Stackars liten tjej…

September 20th, 2016

Stackars tjej som liten är och alldeles för stora kläder på kroppen bär.

Vikten går bara ner och ner, men hennes fina leende ser jag inget mer.

Hon är helt utan vänner, för ingen kan riktigt förstå hur hon känner.

Allt har bara blivit så fel – går det någonsin att bli hel?

När sjukdomen har makt, gäller det att vara på sin vakt.

För ack så snabbt det kan rasa! Var dag blir något att fasa…

Även om hon frisk skulle bli – skulle hon någonsin känna sig fri?

Klorna sätter sina spår och varje dag fäller hon en tår.

Alla säger “sluta mesa”, men det är så mycket mer till i denna resa.

Så mycket hon inte vet ju, och lite av det ska jag säga nu.

Kampen kommer vara värt, inte bara för dig utan också för allt du håller kärt.

Varje dag må vara en pina, men det är inte genom att svälta, spy och skära oss som vi blir fina.

Kärlek till dig själv är svaret på allt, även om det inte låter särskilt ballt.

Jag har gått i hennes skor, och så mycket från dig sjukdomen snor.

Visst, livet är inte alltid lätt, men att ständigt må skit är heller inte rätt.

Vi måste lära oss att bredda våra vyer, bortom mått, vikt och kalorier.

Livet har så mycket mer att ge, du måste bara öppna ögonen och börja se.

Titta dig nu runt om kring, se alla dessa olika ting.

Det är helheten som spelar roll, och till den behövs inte någon mega-super-kontroll.

Det må kännas omöjligt i stunden, men det är spöket i ditt huvud som håller din bunden.

Se till alla oss som lever nu, en dag kommer det också att kunna vara du.

Ingen kommer att kunna göra det åt dig, så det är ta-mig-fan dags att börja säga nej.

Skit i alla andra och gör din grej, för den enda du ska leva med resten av ditt liv är dig!

Stackars tjej som liten är, tänk om du bara visste hur mycket vi alla håller dig kär.

crying-girl

Tags: , , , , , ,

“Jag älskar fortfarande träning och vill äta balanserad mat”

October 22nd, 2015

I detta inlägg hänvisas det till några stycken ur Elina Sundströms bok HälsohetsHennes ord satte mitt i prick på mina tankar just nu, så jag hade inte kunnat formulerat det bättre själv.

IMG_4066IMG_4065

 

Under den senaste tiden har jag blivit ifrågasätt när det gäller mitt tillfrisknande. Det är ingenting som är konstigt. Det är väntat att personer i omgivningen kommer granska ens uppvisande beteende och göra en egen bedömning huruvida personen i fråga kan klassas som frisk eller inte. Men som Elina så väl beskriver behöver det inte vara sjukt att vilja äta näringsrik mat och röra på sig. Man ska inte behöva proppa i sig godis framför andras ögon och lägga träningsdojorna på hyllan för att klassas som frisk.

Oavsett om man har haft en ätstörning eller inte så är “bra” mat och motion fortfarande hälsosamt. Att välja frukt framför en bulle, eller träningsresa framför solresa behöver inte vara sjukt. Allt handlar om varför man gör det. Är det ett tvång eller någonting du själv faktiskt mår bra av?

Att vara frisk handlar om att lika gärna kunna välja en sallad som en pizza när du beställer på restaurang, men att du tar det som du vill ha i stunden. Om du känner dig riktigt sugen på en pizza är det pizzan du ska välja, om du känner mer för en svalkande sallad ska du också få välja att äta den. Det ska man inte behöva förklara för någon.

Jag gör medvetna val när det kommer till min kost och träning. Det handlar om att jag vill leva sunt men utan krav och begränsningar. För mig är det inget lidande att inte äta godis och chips på en fredagskväll. Det är ingenting som tilltalar mig. Visst kan jag smaka lite, men det finns så mycket annat gott jag hellre smaskar på. Och för mig är det ingen pina att släpa mig till gymmet efter skolan. För det mesta längtar jag efter att få åka dit. Det är mitt ställe där jag hämtar ny energi till att orka med andra ting i vardagen. Ibland finns inte motivationen och då försöker jag skapa någon form av rörelse på andra sätt (yoga, promenad etc.). Inte för att förbränna kalorier, utan för att både min kropp och psyke mår bättre av ökad blodgenomströmning. Jag sover bättre, jag äter bättre och jag tänker bättre.

Jag menar inte att alla människor måste vara matintresserad och älska träning för att vara hälsosam – inte alls! Alla är olika och det är här som Elina också menar att man måste lära känna och vara ärlig mot sig själv. Gör jag det här för att jag vill och mår bra av det, eller gör jag det pga ångest och kontroll?

Anledningen till jag att jag inte längre upplever att mat är något större bekymmer för mig är för att jag är medveten om mina val. Folk kommer till att kritisera och ifrågasätta – det får man räkna med. Det kan kännas lite tråkigt att ha ett vakande öga över axeln när man lägger upp sin middagsportion eller ständigt få misstänksamma blickar när man tackar nej till efterrätten. “Svälter hon nu igen?” Kanske folk tänker. Men att skippa en efterrätt en gång påverkar min vikt lika mycket som om jag skulle ta dubbla portioner en annan gång = ingenting!

Det handlar inte om vilka val man gör utan om varför, och jag vet varför så fråga mig hellre än att dra förhastade slutsatser. Det som syns på sociala medier är endast en mikrodel av verkligheten.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Ana hade fel – jag blev inte tjock

September 28th, 2015

Ikväll ska jag berätta en ganska så fantastisk sak för er.

Jag har haft Anorexia Nervosa från och med dess att jag var 17 år tills 21-års ålder. En utav de största kontrollbehoven har varit att inte äta för mycket kalorier, för att en utav de största rädslorna var att gå upp i vikt. Så länge har det funnits en övertygelse inombords att om jag skulle äta utan kontroll skulle jag lägga på mig massvis med vikt.

För cirka tre månader sedan beslutade jag att avsluta min behandling och släppa stora delar av kontrollen. Under den senaste tiden har jag ätit mycket. Vad som är mycket är relativt, men låt mig säga att det är den mängden mat jag för några år sedan aldrig ens skulle kunna tänka mig vore “normalt”. Jag äter frukost, jag äter mina mellanmål, jag äter lunch, middag och ibland även en till middag efter det. Ja, jag tränar, och Gud ska veta att jag äter som det också, även de dagar jag inte tränar. För jag lyssnar på min kropp, är den hungrig, ja då äter jag. Punkt.

Det fantastiska med det hela är att jag har, totalt under dessa tre månader kanske gått upp ca 0,5 kg i vikt. Totalt. Under tre månader. Av att äta som jag vill. Jag har i princip stått stilla i vikt! Av att äta när jag är hungrig, tills jag är mätt (riktigt mätt), av det jag är sugen på. Något som jag för några år sedan inte alls kunde tro var möjligt. Så, vad är hemligheten? Hur kan det ens vara möjligt?

Jo, för när kroppen når sin biologiskt förprogrammerade vikt strävar den efter att bibehålla den. Om jag en kväll äter mer än vad jag exakt förbränt den dagen så kommer kroppen hitta sätt att hantera det tillfälligt ökade energiintaget. Desamma gäller om jag en dag äter för lite så kommer jag inte att på en gång tappa i vikt. Kroppen kommer anpassa sin hunger och mättnad utefter huruvida energibehovet tillfredsställs tidigare. Med andra ord, allt jämnar ut sig i det långa loppet.

Rädslan för att inte kunna äta mig ordentligt mätt utan att tro att jag skulle bli tjock.

=

MOTBEVISAD

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

“Jag bryr mig om att må bra”

July 19th, 2015

“[…] hur det går för dig nu med allt? Tänker du fortfarande på kcal och hur ser du på din kropp nu? Tror du man kan bli 100% frisk? […]”
– Linda

Jag är faktiskt väldigt glad över att jag fick dessa frågor just nu. Det hände mig här om dagen. Att jag började vilja. Vilja gå upp i vikt. Eller nödvändigtvis handlade det inte om vikten. Utan jag tyckte att jag var för smal. På både armar och ben. Så nu är jag inte rädd. Inte alls rädd att äta som jag vill. Jag äter mig mätt och belåten. Jag känner mig fri.

Det handlar inte om att jag ska försöka proppa i mig mer mat än jag orkar för att lägga på mig, utan att helt enkelt släppa taget med ett ordentligt matintag som mål och se vart det leder mig. Jag lämnar över det till kroppen att bestämma. Jag vill att den ska må bra. Kanske går jag inte upp något, men får mer energi – och då är ju det bra. Kanske går jag upp lite utan att märka av det – och då är ju det också bra. För jag vill inte längre bry mig om att vara liten. Det fyller ingen gynnsam funktion i mitt liv. Jag bryr mig om att må bra!

Enda sedan jag avslutade min behandling har jag mindre brytt mig om hur mycket jag äter. Jag äter när jag är hungrig och det jag är sugen på och åh så skönt det är att inte vara rädd för att äta lite “för mycket”. Hellre det än att jag bryter ned musklerna som jag ändå försöker bygga upp. Och jag har fattat så mycket som att en liten skillnad i energiintaget sällan förändrar vikten, utan det förändrar energinivåerna i första hand.

Hade du frågat mig för några veckor sedan om man kan bli 100% frisk så hade mitt svar varit övervägande “nej”, i alla fall att jag inte tror att jag skulle kunna bli det. Men nu förstår jag att det handlar om vilket mål man har för sig själv. Är målet att förbli liten och smal, äta restriktivt, ständigt prioritera träning framför andra sociala aktiviteter eller att ha kvar kontrollen över matintaget så “nej”. Men lyckas man göra de förändringar i sin livsstil som hjälper en att värdera andra saker är sin kropp, vikt och ätande så blir mitt svar idag “ja”. Ja, jag tror att det går att bli helt frisk från ätstörningar. Jag tror det eftersom jag känner att jag är på väg dit just nu. Men jag tror också att det är lätt att falla tillbaka om man inte ser efter sig själv ordentligt.

Jag tror att man behöver ta lite distans ibland från de saker som tenderar till att trigga igång ätstört beteende. Ibland är det oftast en ambivalent situation eftersom det ofta är saker vi inte gärna släpper taget om. Kanske är det inte rätt stund att släppa taget om dessa saker, kanske är man inte redo just idag, och ibland är det faktiskt okej. Det är okej att inte bli helt frisk här och nu, men jag tror att det är viktigt att bära med sig att det kommer komma en tid som man blir redo att gå vidare. Och när den tiden kommer – omfamna den och låt den använda sin kraft för att lyfta dig till nya höjder. Längta efter förändringen och var nyfiken på framtiden. Den för mycket gott med sig, vi kan bara inte känna den vid ännu. Vi måste låta tiden göra sitt och lita på att allt kommer att bli precis som det ska i slutändan. :) Det kommer att bli bra!

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Tillräckligt räcker – allt behövs inte göras fullt ut på en gång, inte ens tillfrisknandet

February 20th, 2015

Det snackas så mycket om de beteendeförändringar som behövs göras för att vi ska göra framsteg och hitta sundare sätt att hantera tillvaron på. Men vet ni vad? Jag tror att i vissa perioder är det nödvändigt att snarare bara acceptera att man har vissa sätt att hantera situationer på, och man kanske har en del beteenden som kan vara ohälsosamma i längden för en. Men det kan mycket väl vara så att just nu, i detta skede i livet, är det för mycket begärt av en själv att förändra allt detta. Ibland behöver man bara ta några steg tillbaka, vara medveten om fallet och bara landa i att det är så det är just nu, det är så här som man behöver agera i sådana situationer – inte för alltid – men just nu. Allt behöver inte bli bra på en gång, det kan räcka med att det blir bättre och förstå att det finns mer tid i framtiden för saker och ting att bli bra senare.

OBS: Extremt destruktiva beteenden är självfallet nödvändigt att arbeta med omgående.

Acceptans är något ofantligt maktfullt – att acceptera att jag har svårt för vissa situationer, att jag behöver en viss kontroll i vardagen eller att jag inte känner mig helt nöjd med mig själv – det kan ibland vara just det som behövs för att faktiskt kunna gå vidare i livet. Ingen är perfekt, och ingen ska heller behöva kräva av sig själva att de ska bli perfekt friska eller helt hälsosamma, ibland är det nödvändigt att nöja sig med tillräckligt. Idag är jag tillräckligt frisk för att må tillräckligt bra i mitt liv. Ibland kanske ätstörningen får sina chanser, ibland kanske kontrollen tar över och ibland kanske jag känner mig missnöjd, och då får det vara så.

 

 

Tags: , , , , , , ,

Det känns som att vikten inte längre är viktig

February 18th, 2015

Någonting som vi generellt sett brottas med dagligen är tankarna och upptagenheten kring vikten.

I vissa perioder tampas jag med tankar som funderar över om jag någonsin kommer att kunna släppa det. Att glädjen eller tillfredsställelsen över att se att man väger lite mindre, lite i underkant inte kan undgås att upplevas. Sedan kommer perioder som denna; där det slår mig att om jag skulle ställa mig på vågen idag skulle det snarare handla om ett invant kontrollbeteende än självaste siffrorna på displayen. Det känns inte som att ett kilogram upp eller ned skulle göra någon större betydelse. Det känns verkligen som att det finns viktigare saker i livet. Ett friskt beteende går alltid att diskuteras, men på något sätt känns det långt ifrån lika sjukt som det har varit tidigare i alla fall.

Jag ska vara uppriktig med er och erkänna att jag inte kan påstå att det inte alls skulle påverka mig alls, men jag vill hävda att just nu känns det inte som att jag skulle bry mig, och det är en häpnadsväckande skön känsla. Jag tror att om det finns perioder där upplevelsen av att vikten inte längre spelar någon roll, finns det även potential för att dessa perioder inte enbart varar några dagar eller veckor, utan att dessa perioder blir ens vardag, ens liv. Jag tror, trots mina dagar av tvivel, att det går att bli frisk. Och om inte, är jag övertygad om att det går att bli friskare, för det har ta mig tusan jag blivit själv!

Tags: , , , , , , , , , , ,

Reading about exercise made me realize that…

January 23rd, 2015

So, I’ve been reading the first chapter in my course book “Foundations of Exercise Psychology” and I’ve been reading about exercise; what it is, different types of it, why we do it, why it’s good for us and so on. It actually occurs to me that I like to exercise for many reasons, almost all the reason mentioned in the chapter. Of course I love to see results. It’s nice to get more visible abs and notice that you’ve grown stronger. But for me it is also the time of the day when I get to focus on me – it is rest for my brain and thoughts. It helps relieve stress, it gives me more confidence.. it just makes me feel good. And for many more reasons than that, it why I realize that I truly love to workout. Not because of an eating disorder – because I actually truly enjoy it! For me it’s not a pain or something I have to force myself into doing. I don’t have to look at motivational instagram picture to work hard. I love to run until sweat starts to drain from my neck, I love lifting until my knees get week, and I also love to just exercise for fun without pushing myself sometimes. I look forward to go to the gym or cheer practice. And for me, realizing that is a relief. Now I know, and I can honestly say, that my exercising is NOT controlled by anorexia or any other eating disorder!

exercisequote

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Maten och ätstörningen – svälten

April 9th, 2014

Med inspiration från föreläsningen på SCÄ om Maten och ätstörningen skrev jag i föregående inlägg om kroppens förbränning. Detta avsnitt kommer att behandla begreppet “svält” och hur det påverkar kroppen.

2. Svälten

Ätstörningstanke:

Vadå svält? Jag äter ju!

Svält förknippas ofta med personer som inte äter alls eller absolut minimalt. Någonting som fångade min uppmärksamhet under föreläsningen var när dietisten påpekade det faktum att alla personer som äter begränsat eller låter det gå väldigt många timmar mellan måltiderna utsätter kroppen för någon form av svält. Därmed kan det konstateras i nästan alla som har en ätstörning lider av svält.

Anledningen till att vi svälter oss grundas ofta i en rädsla om att tappa kontrollen och inte kunna sluta äta. Men anledningen till att vi skulle tappa kontrollen skulle i sådana fall bero på den begränsade kosthållningen som vi sätter upp för oss själva. Kolhydrater t.ex. är hjärnans näring, och äter vi inte tillräckligt med kolhydrater bidrar det till att vi tänker extra mycket på mat och upplever ett starkt sug efter, framför allt, snabba kolhydrater. Svälten i sig är anledningen till att vi i sådana fall så småningom tappar kontrollen. Genom att äta varierat och regelbundet ger vi kroppen den näring den behöver och risken för att “tappa kontrollen” minskas.

Mer om portionssammansättning och regelbundenhet kommer i nästa inlägg.

Tags: , , , , , , , , ,

Varför räknar man kalorier?

January 27th, 2014

Till er förvåning kommer jag inte ställa mig kritisk till och argumentera emot att man ska räkna kalorier, vilket många av er förmodligen antar. Det har redan publicerats inlägg som framhävt negativa aspekter med kaloriräknande tidigare på bloggen (läs här). Det finns även inlägg om att sluta räkna kalorier. Nog har det tidigare konstaterats att  det är missvisande och energislöseri, vilket jag fortfarande vill instämma i. Däremot är det viktigt att vidga sina vyer och inte enbart bli insnöad på sina egna erfarenheter av handlingen. Vi som har haft kaloriräknandet som ett kontrollbehov i ätstörningen har fått uppleva de negativa konsekvenserna med kalorikontrollen, men det är nödvändigt att förstå att det samma gäller inte andra/friska människor.

Det är rätt så självklart att personer som har en balanserad kost inte drar någon nytta av kaloriräknande. Men i dagens samhälle är det endast en minoritet som har riktigt sunda matvanor. Det jag säger är inte att alla behöver äta perfekt och enligt rekommendationerna, utan jag bara konstaterar det faktum att väldigt många har väldigt dålig koll på vad och när de äter. Det är dessa personer som kanske kan dra nytta av att skaffa sig lite kalori- och näringskoll. På detta sätt blir det lättare att överskåda den mängden energi man konsumerar och det kan hjälpa en del personer att få i sig en lagom mängd.

Förmodligen tänker ni i första hand på personer som äter för mycket och behöver gå ned i vikt, men det är nämligen så att en kalorikoll kan hjälpa personer som strävar efter att öka i vikt minst lika bra. Vill man gå upp i vikt så måste man ju äta mer än vad sin kropp förbrukar och det är ta mig tusan inte lätt alla gånger. Lyssnar man enbart på kroppens signaler så riskerar man att inte få i sig mer än kroppen säger till om och då händer det förmodligen inte mycket på viktfronten.

Kaloriräknande är ett sätt att få koll på energiintaget och med hjälp av denna koll blir det lättare att kontrollera vikten. Personer som lider av ätstörningar gynnas sällan av att ha denna kontroll eftersom många ätstörningar handlar just om viktkontroll. Det blir ett osunt beteende för den sjuke, medan det faktiskt kan vara ett verktyg för den friske. Detta är någonting som jag tror är värt att ha i åtanke när man ger sig ut i den omgivande sociala världen. Beteenden som i sjukdomen verkar ohälsosamt behöver inte vara någonting negativt för en annan, det kan faktiskt vara gynnsamt i en del fall. Det är lätt att dra alla människor över samma kam, och ofta använder man den kam som format utifrån ens egna erfarenheter. Men det är viktigt att komma ihåg att vi alla är olika, har olika förutsättningar och vi har alla levt olika liv. Det är lätt att bli insnöad på sina egna uppfattningar och svårt att förstå andras. Det leder ofta till konflikter och jämförelser mellan olika människor.

Personer som har lidit/lider av ätstörningar har en tendens att jämföra sig själv med omgivningen, och detta görs ofta för att få perspektiv. Det behöver inte alltid vara en dålig handling, för man kan lära sig vad det innebär att vara frisk. Men då måste man också vara medveten om att personen som man jämför sig med kanske inte alls har samma problematik som en själv, och därmed kan ett visst beteende, så som kaloriräknande, ge en annan effekt på den personen än en själv. Friska människor har inte samma känslighet och kan ofta vara med “oförsiktiga”, då det inte ligger en liknande psykisk sjukdom i botten. Det finns ingenting att trigga igång på samma sätt.

Kalorikontrollen behöver inte vara ett osunt beteende, så länge det inte går till överdrift. Det beror på i vilka syften de används och om de verkligen är nödvändiga. Jag skulle aldrig rekommendera en normalviktig människa att börja räkna kalorier för att gå ned i vikt, för en normalviktig person kanske redan ligger på sin hälsosamma vikt och då finns det ingen som helst anledning att börja kontrollera energiintaget. Däremot tänker jag inte klandra personer som vill använda sig av denna kontroll som hjälpmedel för att uppnå en hälsosammare vikt. (OBS: kaloriräknande är ofta missvisande och ger endast en approximation).

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Matdag 10/1/14 – Att äta fritt är friskt!

January 11th, 2014

Jag minns hur man kunde ligga vaken kvällen innan i sängen och försöka planera kommande dags måltider. “Hur skulle man äta för att precis klara sig?”. Det fick inte bli för många kalorier i början av dagen, utifall någonting dök upp senare och man skulle bli tvungen att äta lite extra. Stenkoll! Kontroll! Det fick inte överskrida den kalori-gräns som man kommit överens om tillsammans med anorexin. När? Hur? och Vad? som skulle konsumeras behövdes planeras i förväg. Ingen ro åt tankarna. Ingen tillit till kroppens egna signaler. Det var jag tillsammans med anorexin som bestämde hur jag fick äta.

Allt eftersom kontrollen släpps och man börjar lyssna mer och mer på sin egen kropp blir tankarna kring vad? när? och hur? inte lika krävande. Det är ingenting behövs planeras i förväg. Kroppen säger till och det sunda förnuftet finns där om inte. Känslan; att inte behöva ha full kontroll över maten; att inte behöva planera måltiderna till punkt och pricka; att inte ständigt oroa sig över att det ska bli för mycket; att kunna lita på sin kropp och sitt sunda förnuft – det är en frihetskänsla!

Under de senaste veckorna har jag kommit ur mina rutiner, vilket även påverkat mina matvanor. Det finns en svaghet som gör det lätt att falla tillbaka i gamla mönster, men jag är så pass erfaren nu att jag identifierar dem illa kvickt. Därefter gäller det att handla. Jag har inte haft problem med att få i mig tillräckligt med kalorier, men däremot har det varit väldigt oregelbundet. Nu börjar jag komma in i bra mat- och sovvanor igen, och det är ju en riktigt nödvändigt förutsättning för att få en bra början på denna termin!

Frukost 07:00
-En skål med fruktyoghurt + extra frysta frukter, flingor och kanel.
-Rostat julvörtsbröd med smör, tyskt korvpålägg och smörgåsgurka.
-En kopp te
Hade somnat tidigt kvällen innan och vaknade redan vid 06:30.

Mellanmål 10:30
-Ett äpple
-En kopp kaffe latte
Suttit i sängen och pluggat hela förmiddagen. För tidigt för lunch så det blev ett mellis med lite energigivande medel!

Lunch 13:15
– En portion laxsallad
(med pepparlax, avokado, quinoa, majs, paprika, gurka, isbergs sallad, citron, pesto, olivolja och salt)
Inväntade pojkvännen för jag skulle bjuda honom. Vem hade mest matlust tro? Jag åt dubbelt så mycket som honom! 😉

Mellanmål 15:15
– En STOR kaffe latte
– Minimorötter
Följde med pojkvännen till McDonald’s efter lite shopping. Han käkade ikapp nu med bigmac och jag tog mig en gratis mellanmål. Win-win!

Middag 17:00
– En portion laxsallad
Hungrig när vi kom hem. Käkade upp allt som var kvar av salladen innan vi drog till gymmet.

Kvällsmål 21:00
– Kvarg med vaniljsmak + kanel
– Rostat bröd med korvpålägg och smörgåsgurka
– Två koppar te
Var inte matsugen efter gymmet, men grymt sugen på annat gott! så då åt jag det.

Snacks 21:30 ->
– Proteinbar
– Popcorn
Var mer hungrig så tog en älskade proteinbar! Hade spelkväll och bjöd på lite popcorn. Mums!

Provade fitnessgurus nya proteinbar med smak av apelsinchoklad. Min pojkvän smakade och tyckte att det var den godaste baren hittills.

Nattmål 00:00
– Kvarg med blåbär och kanel
Han bli hungrig igen!

Jag hävdar inte att detta är extremt mycket, men jag tror att de flesta kan konstatera att det är mer än en “matlista”. Den enda måltiden som var planerad vad lunchen tillsammans med pojkvännen. Resten av dagen hade jag ingen aning om hur den skulle se ut. Hade anorexin fått bestämma hade jag garanterat inte ätit de där sista mellanmålen på kvällen, för det hade känt “för mycket” – men hur kan det vara för mycket om kroppen säger till att den behöver äta mer? Ljuger den? Eller ljuger ätstörningen som säger att man inte får äta mer än planerat?

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp