Bränn inte ut dig själv – vila lite varje dag

October 8th, 2015

Det är skrämmande att tänka på, hur överaktiv jag varit tidigare och hur pass många som andra som är det idag. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna ta det så pass “lugnt” som jag gör nu, och ändå kan det vara stressigt vissa dagar. Men att göra mer än vad jag gör nu, visst skulle jag säkerligen klara av det, men jag skulle inte må bra.

Sålunda kan jag dessa dagar ställa mig förundran till hur alla andra klarar av att samtidigt studera heltid, jobba, träna och sitta med i styrelser eller dylikt. Ja, det där var jag för två år sedan. Och då mådde jag faktiskt bra av det! Människan är skapt för att klara av stora belastningar periodvis. Det är en nödvändighet för vår överlevnad. Men det förutsätter också att den inom sin tid får återhämta sig från allt arbete, för återställs inte systemen kommer de att krascha.

Utbrändhet. Oavsett om det är en liten eller stor krasch in i väggen tror jag att det är extremt svårt att komma tillbaka på samma nivå med det som en gång bränt ut en. Kroppen protesterar. Hjärnan protesterar. Den vill inte utsättas för liknande igen. Den säger helt enkelt ifrån! Och det är ju en fullkomligt nödvändig mekanism för vår överlevnad också.

Vila. Är inte bara underskattat när det kommer till träning, utan också i vardagen. För mig känns det guld-värt att varje morgon inte behöva stressa iväg till skolan/jobbet utan att få äta min frukost i lugn och ro. Samt att någon gång under dagen få tillfälle att koppla av, kanske hinner jag hem någon gång under eftermiddagen för att fika, slösurfa och ta en power-nap. Dessutom nedvarvningen innan läggdags är bland det viktigaste, och genom att kunna haft små pauser under dagen går hjärnan inte på samma högvarv när det väl blir dags för att sova.

Hjärnan behöver ha tid att bearbeta intryck och insikter som uppkommer i vardagen. Befinner man sig konstant i rörelse och lyckas inte finna tiden att koppla av emellan varven kommer all bearbetning behöva ske vid kvällsskedet. Detta är någonting som många upplever skapar sömnstörningar – hjärnan går på högvarv.

Det går. Att förändra sin livsstil. Många uttrycker sig som att de är fast i sitt jobb, måste plugga hela dagen, eller hinner inte äta ordentligt. Nu kommer jag vara rätt så hård. Jag har själv befunnit mig i en sådan situation, och inte alls för särskilt länge sedan. Jo, det går att förändra sitt liv sålunda att du hinner med att ta hand om dig själv.

Allt handlar om prioriteringar och vilka krav som ställs. Ställer du kravet att du måste bli färdig med de uppgifterna idag, ja, då kanske du blir illa tvungen att offra lunchrasten till arbetet. Men ofta finns det ingenting annat som verkligen säger att du måste göra någonting. Visst har vi alla skyldigheter gentemot vår arbetsgivare, men vi måste faktiskt inte jobba på det jobbet, eller vi måste faktiskt inte jobba en 40 h /vecka. Eller så måste vi inte ha alla de ansvarsposterna vi har, kanske vore det mer hälsosamt att fokusera på endast en sak i taget. Det är oftast ens egna krav som skapar alla dessa måsten. 

  • Jag måste inte ta min civilingenjörs examen på de utsatta fem åren. Jag måste inte ta den över-huvud-taget!
  • Jag måste inte gå i landslaget och ägna all min fritid åt träning. Jag måste inte träna över-huvud-taget!
  • Jag måste inte studera heltid och ha extra jobb på sidan om. Jag måste ingenting annat än det jag förväntar av mig själv.

Det jag gör nu är att studera på 75% och tränar så mycket jag orkar, och tro mig – det är tillräckligt, i alla fall till en början. Den enda skillnaden är jag inte går varje dag och känner panik och ångest över att jag inte alls hinner med mitt liv. I lugnare perioder känner jag att jag gärna skulle vilja göra något mer, men ett tag till vill jag ligga lågt, för det är så obeskrivligt skönt att hinna med sig själv.

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

“solen skiner inte alltid på toppen av berget”

September 22nd, 2015

Jag ska vara ärlig med er.

Det kommer kännas konstigt, att inte längre ha en behandling att gå till. Det kommer kännas ovant, att inte längre känna dig tvungen att gå upp i vikt. Du kommer bli chockad, över att det inte längre känns ångestfullt att äta. Och det kommer vara svårt att tro, att man någonsin varit sjuk.

Det kommer även tillfällen när du längtar tillbaka. Det kommer finnas dagar du inte vet vem du är. Du kommer att bli triggad till att bjuda in ätstörningen i ditt liv igen. Och du kommer tro att det skulle få dig att må bättre.

Men du kommer också till att kunna påminna dig själv om varför du lämnat sjukdomen bakom dig. Du kommer kunna vara stark nog att stå emot. För du kommer veta att livet inte är bättre med Ana, och att du är mycket gladare som frisk.

Det känns viktigt för er alla att veta att solen skiner inte alltid på toppen av berget. Och även Gud har sina tvivelaktigheter. Det som skiljer sommar från vinter är att man vet att efter natten kommer dagens ljus att återigen skina och man kan kliva upp ur sängen med värme inombords. När hettan blir som värst kanske man längtar efter vinterns kyla, men det vi egentligen behöver är att ta oss ett svalkande bad i sjön så kommer vi återigen uppskatta de strålar som värmer vår kropp.

Jag skulle inte vilja leva ett liv utan toppar och dalar. Motgångar är det som gör oss starkare och funderingar utvecklar medvetandet. Det är okej att tvivla, men i tilltron om att man i slutändan landar i det som gynnar en i längden.

Tags: , , , , , , , ,

Stress – den naturliga reaktionen

May 4th, 2015

Genom att studera “stress och hälsa” har jag oundvikligt börjat reflektera mer kring samhället och de stressrelaterade beteenden som jag observerat. Det har blivit så uppenbart att det inte är dig eller mig det är fel på. Vi är inte konstiga som ligger förstenade i soffan eller ryter oavsiktligt på våra föräldrar. Det är inte vi som är dåliga som inte hinner med allt på en gång eller att vi glömmer bort när vi skulle ha prov. Det är inte konstigt att man får sömnproblem eller inte lyckas sortera alla tankar. Faktum är att våra hjärnor är inte tillräckligt utvecklade för att kunna anpassa sig efter det informationssamhälle som existerar idag.

Vår hjärna är anpassad för att utlösa en stressreaktion när den möter på en björn i skogen och av idag utlöses samma reaktion när mobilen helt plötsligt startar om sig, eller när man har 10 olästa mejl i inkorgen. Kroppen ställer in sig på flykt eller kamp. Hjärtfrekvensen ökar och adrenalin utsöndras, nu kan vi springa snabbare och längre än vanligtvis, och vi känner inte av bettet som vi fick av djuret – vi försöker överleva. När vi hittat ett gömställe får kroppen tid att vila, återhämta sig, faran är över.

Så när läraren ger oss ytterligare en inlämning denna vecka samtidigt som föräldrarna tjatar på en att hjälpa till med flera olika hushållssysslor sker en liknande reaktion – vi blir stressade. Vi vill antingen fly eller reagerar fientligt. Hjärnan säger att detta är en hotfull situation. Fly och skit i att plugga överhuvudtaget, lägg dig framför tv:n och spela död så kanske du överlever, eller inta en stridsposition, ryt tillbaka och protestera.

Vi är inte konstiga. Kroppen fungerar precis som den ska. Det är faktiskt samhällets utveckling som förväntar sig att vi ska vara något annat än de människor vi faktiskt är. Vad vet jag inte… Robotar? Ailens?

Tags: , , , , , , , , , , ,

Snart rullas det på igen – vad vill ni se mer utav på bloggen detta år?

January 7th, 2015

Jag ber om ursäkt för bristfällig uppdatering de senaste veckorna. Den främsta anledningen till detta är att min dator har varit på service, men jag förväntar mig att den återvänder till mig i slutet av denna vecka. Sedan har jag även haft fullt upp med tenta-plugg de senaste dagarna, vilket har lett till att bloggandet fått hamnat i frysen ett tag. Men nu har tentan passerat mig och så fort min dator hittar hem igen kommer inläggen att sprudla fram – det finns ju mycket jag har att dela med mig av nu! Det är verkligen mycket som har hänt, både med mig, mitt liv  och min omgivning. Det ska bli spännande att få sätta ord på allt!

Jag vill passa på att be om feedback inför det nya året – bra/dåligt? mer/mindre utav? förslag på nya infallsvinklar? :)

Det är förståeligt om många vill läsa mer om ätstörningar eftersom det är i den änden som skrivandet började. Men ju friskare jag känner mig, desto mer fokus kommer att ligga på sunda synsätt och andra delar i ett friskt liv. Självklart kommer ätstörningen och kampen med den att finnas med, men jag rekommenderar starkt att söka/bläddra bakåt i bloggen emellanåt. Det finns en hel del go’bitar till insikter att läsa om där. 😉

Tags: , , , , , , ,

Skolan kan också motivera en till att bli frisk

December 10th, 2014

Jag skulle vilja spinna vidare på inlägget Vad är viktigast just nu – bli färdig med skolan eller bli frisk?. Där uppmärksammades fördelen med att ge sig själv tiden att bli friskare och tillåta sig själv att pausa skolan under en period. Det är någonting som kan vara otroligt värt i längden. I detta inlägg vill jag lyfta fram ett annat perspektiv, varför det kan vara bra att fortsätta gå i skolan parallellt med behandling.

Det är en väldigt ensam sjukdom, att ha en ätstörning, och ensamheten i sig leder lätt till en förstärkning i ätstörningen. Det är väldigt vanligt att socialt liv avtar mer och mer, inte för att man medvetet vill undvika andra människor utan för att intresset försvinner och energin inte räcker till. När man börjar i behandling ligger mycket fokus på maten, men maten är svårare att få till om man inte känner motivation. Man känner sig oftast väldigt inne i sjukdomen och det blir svårt att föreställa sig ett liv utanför den.

Att pausa från skolan ett tag för att få ordning på maten kan vara ett väldigt klokt drag i de flesta fallen, men jag kan relatera till mig själv, när jag var som sjukast. Jag valde att fortsätta kämpa på med skolan, för jag hade redan tappat dansen, politiken och festandet. Det var inte många saker som höll mig kvar på jorden. Skolan kunde vara en sådan sak. För risken finns faktiskt att när man tar bort saker som behövs finnas i den “friska vardagen” isolerar man sig ännu mer i ätstörningen. Det finns inte så många fler saker att leva för längre.

I många fall tror jag att det kan vara hälsosam att avbryta saker som bringat stress och prestation under en period, men för en del kan det faktiskt göra mer skada än nytta. Jag tror det viktigt att man lyssnar till sig själv och våga lita på vad behandlare och föräldrar säger. De ser ofta på situationen från en sundare perspektiv än en själv. Även om det kunde vara bra för mig att fortsätta studera under min sjukaste period så tror jag att det hade underlättat mitt tillfrisknande att pausa skolan ett tag. Jag kanske hade fallit djupare i sjukdomen, men jag hade också kunnat blivit friskare snabbare.

Egentligen behöver det inte alltid vara antingen eller heller. I vissa fall behöver man kanske endast välja bort vissa kurser, eller sänka studiefarten. Det viktigaste är att man ger sig själv det som man behöver för att kunna jobba för att bli frisk på bästa sätt, oavsett om det är att kämpa på med skolan eller faktiskt ta en tillfällig paus.

Jag har träffat många som låtit skolan vara en motivationskälla till att bli frisk (inte minst mig själv). Men jag har också träffat många som efter en sjukskrivning eller sänkt studietempo också kunnat inse nödvändigheten i det för att bli frisk (mig själv även här). Jag vill därmed inte säga att det ena är bättre än det andra. Kanske är både och nödvändigt? Det enda man egentligen kan göra för att hitta det som är bäst för en själv är att prova sig fram. Blir det inte bättre genom att fortsätta studera – ta en paus. Blir det inte bättre av att vara sjukskriven – se om du kan börja studera igen. I vissa fall finns det medicinska skäl till att man faktiskt inte ha något val och då är det som det är med det. Men om du har ett val, passa på att göra det som gynnar dig i längden, för till sist kanske du hamnar i en sådan situation där du inte längre har något val. Så se till att ta hand om dig, oavsett om det är skola eller inte.

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Ledigheten fick mig att sluta med ett sjukt beteende

July 26th, 2014

Jag ser ett samband.

Den senaste veckan har jag inte varit schemalagd på att jobba. Jag har hunnit åka hem och hälsa på mina föräldrar, träffat gamla vänner, solat, badat, varit ute och sprungit, lagat massvis med god mat och ja, bara varit ledig. Samtidigt innebär ledigheten för mig att storstäda, förbereda sig inför skolstart och planera resor. Att vara ledig för mig innebär inte att ligga hemma och göra ingenting, utan det handlar om att göra saker som man vill men inte lyckas hitta tid för annars.

Under de senaste dagarna har jag verkligen mått bra. Jag har varit den energisprudlande, äventyrslystna och kreativa mig själv, som jag alltid vill kunna vara. Förutom denna positiva förändring har jag registrerat att jag omedvetet slutat med ett visst kompensationsbeteende. Ett beteende som skett regelbundet under de senaste halvåret, men som nu inte alls känns relevant längre. Det är en enorm lättnad som bevisar att det går att bli friskare vi behöver bara må bättre i vardagen!

..sedan är det naturligtvis inte lätt att göra det. Men enligt min upplevelse förminskas ätstörningens utrymme och dominans i takt med att ens livskvalitet ökar. Därför skriver jag inte endast om tips och råd för att hantera ångesten och sjuka beteendemönster, därför skriver jag om vikten att må bra i sitt eget liv.

 

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Hur ska man våga gå upp i vikt när man inte ser hur smal man faktiskt är?

June 22nd, 2014

Snälla om du har några tips på hur man ska våga gå upp alla de där oändligt och skrämande många kilona ens ätstörningsenhet “kräver”? Jag har anorexia men kan inte alls förstå det. Visst, jag förstår att mitt tänkande inte är normalt men jag tycker inte alls jag borde gå upp i vikt då jag anser att min kropp är normalbyggd och om inte större. Det spelar ingen roll vad min behandlare säger om BMI hit och dit, jag hör ju vad han säger att mitt BMI är för lågt, men det spelar liksom ingen roll. Jag ser ju vad jag ser, och i jämförelse med andra tjejer i min ålder är jag inte ett dugg mindre än dom. Faktum är att många är mindre. Och detta får mig att tvärt tvivla på att en viktuppgång är “måste”. Vill även passa på att säga att jag ÄLSKAR din blogg, den är ett sådant enormt stöd! ♥ Har också en egen blogg där man kan följa min kamp mot anorexin-http://nattstad.se/mynu Hoppas du svarar, för är känner mig helt uppgiven. :( Kram!
– My

Hej käraste!

Jag förstår att det känns frustrerande att höra alla anledningar till varför du måste gå upp, men att inte riktigt känna det eller se dem själv. Kanske kan du använda din förståelse för att din syn har blivit förvriden och våga lita på de personer i omgivningen som kan se detta från utomstående perspektiv (inte ätstörningens)?

Jag har nyligen besökt din blogg och det syns tydligt på bilderna där att du är långt ifrån lika stor som andra tjejer i din ålder. Visst är många tjejer smala av idag, speciellt i tidigare tonåren, men du är faktiskt MAGER. Jag känner inte till vilket BMI du ligger på, men jag är övertygad om att det är alldeles för lågt för att din kropp ska fungera optimalt. Detta säger jag inte för att peka ut dig eller kritisera, utan detta säger jag för att du förhoppningsvis kommer att inse det själv snart. I alla fall våga lita på det som andra säger.

Jag vet inte hur länge du följt min blogg men ovan kan du se en bild på mig från innan och under anorexian. Den första var en frisk tjej som aldrig skulle tänka tanken om att hon var för tjock. Den andra bilden var en tjej som hela tiden ville bli av med mer och mer magfett. Det spelade inte roll vad BMI:t visade på, men hon var inte tillräckligt smal. Varför? För att hon var sjuk. För att hon var så underviktig så hon kunde inte se sig själv och tänka normalt. Den andra tjejen är den smalare och ändå är det den första som tänker att hon inte kan bli tjock. Säger inte det någonting om hur anorexia, näringsbrist och undervikt kan påverka vår syn på kroppen?

Idag är jag inte hela vägen i mål, jag har fortfarande en viss undervikt att ta bort och det är svårt, speciellt när man inte ser hur smal man är. Det går inte att gå runt och vänta på att man ska se det, för jag har väntat snart i 3 år och hade jag inte börjat lita på siffrorna och andras kommentarer hade jag inte haft någon insikt alls och skulle förmodligen ligga inlagd på sjukhus med dropp. Jag hade inte flyttat hemifrån, klarat av 2 års civilingenjörsstudier, tävlat VM i cheerleading, träffat min bästa vän, kunnat jobba eller blivit tillsammans med min pojkvän. Det går inte att vänta på att konkret vilja gå upp i vikt för det kommer man aldrig vilja med anorexia, utan det gäller att hitta motivation till att vilja bli frisk (och därmed vilja ta bort undervikten).

Jag har varit i en liknande plats där du verkar befinna dig idag, och jag har tagit mig såhär långt. Det gör mig övertygad om att du också kommer att ta dig ur detta. Jag hoppas att även detta inlägg lyckas ge dig stöd. Du förtjänar ett lättsammare, friskare och lyckligare liv!

Varma kramar!

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Vi behöver inte gömma oss bakom murar

June 12th, 2014

Jag tror att många, inte minst jag själv, räds för att be om hjälp i mörka stunder i farhågan att lägga belastning på personer man älskar. I stället bygger man upp murar för att dölja sin sorgsenhet och söka trösten hos sig själv, men inners inne finns den en förhoppning om att närstående ska slå ned dessa murar och omfamna en med kärlek och varma kramar.

Likt som alkoholisten inte ber sin fru att tömma ut flaskan när den törstar efter spriten, vänder vi oss ogärna till närstående för hjälp när mörkret kallar, även det vore det bästa för både en själv och personerna i omgivningen. I stundens hetta kan det mörker som sveper över en kännas mer tilltalande än att samla styrka för att be om att få sina grundläggande behov tillfredsställda. Ingen vill behöva be om kärlek. Kärleken ska vara tillräckligt stark för att kunna slå ned de starkaste murarna och tillräckligt uthållig för att klättra över de högsta staketen. Kärleken ska hjälpa, kärleken ska se, speciell när det inte bes om.

Men även de som ger oss kärlek är människor, likt som vi själva. Om vi bygger upp murar och önskar att de ska klättra över, måste de få veta att vi vill ha dem på vår sida. Kärleken vill göra det bästa den kan för att hjälpa, men det ligger ett ansvar på oss själva att kalla på dem. Närstående vill sällan annat än att hjälpa till, det är endast vi själva som inte vill vara till besvär, men för de andra är det mer besvärligt att se, men inte få vara med och förstå.

Det krävs ett viss mod för att våga, men vågar vi sänka våra murar så att de vi älskar klarar av att hoppa över kommer de kunna omfamna oss med kärlek och inte längre behöver vi sörja i ensamhet.

Tags: , , , , , , , , , ,

Prestation på gott och ont

May 17th, 2014

Hos personer med anorexia finns det, som väl känt, en hel del gemensamma drag. Ett utav dessa är höga prestationskrav. Vi vill gärna vara bäst i skolan, bäst i sporten, bäst på jobbet, bästa vännen och så småningom vill vi även vara bäst på att vara smal.

Det är inte fel att ha höga ambitioner och vilja prestera sitt bästa. Det är en fantastisk egenskap som säkerligen gör att vi även håller oss mer motiverad till att göra det som krävs för att nå långt. Det gör det lättare att utvecklas och bidrar säkerligen till en god grund att stå på inför framtiden. Det är heller inte fel att vilja vara smal. Det är definitivt inte konstigt att det är någonting som lockar utav idag – det är ju ett sådant ideal som har speglats i hela vår uppväxt.

Problemet uppstår när dessa saker går till överdrift. När kravet på att vara hälsosam övergår till ett skadligt beteende, eller när viljan att vara smal dominerar hela ens liv. När kraven blir högre än mänskligt och när prestationens utkomma erkänner vårt självvärde.

Det är nästan otroligt att en sådan oväsentlig sak som att vara smal kan upplevas som en näst intill vital. Visst, att lägga ned tid på att klara av studierna eller lära sig spela ett instrument, men att lägga ned sådan kolossal stor del av tiden på att sträva efter att vara bäst på att vara smal… det är sjukt!

Visst, har vi, som känt, en känslighet för prestationsinriktade situationer och höga krav. Däremot anser jag inte att vi helt och hållet bör undvika att ha krav eller vilja prestera – det är ett naturligt drag! Däremot måste vi lära oss att göra det i rimlig mån och att inte låta prestationen sätta ett värde på oss själva. Problemet uppstår när det vi är utgörs av det vi gör. För vi är inte det vi gör, utan vi gör det vi gör och är det vi är. Det är en jätte fin egenskap att vilja vara duktig, så länge den strävan hålls inom sunda ramar.

Allt handlar om balans mellan vad vi vill uppnå och till vilken bekostnad?

T.ex. istället för att räkna kalorier så sätter jag mig och studerar kommunikation och maktbehov hos ledare, som resulterar i…

UCK betyg

 

Även om jag har ett behov av att vara duktig, så har jag all rätt att vara stolt över goda prestationer.

Det är inte fel att vilja vara duktig, så länge kravet på att prestera på topp inte upptar en dominerande del utav ens liv.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Inspirationen kommer ifrån både de bra och dåliga dagarna

March 13th, 2014

Vart får du all din inspiration ifrån?! Har du aldrig riktigt dåliga dagar? Kraaam <3
Linnea

Vilken väg vi än vandrar i livet kommer det att finnas både med- och motgångar. Inget liv är lätt att leva, men det underlättar inte att fastna i alla negativa tankebanor. Såklart hamnar vi alla i dem ibland, och det är då vi bör dra nytta av livets läxa; att ta oss ur dem. Annars fastnar vi i oron över morgondagen och glömmer vi bort att njuta av livets goda precis som det är.

Vi gör alla misstag, men det finns ingen anledning att rymma från dem. Misstag lär, och desto fler vi gör desto mer lär vi oss. Var inte rädd för att misslyckas och var inte rädd för att försöka igen! Ju sämre det blir, desto mer kämpar vi och desto starkare blir vi!

Ibland känns det som att man håller på att bli galen. Man grottar ned sig i sjuka tankar och funderar över livets mening. I stunden känns allt knas, men efter en tid inser man att det är slöseri med tid att tänka så sjukt. Det finns ingen vinst i att ägna all sin tid åt någonting som inte kommer att ge en någonting tillbaka.

Jag är övertygad om att jag inte är den enda som känner så, och i stort sett allting som jag skriver här på bloggen är för att dela med mig av de läxor som livet lär mig. Min inspiration kommer alltså ifrån mina egna erfarenheter och lärdomar. För mig är det inte viktigt att berätta att jag haft en riktigt pissig dag eller känt massvis med ångest över vissa saker, för att det vet jag att alla gör ibland. För mig är det viktigare att berätta hur man kan tänka för att hjälpa sig själv ur de negativa tankebanorna som uppstår vid sådana situationer. För mig är det viktigare att lägga fokus på lösningen än problemet.

Vi har alla våra problem och det handlar inte om att försöka undvika dem eller grotta sig ned i dem. Problem och dåliga dagar kommer alltid att komma i våra vägar. Det handlar om hur vi ska lära oss att hantera dem för att kunna fortsätta njuta av livets resa.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp