Bränn inte ut dig själv – vila lite varje dag

October 8th, 2015

Det är skrämmande att tänka på, hur överaktiv jag varit tidigare och hur pass många som andra som är det idag. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna ta det så pass “lugnt” som jag gör nu, och ändå kan det vara stressigt vissa dagar. Men att göra mer än vad jag gör nu, visst skulle jag säkerligen klara av det, men jag skulle inte må bra.

Sålunda kan jag dessa dagar ställa mig förundran till hur alla andra klarar av att samtidigt studera heltid, jobba, träna och sitta med i styrelser eller dylikt. Ja, det där var jag för två år sedan. Och då mådde jag faktiskt bra av det! Människan är skapt för att klara av stora belastningar periodvis. Det är en nödvändighet för vår överlevnad. Men det förutsätter också att den inom sin tid får återhämta sig från allt arbete, för återställs inte systemen kommer de att krascha.

Utbrändhet. Oavsett om det är en liten eller stor krasch in i väggen tror jag att det är extremt svårt att komma tillbaka på samma nivå med det som en gång bränt ut en. Kroppen protesterar. Hjärnan protesterar. Den vill inte utsättas för liknande igen. Den säger helt enkelt ifrån! Och det är ju en fullkomligt nödvändig mekanism för vår överlevnad också.

Vila. Är inte bara underskattat när det kommer till träning, utan också i vardagen. För mig känns det guld-värt att varje morgon inte behöva stressa iväg till skolan/jobbet utan att få äta min frukost i lugn och ro. Samt att någon gång under dagen få tillfälle att koppla av, kanske hinner jag hem någon gång under eftermiddagen för att fika, slösurfa och ta en power-nap. Dessutom nedvarvningen innan läggdags är bland det viktigaste, och genom att kunna haft små pauser under dagen går hjärnan inte på samma högvarv när det väl blir dags för att sova.

Hjärnan behöver ha tid att bearbeta intryck och insikter som uppkommer i vardagen. Befinner man sig konstant i rörelse och lyckas inte finna tiden att koppla av emellan varven kommer all bearbetning behöva ske vid kvällsskedet. Detta är någonting som många upplever skapar sömnstörningar – hjärnan går på högvarv.

Det går. Att förändra sin livsstil. Många uttrycker sig som att de är fast i sitt jobb, måste plugga hela dagen, eller hinner inte äta ordentligt. Nu kommer jag vara rätt så hård. Jag har själv befunnit mig i en sådan situation, och inte alls för särskilt länge sedan. Jo, det går att förändra sitt liv sålunda att du hinner med att ta hand om dig själv.

Allt handlar om prioriteringar och vilka krav som ställs. Ställer du kravet att du måste bli färdig med de uppgifterna idag, ja, då kanske du blir illa tvungen att offra lunchrasten till arbetet. Men ofta finns det ingenting annat som verkligen säger att du måste göra någonting. Visst har vi alla skyldigheter gentemot vår arbetsgivare, men vi måste faktiskt inte jobba på det jobbet, eller vi måste faktiskt inte jobba en 40 h /vecka. Eller så måste vi inte ha alla de ansvarsposterna vi har, kanske vore det mer hälsosamt att fokusera på endast en sak i taget. Det är oftast ens egna krav som skapar alla dessa måsten. 

  • Jag måste inte ta min civilingenjörs examen på de utsatta fem åren. Jag måste inte ta den över-huvud-taget!
  • Jag måste inte gå i landslaget och ägna all min fritid åt träning. Jag måste inte träna över-huvud-taget!
  • Jag måste inte studera heltid och ha extra jobb på sidan om. Jag måste ingenting annat än det jag förväntar av mig själv.

Det jag gör nu är att studera på 75% och tränar så mycket jag orkar, och tro mig – det är tillräckligt, i alla fall till en början. Den enda skillnaden är jag inte går varje dag och känner panik och ångest över att jag inte alls hinner med mitt liv. I lugnare perioder känner jag att jag gärna skulle vilja göra något mer, men ett tag till vill jag ligga lågt, för det är så obeskrivligt skönt att hinna med sig själv.

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Det handlar inte bara om idag, utan om hela det nya året

December 31st, 2014

Jag har haft en hel del tråkiga och misslyckade nyårsaftonskvällar i mitt liv. Det är lätthänt att vi lägger alldeles för höga krav på speciella dagar som denna. Det målas upp en bild om att allt måste vara perfekt. Men allting är inte alltid perfekt här i livet, och det behöver inte denna dag vara heller. Livet kommer att fortsätta vidare, det kommer fler dagar, fler högtider, fler nyårsaftonskvällar och kanske kommer någon utav dom att vara perfekta.

Jag tror att nyår blir bättre och bättre ju äldre jag blir. Möjligen beror det också på att jag inte alls har lika höga förväntningar (?). Vem vet… Jag tycker självfallet att man ska sikta på att ha så roligt som möjligt, det är viktigt att hoppas på att det blir bra. Men det är också hälsosamt att inte tro att allt är skit om det inte blir så pass lyckat som man förväntat sig. Det kan bli bra, utan att vara perfekt! Och det kan också kännas dåligt, utan att det behöver vara åt helvete. Det är så livet ser ut; ibland bra, ibland dåligt, och ibland drar man nitlotten att få en dålig dag på en högtid som denna.. men då finns fortfarande vinstlotten kvar att dra en annan dag. 😉

Den här dagen handlar inte bara om idag, utan om det kommande året. Fira in det som det passar dig, och fundera på vad du vill uppnå under 2015 (jag återkommer med mina ambitioner inför det kommande året).

Tags: , , , , , , ,

Prestation på gott och ont

May 17th, 2014

Hos personer med anorexia finns det, som väl känt, en hel del gemensamma drag. Ett utav dessa är höga prestationskrav. Vi vill gärna vara bäst i skolan, bäst i sporten, bäst på jobbet, bästa vännen och så småningom vill vi även vara bäst på att vara smal.

Det är inte fel att ha höga ambitioner och vilja prestera sitt bästa. Det är en fantastisk egenskap som säkerligen gör att vi även håller oss mer motiverad till att göra det som krävs för att nå långt. Det gör det lättare att utvecklas och bidrar säkerligen till en god grund att stå på inför framtiden. Det är heller inte fel att vilja vara smal. Det är definitivt inte konstigt att det är någonting som lockar utav idag – det är ju ett sådant ideal som har speglats i hela vår uppväxt.

Problemet uppstår när dessa saker går till överdrift. När kravet på att vara hälsosam övergår till ett skadligt beteende, eller när viljan att vara smal dominerar hela ens liv. När kraven blir högre än mänskligt och när prestationens utkomma erkänner vårt självvärde.

Det är nästan otroligt att en sådan oväsentlig sak som att vara smal kan upplevas som en näst intill vital. Visst, att lägga ned tid på att klara av studierna eller lära sig spela ett instrument, men att lägga ned sådan kolossal stor del av tiden på att sträva efter att vara bäst på att vara smal… det är sjukt!

Visst, har vi, som känt, en känslighet för prestationsinriktade situationer och höga krav. Däremot anser jag inte att vi helt och hållet bör undvika att ha krav eller vilja prestera – det är ett naturligt drag! Däremot måste vi lära oss att göra det i rimlig mån och att inte låta prestationen sätta ett värde på oss själva. Problemet uppstår när det vi är utgörs av det vi gör. För vi är inte det vi gör, utan vi gör det vi gör och är det vi är. Det är en jätte fin egenskap att vilja vara duktig, så länge den strävan hålls inom sunda ramar.

Allt handlar om balans mellan vad vi vill uppnå och till vilken bekostnad?

T.ex. istället för att räkna kalorier så sätter jag mig och studerar kommunikation och maktbehov hos ledare, som resulterar i…

UCK betyg

 

Även om jag har ett behov av att vara duktig, så har jag all rätt att vara stolt över goda prestationer.

Det är inte fel att vilja vara duktig, så länge kravet på att prestera på topp inte upptar en dominerande del utav ens liv.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Prestation och provresultat

April 6th, 2014

Att prestera på prov kan kännas ångestfullt. Ångesten som uppstår kan urskiljas som tankar i likhet med “jag skulle ha pluggat mer” eller “varför förberedde jag mig inte genom att göra si eller så”. Den kan även bero på att resultatet antas bli dåligt redan innan provet ens påbörjats. Att ta ut “misslyckandet” i förväg är onödigt på alla håll och kanter. Nedvärderande tankar kring det eventuella resultatet riskerar att påverka prestationen negativt.

Den prestationsångest vi upplever handlar sällan om provskrivningen i sig, utan oron över dess följande resultat. Vi är medvetna över hur ett negativt resultat påverkar våra tankar kring oss själva och hur ett positivt resultat kan få oss att må så mycket bättre. Beroende på hur resultatet mynnar ut tillfredsställs vi mer eller mindre. Denna tillfredsställelse för över ansvaret till vår prestation. Visar sig resultatet vara “misslyckande” ses det som att vi har misslyckats att prestera och vi upplever ingen tillfredsställelse.

De gånger som resultatet är mer avgörande för framtida val höjs kraven och ångesten stiger. Men vid tillfällen där provresultatet knappt påverkar vår framtid lugnar vi ned oss och det är endast våra egna förväntningar på resultatet som spelar in. Lyckas man bevisa för sig själv att man är tillräckligt duktig? 

Kanske är det inte resultatet i sig som är problemet utan våra förväntningar och tankar kring det ??

Igår skrev jag högskoleprovet. Meningen var naturligtvis att höja mig från tidigare provresultat, men eftersom jag inte alls förberett mig, utan endast valt att förlita mig på tidigare kunskaper, var kraven inte höga. Jag tog provet med en nypa salt, och det var faktiskt roligt att testa sig själv, för skojs skull. Däremot existerade det fortfarande en inre vilja som önskade att jag kunde bevisa för mig själv att jag är smartare och lyckas prestera på topp, trots att jag inte förberett mig. För skulle jag lyckas med det skulle min självnöjdhet stiga till taket och tillfredsställa alla krav.

Att ha sådant behov av bekräftelse är osunt. Vi är alla människor och man behöver inte komma ut på topp för att vara värdig. Vårt självvärde ska inte vara så starkt förknippat med resultat utav en prestation. När resultatet kommer bör man ta det precis för vad det är – ett resultat. Det är inte en siffra som säger hur duktiga vi är eller hur högt värde vi har som personer. En prestation är en prestation, ett resultat är ett resultat, jag är jag, du är du, vi är vi och vi är fantastiska människor oavsett prestation och resultat. Det finns ingenting att ångra där!

Tags: , , , , , , , , ,

Ibland är “chilla” det bästa sättet att överleva tentaångesten

March 20th, 2014

Tenta.. examination.. plugg och ÅNGEST. Tiden går så fort och helt plötsligt ska allt vara inpräglat i huvudet. Vågar man ens öppna böckerna? Var ska man börja? Vad behöver man kunna? Vad kan man redan? Massvis med frågor utan svar på dyker upp när det börjar närma sig domardagen. Eller okej, efter man faktiskt öppnat böckerna brukar den sista fråga “Vad kan man?” bli ganska lätt att besvara: INGET!

Även om du inte studerar på högskola/universitet och har tentor att “se fram emot” så kanske du kan relatera till andra provsituationer. Prestationsångesten som uppstår är liknande, men den behöver inte tränga sig på en. Alla människor får inte ångest lika lätt och vi hanterar den olika. En del blir panikslagna utav att de inte kan allting så bra som de förväntar av sig själva, medan andra tar det med en nypa salt och tänker “det går som det går”.

Så kan inte jag alls tänka! Jag måste plugga som satan inför ett prov!

En utmärkande drag hos många personer som blir sjuka i anorexia är att de är högpresterande. De lägger ribban högt och vill helst ligga på topp. Lyckas man inte leva upp till kraven på sig själv så kommer känslorna av misslyckande och ångest. Dessa krav är någonting som de flesta blir tvungna att släppa på under sitt tillfrisknande. Att ha sådana krav på sina prestationer är inte ett sunt sätt att leva, men tyvärr inte alltid helt enkla att förändra.

Personligen har jag extremt svårt för “sista minuten plugg”. Har jag inte lyckats lära mig det innan så kommer jag inte att hetsa sönder för att lära mig det nu heller. Det finns andra saker i livet som gör mig lycklig än att lyckas prestera på prov. Naturligtvis är det en lättnad att klara tentan, men det är faktiskt inte hela världen om man misslyckas någon gång ibland. Det är inte värt att sitta med ångest och hetsplugga med dagarna innan. Det är inte värt att känna ångest över att man inte pluggat mer än man har. I slutändan kan vi bara göra vårt bästa, och vi vet inte om vi klarat det eller inte, förrän själva resultatet kommer. Ibland behöver man inte anstränga sig till max för att klara sig. Man får inte glömma bort att det finns andra viktiga saker i livet. :)

Jag pluggar så gott jag kan och sedan får jag helt enkelt hoppas på att det klickar när jag väl får provet framför mig. Jag tänker varken grotta ned mig i ångest innan jag vet resultatet, eller efter för den delen. Mitt liv går vidare oavsett resultat.

Sedan när man väl sitter där med provet framför sig och läser igenom frågorna så tänker man “åh, helvete.. blir jag godkänd nu så är det ett mirakel”, men gör inte det allt lite mer spännande bara? 😉 hehe

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Må dåligt – reflektera – förändra – må bra!

January 23rd, 2014

Jag är trött på att må dåligt. Dagligen peppar jag andra till att prioritera sin hälsa och ger dem tips i hur de kan tänka inför jobbiga situationer. Vad är allt detta värt om jag inte kan ta åt mig av det själv? Det jag skriver baseras ofta på mina egna erfarenheter och lärdomar. Det innebär att jag har lärt mig saker under livets resa, så hur många gånger ska man behöva gå igenom liknande ‘misstag’ innan man faktiskt tar till sig av det man lärt sig?

Man kan bli mer medveten om vad?, hur? och varför? man mår dåligt. Det kan hjälpa en att förstå situationen bättre och att tänka i andra banor. Men ibland hjälper  det inte att enbart vara medveten om situationen, utan det kan mycket väl vara så att man måste få utagera sina känslor. Det kanske är nödvändigt att sätta sig på toaletten med tårar i ögonen och tänka att man är ‘misslyckad’ och att sitt liv är meningslöst ibland. Det är nödvändigt att få sina sammanbrott när det uppstår ‘misslyckande’ i livet och att känna sig nere ett tag. Känner man sig nere kan det faktiskt vara behövligt att grotta ned sig med några deprimerande tankar en stund.

Det jag säger är inte att vi ska börja bli deprimerade så fort vi mår dåligt, för kan man vända det negativa till något positivt så är ju det fantastiskt! Det jag säger är att ibland går det helt enkelt inte att tänka positivt. Ibland vill man inte tänka på annat än hur skit allting känns, och då är det nödvändigt att ta sig tiden att må dåligt ett tag. Det kanske tvingar en till att reflektera några extra gånger och framför allt att se saker och ting ur andra perspektiv. Det blir ett tillfälle att jobba på sig själv och faktiskt ta tag i att göra de förändringar i livet som behövs. Man blir påmind om vad som kan hända annars.. och det är ingenting man vill hamna i igen.

Vårterminen har nyligen börjat vilket innebär nya kurser och längre dagar. Även om föreläsningsschemat inte ser särskilt fullspäckat ut så kräver utbildningen tid och energi. I regel förväntas man att lägga ned 6-8 h/dag för heltidsstudier. Jag snittar kanske 3 h/dag på  skolarbete, 2 h/dag på jobb, 2 h/dag på träning, 2 h/dag på skrivande (blogg, instagram, mejl osv.) och 1 h/dag på facebook. Sedan går det åt minst 2 h/dag att resa. Därefter ägnas tid till att umgås med pojkvännen, laga-, handla- och äta mat, duscha, klä på sig, städa, diska, betala räkningar, hämta ut paket, gå ut med soporna och alla andra vardagliga/administrativa saker. Ett dygn har ju trots allt endast 24 h och låt säga att det optimala vore att sova 8 h – hur mycket tid finns det kvar åt att göra något så livsnödvändigt som att vila? Nu utförs inte allt detta på en och samma dag, men med lite enkelt matte går det att de att det inte alls finns någon tid över till annat.

Jag har hamnat lite i en svacka just nu som får mig att verkligen inse att jag måste göra en förändring någonstans. Mitt livsschema går inte ihop, vilket leder till att min kropp inte klarar av att leva upp till mina egna förväntningar/krav. Tro mig, jag tänker inte falla tillbaka i anorexian (!) men jag vill inte heller må dåligt på andra sätt. Jag vet att jag kan må riktigt bra, jag vill må riktigt bra! Livet är alldeles för kort för någonting annat och jag är alldeles för ung för att bli utbränd.

När man hamnat i en svacka och man börjat reflektera över situationen är det dags att börja jobba för att ta sig ur den. Ingen mår bättre av att stanna där längre än nödvändigt, men alla kan må bättre efteråt. Varför hamnade man i svackan? Nästa gång kanske det blir ännu värre. Vad krävs för att inte hamna där igen?

Jag älskar egentligen allting i mitt liv och har därför extremt svårt för att plocka bort någonting. Men som det ser ut just nu hinner jag inte riktigt med att uppskatta allting. Jag har nu nått till den punkten där jag verkligen måste göra mitt bästa för att må mitt bästa. Jag måste vila mer. Mer vila ger mer ork till allting annat.

Igår kväll mådde jag skit, men idag tar jag tag i det och påbörjar förändringen för att må bättre!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Falla tillbaka i gamla ohälsosamma vanor

January 12th, 2014

Efter en avslutad behandling mot ätstörningar är det inte allt för ovanligt att man till en början får uppenbarelser över hur fantastiskt livet kan vara som frisk – man känner sig fri. Sedan kan det gå en period och de sjuka tankarna börjar smyga sig på igen. Livet känns inte riktigt lika roligt längre och ätstörningen ser sin chans att återfå kontrollen.

Har man inte gripit tag i problemet i grund och botten så kommer det att fortsätta återkomma så fort man stöter på de triggande faktorerna i livet. Det är viktigt att erkänna för sig själv vilka förändringar som faktiskt behövs göras för att man inte ska falla tillbaka i ohälsa. Det viktigaste i livet är ju att må bra, och då måste vi vara ärliga mot oss själva och fundera över om det vi gör faktiskt får oss att må bättre eller sämre.

Ett gemensamt drag hos många som insjuknar i ätstörningar, framför allt anorexia är höga krav och lite vila. Ätstörningen kan bli en väg ut ur det stressiga livet och ett sätt att undfly all press i omgivningen. Det enda man behöver leva upp till är anorexians krav, och det klarar man av… ett tag. Behandlingen kan bli en nödvändighet för att få vila. Man blir tvingad till att ta hand om sig själv och i vissa fall blir man tvingad till att vila.

Efter en behandling kanske man har fått den vilan som kroppen nödvändigtvis behövde för att fortsätta orka leva ett tag. Man får energi, glädje och kan studsa runt med ett leende av frihet och lycka. Energin tillåter en att att leva igen! Man orkar göra saker och ting som man länge villat, men aldrig kunnat pga sjukdomen. Men nu är det roligt och det går bra!.. tänker man ett tag…

..sedan börjar skola/jobb och krav, press samt stress börja infinna sig i vardagen. Helt plötsligt gör man lite för mycket av det man vill och det går inte riktigt att nå upp till de krav man har på sig själv. Tiden räcker inte längre till att prioritera det som får en att må bra och hälsan börjar svacka igen. Ätstörningstankarna passar på att besöka och rätt vad det är står man där på vågen eller begränsar matintaget mer och mer. För det ska få en att sova bättre på nätterna, stressa mindre och orka prestera i vardagen? Nej, det är rymningen från vardagen. Det ger en någonting att få kontroll över när resterande delar av livet känns kaos.

Det är många,  däribland mig själv, som upplever att ätstörningstankarna blir mer tilltalande då vardagen går upp i tempo och man hinner inte längre med att prioritera vila och hälsa. Det kanske är roliga och energigivande saker man gör, men har man haft en ätstörning är man extra känslig för stress och press. Man måste vara på sin vakt och se till att vila när det behövs! Även om det känns som att man inte har tid för det. Det är inte bara denna vecka som kroppen ska orka med, utan det är hela livet. Det går inte att leva ett helt liv och må bra om man inte tar sig tiden att vila. Vi är alldeles för duktiga på att tvinga oss till att göra sådant vi upplever att vi “måste” och alldeles för dåliga att ta hand om oss själva, i dagens samhälle.  Vad tror ni att det leder till? Sjukdom, utbrändhet, utslitning och ohälsa. Var är orken? Var är vilan? Var är livsglädjen?

Att komma på sig själv falla tillbaka i gamla ohälsosamma vanor kan vara både ledsamt och insiktsfullt. Det finns flera faktorer som kan trigga igång en ätstörning och man måste bli medveten om just vilka faktorer som triggar igång ens egna. Det är de sakerna man måste ändra sitt förhållningssätt till, inte bara tillfälligt utan för hela livet, om man vill kunna leva ett liv fritt från ätstörningar. För att må bra, måste man göra det som får en att faktiskt må bra!

IMG_1549red

I morse åt jag 8 st praliner efter frukost – det mådde jag bra av! :D

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Nödvändigt med viss diciplin

July 1st, 2013

Att vara disciplinerad av idag anses vara någonting positivt. Det är en egenskap som bara “de bästa” kan anskaffa sig. Har man disciplinen så kan man lyckas med i stort sett allting. Det går att disciplinera sig själv till att plugga, till att prestera på max, till att hjälpa till med mest, till att kunna mest och till att hinna med mest. Det går att tvinga sig själv till att ligga på max jämt och ständigt. Då är man bättre än alla andra. För andra människor klarar inte av det.

Att vara så pass disciplinerad klarar inte många av, på grund av den enkla anledningen att det inte är hälsosamt. Kan man lyckas med allting, kan man disciplinera sig till att vara bäst i skolan, snällaste vännen eller snabbaste sprintern, så är det inga problem att disciplinera sig till att vara mest hälsosam och helst smalast. Den fantastiska egenskapen om att vara disciplinerad utnyttjas mer än gärna av ätstörningen och därmed är disciplinen inte bra längre.

Det pratas ofta om att en majoritet av personer diagnostiserade med Anorexia Nervosa är högpresterande. De identifierar sig med deras handlingar och har svårt att finna lycka utan att prestera på topp. De anser sig vara “duktiga” när de kan disciplinera sig från att äta tillräckligt eller motionera extremt mycket.

På vägen mot tillfrisknande får man ofta jobba med att släppa kontrollen och kraven på sig själv. Allt behöver inte vara så perfekt jämt, och speciellt inte ens handlingar. En människas värde grundas inte i hur mycket bättre en person kan prestera än en annan. Man behöver inte slita asset av sig för att komma någon vart i livet och man behöver inte pusha sig själv till den yttersta gränsen för att ständigt nå en utveckling.

När man överdisciplinerat sig själv behövs det en omgivning som visar att prestation inte är allt. Det händer lätt att all disciplin och alla prestationer ses som någonting negativt. Omgivningen slutar att uppmana en till att pusha sig själv eller ta till självdisciplin för att nå upp till sina ambitioner. De kopplar gärna disciplin och höga ambitioner med ätstörningen. Därmed finns det inte längre någon uppmuntran från utomstående när man gör framsteg i livet. Ibland kan det upplevas som att andra glädjer sig åt att dra en under jordytan istället.

Vi har redan konstaterat att god disciplin hjälper en människa att lyfta sig själv och lyckas göra fantastiska framsteg, även om det inte är en sådan fantastisk egenskap som många gärna vill tro. Vi har även konstaterat att man slutas uppmuntras till höga prestationer under tillfrisknandet från anorexi. Så vad återstår att säga om detta?

Jag har under det senaste året jobbat med att tillfriskna från anorexi. Det fanns inget mer frigivande än att upptäcka hur ofarligt det är att sänka sina ambitioner. Man behöver inte vara bättre än alla andra på allt. Det finns viktigare saker i livet. Samtidigt finns det inget mer frustrerande än att inte tillåtas lyckas med att nå sina ambitioner.  Alla människor behöver disciplinera sig till att göra saker som känns motiga för att ta sig vidare i livet. De flesta missunnar en att göra framsteg inom skolan, eller tror att man ska må bättre av att inte träna alls.

  • Skolan behövs avklaras, man blir inte smartare av att sluta plugga helt.
  • Motion gynnar hälsan, ingen mår bra av att ligga hemma som en latmask dag ut och dag in.
  • Godis börs inte ätas i mängder dagligen, även om man haft anorexi behöver man inte äta en chokladkaka varje kväll.

Jag vill fortfarande kunna disciplinera mig till att:

  • Hinna med i plugget och avklara alla kurser
  • Träna ett antal gånger i veckan och underhålla både kondition och styrka
  • Äta onyttigheter minoriteten av dagarna i veckan

Detta är allmänna och specifika exempel på områden där man behöver en viss disciplinering för att må bättre. Ibland känner man hur latheten kommer krypande, och en röst som säger att man inte behöver om man inte orkar. Men det är alldeles för många som fastnar i den latheten, lika som det är alldeles för många som driver disciplinen till ohälsa. Det är okej att vara lat en del dagar, men det är också nödvändigt att ha en viss självdisciplin!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

What are we fighting for?

June 12th, 2013

Är det perfektion? Är det lycka? Är det anorexin? Är det ätstörningen?

Vi har alla olika faktorer som triggat gång vår ätstörning, men en gemensam faktor är i de flesta fallen strävan  efter lycka och perfektion. Diciplinen och framgången när man lyckas med sina restriktioner och sin viktnedgång. Anorexians perfektion blir en hobby att dö för. Den eviga strävan efter den magra eller vältränade kroppen. Det perfekta som ska få en att känna sig bättre än alla andra. När man uppnått ätstörningens alla viljor ska man ha nått fram, då ska man vara framme vid sitt mål. Anorexins mål är döden.

Varför lyfter man utseendet över allt annat på denna jord? Varför blir just ätstörningen det man dedikerar all sin tid och energi på att bli bäst på?

Ett gemensamt drag hos de som drabbas av anorexia nervosa är ofta att man är högpresterande. Man besitter redan en egenskap där man behöver få bevis på att man är duktig för att tycka om dig själv. Visserligen mår alla människor bra av viss bekräftelse och framgång, men att grunda sitt värde på prestationer kommer inte till att göra en nöjd och lycklig i livet.

Jag tror att våra handlingar formar oss som personer. Men det är inte resultatet av dessa handlingar som värdesätter oss, utan avsikten med dem. Det är inget fel med att vilja mycket, ha höga ambitioner och sträva efter förbättring. Det är nödvändigt för att vi ska kunna växa som människor och driva generationen framåt. Dock är det inte sunt att döma sig själv efter hur pass bra omgivningen bedömer att ens insats har varit. Jag anser att det är mer värdefullt att följa sin passion och göra det bästa av alla situationer än att slita för att uppmärksammas för sina resultat.

Vad händer när man inte lyckas prestera till den nivån som förväntas av en?

Förr eller senare når vi nog alla till en gräns eller hamnar i en situation där vi inte kan nå till toppen. Högpresterande blir besviken och missnöjd. Inte missnöjd med omgivningens krav på en, utan missnöjd med sig själv. Kraven att alltid lyckas har vuxit till något inom en själv. En egenskap som  formar vår egen bild av oss själva. “Blir jag missnöjd med resultatet så blir jag missnöjd med mig själv”.

När kraven på oss själva i livet blir för stora, när vi inte längre kan nå ett tillfredsställande resultat, så finns ätstörningen. I dennes värld kan vi bli bäst igen. Där kan vi kämpa, där kan vi se resultat som stillar insidans prestationskrav för stunden. “Tänk att bli perfekt smal, då blir jag nöjd, då duger jag, då kan jag skina över andra.”. Men när man har uppnått anorexins perfektion, då är livet slut. 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Ditt liv, din energi

March 20th, 2013

Allt man gör i livet kräver energi. Energi kan varken förstöras eller ny-skapas, men däremot omvandlas (Energiprincipen). Att bli frisk kräver enormt mycket energi och har man svultit sig själv så ligger man redan på ett energiunderskott.

Det är viktigt att man prioriterar sin energi bra. Det handlar om att en själv ska kämpa sig till ett liv man orkar leva. I ens eget liv ska man göra det man själv vill göra! Man kan inte göra saker som andra vill att man ska göra, för varje sak man gör kräver energi. Är det någonting som jag har lärt mig hittills i livet så är det att andra uppskattar inte den energin man lägger ned på ett arbete. Det är din energi. Din energi ska gå åt till att göra saker som du vill göra, för att det är från de sakerna som du kan få energi tillbaka.

Från sig själv kommer man alltid att ha många förväntningar och krav, och allt för ofta stämmer dessa inte överrens med andras. I sådana situationer måste man stå på sig själv för att inte falla ihop igen.

Detta är en stor svaghet hos mig själv. Jag vill alltid göra allt och allra helst vara bäst på det. Då mår jag som bäst. Men vad händer när man inte hinner mer eller har energin till att klara av allt? Jo, då finns ätstörningen där. Dvs, så länge man tar på sig mer ansvar än man orkar med kommer man inte kunna få en god psykisk hälsa.

Ge dig själv energi. Välj vad du ska lägga din energi på. Välj det som ger dig energi tillbaka. Det är den energin som kommer att driva dig vidare i ditt liv.

Frukost: leverpastejsmacka, fil, müsli och en kopp te.

Min energi i morse: leverpastejsmacka, fil, müsli och en kopp te.

Tags: , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp