Kärlek och bekräftelse – fyll din egen bägare

June 15th, 2015

Vet ni vad jag tror att det hela handlar om?.. Att känna sig älskad. Och då menar jag inte bara att man behöver veta att folk tycker om en, utan att faktiskt få det bekräftat.

Vad är då bekräftelse?

Är det en handling? En röst? Eller en känsla? Jag skulle formulera det sålunda: bekräftelse är den övertygande tanken om att det vi gör, säger eller är faktiskt duger. Och ja, det är en tanke – inte en känsla. Det är en tanke som sätter igång olika känslor hos oss; det kan vara rädsla, glädje, tillfredsställelse etc. Men vad som skapar denna tanke är desto mer komplext.

Hur får vi bekräftelse?

I det stora hela söker vi efter bekräftelse från vår omgivning. När vi inte känner oss tillräckligt uppskattad mår vi antingen riktigt riktigt piss, eller försöker göra något åt det. Och det vi gör är oftast yttre förändringar. Vi försöker se snyggare ut, höja betygen, öka inkomsten, träna mer, äta nyttigare eller skaffa fler vänner. Det vi inte försöker med är att bli bättre på att bekräfta oss själva.

Kan inte andra bekräfta oss?

Visst finns det underbara människor runt om kring oss som kan få oss att känna oss mer eller mindre lyckade som människor. Men om vår bägare av kärlek fylls eller inte handlar sällan om hur mycket kärlek vi får från andra, utan det handlar om hur pass mycket vi fyller vår egen bägare. I miserabla stunder lyckas man välta den upp-och-ned i väntan på att någon ska komma och ställa den till rätta. En del kanske försöker, men tyvärr tror jag att det bara kommer sluta med att vi välter den igen och låter all kärlek återigen rinna ut i sanden. Det andra kan göra är att försöka hjälpa oss att lära oss att själva hålla bägaren fylld med kärlek.

Kanske låter det som att min tillit till andra människor är väldigt liten, men det är den tuffa sanningen som jag fått lära mig av mina erfarenheter. Egentligen skulle jag definitivt inte påstå att jag inte litar på andra människor, det gör jag verkligen, men jag litar inte på att andra människor kan ta ansvaret att få mig att må bra eller leva lycklig. Det ansvaret måste jag bära själv. Sedan kan andra människor hjälpa en på vägen. Men lägger man över allt för mycket på dem, kommer det snarare stjälpa en än hjälpa en.

Hur har det här med ätstörningar att göra?

Jag tror att ätstörningen/anorexin var ett sätt att få den bekräftelse som varken andra eller en själv kunde ge en. Jag tror att det är en fullständigt mänsklig strategi för överlevnad i ett tillstånd där man är totalt oförmögen att älska sig själv. Hjärnan skapar en enkel lösning på ett oerhört komplext problem, vilket den gör för att skydda sig själv mot de hot som antas vänta utanför sjukdomens murar. Tyvärr medför denna “lösning” ett annat problem, som i längden snarare kommer leda till ännu mer självförakt än innan. Anorexians bekräftelse är bara tillräcklig till en viss gräns, och den äter upp den egna förmågan att genuint älska sig själv.

monday-quotes-love-yourself-9

Det är nästan lite sjukt när man tänker på att i princip ALLT vi gör av idag är i strävan om att bevisa att man duger som människa i dagens samhälle. Det är ett ständigt arbete att få andra att tömma några droppar i vår bägare. Egentligen bör det väl handla om att de saker vi gör ska vara för att uppfylla oss själva? Bara att vi gör dem bör leda till att vi fyller vår egna bägare. Inte hur, hur mycket eller hur bra vi gör dem. Utan att och för att vi mår bra av det.

Slutligen vill jag återge ett citat från Profeten som även nämnt i tidigare inlägg (Skönheten inom oss själva):

”Var skall ni söka skönheten, och hur kan ni finna henne, om hon inte själv är er väg och er vägvisare? Och hur kan ni tala om henne, om hon ej själv värver ert tal?”
–  Kahlil Gibran

Tags: , , , , , , , , , , ,

Nu är det jul i vårt hus

December 24th, 2014

Ska det inte bli en spännande dag? Hur kommer denna julafton att bli? Och framför allt: Hur kommer man att hantera julmaten?

Jag tror att julafton kan kännas både spännande och ångestfull. Men är inte detta ett ypperligt tillfälle att testa sina vingar. Hur mycket friskare har man blivit? Hur hanterar man det? Och vad har man kvar att lära?.

Det är lätt att bygga upp förväntansångest. Den grundar sig i bilder, föreställningar om att det kommer bli jobbigt. Men det behöver inte bli det, och om det blir det får man väl tillräckligt med ångest i stunden, så inte behöver man ha det i förväg i alla fall.

Mig slog det här om dagen att julmat faktiskt är väldigt hälsosam mat. Lax, ägg, potatis, kött, ost, rödbetor, …, ja massvis med näringstiktig mat! Den största anledningen att det framstår som ohälsosamt är att de flesta äter väldigt mycket mat. Vilket egentligen är helt ok en dag eller två. Så vill du njuta och äta dig proppmätt – kör på. Känns det väldigt jobbigt – utgå ifrån tallriksmodellen eller matlistan här.

Sen vill jag påpeka att julen handlar inte bara om mat. Glöm inte bort att uppskatta, både andra och er själva. Tillåt er att ta en paus från vardagen, en paus från ätstörningsmonstrena och njut av de små saker livet har att erbjuda. Idag är en tid för vila, återhämtning och kärlek. Både till andra och er själva.

Tags: , , , , , , , , ,

Nallen som alltid finns kvar

December 19th, 2014

Kommer man någonsin att bli helt fri från ätstörningen?

Ätstörningen är lite som en nallebjörn. Den har funnits där för tröst när ingen annan kunde ge en kärlek. Den har gett en trygghet och blivit en vän i ensamheten. Nallebjörnen har spelat en viktig roll en gång i tiden, men efter en lång tid tillsammans har den gjort att man isolerat sig från omgivningen och faktiskt blivit mer ensam än någonsin. Då är det dags att lägga ifrån sig den. Kanske åker den upp på hyllan, ned i lådan eller kanske till och med blir man så modig att man kastar upp den på vinden. Det är svårt; motigt att lägga undan nallen. Den har funnits där så länge och nu måste man fylla tomrummet med något annat – vadå?

Det känns läskigt, men förändringen är nödvändig. Nallen passar inte in i det nya vuxna livet. Man måste samla mod och våga hitta nya sätt att få känna trygghet på.
Men nallen kastar man sällan bort. Den har hjälpt en igenom tuffa stunder och det glömmer man inte. Däremot kanske hittar man vänner, pojkvän eller intressen som gör att behovet av nallen inte längre märks av. Då ligger nallen där i lådan på vinden men man kanske aldrig plockar fram den. I vissa svåra stunder kanske man kommer att tänka på nallen och vilken tröst den kan ge i stunden, man kanske smyger sig upp, öppnar lådan och tittat på den i ögonen, kanske håller den i famnen ett tag, men sedan läggs den tillbaka i lådan. Dennes tid har passerat. Nu är det dags för nya metoder att ta sig igenom det jobbiga.

Nallen finns alltid kvar, men det är valet att inte söka tröst hos den som håller en på det friska spåret.

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

22/7 – ett års firande med minisemester

July 25th, 2014

“Ta med dig det här…”
“Köp det där…”
“Möt mig här…”

Det var i princip vad min pojkvän fick veta på morgonen av vårt ettårsdag. Den hade jag tagit mig friheten att planera, och fantastiskt vad lyckad den blev! Dagen medförde kanonväder, överraskningar och god mat. Jag tror inte att det kunde ha blivit bättre än såhär – det blev som en “minisemester i vardagen”. En underbar dag att njuta av sällskapet och uppskatta att bara vara.

"Let's go to the beach beach, let's go get away"

“Let’s go to the beach beach, let’s go get away”

Lunchsalladen serverat med alkoläsk

Lunchsalladen serverat med alkoläsk

Minigolf!

Minigolf!

Samt kulglass

Kulglass

och mjukglass vid hamnen

och mjukglass vid hamnen

Fantastiskt fint!

Fantastiskt fint!

Överraskningsmiddag

Överraskningsmiddag

(förrätt)

(förrätt)

(huvudrätt)

(huvudrätt)

En lycklig, mätt och något berusad Sofie ;)

En lycklig, mätt och något berusad Sofie ;)

Antar att det är dags att sluta fira månader nu? Fantastiskt att vi stått ut med varandra i över ett år nu! 😉

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Hur gör man för att bryta mönstret och få lust till livet igen?

June 24th, 2014

Här kämpar vi med matångest. Hur gör man för att få den drabbade att förstå att det här är skit. För mig känns det som min dotter valt att bli kvar i ätstörningen. Hur gör man för att hon ska ta klivet och bryta mönstret, få lust till livet igen. Just nu är det tungt mest för henne men även för mig och resten av familjen. Det känns som vi aldrig kommer ur den här skiten.
– Carina

Hej Carina!

För en del händer det någonting som får det hela att slå om. För en del finns det en tidpunkt där man bara bestämmer sig för att lämna skiten, också tar man tag i det och gör alla förändringar. En del har en tydlig vändning och det kan vara olika saker som orsakar den. Men de allra flesta måste bestämma sig flera gånger. Viljan att leva kommer inte bara genom en händelse eller ett tillfälle som gett en motivation. För de allra flesta tar det tid, tålamod, och flera fighter innan man börjar se att man faktiskt har kommit någon bit på vägen tillbaka till livet.

Som en nära släkting till mig påpekat flera gånger så handlar det mycket om att låta det få ta sin tid. Ju mer man hetsar över att bli frisk så fort som möjligt, desto mer besviken och frustrerad kommer man att bli över att det inte går framåt. Även om det faktiskt gör det, det går framåt, även om det också går bakåt ibland. Jag ser det som att varje bakslag även är ett steg framåt – makes sense?

Som min behandlare påpekade så blir de allra flesta faktiskt friska från sin ätstörning – det tar bara oftast väldigt lång tid och man behöver jobba med den flera gånger. Jag tror inte riktigt att man som utomstående kan göra så mycket mer än att visa stöd och ge kärlek. Det är viktigt att man som drabbad får känna sig älskad och omtyckt. Det är viktigt att veta att man inte är ensam. Däremot är det omöjligt att ge någon annan livslust – den motivationen måste man hitta inom sig, och det kommer inom sin tid, så länge det finns stödet för det i omgivningen.

Jag förstår att de flesta av er önskar att höra något annat. Kanske finns det förhoppningar om att jag eller behandlare sitter med facit i hand, bara det att ingen riktigt överlämnat det. Om det nu fanns någon knapp att trycka på eller ett piller att ta för att bli frisk och fri från denna förbaskade ätstörning är jag övertygad om att vi hade blivit tilldelad den för länge sedan. Anledningen till att det är så kämpigt är för att det finns ingen exakt “såhär gör du”-manual för att bli frisk. Det vi gör är att stötta och vägleda varandra framåt och förhoppningsvis kan våra erfarenheter och lärdomar leda oss på rätt väg.

Kämpa på! Det här har vi!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Vi behöver inte gömma oss bakom murar

June 12th, 2014

Jag tror att många, inte minst jag själv, räds för att be om hjälp i mörka stunder i farhågan att lägga belastning på personer man älskar. I stället bygger man upp murar för att dölja sin sorgsenhet och söka trösten hos sig själv, men inners inne finns den en förhoppning om att närstående ska slå ned dessa murar och omfamna en med kärlek och varma kramar.

Likt som alkoholisten inte ber sin fru att tömma ut flaskan när den törstar efter spriten, vänder vi oss ogärna till närstående för hjälp när mörkret kallar, även det vore det bästa för både en själv och personerna i omgivningen. I stundens hetta kan det mörker som sveper över en kännas mer tilltalande än att samla styrka för att be om att få sina grundläggande behov tillfredsställda. Ingen vill behöva be om kärlek. Kärleken ska vara tillräckligt stark för att kunna slå ned de starkaste murarna och tillräckligt uthållig för att klättra över de högsta staketen. Kärleken ska hjälpa, kärleken ska se, speciell när det inte bes om.

Men även de som ger oss kärlek är människor, likt som vi själva. Om vi bygger upp murar och önskar att de ska klättra över, måste de få veta att vi vill ha dem på vår sida. Kärleken vill göra det bästa den kan för att hjälpa, men det ligger ett ansvar på oss själva att kalla på dem. Närstående vill sällan annat än att hjälpa till, det är endast vi själva som inte vill vara till besvär, men för de andra är det mer besvärligt att se, men inte få vara med och förstå.

Det krävs ett viss mod för att våga, men vågar vi sänka våra murar så att de vi älskar klarar av att hoppa över kommer de kunna omfamna oss med kärlek och inte längre behöver vi sörja i ensamhet.

Tags: , , , , , , , , , ,

Ett perfekt avslut – SM GULD!

June 1st, 2014

Nu börjar vi närma oss slutet av säsongen. Igår stod detta års lag tillsammans på tävlingsmattan för sista gången. Det må kännas konstigt att tävlingssäsongen är över, men vi kunde inte fått oss ett bättre avslut på den – national champions one more time!

Cheerleadingen är en sak i mitt liv som jag med säkerhet tränar utav egen vilja, glädje och kärlek. Nu blickar vi framåt och det ska bli spännande att se vart man hamnar nästa säsong. Oavsett vad någon annan tycker så kommer jag inte att släppa sporten i första hand. Den ger mig så mycket energi tillbaka!

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Anorexian följde inte med på resan

April 22nd, 2014

Nu har det gått ett antal dagar på denna USA-resa och nu börjar inse hur långt bort anorexian är just nu. Folk äter, jag äter, vi har roligt, vi stuntar, nu har solen äntligen  kommit och det finns verkligen ingen anledning att gömma sig bakom ätstörningen. Den har inget att göra i detta liv. Jag får verkligen prova på att leva frisk nu, och det är helt underbart!

IMG_2128red

Dessutom har jag och min pojkvän varit tillsammans i 9 månader idag. <3

Tags: , , , , , , , , ,

Vårkärlek

March 9th, 2014

Det finns dagar då man vaknar upp på morgonen och skulle ge allt man ägde bara för att slippa genomleva dagen. Det finns morgnar då man vaknar och redan då känner hur ett leende sprids på läpparna. Sedan finns det faktiskt dagar som man vaknar upp och inget hellre vill än att ligga kvar under täcket, men inser mer och mer, allt eftersom morgonen drar iväg, att ett leende börjar smyga sig på.

Det finns dagar i mörker och det finns dagar i ljus. Det finns även dagar som börjar i dimma men slutar i solsken. Idag är det en sådan dag. En sådan dag där solen väljer att kika fram på nytt. Idag är det en vårdag. Idag visar sig ljuset återigen.

De flesta anser att sommaren är den bästa tiden på året och jag förstår mycket väl varför. Det är ju oftast då man känner sig friast och har som roligast. Då är det ljust, varmt och ledigt. Men jag är säker på att våren är den årstid som jag uppskattar mest. När våren kommer blir jag alltid kär. Det behöver inte vara “kär i en person”-kär, utan jag känner en sanningsenlig förälskelse i tillvaron. Om det beror på ljusare dagar och grönare miljö kan diskuteras. Det enda jag vet är att det får mig att må riktigt bra och därför är våren den bästa tiden på året, enligt mig.

Det får mig att vilja må bra!

dancingintherain

 

Tags: , , , , , , , , , , , ,

En dag för kärlek, ensamhet eller företagen?

February 15th, 2014

Undergårdagen flödade flertalet kärlekshälsningar runt i världen. Alla-hjärtans-dag är ett fint påfund för de som har någon att dela med sig kärlek till, eller bara ett tillfälle att älska lite extra. Dagen bidrar till många leenden och extra mycket röda färger. Det kan vara mycket trevligt med den extra värmen såhär i vinterslutet.Dock tror jag att dagen i sig bidrar till fler tårar än leenden i slutändan. Det är många förväntningar/förhoppningar som krossas och risken är stor för att ensamhet blir den dominerande känslan hos allmänheten, istället för kärlek.

Alla-hjärtans-dag är en dag där företagen har möjlighet att tjäna extra pengar på “romantiska” krimskrams och sättet för blomsterbutikerna att gå runt i ekonomin. Jag tror inte att vi älskar mer bara för att det finns en utsatt dag på året där vi enligt “tradition” ska visa uppskattning till vår partner eller annan kärlek. Personligen gillar jag söta nallar, fina middagar och naturligtvis choklad. Men det uppskattas så mycket mer när det är “spontant” än påtvingat, som jag anser att denna dag får det att bli. Jag vill inte ha en bukett med rosor och en ask med choklad utav någon, bara för att det förväntas utav den. Jag vill ha kärlek utav någon då den personen känner för att ge den till mig, inte för att det finns en dag på året som säger att man ska visa den.

Jag tänker även på alla de som inte har någon partner att dela tillbringa denna dag med. Det får en ju att känna sig extra ensam! Men sådant behöver inte vara fallet. Förra året hade jag inte pojkvän och inte heller hade jag något intresse i att skaffa mig någon. Jag jobbade med att älska mig själv och därmed gav jag även kärleken till mig själv. En del personer kanske finner det tragiskt, att ge sig själv kärlek, men jag anser att det är bland de finaste presenterna man kan ge sig själv. Du kommer att leva med dig själv resten av livet, och fram tills du finner någon att leva vid din sida är det väl fantastiskt att ge kärleken till dig själv. Det är inte bara någonting att göra på “kärlekensdag” utan det är någonting vi bör göra varje dag.

I år såg situationen annorlunda ut. Nu ger jag inte bara kärlek till mig själv, utan även till min älskade pojkvän. Mina förväntningar på alla-hjärtans-dag var verkligen inte höga. Jag må vara en utav få tjejer som faktiskt inte vill ha rosor och chokladask på alla-hjärtans-dag. Vilken annan dag som helst skulle jag finna det romantiskt, men på en dag som denna skulle det bara kännas stelt. Det är inte “äkta” uppskattning för mig när det tas för givet. Uppskattning känns äkta när den är spontan och utan någon formell anledning. Det ska vara “bara för att jag tycker om dig” och inte för att “det är alla-hjärtans-dag” (av principskäl).

Hela dagen hoppades inte över bara för att jag inte gillar konceptet. Kvällen skulle naturligtvis tillbringas med pojkvännen och nog kunde vi unna oss en finare middag ute. (Tog med mig kameran för att få fina bilder, men typiskt nog glömmer jag minneskortet i datorn). Iphone är värdelös på att knäppa bilder i mörker..

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp