Bekväm i sig själv -> bekväm med sin partner

November 15th, 2013

En väldigt personlig fråga som du får välja själv om du vill svara på:
Hur känns det att ha en pojkvän? Man är ju vanligtvis väldigt intim med sin partner och visar hela alltet haha. Hur känns det? Är du bekväm med din kropp i de intima situationerna?

KRAM
- Klara

Detta är en väldigt nyttig fråga och jag tror att många med ätstörningsproblematik har reflekterat kring detta minst någon gång.

För cirka ett och ett halvt år sedan var jag sjuk och extremt underviktig. Då gick jag på behandling och jobbade med både viktuppgång och livsinställning. Under min sjuka period var jag i ett förhållande med en väldigt bra kille. Han fick tåla en hel del eftersom anorexin var så pass dominerande hos mig. Det är klart att ätstörningen påverkade mitt förhållande, inte minst inför intima situationer eftersom man inte var bekväm.

Efter att det förhållandet avslutat och jag hade börjat på “ett nytt” liv i Stockholm lade jag fokus på att jobba på mig själv. Det tog några månader innan jag ens var intresserad av att komma killa nära på sådant sätt. Egentligen är jag nog en liten kill-fantast, eftersom jag älskar att flörta. ;) Men mellan hösten och våren förra året fokuserade jag på att bli stark i mig själv och göra det jag ville. Jag byggde upp mig själv! Intresset för killar började att komma tillbaka under våren. Vid denna tidpunkt var min självkänsla på topp och livet lekte. Utan att alls söka efter ett förhållande föll jag över en riktigt nice go’pojke som charmades av mitt snygga ass. ;)

I det förhållandet som jag är i nu känner jag mig tryggare än någonsin. Redan under de första träffarna försökte jag inte göra mig “snyggast” utan jag tänkte “gillar han mig inte som jag ser ut utan smink nu, så är han ju knappast rätta killen för mig”. Och det är sant; gillar inte personen dig som du är, är denne inte någon person som man behöver ha. Jag tror att det var just det att man vågade vara sig själv redan från början som gjorde att jag hamnade i detta förhållande. Det är bekvämt för att kärleken kom så naturligt. Är man bekväm med sin kropp, med sin partner, i sitt förhållande så är man också bekväm i de intima situationerna också.

IMG_0079red

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Mätt på för lite mat

November 13th, 2013

Hej där ute! Vet inte riktigt vart jag ska vända mig så tänkte om du eller någon annan med anorexierfarenhet som läser det här skulle kunna hjälpa mig. Vore i så fall väldigt tacksam :)

Jag har under en tid tillbaka haft ett sånt där bakslag men är nu på banan igen. När jag ska äta mer är det dock inte det psykiska som längre hindrar mig utan främst det fysiska. Under min förra svält så var jag helt övertygad om att jag kunde äta hur mycket som helst i och med att jag kände mig som ett enda stort hål men efter den här svälten blir jag mätt på jätte lite, alltså magen säger stopp otroligt fort. Det här gör mig så kluven då jag VET att det jag äter är alldeles för lite i förhållande till hur mycket jag tränar och förbränner. Jag är helt övertygad om att min kropp behöver mer än det jag äter just nu men i och med att jag faktiskt blir mätt på det lilla jag äter så vet jag inte om borde ignorera de känslorna och medvetet överäta eller om jag borde lyssna på kroppens signaler? Det är ju viktigt att lyssna på sin hunger och mättnadskänslor i ett tillfrisknande men eftersom magsäcken har hunnit krympa så blir ju mättnadskänslorna så missvisande… Det här låter säkert jätte flummigt men hoppas någon förstår vad jag menar ändå.

Kram i alla fall och tack för den bästa bloggen Soelas! :)
-Angelica

Hej vännen! Jag är övertygad om att fler känner igen sig i din situation och valde därför att besvara din kommentar i ett inlägg.

Det är ju som du själv så klokt beskriver; att magsäcken hunnit krympt efter svält. Och ja, visst är det viktigt att man lyssnar på kroppen men också att få i sig det den behöver. Vet du att man kan vara hungrig fast magsäcken är full? Hunger och mättnad handlar inte endast om hur mycket eller lite mat som ligger i magsäcken, utan det handlar om att kroppen ska ha en tillräcklig näringstillförsel och blodsockernivå. Har kroppen näringsunderskott så kan den fortfarande skrika efter mat fastän man ätit en full måltid, och kanske mer ändå. Att “överäta” skulle jag inte direkt kalla det om man äter lite mer än hungern säger. Ibland behöver man äta sig riktigt mätt för att lära kroppen hur mycket den behöver.

Har man gjort drastiska förändringar i sina matvanor under en kort period är det inte omöjligt att kroppen inte riktigt hunnit med att anpassa sig och då kan just hunger- och mättnadssignalerna vara skeva. Då kan det vara bättre att lyssna på det sunda förnuftet. Är detta verkligen tillräckligt? Är jag verkligen mätt nu? Är jag verkligen hungrig nu? 

Underäter man så kommer det att märkas på välmåendet och så småningom kroppen. För lite näring leder till orklöshet och viktförlust. Märker man att detta sker trots att man äter sig mätt hela tiden så kanske man bör se över vad man äter och hur pass regelbundet man äter. Regelbundenhet ökar förbränningen och det blir lättare att känna hungerkänslorna. Äter man mycket proteiner och fetter blir man också lättare mätt, och då kanske det är nödvändigt att fokusera på att få i sig mer kolhydrater (speciellt om man tränar).

Angelica, om du är säker på att du får i dig för lite i förhållande till din förbränning trots att du äter dig ordentligt mätt så kanske du bör kolla på vad det är du äter. Eftersom att du tränar kan det vara nödvändigt för dig att se till att få i dig extra mycket kolhydrater. Men det kan också vara så att din kropp behöver vänja sig med tillräckligt stora måltider och då krävs det att man äter lite mer, fast man är mätt! =)

Hoppas att detta var till någon hjälp, och det är uppskattat om någon läsare med fler tips kan kommentera sina synpunkter.
Allt väl!

Denna storlek på portion blev jag mätt på för ett år sedan.

Denna storlek på portion blev jag mätt på för ett år sedan.

Dagens lunch efter ett gympass. En fantastiskt god portion pasta och currykyckling!

Detta är den portion som jag kan få i mig idag.

 

 

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsning från en annan klok tjej

November 12th, 2013

Det är väldigt ofta som jag får fina kommentarer från er läsare som säkerligen fler kan dra nytta av att läsa. Ni säger att jag är så klok, men sedan visar ni själva vara minst lika klartänkta! Det är enormt kul att läsa och jag vill lyfta fram era tankar mer.

Kommenterat till “Rent samvete utan kalorier och socker” :

Hej! Har kommit ur min ätstörning nu och hittat en hel ny livsväg. Efter att ha börjat lyssna mer på kroppen insåg jag att socker just var en bov i dramat, min kropp tål helt enkelt inte det. Då jag försökte bli frisk tvingade jag mig ofta att äta sötsaker bara för att; för att få andra att tycka att jag var frisk och bra.

Jag har inte helt slutat äta socker, men dragit ner på sånt “tvångsmässigt ” ätande. Folk ska inte titta snett på mig bara för att jag väljer att köpa salta jordnötter eller äta friterad brieost istället för lördagssnask. Socker får just MIN kropp att må otroligt dåligt, och får mig att äta mindre av bra mat, något som jag först inte ens trodde på själv.

Att lyssna på kroppen är A och O. Min kropp tål inte kall mat och råa grönsaker på vintern, får ont i magen, så sallader går fetbort, även om det kan vara suveränt för andra. Om man gillar sötsaker tycekr jag helt enkelt det är bra att man någon gång kan käka lite chokladkaka och godis, självklart! Men det viktigaste är att man lär känna sig själv, PÅRIKTIGT och inte bara tror att man gillar eller ogillar vissa saker på grund av ätstörningen. Måtta med allt helt enkelt. Att käka 3 kg godis i veckan kan vara lika dåligt som att käka 3kg morötter varke vecka (om du förstår vad jag menar)

Alla mår bra av att äta vardagsmellanmål utan socker, så man inte blir trött helt enkelt(man kan ju ändå inte äta chokladkaka varje dag, då tappar det ju sin lyxcharm :D)! Här är ett jätte, supergott recept på muffins. Passar för mjölkallergiker, och glutenallergiker om man byter ut lite mjöl:

2 ägg
1 mosad banan
1dl havregryn
1 dl majsmjöl (vetemjöl går också om man inte är gluten, eller inte har majsmjöl hemma)
2tsk bakpulver
1 riven morot
Gärna något gott naturellt jordnötssmör, eller ett par matskedar frön/nötter

Vispa ägg och ordentligt mosad banan. Tillsätt torra ingredienser. Tillsätt till sist fint riven morot, och gärna en matsked jordnötssmör/ lite nötter. Grädda i pappersformar (6 st ungefär) i 225 grader, 15 minuter!

Perfekt efter träning, att bara ha med sig. Och söta är de också! Testa :)

En hälsning till er alla. Lär er lyssna ordentligt på kroppen och vad den är sugen på, och ta er tid att laga bra mat från grunden då ni har möjlighet, så kan man njuta av en god fryspizza de gånger tiden eller redskapen att laga från noll inte finns

Ha det bra!

- Flickanochhavet

Tags: , , , , , , , , ,

Lära sig sina gränser

November 6th, 2013

I “One thing worth living for, one thing worth fighting for (October 28th, 2013) nämnde jag att jag drabbats av ryggproblem sedan ett par veckor tillbaka. Det har varit osäkert vilket typ  av ryggskada det rör sig om, och därmed också svårt att göra en avvägning kring hur allvarlig skadan är. Sjukgymnasten som jag besökt några gånger nu säger klokt “Du själv måste avgöra om du kan träna eller inte, för säger jag till dig att du inte ska träna alls så kommer du ju knappast lyssna på det”. Han nämnde även att det är ju många elitidrottare som är i ständig smärta pga. skador, vilket är synd. Det är viktigt att man tar hand om sin egen kropp.

  • Har man lidit av ätstörningar där överdriven motion varit ett förekommande kompensations-/tvångsbeteende kan det vara svårt att känna efter vilka gränser kroppen faktiskt har. Man lär sig att ignorera varningssignalerna och köra på trots att det bara skadar. 

Idag var jag på läkarbesök och fick det konstaterat att det inte är diskbråck, vilket är en lättnad. Däremot rör det sig om bristande muskelfästen i ländryggen, som har orsakats av överbelastning…överträning… Så tji fick jag för att vara envis och ambitiös. Nu är det två veckor med så lite belastning som möjligt (a.k.a. träningsförbud) som gäller. Rörelse utan belastning är däremot nyttigt!

Värt att ha i bakhuvudet: En liten kropp tål inte lika mycket belastning som en större och därmed kan det vara riktigt farligt att jämföra sig med andra.

Det är viktigt att ta hand om kroppen, den ska inte slitas ut mer än nödvändigt. Träning ska vara uppbyggande och inte nedbrytande. Dock är skador nästan alltid oundvikligt, speciellt i idrottssammanhang. Det kommer alltid finnas personer som avråder en från att träna, det kommer alltid finnas personer som pushar en till att träna trots skada/sjukdom, därmed är det viktigt att man själv lär sig att hitta sina gränser och stå på sig. Man måste stå upp för sig egen hälsa! Det är ens egen kropp och det är en själv som ska leva med den.

Att dra ned på den fysiska ansträngningen i några veckor av sitt liv är inte en undergång. Tiden går fort och det positiva är att man får mer tid att fokusera på andra saker i livet. Även om träningen är en viktig del i ens liv så finns det mycket annat att leva för.

Jag kan känna en oro över hur minskad motion kommer att påverka mina tankar kring mat och kroppen. Det är klart att anorexin kommer fram till viss del, det är klart att hon tar tillvara på tillfällen som denna. Men som jag skrev tidigare så är detta endast några dagar av hela ens liv – vilken skillnad kan det göra? Jag kommer ju fortfarande att leva och röra på mig – det är klart att jag ska äta! Nej, inget anorexi-monster är välkommen tillbaka i detta liv. Här ska jag fortsätta att leva!…och lära..

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Mår man bra av 5:2 dieten?

November 1st, 2013

Ibland kan det vara nödvändigt att undvika saker för att skydda sig själv, men det är klart att en del saker går inte att undvika för evigt. Till sist måste man bemöta “faran” och hitta ett sätt att möta den utan harm.

Jag gjorde ett aktivt val att ta avstånd från att sätta mig in i vad 5:2 dieten faktiskt innebar. Det man inte vet skadar en inteDet är inte nödvändigt att känna till den, det går att må bra ändå och jag mår ju redan bra! Dock diskuteras den på många håll och kanter och det är nästan mer energikrävande att undvika känna till den än att faktiskt läsa om den. Oavsett om detta är en triggande faktor för en eller inte så kommer man förr eller senare att behöva lära sig att hantera den “information” som sprids i media.

Efter att ha fått en övergripande inblick i vad 5:2 dieten faktiskt innebär kan jag inte hjälpa mig att ställa mig kritisk till detta matförhållande. Visst, det finns studier som har resulterat i slutsatser kring att periodisk fasta ska bidra till ökad hälsa. Det är ju självklart att regelbunden fasta leder till viktminskning eftersom kroppen inte får den totala energin den behöver, så jag tvivlar inte på att denna metod leder till viktnedgång. Frågan är av vilka anledningar man ska ta till sig av denna metod, och till vilket pris?! Man väljer alltså att svälta kroppen flera dagar i månaden för att antingen sträva efter ett kroppsideal eller en bättre hälsa. Den här metoden fungerar ju endast så länge man upprätthåller dieten. För att fasta krävs en hel del disciplin och det handlar om att begränsa kroppens matintag till mindre än essentiellt. Är periodisk svält en livsstil man vill upprätthålla hela sitt liv?

Bantning på detta sätt är ett utav de mest ohälsosamma sätten man kan göra det på. Jag hävdar inte att forskningen har fel, det är mycket möjligt att periodisk fasta kan förbättra kroppshälsan på flera sätt. Däremot syftar jag på att den psykiska hälsan kan försämras avsevärt mycket! Mat är en njutning och att ständigt avhålla sig från denna njutning är knappast sunt. Att leva efter maten är inte ett hälsosamt liv! Jag skiter egentligen i vilka substanser som “stimuleras” av dieter som denna, för själva principen är helt absurd! Mat är gott och det ska man äta för att leva. Man behöver ingen “regelbok” som nämner när, hur och vad man får äta för att må bra. Bra mår man när man äter det man känner sig sugen på, när kroppen vill ha det och i den mängd man behöver!

antidiet

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Bli smal och lycklig genom att underäta hela dagen och hetsa på kvällen

September 27th, 2013

Hejsan!

Du kan ta en titt i spegeln så kan jag bara få berätta för dig att du har äckligt mycket fett på fel ställen av din kropp. Det är riktigt fult och jag hoppas du tänker över dina matvanor. Du är smart om du slutar äta ordentliga måltider, för då kommer du att bli smalare. När suget efter mat kommer ikapp dig senare så kommer du vilja äta upp kylskåpet om och om igen. Men då kommer du att bli FET igen och ännu äckligare. Det ska jag se till att du inte glömmer! För nu måste du kompensera, annars kommer du förbli stor som ett hus, ett stort äckligt misslyckat fetto.

Nej, äta ordentliga måltider får du inte göra och när koppen signalerar att den fått för lite näring kommer jag att straffa dig om du faller för suget. Jag finns här för att göra dig perfekt mager, men lyssnar du inte så är du värdelös.

Jag är en ätstörning, en del kallar mig Bulimia, några kallar mig olika former av Anorexia och andra kallar mig UNS. Jag ska se till att du inte lyssnar på kroppens signaler, jag ska se till att du inte äter en mumsbit under hela skoldagen för att sedan överrumpla dig med ångest när du på kvällen äter ur skafferiet. Du har önskat mig i ditt liv för att göra dig smal och lycklig, då är det väl det du skulle bli om du bara kunde disciplinera dig till att lyssna på mig?

Det är extremt vanligt att personer känner ångest när de på kvällskvisten proppar i sig en stor mängd mat och kalorier. Det känns som en överätning, och i vissa fall är det även det. Ångesten får en att vilja kompensera detta överätandet på olika sätt. Framför allt ställer man in sig på att äta betydligt mindre dagen efter för att kompensera ner kaloriintaget (man vill ju inte gå upp i vikt).

Det som många blir blinda för i ångestens ögonblick är det logiska förklaringen till överätningen, vilket i många fall är att man ätit för lite tidigare under dagen. Kroppen signalerar att den inte fått den energi som den gjort av med och blir hungrig/sugen. Försöker man sedan kompensera den “ikapp ätningen” så leds man in i en ond spiral. Genom att äta ännu mindre dagen efter kommer kroppen fortfarande att få för lite under dagen och därmed leder det till ännu en kvällslig överätning.

Det bästa är att äta ordentligt från början av dagen! Då lägger man en god grund och man blir inte lika känslig för förändringar. Det är bättre att man på kvällen känner att man ätit tillräckligt mycket under dagen och kroppen kanske signalerar att den inte alls behöver ett kvällsmellis. Kroppen ljuger inte för en om man lärt sig lyssna. Den är hungrig av en anledning, och det är inget misslyckande att äta när kroppen säger till! Det leder snarare till en lyckligare människa, än den person ätstörningen vill att man ska vara.

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Energibrist -> må dåligt

August 21st, 2013

Att må dåligt kan vara som att hamna i en ond spiral ned i mörkret. När man är trött mår man dåligt. När man får i sig för lite näring mår man dåligt. När livet inte verkar roligt mår man dåligt. När man mår dåligt sover man sämre, tappar matlusten och har inte roligt.

Det går inte att äta dåligt och tro att man ska orka mer. Det går inte att äta mindre och förvänta sig att sömnen ska bli bättre. För det går inte att äta för lite och sova dåligt och samtidigt orka leva med ett leende på läpparna. Vi behöver energi för att leva och basala källor är mat och sömn. Fungerar inte dessa så fungerar inte kroppen.

Var inte förvånad om livet känns piss om du inte har ätit och sovit ordentligt.

Jag kommer ibland på mig själv, när mörkret börjar falla över en, att jag är trött. Det känns piss att må dåligt och inte ha livsglädje, men det finns logiska förklaringar. De fysiska behoven är inte tillfredsställda och det finns ingen energi till att känna glädje. Då får man påminna sig själv att det inte är livet som är skit, utan det är en själv som behöver samla energi. Samla energi, ät, sov och sedan komma tillbaka för att ta livet med nya stormsteg.

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Hopp för framtid utan ätstörningar!

July 12th, 2013

Det är alldeles fantastiskt att komma över texter här och var där personer uppmärksammar hur det ena och det andra i samhället triggar till ätstörningar. Igår läste jag veckans lokaltidning (Västerort) och där hade en 15-årig tjej skrivit en helt fantastisk insändare! Jag blev varm genom hela kroppen när jag läste och såg hennes poäng. Det är underbart att se att det finns personer runt om kring en som är medveten om hur kroppsideal osv. kan bidra till psykisk ohälsa hos många. De personer som är villiga att ta ställning i sådana frågor är beundransvärda. Framför allt när en 15-årig tjej har uppmärksammat hur skyltdockornas magerhet kan påverka konsumenterna och leda till ätstörningar, anorexia. Det ger mig hopp om ungdomarna, det ger mig hopp om att förändring kan ske i samhället, det ger mig hopp att ätstörningar kan bekämpas!

IMG_0408red

Tack Emma för att du tar ställning!
Tack Emma för att du agerar!
Tack Emma för att du inspirerar!

Ju fler som agerar, desto mer kan vi påverka. Jag blev mycket inspirerad av detta!

 

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Fet och underviktig – logiskt?

June 20th, 2013

Det är lätt att glömma bort verkligheten och låta tankarna styra. Det är lätt att börja tro på ätstörningens lögner då de verkar vara så övertygande.

Titta i spegeln och se fläsket välla överbyxlinningen. Hur kan det vara undervikt? Något är fel på kroppen eller måtten. Ett BMI i undre kanten av normalvikt (eller faktiskt undervikt) bör inte visa massvis med fett på magen. Är det detta fett som kroppen ska ha när man är normalviktig? Det kanske är en själv som är byggd på detta sätt: något underviktig med med fett på magen. Hur kan det vara möjligt? Vilken äckligt ful kropp man måste ha!

Tvivlet växer sig starkare. Var det ett bra beslut att gå upp i vikt? Det finns ingen säker tanke som säger att kroppen är finare med fettet ovanpå. Nej, fettet ska inte finnas där. Det är ätstörningen som bestämmer. Fettet måste bort igen. Nu är det indragning på maten och ökad konditionsträning som gäller. Så här får inte kroppen se ut.

Fortfarande lika konfunderad över hur vikten inte kan visa uppåt trots att fettet blivit betydligt mer synligt. Någonting stämmer inte. Någonstans går inte logiken ihop. Det spegeln visar stämmer inte överens med den bild utomstående försöker måla upp. Hur kan de tycka att detta är smalt? 

Sedan kommer den där kommentaren. Den lilla kommentaren som friska människor inte alls skulle lägga märke till, men som en person med ätstörningar tänder till direkt på och sparar på minneskortet. En kommentar som inte alls har varit riktad eller syftad till att uppmärksamma vikt eller kroppsform, men som lämnar en tankeställare som eventuellt leder till självinsikt.

Det är tur att du är lätt!
och
Du är en jätte bra topp!

Tankarna slår knut, och man förstår fortfarande inte hur det kan gå ihop. Men det som konfunderar en nu är inte hur man kan vara normal/underviktig och ha fett på magen, utan nu blir man ställd över hur en själv kan se så mycket fett på magen men att andra fortfarande upplever en som liten och lätt. Vad är sanning?!

Erfarenhetsmässigt så kan jag dra slutsatsen av att ätstörningens tankesätt är lögnen. Sitter tankarna i huvudet om att man blivit tjock/fet så är det med största sannolikhet det som spegeln visar. Det är väl lagom missvisande för att skapa förvirring hos en, va? Så fettet som man själv ser i spegeln finns egentligen inte där. Hur vrickat låter inte det?! I alla fall syns det inte utåt på samma sätt som man märker det själv. Men är inte detta mer logiskt egentligen? Det är inte vågen som det är fel på. Det är inte andra som ljuger om ens kroppsstorlek. Det är de sjuka tankarna som lurar hjärnan.

 

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Sommar och matvanor

June 18th, 2013

Sommarlovet medför omställningar. Inte bara sommartid, jobb, skola, fritid och socialt umgänge förändras. Sovvanorna påverkas snabbt, dygnsrytmen blir annorlunda för de flesta och därmed behövs även måltiderna anpassas.

Förra året skedde det inga större förändringar i min dygnsrytm under sommaren. Jag blev trött på kvällen och vaknade hungrig på morgonen. Det var inte mycket jag hade lust att göra och dagarna gick för det mesta ut på att äta varje måltid som den “skulle”.

Det är inte ovanligt att ledighet medför större utrymme för ätstörningar att träda fram. Inte blir det lättare när rutinerna ska förändras heller. Det gäller att vara på sin vakt och inte börja tro att man kan hoppa över måltider eller ta lite mindre vid tillfällen, för då säger det pladask också sitter man i lortpölen igen! Sommaren ska medföra nöjen och glädje. Detta är en tid att må bra på och för att må bra behöver man äta bra.

Maten är inte allt, men maten kan ta ifrån allt. Idag har jag möjligheter. Det finns ett liv hos mig. Detta liv anpassas inte efter mina matvanor utan mina matvanor anpassas efter livet.

Frukost mellan 11-12

Frukost mellan 11-12

Lunch kl 14-16

Lunch kl 14-16

Gärna något extra gott till efterrätt

Gärna något extra gott till efterrätt

Middag 20-21

Middag 20-21

Därefter blir det lite olika kvällssnacks beroende på vad jag är sugen på och hur sent jag lägger mig. :)

Värt att observera är att mina matvanor inte alls har planerats i denna ordning, utan denna struktur har den fått genom att jag lyssnat på kroppen och fokuserat på andra saker. Naturligtvis kan det i många fall vara nödvändigt att planera om man inte riktigt har kontrollen över maten, men det kan vara bra att veta att kroppen anpassar sig snabbt efter förändringar. Den är kvick på att ställa om sig bara man tillåter den att göra det.

 

 

Tags: , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Besökstoppen Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp