Massvis med gott under hembesök

July 20th, 2014

När Sofie kommer till stan.. då blire kalas!

Fika med farmor och farfar

Fika med farmor och farfar

Päronpaj a la moi!

Inte bara massa sött

Inte bara massa sött

Hamburge-grillning på stranden

Hamburge-grillning på stranden

Lunch med morbror

Lunch med morbror

För cirka två år sedan flyttade jag hemifrån. Jag hade tagit min gymnasieexamen, blivit antagen till högskola och hittat boende i Stockholm. Jag var fortfarande väldigt underviktig och gick i behandling för min anorexia, men jag var på väg att tillfriskna. Det var jobbigt för mina föräldrar att acceptera att jag skulle flytta iväg, men det var ännu jobbigare för mig att bo kvar hemma hos dem. Där hemma skulle ätstörningen leva vidare, men i ett nytt hem, i mitt eget hem, där kunde jag välja att bli frisk.

Att flytta hemifrån vid den tidpunkten har gjort mig mycket gott! Jag flyttade inte för att mina föräldrar var elaka eller så, utan för att miljön fick mig att vara kvar i sjukdomen. Jag behövde självständighet, jag behövde förändring och jag behövde min frihet!

Ibland när jag åker tillbaka hem till dem på besök blir jag påmind om hur sjuk jag varit och varför det blivit så. Samtidigt är det roligt att visa upp hur mycket friskare jag är nu! Det finns både positiva och negativa saker i anknytning till ätstörningen vid besök hos mina föräldrar.

 Miljön påminner om när sjukdomen var som värst
 Anpassning till mina föräldrars matvanor leder lätt till kompensationstankar
 Det blir lättare att börja jämföra sina portioner igen

+ Mycket annan och efterlängtad god mat!
+ Bättre regelbundenhet med måltider
+ Lättare att ta det lugnt, slappna av och faktiskt njuta!

Jag gillar att åka hem ibland, men endast i korta stunder. Jag vill återvända till Stockholm innan jag blir allt för påverkad av miljön där hemma, för det är hemma här, i Stockholm som jag mår som bäst.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Friskhet finner vi när vi lever livet

July 2nd, 2014

Det är så många som har frågor kring sin sjukdom och hur man ska gå till väga för att handskas och bli av med den. Visst är det självklart att olika verktyg kan hjälpa en att må bättre och undvika sjuka beteendemönster, men dessa verktyg får en inte att bli frisk. Det som skiljer sig åt mellan “att leva med ätstörningen” och “att leva frisk” är i min mening självaste livet. Förmågan att njuta av det man gör i livet. Förmågan att ta vara på möjligheter, våga ta chanser, göra sådan man finner glädje i och att acceptera att allting inte alltid är bra, men att fortfarande kunna må bra.

Min erfarenhet är att i ensamma stunder då det inte finns mycket att göra blir det lättare för ätstörningen att finna sitt utrymme. Små saker spelar större roll: vad som ätits, hur mycket man rört på sig och kroppens mått etc. Dagar som jag omringas av personer jag trivs med och dagar som jag gör aktiviteter som jag finner glädje i, det är dagar där jag kan släppa ätstörningen för att jag fått så mycket energi ifrån min omgivning och de saker jag gjort. Sådana dagar känns ätstörningens sjuka beteenden inte relevanta att ta plats i mitt liv för en sekund. Då inser jag vad som verkligen spelar roll, och det finns inte utrymme för sjukdomen att kräva massa idiotiska saker.

Varför ska jag ställa mig på vågen när jag istället kan åka iväg och träna cheerleading i parken? Varför ska jag tvinga mig själv gå hungrig flera timmar när jag istället kan fika med en vän och ha en trevlig eftermiddag på stan? Varför ska jag gömma mig under täcket i mörker och ensamhet när jag istället kan sätta mig i soffan med pojkvännen och njuta av en bra film? 

Det är inte dessa enorma ting vi gör i livet som bringar oss den största lyckan, utan det är de “små” sakerna vi i gör i vardagen som får oss att må bra. Att leva ett sunt liv handlar inte om att göra underverk dagligen eller resa runt över hela världen. Det kan vara minst lika givande att tillbringa en kväll med spelande och ett glas vin hemma vid soffbordet som att åka på stans största nattklubb. Vad vi väljer att göra är upp till oss själva – vad ger dig mest energi tillbaka? En sak är säker, att ätstörningen tar och ger ingenting tillbaka, så varför välja den? Det är många som undrar hur de ska göra för att bli av med sin ätstörning. De flesta brukar ge tips på hur man ska äta, tänka och hantera känslor, vilket naturligtvis är en viktig del i tillfrisknandet. Mitt huvudsakliga budskap är inte hur man ska göra för att sluta leva i sjukdomen, utan det jag tror gör oss friska är att istället börja leva i livet.

http://www.flickr.com/photos/joebehr/4986222129/

Tags: , , , , , , , , , , ,

Jag har lidit, jag lever – ni lider, ni kommer att leva

July 2nd, 2014

Det gör ont, det gör ont djupt inom mig att se, att se hur magra ni är, att se hur dåligt ni mår, att veta hur ni misshandlar er själva. Det gör ont, för att jag har lidit mig igenom något liknande. Kanske var jag inte lika mager, kanske var jag magrare än andra, det spelar egentligen ingen roll, för vi behöver inte jämföra oss med varandra för att det ska synas att man mår dåligt. Jag ser, jag vet och jag lider med er.

Det är svårt för mig idag att verkligen minnas hur det var då, då man var sådär mager och anorexian hade näst intill full kontroll. Även om jag idag fortfarande har bestående problem med ätstörningen så är jag inte totalt inne i sjukdomen. Idag lever jag. Jag lever kanske med ätstörningen, men jag lever också med mig själv. Att vara så avmagrad och så sjuk som många blir av anorexia, det är inte att leva. Men det går att bli återupplivad från den “död” som man hamnat i, och när det händer så lever man med en förändrad syn på livet. Det blir en förnyelse, en förbättring, en uppenbarelse och ett liv med sundare värderingar om vad som är viktigt och inte.

Jag må fortfarande lida av vissa ätstörningstankar och beteenden, men jag är tillräckligt frisk för att må bra. Idag bygger jag mitt eget liv; jag har pojkvän, jobb, utbildning och träning som jag trivs med och som ger mig livskvalité. Ibland får jag ångest över det jag ätit, men jag äter allt. Ibland tänker jag på alla kalorier som förbränts under träningen, men jag tränar för att jag tycker det är kul. Ibland vill jag falla tillbaka i anorexian, men jag vill inte gå ned i vikt. Ibland känns livet hopplöst, men jag tycker att det är värt att leva. Ibland slår ätstörningens vilja igenom, men det är jag som har makten. Ibland känns det som att jag aldrig kommer att bli frisk, men då inser jag hur mycket friskare jag redan har blivit.

selfiesred

När jag ser hur denna förbaskade sjukdom förtär ert sinne och era kroppar önskar jag inget hellre än att rädda er från allt lidande. Jag skulle vilja rädda er alla, framför allt vill jag få er alla att tro att det inte alltid kommer att vara lika plågsamt. Jag vet att jag inte kan rädda er alla, men förhoppningsvis lyckas jag nå ut ett fåtal med hopp om en friare och friskare framtid. Det går att må bra igen, jag vet, för att jag gör det!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Sommarlov och frihet

June 16th, 2014

Nu har jag sommarlov på riktigt. Den sista rapporten är inlämnad och alla obligatoriska lagträningar med cheeleadingen har nått sitt slut. Dock har jag fortfarande jobb några dagar i veckan, men det är nödvändigt för inkomsten. 

Igår kändes det som att jag hade min första riktiga sommarlovsdag. Det var fint väder, solen sken och jag var i parken med ett gäng killar och stuntade. Jag fick flyga hela tiden och det gick riktigt bra. Återigen klarar jag av mer  avancerade stunt och självförtroendet steg några nivåer.

Efteråt käkade vi sen lunch på en thairestaurang. Hela dagen hade försvunnit. Det här är sommar och glädje för mig. Dagar som denna skyddar en från ätstörningen. Här vill jag inget annat än att njuta av frisk- och friheten!

Det får mig att inse hur viktigt det är att ha tid till att bara tramsa runt en hel dag. Och hur viktigt det är att inte vara så pass uppbokad att man inte hinner med att bara vara. För stunder som denna, där man bara gör någonting för att det är kul och utan tvång, det är stunder som man tar tillvara på livet på riktigt! Och utan dem blir livet bara massvis med tvång och måsten. Vad är livet utan friheten? 

Ska det verkligen behövas ett sommarlov för att få tiden till att bara vara och ha roligt, eller kan vi ändå försöka forma oss en vardag där vi faktiskt har tiden till det också?

stunt2

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Sommar = frihet

May 25th, 2014

Jag ser så mycket fram emot denna sommar!

Jag minns att förra sommaren var fylld med liv, glädje och möjligheter. Nej var inte ett acceptabelt svar från min sida. Jag skulle säga ja.. “ja”, “ja” och “JA!” och varför inte? Vad kunde hända? Varje aktivitet som jag tackade ja till skulle ge mig nya erfarenheter att bära med mig i ryggsäcken och de kunde dessutom visa sig vara bland de roligaste sakerna jag gjort.

Sommaren13

Förra sommaren tog jag mega stora steg mot friheten i livets mening. Den här sommaren börjar jag redan med att veta vad livet innebär för mig och det är någonting som jag ska ta till vara på. Utmaningen denna sommar blir att ta de sista stegen mot att lämna Ana bakom mig. Jag känner mig mer taggad än någonsin och jag är övertygad att om jag låter livet leka, som förra sommaren, så kommer jag att må tillräckligt bra för att klara av det.

Den här sommaren har jag ännu fler fantastiska saker i mitt liv än förra och jag har vuxit mig ännu starkare under årets gång (what doesn’t kill you only makes you stronger). Den här sommaren kommer att bli den sommaren som jag blir fri – det är bara en känsla jag har…

 

 

Tags: , , , , , , , , , ,

Tillbaka blickar som konkret exempel på framsteg

May 19th, 2014

Jag tycker det är svårt att försöka trösta sig med abstrakt prat om bubblor och ljus och vägar.
SsS

Tack för kommentaren. Det är du garanterat inte ensam om att tycka. För en del kan det “abstrakta pratet” ge mer insikt och hopp än något annat, medan andra behöver se mer konkreta exempel. Så, nu, från abstrakt till konkret.

Låt oss göra en tillbaka blick i historien. För ca 4 år sedan började jag insjukna i anorexian. Ett år senare startades denna blogg. Då skulle jag jobba för att bli frisk för första gången. Då var det extremt svårt att äta en normalstor portion och ännu svårare att acceptera en viktuppgång, men jag fortsatte att vandra framåt på något sätt ändå.

 

Maj 2012 skrev jag…

may2012

 

Här började jag besvara frågor som jag själv hade. Är det svårt att gå upp i vikt? Behöver man verkligen äta 2000 kcal? Vad händer när jag gör det? Blir jag tjockareEfter denna insikt kunde jag dela med mig utav det ljus som gått upp för mig och det hjälpte mig att ta nästa steg framåt.

 

Maj 2013 skrev jag…

may2013

 

Vid denna tidpunkt var maten inte längre ett problem. Jag hade rest en bra bit på vägen, tagit möjligheter och upplevt livsglädje. Nu kunde det vara svårt att greppa att jag en gång varit så sjuk, samtidigt som jag var osäker på om jag någonsin kommer att bli frisk. Ändå hade jag tagit mig såhär långt! Jag hade blivit så otroligt mycket mer fri från ätstörningen.

 

Maj 2014 skriver jag…

IMG_1010cropred

Om ni inte tror på att ätstörningen har en förmåga till att förblinda oss från det egentliga ljus som finns i omgivningen, om ni inte tror på att det går att må bättre genom att äta ordentligt, om ni inte tror på att det är värt att kämpa för att må bra, om ni inte tror på att vi tar oss framåt på livets väg hela tiden och om ni inte tror på att det finns en ljusare framtid, en framtid värd att sträva efter – vad gör ni då här? Vad har ni då gjort här på min blogg? För på något sätt är det precis dem sakerna som står beskrivna i mina texter. Alla mina erfarenheter under tre år med anorexia och alla lärdomar som gjorts på vägen. Har ni inte sett vilken utveckling som skett? 

Varje gång jag blickar tillbaka på den tid som varit blir jag påmind över hur långt jag egentligen tagit mig. Det jag menar är att i stunden kan allting verka som att man står och stampar på samma ställe, men även varje stampning tar en framåt, det går bara extra långsamt. Tiden står aldrig still, den går och går, precis som vi. Ibland vandrar vi in i ett dimmoln och ibland springer vi under solsken. Det är som det är och det tar den tid det tar. Kom bara ihåg att vi tar oss alltid framåt!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Det finns ljus – låt vägen ta dig dit!

May 15th, 2014

I de mörka stunderna befinner vi oss i en bubbla. En bubbla som polariserats för att hålla delar av ljuset ute. Där inne ser vi inte alla möjligheter och all glädje som går att finna i omgivningen. I de mörka stunderna ser vi inte vägen utanför, vi ser inte hur lång vi faktiskt kommit på vår åktur och vi glömmer bort att det faktiskt är den polariserade bubblan som håller ljuset borta. Ljuset finns, lika så finns möjligheter och även livsglädje.

Livet handlar inte om att må dåligt eller må bra. Det är en väg där vi stöter på alla känslor och tillstånd utav välmående. Att uppleva hur ett mörker återfinner sig i en liv, handlar inte om att vi gör tillbaka steg eller upphör vandra framåt på livets väg. Det är endast ett steg på vägen.

Du kanske inte ännu ser vilka fantastiska möjligheter som väntar bakom kurvan, men jag kan i princip garantera att när du väl tagit dig upp för denna backe så öppnas bubblan upp och ljuset släpps in. Där kommer du stå, nästan förvånad över hur långt du kommit och nästan glömt bort hur blind du varit utav bubblans polarisering. Har du verkligen åkt såhär långt?

Ja, för vi går hela tiden framåt på vägen, oavsett om vi vandrar i ljus eller mörker. Båda delarna kommer vi bemöta i livet. När vi kommit till insikten om att livet inte endast består utav mörker, då, då kan vi finna de saker i omgivningen som håller oss på banan. Då kan vi njuta av ljuset, våga ta möjligheter och uppleva livsglädje.

Det kommer fortfarande att finnas hinder på vägen, men ju fler vi hoppar över, ju starkare blir vi och desto lättare blir dem att bemöta. Bubblan kommer och går, men kanske lyckas vi att en dag picka hål på den. Kanske behöver den aldrig mer dölja ljuset i omgivningen för oss. Kanske kommer det en dag där vi aldrig mer behöver förblindas av ätstörningens dimma. Men fram tills den dagen får vi inte glömma bort att leva. För det gör vi, och nu vet vi även att det finns saker att leva för, det finns ljus och det finns glädje. Låt dessa saker hålla dig på vägen även när den tenderar att svänga, för att efter kurvan väntar de på dig igen – håll bara i dig och låt resan ta dig dit!

IMG_1010cropred

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Svar på kommentar “periodisk fasta”

April 12th, 2014

Ja, det är just det här med fasta 5:2 exempelvis. Folk påstås må så bra av det. Min ekvation i hjärnan får inte ihop det.
Jag har också varit på dessa föreläsningar, dock för 2 år sedan, och jag förstår inte riktigt. Hur kan kroppen behöva dessa måltider när typ 75% av befolkningen oftast inte äter dessa 5-6måltider.
De flesta jag känner äter 3 och ibland 4, ibland endast 2 och de mår så bra.
Vad jag ville komma med allt det här var att jag känner mig så förvirrad.
Jag har hört att kroppen inte mår bra av att äta så ofta, läst exempelvis “illustrerad vetenskap” som säger att vi lever längre med fasta.
Vad ska en ätstörd människa (som mig) göra för att förstå, undrar jag?!!
Dessi

Det är inga konstigheter att bli förvirrad över “hur man ska äta” av idag. Vart vi än gång får vi höra och läsa om olika tips, trix och dieter. Men är det verkligen så viktigt? Spelar det verkligen en sådan stor roll i längden?

Vi måste tänka på vilka dessa rekommendationer oftast riktar sig till. Hur fel skulle det inte vara om vi alla gick till frisören och blev rekommenderade att klippa oss i samma hårfrisyr? Vi har alla olika kroppar och vi måste vara uppmärksamma på att de dieter vi läser om i tidningar oftast är riktade till den överviktiga befolkningen. De rekommendationer som “vi” med ätstörningsproblematik bör ta till oss utav är ju självfallet den som rekommenderas av dietister på ätstörningsmottagningarna – låter inte det logiskt? De rekommenderar ju den kosthållning som anses vara sundast för oss och inte för överviktiga Svensson som inte alls har koll på hur mycket sötsaker den stoppar i sig på en dag.

Det glöms lätt bort att friska människor inte alls har lika stor koll på hur ofta de äter, jämfört med en person som är sjuk i ätstörningar. Frågar man en person på gatan skulle den säkerligen svara att den äter ca 3-4 gånger om dagen. Skulle man följa efter denna person en hel dag och dra ett sträck varje gång den stoppade något i munnen skulle det garanterat bli över 6 ggr/dag i snitt. Anledningen är att “vi” tänker varje gång vi äter något, men en frisk person reflekterar inte över att den ätit en fikabulle till eftermiddagskaffet, eller plockat några godisar ur skålen på vardagsrumsbordet. De räknar inte andra människor som en “måltid”, till skillnad från “oss” som tänker på varje bit vi ätit under en dag.

Påståendet om att vi lever längre med fasta kan säkerligen stämma till viss del, men frågan som jag ställer är: hur mycket längre lever vi? Jag vet inte hur det är med er, men jag tror inte att när jag är 116 år gammal blickar tillbaka på mitt liv och är tacksam över att jag plågat mig igenom periodisk fasta för att leva de där extra åren. Jag dör hellre vid 110 års ålder och lever ett liv där jag äter varierat, regelbundet och fritt!

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Det är såhär man mår bra!

March 11th, 2014

Ibland tror jag att vi tar livet på alldeles för stort allvar. Det är klart att vi ska vara rädda om oss själva och sträva efter att leva gott. Att må bra i livet är självfallet viktigt! Men det är lätt hänt att vi fokuserar alldeles för mycket på enskilda situationer och lägger alldeles för stor vikt i deras resultat. Ett val är inte hela livet, en dag är inte jordens undergång och en enstaka måltid är verkligen inte hela världen. Ett liv är så mycket mer än så – det är så mycket mer att jag inte ännu kan sätta ord på det.

Jag har kommit till den insikt om att livet går ut på att må bra – hur gör man det? För att må bra krävs det en balans och varje person behöver olika mycket av olika faktorer i livet för att de ska finna sig själv i balans. För mig är strävan efter ett hälsosamt liv en strävan efter en balans både fysiskt och mentalt.

En balans i sinnet vet jag underlättar för den fysiska balansen. Det är inte första gången ni hör mig påpeka hur viktigt det är med en positiv och sund inställning till livet. Anledningen till att jag återigen påpekar det är att det glöms bort. Innerst inne kanske man vet att det hjälper att tänka sunt, men att i praktiken alltid göra det är så mycket svårare. Med en sund och positiv inställning menar jag inte att allting alltid måste ses som “bra”, utan det handlar om att acceptera allt som inte är bra och förhålla sig till det på ett sunt sätt.

Det finns många ordspråk som sätter ord på livet på väldigt snygga sätt och sådana ordspråk är viktiga att påminna sig själv om. Ibland kan man utifrån egna erfarenheter formulera egna ordspråk som fint sätter ord på ett sunt tankesätt för sig själv.

Jag bevittnar ofta att personer i min omgivning lägger stor vikt i negativa tankar. Jag vet hur det påverkar ens eget välmående genom att ständigt “klaga” eller “noja” sig över jobbiga ting i livet. Det gör mig ledsen att inse hur många negativa tankar vi omringas utav. Det behövs definitivt spridas mer glädje i vårt samhälle. Den negativa inställningen till livet påverkar en och det är någonting som jag ogillar brutalt mycket hos mig själv. För mig är det viktigt att se det bästa i varje situation för att må bra. Jag vill se ljuset, jag vill inte “klaga” eller “noja”, jag vill ta det med en nypa salt, kasta skiten över axeln och fortsätta min livsresa med huvudet högt och fötterna på jorden.

Ibland när livet motarbetar ens lycka glöms det bort att det finns tankar som kan få en att fortsätta må bra, även när livet känns skit. Kampen för må bra i livet handlar om att stärka sina tankar och inställning sålunda att omgivningens skit inte kommer åt en.

Love Of Life Quotes Wwmbatus

Dessa ord formuleras som jag vill leva mitt liv. Det finns stunder som man ger upp och bara vill krypa under täcket och gömma sig från världen.. men till sist inser man att det finns glädje att hämta i de omgivande tingen om man bara lyckas ställa in sig på rätt tankar.

 

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Analys för förändring och förändring för utveckling

February 20th, 2014

Med tiden genomgår vi alla förändringar. Allt ifrån omgivning, beteende, yttre- och inre egenskaper förändras – de utvecklas. Vi genomgår en utveckling som inte enbart beror utav tiden, utan utav de saker vi lär erfara under tidens gång. En del personer får uppleva stora förändringar inom en del områden, medan andra knappt märker någon skillnad. Vi utvecklas alltså i olika takter, men vi är alla konstant under en utvecklingsfas.

Det jag delar med mig av här på bloggen grundas i den resa utav förändringar som jag har upplevt hittills. Min syn på livet och alla dess ting är fortfarande under utveckling, vilket medför att det även sker förändringar just nu, och så kommer det nog alltid att vara. Ingen människa är fullbordad med kunskap om livet och så kommer det alltid att vara. Det är en fantastisk sak att se vilka förändringar som skett i ens liv och man kan blicka framåt med en ovetande nyfikenhet över de förändringar som kommer att ske.

Analys är grunden till förändring.

En del saker och ting förändras utan att vi själva direkt kan påverka dem, t.ex. att kroppen växer, rynkorna blir flera och sommar blir till vinter. De är typiska yttre faktorer som automatiskt förändras med tiden. För att däremot inre förändringar ska ske måste vi själva genomföra en analys. Det räcker sällan med att någon annan berättar det för en, eller att man läser någonstans om hur det kan vara. Vi måste själva komma fram till den förståelsen i våra tankebanor för att verkligen kunna ta till oss kunskapen. När vi väl har analyserat oss fram till en ny kunskap kan vi äntligen dra slutsatser och genomföra den förändring som för oss vidare i utvecklingen.

Det är olika hur pass stor analytisk förmåga varje person har. En del behöver längre tid på sig för att förstå sig på förändringar och anpassa tankesätten utefter dem, medan andra kan vara väldigt kvicka med att dra slutsatser utifrån sin analys. Det viktigaste är att vi låter förändringarna ta den tid som krävs och att vi inte medvetet slutar utveckla vårt inre. Ju öppnare man är för ny kunskap, desto lättare blir det att ta till sig den.

Ibland kanske man tänker “tar det aldrig slut!” och då kommer någon tröstande själ som säger till en att det kommer att bli bra i slutändan – håll bara ut. För att vara helt ärligt så skulle jag påstå att “det tar aldrig slut”, inte så länge vi lever (och vem vet vad som händer sedan). Men det viktigaste är att veta att det är inte så att “lidandet” eller “nedstämdheten” aldrig tar slut, utan det är den utveckling som vi alla befinner oss i som aldrig tar slut. Lidandet och nedstämdheten vill jag påstå endast är en del utav den utveckling som vi genomgår. Vi får alla uppleva olika situationer i livet, olika saker förändras, och det är dessa erfarenheter som vi bör analysera för att vidare utvecklas.

Bara för att jag genomgått en sjukdom som anorexia och lärt mig att reflektera över hälsa och livet på en högre nivå medför inte att jag är allvetande eller fullärd. Det är många förändringar som ska ske i mitt liv och jag ser fram emot att fortsätta utvecklas. Ibland är det tuffare perioder och ibland är det lättare. Jag har lärt mig att se till varje situation som ett nytt tillfälle att inhämta ny kunskap som kan ta mig vidare i min utvecklingsresa.

Om vi vid 80-års ålder blickar tillbaka på det liv vi levt kommer vi knappast att tänka att 2-5 år varit en lång tid utav vårt liv, till skillnad från vad man kanske gör i ungdomligare åldrar. Med tiden utvecklas vi, och ju bättre vi blir på att analysera, desto snabbare kan vi genomföra de nödvändiga förändringarna för att vi ska må så bra som möjligt. Det finns ingen kunskap som är så pass trovärdig som ens egna erfarenheter. Lär dig analysera och våga lär!

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp