Uppdatering om behandlingen på SCÄ

August 13th, 2014

Hur går behandlingen på scä föresten? :)

I våras påbörjade jag en behandling på SCÄ eftersom jag kände mig redo att ta de sista stegen mot friskheten. I den öppna vuxenvårdsavdelningen, där jag gått nu, träffar man en behandlare ungefär 1 gång varannan vecka. Här ligger fokuset enbart på de praktiska delarna. Här ska man få hjälp med att få ordning på maten och att ta bort en eventuell undervikt.

Igår hade jag första träffen med min behandlare efter hennes semester. Tyvärr, håller jag mig fortfarande på en gräns med vikten, men för mig känns det inte så viktigt att jobba för att gå upp mer. Det viktigaste för mig är att jag mår bra, har energin till att göra det jag vill och känner mig övervägande glad i livet. Jag får inte ut någonting av att träffa en behandlare som enbart är intresserad av min vikt – den ska inte vara huvudfokus i tillfrisknandet, inte så länge den inte är kritisk.

Min behandlare remitterade mig till Idun, SCÄs dagenhet. De följer ett system som innebär att man går en vecka där vardagar 8-16 tillsammans med ett gäng andra och sedan är “hemma på praktik” i två veckor. Till min glädje inkom ett återbud och jag ska få åka dit på informationsträff redan imorgon! Annars skulle jag inte få komma dit förrän i september.

Dagvårdsbehandling låter kanske allvarligt för en del. “Är det så illa?!”, men nej, det handlar inte om hur sjuk man är för att gå i behandling, utan det handlar först och främst om hur motiverad och mottaglig man är. Jag är verkligen inte kritiskt sjuk, men jag har levt med anorexian ett bra tag nu och jag är öppen för att prova all hjälp för att bli helt frisk. =) Det verkar som att man på Idun fokuserar på mycket mer än det praktiska – jag hoppas att det kan vara något för mig.

Visst kan det kännas lite skrämmande, men framför allt är det spännande!

Tags: , , , , , , , , , , ,

Att våga

August 6th, 2014

Tack för tipsen! Har du tips på hur man vågar äta sånt när man bor själv? Jag kan laga men har svårt för att äta :/
– mallan

Hur man ska våga? Hur vågar flygrädda personer sätta sig på planet till Spanien? Hur vågar den spindelrädda ta tag i spindeln och kasta ut den från sovrummet? Hur vågar vi göra vår första arbetsintervju? 

Allt handlar om att samla mod. Den flygrädda vågar för den vill så gärna på sin utomlandssemester med familjen. Den spindelrädda våga för att den vägrar sova med en spindel i rummet. Vi vågar göra vår första arbetsintervju för att oavsett hur nervräckande det kan vara så är det ett steg vi i princip faktiskt måste ta, förr eller senare, för att ta oss vidare i livet.

Man kommer att vara rädd innan, man kommer att vara rädd när man gör det de första gångerna, det kommer att kännas obehagligt och chockerande, för man vet inte riktigt vad som väntar sig. Men samlar man modet till att göra det, trots rädslan, så kommer det redan efter de första gångerna att kännas lättare. Man blir starkare, modigare och lugnare. Den rädslan som känts de första gångerna kommer att försvinna.

Efter att ha flugit till Spanien, USA, Thailand, Turkiet och Cypern känner inte den flygrädda samma ångest inför att sätta sig på ett plan. Efter att ha behövt kastat ut ett tiotal spindlar en sommar från sovrummet känns det inte lika läskigt att behöva se på insekten. Efter att ha gått på ett dussin arbetsintervjuer har man lärt sig att hålla nerverna i schack och slappna av – man vet vad som väntar en, och det är inte alls lika farligt som ens egna föreställningar oftast målar upp det att vara.

Är det maten i sig som oroar dig, eller är det rädslan för att maten ska leda till en viktökning? En flygrädd är ju inte rädd för flyget – utan för att det ska krascha eller dylikt. Det enda sättet för en person att verkligen förstå att flyger inte kommer att krascha är att sätta sig på det. Ångesten kommer vara skyhög, men endast de första gångerna. För att samla modet finns det naturligtvis tankeverktyg att ta till. 

  1. Vad är du rädd för ska hända?
  2. Är det sannolikt att det händer?
  3. Varför reagerar inte andra människor så starkt på detta?
  4. Händer det verkligen andra människor?
  5. Varför skulle det då hända en själv?
  6. Varför vill/behöver jag utsätta mig för denna ångest?
  7. Är det värt det i längden?
  8. Vad är det som håller mig tillbaka?
  9. Vad behöver jag göra/tänka för att hitta modet?
  10. Vill jag ens bli av med min rädsla?

Frågor i detta stuk kan ibland vara hjälpsamma för att lära sig resonera logiskt med sig själv. Det är så lätt att bli uppslukad av sina känslor att tankarna inte längre går att styra. Försök ta hjälp av detta och hitta vad som stärker dig.

Vad kan få dig att våga?

 

Tags: , , , , , , , , ,

Enkla, billiga och goda maträtter

August 5th, 2014

Hej! Jag är i en liknande situation som du var i för ett par år sådan… :) Jag tog studenten nu i våras och om en vecka flyttar jag hemifrån och börjar en utbildning! Min största oro är hur det ska gå med maten. Jag kan laga mat, men nu blir det ju annorlunda. Nu ska jag bara laga till mig själv och jag ska göra matlådor osv… Vad brukar du laga för mat? Har du några tips på bra student-mat och matlåde-rätter? :)
– Emma

Hej Emma!

ATT jag har tips på enkla och billiga maträtter för studenter. Det är nog en utav mina expertiser vid detta lag.

Jag förstår att det känns oroligt över att inte fixa maten på egen hand, men jag hoppas även att det kan kännas förväntansfullt. En utav de största fördelarna med att sköta maten själv är att det finns ingen anledning att fuska – du får äta på dina egna villkor, efter din egen klocka och det du känner dig sugen på. Om du fuskar med maten är det du som får ta konsekvenserna av det när du vaknar hungrig mitt i natten. Det är en frihet, men det är också ett större ansvar.

Jag ska vara ärlig och säga att det finns risker att ätstörningen hittar smyghål och nu finns det ingen annan att försvara en. Fördelen med det är att du ges en möjlighet att bli starkare i dig själv, stå upp för dig själv och bli frisk för dig själv. Det kommer att vara på dina egna villkor, sätter du dem rätt så kommer denna frihet bara göra dig gott! Vilken möjlighet du har att utöka din kreativitet! 😀

! A och O för att hålla matlagningen billig och fyndig är att lära sig handla på nedsatt pris i affären. Många produkter är fortfarande bra efter “bästföre-datumet” och om man inte hinner tillaga dem på direkten är det smart att frysa ned dem och tillaga dem senare.

Tips på maträtter:

  • Blodpudding med keso och lingonsylt – En utav favoriterna. Billigt, enkelt och järnrikt! Kan vara riktigt bra för att mätta en hungrig studentmage.

???????????????????????????????

  • Korv-/kyckling-/laxgryta med ris – Olika korvar går nästan alltid att hitta billigt i affären. Andra alternativ är kyckling och lax. Det är bara att steka i bitar tillsammans med lite lök, tömma över någon form av mjölkprodukt till matlagning, krydda och reda. Easy peasy!

???????????????????????????????

  • Köttbullar med potatis, brunsås och lingonsylt – En klassiker! Husmanskost är behövligt ibland. Denna maträtt är lätt att tillaga, lätt att förvara i matlådor och blir nästan alltid god!

  • Köttfärs-/tacopaj – Jag föredrar en pajdel med lite mer havregryn och fibrer i, sedan är det bara att fylla den med köttfärs eller andra rester från tacokvällen. :)

  • Lasagne/pastagratäng – En riktigt bra rätt att frysa ned i matlådor och om inte annat.. god! Tar dock lite tid att tillaga om man är ovan. Glöm inte bechamelsåsen!

???????????????????????????????

  • Nudelwok – Kan varieras stort; kassler, korv, kyckling, tofu, skinka, fläskfilé… you name it! Ett bra sätt att få i sig massvis med grönt också!

???????????????????????????????

  • Omeletter – Ägg är billigt, nyttigt och mättande. Omeletter är enkla att tillaga, man kan ta i nästan vad som helst som finns i kylskåpet och krydda med salt, svartpeppar och egna valfria kryddor. Ät gärna någon macka eller potatis till!

  • Pannkakor/plättar – Nästan omöjligt att misslyckas. Kan ätas både varma och kalla. Smeten kan varieras med t.ex. olika gryn. Testa gärna ha i lite kanel/kardemumma också! Serveras med sylt/glass/yoghurt/bär.

???????????????????????????????

  • Pasta med pastasås – Pasta är ett välkänt billigt alternativ. Såser kan varieras lätt; tonfisk, lax, kyckling, korv… tillagat med cremé fraiche, matlagningsgrädde, vispgrädde eller redd mjölk. Här är det även lätt att leka med kryddor och få det smakligt.

???????????????????????????????

  • Pasta och köttfärssås – En annan klassisk maträtt som är lätt att tillaga i flera portioner på en och samma gång.

???????????????????????????????

  • Sallader med avokado, feta ost,  ägg, pesto etc. – För att slippa kön till mikron, eller att äta på resande fot. Kan sitta riktigt fint med en salladslunch ibland! Näringsrikt! Glöm inte kolhydratskällan: pasta, couscous, quinoa etc.

???????????????????????????????

  • Stuvade makaroner och stekt falukorv – En lite mer avancerad variation av pastarätt. Går enkelt att göra i stora mängder och frysa ned i matlådor.

För att hitta lite recept kika här. Där kan det även finnas fler tips på matlagning. Undrar du något speciellt så fråga! :)

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Nya quest-favoriter

July 28th, 2014

skulle du kunna göra en review på de återstående smakerna? självklart om du smakat de än alltså… kram! <3
– waaaallflower 

Som en senare uppföljning till Quest-favoriter kommer en recension på några utav de resterande barssmakerna, som nu har provats. :)

Bedömining:

  1. Choc chip cookie dough
    Definitivt en utav de godaste barsen jag någonsin ätit! Finner den inte alls för degig, och totalälskar chokladbitarna som finns där i. En klockren etta utav dessa fyra smaker.
  2. Strawberry cheesecake
    Riktigt god, som godis!
  3. Lemon cream pie
    Ett fantastiskt ombyte till alla chokladiga bars. Den är god!
  4. Peanut butter supreme
    För jordnötsälskare! Snäpper FÖR mycket jordnötter för min smak. Den innehåller även små jornötsbitar.Återstår fort. att smaka:
  5. White choc raspberry
  6. Peanut butter & Jelly
  7. Banana nut muffin

Vill ni se ytterligare en recension när jag smakat samtliga smaker?

??????????????????????????????? ???????????????????????????????

Misstänker att jag börjar fastna i “questbars-fällan”. Blir sugen på minst en om dagen.. detta bådar inte gott för plånboken >.< MEN för magen! 😀

Tags: , , , , , , , , ,

Hur gör man för att bryta mönstret och få lust till livet igen?

June 24th, 2014

Här kämpar vi med matångest. Hur gör man för att få den drabbade att förstå att det här är skit. För mig känns det som min dotter valt att bli kvar i ätstörningen. Hur gör man för att hon ska ta klivet och bryta mönstret, få lust till livet igen. Just nu är det tungt mest för henne men även för mig och resten av familjen. Det känns som vi aldrig kommer ur den här skiten.
– Carina

Hej Carina!

För en del händer det någonting som får det hela att slå om. För en del finns det en tidpunkt där man bara bestämmer sig för att lämna skiten, också tar man tag i det och gör alla förändringar. En del har en tydlig vändning och det kan vara olika saker som orsakar den. Men de allra flesta måste bestämma sig flera gånger. Viljan att leva kommer inte bara genom en händelse eller ett tillfälle som gett en motivation. För de allra flesta tar det tid, tålamod, och flera fighter innan man börjar se att man faktiskt har kommit någon bit på vägen tillbaka till livet.

Som en nära släkting till mig påpekat flera gånger så handlar det mycket om att låta det få ta sin tid. Ju mer man hetsar över att bli frisk så fort som möjligt, desto mer besviken och frustrerad kommer man att bli över att det inte går framåt. Även om det faktiskt gör det, det går framåt, även om det också går bakåt ibland. Jag ser det som att varje bakslag även är ett steg framåt – makes sense?

Som min behandlare påpekade så blir de allra flesta faktiskt friska från sin ätstörning – det tar bara oftast väldigt lång tid och man behöver jobba med den flera gånger. Jag tror inte riktigt att man som utomstående kan göra så mycket mer än att visa stöd och ge kärlek. Det är viktigt att man som drabbad får känna sig älskad och omtyckt. Det är viktigt att veta att man inte är ensam. Däremot är det omöjligt att ge någon annan livslust – den motivationen måste man hitta inom sig, och det kommer inom sin tid, så länge det finns stödet för det i omgivningen.

Jag förstår att de flesta av er önskar att höra något annat. Kanske finns det förhoppningar om att jag eller behandlare sitter med facit i hand, bara det att ingen riktigt överlämnat det. Om det nu fanns någon knapp att trycka på eller ett piller att ta för att bli frisk och fri från denna förbaskade ätstörning är jag övertygad om att vi hade blivit tilldelad den för länge sedan. Anledningen till att det är så kämpigt är för att det finns ingen exakt “såhär gör du”-manual för att bli frisk. Det vi gör är att stötta och vägleda varandra framåt och förhoppningsvis kan våra erfarenheter och lärdomar leda oss på rätt väg.

Kämpa på! Det här har vi!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hur ska man våga gå upp i vikt när man inte ser hur smal man faktiskt är?

June 22nd, 2014

Snälla om du har några tips på hur man ska våga gå upp alla de där oändligt och skrämande många kilona ens ätstörningsenhet “kräver”? Jag har anorexia men kan inte alls förstå det. Visst, jag förstår att mitt tänkande inte är normalt men jag tycker inte alls jag borde gå upp i vikt då jag anser att min kropp är normalbyggd och om inte större. Det spelar ingen roll vad min behandlare säger om BMI hit och dit, jag hör ju vad han säger att mitt BMI är för lågt, men det spelar liksom ingen roll. Jag ser ju vad jag ser, och i jämförelse med andra tjejer i min ålder är jag inte ett dugg mindre än dom. Faktum är att många är mindre. Och detta får mig att tvärt tvivla på att en viktuppgång är “måste”. Vill även passa på att säga att jag ÄLSKAR din blogg, den är ett sådant enormt stöd! ♥ Har också en egen blogg där man kan följa min kamp mot anorexin-http://nattstad.se/mynu Hoppas du svarar, för är känner mig helt uppgiven. :( Kram!
– My

Hej käraste!

Jag förstår att det känns frustrerande att höra alla anledningar till varför du måste gå upp, men att inte riktigt känna det eller se dem själv. Kanske kan du använda din förståelse för att din syn har blivit förvriden och våga lita på de personer i omgivningen som kan se detta från utomstående perspektiv (inte ätstörningens)?

Jag har nyligen besökt din blogg och det syns tydligt på bilderna där att du är långt ifrån lika stor som andra tjejer i din ålder. Visst är många tjejer smala av idag, speciellt i tidigare tonåren, men du är faktiskt MAGER. Jag känner inte till vilket BMI du ligger på, men jag är övertygad om att det är alldeles för lågt för att din kropp ska fungera optimalt. Detta säger jag inte för att peka ut dig eller kritisera, utan detta säger jag för att du förhoppningsvis kommer att inse det själv snart. I alla fall våga lita på det som andra säger.

Jag vet inte hur länge du följt min blogg men ovan kan du se en bild på mig från innan och under anorexian. Den första var en frisk tjej som aldrig skulle tänka tanken om att hon var för tjock. Den andra bilden var en tjej som hela tiden ville bli av med mer och mer magfett. Det spelade inte roll vad BMI:t visade på, men hon var inte tillräckligt smal. Varför? För att hon var sjuk. För att hon var så underviktig så hon kunde inte se sig själv och tänka normalt. Den andra tjejen är den smalare och ändå är det den första som tänker att hon inte kan bli tjock. Säger inte det någonting om hur anorexia, näringsbrist och undervikt kan påverka vår syn på kroppen?

Idag är jag inte hela vägen i mål, jag har fortfarande en viss undervikt att ta bort och det är svårt, speciellt när man inte ser hur smal man är. Det går inte att gå runt och vänta på att man ska se det, för jag har väntat snart i 3 år och hade jag inte börjat lita på siffrorna och andras kommentarer hade jag inte haft någon insikt alls och skulle förmodligen ligga inlagd på sjukhus med dropp. Jag hade inte flyttat hemifrån, klarat av 2 års civilingenjörsstudier, tävlat VM i cheerleading, träffat min bästa vän, kunnat jobba eller blivit tillsammans med min pojkvän. Det går inte att vänta på att konkret vilja gå upp i vikt för det kommer man aldrig vilja med anorexia, utan det gäller att hitta motivation till att vilja bli frisk (och därmed vilja ta bort undervikten).

Jag har varit i en liknande plats där du verkar befinna dig idag, och jag har tagit mig såhär långt. Det gör mig övertygad om att du också kommer att ta dig ur detta. Jag hoppas att även detta inlägg lyckas ge dig stöd. Du förtjänar ett lättsammare, friskare och lyckligare liv!

Varma kramar!

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Det är näringen och inte kalorierna som räknas

June 13th, 2014

Frukost 1

2 dl yoghurt
3 msk müsli
1 sk bröd med smör
2 sk ost
gurka
1 kopp te

Kommentar: Det är för lite yoghurt – det bör vara ca 4 dl, annars fyller man inte en hel skål. Yoghurt ses som en proteinkälla och då krävs det 4 dl för att täcka behovet. 

Frukost 2

2 sk bröd med smör
2 msk leverpastej
smörgåsgurka
1 kopp cappuccino

Kommentar: Mycket bra frukost. Leverpastej är ett riktigt bra pålägg. Här täcks alla delar av näringscirkeln in.

Reaktion 1:
Va? 4 dl?! Alla matlistor jag haft innan säger att 2 dl räcker. 

Reaktion 2:
Räcker det med två mackor? Alla matlistor brukar säga tre? Eller två och ett ägg..

Reaktion 3:
Hur kan dessa vara jämlika? Kaloriinnehåller skiljer sig ju avsevärt!

Insikt:
Det handlar inte om att äta efter en viss kalorimängd eller helt och håller följa matlistor. Ett sunt och friskt ätande utgörs av en jämn fördelning mellan måltidens näringsämnen och att inte jämföra måltider med varandra. Olika livsmedel ger olika stora mängder av varje näringsämne. Målet med en måltid är att ge kroppen tillräcklig näring. En måltid bör innehålla både proteiner, fetter och kolhydrater. Valet av frukost ska inte grundas i kaloriinnehållet, utan i vad man tycker är gott och vad som ger kroppen en tillräckligt bra start på dagen.

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Tillbaka blickar som konkret exempel på framsteg

May 19th, 2014

Jag tycker det är svårt att försöka trösta sig med abstrakt prat om bubblor och ljus och vägar.
SsS

Tack för kommentaren. Det är du garanterat inte ensam om att tycka. För en del kan det “abstrakta pratet” ge mer insikt och hopp än något annat, medan andra behöver se mer konkreta exempel. Så, nu, från abstrakt till konkret.

Låt oss göra en tillbaka blick i historien. För ca 4 år sedan började jag insjukna i anorexian. Ett år senare startades denna blogg. Då skulle jag jobba för att bli frisk för första gången. Då var det extremt svårt att äta en normalstor portion och ännu svårare att acceptera en viktuppgång, men jag fortsatte att vandra framåt på något sätt ändå.

 

Maj 2012 skrev jag…

may2012

 

Här började jag besvara frågor som jag själv hade. Är det svårt att gå upp i vikt? Behöver man verkligen äta 2000 kcal? Vad händer när jag gör det? Blir jag tjockareEfter denna insikt kunde jag dela med mig utav det ljus som gått upp för mig och det hjälpte mig att ta nästa steg framåt.

 

Maj 2013 skrev jag…

may2013

 

Vid denna tidpunkt var maten inte längre ett problem. Jag hade rest en bra bit på vägen, tagit möjligheter och upplevt livsglädje. Nu kunde det vara svårt att greppa att jag en gång varit så sjuk, samtidigt som jag var osäker på om jag någonsin kommer att bli frisk. Ändå hade jag tagit mig såhär långt! Jag hade blivit så otroligt mycket mer fri från ätstörningen.

 

Maj 2014 skriver jag…

IMG_1010cropred

Om ni inte tror på att ätstörningen har en förmåga till att förblinda oss från det egentliga ljus som finns i omgivningen, om ni inte tror på att det går att må bättre genom att äta ordentligt, om ni inte tror på att det är värt att kämpa för att må bra, om ni inte tror på att vi tar oss framåt på livets väg hela tiden och om ni inte tror på att det finns en ljusare framtid, en framtid värd att sträva efter – vad gör ni då här? Vad har ni då gjort här på min blogg? För på något sätt är det precis dem sakerna som står beskrivna i mina texter. Alla mina erfarenheter under tre år med anorexia och alla lärdomar som gjorts på vägen. Har ni inte sett vilken utveckling som skett? 

Varje gång jag blickar tillbaka på den tid som varit blir jag påmind över hur långt jag egentligen tagit mig. Det jag menar är att i stunden kan allting verka som att man står och stampar på samma ställe, men även varje stampning tar en framåt, det går bara extra långsamt. Tiden står aldrig still, den går och går, precis som vi. Ibland vandrar vi in i ett dimmoln och ibland springer vi under solsken. Det är som det är och det tar den tid det tar. Kom bara ihåg att vi tar oss alltid framåt!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Mer “hull” på kroppen

April 28th, 2014

I föregående inlägg berättades det att det blivit en hel del ätande under denna USA resa. Där konstaterades det även att “om det inte syns att man gått upp i vikt så spelar det heller ingen roll”. Ironiskt nog dröjde det inte många minuter innan jag anträffades av en kommentar som löd enligt följande

Du ser ut att ha fått  mer hull på kroppen.

Detta var naturligtvis en kommentar i positiv bemärkelse, men det är en sådan kommentar som är svår att ta in som någonting positivt för en person med anorexia. Det sätter oftast igång ätstörda tankebanor och om man inte har förmågan att bemöta anorexians sjuka argument kan det dra ned en i skiten igen.

Turligt nog lyckades jag ta emot denna kommentar på ett bra sätt, men anorexians tankar är inte helt oundvikliga för det. Det viktigaste är att inte låta dra förhastade slutsatser och låta dumtankarna styra ens handlingar. Jag vet att min pojkvän tycker att det vore snyggare om jag fick lite mer “hull” på kroppen, så i hans mening har jag bara blivit snyggare. Sedan vet jag också att anorexian gärna inte vill veta av att jag faktiskt gått upp i vikt. Men i slutändan bryr jag mig inte, för att jag vet att jag känner mig snygg och jag mår bra nu, och det är det viktigaste!

IMG_2139red

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Massa mat och svar på kommentarer

April 28th, 2014

Överenskommelsen med min behandlare innan jag åkte iväg till USA var självfallet att inte gå ned i vikt. Det är varken någonting som rekommenderas eller som jag själv vill. Efter all mat som vi ätit känner jag mig säker på att jag hållit överenskommelsen, men eftersom det inte finns någon våg i huset (vilket är bra!) kan jag inte veta säkert förrän jag kommer hem.

Med tanke på att man inte vet säkert om vikten har förändrats eller inte så är väl helt logiskt att dra slutsatsen att det inte syns oavsett. Och om det inte syns – vad spelar det då för roll?

IMG_2240red

Pastasallad till lunch i princip varje dag – sååå gott!

IMG_2293red

En del asiatisk mat också. Smakade även en Celsius som inte finns i Sverige – riktigt dyr dock!

IMG_2309red

Lördagsmiddag på finrestaurang – beställde extra spicy! ;)

IMG_2312red

Delade även på en förrätt och tanken var att ta efterrätt… men… det fick helt enkelt inte plats.

IMG_2401red

Återigen en förrätt som delades med pojkvännen. Världens godaste fire balls med ost och jalapeños! <3

IMG_2404red

Crab cake ceasar salad till lunch.

 

Någonting som förvånat mig hittills är hur friska människor verkligen kan äta mycket mat! Framför allt sötsaker mellan måltider. En del är lite mer kräsna med maten och väljer alltid sallader som huvudmål, men sedan köper alla godis och kakor som äts på kvällen. Andra behöver äta mer än en hamburgare för att bli mätt och köper ändå kakor och godis till kvällen.

Svar på kommentarer:

Jag ska plugga i USA till hösten och oroar mig rätt så mycket över maten… Verkar det väldigt svårt att hitta bra mat?
– Josse

Det är inte alls lika mycket “bra mat” som i Sverige, men det är inte omöjligt att hitta bra mat här heller. Jag tror att den främsta anledningen till att man förutsätter att det bara finns “onyttig” mat i USA är att det är den maten som det görs mest reklam för och det är den maten som de flesta amerikaner äter. Utbudet är större här utav “onyttig” mat, men det är inte bara “onyttig” mat. Det är ganska stort fokus på “det här är nyttigt”, “maträtter under 600 kcal” osv. Den största faktorn som gör maten här “onyttigare” är alla tillsatsämnen och oekologiska matvaror.

Hur är det med vegetarisk mat? Finns det mycket sådan på restauranger och i affärer?
– www.teatimes.blogg.se

Eftersom jag själv inte är vegetarian har jag inte varit särskilt uppmärksam på detta. Det jag observerat hittills är att det finns alltid rätter med ost, svamp eller om man som vegetarian äter kyckling och fisk. Alla restauranger erbjuder alltid någon ost-, fisk-, kyckling- och kötträtt. Asiatiska restauranger har en rätt med tofú och ost finns det gott om! Jag tror inte att det är något problem att vara vegetarian här.

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp