“Jag bryr mig om att må bra”

July 19th, 2015

“[…] hur det går för dig nu med allt? Tänker du fortfarande på kcal och hur ser du på din kropp nu? Tror du man kan bli 100% frisk? […]”
– Linda

Jag är faktiskt väldigt glad över att jag fick dessa frågor just nu. Det hände mig här om dagen. Att jag började vilja. Vilja gå upp i vikt. Eller nödvändigtvis handlade det inte om vikten. Utan jag tyckte att jag var för smal. På både armar och ben. Så nu är jag inte rädd. Inte alls rädd att äta som jag vill. Jag äter mig mätt och belåten. Jag känner mig fri.

Det handlar inte om att jag ska försöka proppa i mig mer mat än jag orkar för att lägga på mig, utan att helt enkelt släppa taget med ett ordentligt matintag som mål och se vart det leder mig. Jag lämnar över det till kroppen att bestämma. Jag vill att den ska må bra. Kanske går jag inte upp något, men får mer energi – och då är ju det bra. Kanske går jag upp lite utan att märka av det – och då är ju det också bra. För jag vill inte längre bry mig om att vara liten. Det fyller ingen gynnsam funktion i mitt liv. Jag bryr mig om att må bra!

Enda sedan jag avslutade min behandling har jag mindre brytt mig om hur mycket jag äter. Jag äter när jag är hungrig och det jag är sugen på och åh så skönt det är att inte vara rädd för att äta lite “för mycket”. Hellre det än att jag bryter ned musklerna som jag ändå försöker bygga upp. Och jag har fattat så mycket som att en liten skillnad i energiintaget sällan förändrar vikten, utan det förändrar energinivåerna i första hand.

Hade du frågat mig för några veckor sedan om man kan bli 100% frisk så hade mitt svar varit övervägande “nej”, i alla fall att jag inte tror att jag skulle kunna bli det. Men nu förstår jag att det handlar om vilket mål man har för sig själv. Är målet att förbli liten och smal, äta restriktivt, ständigt prioritera träning framför andra sociala aktiviteter eller att ha kvar kontrollen över matintaget så “nej”. Men lyckas man göra de förändringar i sin livsstil som hjälper en att värdera andra saker är sin kropp, vikt och ätande så blir mitt svar idag “ja”. Ja, jag tror att det går att bli helt frisk från ätstörningar. Jag tror det eftersom jag känner att jag är på väg dit just nu. Men jag tror också att det är lätt att falla tillbaka om man inte ser efter sig själv ordentligt.

Jag tror att man behöver ta lite distans ibland från de saker som tenderar till att trigga igång ätstört beteende. Ibland är det oftast en ambivalent situation eftersom det ofta är saker vi inte gärna släpper taget om. Kanske är det inte rätt stund att släppa taget om dessa saker, kanske är man inte redo just idag, och ibland är det faktiskt okej. Det är okej att inte bli helt frisk här och nu, men jag tror att det är viktigt att bära med sig att det kommer komma en tid som man blir redo att gå vidare. Och när den tiden kommer – omfamna den och låt den använda sin kraft för att lyfta dig till nya höjder. Längta efter förändringen och var nyfiken på framtiden. Den för mycket gott med sig, vi kan bara inte känna den vid ännu. Vi måste låta tiden göra sitt och lita på att allt kommer att bli precis som det ska i slutändan. :) Det kommer att bli bra!

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

En bra flyer är en smal flyer – eller?

December 8th, 2014

Det är nog svårt att undgå att uppfatta att cheerleading är och har varit en stor motivationskälla för mig i mitt tillfrisknande. Däremot så finns det en del i det som kan verka triggande. Det är synen om att ju mindre flyern väger, desto bättre är den. Det här är någonting som ingen säger, men i princip alla tänker.

Det är inte så konstigt egentligen att dra slutsatsen att det är lättare att kasta/lyfta någonting som väger lite. Men i denna slutsats tar man bara hänsyn till en utav de fysikaliska enheterna; massan. Jag skulle ju inte påstå att det är lättare att kasta iväg ett papper än en sten, även om pappret väger mindre. Samma sak att det är lättare att snurra på en stark järnpinne än ett torkat grässtrå. Så om vi skulle ta hänsyn till andra enheter som position, form, styrka osv. så skulle det inte alls vara så att den som väger minst är den bästa flyern.

Om man vill bli bra i cheerleading så är ju att gå ned vi vikt det sämsta man kan göra. Det gör ju sådant att man inte har samma energi till träningarna och inte kan prestera till fullo. Att svälta sig själv och tro att det ska gå bättre är så fel som det kan bli. Tänk vilken skaderisk man utsätter både sig själv och sina lagkamrrater för. Hör jag att mina baser inte har ätit på länge så säger jag “jag stuntar inte med dig förrän du har ätit något”, för dessa personer ska jag kunna lita på att de kan fånga mig och har de inte tillräckligt med energi i systemet ökas risken för skador. Sedan finns det säkerligen en del som klarar av att prestera trots att deras kropp ligger på en skadlig undervikt. Kul för dem, men synd om deras kropp!

Tags: , , , , , , , , , ,

Stolt över att äta mer

July 24th, 2013

Ett tag skämdes man över att äta ordentligt. Det var som att andra skulle tro att man plötsligt blivit frisk om man åt tillräckligt. Jag var ju anorektisk, då kunde jag inte äta mer än andra. Ändå var det en själv som vägde på tok för lite, det var en själv som behövde den där extra näringen. Men det fanns en viktuppgång som skrämdes, det fanns en sjukdom man inte vågade lämna bakom sig..

..nu blir jag stolt när jag äter mer än andra. Nu vill jag inte förknippas med anorexin. Idag är jag fortfarande liten, men vill då allt visa att jag kan äta ordentligt! Stoltheten växer och ätstörningen suddas bort. Jag kan äta. Jag vill äta. Jag äter!

Mormor lämnade halva hennes sallad - så JAG åt upp den!

Mormor lämnade halva hennes sallad – så JAG åt upp den!

Efter jag hade avnjutit HELA min måltid.

Efter jag hade avnjutit HELA min måltid.

Därpå en massa shopping!

Därpå en massa shopping!

Tags: , , , , , , , , , , ,

Jag är liten, smal och mår bra – dags att våga lita på det

May 14th, 2013

Med en hel del tankar om hur jag ser ut nu; smal, muskellös, rundare, större eller mindre, har jag tagit mig genom dessa veckor utan behandling. Jag tänker inte ljuga för er och säga att tankarna inte finns där, att ätstörningen är borta eller att jag inte längre vill sträva efter att vara smal. Jag vill vara smal, och när jag känner mig större så slår ätstörningen till. Då känner jag mig sjuk.

Skillnaden på när jag var riktigt sjuk och nu är att jag låter inte tankarna påverka mitt beteende i det stora hela.

  1. Jag kan tänka att jag blivit tjockare och måste banta, men jag gör det inte. För att jag vet att jag måste äta. Jag vill äta.
  2. Jag kan tänka på kalorierna som förbränns när jag springer. Men jag springer inte för att förbränna.
  3. Jag kan tänka på hur mycket mat jag äter och att jag kanske bör hoppa över en måltid för att gå ner igen. Men jag hoppar inte över en måltid för att jag vet att det ändå kommer att behöva ätas ikapp senare.
  4. Jag kan även tänka att jag aldrig kommer till att bli helt frisk. Men jag vet att framstegen som jag gjort de senaste året visar en uppåtgående trend och det finns inget som hävdar att det inte kan fortsätta på den vägen.

När tankarna kommer känner man sig sjuk. Men när man tänker tillbaka så ser man att man har gjort framsteg. Det är till och med framsteg att ha tankarna, men att inte göra någonting åt dem!

Det jag ska jobba på fram tills nästa träff är min kroppsuppfattning. Jämförelsen med andra och bekräftelsen på att jag fortfarande är smal. Jag ska inte behöva kolla min kropp flera gånger om dagen för att se att jag fortfarande är smal. En del dagar ser man inte smal ut, och då kommer gärna ätstörningen på besök. Men kroppen har inte förändrats, det är endast ens egen syn på den. Kroppen är i stort sett den samma.

Jag har gått tre veckor nu utan att väga mig. Har jag gått upp? Har jag råkat tappa i vikt? Har jag klarat mig själv?
Vikten var densamma!
 Jag har fått mens och jag är viktstabil! Dags att våga lita lite mer på mitt eget omdöme och min egen kropp!

Jag är liten och smal. Det är inte bra för mig att kolla mig själv i spegeln dagligen. Det är inte bra för mig att jämföra mig med andra. Jag är liten och smal.

Think you are beatiful. Think you are strong. That is who you'll become and the world will look the same.

Think you are beatiful. Think you are strong. That is what you’ll see and who you’ll become.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Tjocka människor har inte minsta storleken

September 11th, 2012

Självkart att 5 kg i kroppsvikt börjar märkas. Förändringarna är skrämmande. De nyaste byxparen går inte att knäppa, och dragkedjan måste vara neddragen för att man ska kunna sitta. Det är inte kroppen som är för stor, utan byxorna som äntligen blivit för små. Istället provade jag mina andra gråa byxor som jag kunde ha för över ett år sedan – DE SATT PERFEKT!

1. Jag har lagt på mig
2. Det är fortfarande den minsta storleken i dam
3. Mina snyggaste byxor sitter äntligen snyggt på mig

När paniken över förändringen började komma, när tjockhetskänslorna tog vid så ersatte jag dom med “snygghetskänslor”. Jag kände mig snyggare. Snyggare är inte en undervikt. Snyggare är normalt smal med rumpa och lårmuskler. Snyggare var ju precis det man ville bli! 

Nu ska jag känna mig stolt, stolt över att jag inte är avmagrad och stolt för min kropp.

Tags: , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp