Kolhydrater – kroppens främsta energikälla

February 2nd, 2015

Egentligen.. vad konstigt dagens synsätt har blivit på mat, när vi uppmanas till att undvika bröd och pasta men samtidigt välja proteinrika livsmedel. Bröd och pasta innehåller ju faktiskt en ganska stor del protein. Visserligen innehåller det mer kolhydrater än t.ex. kyckling, men det är egentligen ingenting dåligt. Herregud, kolhydrater är ju hjärnans energi! Den vill inte använda något annat bränsle än glukos! Hur kan det vara dåligt att ge sin egen hjärna energi? 

Alla rön om att kolhydrater ska vara dåligt grundas sällan i en allmän livsstil. Det är klart att ingenting är bra om man äter för mycket utav det, men då tror jag att det är viktigare att man börjar rikta dessa “råd” till enstaka personer istället för allmänheten i stort.

Kolhydrater ger inte bara energi till hjärnan utan det lagras även i musklerna och förbrukas vid ansträngning. Det kan även lagras en viss mängd i levern som den “energireserv” man ofta hört talas om. T.ex. om kroppen inte fått tillräckligt med mat på flera timmar börjar den hämta från levern och därefter kommer den att börja bryta ned andra beståndsdelar för att hämta energi (muskler & fett t.ex.). Det är en komplex process att ställa om vilket bränsle kroppen ska förbränna, som att säga att den bara ska förbränna fett. Det krävs MYCKET kunskap och jobb för att lära kroppen det. Jag har inte insett hur komplicerat det är förrän nu, och nu inser jag även hur ovärt det är att sträva efter det dag ut och dag in. Det måste vara betydligt mer givande att lära känna sin kropp och förstå att den behöver alla makronäringsämnena.

Så ja, bröd och pasta är helt fantastiska livsmedel på sina håll och kanter. Självklart bör man inte enbart livnära sig på dem, utan det är viktigt att man väljer olika näringsrika livsmedel i sin kost. Men, bara för att någonting ses som en kolhydratskälla innebär det inte att den är “dålig”, utan den är snarare nödvändig för att kropp och själ ska fungera optimalt.

Men man kan ju välja de “bättre” kolhydraterna.

Visst finns det flera olika typer av kolhydrater att välja mellan, men det som kroppen vill ha är just glukos som energikälla, och då spelar det ingen större roll om det kommer ifrån pasta, potatis eller frukt. Skillnaden mellan dessa är uppbyggnad; om de enbart består av glukos, eller om de består av både glukos och fruktos osv. Det avgörande i dessa fallen är fördröjningen av blodsocker höjningen. Men blodsockret höjs utav samma typ av socker, oavsett om det kommer ifrån en morot eller en potatisbit. I många fall rekommenderar man livsmedel som inte ger en sådan omedelbar förhöjning utav blodsockret, vilket kan vara gynnsamt om man vill förebygga diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar osv. Dessutom är det ju bättre att äta kolhydratrika livsmedel som dessutom innehåller mycket vitaminer och mineraler samt fibrer. Då kan man kanske tänka sig att vissa livsmedel är “bättre” än andra för hälsan.

De flesta utav oss är nog personer som gärna vill prestera på topp, och då kan jag meddela er att det krävs faktiskt energi till det. Hjärnan behöver kolhydrater som energi, musklerna behöver kolhydrater som energi och levern behöver kolhydrater att lagra som reservenergi. Hur sjutton har vi tänkt att vi ska kunna prestera genom att äta mindre kolhydrater?!

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

De saker vi oftast ångrar är de saker vi lärt oss mest utav

November 26th, 2014

Har ni någon gång funderat över hur det skulle vara att börja om med att leva sitt liv med all den kunskap man har idag? Visst skulle man då kunna vara värsta underbarnet och bli hyllad från alla håll och kanter, och att leva ett sådant liv kan ju låta helt fantastiskt. Men vid närmare eftertanke skulle man nog trots all kunskap stöta på problem, problem som man inte gjort tidigare. Vi skulle på nytt lära oss saker och återigen önska att vi kunde börja om livet. Ni kanske har sett på filmer om “The Butterfly Effect” och det syftar till att visa hur vi inte kan lösa tidigare hinder i livet utan att stöta på nya problem.

Jag tänker så mycket på det här med att vi ångrar saker vi sakt, gjort eller upplevt (även jag själv) trots det faktum att dessa saker har givit oss den kunskap som vi har idag. Vi lever i rädsla om att göra fel och strävar alltid efter perfektion. Vad är det egentligen som säger att “fel” eller “misstag” ska vara någonting dåligt? För hur mycket skulle vi egentligen utvecklas genom att enbart göra “rätt”?! Vad skulle vi lära oss då?

Visst ligger det i vår natur att vi vill lyckas, men om man inte gör det i första, andra, tredje eller sjuhundrade försöket så behöver inte det innebära att man är dålig. Det innebär att man har lärt sig 700 gånger mer om hur man ska göra för att lyckas – man har samlat på sig massvis med kunskap, och det är den kunskapen som syftar till utveckling.

Vi tillbringar ofantligt mycket tid och energi till att ångra saker vi gjort och att vara rädda för att behöva ångra saker vi ska göra. Vi grubblar över hur vi skulle ha gjort saker annorlunda, och “då skulle allting vara bra”.. Men sanningen är den att det endast hade dykt upp nya situationer som vi skulle vilja ändra på. Det handlar ju inte om att ändra på saker, eller att alltid lyckas för att kunna slippa ångesten. Den måste man bearbeta bort genom att verkligen verkligen inse och acceptera att problem kommer att uppstå, vi kommer att hamna i konflikt, säga fel, eller göra någonting som vi inte gynnat oss i stunden. Livet bara är sånt, och istället för att blicka tillbaka med ångesten i vitögat kan sträva efter att tänka “Aha, det var så det blev när jag gjorde så, det blev ju inte så bra. Nästa gång kanske jag kan prova något annat, eller vänta och se vilka långsiktiga konsekvenser detta får.” och se på det sådant att vi skaffat oss ny kunskap. :)

no-regrets

Motto_words_quote-1b28d85aefb6a611ee5440a1e483d504_h_large

tumblr_mt1tubOMbb1sfv79ho1_500

download

 

 

 

 

 

Tags: , , , , , , , , , , ,

Vad lärde sig läkarna under sina 5,5 års-utbildning?!

September 20th, 2014

Såg läkarutbildningen väldigt annorlunda ut när våra föräldrar studerade? Ibland ställer jag mig förundrande till hur stor okunskapen kring psykiska sjukdomar är hos många läkare. Varje läkare jag träffat som inte varit specialiserade på ätstörningar har i princip ställt samma dumma frågor och visat en tydlig oförståelse över vad det innebär att ha anorexia.

“Vadå? Så du äter inte?”
“Har du ingen aptit?”
“Jaha, så du pluggar, då är du ju duktig.”
“Varför mår du dåligt?”

..som att de har förutfattade meningar om att personer som har anorexia inte vill äta, eller inte klara av att leva och prestera i vardagen. Har de inte lärt sig på sin högmeriterande utbildning vad det faktiskt innebär att ha en ätstörning? Sitter de verkligen där med tiotusentals lappar som ramlar in i plånboken på dem varje månad, utan att ha en aning om hur en utav dagens snabbaste växande psykiska sjukdomar, hos unga och kvinnor, faktiskt handlar om!

Det är ledsamt att tänka på hur många som faktiskt söker hjälp hos sin läkare för sådana problem och får ett sådan kränkande respons. Nu finns det säkerligen läkare som har förståelse och kunskap inom detta område också, men de enda som läkare som jag har träffat som haft det har varit anställd på någon form av specialist mottagning.

Mitt råd är att inte vända er till en läkare på en vanlig vårdcentral i första hand om du behöver tala om din ätstörning. Det finns en stor risk att läkaren har brist på kunskap inom detta område och kommer snarare stjälpa än att hjälpa dig. Visst, kanske man inte bör generalisera och dra alla läkare över en kam, så man kan ju alltid testa, men var då medveten om att du kanske inte får det bemötande som behövs. Det säkraste är att vända sig till en specialist mottagning där man arbetar med psykiska sjukdomar. Där är chansen betydligt mycket större att du istället får höra:

“Det är ett allvarligt problem.”
“Du gör alldeles för mycket och sliter ned dig själv.”
Jag ser och förstår att du inte mår bra.”
“Du behöver får hjälp och ta hand om dig själv.”

 Kuriosa: Jag tog mig tiden att studera några utbildningsplaner till några läkarutbildningar vi har i Sverige idag. Där framgår det tydligt att man ska kunna diagnostisera psykiska sjukdomar och dess behandling. Hur kan vi ha fått utbildade läkare som ändå inte klarar av detta?

????????????????????????????????????????????????????????????????

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Vad hjälper/hjälpte?

May 14th, 2014

Idag hade jag den fantastiska möjligheten att dela med mig av min erfarenhet utav Anorexia Nervosa på en konferens med den Svenska Psykiatriföreningen. Där deltog skötare från hela landet. Detta var första gången jag höll ett sådant föredrag och jag förvånade mig själv över hur lugn jag var – det var faktiskt roligt! Detta vill jag definitivt göra fler gånger.

Konferensen handlade om “Vad hjälper?/Vad hjälpte?” och jag tänkte dela mig även till er, lite utav det som sades där.

Min behandlings resa för anorexia  var det jag främst delade med mig utav. Jag gjorde ett urval och fokuserade på året som jag var som sjukast. Det var sista året i gymnasiet.
behandlingsresa

Det viktigaste var ändå att lyfta fram faktorer som är viktiga för ett tillfrisknande:

  • Bemötande
    Att bli tagen på allvar samt uppmärksamma sjukdomen och dess skadlighet.
    Att visa förståelse och inte verka kritiserande eller ifrågasättande.
  • Fokus på rätt saker
    Att inte generalisera. Att se varje patient som individ och anpassa efter dennes behov.
    Det handlar även om att inte enbart fokusera på maten och vikten, utan även på tankarna.
  • Konsekvent
    Att hålla sig till det som sagts och inte ändra sig.
    Det orsakar bara mer förvirring och osäkerhet.
  • Regelbundenhet
    Att upprätthålla arbetet regelbundet för att det ska gå framåt (inte ställa in avtalade träffar).
    Annars får man hela tiden börja om och tiden dras ut.
  • Familjesituation
    Att anhöriga ska ges möjlighet att anskaffa sig nödvändig kunskap för att stötta på bästa sätt.
  • Rimliga aktiviteter
    Förbjuda rent av farliga saker som t.ex. träning, men uppmuntra till annat som ger energi och håller en på livsbanan.
  • Framtidsvisioner/mål
    Att ha någonting att se fram emot, en motivation att jobba för, en målsättning för att bli frisk

Vad tror ni hjälper?

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Analys för förändring och förändring för utveckling

February 20th, 2014

Med tiden genomgår vi alla förändringar. Allt ifrån omgivning, beteende, yttre- och inre egenskaper förändras – de utvecklas. Vi genomgår en utveckling som inte enbart beror utav tiden, utan utav de saker vi lär erfara under tidens gång. En del personer får uppleva stora förändringar inom en del områden, medan andra knappt märker någon skillnad. Vi utvecklas alltså i olika takter, men vi är alla konstant under en utvecklingsfas.

Det jag delar med mig av här på bloggen grundas i den resa utav förändringar som jag har upplevt hittills. Min syn på livet och alla dess ting är fortfarande under utveckling, vilket medför att det även sker förändringar just nu, och så kommer det nog alltid att vara. Ingen människa är fullbordad med kunskap om livet och så kommer det alltid att vara. Det är en fantastisk sak att se vilka förändringar som skett i ens liv och man kan blicka framåt med en ovetande nyfikenhet över de förändringar som kommer att ske.

Analys är grunden till förändring.

En del saker och ting förändras utan att vi själva direkt kan påverka dem, t.ex. att kroppen växer, rynkorna blir flera och sommar blir till vinter. De är typiska yttre faktorer som automatiskt förändras med tiden. För att däremot inre förändringar ska ske måste vi själva genomföra en analys. Det räcker sällan med att någon annan berättar det för en, eller att man läser någonstans om hur det kan vara. Vi måste själva komma fram till den förståelsen i våra tankebanor för att verkligen kunna ta till oss kunskapen. När vi väl har analyserat oss fram till en ny kunskap kan vi äntligen dra slutsatser och genomföra den förändring som för oss vidare i utvecklingen.

Det är olika hur pass stor analytisk förmåga varje person har. En del behöver längre tid på sig för att förstå sig på förändringar och anpassa tankesätten utefter dem, medan andra kan vara väldigt kvicka med att dra slutsatser utifrån sin analys. Det viktigaste är att vi låter förändringarna ta den tid som krävs och att vi inte medvetet slutar utveckla vårt inre. Ju öppnare man är för ny kunskap, desto lättare blir det att ta till sig den.

Ibland kanske man tänker “tar det aldrig slut!” och då kommer någon tröstande själ som säger till en att det kommer att bli bra i slutändan – håll bara ut. För att vara helt ärligt så skulle jag påstå att “det tar aldrig slut”, inte så länge vi lever (och vem vet vad som händer sedan). Men det viktigaste är att veta att det är inte så att “lidandet” eller “nedstämdheten” aldrig tar slut, utan det är den utveckling som vi alla befinner oss i som aldrig tar slut. Lidandet och nedstämdheten vill jag påstå endast är en del utav den utveckling som vi genomgår. Vi får alla uppleva olika situationer i livet, olika saker förändras, och det är dessa erfarenheter som vi bör analysera för att vidare utvecklas.

Bara för att jag genomgått en sjukdom som anorexia och lärt mig att reflektera över hälsa och livet på en högre nivå medför inte att jag är allvetande eller fullärd. Det är många förändringar som ska ske i mitt liv och jag ser fram emot att fortsätta utvecklas. Ibland är det tuffare perioder och ibland är det lättare. Jag har lärt mig att se till varje situation som ett nytt tillfälle att inhämta ny kunskap som kan ta mig vidare i min utvecklingsresa.

Om vi vid 80-års ålder blickar tillbaka på det liv vi levt kommer vi knappast att tänka att 2-5 år varit en lång tid utav vårt liv, till skillnad från vad man kanske gör i ungdomligare åldrar. Med tiden utvecklas vi, och ju bättre vi blir på att analysera, desto snabbare kan vi genomföra de nödvändiga förändringarna för att vi ska må så bra som möjligt. Det finns ingen kunskap som är så pass trovärdig som ens egna erfarenheter. Lär dig analysera och våga lär!

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Vikt-prat som lett till resultat

November 18th, 2013

Det har varit mycket diskussioner kring vikt under föregående vecka här på bloggen. Efter det att “Tankar kring kroppen” publicerats dök det upp många följdfrågor som bland annat Väger du som du gjorde innan ätstörningen?ochÄr du bekväm med din kropp i de intima situationerna?“. I det senaste inlägget lyftes en diskussion kring “Är det lättare att gå ned i vikt än att gå upp?“.

Det är riktigt roligt att se att så många engagerar sig genom att kommentera. Vi lär oss av varandra. Vad är kunskap och erfarenheter om man inte delar med sig utav dem?

Sammanfattning av veckans diskussioner här på bloggen:

  • Trots att man äter tills det känns som att matsäcken ska spricka är det vanligt att man upplever ett starkt sug i magen efter en svält. Som om den innehåller ett stort svart hål som absorberar all näring.
  • Suget och hungern stabiliseras efter ett par dagar eller någon vecka om man fortsätter att äta “normala” måltider.
  • Ett BMI runt 21-22 måste vara en optimal vikt. Det finns både marginaler uppåt och nedåt, innan man skulle nå en ohälsosam vikt!
  • Att lyssna på kroppen är A och O.
  • Magsäcken krymper när man svälter, vilket kan medföra att man känner sig mätt trots att man äter för små portioner till en början. Då kan det vara nödvändigt att “tvinga” sig själv att äta det lilla extra för att vänja kroppen med vilken mängd mat den ska handskas med.
  • Att både prata och äta mat på ett sunt sätt är bästa vägen för att sprida hälsosamma matvanor till andra.
  • Är man bekväm med sin kropp, med sin partner, i sitt förhållande så är man också bekväm i de intima situationerna också.
  • Alla upplever det olika svårt att gå upp och ned i vikt (läs här).

Och slutligen:

UT MED VÅGEN!

IMG_8622red

 

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Publicerad och officiell

October 26th, 2013

Jag började denna blogg för cirka ett och ett halvt år sedan. Då var jag som sjukast i min anorexi, men det var också då jag hade bestämt mig att faktiskt bli frisk.

Att lida av en ätstörning kan för många kännas pinsamt. Många har en bild av vad “en anorektiker” är och man är rädd att bli dömd utifrån förutfattade meningar. Den bilden som tidigare målats upp av ätstörningar och anorexia stämmer sällan helt in på hur den verkliga bilden är. Jag tror inte att man kan förstå hur illa fördärvad en person som lider av ätstörningar verkligen är, förrän man varit med själv. En person som själv lider av sjukdomen har det inte ens lätt att förstå sig på den. Den är ologisk, elakartad och rentav förvirrande. Den förvrider inte bara ens kroppsuppfattning utan hela synen på livet.

Hur hjälper man en person som är fast i ett destruktivt beteende, lider av en sjukdom där livsuppfattningen förvrids och har en psykisk sjukdom ingen riktigt förstår sig på?

Denna blogg startades inte för att skriva om hela min resa, utan i syfte att dela med mig av erfarenheterna jag antog mig att skaffa. Jag ville ge svar på många frågor jag själv hade under insjuknandet och inför tillfrisknandet. Denna blogg visade sig ge mig så mycket mer än bara det. Efter alla fina kommentarer och mejl från mina läsare har jag fått en uppfattning om att jag faktiskt har hjälpt flera person att må bättre. Ni har gett mig energi att fortsätta driva bloggen och tack vare all energi det ger mig har mina ambitioner blivit att utveckla detta arbete i framtiden. Jag vill hjälpa människor att våga hjälpa sig själv, att våga känna sig nöjd med sig själv och sitt liv och att våga må bra! 

IMG_1242red

Ni missar väl inte månadens nummer av VeckoRevyn?

IMG_1248red

För där finns det en artikel från en intervju med mig.

På bloggen har jag under en lång tid håll mig anonym, men ju friskare och friskare jag blir, desto mer redo blir jag att dela med mig av min historia till omgivningen. En del av det som har skrivits här är väldigt avslöjande, vilken kan användas emot mig. Men jag är redo att ta det slaget, för jag tror att alla våra berättelser är nödvändiga för att sprida kunskap och information om vad ett hälsosamt liv faktiskt är.

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp