Tankar kring kroppen

November 11th, 2013

Hur ofta tänker du på hur du ser ut nu för tiden? Som att spegla dig (kroppen) och hur ofta väger du dig nu för tiden? Kram
-Sofia

Viss utseendefixering är nästintill oundvikligt av idag, och helt ärligt känner jag att det finns en viss betydelse i att bry sig om hur man ser ut. Utseendet påverkar hur anda människor ser på en, och eftersom vi alla är en del av ett samhälle har det betydelse vilket intryck man gör. Det är i många fall fördelaktigt att se frisk, fräsch och hälsosam ut. Utseendet kan i många fall utspegla ens personlighet, vilket kan avgöra vilket intryck andra får av en. Det ytliga spelar större roll vid ett första intryck, men när man byggt upp en relation på djupare nivå behöver man sällan bry sig lika mycket om utsidan.

De flesta kan nog känna igen sig i detta. Det är normalt att bry sig om utseendet, men det finns undantag då fixeringen går till överdrift och de undantagen blir fler och fler.

Att kolla ansiktet i badrumsspegeln på morgonen och kanske väga sig en gång i månaden är inte sjukligt beteende. Det är inte konstigt att vilja se snygg och fräsch ut. Det börjar att bli ohälsosamt när man konstant känner ett tvång att kontrollera, mäta, känna och bedöma sin kropp efter det.

I am SUPERGIRL!

I am SUPERGIRL!

Jag kollar mig i spegeln och spanar gärna in mina magmuskler och snygga rumpa vid tillfällen. Dessutom händer det att vågen kommer fram ibland, men den har visat samma vikt +- 1 kg i över i ett halvårs tid. Jag är nöjd med mitt utseende och att ställa sig framför spegeln och tänka på allt positivt är riktigt sunt! Att däremot stå och klämma på skinnet och tänka hur “jäkla fet och äcklig” man är, när man inte ens är överviktig, är sjukt. Likaså att väga sig alldeles för ofta för att kontrollera att vikten inte skenat iväg. Där kan jag erkänna att sjukdomen har kvar viss kontroll hos mig; jag väger mig mer än jag borde. Som sagt har jag ju varit viktstabil i flera månader, så varför skulle vikten förändras på några dagar eller en vecka? Det gör den ju inte såvida man inte gör drastiska förändringar i kost/träning.

Jag tänker sällan negativa tankar kring mitt utseende. Antingen för att jag är nöjd, eller så blir jag nöjd genom att tänka att jag är det. 😉

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Spegelns lögner om kroppen bekämpas med tankarna

September 17th, 2013

Men spegeln säger så många hemska saker…hur tackar man den ångesten att i ena sekunden se normal ut, sjuk i den andra och fet i nästa?
SheDevil

Den förvridna kroppsuppfattningen har naturligtvis lyfts fram i tidigare inlägg. Dock skadar det inte att återigen publicera ytterligare en hjälpande text om ambivalensen kring sitt eget utseende och kroppsstorlek.

Kolla, mäta och väga <–> osäkerhet, ambivalens och förvriden kroppsuppfattning

Dessa saker medför varandra. Är man osäker så uppstår lätt ett kontrollerande beteende och ju mer man kontrollerar desto större blir ambivalensen. Det är en spiral rakt ned i skiten. Det är inte sunt att kolla sin kroppsstorlek så pass ofta som ätstörningen gärna vill få en att göra. Kroppen förändras inte så mycket på någon dag att det är synligt.

Genom att kontrollera ofta får man hjärnan att tro att utseendet är så viktigt för en. Är det verkligen det? Det ska inte spela någon roll om man går upp ett kilo en dag till en annan, det ska inte spela någon roll om man känner sig tjockare efter en chokladbit, för kroppen förändras inte så snabbt. Därmed behövs det heller inte kontrolleras så ofta.

Kontrollen är ätstörningens sätt att hålla sig kvar i tankarna och det är oftast den som är svårast att släppa. Ser man smal ut så känner den tillfredsställelse och sänder ut en gnutta lycka till känslorna. Men sedan finns det tillfällen så man helt plötsligt ser så mycket större ut; fettet väller över mer över byxkanten och rumpan ser gigantisk ut! Då drabbar ätstörningen en med ångest. Ångest, ångest, ångest. Hur kunde man bli så tjock? Man har misslyckats..

Det är nog vanligt hos även “icke-ätstörda” personer att se sig själv på ett felaktigt sätt. Tankarna påverkar det vi ser mycket mer än man kan tro. Det är tankarna som blir vapnet mot ångesten också. Tänk sunt, tänk realistiskt och tänk på det som får dig att må bra! Mår du bra av att tänka att du är äckel-tjock eller fin som du är? Mår du bra av att klämma på magen som hänger utanför byxorna och tänka hur fet man blivit? Eller mår du bättre av att tänka på vilken underbar och strålande tjej du är med ditt leende?

Det starkaste verktyget vi har är våra tankar. Använd dem till att bekämpa de ondskefulla monster som äter upp dig inifrån. Alla förtjänar att känna sig snygg i sin egen kropp, och alla kan göra det om man vågar tro och tänka det tillräckligt mycket!

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Kontrollen ska tillbaka – matschema

March 26th, 2013

Veckans mål:

  • Planera dagens måltider i förväg.

Enligt min behandlare behöver jag strukturera upp mina måltider igen. Jag ska planera varje morgon vid frukost (på ett ungefär) vad och när jag ska äta. Det gäller 5-6 mål med 2-3 h tidsintervall. Jag behöver även prova mäta (!) så att jag faktiskt äter tillräckligt stora portioner.

Personligen känns det fel. Det känns fel att behöva ta den kontrollen över maten igen, nu när jag lärt mig släppa den och äta efter hunger- och mättnadskänslor. Men jag förstår syftet: Det blir lätt att jag hoppar över, eller skjuter på måltider om jag inte är hungrig och då måste jag äta ikapp det senare.

I och för sig så låter det ganska “normalt”, om man jämför med hur en del andra äter. Men då jämför man med “alla andra” som har dåliga matvanor. Jämför man med de som har bra matvanor så äter de alla sina måltider samma tidpunkt varje dag. De som äter varierat och regelbundet blir också hungrig vid den tidpunkten och behöver inte hålla på att tänka när, vad och hur mycket. Man kan fokusera på annat. Det är “alla andra” som har bra matvanor som man ska jämföra sig med, för att det är bra matvanor som jag vill ha.

Nu ska jag äta “enligt matlista” i en vecka och se om jag går upp i vikt. Gör jag inte det så ska vi se vad som behövs läggas till. SPÄNNANDE! 😀

IMG_8832 IMG_8834

Tags: , , , , , , , , , ,

Dags att ta kol på kalorikontrollen

March 3rd, 2013

Hur fan slutar jag räkna.. mitt räknade blev värre när jag skulle upp i vikt.. och så fort jag börjar så försöker jag tänka på annat. men ändå går det inte!=(

För de som räknar kalorier tar det ibland väldig lång tid innan man vågar släppa det och lita på kroppen. För en del finns det med en livet utan medan andra kan släppa det på en gång.

För mig går det i perioder, som ofta beror på hur stor ångesten är. På den senaste tiden har jag börjat “glömma” att räkna. Det är tack vare att jag tidigare bestämt mig att säga “NEJ” och stampa foten i golvet varje gång som tankarna om att räkna kommer.

Det är meningslöst att räkna kalorier! Det är verkligen a waste of time and energy – det är ett sätt att orsaka sig själv ångest helt i onödan. Vi kan inte veta vår vikt genom att väga maten, vi kan inte veta vårt energibehov genom att räkna kaloriförbränning och vi kan inte veta hur mycket vi orkar genom att räkna kaloriintaget. Vi kan endast uppskatta, och uppskattningarna är i längden så pass grova att det stämmer inte! Kroppen fungerar inte sådant, det är bara tankarna i hjärnan som påverkas.

Om vi skulle äta för mycket, skulle verkligen inte kroppen säga till om att den är riktigt mätt?
Om vi skulle röra på oss för lite, skulle verkligen inte kroppen ge dig spring i benen på nätterna?
Om vi skulle låta bli att räkna kalorier, skulle verkligen vikten skjuta upp mot nya höjder?

Om man tidigare har måttat och räknat mycket så har man nog fått sig en bild av ungefär hur mycket man bör äta mängdmässigt. Varför fortsätta mäta och väga? Varför fortsätta kolla upp i kaloritabellerna? Lita på att du kan uppskatta på ett ungefär, lita på att din kropp säger till om du uppskattade för lite, lika som du kommer att märka om det har blivit mer än vanligt. Våga släppa kontrollen, våga testa, våga göra fel och våga lära dig.

  1. Låt andra tillaga maten – då kan du inte veta vad de haft i. Möjligen sitter du där ändå och försöker uppskatta, vilket är helt meningslöst. Njut istället av maten och ät tills du inte vill ha något mer.
  2. Uppskatta alla mått när du tillagar mat själv – gå inte precis efter recept och ta inte exakta mått. Ta lite av det, lite av det, kanske lite mer av det där osv. 
  3. Låt bli att måtta – havregrynsgröt har du kanske du måttar för att få en bra portion. Men efter ett tag bör man nästan kunna se på tallriken hur mycket en portion motsvarar. Man behöver inte decilitermåttet, det är en trygghet som kan släppas fri!
  4. Acceptera mindre och mer – Ibland blir det för lite, ibland blir det mer. Det är så det ska vara, men det är inget man ska manipulera med medvetet! Kroppen är hungrig om det blivit för lite, kroppen är mätt längre om det blivit mer. Det gör inget, det händer inget, det är helt normalt!

Se även “Om jag hade räknat kalorier nu, hade ångesten varit brutal“.

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Inget ska mätas

February 8th, 2013

Du är så fantastiskt duktig och får även mig att vilja utmana mig själv! En fråga angående frukosten, hur stor portion gröt gör du vanligtvis? :) (liksom hur mycket havregryn eller liknande du kokar på) Kram
-M

En standar portion havregrynsgröt är ca 1 dl havregryn och dubbla vatten.

Under något förhållande har jag lagt på minnet att min behandlare inte ens mätte upp havregrynen. Någon stans på vägen så slutade jag mäta också. Jag fyller en hög i tallriken och häller på vatten tills de täcks. In med tallriken i micron på 2 min, kollar konsistensen – flytande? mer havregryn. Torrt? Mer vatten. 

Alltid när jag mäter havregrynen så tar jag lite mindre en en deciliter – bara för att jag vet exakta kalorierna och för att ätstörningen alltid vill att man ska ligga lite i underkant. Då är det lika bra att inte mäta alls – inte ens vid matlagning!

Nackdelen är väl att det kanske inte alltid blir tillräckligt, men det märker jag ju i efterhand. Igår blev jag inte helt mätt på gröten, så idag tog jag mer. Idag blev jag riktigt mätt och då har det förmodligen jämnat ut sig i längden.

 

Morgonens gröt

Jag försöker ögonmåtta 1 dl i tallriken, sedan i med en mängd russin, pudra på lite kardemumma, fyll på med vatten – in i micron – röra om – micra lite till  – på med äppelmos, kanel och en skvätt mjölk.

Tags: , , , , , , ,

En normalportion är..

February 7th, 2013

Hej!

Jag undrar hur du vet vad som är en normalportion?
Jag är just nu extremt kontrollerad och måste använda mig av måltidsmåtten som går att köpa på apoteket för att vara säker. (Fyller dessutom inte dessa eftersom det känns som att det är alldeles för mycket över en normalportion..)
Men det vore så skönt att kunna lita på mitt förnuft sedan när jag blivit frisk, men man får ju så mycket olika intryck överallt på hur mycket en normalportion är att det är svårt att veta vad man ska lita på!
Vore jättebra att veta hur du tänker!
Kram!
-Elvira

Hur vet du hur mycket en normalportion av det du ska äta är?
-Anonym

Jag instämmer i eran frågeställning: vad tusan är en normalportion?!

En normal portion? normalt? vad är en normal människa? Vad är normalt för dig? vad är normalt för andra?

Jag antar att det vi söker efter är riktlinjer på hur mycket mat det går på en standardmåltid. Mängden och måtten beror på maträtt så det är ibland svårt att veta. Den matlistan som jag fick i början av min behandling gav mig indikationer på mått. Meningen är att man ska mäta några gånger och se på tallriken – så att man sedan kan anpassa sig efter ögonmåttet. Det är bra att utgå ifrån tallriksmodellen för att veta hur man “ska” äta.

Måltidsmåtten är framtagen av dietister och används i de flesta fall för att gå ned i vikt. Tveksamt på att de skulle vara för mycket mat!

Det handlar inte om att äta en exakt mängd mat, ingen frisk människa tänker på hur många skedar de lägger upp på tallriken, de slevar upp som de är vana och äter tills de blir mätta. Ibland blir det för lite, då kan man ta mer. Ibland blir det för mycket och då kanske man inte äter upp – eller så gör man det ändå för att det är gott eller för att slippa bli hungrig sen.

En normal portion för mig är en matlåda av det jag lagat, eller köpt, en måltid på restaurang eller helt enkelt det som fyller magen. 

Tags: , , , , , , , , ,

Lita på kroppen och sluta mät maten

November 23rd, 2012

Hur gjorde du/vågade ta steget när du slutade att mäta/väga upp dina portioner till middag/lunch. Har själv kommit till det stadiet, men jag har så svårt för att lita på mig själv så att det inte blir ”för mycket”. Tänker alltid att jag ska LÅTA BLI, men backar i sista sekunden. Känns även som om jag aldrig blir mätt och det stärker rädslan för att ta för mycket mat. Om jag inte blir mätt på matlistans mängd och vill ta mer känns det som om jag överäter och kommer att gå upp en massa i vikt… Hur gjorde du? Tack för daglig peppning i kampen! Stor kram :)
Otillia

Till en början är det bra att mäta lite. Då ens syn på portionsstorlekar är något förvriden. Men det bästa är att utgå ifrån tallriksmodellen. En normalstor tallrik ska vara fylld med ungefär en tredjedel av vardera “område” (t.ex. ris, köttgryta, gurka). Om man känner sig inte riktigt nöjd efter en måltid, fast man vet att den inte varit för liten så kan man ta ett extra knäcke bröd och en frukt.

Det är inte konstigt att vara mer hungrig efter en svält. Kroppen har fortfarande mycket att ta igen. Det är inte farligt att äta lite mer än matlistan om man är hungrig. Däremot kan det vara oerhört läskigt, för man är så rädd att det ska bli för mycket. Blir det “för mycket” så kommer kroppen att säga till om det. Vill man äta mer ibland så behöver man förmodligen det också!

Istället för att hålla dig ifrån att ta mer, då du faktiskt inte är nöjd, så vore det väl skönare att mätta kroppen och kanske slippa känna samma hunger vid nästa måltid?

Jag hamnade i situationer där jag helt enkelt inte kunde mäta maten. I skolan ville man inte direkt plocka fram ett decilitermått när man lade upp pastan. Istället uppskattade jag det, men uppskattningarna gjorde ofta så att man tog lite i underkant “för säkerhetens skull”. Vilket i sin tur ledde till att jag trodde att jag åt enligt matlistan, och blev förvånad över att jag aldrig blev riktigt nöjd. 

Efter ett tag började jag lita på att en full tallrik var en tillräcklig portion, och jag insåg att om jag verkligen åt som jag skulle så blev jag inte lika hungrig. 

När jag även insåg att det krävs extra tillskott för att man ska gå upp i vikt så försvann rädslan över att jag skulle äta för mycket vid måltiderna. Om jag skulle gå upp utan näringsdrycker så MÅSTE jag äta mer än matlistan.

Nu har min kropp kommit i fas. Jag känner inte konstant hunger, utan de dagar som jag blir extra hungrig är de dagar som jag lyckats ätit för lite eller tränat hårt innan. De dagar som jag är extra hungrig på äter jag mer – utav slutsatsen att jag ätit för lite innan.

Man lär sig sin kropp, så ni som känner att ni vill ta mer. Tänk igenom om ni verkligen ätit tillräckligt innan? Och prova ät lite mer och känn om det kanske är DEN mängden som ni behöver äta för att nöja kroppen? :)

  • Känns det alldeles för läskigt att ta mer mat, så ta ett extra knäckebröd eller en frukt till måltiden.

Tags: , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp