Bli smal och lycklig genom att underäta hela dagen och hetsa på kvällen

September 27th, 2013

Hejsan!

Du kan ta en titt i spegeln så kan jag bara få berätta för dig att du har äckligt mycket fett på fel ställen av din kropp. Det är riktigt fult och jag hoppas du tänker över dina matvanor. Du är smart om du slutar äta ordentliga måltider, för då kommer du att bli smalare. När suget efter mat kommer ikapp dig senare så kommer du vilja äta upp kylskåpet om och om igen. Men då kommer du att bli FET igen och ännu äckligare. Det ska jag se till att du inte glömmer! För nu måste du kompensera, annars kommer du förbli stor som ett hus, ett stort äckligt misslyckat fetto.

Nej, äta ordentliga måltider får du inte göra och när koppen signalerar att den fått för lite näring kommer jag att straffa dig om du faller för suget. Jag finns här för att göra dig perfekt mager, men lyssnar du inte så är du värdelös.

Jag är en ätstörning, en del kallar mig Bulimia, några kallar mig olika former av Anorexia och andra kallar mig UNS. Jag ska se till att du inte lyssnar på kroppens signaler, jag ska se till att du inte äter en mumsbit under hela skoldagen för att sedan överrumpla dig med ångest när du på kvällen äter ur skafferiet. Du har önskat mig i ditt liv för att göra dig smal och lycklig, då är det väl det du skulle bli om du bara kunde disciplinera dig till att lyssna på mig?

Det är extremt vanligt att personer känner ångest när de på kvällskvisten proppar i sig en stor mängd mat och kalorier. Det känns som en överätning, och i vissa fall är det även det. Ångesten får en att vilja kompensera detta överätandet på olika sätt. Framför allt ställer man in sig på att äta betydligt mindre dagen efter för att kompensera ner kaloriintaget (man vill ju inte gå upp i vikt).

Det som många blir blinda för i ångestens ögonblick är det logiska förklaringen till överätningen, vilket i många fall är att man ätit för lite tidigare under dagen. Kroppen signalerar att den inte fått den energi som den gjort av med och blir hungrig/sugen. Försöker man sedan kompensera den “ikapp ätningen” så leds man in i en ond spiral. Genom att äta ännu mindre dagen efter kommer kroppen fortfarande att få för lite under dagen och därmed leder det till ännu en kvällslig överätning.

Det bästa är att äta ordentligt från början av dagen! Då lägger man en god grund och man blir inte lika känslig för förändringar. Det är bättre att man på kvällen känner att man ätit tillräckligt mycket under dagen och kroppen kanske signalerar att den inte alls behöver ett kvällsmellis. Kroppen ljuger inte för en om man lärt sig lyssna. Den är hungrig av en anledning, och det är inget misslyckande att äta när kroppen säger till! Det leder snarare till en lyckligare människa, än den person ätstörningen vill att man ska vara.

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Energibrist -> må dåligt

August 21st, 2013

Att må dåligt kan vara som att hamna i en ond spiral ned i mörkret. När man är trött mår man dåligt. När man får i sig för lite näring mår man dåligt. När livet inte verkar roligt mår man dåligt. När man mår dåligt sover man sämre, tappar matlusten och har inte roligt.

Det går inte att äta dåligt och tro att man ska orka mer. Det går inte att äta mindre och förvänta sig att sömnen ska bli bättre. För det går inte att äta för lite och sova dåligt och samtidigt orka leva med ett leende på läpparna. Vi behöver energi för att leva och basala källor är mat och sömn. Fungerar inte dessa så fungerar inte kroppen.

Var inte förvånad om livet känns piss om du inte har ätit och sovit ordentligt.

Jag kommer ibland på mig själv, när mörkret börjar falla över en, att jag är trött. Det känns piss att må dåligt och inte ha livsglädje, men det finns logiska förklaringar. De fysiska behoven är inte tillfredsställda och det finns ingen energi till att känna glädje. Då får man påminna sig själv att det inte är livet som är skit, utan det är en själv som behöver samla energi. Samla energi, ät, sov och sedan komma tillbaka för att ta livet med nya stormsteg.

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Hopp för framtid utan ätstörningar!

July 12th, 2013

Det är alldeles fantastiskt att komma över texter här och var där personer uppmärksammar hur det ena och det andra i samhället triggar till ätstörningar. Igår läste jag veckans lokaltidning (Västerort) och där hade en 15-årig tjej skrivit en helt fantastisk insändare! Jag blev varm genom hela kroppen när jag läste och såg hennes poäng. Det är underbart att se att det finns personer runt om kring en som är medveten om hur kroppsideal osv. kan bidra till psykisk ohälsa hos många. De personer som är villiga att ta ställning i sådana frågor är beundransvärda. Framför allt när en 15-årig tjej har uppmärksammat hur skyltdockornas magerhet kan påverka konsumenterna och leda till ätstörningar, anorexia. Det ger mig hopp om ungdomarna, det ger mig hopp om att förändring kan ske i samhället, det ger mig hopp att ätstörningar kan bekämpas!

IMG_0408red

Tack Emma för att du tar ställning!
Tack Emma för att du agerar!
Tack Emma för att du inspirerar!

Ju fler som agerar, desto mer kan vi påverka. Jag blev mycket inspirerad av detta!

 

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Fet och underviktig – logiskt?

June 20th, 2013

Det är lätt att glömma bort verkligheten och låta tankarna styra. Det är lätt att börja tro på ätstörningens lögner då de verkar vara så övertygande.

Titta i spegeln och se fläsket välla överbyxlinningen. Hur kan det vara undervikt? Något är fel på kroppen eller måtten. Ett BMI i undre kanten av normalvikt (eller faktiskt undervikt) bör inte visa massvis med fett på magen. Är det detta fett som kroppen ska ha när man är normalviktig? Det kanske är en själv som är byggd på detta sätt: något underviktig med med fett på magen. Hur kan det vara möjligt? Vilken äckligt ful kropp man måste ha!

Tvivlet växer sig starkare. Var det ett bra beslut att gå upp i vikt? Det finns ingen säker tanke som säger att kroppen är finare med fettet ovanpå. Nej, fettet ska inte finnas där. Det är ätstörningen som bestämmer. Fettet måste bort igen. Nu är det indragning på maten och ökad konditionsträning som gäller. Så här får inte kroppen se ut.

Fortfarande lika konfunderad över hur vikten inte kan visa uppåt trots att fettet blivit betydligt mer synligt. Någonting stämmer inte. Någonstans går inte logiken ihop. Det spegeln visar stämmer inte överens med den bild utomstående försöker måla upp. Hur kan de tycka att detta är smalt? 

Sedan kommer den där kommentaren. Den lilla kommentaren som friska människor inte alls skulle lägga märke till, men som en person med ätstörningar tänder till direkt på och sparar på minneskortet. En kommentar som inte alls har varit riktad eller syftad till att uppmärksamma vikt eller kroppsform, men som lämnar en tankeställare som eventuellt leder till självinsikt.

Det är tur att du är lätt!
och
Du är en jätte bra topp!

Tankarna slår knut, och man förstår fortfarande inte hur det kan gå ihop. Men det som konfunderar en nu är inte hur man kan vara normal/underviktig och ha fett på magen, utan nu blir man ställd över hur en själv kan se så mycket fett på magen men att andra fortfarande upplever en som liten och lätt. Vad är sanning?!

Erfarenhetsmässigt så kan jag dra slutsatsen av att ätstörningens tankesätt är lögnen. Sitter tankarna i huvudet om att man blivit tjock/fet så är det med största sannolikhet det som spegeln visar. Det är väl lagom missvisande för att skapa förvirring hos en, va? Så fettet som man själv ser i spegeln finns egentligen inte där. Hur vrickat låter inte det?! I alla fall syns det inte utåt på samma sätt som man märker det själv. Men är inte detta mer logiskt egentligen? Det är inte vågen som det är fel på. Det är inte andra som ljuger om ens kroppsstorlek. Det är de sjuka tankarna som lurar hjärnan.

 

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Sommar och matvanor

June 18th, 2013

Sommarlovet medför omställningar. Inte bara sommartid, jobb, skola, fritid och socialt umgänge förändras. Sovvanorna påverkas snabbt, dygnsrytmen blir annorlunda för de flesta och därmed behövs även måltiderna anpassas.

Förra året skedde det inga större förändringar i min dygnsrytm under sommaren. Jag blev trött på kvällen och vaknade hungrig på morgonen. Det var inte mycket jag hade lust att göra och dagarna gick för det mesta ut på att äta varje måltid som den “skulle”.

Det är inte ovanligt att ledighet medför större utrymme för ätstörningar att träda fram. Inte blir det lättare när rutinerna ska förändras heller. Det gäller att vara på sin vakt och inte börja tro att man kan hoppa över måltider eller ta lite mindre vid tillfällen, för då säger det pladask också sitter man i lortpölen igen! Sommaren ska medföra nöjen och glädje. Detta är en tid att må bra på och för att må bra behöver man äta bra.

Maten är inte allt, men maten kan ta ifrån allt. Idag har jag möjligheter. Det finns ett liv hos mig. Detta liv anpassas inte efter mina matvanor utan mina matvanor anpassas efter livet.

Frukost mellan 11-12

Frukost mellan 11-12

Lunch kl 14-16

Lunch kl 14-16

Gärna något extra gott till efterrätt

Gärna något extra gott till efterrätt

Middag 20-21

Middag 20-21

Därefter blir det lite olika kvällssnacks beroende på vad jag är sugen på och hur sent jag lägger mig. :)

Värt att observera är att mina matvanor inte alls har planerats i denna ordning, utan denna struktur har den fått genom att jag lyssnat på kroppen och fokuserat på andra saker. Naturligtvis kan det i många fall vara nödvändigt att planera om man inte riktigt har kontrollen över maten, men det kan vara bra att veta att kroppen anpassar sig snabbt efter förändringar. Den är kvick på att ställa om sig bara man tillåter den att göra det.

 

 

Tags: , , , , , , , , , ,

”Man kan inte ha bara lite ätstörning”

June 10th, 2013
  • Räkna kalorier
  • Springa/konditionsträna för att förbränna fett
  • Mäta midjemått
  • Kolla vikten
  • Mäta/väga maten
  • Utesluta livsmedel
  • Hoppa över måltider
  • Kontrollera kroppen genom att kolla speglar/känna mycket

Dessa är beteenden som lockar fram ätstörningen hos mig. Nu är det sommar och det blir extra mycket prat och tankar kring kroppen. Det har blivit viktigt för många att se bra ut på beachen och ätstörningen vill gärna ha så lite magfett som möjligt. Vad är viktigt för mig?

Nu blir det sommar och jag kommer att ha uppbehåll från behandlingen. På en skala 0-10 (där 10 är helt frisk) anser jag mig ligga på 8,5 idag. Sommaren kommer att bli min tid där jag verkligen ska ta det sista beslutet över hur viktigt det ska vara för mig att vara smal/vältränad och anses ha den ”perfekta kroppen”. Denna sommar ska mitt fokus ligga på att leva livet. Vill jag leva livet med ätstörning eller utan?

Det går inte att ha bara ”lite” ätstörning. Väljer man att det är viktigare att väga under normalvikt och därmed kontrollera matintaget, räkna kalorier eller medvetet behålla några av ovanstående beteenden så blir man inte frisk. Chansen för att ett återfall är stort och det gäller att vara uppmärksam på förändringar i sitt beteende.

Jag är extremt medveten om de sjuka beteenden som börjar komma tillbaka. Det är skrämmande, för jag vet att jag absolut inte vill trilla dit, in i helvetet igen. Men tankarna säger att man skulle bli mer nöjd med kroppen om man fick bort lite mer fett. Det är sjuka tankar. På ett sätt så är de tankarna så övertygande att man hemskt gärna börjar tro att de har rätt. Eftersom att jag har kommit så pass långt i mitt tillfrisknande så känns det så otroligt att jag skulle insjukna igen. Dock är gränsen vagare än man tror. Jag upprepar igen ”Det går inte att ha bara lite ätstörning”. Det går inte att bara behålla de beteenden som gör en nöjd med en själv, för ätstörningens tankar håller varandra hårt i handen. Väljer man att börja med ett utav beteenderna så dröjer det inte allt för lång tid innan man dedikerar största delen av sin tid och tankegångar åt ätstörningen.

Kan man bara släppa strävan efter den perfekta kroppen?

Nej, men man kan aktivt jobba för det. Det är något som jag ska göra i sommar. Denna sommar ska inte ätstörningen styra. Denna sommar ska jag leva livet. Om 10 år kommer man att tänka tillbaka på denna tid, och vad kommer man vara mest nöjd med att man jobbat för? Att nå den perfekta kroppen (som inte finns) eller att släppa loss, ha kul och kanske uppnå andra mål i ivet?

I sommar ska jag:

  1. Vara uppmärksam på om jag faller in i dessa beteenden OCH i sådana fall vara medveten om att jag tar beslutet att välja ätstörningen.
  2. Kolla vikten var 14:e dag och inte mer!
  3. Stå på mig! Mot ätstörningen och allting som indikerar på eller triggar till sjukligt beteende.
  4. Bestämma mig om jag hellre vill välja ätstörningen än ett fullt friskt liv.

Som ni säkerligen förstår utifrån texten så har jag under den senaste tiden fått tillbaka en del ätstörningstankar. Jag har upplevt missnöjdhet med kroppen och sett fett på magen. Jag har varit säker på att jag fortsatt upp i vikt och kunde inte känna mig nöjd utan att gå ned tillbaka till det ”perfekta smala” igen. Bevisligen har vikten inte gått upp utan jag är fortfarande viktstabil. Så tji fick ni dumma ätstörningstankar! Det går att lita på kroppen utan att vikten skenar iväg!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Ät bra från början och slipp tampas med den brutalaste ångesten sedan

June 9th, 2013

Fuska om du vill! Slarva med maten! Hoppa över en måltid eller skippa kolhydraterna. Använd lätt-produkter och ta alltid i underkant. Sträva efter att förbränna mer än du stoppar i dig. Ät dig aldrig riktigt mätt!..

..dock kommer du att få äta ikapp allting senare ändå.

Kroppen kommer alltid att vilja sträva efter en balans. Ju mer denna balans rubbas åt något håll, desto mer måste man kämpa för att återställa den. Vad är vitsen med att tillbringa dagarna till att jobba emot kroppen?

Allt för många gånger har jag lurats av anorexins tankar om att “spara” för att bli smalare. Några måltider går och inte var det så svårt. Så hungrig var man trots allt inte. Kanske kan man äta mindre igen. Sedan ligger man där i sängen och vänder och vrider på sig. Kroppen verkar inte vilja komma till ro. Någonting saknar den. Den saknar energin. Den vill upp och leta mat. Så där sitter man och får ta igen allt som man tänk spara in på från början.

Svälten var en lång period av sparande. Sparande som man sedan fått kämpa med att ta igen. Man kan tänka så att man skuldsätter kroppen med en massa kalorier. Kroppen har en för liten inkomst jämfört med vad den spenderar. Den länsar förråden och sedan har den inte råd att leva. Underskotten i energibudgeten växer. För att kroppen ska klara av att leva igen så måste den börja få in mer än vad den har spenderat. Alltså, äter man mindre några dagar så skuldsätter man kroppen och den nöjer sig inte förrän man har samlat ihop tillräckligt för att komma ikapp. Och tro mig; att äta i kapp är multipelt mer ångestgivande än att äta ordentliga portioner från början.

Tillfredsställ ätstörningen, anorexin, om det behagar. Det får en ju att känna sig smalare, bättre och lite mer nöjd för stunden. Men satsar du istället på att tillfredsställa dig själv så kommer du att kunna känna dig nöjd för livet.

Tags: , , , , , ,

Håret behöver näring

May 2nd, 2013

hej, och tack för en superbra och inspirerande blogg!

har en fråga till dig, det kanske låter lite konstigt.

har under de senaste månaderna haft en ätstörning, och rasat 18kg från en helt normal vikt till bmi ca 15. men nu under de senaste veckorna har jag verkligen börjat kämpa och äter jättemycket, med målet att gå upp! försöker hålla mig runt 2500 kcal om dagen (räknar inte dock) och tror att det sakta börjar ticka uppåt. iaf, nu till min fråga: de senaste dagarna har jag börjat tappa en massa hår, det bara faller av i klasar! har du någon aning om varför det blir så, gör jag något fel med maten eller beror det på något annat?

nu blev det jättelångt, men jaja! skulle bli superglad för svar, kram :)
-laura

Hej, och supertack för din kommentar!

Håret är en utav de yttre faktorerna som påverkas av en kraftig viktnedgång. Det är inte viktnedgången i sig som leder till håravfallet utan den förödande näringsbristen som uppstår vid svält. Kroppen får inte den näring som den behöver och då börjar den prioritera bort att sköta funktioner som hårtillväxt. Håret får inte de byggstenar som den behöver för att kunna byggas och bli starkt. Det blir lätt slitet och så småningom faller det bort.

Det är en hel del vikt som du har tappat och förmodligen en hel del näring som din kropp har gått miste om. Det är inte konstigt att håret börjar ta stryk. Du kanske tycker att det verkar konstigt att håret börjar falla bort nu, nu när du börjat äta ordentligare? Det är faktiskt inte konstigt alls.

Det tar tid för hår att växa. Det tar tid för kroppen att använda sig av de byggstenar man ger den. Det man stoppar i sig idag är inte det enda man lever på idag. T.ex. har man svag benbyggnad så blir inte skelettet starkare genom att man dricker ett paket mjölk idag. Det krävs fortlöpande underhållning. Ditt hår har blivit vanvårdat inifrån under din extrema viktnedgång, och nu börjar kroppen få slut på reservbyggstenar till håret, nu börjar kroppen använda sig av de få som den fått under de senaste månaderna – vilket inte verkar vara tillräckligt.

Jag var länge fascinerad över att mitt hår höll sig så bra genom min svält. Jag hade sätt skräckbilder på hur många med anorexia tappade stora tussar av hår. När jag sedan väl började öka matintaget (visserligen åt jag fort. för lite) så började håret att rasa. Det kändes katastrofalt! Detta var några veckor innan min studentbal och nog ville jag kunna behålla mitt hår tills dess. Det motiverade mig till att äta ännu bättre och hoppas att kroppen hann tillgodogöra sig näringen till håret.

Desto snabbare man vänder svälten, desto fortare man ger kroppen näringen som den behöver, ju tidigare kommer håret till att reparera sig. Det tar tid för hår att växa. Det håret som jag hade innan min student var byggt av de byggstenar som jag gav kroppen under de senaste året. Det håret som jag har idag är byggt utav det jag gett min kropp detta år.

Mitt hår nu, under de senaste veckorna/månaderna har vuxit som ogräs! Jag har alltid haft tunt hår som vuxit långsamt, så det är riktigt kul att märka vilken skillnad det blir bara genom att man äter bra! :D

bild028red

Webcambild

En tjej i laget kommenterade faktiskt mitt hår igår.
Vad ovant att se dig i utsläppt hår! Du har ju faktiskt ganska så långt!”

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Ätstörningen slår till

May 1st, 2013

Jag äter lagom, jag äter lite mer. Jag äter för att det är gott och ibland blir jag så sugen. Vikten går upp lite grann och jag känner mig delvis nöjd. Viktuppgång är bra för mig.

Tankarna om att vikten nu kommer att fortsätta uppåt. Jag äter ju bara som jag vill. För att sluta gå upp i vikt måste jag alltså underäta. Nu har jag tappat kontrollen. Nu måste jag bli nyttigare, äta mindre och bli smalare igen.

Jag fuskar med maten. Jag skjuter på måltider. Inte var jag så hungrig ändå. Lite kalorisnålare och nu bör jag bli smalare igen. Tränar lite extra på detta och känner mig nöjd. Sedan kommer hungern ikapp. Så mycket mindre åt jag inte, men tillräckligt. Tillräckligt för att middagen inte skulle mätta och att kvällen bestod av konstant ätande.

Nu har jag ätit för mycket igen. Nu kommer vikten att fortsätta uppåt ännu mer. Paniken slår till. Ångesten väller över en. Kommer jag aldrig att kunna bli smal igen? Klarar jag inte längre av att äta mindre? Då måste jag träna mer.

Ute och springer men känner mig orklös. Jag som vräkt i mig massvis med mat ikväll bör väl ha energi? Massa energi i överskott. Jag pushar mig själv genom ett träningspass, för smal måste jag fortsätta att vara.

Sedan kommer hungern igen. Kan jag aldrig nöja mig? Kroppen behöver fylla på energiförråden. Kroppen skriker efter mat. Ändå känner jag mig tjockare. Tjockare för att jag äter mer, tjockare för att jag ändå är hungrig. Tjockare trots att jag egentligen fuskat med maten.

Vikten har stått stilla. Alla dessa tankar, allt detta besvär pga. ätstörningen oro över en liten viktuppgång. Kroppen har inte blivit tjock. Vikten kommer inte att skena iväg uppåt. Varför inte lita på kroppens signaler från början?

Tags: , , , , , , , , , ,

Varför fryser man när man äter?

April 10th, 2013

Många känner sig ofta trött och frusen när man äter mat. Extra vanligt blir det vid ätstörningsproblematik och framför allt undervikt. Detta är inget konstigt, eller farligt i sig – det är rent fysiologiskt!

Ända sedan jag var liten satt jag och min mamma och frös efter maten. Det blev ofta en extra kofta på armarna. Det jag fick höra var “det är blodet som åker ned till magen, för att ta hand om maten”. Det är ju ganska logiskt att man fryser då blodet försvinner ifrån andra delar av kroppen, eller hur? Men då förstod jag inte riktigt att blodet kunde åka till magen.

En typ av muskel (sfinkter) är en ringformad muskel som omsluter bland annat magsäcken och tarmkanalen. När vi äter så öppnar sig sfinkterna kring magen och tarmkanalen, för att mer blod ska kunna strömma igenom och ta upp näringen snabbare. Med andra ord så “åker blodet till magen” och det finns inte lika stor cirkulation i övriga kroppsdelar. Därmed fryser vi lättare när vi äter.

De flesta människor märker inte av detta särskilt mycket, då de har gott om underhudsfett som håller de varma under denna korta tid. Men är man väldigt mager och har man anorexia så är kroppens blodcirkulation oftast nedsatt redan, och då märker man av en förändring mycket tydligare.

När man tränar öppnar sig sfinktrarna vid musklerna för att öka blodgenomflödet där istället. Det blir svårare för kroppen att ta hand om maten om man anstränger sig fysiskt under eller efter måltiden. Av dels denna anledning är det mycket bättre att vila efter maten!

En pedagogisk video om matens väg genom kroppen

Kuriosa: Efter 4-5 h har magsäcken tömts på all föda (gått till tunntarmen). 

 

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Besökstoppen Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp