Några ohälsosamma vanor kan vara hälsosamt

April 7th, 2015

Under en längre tid har jag haft som mål att dra ned på mitt kaffedrickande och proteinbarskonsumtion. Koffein är egentligen ett gift mot kroppen, och alla tillsatser som finns i bars är inte heller särskilt hälsosamt att konsumera i för stora mängder. Periodvis gynnas man säkerligen av att äta mer “rent”. Dels minskar effekten av koffein när man regelbundet konsumerar det och dels kan det vara bra för magen att slippa allt sötningsmedel som är i de flesta bars. Men sedan tänkte jag “vaffan…

…jag röker inte
…jag snusar inte
…jag äter inte snabbmat särskilt ofta
…jag äter inte godis, chips och andra sötsaker regelbundet
…jag dricker väldigt sällan alkohol…

så vill jag dricka mitt kaffe och äta mina bars så får jag väl göra det! Herregud, hur hälsosam ska man behöva vara? Man ska ju må bra och vara glad också!” :)

Så, nu har jag gett upp; varför kämpa för att sluta äta och dricka någonting som jag verkligen gillar, när jag ändå är så pass hälsosam i övrigt? Nej, nu har jag accepterat mitt beroende – och visst kan det vara bra om jag minskar på det lite, men jag ska inte känna ett måste utan då ska jag göra det för att jag helt enkelt inte vill ha! punkt

Även om allting inte är hälsosamt ur en fysisk synvinkel så kan det gynna den psykiska hälsan tillräckligt mycket att det slutgiltiga resultatet blir hälsosamt för en själv. 😉

Tags: , , , , , , , , , ,

Visste ni att…?

March 16th, 2015

Ca 95 % av de som blivit fri från ätstörningssymptom överskattar sin kroppsstorlek med ett snitt på 25 %!

Källa: Foundations of Exercise Phychology,Bonnie G. Berget et al. (2007, s. 306).

Tags: , , , , , ,

“Väger du som du gjorde innan ätstörningen?”

November 14th, 2013

Jag har en följdfråga här. Personligen så har jag känt det väldigt jobbigt att gå upp i vikt till mer än vad jag vägde innan jag fick ätstörningar. Det vore egentligen inte jättekonstigt om jag skulle väga lite mer med tanke på att jag är äldre och att många kvinnor ökar i vikt i 20 årsåldern. Men det är som att det känns som ett misslyckande att väga mer än så. Min fråga blir: Väger du som du gjorde innan ätstörningen? Hur känner du inför den vikten?
Julia

Tack för en väldigt bra följdfråga, Julia!

Jag skulle påstå att det är mest vanligt att man ökar i vikt under de senare tonåren (gymnasietiden) då puberteten är i full rulle och man övergår från flicka till kvinna. Kroppen blir kurvigare och fettprocenten ökar, för att som kvinna är det nödvändigt med mer fett runt organen.

Sedan sänks ju ämnesomsättningen något när man kommer över ca 20-års åldern, och då är det lätt att man lägger på sig några ytterligare kilon. I de flesta fallen är det bra, eftersom vi som kvinna i denna ålder många gånger blir gravida och det är sällan någonting som syns. En 23-åring har ju inte samma kroppsbyggnad som en 16-åring. Ingen ser nog ut som man gjorde i tonåren till kroppen, när man nåt 20 åren.

Innan min ätstörning hade jag nåt min högsta vikt någonsin. Eftersom jag alltid varit liten i storleken kom detta som en chock. Hela mitt liv har jag fått höra “ät mer”, sedan helt plötsligt var man inte lika liten och det dök upp en röst i huvudet som sa “ät mindre”. Kroppen var i förändring och kurvorna började formas. Visserligen tränade jag, men jag åt också en hel del mer “onyttigt” än tidigare.

IMG_0431red

För ca två och ett halvt år sedan

Idag väger jag faktiskt ett antal kilon under min maxvikt. Jag ser det inte som något konstigt – puberteten är en övergångsperiod och de flesta som går upp mycket under gymnasiet tappar det när kroppen vuxit färdigt. Att gå upp till den vikten idag skulle kännas motstridigt. Inte bara för att viktuppgång är en fobi hos ätstörningen, utan faktiskt för att min kropp strävar inte efter det. För att ligga på den vikten som jag gjorde då krävdes det en hel del pizza, chips, nötter och kakor m.m. Det är ingenting som jag skulle vilja jobba mot idag. Jag är nöjd och mår bra precis som jag väger idag. Jag får i mig mina kalorier och har inget emot att äta en pizza eller massvis med goda efterrätter tills jag mår illa någon gång ibland. Men att äta det varje dag eller flera gånger i veckan anser jag inte vara hälsosamt.

Jag vet inte hur min kropp skulle se ut eller må på den vikten, men jag vet att det är inte den vikt den strävar efter idag. Kanske att den behövde mer av det “fettet” under puberteten, men nu nöjer den sig gott och väl på mina chokladkakor, mackor och pastarätter. Går jag upp något kilo efter 20-års ålder så må det vara, det är knappast något som syns! Det kanske känns och det kanske blir lite ätstörningstankar som smyger sig på. Men må dom vara! Må kroppen må som den säger att den mår bäst!

OBS! Var medveten om att det finns tankar som kan börja jämföra er med andra. Kom ihåg att vi är alla olika människor i olika kroppar och ingen beteer sig exakt lika dant! Det du ska göra för din kropp är det som är bäst för dig.

Tags: , , , , , , , , , , ,

“Jag vill inte gå upp i vikt”

November 8th, 2013

Hur identifierar man sjukdomen? Hur vet man att det är ätstörningen som lever kvar? När blir man helt frisk?

Detta är återkommande frågor från er, mig själv och med största sannolikhet de flesta som har ätstörningsproblematik. Kanske är det nödvändigt att få dessa frågor besvarade, men problemet som uppstår då är att svaret är inte desamma för exakt alla. Ätstörningarna ser annorlunda ut, vi har olika värderingar och allt är relativt. Däremot finns det ting som identifieras hos de majoriteten av de som lider av anorexia.

Fokus på vikten och det kroppsliga utseendet är en utav de vanligaste faktorerna som identifieras med ätstörningen. Till en början är det viktigt att gå ned i vikt. När man förhoppningsvis senare kommer på att viktnedgången suger ur livsglädjen och bryter ned kroppen tills det inte finns någon beståndsdel kvar så kommer man till insikt om att viljan att bli magrare är en sjuk vilja, det är ätstörningens vilja. Har man identifierat vad som är det friska- och det sjuka tänket hos sig själv kan man börja motarbeta sjukdomen. Viktnedgång är kanske inget man strävar efter längre – man vill ju egentligen må bra – så man hittar en balansvikt där man kan leva livet sunt, men… “Jag vill inte gå upp mer i vikt” är vanligt att man tänker och säger.

I dagens samhälle blir allmänheten knappast uppmuntrad till att gå upp i vikt. Om det ska ske en viktuppgång så ska det vara i muskelmassa. Det är konstigt att vilja gå upp av någonting annat. För snyggast är vi ju när vi har muskelmassa men så låg fettprocent som möjligt. Med detta som ideal och en ätstörning i bagaget blir det knappast lätt att acceptera en viktuppgång. “Jag mår ju bra nu” kan man säga efter att ha gått upp några kilogram. “Jag har en frisk vikt” hävdar man efter att ha kommit över BMI-gränsen för anorexia. Men “Jag vill inte gå upp mer i vikt” har man bestämt sig för…

Är det verkligen så att man inte behöver gå upp mer i vikt bara för att man inte är sjukligt mager? Är det verkligen friskt att vägra viktuppgång? Det behöver inte vara sjukt att ligga mellan undervikt-normalvikt, vi har ju olika kroppar och ska inte jämföra oss alltför mycket med varandra eller utgå från mått och siffror. Det viktigaste är ju att man mår bra! Men är det friskt att tänka “Jag vill inte gå upp mer i vikt”, när man inte ens ligger på övre gränsen av normalvikt? Nej, det är ätstörningen som fortfarande vill behålla kontrollen över vikten, det är ätstörningens rädsla för att bli tjock och det är ätstörningen som återigen påminner en om rädslan över viktuppgång. Det är en sjuk del, mitt i det friskare jag.

IMG_0069red

På något sätt är det väl en frihet att våga lita på kroppen? Den går inte upp i vikt av en extra stor måltid en dag. Den blir inte tjockare av en chokladkaka en fredagskväll. Kroppen blir inte tjock av att äta när den är hungrig och vill ha mer mat. Att bli frisk innebär att hitta en balans där man kan lita på kroppen och dennes signaler. Det är då man hittar sin egna sunda vikt, och det är då man både mår och ser bäst ut!

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Spegelns lögner om kroppen bekämpas med tankarna

September 17th, 2013

Men spegeln säger så många hemska saker…hur tackar man den ångesten att i ena sekunden se normal ut, sjuk i den andra och fet i nästa?
SheDevil

Den förvridna kroppsuppfattningen har naturligtvis lyfts fram i tidigare inlägg. Dock skadar det inte att återigen publicera ytterligare en hjälpande text om ambivalensen kring sitt eget utseende och kroppsstorlek.

Kolla, mäta och väga <–> osäkerhet, ambivalens och förvriden kroppsuppfattning

Dessa saker medför varandra. Är man osäker så uppstår lätt ett kontrollerande beteende och ju mer man kontrollerar desto större blir ambivalensen. Det är en spiral rakt ned i skiten. Det är inte sunt att kolla sin kroppsstorlek så pass ofta som ätstörningen gärna vill få en att göra. Kroppen förändras inte så mycket på någon dag att det är synligt.

Genom att kontrollera ofta får man hjärnan att tro att utseendet är så viktigt för en. Är det verkligen det? Det ska inte spela någon roll om man går upp ett kilo en dag till en annan, det ska inte spela någon roll om man känner sig tjockare efter en chokladbit, för kroppen förändras inte så snabbt. Därmed behövs det heller inte kontrolleras så ofta.

Kontrollen är ätstörningens sätt att hålla sig kvar i tankarna och det är oftast den som är svårast att släppa. Ser man smal ut så känner den tillfredsställelse och sänder ut en gnutta lycka till känslorna. Men sedan finns det tillfällen så man helt plötsligt ser så mycket större ut; fettet väller över mer över byxkanten och rumpan ser gigantisk ut! Då drabbar ätstörningen en med ångest. Ångest, ångest, ångest. Hur kunde man bli så tjock? Man har misslyckats..

Det är nog vanligt hos även “icke-ätstörda” personer att se sig själv på ett felaktigt sätt. Tankarna påverkar det vi ser mycket mer än man kan tro. Det är tankarna som blir vapnet mot ångesten också. Tänk sunt, tänk realistiskt och tänk på det som får dig att må bra! Mår du bra av att tänka att du är äckel-tjock eller fin som du är? Mår du bra av att klämma på magen som hänger utanför byxorna och tänka hur fet man blivit? Eller mår du bättre av att tänka på vilken underbar och strålande tjej du är med ditt leende?

Det starkaste verktyget vi har är våra tankar. Använd dem till att bekämpa de ondskefulla monster som äter upp dig inifrån. Alla förtjänar att känna sig snygg i sin egen kropp, och alla kan göra det om man vågar tro och tänka det tillräckligt mycket!

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Frida ökar klädstorleken

May 7th, 2013

Som ni som följt min blogg och läst de tidigare liknelserna mellan Frida och Ofelia, kanske förstått så är det nu dags att följa upp sjuka Ofelias berättelse med friska Fridas.

Frida har alltid varit ganska smal. Det är inget hon har tänkt på särskilt mycket förutom när folk har kommenterat det. Det var längesedan Frida vägde sig. Kanske var det vid senaste obligatoriska hälsokollen i högstadiet? Ibland kan Frida också ha barnkläder. Det tycker hon är lite pinsamt. Knappast att hennes vänner ens skulle komma på tanken att gå runt i barnkläder. Hon har ingen aning om vilket klädstorlek de andra har, det har hon aldrig behövt bry sig om heller. Bara när hon velat köpa ett klädesplagg i present någon gång, men inte av någon annan anledning.

För någon månad sedan hade Frida hittat ett par byxor, vårfräsha jeanstights, på rea som hon blivit helt förälskad i. Dock var de en storlek större än hon hade. Frida tänkte att det är dags att hon lägger på sig lite till, så kanske hon kan ha dem till våren.

Idag klev Frida upp, kollade ut genom fönstret och kände att det var dags för de där grå jeanstightsen att åka fram. Hoppas att de inte hänger som löst skinn längs benen (!). När Frida fått på sig byxorna ställer hon sig framför spegeln och inspekterar formen. FORMEN, hon har fått form! WOW, vilka fasta lår hon har som kan fylla ut dessa tights. WOW, vilken rumpa hon har fått som avskiljer sig från låren.

Frida har under de senaste månaderna fått upp aptiten. Hon började gå på gym 2-3 gånger i veckan, men det har också blivit en och annan pizza efteråt. hehe. Frida är riktigt glad över att hennes nya vårfräsha byxor sitter bra på hennes kropp. Hon känner sig snygg och inte alls lika barnslig längre. Äntligen börjar hennes kropp på att växa upp till samma storlek som hennes vänner.

Frida fortsätter dagen med sin älskade frukost och ett starkare självförtroende!

(Till skillnad från Ofelia)

IMG_9294red

Tags: , , , , , , , , , , ,

Kläderna passar igen på Ofelia

May 6th, 2013

Ofelia stiger upp tidigt på morgonen. Hon vaknar av hungern som vanligt och efter att ha försökt somna om ett flertal gånger ger hon upp när klockan visar 05:00. Något måste hon äta.

Det första Ofelia gör är att kolla sig i spegeln som vanligt.  Efter en kroppsanalys och många tankar kring den går hon till garderoben för att klä på sig. Hon ställer sig själv några helt vanliga frågor: vad är det för väder idag? vad ska hon ha på sig? Hon tycker att grått passar dagens väderlek. Så istället för att ta på sig sina vanliga byxor som hon vet sitter okej på hennes kropp, provar hon ett par av hennes gamla par. Ett par grå jeanstights. Kan hon verkligen ha dem? Nu kanske de passar henne, eftersom hon “MÅSTE” ha gått upp i vikt de senaste dagarna. Dessutom visade senaste invägningen nästan 1 kg mer (!)

Byxorna sitter bra. Tight som de ska. Men Ofelia gillar inte detta. Hon har blivit tjockare! Precis som hon sade till sig själv i spegeln i morse. Äckligt hur ett par gamla byxor som hon inte kunnat ha för några månader sedan, helt plötsligt slimmar åt längst låren. Fett. Fett fett fett. Ofelia tillbringar nu ytterligare ett antal långa minuter framför spegeln och analyserar kroppen återigen. Hon har verkligen blivit tjock, tänker hon många gånger för sig själv. Jeanstightsen i storleken XS sitter tight på hennes kropp. Den storleken som väldigt smala tjejer brukar ha. Ofelia känner hur hon gått upp i vikt. Ofelia känner sig tjock. Ofelia har ätstörningen Anorexia Nervosa.

Nu vill inte Ofelia äta sin frukost. Även om kroppen skrikit under natten att den behövde mat. Även om hon vaknat av hunger..

byxor

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp