En lyckad resa

April 29th, 2015

Snart är denna resa slut och jag kan sammanfatta den med ett ord: LYCKAD! Jag har haft en underbar tid tillsammans med underbara människor och massvis med cheerleading och shopping. Innan resan var jag ärligt talat lite orolig, framför allt för den sociala biten, men den visade bli den bästa delen av hela resan. Träningen har fått läggas åt sidan, plugget har fått skjutits fram och pengar har spenderats. Jag har faktiskt tagit vara på denna resa, vilket var mitt mål! Jag är supernöjd och hoppas att kunna återvända hem till vardagen i Sverige med full mättnad av skratt och fina minnen.

11169004_10153334589290086_706808052_n (1)

Tags: , , , , , , ,

Den bästa helgen i månaden

December 14th, 2014

En helg varje månad har jag träning med det svenska cheerleading-landslaget. Denna helg hade vi vår tredje träningshelg tillsammans och det är så fantastiskt att få vara med i detta lag. Det är sådan härlig stämning och vi gör framsteg varje träning. Om jag fick bestämma skulle jag vilja träna med detta lag varje helg! :)

I fredags började min grupp äntligen sätta rewind och jag dubblade ner från scale för första gången! Sådana framsteg bringar en ren lycka! 😀 Dessutom fick jag några kommentarer om att jag hade blivit mycket starkare och stabilare (det kanske man får tacka viktuppgången för?) 😉

 Här är delar av det som lyckades bli fångat på video:

Tags: , , , , , , , , , ,

En hel helg med det jag brinner mest för i världen

August 8th, 2014

Det blev en impulsresa ned till Borås för att träna partner stunt på Cheer Summer Camp. Varför inte? Jag har ju ledigt från jobbet och vill åka. Det blir ju en fantastisk upplevelse där jag kan lära mig otroligt mycket. Sommaren är den tiden på året som vi verkligen bör ta tillvara på möjligheter och göra sådant vi brinner för.

Jag måste erkänna att det kändes lite jobbigt till en början att inte åka hit med en partner som jag klarar särskilt avancerade stunt med, man vill ju visa upp sitt bästa för att kunna utvecklas enligt sin maximala kompetens. Men efter idag känns mina bekymmer som bortblåsta. Jag samlade modet att på eget initiativ prova stunta med andra baser och det var nog det bästa jag gjort. Trots att man tränat hela dagen och kraften i benen är helt slut fortsatte vi stunta några timmar på kvällen. Det var så kul! ”Hur orkar du fortfarande?”, frågade en bas. ”Jag får ju energi av detta!”, blev mitt svar.

Just nu känns det som att jag dansar lite på moln. Det är fascinerande vilken glädje cheerleading kan ge mig. När man lär sig nytt, när det går framåt och man känner sig duktig. Ja, just det: duktig! Det är inget fel med att känna sig duktig. Här handlar det inte om att vara duktig på att förbränna kalorier eller svälta mig, nu handlar det om att känna mig duktig på någonting som ger mig riktigt med glädje och energi tillbaka. Det är sådana saker vi lever för – det är saker som denna som får mig att vilja vara frisk.

victorcupiered

För att se video klicka HÄR

Kuriosa: Det underbaraste som hände mig i dag var när en tjej kom fram till mig och frågade om jag var med i “Team Sweden”. Kan inte fatta att hon kände igen mig – supergulligt!

Tags: , , , , , , , , ,

Hur gör man någon annan lycklig?

March 26th, 2014

Har ni någon gång känt att ni bidragit till någon annans lycka? Går det att göra andra personer lyckliga, eller är det endast någonting som man kan bli själv? 

Lycka är en känsla. Lycklig är man när man upplever den känslan. Känslan av lycka är någonting som i princip alla människor strävar efter. En del tillbringar hela livet till att söka lyckan, några accepterar att de aldrig kommer att bli lycka, medan andra faktiskt finner sätt att känna sig lycklig i livet.

En del tror att de blir lyckligare av att göra framgång inom karriären, skaffa familj, avklara studier på högnivå, bli snyggast i stan, bli kändis, flytta utomlands eller hitta sitt livs kärlek. Det är klart att de saker som vi gör och den omgivning vi omfamnas om påverkar vår potential till att känna lycka, men det är sällan livet i sig som avgör om vi kan vara lyckliga eller inte. Det är framför allt våra egna tankar kring det liv vi lever som utgör möjligheter för att känna sig lycklig. Sedan säger det sig självt om vi gör sådana saker eller omfamnas av en sådan omgivning där vi helt enkelt inte kan tänka positivt.

Så, frågan följer: går det att göra andra personer lyckliga? Vad tror ni?

Eftersom våra tankar och känslor påverkas av vår omgivning, och vår omgivning utgörs bland annat utav de personer som finns där, är det självfallet så att vi kan påverka varandra potential till att känna lycka.

Känslorna påverkas utav tankarna, och det går att påverka någon annans tankesätt, men då gäller det framför allt att personen i fråga är mottaglig för en förändring utav sina egna tankar. Det går inte att hjälpa en person att bli lycklig om den inte är öppen för att förändra sina tankar – då kan den heller inte förändra sina känslor. Om personen i fråga däremot är öppen för att förändra sina tankar kring sitt liv, eller villig att göra förändringar i vardagen så kan man hjälpa denne att lättare känna lycka. Däremot tror jag inte att vi kan göra någon annan lycklig om det fortfarande bär på olyckliga tankar kring sin livssituation.

Jag tror att många som tänker på “lycka” misstar det för “glädje” istället. Glad är någonting man kan bli om man vinner på lotto, får jobbet man sökt, blir bjuden på dejt av killen man beundrar eller klarar körkortsprovet. Medan lycka, för mig, är när man är känner glädje trots att det varit en dålig dag på jobbet eller fått underkänt på tentan.

Mitt svar på frågan “kan man göra andra lyckliga?” är alltså nej. Vi kan göra andra glada men vi kan inte få någon annan människa att bli lycklig.

Vad är ditt svar?

Tags: , , , , , , , , ,

Ätstörning, anhörig och motivation

February 11th, 2014

Har en snart femtonårig dotter med ätstörning. Hon har ökat i vikt och börjat skolan lite smått. Men är förstås deprimerad och har i princip inget socialt liv med kompisar. Hur lång tid tog det för dig att förstå att du inte kunde fortsätta så här? Som mamma är det fruktansvärt frustrerande, ångestfyllt. och det gör ont att inte kunna hjälpa min dotter att förstå. Jag kan bara finnas där och se till att hon äter, trösta och stötta när det är jobbigt men jag kan inte få henne att förstå att ätstörningen bara förstör för henne.
Carina

Hej Carina! Till dig vill jag först och främst tacka för att du ställer denna fråga.

Ur ditt perspektiv som anhörig är det extremt svårt att veta hur man ska hjälpa den sjuke på “rätt” sätt. Jag är övertygad om att alla föräldrar vill göra sitt yttersta för att leda sin son/dotter ur deras plåga, men trots viljan finns det inte mycket som man kan göra. Min förståelse för anhörigas roll till en person med ätstörning har förändrats under min resa. Nu, som friskare, blir det lättare att se situationen ur fler perspektiv, samt att förstå vilket typ av stöd jag behövde som sjuk.

Även om depression inte alltid funnit som grund till ätstörningen så är det mycket vanligt att den dyker upp under insjuknandet. För mig ledde det till att sjukdomen blev en flykt från verkligheten. Jag kunde inte känna någon annan glädje eller tillfredsställelse förutom den som Anorexian gav mig när jag svultit och gått ned i vikt. Meningen med livet var som bortblåst och varje dag blev en genomlidande dimma. I den dimman blir det svårt att finna motivation till att kämpa emot den sjukdom som samtidigt plågar men ger en någon form av lycka tillbaka. För att bli frisk måste man vilja bli frisk – och hur sjutton vill man bli frisk om man inte kan se någon glädje i ett friskt liv?

Som anhörig kan man varken mata, binda fast en eller trolla bort tankarna från den drabbades lidande liv. Det må vara en utav de högsta önskningarna man har som närstående. Det är fruktansvärt plågsamt att se någon man bryr sig så mycket om må så dåligt, och samtidigt inte kunna göra någonting åt det. Men som sjuk, redan illa fördärvad utav sjukdomens plågor blir det som salt i såren att se hur ens sjukdom påverkar sina anhörigas välmående. Det finns nästan inget värre med sjukdomen än att veta hur det påverkar de personer man själv bryr sig om. Det sista man vill är att skada någon annan. Sjukdomen må förstöra mitt liv, men fasen ta den om det ska gå ut över andra!

En del låter detta faktum bli en utav de främsta drivande faktorerna till att bli frisk. Jag tror dock inte att det kan vara den grundläggande anledningen till att man väljer livet framför sjukdomen. För att bli fri, helt fri, och kunna fortsätta leva fritt, måste man själv vilja leva ett friskt liv. Nu återkommer vi till det här med “att vilja leva“. Att veta att ätstörningen även drabbar närståendes välmående må vara en motiverande faktor till att bli av med sjukdomen, för att att vilja bli frisk behöver man veta att det friska livet inte är så hemskt och meningslöst som depressionen får det att framstå som. Här spelar anhöriga in en stor roll, här har man möjlighet att påverka sjukdomen. Jag behövde förstå att livet inte är en pina, en plåga och helt meningslös. Jag behövde att mina vänner och familjemedlemmar visade mig att livet faktiskt kan vara riktigt underbart – för det var någonting som ätstörningen fått mig att glömma helt och hållet.

Mina föräldrar var väldigt tålmodiga och stöttande till en början, men deras tålamod varade inte för evigt och till sist tog det sig en vändning. Hur hemskt det än var att se mina föräldrar må så dåligt över min sjukdom, så fick det mig på något sätt att inse att det var dags för mig att göra någonting åt det om det någonsin skulle få sig en vändning. Ju mer jag integrerade mig i ett friskt liv, desto mer blev jag påmind om att det faktiskt fanns lycka att finna. Trots att mina föräldrar förmodligen tappat allt hopp om att jag skulle bli frisk så fortsatte jag att intala mig själv om att jag inte ville kasta bort det fantastiska liv jag faktiskt har förutsättningarna till att leva. När ingen annan visade mig att livet kunde vara fantastiskt började jag själv jobba för det, jag ville bli frisk för mig själv!

Idag när jag genomgått denna resa och faktiskt fått uppleva ett och annat mirakel i mitt liv är jag övertygad om att man kan vara lycklig. Det mesta har med inställning att göra och det gäller att man lär sig hantera sina egna tankar. Trots att jag vet att livet kan vara underbart så har jag mina stunder där jag tvivlar på livet. Efter att ha sett hur sjukdomen påverkar mina närstående så pass illa vet jag vilken ondska den bringar. Det blir idag en motivation till att inte falla tillbaka. Jag vill inte se att mina älskade i omgivningen ska behöva lida på ett sådant sätt och pga. en sjukdom som jag har. Det tar extremt lång tid innan man blir helt säker på att ätstörningen inte är en väg man vill gå, men inners inne vet man att det inte finns något tillräckligt bra att hämta där. Det krävs ibland bara någonting som får en att öppna ögonen för att förstå det.

SR220713

I mitt liv nu har jag de mest fantastiska sakerna som jag aldrig hade kunnat trott när jag var sjuk, men om jag inte hade hoppats så hade de aldrig kommit till mig heller.
Detta är varför man väljer livet framför ätstörningen. *kärlek*

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Bli inte lycklig – gör det som får dig att VARA lycklig

January 20th, 2014

Gör det som får dig att må bra.

Detta uppmanas till flera gånger på bloggen. Det är väl rätt så logiskt trots allt? Att när vi gör saker som vi mår bra av så mår vi bra? Av någon anledning mår vi inte alltid bra, trots att vi håller med om att detta påstående stämmer. Det är så självklart att man mår bra då man gör sådant man mår bra av, men det är inte alltid så självklart vilka de sakerna är.

I livet med anorexian fanns det inget utrymme eller energi till att känna glädje. Ingen tanke kunde få en att känna sig lycklig. Allt var ett elände och tvivlet om att det någonsin skulle förändras var övertalande. Kanske är jag inte ämnad att känna mig lycklig? Men så är det ju inte. ALLA kan vara lyckliga! Och nu säger jag “vara” istället för “bli“. Lycka är inte ett mål i framtiden att bli, utan det är någonting man är, det är någonting som varar just här, nu och i detta liv.

Kanske känner du dig inte lycklig just nu, men grotta inte ned dig för det. Du är garanterat inte ensam i din förtvivlan, jag har själv levt flera år olycklig och det behöver inte nödvändigtvis ligga en sjukdom i grunden. Jag tror att en skrämmande stor andel av befolkningen skulle kalla sig själv lycklig. Är inte det faktumet skrämmande i sig? Vad gör vi i livet om vi inte gör saker och ting som får oss att må bra?!

Det finns olika faktorer som håller oss tillbaka och några utav dem kan vara rädsla, energibrist och omedvetenhet. Rädslan för vad det skulle innebära för våra “olyckliga” tankar att börja tänka positivt och glädjefyllt istället. Energi till att faktiskt göra något åt livssituationen finns inte eller så är energin till hjärnan otillräcklig för att den ens ska uppfatta glädje. Vi kanske helt enkelt inte har någon aning om vad som gör oss lyckliga. Kanske har vi aldrig känt glädje? Eller så har vi bara glömt bort det?

Vad gör vi i livet om vi inte gör saker och ting som får oss att må bra?!

Vad gör vi? Seriöst, vad tillbringar vi vår tid med och vad investerar vi vår energi i, om det inte ger oss glädje och lycka tillbaka? Vad gör vi med vårat liv? Vad väntar vi på? Lyckan? Jag trodde att vi redan konstaterat att det inte går att vänta på att bli lycklig – det är ju någonting man är ! Är du inte lycklig idag så kan du fortfarande vara lycklig imorgon, men våga inte ens tänka tanken att du “ska bli lycklig imorgon”, för det kommer aldrig att hända. Bli är i framtiden och framtiden är alltid framför oss i tiden. Tänker man att man ska bli lycklig så kommer det aldrig att inträffa. Men att vara är här och nu – det är den tidsform vi lever i.

Jag klandrar ingen, för det är inte lätt att veta vad som gör en lycklig i livet. Men genom att fortsätta göra de saker som inte gör oss lyckliga kommer vi aldrig heller att finna dem.

  1. Se till att du har energin och orken att faktiskt uppleva dessa glädjefyllda känslor
  2. Sluta grotta ned dig i mörkrets trygghet eller gömma dig bakom dina vardagsrutiner och negativa tankar
  3. Utforska vad du kan göra som ger dig energi tillbaka och kom ihåg vad som gör dig glad, för det är de sakerna som ger dig lycka!

Jag har under den senaste perioden glömt bort hur mycket glädje cheerleading kan ge mig. Det var den sporten som blev min största motivation till att bli frisk! Den sporten ger mig så mycket glädje att det är värt att lägga ned den tid och energin som krävs för att utvecklas inom den. Det finns få lyckorus som kan mätas med lyckan man känner när man gör framsteg och märker en utveckling i cheerleadingen.


I helgen satte jag mina första rewinds OCH gjorde min första bakåtvolt i baskets! Att kastas upp tre meter upp i luften, snurra bakåt, hålla tummarna på att man kommer runt och lita på att baserna fångar en…. och faktiskt lyckas! Det är lycka för mig! Det här påminde mig om varför jag valt att ha cheerleadingen som en sådan stor del av mitt liv. Den gör mig lycklig, och det vill jag aldrig glömma igen! <3

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Varför vill man falla tillbaka?

January 16th, 2014

Varför tror du att man vill falla tillbaka? Jag har, som jag själv ser det, tagit mig upp en bra bit och faktiskt mått väldigt bra. Men ändå kommer jag på mig själv med att vilja falla tillbaka, att tänka att jag ska krascha “bara en gång till” och det blir lätt att jag välkomnar alla triggande faktorer med öppna armar. För att sen, återigen, inse att att vara i träsket inte är vad jag vill. Du är så smart och intressant, finner mycket hjälp i din blogg ska du veta. Kram fina.
Fel

Varför vill man falla tillbaka? Varför föll man ned i skiten från första början? Varför blir det fler och fler som gör det? Varför fanns det en period då man inte ville bli frisk?

(se tidigare inlägg om bakslag här)

Det är just sådana frågor som gör ätstörningar så extremt komplexa. Ambivalensen mellan det friska och det sjuka försvårar hela tillfriskningsprocessen. Någonting måste det ju vara som tilltalar i sjukdomen för att hamna där till en början, och dessutom sedan känna en osäkerhet över att vilja lämna den. Vad är det för hållhakar som den har på oss?

Det bör vara så självklart att inte vilja leva med ätstörningar, när vi vet hur skadligt det är. Ändå finns det personer som inte är villiga att bli av med dem och trots att man vet vilket helvete det är så finns det personer som vill falla tillbaka i den. Hur sjutton kan man vilja det?!

Ätstörningen kan vara många saker: Den kan vara en börda, ett helvete, en demon, en plåga, ett tvång, en sjukdom och en självskada. Samtidigt kan den också vara en trygghet, en utväg, en tillfredsställelse, en identitet och en vän. Det är de första sakerna som pekar på vilken ondska ätstörningen upplevs vara, men det är de sistnämnda sakerna som blir anledningar att hålla fast i den. I ett otryggt, ensamt eller rent av olyckligt liv finns ätstörningen som en alternativ utväg. Den påstår sig kunna erbjuda den värme, trygghet och bekräftelse som man är i behov av. Vem vill tacka nej till det?

Påminner man sig själv om all skada den gör på köpet, kan man så småningom inse att ätstörningen inte är den goda vännen den utgett sig för att vara. Vänner skadar inte varandra. Vänner finns där för att bekräfta att du är värdefull som person oavsett vilka handlingar du gör eller hur du ser ut. Ätstörningen ger dig endast en klapp på axeln om du gjort som den vill att du ska göra, vilket an vara att svälta, kräkas, hetsträna och gå ned i vikt eller dylikt. Gör du inte som ätstörningen säger så är du inte förtjänt av bekräftelsen och då ska du bli olycklig! Ätstörningen låter väl som en “underbar” vän att ha på kompislistan… eller?..

Efter att återigen bli påmind om alla lögner om trygghet och kärlek den lockar med, vänder man återigen ryggen till och vandrar tillbaka till det verkliga livet. Det verkliga livet är inte alltid lika tilltalande, för det utlovar inte samma trygghet och bekräftelse som ätstörningen kan ge en. Därför tror jag att många får flera bakslag innan de lär sig inse att ätstörningen verkligen inte är någonting man vill leva med. Ibland är det nödvändigt att bli påmind om vilka hemskheter den utsätter en för. Ibland faller man för lockelsen.. och det är inte konstigt! Men det är synd att det ska ta sådan lång tid innan man vågar lita på sig själv och verkligen inse att ätstörningen har ingenting annat än ett helvete att erbjuda i längden.

Ätstörningen kan viska lögner om trygghet, kärlek och bekräftelse, men den kommer inte att göra oss lyckligare. Livet må inte alltid erbjuda samma trygghet, värme och tillfredsställelse men det är där lyckan kan finnas! Ibland behöver vi bara bli påmind om det lite extra.

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

2013 – året jag blev lycklig!

January 1st, 2014

Ännu ett år har nu passerat. Likt som för alla människor kan vi blicka tillbaka på det gångna året och finna både lyckliga och olyckliga stunder. Det innebär att vi har gjort någonting under året, det har hänt saker, vi har upplevt saker; vi har levt! Vi har nu blivit ett års erfarenheter rikare i livet och ställs nu inför ett nytt år som ska medföra nya händelser och erfarenheter. Vad vill du ta med dig i den fortsatta resan? Ångest? Glädje? Inget? Eller varför inte allt?!

Från mitt 2013 vill jag ta med mig både de lyckliga och olyckliga stunderna. Däremot kommer jag inte att ta med mig någon ångest, för det finns ingenting som jag ångrar. Jag kan enbart vara tacksam över det gångna året och alla händelser som skett. Behövs det någon annan motivering än att allt har bidragit till den utveckling och resa som genomförts. Det har givit mig många fantastiska minnen och lett mig till där jag är, det jag gör och den jag är idag.

Sedan finns det naturligtvis en del händelser som är av större betydelse…

RMSM13

Sommaren13

Partnerstunt

SR220713

2013 var året jag fann glädje och kärlek, det var året jag för första gången i mitt liv fick känna att jag var lycklig, på riktigt!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Prioritera inte bort hälsan

December 6th, 2013

Vi glömmer bort de saker som får oss att må bra när vi distanserats oss från dem en längre tid. Kroppens anpassningsförmåga tar över och vi känner inte längre samma behov av glädje. Vi glömmer bort vad lycka är och att det faktiskt finns ting i vardagen som ger glädje och tillfredsställelse. Vi glömmer bort att det finns andra faktorer i våra liv än de som får oss att må dåligt. Välj det som får dig att må bra, för det fina val som utgör ditt liv – i ditt liv vill du må braglöm inte det!

Det har varit mycket för mig nu under den senaste tiden, vilket har tvingat mig till att prioritera. Nackdelen är att man automatiskt prioriterar bort de saker som får en att må bra för att hinna göra de saker som man “måste”. Men att må bra bör väl ändå vara ett “måste”? Det är väl det viktigaste “måstet” i livet! Så varför ska det prioriteras bort?

Idag fick jag äntligen tillbringa en kväll med min go’pojke. Jag bjöd på middag och maten blev riktigt lyckad (om du frågar mig) för jag åt till och med mer än honom. 😉 hihi. Lyckan och glädjen som uppstod när jag fick vara med honom igen fick mig att inse att det inte är värt att prioriteras bort. Prioriteras han bort så prioriteras mitt välmående bort! Jag vill må bra!

Tags: , , , , , , , , , ,

Bakslag för att bevisa kontrollen

November 4th, 2013

..Sedan började det igen: indragningarna. Tankarna kom och tog över makten över maten igen. Tankarna sade att man ätit för mycket och varnade för det värsta tänkbara: viktuppgång. Så här onyttigt och i sådana mängder kan det inte fortsätta. Ätstörningen behöver sätta stopp för det, för man vill ju inte bli fet.

Bakslag kommer och de kommer att verka tilltalande på många håll och kanter. Ätstörningen uppstod inte för att den var dum – den är faktiskt förbaskat smart. Ätstörningen kan använda de bästa argumenten för att få kontroll över ens matvanor. Dem är inte lätt att motstå, för i ens eget huvud verkar de vara så extremt övertygande. Ana övertalar en till att börja underäta igen, och ibland, ibland börjar man lyssna igen..

En möjlig anledning till att man får bakslag är att man fortfarande har något att bevisa för sig själv. Även om man lever ett sunt liv och håller en god balans mellan mat, träning och livets övriga delar så finns det spår kvar av de svagheter som ätstörningen en gång utnyttjat. Bakslagen kommer och man lyssnar ibland på dem för att bevisa för sig själv att man fortfarande kan ha kontrollen. Man är fortfarande ”stark” ur ätstörningens synvinkel för att man kan restriktera sitt matintag. Man bevisar för sig själv att man fortfarande kan gå ned i vikt om man vill. Därför lyssnar man ibland, även om man inte lever varje dag med ätstörningens viskningar på sin axel. Därför kommer bakslagen.

Eftersom man i bästa fall kommit så pass långt i sitt tillfrisknande att en viktnedgång inte är önskvärt blir bakslagen kortvariga. Efter att ha provat på att lyssna på ätstörningen igen inser man att det där livet inte är vad man vill leva. Dessutom får man bekräftat för sig att man kan fortfarande få kontrollen över maten, man kan fortfarande gå ned i vikt om så vore nödvändigt. Men eftersom det inte är önskvärt lägger man återigen ätstörningen på hyllan och fortsätter med sitt fria och sunda vardagsliv. Det livet som gör en lycklig på riktigt!

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp