Vi kör igång igen – kom med tips!

September 19th, 2016

Hej, alla trogna bloggläsare som hängt kvar trots de senaste månadernas inaktivitet här. Det glädjer mig att få lämna besked om att denna blogg kommer leva vidare och jag ser fram emot att komma med regelbundna uppdateringar varje vecka.

Till detta behöver jag er hjälp, så kommentera gärna nedan önskemål på vad jag ska skriva om. Om ni inte lyckas skapa ett konto för att kommentera så kan ni lämna en kommentar på hälsosoffan (under valfritt inlägg) istället alt. mejla [email protected] .

Redan imorgon kommer ett nytt inlägg upp – så håll utkik!

Kram,

Soelas

Tags: , ,

Vad lärde sig läkarna under sina 5,5 års-utbildning?!

September 20th, 2014

Såg läkarutbildningen väldigt annorlunda ut när våra föräldrar studerade? Ibland ställer jag mig förundrande till hur stor okunskapen kring psykiska sjukdomar är hos många läkare. Varje läkare jag träffat som inte varit specialiserade på ätstörningar har i princip ställt samma dumma frågor och visat en tydlig oförståelse över vad det innebär att ha anorexia.

“Vadå? Så du äter inte?”
“Har du ingen aptit?”
“Jaha, så du pluggar, då är du ju duktig.”
“Varför mår du dåligt?”

..som att de har förutfattade meningar om att personer som har anorexia inte vill äta, eller inte klara av att leva och prestera i vardagen. Har de inte lärt sig på sin högmeriterande utbildning vad det faktiskt innebär att ha en ätstörning? Sitter de verkligen där med tiotusentals lappar som ramlar in i plånboken på dem varje månad, utan att ha en aning om hur en utav dagens snabbaste växande psykiska sjukdomar, hos unga och kvinnor, faktiskt handlar om!

Det är ledsamt att tänka på hur många som faktiskt söker hjälp hos sin läkare för sådana problem och får ett sådan kränkande respons. Nu finns det säkerligen läkare som har förståelse och kunskap inom detta område också, men de enda som läkare som jag har träffat som haft det har varit anställd på någon form av specialist mottagning.

Mitt råd är att inte vända er till en läkare på en vanlig vårdcentral i första hand om du behöver tala om din ätstörning. Det finns en stor risk att läkaren har brist på kunskap inom detta område och kommer snarare stjälpa än att hjälpa dig. Visst, kanske man inte bör generalisera och dra alla läkare över en kam, så man kan ju alltid testa, men var då medveten om att du kanske inte får det bemötande som behövs. Det säkraste är att vända sig till en specialist mottagning där man arbetar med psykiska sjukdomar. Där är chansen betydligt mycket större att du istället får höra:

“Det är ett allvarligt problem.”
“Du gör alldeles för mycket och sliter ned dig själv.”
Jag ser och förstår att du inte mår bra.”
“Du behöver får hjälp och ta hand om dig själv.”

 Kuriosa: Jag tog mig tiden att studera några utbildningsplaner till några läkarutbildningar vi har i Sverige idag. Där framgår det tydligt att man ska kunna diagnostisera psykiska sjukdomar och dess behandling. Hur kan vi ha fått utbildade läkare som ändå inte klarar av detta?

????????????????????????????????????????????????????????????????

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Att våga äta mellanmål – hur stora? är de onödiga? behövs de varje dag?

June 30th, 2014

Jag tycker att mellanmålen är onödiga, då jag oftast aldrig känner någon hunger då jag bara någon timme innan ätit ett stadigt mål (det som matschemat hänvisar) och därav kan jag aldrig äta det som man egentligen ska. Har du några tips på hur man trots allt vågar äta de mastiga mellanmål som rekommenderas? Känner mig så äcklig och tjockare än någonsin annars när jag äter när jag är mätt.. Men jag kan ju inte äta mindre på huvudmålen heller då jag inte ens nu äter 100 där. Älskar din blogg, tacksam för svar!
My

En vanlig tanke som sätter hinder för mellanmålen är just “jag är inte hungrig än” – du kanske känner igen dig? Men, anledningen till att vi rekommenderas att äta mellanmål är inte nödvändigtvis för att vi ska dämpa hungern. Det finns flera olika skäl till att vi behöver mellanmål bland annat för att hålla blodsockernivån i schack, hålla igång förbränningen, lättare få i oss den näring kroppen behöver och inte behöva äta så enorma huvudmåltider. Tyvärr är det inte vanligt av idag att äta ordentliga mellanmål. Många friska personer slarvar med det, och det är för att det behöver inte tänka på det. De får inte ångest om de sedan äter en portion extra till middag eller nafsar i sig en godispåse till efterrätt. Kanske stannar de förbi McDonald’s på väg hem från jobbet och köper en cheeseburgare trots att middagen står serverad hemma, för att magen skriker efter mat nu. Magen kommer alltså ur schack om man hoppar över måltider. Mellanmål är riktigt bra för att hålla regelbundenheten och undvika oförutsett “sug” eller hunger.

Att det uppstår en ångestladdad mättnadskänsla är för att kroppen är van med mindre mat. Äter man mer så kommer kroppen också att anpassa sig efter det och ganska snart blir man hungrig vid mellanmålen och om man inte äter helt hundra vid måltiderna. :)

hur ska man komponera ett mellanmål så att det blir bra och tillräckligt? Behöver man äta tre st? FÅR man äta tre st?
Scäs mellanmål är generellt ganska stora. Är det meningen att man ska ha tre av dom även när man är normalviktig? :S
/kroniskt hungrig 😉
– Alexandra H

Det finns inget måste att äta mellanmål för att bli frisk, men det underlättar något enormt, nästan så att det blir ett måste. Det rekommenderas att äta tre stycken, så ja det får man absolut göra! Däremot beror det lite på hur ens vardag ser ut. Har man väldigt långa dagar, eller tränar mycket, kan det behövas fler mellanmål eller större. Men vaknar man kl 10 och har lunch runt 12-13 så blir det svårt att klämma in ett mellanmål på förmiddagen. Tre stycken är standard, det är nödvändigt.

Att SCÄs mellanmål ska vara större än normalt vet jag inte om det är riktigt sant. För mig är ett mellanmål gärna en proteinbar, dubbelmacka och kaffe, en glass eller en risifrutti. Personligen är jag dålig på att äta frukt, annars är det någonting som rekommenderas till de flesta måltiderna, i någon form. Det gäller väl att hitta någonting som fungerar bra för en själv, men om du är hungrig så behöver du förmodligen äta större mellanmål och minst tre stycken – eller hur? Det är ju ingen vinst i att äta mindre än det som rekommenderas och gå runt och vara hungrig. Det finns ju de som har problem med att äta mellanmål för att de inte är hungriga alls, och då kanske det är lättare att välja frukt och fil framför mackor och gröt. Det finns många förslag på mellanmål för att man ska hitta det som känns bäst för en själv. :)

IMG_2048IMG_2049

 

Hej,Mina frågor om mellanmål. Behövs dom varje dag eller beror de på om man är hungrig? Jag äter frukost, lunch, mellis(gärna någon bars) sedan middag och ett kvällsmål på vardagarna. Jag mår bra av att äta så annars hinner jag bli skit hungrig innan middagen.Sedan kan du tipsa om bra mellanmål och är de fel att ta något kvällsmål? Jag tycker inte om att lägga mig hungrig så jag tar oftast en skål med keso/kvarg eller yoghurt ca 2dl med lite musli 2 msk och en frukt eller bär. Sover bra på de. Men är de för mycket?
– Jeanette

Mellanmål är som sagt inte bara till för att mätta, utan även för att hålla blodsockret och förbränningen i schack. Äter man bara mellanmål ibland så ger de inte samma funktion och kroppen kommer lättare i obalans. Att äta frukost, lunch, mellis, middag, kvällsmål låter helt okej i mina öron, men om det är tillräckligt måste avgöras utifrån hur din dag ser ut i övrigt; är du stillasittande? tränar? äter stora/små huvudmål? Allra helst ska mellanmål ätas varje dag och gärna vid samma tidpunkt, annars blir det som du säger: skit hungrig innan middagen. En riktlinje som kan hjälpa är att är det längre tid än 3 h mellan huvudmålen så behövs det ett mellanmål där i mellan.

En skål med 2 dl yoghurt, 2 msk müsli och en frukt/bär är ganska ok. Jag skulle snarare säga att det är för lite än för mycket. Om 2 msk müsli skulle uppgå till 1 dl istället så skulle du nog känna dig mer tillfredsställd i magen under natten. Personligen har jag nog ätit ganska liknande förut, men om jag skulle sova gott på ett sådant kvällsmål gäller det att jag ätit en stor middag eller väldigt bra tidigare under dagen. Det är verkligen inte för mycket till kvällsmål och om det känns bra för dig, så kör på det!

Lite exempel på mellanmål/kvällsmål för mig:

  • 2 mackor med makrill i tomatsås, gurka, örtsalt och en kopp te
  • 2 mackor med smör, jordnötssmör, gurka örtsalt och en kopp kaffe med mjölk
  • 1-2 mackor med smör, kaviar, ost, gurka, örtsalt och en kopp kaffe/te
  • 1 sk lingongrova/gottgräddat med smör, kaviar, ett kokt ägg, gurka, örtsalt och en kopp te
  • 1 dubbelmacka med skinkost, skinka, gurka, örtsalt och 1/2 flaska vitamin well
  • 1-2 port. havregryns gröt med russin, kardemumma, kanel, yoghurt/mjölk, äppelmos, ett ägg och en kopp te
  • 250 g kvarg med lite müsli, ev. bär och massa kanel
  • en liten skål yoghurt med müsli och kanel + en macka med smör, leverpastej, smörgåsgurka och en koppe te/kaffe
  • 1-2 st proteinbars
  • 100-200 g naturgodis (ibland vanligt godis)
  • ett 4-6-pack nuggets med dippsås
  • en frappé (och ev. en proteinbar)

mellanmål

Mina mellanmål varierar mellan stora och små beroende på hunger; ibland äter jag en macka och ibland tre. Jag vet att jag oftast inte håller mig mätt på en macka, medan tre kanske kan kännas lite för mycket. Sedan är en påse godis kanske mer kaloririkt än en skål yoghurt med flingor, men i längden spelar det ingen roll. Är man mer sugen på lite choklad en kväll så är det kanske ett alldeles lagom stort mellanmål då. Medan en annan kväll som man inte är så sugen nöjer sig med något lättare. Det viktigaste är att inte hoppa över och sluta äta mellanmålen bara för att man inte känner sig hungrig. Då kommer kroppen ur balans och det blir lättare att råka ut för hets/överätning framöver. Det gäller att lära sig anpassa sina mellanmål efter sina behov, och det gör man genom att prova sig fram så att man lär känna sin kropp. :)

Lycka till med mellanmålsätandet!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Ger behandlingen en chans – frisk ska man bli!

May 9th, 2014

Wow, jag uppskattar verkligen allas kommentarer i föregående inlägg. Jag hade inte trott att så många skulle engagera sig i frågan och dela med sig av sina erfarenheter och synpunkter. Det är fantastiskt hur detta kan bli ett forum där vi kan lära av varandra. Det finns nog inga ord som är så pålitliga som de som kommer ifrån en drabbad själv.

I mitt fall finner jag mig alldeles för tidig i denna behandling på SCÄ för att avgöra om den är tillräcklig eller ej. Vid nästa möte kommer jag vara noggrannare med att få upplägget klart för mig, men jag tänker inte redan ge upp på den. Om vården där inte är tillräcklig så kommer jag att fortsätta komplettera den med kurator-samtal. Jag känner mig starkare än någonsin och ska absolut ge detta en chans innan det fördöms. Som många av ni läsare säger; har jag samlat på mig en hel del kunskap genom åren. Märker jag att behandlingen inte ger mig det jag behöver kommer inte tveka på att söka stöd någon annan stans (om så blir nödvändigt).

Det är skönt att verkligen ha bestämt sig nu. Planerna inför hösten börjar falla på plats också. Nu ska jag kämpa för att faktiskt göra de förändringar som krävs för att börja må bra på riktigt!

10177286_10154063572260123_2623590503589498483_n

Tags: , , , , , , , , , ,

“Att göra” är inte samma sak som “att vara”

January 9th, 2014

Alla människor gör “dumma” saker i livet och tänker illa tankar om sig själv ibland. Det tillhör en mänsklig process som är nödvändigt att gå igenom för att hitta rätt i livet och i sig själv. Det är klart att det inte alltid går att göra rätt saker eller känna sig helt nöjd. Det är OK att göra fel och det är OK att tycka att man inte är perfekt. Däremot är det inte OK att tänka illa om dig själv för att man gjort någonting “fel”!

Jag tror tyvärr att det finns en kultur i vårt samhälle som säger att man är misslyckad för att man misslyckats att göra någonting. Detta leder till att vi värdesätter oss själva beroende på hur vi presterar i våra handlingar. Är du dålig för att du säger ett dåligt skämt? Är du ful för att du gjort en ful frisyr? Är du dum för att du gör något dumt? Är du misslyckad för att du misslyckats på provet? I praktiken skulle svaret faktiskt bli “ja”, för det är precis det vi blir tillsagda. Hur många gånger får vi inte höra att “ååååh, vad dålig du är!”  då man sagt ett dåligt skämt, eller “fan vad dum du är!” när man gör något elakt? Det är ju inpräglat redan från barnsben att man får höra hur/vad man är, beroende på saker och ting man gör. Felaktigheten är att ingen menar att man är en dålig person med dessa kommentarer, men det blir den tolkningen som våra tankar absorberar.

Jag hävdar att detta har blivit en total missuppfattning av en persons egenskaper och värde. Det vi gör är INTE samma sak som det vi är! Det vi gör består av handlingar, men det vi är grundas i våra egna tankar om oss själva. Dessa tankar blir dock påverkade av den betingning som omgivningen ger oss utifrån våra handlingar. Får vi höra att vi är dumma, fula eller misslyckade så blir detta så småningom det vi kommer att tänka om oss själva, även om de inte sägs i negativ beteckning. Hur ska vi då tro att vi är någonting annat är det vi hör? 

Det vi hör kan vi inte påverka, men däremot är det möjligt att påverka sina egna tankar och det är det vi måste göra. När någon säger “åh, vad dålig du är!” så måste vi få bort tanken om att det är du som är dålig, och förstå att det var handlingen i sig som var dålig. En handling är tusen gånger lättare att förändra än den man är som person. Hur mycket du värderar dig själv ska inte bero på vilken respons du får av dina handlingar, utan det beror faktiskt, helt enkelt på hur du väljer att tänka kring dig själv. Är du misslyckad eller är du grym och bara gjorde något misslyckat? 😉

awesome

Tags: , , , , , , , , , , ,

Vikt-prat som lett till resultat

November 18th, 2013

Det har varit mycket diskussioner kring vikt under föregående vecka här på bloggen. Efter det att “Tankar kring kroppen” publicerats dök det upp många följdfrågor som bland annat Väger du som du gjorde innan ätstörningen?ochÄr du bekväm med din kropp i de intima situationerna?“. I det senaste inlägget lyftes en diskussion kring “Är det lättare att gå ned i vikt än att gå upp?“.

Det är riktigt roligt att se att så många engagerar sig genom att kommentera. Vi lär oss av varandra. Vad är kunskap och erfarenheter om man inte delar med sig utav dem?

Sammanfattning av veckans diskussioner här på bloggen:

  • Trots att man äter tills det känns som att matsäcken ska spricka är det vanligt att man upplever ett starkt sug i magen efter en svält. Som om den innehåller ett stort svart hål som absorberar all näring.
  • Suget och hungern stabiliseras efter ett par dagar eller någon vecka om man fortsätter att äta “normala” måltider.
  • Ett BMI runt 21-22 måste vara en optimal vikt. Det finns både marginaler uppåt och nedåt, innan man skulle nå en ohälsosam vikt!
  • Att lyssna på kroppen är A och O.
  • Magsäcken krymper när man svälter, vilket kan medföra att man känner sig mätt trots att man äter för små portioner till en början. Då kan det vara nödvändigt att “tvinga” sig själv att äta det lilla extra för att vänja kroppen med vilken mängd mat den ska handskas med.
  • Att både prata och äta mat på ett sunt sätt är bästa vägen för att sprida hälsosamma matvanor till andra.
  • Är man bekväm med sin kropp, med sin partner, i sitt förhållande så är man också bekväm i de intima situationerna också.
  • Alla upplever det olika svårt att gå upp och ned i vikt (läs här).

Och slutligen:

UT MED VÅGEN!

IMG_8622red

 

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

När det började för Ofelia

October 30th, 2013

Tidigare berättelser kring friska Frida och sjuka Ofelia kan läsas om här. Denna historia beskriver ett tillfälle som bidragit till Ofelias insjuknande..

Det var en vanlig vardag och Ofelia hade nyligen kommit hem från skolan. Som vanligt besökte hon badrummet efter att hon dumpat väskan i hallen och kastat av sig ytterkläderna på bänken. Tankarna hade fastnat på några av konversationerna som hennes klasskompisar fört under lunchrasten. Hälsosam mat, vikt?… Ofelia hade inte vägt sig sedan hälsokollen hos skolsyster förra året. Hon hade aldrig reflektera över att det skulle vara någon fara med hennes vikt.

När hon kom ut från badrummet stannade hon ett par extra långa minuter framför hallspegeln. “Kanske har jag gått upp i vikt också, jag har ju i alla fall fått mer kurvor, men det tycker väl bara killarna om? eller?”. En osäkerhet kring kroppsformen började gro sig inom Ofelia och just när hon var på väg för att ta sig ett eftermiddagsfika slog det henne: hon skulle väga sig! Kursen vände tvärt från köket mot badrummet återigen. Någonstans hade hon för sig att det skulle finnas en kroppsvåg. Och lika rätt som hennes intuition fann hon en dammig jävel med sprucken display på under badkaret. Nu började resan.

Hon kommer inte riktigt ihåg vilken vikt skolsyster tagit på henne, men hon var nu övertygad om att hon gått upp. Fettet runt magen fanns inte där lika tydligt förut, och jeansen satt mycket lösare. “Shit, har jag verkligen ätit så mycket mer? Kanske är det alla pizzakvällar, eller filmmys?”. Insikten om att hon gått upp ett par kilo fick henne genast att ändra eftermiddagsmellanmålet. Nu var det inte bulle och saft som gällde, nu fick hon nöja sig med en riskaka och ett glas vatten istället. Hon kunde ju inte fortsätta gå upp i vikt! Det var här resan började.

Vågen smugglade hon sedan försiktigt med sig in på rummet och den kom att bli hennes dagliga bedömning av självvärdet. Ju mindre desto bättre, och ju högre desto värre plågade hon sig själv. Efter att hon börjat reflektera kring sitt utseende och jämföra det med en siffra på vågen påverkades Ofelias matvanor och träningsschema. Det var nu resan ner i helvetet hade bestigit språngbrädan.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Publicerad och officiell

October 26th, 2013

Jag började denna blogg för cirka ett och ett halvt år sedan. Då var jag som sjukast i min anorexi, men det var också då jag hade bestämt mig att faktiskt bli frisk.

Att lida av en ätstörning kan för många kännas pinsamt. Många har en bild av vad “en anorektiker” är och man är rädd att bli dömd utifrån förutfattade meningar. Den bilden som tidigare målats upp av ätstörningar och anorexia stämmer sällan helt in på hur den verkliga bilden är. Jag tror inte att man kan förstå hur illa fördärvad en person som lider av ätstörningar verkligen är, förrän man varit med själv. En person som själv lider av sjukdomen har det inte ens lätt att förstå sig på den. Den är ologisk, elakartad och rentav förvirrande. Den förvrider inte bara ens kroppsuppfattning utan hela synen på livet.

Hur hjälper man en person som är fast i ett destruktivt beteende, lider av en sjukdom där livsuppfattningen förvrids och har en psykisk sjukdom ingen riktigt förstår sig på?

Denna blogg startades inte för att skriva om hela min resa, utan i syfte att dela med mig av erfarenheterna jag antog mig att skaffa. Jag ville ge svar på många frågor jag själv hade under insjuknandet och inför tillfrisknandet. Denna blogg visade sig ge mig så mycket mer än bara det. Efter alla fina kommentarer och mejl från mina läsare har jag fått en uppfattning om att jag faktiskt har hjälpt flera person att må bättre. Ni har gett mig energi att fortsätta driva bloggen och tack vare all energi det ger mig har mina ambitioner blivit att utveckla detta arbete i framtiden. Jag vill hjälpa människor att våga hjälpa sig själv, att våga känna sig nöjd med sig själv och sitt liv och att våga må bra! 

IMG_1242red

Ni missar väl inte månadens nummer av VeckoRevyn?

IMG_1248red

För där finns det en artikel från en intervju med mig.

På bloggen har jag under en lång tid håll mig anonym, men ju friskare och friskare jag blir, desto mer redo blir jag att dela med mig av min historia till omgivningen. En del av det som har skrivits här är väldigt avslöjande, vilken kan användas emot mig. Men jag är redo att ta det slaget, för jag tror att alla våra berättelser är nödvändiga för att sprida kunskap och information om vad ett hälsosamt liv faktiskt är.

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Kommentarer som triggar

October 16th, 2013

Du åt ju väldigt mycket

Vänner, föräldrar, syskon, far- och morföräldrar, klasskompisar eller pojkvännen. De kommer alla förr eller senare slänga ur sig en kommentar som för dem verkar harmlös, men för ätstörningen kan den säga allt. En kommentar som triggar igång dumtankarna – en kommentar från en person som står en så pass nära. Det kan svida; som att strö salt i såren, men ingen menar en illa. Det är bara ätstörningen som tolkar det fel.

Ätstörningen vill alltid vända allt den kan till sin fördel. En kommentar om mat, träning eller kroppen vill den tolka som en indikation på hur misslyckad man är. Får ätstörningen en att känna att man misslyckats, så får den makt. Den vill finnas i ditt, den vill få en att tro att man behöver den.

Du åt ju väldigt mycket” = Du måste akta dig så du inte blir
“Du ser friskare ut” = Du har gått upp i vikt
“Ska du inte ta lite mer godis?” = Jag vill göda upp dig!
“Ska vi åka och träna?” = Du ser ut att behöva det

Anhöriga har ingen “ond” baktanke som ätstörningen vill få en att tro. Kom ihåg det! Det är ingen annan som tänker så mycket över hur mat och träning påverkar ens vikt som en själv. Andra drar inte den kopplingen. För de kopplingarna ät det ätstörningen som gör – den vill få en att må dåligt! Så var medveten om att de kommentarer man får av omgivningen inte alltid tolkas rätt i ens eget huvud. Se när varningstecknen dyker upp, se när ätstörningen triggas och se till att inte ta åt dig av den tolkning den gör.

Ingen annan känner din kropp bättre än vad du gör. Ät det den behöver och träna så mycket den vill. Lyssna på omgivningen, de har ofta kloka råd och synpunkter, men var försiktig med att överanalysera dem. Tolkningarna kan leda till stora missuppfattningar som får en att må sämre, när alla egentligen kommenterar med välvilja. Ingen kommentar är ond, utan det är endast ätstörningens tolkningar utav dem. Lita på vettet!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Lever livet

March 31st, 2013

Hej allesammans!

Jag är oerhört tacksam för alla fina kommentarer och kloka frågor som har ramlat in. Så fort jag får tid ska jag besvara dem samt skriva ett inlägg om att börja leva igen. 

Tills dess samlar jag på mig erfarenheter om att just leva mitt liv! 😉

Tags: , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp