur man mått och vad man tänkt tidigare. Mår man bra i stunden kan det vara svårt att förstå hur dåligt man mått för ett tag sedan. Mår man dåligt i stunden är det svårt att inse att man även kan må bra. 

Det är vanligt att personer med ätstörningar, så som Anorexia Nervosa, jämför sig med andra med samma diagnos. Ofta jämför man sig med de som verkar smalare och sjukare. På något sätt ger sådana jämförelser upphov till att misstro sin egen rätt till att anses må dåligt. Det är lätt hänt att sanningen förskönas och att man inte vågar erkänna att man egentligen mår riktigt piss.

Idag har jag genomgått SCÄs Stepwise undersökning för att fastställa diagnos och självskattning. Dock anser jag att resultatet känns en aning missvisande. Frågorna är inte alltid lätt att tolka och det är riktigt svårt att minnas hur man mått och tänkt under de senaste veckorna. Det man minns bäst är hur man känner här och nu. Det visade tydligt att jag låg betydligt mycket mer åt det “gröna hållet” än de flesta patienter med en AN-diagnos. Vad det beror på kan man ju fundera över.. ljög jag? eller kanske har det någonting med det som skrivits ovan att göra? En sak kunde behandlaren i alla fall konstatera och det var att jag är en komplicerad person, vilket jag helt och håller kan ställa mig bakom. 😉 

5916f785-c46e-489b-95ef-17e2ddd012f3

Klicka på bilden om du vill läsa mer om stepwise.

 

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Ett “perfekt” liv är inte ett lyckligt liv – jag är lycklig men allt är inte perfekt

January 18th, 2014

Hej Soela! Jag vill börja med att säga att jag verkligen gillar din blogg!
Men du får det att framstå som om du alltid mår jättebra; att det friska livet är perfekt! Du mår väl inte alltid bra? Det kan väl inte vara så? Att livet är perfekt menar jag?
Ana får mig iaf att jämföra mig otroligt mycket och det får mig att må dåligt över att mitt liv förmodligen aldrig kommer bli lika bra som du framställer ditt!
Det jag försöker säga är att jag skulle vilja att du framhäver dina sämre dagar mer, för DET ÄR OK ATT MÅ DÅLIGT IBLAND!!!
Kram!
Becka

Hej Becka! Jag kan inte annat än att instämma i att ett friskt liv inte är perfekt, och naturligtvis inte mitt heller. Det ska nog framgå i ett och annat inlägg tidigare att jag inte alltid mår så bra och att det fortfarande finns faktorer i min vardag som triggar och ger mig små bakslag. Jag vill också minnas att jag, liksom dig, lyfter fram faktumet att det är OK att må dåligt ibland. :) Tack för din kommentar, jag ska försöka att ta till mig av feedbacken. 😀

Jag tror att 90% av hur lyckliga vi är i livet beror av vår inställning och resterande av de handlingar som sker. Att må bra och vara lycklig är ingenting man kan vara konstant. Vi behöver kontraster för att sätta perspektiv på tillvaron. Vad är ljus utan mörker? Vad är glädje utan sorg? Vad är upp utan ned? Vad är bra utan dåligt? Som Einstein en gång sade “allting är relativt”, och det gäller även här. Mår vi aldrig dåligt så vet vi inte längre vad det innebär att må bra. Lika som att om vi aldrig mår bra har vi svårt att se att vi faktiskt mår dåligt.

Anledningen till att jag sällan lyfter fram mina “dåliga” stunder i livet är för att jag är så pass medveten om att det är okej att allting inte är bra alla gånger, och jag ser ingen anledning att lägga större vikt i det än så. Jag väljer mycket hellre att försöka se det positiva i situationen än att noja över hur mörkt det ser ut i stunden. Genom den resa jag gjort har jag samlat på mig erfarenheter som har lärt mig att det vänder – det kommer inte att kännas piss för alltid. Jag ser varje bakslag eller nederlag i livet som en erfarenhet att packa med i ryggsäcken inför livets fortsatta vandring. Det finns ingen anledning att grotta ned mig i all skit som händer, för att skit kommer att komma, men det kommer också att försvinna. Istället väljer jag att lägga fokuset på de mer lyckogivande tingen i livet, för det är inte säkert att de alltid kommer att finnas där heller.

Det är mycket som står mellan raderna i mina inlägg och inte alltid plockas upp. Men tro mig, jag kan må riktigt dåligt också! Jag anser bara inte att det är värt att slösa mer energi än nödvändigt på dem dagarna. Naturligtvis händer det att de dåliga dagarna varar längre än normalt och då märker även jag att det inte längre blir hållbart att tänka “det vänder snart”. Då är det dags att inse att det krävs någon form av förändring i vardagen och då är det dags att tag i saken. Jag är övertygad om att det går att utläsa i tidigare inlägg (ex. Falla tillbaka i gamla ohälsosamma vanor) att jag haft ett litet bakslag i slutet av höstterminen. Det blev lite för mycket med skola, jobb och träning en period och matvanorna kom ur rutin. Det blev en slitsam period med lite sömn, oregelbundna matvanor och ett fullspäckat schema. Det är en läxa lärd och ingenting jag vill utsätta mig för igen. Hälsan ska komma först! Och när jag väl insåg hur osunt det var att pressa sig så hårt som jag gjorde, och hur mycket mer tilltalande ätstörningen blev så beslutade jag mig för att ta tag i saken och ta vara på de resurser som finns för att göra en förändring.

happinessquotes

Att må bra i livet handlar inte om att uppnå ett ultimat mål att stanna vid. Det handlar om att hitta en inställning hos sig själv som accepterar att allting inte alltid är perfekt och att det alltid finns någonting bra i det “dåliga”. Men man behöver inte alltid se vad som är bra i stundens hetta, man behöver bara veta att man kommer att kunna förstå det senare och snarare vara tacksam för den erfarenheten. Alla känslor är en del av människan och alla känslor är nyttiga att känna. Frågan är inte om det är okej att må dåligt, utan hur man hanterar att må dåligt?

Jag hanterar det inte genom att uttrycka all min ångest och sömnproblem för mina läsare, för jag själv vill inte bara se problemen – jag vill se lösningen på dem. Eller åtminstone se att det kommer att finnas en lösning. Jag accepterar att livet är skit ibland, men jag vill kunna ta skiten och vända den till någonting positivt. Jag vill se möjligheter till förändring istället för att låta dyngan stiga över mina axlar.

Även om jag inte alltid mår bra så känner jag mig i grund och botten nöjd med mitt liv. Jag gör saker jag älskar (även om de inte alltid är så roliga), jag har personer runt om kring mig som jag älskar (och även älskar mig tillbaka), jag vet att jag är duktig (även om jag inte alltid presterar på topp) och jag är nöjd med själv (även om jag gör en hel del ‘misstag’). Det är dessa ting jag vill lägga fokuset på, för det är de sakerna som får mig att känna mig lycklig i mitt liv!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Mätt på för lite mat

November 13th, 2013

Hej där ute! Vet inte riktigt vart jag ska vända mig så tänkte om du eller någon annan med anorexierfarenhet som läser det här skulle kunna hjälpa mig. Vore i så fall väldigt tacksam :)

Jag har under en tid tillbaka haft ett sånt där bakslag men är nu på banan igen. När jag ska äta mer är det dock inte det psykiska som längre hindrar mig utan främst det fysiska. Under min förra svält så var jag helt övertygad om att jag kunde äta hur mycket som helst i och med att jag kände mig som ett enda stort hål men efter den här svälten blir jag mätt på jätte lite, alltså magen säger stopp otroligt fort. Det här gör mig så kluven då jag VET att det jag äter är alldeles för lite i förhållande till hur mycket jag tränar och förbränner. Jag är helt övertygad om att min kropp behöver mer än det jag äter just nu men i och med att jag faktiskt blir mätt på det lilla jag äter så vet jag inte om borde ignorera de känslorna och medvetet överäta eller om jag borde lyssna på kroppens signaler? Det är ju viktigt att lyssna på sin hunger och mättnadskänslor i ett tillfrisknande men eftersom magsäcken har hunnit krympa så blir ju mättnadskänslorna så missvisande… Det här låter säkert jätte flummigt men hoppas någon förstår vad jag menar ändå.

Kram i alla fall och tack för den bästa bloggen Soelas! :)
-Angelica

Hej vännen! Jag är övertygad om att fler känner igen sig i din situation och valde därför att besvara din kommentar i ett inlägg.

Det är ju som du själv så klokt beskriver; att magsäcken hunnit krympt efter svält. Och ja, visst är det viktigt att man lyssnar på kroppen men också att få i sig det den behöver. Vet du att man kan vara hungrig fast magsäcken är full? Hunger och mättnad handlar inte endast om hur mycket eller lite mat som ligger i magsäcken, utan det handlar om att kroppen ska ha en tillräcklig näringstillförsel och blodsockernivå. Har kroppen näringsunderskott så kan den fortfarande skrika efter mat fastän man ätit en full måltid, och kanske mer ändå. Att “överäta” skulle jag inte direkt kalla det om man äter lite mer än hungern säger. Ibland behöver man äta sig riktigt mätt för att lära kroppen hur mycket den behöver.

Har man gjort drastiska förändringar i sina matvanor under en kort period är det inte omöjligt att kroppen inte riktigt hunnit med att anpassa sig och då kan just hunger- och mättnadssignalerna vara skeva. Då kan det vara bättre att lyssna på det sunda förnuftet. Är detta verkligen tillräckligt? Är jag verkligen mätt nu? Är jag verkligen hungrig nu? 

Underäter man så kommer det att märkas på välmåendet och så småningom kroppen. För lite näring leder till orklöshet och viktförlust. Märker man att detta sker trots att man äter sig mätt hela tiden så kanske man bör se över vad man äter och hur pass regelbundet man äter. Regelbundenhet ökar förbränningen och det blir lättare att känna hungerkänslorna. Äter man mycket proteiner och fetter blir man också lättare mätt, och då kanske det är nödvändigt att fokusera på att få i sig mer kolhydrater (speciellt om man tränar).

Angelica, om du är säker på att du får i dig för lite i förhållande till din förbränning trots att du äter dig ordentligt mätt så kanske du bör kolla på vad det är du äter. Eftersom att du tränar kan det vara nödvändigt för dig att se till att få i dig extra mycket kolhydrater. Men det kan också vara så att din kropp behöver vänja sig med tillräckligt stora måltider och då krävs det att man äter lite mer, fast man är mätt! =)

Hoppas att detta var till någon hjälp, och det är uppskattat om någon läsare med fler tips kan kommentera sina synpunkter.
Allt väl!

Denna storlek på portion blev jag mätt på för ett år sedan.

Denna storlek på portion blev jag mätt på för ett år sedan.

Dagens lunch efter ett gympass. En fantastiskt god portion pasta och currykyckling!

Detta är den portion som jag kan få i mig idag.

 

 

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp