Träning kräver energi – för lite energi, ingen träning.

September 23rd, 2014

Hej! Jag undrar om du har haft träningsförbud? Isånnafall hur hanterade du situationer då du ville träna? Och varför är det inte bra att träna när man är underviktig?

För ganska precis tre år sedan fick jag i princip träningsförbud. Det var inga konstigheter egentligen, med tanke på hur lite jag åt och hur mycket jag gått ned i vikt. Kroppen var svag, kall och sjuk. Det var inget alternativ att träna på riktigt, men när ångesten smög sig på.. då ville man allt förbränna kalorier.

Det var inte ovanligt att man i smyg tröstlöst försökte göra armhävningar och situps för att bygga muskler av munsbiten man precis ätit. Och eftersom träningspass var totalförbjudet blev det extra viktigt att få in vardagsmotionen. När det fanns möjlighet valde man att promenera, och inte för sjutton valde man hissen frivilligt när det fanns trappor att gå i. De rent ut sagt onödiga försöken att förbränna kalorier gör inget annat än att håller sjukdomen vid liv.

Allt eftersom att jag gick upp i vikt, åt bättre och blev friskare har jag blivit tillåten att träna mer. Gränsen kan ibland vara svår att dra över vad som är “lagom”, men en bra utgångspunkt är att man ska inte träna när man är trött. Orkar man inte så orkar man inte, då har inte kroppen tillräckligt med energi och det kan både bero på mat- eller sömnbrist. Att träna trots det att kroppen inte orkar med kan leda till flera rader konsekvenser, både kortsiktiga och långsiktiga.

Först, innan vi besvarar frågan “Varför är det inte bra att träna när man är underivktig?” tycker jag att det är bra att klargöra “Varför är det bra att träna?”.

Träning, motionering, är denna generations stora hälsogenomslag. Så många forskningar har visat att motion kan ge många positiva effekter på människan, både fysiskt och psykiskt, att vi av idag nästan inte hör talas om någonting annat. Motion stärker kroppen på flera sätt, bland annat hjärtat och skelettet. Vid styrketräning fokuserar kroppen på att bygga upp starkare muskulaturer vilket kan ses som förebyggande mot bland annat ryggsmärtor och andra belastningsskador. En del träning bidrar även till att öka leders rörlighet vilket är bra för att undvika stelhet och muskelbristningar. För överviktiga personer kan motion ses som ett mycket mer hälsosamt sätt att bli av med farlig fettmassa än olika bantningskurer.

Något som framhävs ofta i media är träningens positiva effekt på den psykiska hälsan. När vi tränar frisätts hormoner som får oss att känna oss lite gladare och mer nöjd. De signalsubstanser som frisätts kan även bidra till att lätta stress. Efter ett intensivt träningspass blir det lättare att slappna av och man behöver inte ständigt gå och spänna sig pga oro. Jag känner inte till alla fördelar med att träna, men vi kan nog enas om att det finns många.

, nu till frågan “Varför är det inte bra att träna när man är underviktig?”.

Jag tror att det är lätt att uppslukad av alla positiva effekter med att träna, och sedan glömma bort vilka andra konsekvenser det kan få på vår kära kropp. När man tränar höjs pulsen, hjärtfrekvensen ökar, förbränningen ökar, kroppen jobbar hårdare än vanligt och den använder sig också av mer energi än vanligt. Den använder extra mycket byggstenar för att klara av den extra höga påfrestningen som vi utsätter den för. Den behöver mer, för att bli starkare. Så vad händer om den inte får mer? Om den inte har mer byggstenar att använda sig av, och ändå på något mirakulöst sätt utsättas för denna extra påfrestningen?

Jag tror nog att ni alla förstår vad som händer om man ätit för lite i förhållande till vad kroppen förbrukar…. Jo, den börjar ta av sina egna lagrade byggstenar. Den näring som dina muskler, skelett och organ en gång byggts upp med måste den ta av för att få energi till att orka med. För en överviktig person är detta sällan skadligt, det finns energiresurser att ta av när krisen faller sig på. Men även om man har energireserver i kroppen måste man kontinuerligt få i sig tillräckligt med näringsämnen, annars mår man inte bra i alla fall. Och, det är väl “att må bra” som vi vill uppnå med träningen? Eller? Det är ju därför som den uppmuntras så mycket i dagens samhälle – det ska vara hälsosamt.

När man är underviktig MÅSTE man få i sig minst lika mycket som kroppen gör av med för att den inte ska börja bryta ned sig själv.  När vi tränar vill vi stärka hjärtat, bygga upp muskler och lätta på stressen. Om kroppen inte får tillräckligt med energi måste den hämta den från andra delar, och är man underviktig finns det sällan tillräckligt med reserver för att den inte ska bryta ned muskler och organ.

Träningsförbud får man inte bara för att det är ett ätstört beteende utan för att det faktiskt är skadligt om man är för underviktig! Jag själv ligger väl något kilogram ifrån den generella normalvikten, och äter jag för lite kommer inte mitt slit på gymmet att resultera i något annat än utmattning. Jag tränar väl inte för att bli tröttare? Jag tränar väl för att bli starkare? Jag tränar för att må bra, och då måste jag också äta tillräckligt för att min kropp ska göra det.

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Håret behöver näring

May 2nd, 2013

hej, och tack för en superbra och inspirerande blogg!

har en fråga till dig, det kanske låter lite konstigt.

har under de senaste månaderna haft en ätstörning, och rasat 18kg från en helt normal vikt till bmi ca 15. men nu under de senaste veckorna har jag verkligen börjat kämpa och äter jättemycket, med målet att gå upp! försöker hålla mig runt 2500 kcal om dagen (räknar inte dock) och tror att det sakta börjar ticka uppåt. iaf, nu till min fråga: de senaste dagarna har jag börjat tappa en massa hår, det bara faller av i klasar! har du någon aning om varför det blir så, gör jag något fel med maten eller beror det på något annat?

nu blev det jättelångt, men jaja! skulle bli superglad för svar, kram :)
laura

Hej, och supertack för din kommentar!

Håret är en utav de yttre faktorerna som påverkas av en kraftig viktnedgång. Det är inte viktnedgången i sig som leder till håravfallet utan den förödande näringsbristen som uppstår vid svält. Kroppen får inte den näring som den behöver och då börjar den prioritera bort att sköta funktioner som hårtillväxt. Håret får inte de byggstenar som den behöver för att kunna byggas och bli starkt. Det blir lätt slitet och så småningom faller det bort.

Det är en hel del vikt som du har tappat och förmodligen en hel del näring som din kropp har gått miste om. Det är inte konstigt att håret börjar ta stryk. Du kanske tycker att det verkar konstigt att håret börjar falla bort nu, nu när du börjat äta ordentligare? Det är faktiskt inte konstigt alls.

Det tar tid för hår att växa. Det tar tid för kroppen att använda sig av de byggstenar man ger den. Det man stoppar i sig idag är inte det enda man lever på idag. T.ex. har man svag benbyggnad så blir inte skelettet starkare genom att man dricker ett paket mjölk idag. Det krävs fortlöpande underhållning. Ditt hår har blivit vanvårdat inifrån under din extrema viktnedgång, och nu börjar kroppen få slut på reservbyggstenar till håret, nu börjar kroppen använda sig av de få som den fått under de senaste månaderna – vilket inte verkar vara tillräckligt.

Jag var länge fascinerad över att mitt hår höll sig så bra genom min svält. Jag hade sätt skräckbilder på hur många med anorexia tappade stora tussar av hår. När jag sedan väl började öka matintaget (visserligen åt jag fort. för lite) så började håret att rasa. Det kändes katastrofalt! Detta var några veckor innan min studentbal och nog ville jag kunna behålla mitt hår tills dess. Det motiverade mig till att äta ännu bättre och hoppas att kroppen hann tillgodogöra sig näringen till håret.

Desto snabbare man vänder svälten, desto fortare man ger kroppen näringen som den behöver, ju tidigare kommer håret till att reparera sig. Det tar tid för hår att växa. Det håret som jag hade innan min student var byggt av de byggstenar som jag gav kroppen under de senaste året. Det håret som jag har idag är byggt utav det jag gett min kropp detta år.

Mitt hår nu, under de senaste veckorna/månaderna har vuxit som ogräs! Jag har alltid haft tunt hår som vuxit långsamt, så det är riktigt kul att märka vilken skillnad det blir bara genom att man äter bra! 😀

bild028red

Webcambild

En tjej i laget kommenterade faktiskt mitt hår igår.
Vad ovant att se dig i utsläppt hår! Du har ju faktiskt ganska så långt!”

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Anorexia nervosa – en hobby att dö för

March 7th, 2013

Sommaren kom och det fanns inga prov att plugga till eller dansträningar att svettas på. Vad skulle man göra? Tänk om man bara blir lat och fortsätter att äta så mycket som man gjort tidigare. Tänk vilken viktuppgång det kommer att leda till! Jag hade läst att “När man slutar att träna så fortsätter man ofta att äta samma mängder mat och går därmed upp i vikt”. Det fick inte hända mig. Jag måste se till att träna!

Sommaren 2011 gjorde jag som Ofelia. Samma mål, samma diciplin och samma ätstörning.

  • Diciplin till att träna mer
  • Planera att äta mindre och hälsosammare
  • Bli av med love-handles
  • Visa alla hur vältränad jag blivit på dansen efter sommaren

Målen var Ofelias hobby. Hon tillbringade i stort sett all tid till att tänka på dessa och anpassa dagarna utefter mat och träning. Det började med att måtta, men sedan upptäckte hon även vågen.

Efter några veckor började Ofelia faktiskt förstå att det inte var riktigt OK det som hon gjorde. Hela hennes liv har släktingar sagt att hon påminde om hennes faster. Hennes faster som  fick Anorexia nervosa i sena tonåren. Tänk om hon… nej, inte hon… hon vet att hon kan äta om hon vill. Men nu var love-handles:arna borta och Ofelia kände sig perfekt smal. Nästan för smal.. Varför åt hon inte mer? Det var nu hon kunde börja frossa igen. Hon hade en röst i huvudet som sa att hon skulle spara sig inför skolstarten i höst. Nu när hon kunde äta lite, nu ville anorexin att hon skulle svälta.

 

Juli 2011

Juli 2011 – då svälten börjat ta över (lägg märke till den tomma blicken i ögonen)

Målen om att träna mer, äta mindre och få en “snyggare” kroppp gjorde Ofelia sjuk i ätstörningar. Istället för att lyckas med målen slutade dem i:

  • Träningsförbud
  • Ångest över att äta
  • Bli anorektiskt mager
  • Visa alla hur sjuk jag blivit under sommaren

Min hobby blev som Ofelias; en ätstörning. En hobby som tog allt positivt ifrån livet, en hobby att dö för/av. 

Det finns så mycket annat man kan göra på fritiden. Välj inte att göra det ätstörningen vill, det är ingen hobby som leder en i mål. Det är en hobby som suger musten och klämmer ur livslusten ur en. Finn livet i andra aktiviteter! Det finns så mycket saker att göra på denna jord, så många saker som gör en glad. Var öppen för dessa aktiviteter, våga prova er fram och skaffa er hobbys som får er att vilja leva istället!

 

Tags: , , , , , , , , , ,

Några steg närmare helvete får det att brännas under fötterna

September 22nd, 2012

Händerna är kalla, fötterna är kalla, ansiktet är kallt, kroppen fryser. Musklerna värker, huvudet värker, ögonen svider, kroppen är trött.

Hur kan man välja att leva så? Hur kan man välja anorexins konsekvenser?

Efter en period av bakslag inser jag återigen att jag tänker inte välja den vägen. Mina bästa år av livet ska inte gå förlorat i anorexins fotspår. Jag tänker inte ge mig till henne. Nu får det vara nog!

Förlåt för att jag lyssnat på henne, men ibland behövs det. Ibland behöver man påminna sig själv hur jäkligt det är att leva i ätstörningen. Innan man kan lära sig att leva utan den så får man stå ut att leva med den. Den kommer att finnas alldeles bredvid en. Dörren kommer att stå öppen, bara några steg bort. Det gäller att motstå frestelsen, det gäller att INTE välja den dörren igen.

Tags: , , , , , , , ,

Vad blir konsekvensen?

March 15th, 2012

Idag hade vi återträff i gruppen från intensiv-veckan. Trevligt!  Men jobbigt. Jag vet inte varför, men jag upplever ätstörningen mer när jag är där och ångesten blir större. Visserligen är portionen lite förstorad.

Till mellis fick vi en stor macka idag (!) Men jag försökte låtsas som att det var nemas problemas. Försökte även på mig en frukt – turligt nog var den dålig så åt inte hela.

Macka, leverpastej + mandarinklyftor

 

Till lunch var det i stort sett samma som jag åt hemma igår kväll x)
Ungsgratinerad falukorv och mos. Bara det att dessa skivor var större.

Potatismos, falukorv och käckebröd (med två lager smör)

Efterrätten också: apelsin med honung och kanel

Vi avslutade vid 14:00, då tog jag tåget hem… då jag förvånansvärt blev hungrig! Det trodde jag inte efter denna dag. Tankarna började komma: äpple med minst kalorier eller yoghurt som jag faktiskt vill ha.

– Konsekvens kortsiktigt om jag inte äter yoggin: Jag kommer vara hungrig, få lågt blodsocker, längta enormt till middagen och känna att jag har gett efter ätstörningen. Jag kommer ha stärkt Ana.
– Konsekvens långsiktigt: Jag har gynnat Ana, och jobbat emot mig själv. Ska jag bli frisk kan jag inte hålla mig för en yoghurt! Börjar jag ge efter nu så är det stor risk att jag fortsätter lyssna på Ana.
– Konsekvens kortsiktigt om jag äter yoggin: jag kommer njuta av den goda, men fundera på hur jag kan kompensera det. Antingen tränning eller måste dra ner på middagen.
– Konsekvens långsiktigt: jag har tagit ett steg framåt. Jag har gjort någonting bra för mig själv, som hjälper mig att bli frisk och att nå de mål jag vill. Nästa gång kommer det vara lättare dessutom!

Jag åt yoghurten! och gissa vad.. jag blev sugen på mer 😀 Men det höll jag mig för denna gång. Nästa gång tar jag mackan också 😉

Yoghurt till eftermiddags-mellis

 

Tags: , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp