Graviditet och ätstörning

November 13th, 2014

Hejsan!

Jag har nu suttit och lusläst din blogg från första inlägget till sista och du skriver så fantastiskt bra och har/är varit så otroligt stark! Jag undrar bara om du kunde ta upp ämnet med ätstörningar och graviditeter? Jag var sjuk först 2006-2008 men lyckades på egen hand ta mig upp, 2012 blev jag gravid och 2013 födde jag min son och efter det har det bara gått utför! Går just nu i behandling men jag hittar ingen motivation och jag blir så arg när jag tänker tillbaka på all vikthets det är kring graviditeter! Redan på inskrivningen hos barnmorskan blir man mantrad av viktheten med förmaningar och broschyrer! Sen att man måste väga sig varje gång man är dit skapar ångest! Sen är det vänner, bekanta, Facebook osv som jämför, kommenterar osv och är man då det minsta skör, som jag, så kommer alla elaka tankar tillbaka och istället för att njuta av sitt nyfödda barn och låta kroppen återhämta sig efter den stora påfrestning som en förlossning faktiskt är så börjar man pressa kroppen… Tränar, äta dåligt, må dåligt och så var vi tillbaka på ruta ett :(

Mvh Sanne

Hej Sanne!

Med en ätstörning i bakgrunden kan jag förstå att en graviditet kan ställa till det för en. Det innebär ju självfallet flera kroppsliga förändringar och en viktuppgång med ett nytt liv i magen. Det är tragiskt att samhället blivit så extremt skönhetsfixerat att vi till och med måste se perfekta ut när vi föder barn. Det har nästan blivit viktigare att behålla en slimmad figur och ha ett sexpack efter graviditeten än vad som är hälsosammast för både mamman och fostret. Dessa föreställningar om att vi måste vara smala och vältränade blir viktigare än det vi egentligen är menad att bry oss om – att skaffa familj och föra generationen vidare.

Jag har personligen inga erfarenheter av graviditet, men mina erfarenheter av att leva med en ätstörning kan ge mig en relativt god uppfattning om den problematik som kan uppstå. Så, vad gör man? Hur motstår man dessa krav på en perfekt kropp? Hur accepterar man förändringarna? Hur undviker man att låta detta få en att falla tillbaka i sjukdomen?

Kanske kan det hjälpa att försöka tänka på vad man egentligen värdesätter i sitt liv. När man får barn kanske ens egna föreställningar om utseendet inte behöver spela lika stor roll. Ens liv handlar inte längre om att vara superattraktiv och få bekräftelse från älskare. Jag har själv inget barn ännu, men den uppfattning som jag fått är att ens liv inte längre kretsar kring sig själv, utan kring sin son/dotter. Så vad spelar det då för roll hur magen ser ut? Herregud, nog är det viktigare att vara en bra förälder och att ta hand om både sin egen och sin familjs hälsa.

Nog förstår jag att det inte är så enkelt med ätstörningen i bakhuvudet, men jag har vittnat skräckexempel där mammans ätstörning börjat speglats på barnet och jag tror inte att en förälder i världen vill föra vidare dessa hjärnspöken. Kanske går det att vända all logik kring att livet handlar om att må bra till verkliga handlingar (?). Det handlar väl egentligen bara om att finna de rätta verktygen och mentala styrkan till att faktiskt göra så.

Någon av er läsare som har mer erfarenhet av detta och vill bidra med några tips? :)

Tags: , , , , , , , , , , ,

Ångest kan inte alltid styras med viljan

December 20th, 2013

Som uppföljning till mitt föregående inlägg, vill jag dela med ännu en klok kommentar av mina sånärt visa läsare. Tack för att ni delar med er!

Det är vikitgt att komma ihåg att med en viss typ av ätstörningar, såsom anorexi så kopplar inte höger och vänster hjärnhalva längre. De kommunicerar inte med varandra. Detta innebär att det inte går att styra varken ångest eller andra tankar med vilja längre. Det tar den tid det tar att återskapa balans i kroppen igen. När väl hormoner, östrogennivåer samt underhudsfett har uppnått en viss normalitet igen, först då kan vi börja fungera något sånär normalt igen samt eventuellt försöka styra över vår ångest eller se saker och ting ur ett annat perspektiv. När man är längst ned och förslavad av tvångstankar samt ångest, är dessa mönster oerhört svåra att ändra på. Det går ej med vilja. Tro mig, jag har varit där, jag vet vad jag pratar om. Min väg ur helvetet var lång, mycket kostsam och mycket speciell. Nu är jag dock mycket frisk och stark sedan många år, och befinner mig så att säga på andra sidan. Tyvärr är det inte alla som kommer dit. Stor kram till alla som kämpar varje dag och natt
Katarina

Tags: , , , ,

Hälsning från en annan klok tjej

November 12th, 2013

Det är väldigt ofta som jag får fina kommentarer från er läsare som säkerligen fler kan dra nytta av att läsa. Ni säger att jag är så klok, men sedan visar ni själva vara minst lika klartänkta! Det är enormt kul att läsa och jag vill lyfta fram era tankar mer.

Kommenterat till “Rent samvete utan kalorier och socker” :

Hej! Har kommit ur min ätstörning nu och hittat en hel ny livsväg. Efter att ha börjat lyssna mer på kroppen insåg jag att socker just var en bov i dramat, min kropp tål helt enkelt inte det. Då jag försökte bli frisk tvingade jag mig ofta att äta sötsaker bara för att; för att få andra att tycka att jag var frisk och bra.

Jag har inte helt slutat äta socker, men dragit ner på sånt “tvångsmässigt ” ätande. Folk ska inte titta snett på mig bara för att jag väljer att köpa salta jordnötter eller äta friterad brieost istället för lördagssnask. Socker får just MIN kropp att må otroligt dåligt, och får mig att äta mindre av bra mat, något som jag först inte ens trodde på själv.

Att lyssna på kroppen är A och O. Min kropp tål inte kall mat och råa grönsaker på vintern, får ont i magen, så sallader går fetbort, även om det kan vara suveränt för andra. Om man gillar sötsaker tycekr jag helt enkelt det är bra att man någon gång kan käka lite chokladkaka och godis, självklart! Men det viktigaste är att man lär känna sig själv, PÅRIKTIGT och inte bara tror att man gillar eller ogillar vissa saker på grund av ätstörningen. Måtta med allt helt enkelt. Att käka 3 kg godis i veckan kan vara lika dåligt som att käka 3kg morötter varke vecka (om du förstår vad jag menar)

Alla mår bra av att äta vardagsmellanmål utan socker, så man inte blir trött helt enkelt(man kan ju ändå inte äta chokladkaka varje dag, då tappar det ju sin lyxcharm :D)! Här är ett jätte, supergott recept på muffins. Passar för mjölkallergiker, och glutenallergiker om man byter ut lite mjöl:

2 ägg
1 mosad banan
1dl havregryn
1 dl majsmjöl (vetemjöl går också om man inte är gluten, eller inte har majsmjöl hemma)
2tsk bakpulver
1 riven morot
Gärna något gott naturellt jordnötssmör, eller ett par matskedar frön/nötter

Vispa ägg och ordentligt mosad banan. Tillsätt torra ingredienser. Tillsätt till sist fint riven morot, och gärna en matsked jordnötssmör/ lite nötter. Grädda i pappersformar (6 st ungefär) i 225 grader, 15 minuter!

Perfekt efter träning, att bara ha med sig. Och söta är de också! Testa :)

En hälsning till er alla. Lär er lyssna ordentligt på kroppen och vad den är sugen på, och ta er tid att laga bra mat från grunden då ni har möjlighet, så kan man njuta av en god fryspizza de gånger tiden eller redskapen att laga från noll inte finns

Ha det bra!

– Flickanochhavet

Tags: , , , , , , , , ,

Publicerad och officiell

October 26th, 2013

Jag började denna blogg för cirka ett och ett halvt år sedan. Då var jag som sjukast i min anorexi, men det var också då jag hade bestämt mig att faktiskt bli frisk.

Att lida av en ätstörning kan för många kännas pinsamt. Många har en bild av vad “en anorektiker” är och man är rädd att bli dömd utifrån förutfattade meningar. Den bilden som tidigare målats upp av ätstörningar och anorexia stämmer sällan helt in på hur den verkliga bilden är. Jag tror inte att man kan förstå hur illa fördärvad en person som lider av ätstörningar verkligen är, förrän man varit med själv. En person som själv lider av sjukdomen har det inte ens lätt att förstå sig på den. Den är ologisk, elakartad och rentav förvirrande. Den förvrider inte bara ens kroppsuppfattning utan hela synen på livet.

Hur hjälper man en person som är fast i ett destruktivt beteende, lider av en sjukdom där livsuppfattningen förvrids och har en psykisk sjukdom ingen riktigt förstår sig på?

Denna blogg startades inte för att skriva om hela min resa, utan i syfte att dela med mig av erfarenheterna jag antog mig att skaffa. Jag ville ge svar på många frågor jag själv hade under insjuknandet och inför tillfrisknandet. Denna blogg visade sig ge mig så mycket mer än bara det. Efter alla fina kommentarer och mejl från mina läsare har jag fått en uppfattning om att jag faktiskt har hjälpt flera person att må bättre. Ni har gett mig energi att fortsätta driva bloggen och tack vare all energi det ger mig har mina ambitioner blivit att utveckla detta arbete i framtiden. Jag vill hjälpa människor att våga hjälpa sig själv, att våga känna sig nöjd med sig själv och sitt liv och att våga må bra! 

IMG_1242red

Ni missar väl inte månadens nummer av VeckoRevyn?

IMG_1248red

För där finns det en artikel från en intervju med mig.

På bloggen har jag under en lång tid håll mig anonym, men ju friskare och friskare jag blir, desto mer redo blir jag att dela med mig av min historia till omgivningen. En del av det som har skrivits här är väldigt avslöjande, vilken kan användas emot mig. Men jag är redo att ta det slaget, för jag tror att alla våra berättelser är nödvändiga för att sprida kunskap och information om vad ett hälsosamt liv faktiskt är.

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Bidra till bloggen

September 30th, 2013

För två år sedan erkände jag min sjukdom. Även om jag fortsatte rasa i vikt några veckor efter att anorexin upptäckts så påbörjades arbetet mot att bli frisk. Jag ville ju inte vara sjuk.. fast ändå så ville jag det. Hur kunde det vara så ambivalent? Kanske var det inte så allvarligt ändå, eller så var det det..? Det var svårt att greppa hur sjuk man faktiskt var, vilket gjorde det ännu svårare att bemöta ätstörningen. Jag behövde insikt, hjälp och något som gav mig perspektiv.

Januari 2012 startade jag upp denna blogg, i samband med att jag aktivt ville kämpa för att övervinna sjukdomen. Syftet var att ge svar på frågor jag själv hade under sjukdomen (t.ex. går man verkligen inte upp i vikt av matschemat? vad händer om man går upp några kilogram? syns det? mår man bättre?). Naturligtvis hade andra redan gett en svaren på dessa frågor, men det var inte desamma att höra det från en behandlare eller föräldrar än om man fick höra det från någon som faktiskt upplevt det. Jag behövde uppleva det, för att jag ville ge andra svaren. Och detta motiverade mig att faktiskt bemöta ångesten och ta kliven framåt.

Bloggen innehåller över 1000 inlägg om det mesta kring hälsa, ätstörningar och livet. Det är mycket tid som lagts ned, men allt har gett mig mycket energi tillbaka och det är tack vare all energi som jag får från er, mina läsare, som fått mig att fortsätta så här länge. Det har verkligen blivit ett starkt intresse för mig att hjälpa andra genom att skriva. Här sitter jag med en massa erfarenheter i ryggsäcken och då är det inte mer än rätt att ta tillvara på dessa och skapa någonting som kan nå ut till andra. Vi lär oss av varandra och jag har fortfarande mer att lära.

Jag har idéer och visioner inför hur jag kan gå vidare med mitt arbete mot ätstörningar i framtiden. Trots ett betydande mängd läsare tjänar jag inga pengar på att blogga. Jag försöker hålla mig undan allt för mycket reklam, för syftet är inte att provocera och tjäna pengar på läsare. Jag vill nå ut med budskap och göra förändringar.

Att driva en blogg kräver arbete, tid och pengar. Känner du att du blivit hjälpt av min blogg, eller vill stödja bloggen så finns det nu möjlighet att lämna ett bidrag via Pay Pal. Jag är inte ute efter att kräva er på pengar, utan detta är en gåva. Pengarna går först och främst åt att ersätta de utgifter som finns (webbhotell, domännamn osv.) en kostnad som just nu tas ur den egna plånboken. Om bidragen uppgår i större summor kommer de naturligtvis användas till vettiga saker som gynnar er läsare (beror på vilken summa vi kommer upp i). 😉

(Se denna knapp till höger i sidomenyn)


 

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Kämpa, peppa och vi tar oss framåt

May 3rd, 2013

Det finns inget mer peppande än att få sådan god respons av er läsare. Det peppar mig av att få peppa er. Det peppar mig av att ni vill bli peppade. Det glädjer mig in i själen att ni kan relatera till mina texter. Det ger mig hopp om en sundare livssyn hos många tack vare ert engagemang. 

Varken jag, du, din nära vän, klasskompis, dotter, brorsa, kollega eller sambo kanske är helt frisk idag. Kanske du själv aldrig trott att man verkligen kan få en sådan sjukdom och en sådan ohälsa som man får av en ätstörning. Kanske har du själv bantat flera gånger och inte riktigt förstått varför det går åt pipsvängen varje gång. Kanske har du sett framsteg hos dig själv eller din närstående i kampen mot ätstörningarna. Kanske känns det som att allt är på väg ut över stupet och käpp rätt åt helvete.

En sak är säker: genom att du engagerat dig så pass långt att du läser det som skrivs på denna blogg så tar du ställning i frågan om vad som är ett sunt liv. Även om du aldrig haft en ätstörning själv så kan du vidga din syn på hälsa och välmående. Kämpar du själv med ätstörningar så kan du få mer insikt om dem. Alla som läser det som skrivs här hjälper på ett eller ett annat sätt till med att jobba för en allmänt sundare livsstil. För mig handlar inte en sund livsstil enbart om hälsosamt ätande eller regelbunden motion. En sund livsstil uppnås när man mår bra i både kropp&själ, känner sig fri till att vara sig själv och njuta av livet i ett samhälle med höga (snarare orimliga) krav på mänskligheten.

quotebal

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Tack till er – vi blir starkare!

March 16th, 2013

Jag vill börja med att verkligen tacka för alla fina kommentarer som jag får. Ibland hinner jag inte med att svara, men varje mening, varje ord och varje bokstav som lämnas här läser jag på en gång och tar åt mig. All kritik, all uppmuntran och alla frågor är välkomna.

Ni säger att jag är stark. Styrka kommer från mod och vilja. Modig blir man när man bemöter sina rädslor. Viljan måste man hitta själv. Vad för liv vill man ha?

Man må tveka och vela flera gånger. För varje gång man gör ett “fel” val lär man sig vad som ändå är “rätt”. Sedan är det en annan sak att veta vad som är rätt, och sedan våga göra det. Det är nu man behöver modet till att göra det man vill. Väljer man det man vill trots att det är skrämmande så är det då som man blir stark!

quote strength

Tags: , , , , , , ,

Till alla följare via bloglovin

February 24th, 2013

Följ min blogg med Bloglovin
Följ min blogg med Bloglovin

Sedan uppdateringen av min blogg uppstod det komplikationer på Bloglovin. Det finns nu två soelas.se att följa där. Den som de flesta naturligtvis följer nu är tydligen inläggsflödet knutet till min förra blogg. Därför ber jag er alla att följa båda två för säkerhetsskull.

Målet är att kunna koppla samman dessa. Det ska inte behöva finnas två olika som leder till samma adress. :)
Som sagt: förändringar medför en del komplikationer innan de flyter på rutinerat.

Tags: , , , ,

Till min kämparglöd:

September 15th, 2012

Tack mina kära läsare! Jag har fått så många fina kommenterarer ifrån er. Ibland är det visa åsikter och viktiga synvinklar. Oftast är det peppande kommentarer och uppskattning som jag får läsa.

Ni anar inte lyckoruset som sprider sig genom kroppen när man vaknar på morgonen och får läsa era berörande ord.Varje kommentar glädjer mig, för det ni skriver – det känns äkta!

Inför er vill jag inte visa mig svag, för er vill jag visa att det går att ta sig tillbaka till livet. Det är alla er som jag vill hjälpa och på köpet verkar jag hjälpa mig själv. Ingen fråga är dum, alla tankar och funderingar är värda att lyftas upp. Jag kanske inte alltid har det bästa svaret, eller själv upplevt det som andra har, men vi lär av varandra.

Vi kämpar själva mot ätstörningen, men ändå inte ensamma. <3

Tags: , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp