I choose life

July 12th, 2016

Hej alla kära,

Det känns på tiden att göra en uppdatering här.

För fem år sedan var min viktnedgång i full rulle. Runt 10 kg tappade jag mellan våren och hösten, och sedan ytterligare enstaka kilogram till min bottenvikt. För ungefär fem år sedan började jag passera den vikt jag stabilt ligger på idag. Jag tappade kontrollen och det handlade inte längre om att jag ville bli smalare för att se snyggare ut. Jag blev sjuk i anorexia, och mer om den sjukdomen kan ni läsa på bloggen.

När jag läste om och fick höra om att vägen tillbaka kommer att bli lång trodde jag inte på det. Ett långt tag gick jag och själv trodde att det bara var att börja äta mycket igen, bara jag ville… Så var inte fallet. Anas tankar blev djupt inpräntade och att gå emot dom lämnade en med en enorm ångest som i sin tur lockade fram ännu sjukare beteenden.

På den här bloggen har ni kunnat följa med mig genom min resa från och med då jag bestämde mig för att försöka bli frisk. Många gånger har jag berättat för er om hur mycket mer glädje jag känner och hur mycket friskare jag upplever mig vara, för att senare i efterhand göra tillbaka blickar och kunna identifiera kvarliggande sjuka beteenden. Jag har aldrig ljugit för er. Likt som många andra ting i livet behöver man ibland gå igenom vissa saker flera gånger för att verkligen lära sig i det långa loppet. Att förändra sina tankemönster och sitt beteende sker inte över en dag, men däremot kan man under en dag ha förändrade tankemönster och beteenden. Det är vad jag har valt att fokusera på; de perioder som fått mig att känna mig stark och levande.

Att ha varit sjuk i ätstörningar gör det också svårt ibland att skilja på om det är sjukdomen som får en att må dåligt, eller om det är andra faktorer som lockar fram sjukt beteende för att man mår dåligt.

Jag gick ett år i behandling på SCÄ för något år sedan, medan jag i efterhand förstår att det egentligen rörde sig om utbrändhet och en skadad relation med min partner. I en sådan period blir det lätt att tappa sig själv, och att återgå till sjukdomen.

Om jag idag tillämpar sjuka beteenden så bottnar det sig oftast i någon form av osäkerhet. Oftast gör jag det mer eller mindre medvetet. I stunden kan jag ta beslutet att det är okej, det är okej en gång att kräkas när jag proppat i mig godis tills jag blivit illamående. Det är okej i en stressig eller känslomässig period i livet att isolera mig lite extra och lägga stort fokus på mina träningsresultat. Det är heller inte hela världen om jag i någon period känner att jag vill räkna kalorier för att jag känner mig osäker över hur mycket jag äter. Jag dör inte. Jag faller inte tillbaka i skiten för gott. Det jag gör är att jag tillämpar gammalt beteende som varit metoder för att hantera jobbiga känslor. Det är definitivt inte de bästa metoderna, men det är inte alltid vi har kapaciteten att välja de bästa utvägarna. Det varje varje dag som man orkar ta itu med motgångar. Framför allt, är inte ätstörningen (för mig) längre ett sådant stort problem att det alltid är värt att prioritera. Det finns andra saker i livet som påverkar mig och mitt välmående i betydligt större utsträckning.

Är jag frisk nu? Mitt svar blir att det är relativt. För varje år som går ser jag mig själv som friskare och att identifiera mig som sjuk i ätstörningar känns ganska långt bort. Däremot har jag varit det och det har självklart påverkat min livsstil idag. Jag tycker hälsofrågor är oerhört viktiga, jag älskar verkligen att träna (det är jag-tid), jag tycker det är intressant med hur mat påverkar oss och jag förstår att det är en själv som måste ta tag i sina problem – ingen annan kan göra förändringarna åt dig. Och nu när vi ändå kom in på det, skulle du vilja att någon annan gjorde det? Jag är hellre stolt själv över det jag åstadkommit på egen hand. Det stärker mig!

Så fem år senare.. Jag har fått erfarit en hel del. Gått från sjuk i anorexia, till utbrändhet, till funderingar om att vara bipolär eller bara fullständigt knäpp i huvudet, till att i slutändan inse att jag är fan en helt jävla normal människa och jag väljer själv hur jag ska leva.

Varje gång jag kommer på mig själv automatiskt göra friska val infinner sig någon form av stolthet. Jag gör det för att det känns så självklart, för att det är det jag vill i stunden, inte vad jag borde utan vad jag vill.. och helt utan ångest – bara ren och skär stolthet. Ja, det är så jag väljer att leva.

I choose life.

Kramar,
Soelas

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Bränn inte ut dig själv – vila lite varje dag

October 8th, 2015

Det är skrämmande att tänka på, hur överaktiv jag varit tidigare och hur pass många som andra som är det idag. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna ta det så pass “lugnt” som jag gör nu, och ändå kan det vara stressigt vissa dagar. Men att göra mer än vad jag gör nu, visst skulle jag säkerligen klara av det, men jag skulle inte må bra.

Sålunda kan jag dessa dagar ställa mig förundran till hur alla andra klarar av att samtidigt studera heltid, jobba, träna och sitta med i styrelser eller dylikt. Ja, det där var jag för två år sedan. Och då mådde jag faktiskt bra av det! Människan är skapt för att klara av stora belastningar periodvis. Det är en nödvändighet för vår överlevnad. Men det förutsätter också att den inom sin tid får återhämta sig från allt arbete, för återställs inte systemen kommer de att krascha.

Utbrändhet. Oavsett om det är en liten eller stor krasch in i väggen tror jag att det är extremt svårt att komma tillbaka på samma nivå med det som en gång bränt ut en. Kroppen protesterar. Hjärnan protesterar. Den vill inte utsättas för liknande igen. Den säger helt enkelt ifrån! Och det är ju en fullkomligt nödvändig mekanism för vår överlevnad också.

Vila. Är inte bara underskattat när det kommer till träning, utan också i vardagen. För mig känns det guld-värt att varje morgon inte behöva stressa iväg till skolan/jobbet utan att få äta min frukost i lugn och ro. Samt att någon gång under dagen få tillfälle att koppla av, kanske hinner jag hem någon gång under eftermiddagen för att fika, slösurfa och ta en power-nap. Dessutom nedvarvningen innan läggdags är bland det viktigaste, och genom att kunna haft små pauser under dagen går hjärnan inte på samma högvarv när det väl blir dags för att sova.

Hjärnan behöver ha tid att bearbeta intryck och insikter som uppkommer i vardagen. Befinner man sig konstant i rörelse och lyckas inte finna tiden att koppla av emellan varven kommer all bearbetning behöva ske vid kvällsskedet. Detta är någonting som många upplever skapar sömnstörningar – hjärnan går på högvarv.

Det går. Att förändra sin livsstil. Många uttrycker sig som att de är fast i sitt jobb, måste plugga hela dagen, eller hinner inte äta ordentligt. Nu kommer jag vara rätt så hård. Jag har själv befunnit mig i en sådan situation, och inte alls för särskilt länge sedan. Jo, det går att förändra sitt liv sålunda att du hinner med att ta hand om dig själv.

Allt handlar om prioriteringar och vilka krav som ställs. Ställer du kravet att du måste bli färdig med de uppgifterna idag, ja, då kanske du blir illa tvungen att offra lunchrasten till arbetet. Men ofta finns det ingenting annat som verkligen säger att du måste göra någonting. Visst har vi alla skyldigheter gentemot vår arbetsgivare, men vi måste faktiskt inte jobba på det jobbet, eller vi måste faktiskt inte jobba en 40 h /vecka. Eller så måste vi inte ha alla de ansvarsposterna vi har, kanske vore det mer hälsosamt att fokusera på endast en sak i taget. Det är oftast ens egna krav som skapar alla dessa måsten. 

  • Jag måste inte ta min civilingenjörs examen på de utsatta fem åren. Jag måste inte ta den över-huvud-taget!
  • Jag måste inte gå i landslaget och ägna all min fritid åt träning. Jag måste inte träna över-huvud-taget!
  • Jag måste inte studera heltid och ha extra jobb på sidan om. Jag måste ingenting annat än det jag förväntar av mig själv.

Det jag gör nu är att studera på 75% och tränar så mycket jag orkar, och tro mig – det är tillräckligt, i alla fall till en början. Den enda skillnaden är jag inte går varje dag och känner panik och ångest över att jag inte alls hinner med mitt liv. I lugnare perioder känner jag att jag gärna skulle vilja göra något mer, men ett tag till vill jag ligga lågt, för det är så obeskrivligt skönt att hinna med sig själv.

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Grundförutsättningar för ett stabilt välmående

September 26th, 2015

De fyra bordsbenen: mat, sömn, rörelse och socialt. När någon utav dessa pelare brister börjar bordet att vingla. Ser man inte till att laga det trasiga bordsbenet, utan fortsätter att belasta bordet kommer med största sannolikhet även andra ben att haverera. Fungerar inte maten, kommer inte sömnen att fungera heller. Fungerar inte sömnen kommer man inte orka röra på sig heller. Och fungerar varken mat, sömn eller rörelse kommer det garanterat påverka ens sociala delar av livet också. Allt hör samman. Och alla dessa tillsammans kommer kunna hålla en stabilitet i livet.

Jag vet inte om ni märkt det själva, men detta är i alla fall en av de största insikterna jag erhållit under de senaste åren. Det är dock lätt att glömma bort, lätt att förneka och lätt att prioritera undan. “Äsch, det gör väl inget om jag slarvar lite med maten idag”, “Sömn är överskattat”, “Varför känner jag mig så nere när jag bara legat hemma hela dagen?”, “Det är så jobbigt att vara social och hälsa på folk.”. Dessa är riktigt lurendrejeri-tankar.

  • Det är ALLTID viktigt att kroppen får rätt näring, annars fungerar inte de biologiska funktionerna som sköter kroppens välmående ordentligt.
  • Sömn är det viktigaste för att kropp och psyke ska få återhämta sig. Utan sömnen kommer så småningom utmattning som följd.
  • Vår kropp är skapt för rörelse. Blodet behöver få cirkulera, benen behöver belastas och musklerna behöver få arbeta och sträckas ut.
  • Människan är ett flockdjur i grunden. Det finns ett inbyggt behov av att känna tillhörighet och att få någon form av kontakt från andra människor. Detta bör inte underskattas!
    (OBS: undantag kan gälla för särskilda sjukdomar/diagnoser)

Ibland kan förvåningen uppstå när man helt plötsligt känner sig ledsen/nedstämd utan att finna någon anledning till det. Sådana tillstånd kan skapa stark förvirring och leda till att man grottar ned sig ännu mer i något som kan jämföras med depression. Men var ärligt med dig själv och fundera:

Har jag ätit ordentligt?
Har jag sovit bra?
Har jag varit ut och fått lite friskluft?
Har jag tagit mig tid att umgås med mina vänner och samtalat med mina familjemedlemmar?

Nog är det lätt att tro att en själv inte behöver äta, sova, röra på sig eller vara social med andra människor. Det finns ju en trygghet i det, samtidigt som dessa grundbehov ofta är grundande anledningar till mental ohälsa. Självklart finns det andra faktorer som spelar roll, jag säger inte att om alla dessa är bra så mår man klockrent. Men utan att ha grundförutsättningarna till att må bra blir det oftast betydligt svårare att veta vad som faktiskt får en att må dåligt. Äter du bra, sover bra, rör på dig dagligen och har ett socialt liv men fortfarande mår dåligt – ja, då kan det bli lättare att göra en rättvis bedömning och faktiskt ge rätt stöd för att arbeta med problemen.

När jag blir stressad, sover dåligt, äter sämre och inte orkar prestera under träningspassen går jag i botten. Jag tror gärna att det är något fel på mig för jag ser ingen anledning till att känna mig så pass nedstämd. Inget speciellt negativt har hänt i livet… Men, jag har helt enkelt inte tagit hand om mig själv. Såklart kropp och psyke protesterar! Ser inte jag till att må bra så kommer jag heller inte att göra det. Det är egentligen endast ren logik!

Så ät, sov, motionera och ta tid till sociala aktiviteter. Det behöver kropp och sinne för att DU ska MÅ BRA!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

“solen skiner inte alltid på toppen av berget”

September 22nd, 2015

Jag ska vara ärlig med er.

Det kommer kännas konstigt, att inte längre ha en behandling att gå till. Det kommer kännas ovant, att inte längre känna dig tvungen att gå upp i vikt. Du kommer bli chockad, över att det inte längre känns ångestfullt att äta. Och det kommer vara svårt att tro, att man någonsin varit sjuk.

Det kommer även tillfällen när du längtar tillbaka. Det kommer finnas dagar du inte vet vem du är. Du kommer att bli triggad till att bjuda in ätstörningen i ditt liv igen. Och du kommer tro att det skulle få dig att må bättre.

Men du kommer också till att kunna påminna dig själv om varför du lämnat sjukdomen bakom dig. Du kommer kunna vara stark nog att stå emot. För du kommer veta att livet inte är bättre med Ana, och att du är mycket gladare som frisk.

Det känns viktigt för er alla att veta att solen skiner inte alltid på toppen av berget. Och även Gud har sina tvivelaktigheter. Det som skiljer sommar från vinter är att man vet att efter natten kommer dagens ljus att återigen skina och man kan kliva upp ur sängen med värme inombords. När hettan blir som värst kanske man längtar efter vinterns kyla, men det vi egentligen behöver är att ta oss ett svalkande bad i sjön så kommer vi återigen uppskatta de strålar som värmer vår kropp.

Jag skulle inte vilja leva ett liv utan toppar och dalar. Motgångar är det som gör oss starkare och funderingar utvecklar medvetandet. Det är okej att tvivla, men i tilltron om att man i slutändan landar i det som gynnar en i längden.

Tags: , , , , , , , ,

Att övervinna ångesten och återigen njuta av livet

September 6th, 2015

Somliga ätstörda tankar började poppa upp i huvudet. Det kändes inte helt friskt. Varför de kom tillbaka nu var svårt att placera fingret på, men istället för att bli förtvivlad uppstod det en nyfikenhet kring situationen. Vad var orsaken? Och vad kan göras för att åtgärda det? 

En dag eller två passerade med en gnutta ångest i kroppen innan det vände – för det  vände faktiskt! Inte av sig självt, utan av den tankekraft som finns inombords. Beslutet var rätt så enkelt när det väl kom till kritan. Må dåligt eller må bra?

Jag bestämde mig för att det är mycket viktigare för mig att må bra än att kontrollera vikten (eller dylikt). När man bestämt sig för att kroppen får se ur hur den vill och istället väljer att äta och göra saker som du faktiskt vill så släpper den. Det finns inte längre någonting att ha ångest över (iaf inte i detta sammanhang). Efter att ha tagit det beslutet kan man lyfta hakan stolt och känna sig awesome. Det är att bekämpa ätstörningen – det är vad det handlar om att bli frisk.

#happygirl 😊✨

A photo posted by soelas (@soelas1) on

Jag kom nyligen hem från en fantastisk tredagarsvisit i Göteborgstrakten. Trots förkylning, ingen träning och massvis med god mat har jag kunnat njuta av tillvaron i allra högsta grad. Detta fick bli en “mini-semester” och en paus från studierna. Det skulle inte förvåna mig om jag lagt på mig ett kilogram med det får det la ha varit värt 😉 #HÄLSOSAMT !

Tags: , , , , , , , , , ,

Det stora framsteget – att verkligen känna sig frisk

August 30th, 2015

Tidigare i veckan avslutades min behandling på SCÄ rent officiellt och det kunde inte kännas mer rätt. Inte hade jag trott för några månader sedan att jag någonsin skulle kunna känna mig frisk, men under den här sommaren har jag genomgått en förvandling. Det jag har gjort är egentligen inte så mycket mer komplicerat än att jag skitit i sådant fått mig må dåligt och fokuserat på det som fått mig att må bra. Det krävs ingen större magi än sålunda.

Jag har kommit underfund med vad som egentligen betyder någonting i livet och valt att börja prioritera dessa saker mer. Det jag vet nu om mig själv, andra, sjukdomen och livet visste jag inte för ett år sedan. Trots att det senaste året varit ett helvete (utan att jag riktigt förstått hur dåligt jag mått förrän nu) är jag enorm tacksam över de erfarenheter och insikter som förmedlats. Jag skulle inte vara den starka, självsäkra och accepterande person jag är idag om det inte vore för alla föregångna upplevelser.

Det är en konstig känsla, men samtidigt rätt så familjär, och framför allt fantastisk (!), att jag tycker verkligen om mig själv.

WIN_20150830_094729red

 

Tänk dig vakna på morgonen och känna dig awesome. Du kanske känner dig en aning stressad över saker som behövs tas itu med, men inners inne känna ett lugn över att du är nöjd med ditt liv. Det må inte vara perfekt, men det är bra. Du har bra människor runt omkring dig, du mår bra och du har saker att se fram emot i framtiden. 

Tänk dig att du inte vet vad du vill ha till frukost, eller om du ens är sugen på något, men i princip automatiskt fixar i ordning den där gröten som du äter de flesta morgnar och sedan äter tills du är mätt och belåten. Maten är inte längre siffror på kalorier som behöver beräknas, utan mat är någonting som är gott och du äter för att känna dig mätt och belåten i kropp och sinne. 

Tänk dig att saker och ting skiter sig ibland, men fortsätter man framåt så kommer andra saker och lyfter en upp. Du har alltid ett val. Vi kan faktiskt välja våra tankar, påverka vårt beteende och sålunda förändra vår situation. Vi har enormt mycket frihet i våra liv – det gäller vara att inse och ta tillvara på den. 

 

Tags: , , , , , , , , , , ,

The power of friendship

August 22nd, 2015

Underskatta inte kraften i sociala relationer. Det finns absolut en mening med att ätstörningsbehandlingar ofta lägger stor vikt i att prioritera sociala sammanhang i vardagen. Om du strävar efter att känna dig lycklig i livet och känna som att du har en mening så är det vänner och familj som i längden kommer kunna bidra till detta.

Under perioder tenderar jag till att skjuta undan socialt umgänge och fokusera på enbart mig själv. Ibland är det säkerligen nödvändigt för att finna ro för sig själv, men i längden skapar det ett isolerat levnadssätt som snarare får en att tappa greppet om vad som egentligen spelar roll i livet.

Många med ätstörningar snöar lätt in på allt som har med kost, träning och sjukdomen att göra. Det är inte ovanligt heller att man dedicerar all sin vakna tid till sitt arbete eller sina studier. Genom att ständigt hålla sig sysselsatt undviker man att lämna utrymme till att känna efter – att faktiskt känna att man kanske inte mår så bra trots allt. Det är ett sätt att undvika den ångest som kan infinnas i sociala sammanhang; ett sätt att undvika bemöta de besvärande och dömande tankarna kring kropp, mat, utseende, prestation eller vad annat som kan bidra till dessa jobbiga känslor. I sin egen lilla ätstörda värld tror man att man är skyddad, skyddad från det om kan skada en. Men sanningen är att det är isolationen som harmar den glädje man egentligen önskar att eftersträva.

Vänner är ingenting farligt att ha. Relationer är ingenting onödigt att lägga sin tid på. Det är faktiskt rätt så underbart att få vara med andra – att få känna sig uppskattad och att förstå att det är med andra som man lever på riktigt. Det är relationerna som spelar roll. Inte vad du ätit till frukost eller hur många träningspass du kört denna vecka. Inte vad vågen visar eller hur synliga sina muskelkonturer är i spegeln. Inte vilket betyg du fick på provet eller vilket yrke du har. Dina vänner uppskattar dig för att du är du och du är underbar.

Jag kan helhjärtat meddela att jag är enormt tacksam till att jag har sådana underbara vänner och härliga personer i min omgivning. Det är lätt att glömma bort vilken betydelse det har, det är lätt att snöa in sig på sitt eget… men vid tillfällen som jag blir påmind känner jag mig otroligt lyckligt lottad som får vara en del av en sådan härlig gemenskap. Det bringar mig äkta glädje! Det är det här som betyder i längden!  Jag har fantastiska personer i min omgivning. Jag är en fantastisk person. Jag känner mig så lycklig att få vara där jag är idag. Tack, alla som finns i mitt liv. Det är ni som gör det underbart! <3

Tags: , , , , , , , , , , ,

Vad “fitness” egentligen handlar om

July 28th, 2015

Jag har blivit inspirerad av Strävan.

De senaste kvällarna har jag suttit och kollar igenom en bunt av hans youtube-klipp. Först tänkte jag “åh, vilka kloka tankar kring fitness”. Sedan tänkte jag “Fan, nu vill jag skärpa till mig med kosten och börja lyfta tungt och bygga muskler”. Till slut insåg jag att “jag vill göra det som får mig att må bra”, vilket är äta det jag gillar och träna som jag tycker är kul. Att försöka göra någonting annat tror jag är fördömt i längden.

Hans filmklipp om “fitness” tycker jag lyfter fram många viktiga faktorer som sällan tas i hänsyn när vi idag talar om att vara “fit”. Det handlar inte enbart om att se muskulös ut (som vi gärna tror), utan det handlar om att ha uthållighet, vara stark, explosiv, ha en bra hormonbalans, bra ämnesomsättning, immunförsvar osv. Det handlar inte enbart om att se “fit” ut, utan både kropp och sinne ska må bra.

Kolla gärna på detta klippet bara för att jag tror att det är precis detta fler behöver höra, men varnar för att klicka sig vidare om träning lätt triggar igång sjuka tankar.

Att lyssna på det här är för mig en enorm lättnad. Just magen har länge varit min akilleshäl och än idag hamnar jag lätt i strävan efter de där förbaskade magrutorna. Jag kanske är rätt så “fit” ändå. För tränar gör jag ju, rätt så mycket faktiskt, för jag tycker att det är väldigt kul. Men kollar jag enbart på magen kommer jag aldrig bli nöjd med resultatet, så fokus kommer att ligga på andra saker. T.ex. så älskar jag hög-intensiv intervallträning och visst, jag kanske inte kommer att bygga massvis med muskler på det (enligt vissa källor), men det kommer fortfarande att bidra till ökad fitness och framför allt förbättrat välmående.

Det visuella är enbart en liten del av vad fitness egentligen innebär, så varför lägga sådan enorm stor vikt i det? Speciellt om det kanske försämrar hälsan ur andra aspekter.

Jag tänker att träning ska vara någonting som får en att må bra och leva ett hälsosammare liv. Om det handlar om att träna för att få större och mer definierade muskler så fine. Om det handlar om att dra iväg på långa löpturer så gör det. Om det handlar om att skaka rumpa på Zumba-klasser så do it. Om det handlar om att gå på gympass där du köttar järnet så kör hårt! Eller om du hellre tillägnar sig åt yoga så får du göra det också. Det ska inte finnas några andra krav gällande träning än att det är viktigt med tillräcklig återhämtning.

Det viktigaste är ju ändå att man ska må bra. Inte om man har magrutor eller inte.

 

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Kärlek och bekräftelse – fyll din egen bägare

June 15th, 2015

Vet ni vad jag tror att det hela handlar om?.. Att känna sig älskad. Och då menar jag inte bara att man behöver veta att folk tycker om en, utan att faktiskt få det bekräftat.

Vad är då bekräftelse?

Är det en handling? En röst? Eller en känsla? Jag skulle formulera det sålunda: bekräftelse är den övertygande tanken om att det vi gör, säger eller är faktiskt duger. Och ja, det är en tanke – inte en känsla. Det är en tanke som sätter igång olika känslor hos oss; det kan vara rädsla, glädje, tillfredsställelse etc. Men vad som skapar denna tanke är desto mer komplext.

Hur får vi bekräftelse?

I det stora hela söker vi efter bekräftelse från vår omgivning. När vi inte känner oss tillräckligt uppskattad mår vi antingen riktigt riktigt piss, eller försöker göra något åt det. Och det vi gör är oftast yttre förändringar. Vi försöker se snyggare ut, höja betygen, öka inkomsten, träna mer, äta nyttigare eller skaffa fler vänner. Det vi inte försöker med är att bli bättre på att bekräfta oss själva.

Kan inte andra bekräfta oss?

Visst finns det underbara människor runt om kring oss som kan få oss att känna oss mer eller mindre lyckade som människor. Men om vår bägare av kärlek fylls eller inte handlar sällan om hur mycket kärlek vi får från andra, utan det handlar om hur pass mycket vi fyller vår egen bägare. I miserabla stunder lyckas man välta den upp-och-ned i väntan på att någon ska komma och ställa den till rätta. En del kanske försöker, men tyvärr tror jag att det bara kommer sluta med att vi välter den igen och låter all kärlek återigen rinna ut i sanden. Det andra kan göra är att försöka hjälpa oss att lära oss att själva hålla bägaren fylld med kärlek.

Kanske låter det som att min tillit till andra människor är väldigt liten, men det är den tuffa sanningen som jag fått lära mig av mina erfarenheter. Egentligen skulle jag definitivt inte påstå att jag inte litar på andra människor, det gör jag verkligen, men jag litar inte på att andra människor kan ta ansvaret att få mig att må bra eller leva lycklig. Det ansvaret måste jag bära själv. Sedan kan andra människor hjälpa en på vägen. Men lägger man över allt för mycket på dem, kommer det snarare stjälpa en än hjälpa en.

Hur har det här med ätstörningar att göra?

Jag tror att ätstörningen/anorexin var ett sätt att få den bekräftelse som varken andra eller en själv kunde ge en. Jag tror att det är en fullständigt mänsklig strategi för överlevnad i ett tillstånd där man är totalt oförmögen att älska sig själv. Hjärnan skapar en enkel lösning på ett oerhört komplext problem, vilket den gör för att skydda sig själv mot de hot som antas vänta utanför sjukdomens murar. Tyvärr medför denna “lösning” ett annat problem, som i längden snarare kommer leda till ännu mer självförakt än innan. Anorexians bekräftelse är bara tillräcklig till en viss gräns, och den äter upp den egna förmågan att genuint älska sig själv.

monday-quotes-love-yourself-9

Det är nästan lite sjukt när man tänker på att i princip ALLT vi gör av idag är i strävan om att bevisa att man duger som människa i dagens samhälle. Det är ett ständigt arbete att få andra att tömma några droppar i vår bägare. Egentligen bör det väl handla om att de saker vi gör ska vara för att uppfylla oss själva? Bara att vi gör dem bör leda till att vi fyller vår egna bägare. Inte hur, hur mycket eller hur bra vi gör dem. Utan att och för att vi mår bra av det.

Slutligen vill jag återge ett citat från Profeten som även nämnt i tidigare inlägg (Skönheten inom oss själva):

”Var skall ni söka skönheten, och hur kan ni finna henne, om hon inte själv är er väg och er vägvisare? Och hur kan ni tala om henne, om hon ej själv värver ert tal?”
–  Kahlil Gibran

Tags: , , , , , , , , , , ,

Kvällstankar: perspektiv

June 8th, 2015

Jag tänker tillbaka på mitt andra år i cheerleading. Jag hade hoppat från level 1 (lägsta nivån) till level 6 (högsta nivån) och kommit in i Sveriges landslag. Jag har nog aldrig varit så sjuk och/eller skadad som jag var under det året. Nu, så här långt i efterhand, kan jag verkligen förstå varför. Jag höll ju på att bränna ut mig totalt. Det är helt obegripligt hur jag trodde att jag trodde att jag skulle bli bättre av att aldrig låta varken kropp eller sinne få återhämtning. Jag bara körde på. Var det inte skolan så var det jobbet. Var det inte cheerleading så var det gymmet. Och där bland allt skulle jag även ha tid för min då nyblivna pojkvän som jag var väldigt kär i. Jag drack på tok för mycket kaffe och kroppen var ständigt i stress.

På ett sätt är jag tacksam över den erfarenheten det gav mig. Det känns nästan omöjligt att utsätta mig själv för sådan enorm påfrestning som jag lyckades göra då. Samtidigt vet jag att det kan komma smygande, för då förstod jag ju inte att det skulle leda till total utmattning. Då trodde jag att jag var Ironwoman och kunde klara av att göra allt, exakt på en gång och riktigt bra dessutom. Men ack så fel jag hade. Att göra för mycket är som upplagt för misslyckande, någonting som jag nu är väldigt aktsam över att inte hamna i igen.

Att kunna jämföra en sådan mörk period i sitt liv med hur man har det idag skapar verkligen perspektiv. Nu är jag faktiskt noga med återhämtningen efter träning, för att kunna prestera på nästkommande träningspass. Nu prioriterar jag verkligen sömnen, för jag vet att jag inte fungerar normalt annars. Nu dricker jag faktiskt inte mycket kaffe, även om jag fortfarande skulle kunna dra ned på det ytterligare. Nu gör jag faktiskt inte orimligt många saker samtidigt, även om det ibland kan kännas stressigt. Och nu vill jag verkligen ta tid för mitt förhållande, för jag förstår hur viktigt det är. Nu försöker jag verkligen ta hand om mig, för att jag vet att det behövs för att livet ska kännas bra i övrigt. Samt att jag behöver inte vara “Ironwoman” för att tycka att jag är en riktigt tuff brud! 😉

1455045_10153429969485123_243398714_n

Tags: , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp