“Jag älskar fortfarande träning och vill äta balanserad mat”

October 22nd, 2015

I detta inlägg hänvisas det till några stycken ur Elina Sundströms bok HälsohetsHennes ord satte mitt i prick på mina tankar just nu, så jag hade inte kunnat formulerat det bättre själv.

IMG_4066IMG_4065

 

Under den senaste tiden har jag blivit ifrågasätt när det gäller mitt tillfrisknande. Det är ingenting som är konstigt. Det är väntat att personer i omgivningen kommer granska ens uppvisande beteende och göra en egen bedömning huruvida personen i fråga kan klassas som frisk eller inte. Men som Elina så väl beskriver behöver det inte vara sjukt att vilja äta näringsrik mat och röra på sig. Man ska inte behöva proppa i sig godis framför andras ögon och lägga träningsdojorna på hyllan för att klassas som frisk.

Oavsett om man har haft en ätstörning eller inte så är “bra” mat och motion fortfarande hälsosamt. Att välja frukt framför en bulle, eller träningsresa framför solresa behöver inte vara sjukt. Allt handlar om varför man gör det. Är det ett tvång eller någonting du själv faktiskt mår bra av?

Att vara frisk handlar om att lika gärna kunna välja en sallad som en pizza när du beställer på restaurang, men att du tar det som du vill ha i stunden. Om du känner dig riktigt sugen på en pizza är det pizzan du ska välja, om du känner mer för en svalkande sallad ska du också få välja att äta den. Det ska man inte behöva förklara för någon.

Jag gör medvetna val när det kommer till min kost och träning. Det handlar om att jag vill leva sunt men utan krav och begränsningar. För mig är det inget lidande att inte äta godis och chips på en fredagskväll. Det är ingenting som tilltalar mig. Visst kan jag smaka lite, men det finns så mycket annat gott jag hellre smaskar på. Och för mig är det ingen pina att släpa mig till gymmet efter skolan. För det mesta längtar jag efter att få åka dit. Det är mitt ställe där jag hämtar ny energi till att orka med andra ting i vardagen. Ibland finns inte motivationen och då försöker jag skapa någon form av rörelse på andra sätt (yoga, promenad etc.). Inte för att förbränna kalorier, utan för att både min kropp och psyke mår bättre av ökad blodgenomströmning. Jag sover bättre, jag äter bättre och jag tänker bättre.

Jag menar inte att alla människor måste vara matintresserad och älska träning för att vara hälsosam – inte alls! Alla är olika och det är här som Elina också menar att man måste lära känna och vara ärlig mot sig själv. Gör jag det här för att jag vill och mår bra av det, eller gör jag det pga ångest och kontroll?

Anledningen till jag att jag inte längre upplever att mat är något större bekymmer för mig är för att jag är medveten om mina val. Folk kommer till att kritisera och ifrågasätta – det får man räkna med. Det kan kännas lite tråkigt att ha ett vakande öga över axeln när man lägger upp sin middagsportion eller ständigt få misstänksamma blickar när man tackar nej till efterrätten. “Svälter hon nu igen?” Kanske folk tänker. Men att skippa en efterrätt en gång påverkar min vikt lika mycket som om jag skulle ta dubbla portioner en annan gång = ingenting!

Det handlar inte om vilka val man gör utan om varför, och jag vet varför så fråga mig hellre än att dra förhastade slutsatser. Det som syns på sociala medier är endast en mikrodel av verkligheten.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Överträning och återhämtning

October 3rd, 2015

Överträning är ett vanligt fenomen av idag. Det är inte konstigt med tanke på den hälsohets som utformats i vårt samhälle. Det är lätt hänt att fasta i tankefällan om att ju mer man tränar desto mer resultat får man. Men ack så fel man har. Oavsett vilka mål man har med träningen, handlar det om att träna smartast (inte mest). För mycket träning vet nog de flesta ändå leder till bristfällig återhämtning som medför en rad andra symtom (motivationsbrist, infektioner, skador, trötthet, sömnsvårigheter etc.). Men trots att vi känner till fenomenet och dess negativa följder tenderar fortfarande många personer att hamna i det som betecknas som överträning.

Jag tror att vi överskattar vår egen förmåga. På något sätt tror man att man är odödlig och att ens egen kropp klarar av med än andras. “Förra veckan orkade jag träna så mycket. Jag fattar inte varför det inte går nu.”. Ja, kroppen klarar oftast en extrem belastning under en kortare period. Den är fantastisk på det sättet att den har sina knep för att vi ska klara oss igenom en livshotande situation. Men den behöver också sin återhämtning.

Träning är en form utav stresspåslag som startar mekanismer i kroppen som gör oss starkare och mer uthålliga. Efter träningen bör återhämtningsfasen tillträda. Det är då som kroppen återställer sig och gör sig redo utifall den skulle utsättas för nya stressutlösande faktorer framöver. Därmed utsätts vi även för mycket stress i vardagen kommer det till att påverka prestationen under träningarna. Kroppens hormonnivåer kommer redan från början av träningspasset att vara ur balans.

Återhämtning handlar alltså inte enbart om att äta ordentligt för att inte bryta ned muskler i samband med träningen (vilket är den typ av återhämtning man kan läsa mest om), utan även om att kroppens stressystem behövs återställas. Självklart är kosten också väldigt viktig när det gäller återhämtning. En god kosthållning är grunden för ett stabilt välmående. Men det är viktigt att vi inte underskattar självaste vilan. Även om man äter bra i samband med träning så behöver både kropp och psyke vila från det med jämna mellanrum.

Vila behöver inte handla om att ligga fängslad i sängen en hel dag, utan det kan handla om att under en period variera träningen. Kanske ta några promenader istället, eller testa andra träningsformer som inte är lika fysiskt krävande. Sedan tror jag att OM man blivit övertränad behöver man vila helt från träning i några dagar för att sedan trappa upp med lättare motionsformer.

 

IMG_4031

Det viktigaste när man är lite träningsgalen (som jag är) är att bara uppmärksam på kroppens signaler. Den senaste veckan har min motivation inte alls legat på topp för gymträning. De intensiva passen som jag vanligt vis brinner för har inte känts tilltalande alls. DET är kroppens sätt att säga att den behöver en paus. Så det jag har gjort är att sköta kosten bättre och variera träningen (för att fortfarande få röra lite på mig).

Jag har lagt vikterna på hyllan för att istället utmana mig med Body Combat, testa HOT Vinyasa flow och gått på ett Jazz-danspass. Igår trodde jag att jag var redo att köra ett tufft gympass igen, men ack så fel. Nu blir det återhämtning och återhämtning som gäller. 

 

Tags: , , , , , , , , , , ,

“Från anorexia till fit”

May 27th, 2015

Det är inte ovanligt att stöta på personer som använder träningen som ett medel för att bli frisk från anorexia. En del personer skulle hävda att de “byter ut en ätstörning mot en annan” och i många fall är det tyvärr så också. Det är lätt att träningen blir ett annat medel för att kontrollera vikt, kropp och energibalans istället för maten. Men det är faktiskt inte alls helt ologiskt att träning används som ett medel för att må bättre.

Den här terminen har jag studerar en del kurser inom näring, träning, stress osv. Även om jag kunde en del innan så har jag fått en djupare förståelse över hur det faktiskt fungerar.

Träning har visats ge många positiva effekter på humör, ork, självbild, självkänsla, självförtroende och allt där till. Sedan är det självklart viktigt att det man gör känns kul och motiverande för att få de positiva effekterna. Fysisk motion påverkar kroppen på molekylnivå i och med att utsöndringen av vissa hormon och signalsubstanser förändras.

Jag tror starkt att träning är ett effektivt medel för att få en person att må bättre i sig själv och i sin vardag, men jag vill höja ett finger för att det innebär inte att alla ska hänga på gymmet och lyfta skrot – utan det kan lika väl handla om längre skogspromenader eller som att springa marathon. Om man nu finner att det är roligt att gymträna, vilket jag tror att många gör tack vare de positiva effekterna det ger, så är det inte konstigt att man gärna vill göra det väldigt ofta. Det blir kul att träna för att bli fit – men egentligen gör man det för att det är någonting man mår bra av. T.ex. det boostar självbilden; man känner sig snyggare, det får en att känna sig mer kompetent; starkare, det ger en ett mål; ett syfte och det gör det lättare för kroppen att hantera faktorer som stress i vardagen.

Jag tänker mig att en person med ätstörningar ofta känner sig väldigt nere (låga halter av dopamin), tappar självkänsla och självförtroende, ätstörningen utgör större delen av ens självbild, känner sig svag, stressad och saknar syfte med livet. Det jag menar är att det är förståeligt att många övergår till en viss besatthet av träning istället för anorexia (eller andra ätstörningar) – det finns så mycket positivt med det! Men det är också förståeligt att bevaka det med ett kritiskt öga, för att träning har en tendens till att skapa destruktiva beteenden och det vill vi inte uppmuntra till.

Det är många som har lyckats använda träningen som ett hjälpmedel till att bli frisk från sin ätstörning. Förut var jag mycket mer kritisk till det och såg det mest som ett annat sätt att bibehålla kontrollen. Visst kan det vara så i vissa fall, men många har faktiskt lyckats skapa en mycket mer sund livsstil genom träning och det vill jag ändå respektera. Träning kan vara någonting som gör en sjuk, men det behöver inte vara sjukt att träna. Allt handlar om hur man förhåller sig till det; i vilket syfte och i vilken omfattning det görs.

Tags: , , , , , , , , , ,

Reading about exercise made me realize that…

January 23rd, 2015

So, I’ve been reading the first chapter in my course book “Foundations of Exercise Psychology” and I’ve been reading about exercise; what it is, different types of it, why we do it, why it’s good for us and so on. It actually occurs to me that I like to exercise for many reasons, almost all the reason mentioned in the chapter. Of course I love to see results. It’s nice to get more visible abs and notice that you’ve grown stronger. But for me it is also the time of the day when I get to focus on me – it is rest for my brain and thoughts. It helps relieve stress, it gives me more confidence.. it just makes me feel good. And for many more reasons than that, it why I realize that I truly love to workout. Not because of an eating disorder – because I actually truly enjoy it! For me it’s not a pain or something I have to force myself into doing. I don’t have to look at motivational instagram picture to work hard. I love to run until sweat starts to drain from my neck, I love lifting until my knees get week, and I also love to just exercise for fun without pushing myself sometimes. I look forward to go to the gym or cheer practice. And for me, realizing that is a relief. Now I know, and I can honestly say, that my exercising is NOT controlled by anorexia or any other eating disorder!

exercisequote

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Träning kräver energi – för lite energi, ingen träning.

September 23rd, 2014

Hej! Jag undrar om du har haft träningsförbud? Isånnafall hur hanterade du situationer då du ville träna? Och varför är det inte bra att träna när man är underviktig?

För ganska precis tre år sedan fick jag i princip träningsförbud. Det var inga konstigheter egentligen, med tanke på hur lite jag åt och hur mycket jag gått ned i vikt. Kroppen var svag, kall och sjuk. Det var inget alternativ att träna på riktigt, men när ångesten smög sig på.. då ville man allt förbränna kalorier.

Det var inte ovanligt att man i smyg tröstlöst försökte göra armhävningar och situps för att bygga muskler av munsbiten man precis ätit. Och eftersom träningspass var totalförbjudet blev det extra viktigt att få in vardagsmotionen. När det fanns möjlighet valde man att promenera, och inte för sjutton valde man hissen frivilligt när det fanns trappor att gå i. De rent ut sagt onödiga försöken att förbränna kalorier gör inget annat än att håller sjukdomen vid liv.

Allt eftersom att jag gick upp i vikt, åt bättre och blev friskare har jag blivit tillåten att träna mer. Gränsen kan ibland vara svår att dra över vad som är “lagom”, men en bra utgångspunkt är att man ska inte träna när man är trött. Orkar man inte så orkar man inte, då har inte kroppen tillräckligt med energi och det kan både bero på mat- eller sömnbrist. Att träna trots det att kroppen inte orkar med kan leda till flera rader konsekvenser, både kortsiktiga och långsiktiga.

Först, innan vi besvarar frågan “Varför är det inte bra att träna när man är underivktig?” tycker jag att det är bra att klargöra “Varför är det bra att träna?”.

Träning, motionering, är denna generations stora hälsogenomslag. Så många forskningar har visat att motion kan ge många positiva effekter på människan, både fysiskt och psykiskt, att vi av idag nästan inte hör talas om någonting annat. Motion stärker kroppen på flera sätt, bland annat hjärtat och skelettet. Vid styrketräning fokuserar kroppen på att bygga upp starkare muskulaturer vilket kan ses som förebyggande mot bland annat ryggsmärtor och andra belastningsskador. En del träning bidrar även till att öka leders rörlighet vilket är bra för att undvika stelhet och muskelbristningar. För överviktiga personer kan motion ses som ett mycket mer hälsosamt sätt att bli av med farlig fettmassa än olika bantningskurer.

Något som framhävs ofta i media är träningens positiva effekt på den psykiska hälsan. När vi tränar frisätts hormoner som får oss att känna oss lite gladare och mer nöjd. De signalsubstanser som frisätts kan även bidra till att lätta stress. Efter ett intensivt träningspass blir det lättare att slappna av och man behöver inte ständigt gå och spänna sig pga oro. Jag känner inte till alla fördelar med att träna, men vi kan nog enas om att det finns många.

, nu till frågan “Varför är det inte bra att träna när man är underviktig?”.

Jag tror att det är lätt att uppslukad av alla positiva effekter med att träna, och sedan glömma bort vilka andra konsekvenser det kan få på vår kära kropp. När man tränar höjs pulsen, hjärtfrekvensen ökar, förbränningen ökar, kroppen jobbar hårdare än vanligt och den använder sig också av mer energi än vanligt. Den använder extra mycket byggstenar för att klara av den extra höga påfrestningen som vi utsätter den för. Den behöver mer, för att bli starkare. Så vad händer om den inte får mer? Om den inte har mer byggstenar att använda sig av, och ändå på något mirakulöst sätt utsättas för denna extra påfrestningen?

Jag tror nog att ni alla förstår vad som händer om man ätit för lite i förhållande till vad kroppen förbrukar…. Jo, den börjar ta av sina egna lagrade byggstenar. Den näring som dina muskler, skelett och organ en gång byggts upp med måste den ta av för att få energi till att orka med. För en överviktig person är detta sällan skadligt, det finns energiresurser att ta av när krisen faller sig på. Men även om man har energireserver i kroppen måste man kontinuerligt få i sig tillräckligt med näringsämnen, annars mår man inte bra i alla fall. Och, det är väl “att må bra” som vi vill uppnå med träningen? Eller? Det är ju därför som den uppmuntras så mycket i dagens samhälle – det ska vara hälsosamt.

När man är underviktig MÅSTE man få i sig minst lika mycket som kroppen gör av med för att den inte ska börja bryta ned sig själv.  När vi tränar vill vi stärka hjärtat, bygga upp muskler och lätta på stressen. Om kroppen inte får tillräckligt med energi måste den hämta den från andra delar, och är man underviktig finns det sällan tillräckligt med reserver för att den inte ska bryta ned muskler och organ.

Träningsförbud får man inte bara för att det är ett ätstört beteende utan för att det faktiskt är skadligt om man är för underviktig! Jag själv ligger väl något kilogram ifrån den generella normalvikten, och äter jag för lite kommer inte mitt slit på gymmet att resultera i något annat än utmattning. Jag tränar väl inte för att bli tröttare? Jag tränar väl för att bli starkare? Jag tränar för att må bra, och då måste jag också äta tillräckligt för att min kropp ska göra det.

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

En hälsosam livsstil

January 6th, 2014

Efter en uppskattad diskussion i mitt förgående inlägg om hur denna blogg inte längre förespråkar samma sunda livsstil som tidigare, valde jag att följa upp diskussionen i detta inlägg. Jag vill tro att jag förstår skribenternas ståndpunkter mycket väl, jag hade förmodligen kunnat sett detta på ett liknande sätt som dem för ett år sedan. Med tiden lyckas man bredda sitt perspektiv samt förändra de redan existerande. Det är ingenting dåligt, det innebär att erfarenheten har lärt en någonting och den kunskapen bör förmedlas. Därmed anser jag att det är viktigt att vi griper tag i frågan som allt detta egentligen grundar sig i:

Vad är egentligen en hälsosam livsstil?

Vi som har ätit för lite kan garantera att långvarig svält inte är hälsosamt. De som länge har ätit för mycket kan nog också bekräfta att det inte heller är sunt. Sedan finns det dem som aldrig varken har behövt eller tänkt på om de lever hälsosamt. Samtidigt finns det de som dedicerar en stor del av livet till att äta “hälsosamt”.

Så vad är det nu som är hälsosamt?

Dietister lämnar fram sina rekommendationer på en varierad och regelbunden kosthållning, medan fitnessexperter utger protein som den främsta näringskällan. Sedan har vi alla olika kostexperter med alla olika tips och råd om hur vi ska bli hälsosammare. Och slutligen, här sitter jag bakom en datorskärm och skriver dagligen om det jag anser vara en hälsosam livsstil och inte. Allt verkar väl ändå rätt så motsägelsefullt och hur sjutton ska det finnas en enda sanning i allt detta?

Sanningen är den att vi inte vet vad som är den mest hälsosamma livsstilen för människan, generellt sett. Forskning kan visa på olika faktorer som påverkar välmåendet på olika sätt (såsom olika näringsämnens påverkan, mängden motion, stress osv.), men en livsstil som ska ge den optimala hälsan finns det ingen forskning som kan påvisa. Anledningen till detta är att vi kan inte generalisera alla människor på sådant sätt. Vi är alla olika och vi mår bra av olika saker. Varje individ måste ta hänsyn till sin kropp och sina energikällor i livet för att få en god hälsa.

Hälsa är så mycket mer än enbart mat och träning, vilket jag garanterat nämnt flertalet gånger tidigare. Det finns tillräckligt många “mat-, träning- och hälsobloggar” på marknaden och jag är inte här för att konkurrera med dem och säga hur ni ska äta eller träna. Det jag vill lyfta fram är hur pass mycket hälsan främjas genom att enbart göra det som ger en energi tillbaka. Att våga fylla sitt liv och sin vardag med ting man får glädje av att genomföra. Allting behöver inte vara optimalt och varje dag behöver det inte vara roligt, men i det långa loppet bör man tillägna sin tid till saker och ting som bringar en tillfredsställelse och någon form av lycka.

Jag förutsätter inte att varje person redan här och nu bara kan börja göra saker de mår bra av att göra. Gud skall veta att jag själv inte alltid gör de valen som främjar min hälsa! Men det är någonting jag anser vara värt att sträva mot och någonting jag jobbar för varje dag. Det tar tid innan man inser vad som ger energi tillbaka och inte bara slukar den. Det krävs erfarenheter för att veta vad som får en att må bra och inte. Man måste ge sig själv den tiden och våga ta chanserna att upptäcka vilka vägval man ska göra i livet för att må som bäst. Erfarenheter är de bästa verktygen att ha med sig – våga skaffa dem!

IMG_1008crop

En hälsosam livsstil för mig, handlar om att må bra, både fysiskt och psykiskt.

Jag skulle säga att hälsan utgörs av ca

  • 20 % kost
  • 15 % stress och sömn
  • 10 % motion
  • 55 % glädje

Dock går de flesta hand-i-hand. Det är svårt att sova bra om man inte rör på sig och äter tillräckligt. Det är svårt att göra saker man får glädje utav om man är trött och stressad. Men jag tror också att en person som både äter, sover och motionerar bra har hälften så bra hälsa som en person som också tillägnar sin tid till saker och ting som gör denne glad. Det är på ett sådant sätt man får tillbaka energi.

Det är mer än OK att kritisera mina levnadsvanor. Jag äter inte perfekt, jag tränar inte perfekt, jag sover definitivt inte perfekt, jag är inte perfekt och jag strävar heller inte efter att bli det. Jag vill i mitt liv hitta en balans mellan alla dessa faktorer så att jag kan optimera det som får mig att bli glad. Jag har inte nått fram ännu, jag är trots allt bara 20 år, men rätt så klok för min ålder. 😉 Tiden har mycket att lära, men jag är öppen för de erfarenheter den vill mig giva.

OBS: I nästkommande inlägg kommer jag att bemöta kritiken och besvara frågorna om min egna tränings- och kostvanor mer grundligt.

 

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Lära sig sina gränser

November 6th, 2013

I “One thing worth living for, one thing worth fighting for (October 28th, 2013) nämnde jag att jag drabbats av ryggproblem sedan ett par veckor tillbaka. Det har varit osäkert vilket typ  av ryggskada det rör sig om, och därmed också svårt att göra en avvägning kring hur allvarlig skadan är. Sjukgymnasten som jag besökt några gånger nu säger klokt “Du själv måste avgöra om du kan träna eller inte, för säger jag till dig att du inte ska träna alls så kommer du ju knappast lyssna på det”. Han nämnde även att det är ju många elitidrottare som är i ständig smärta pga. skador, vilket är synd. Det är viktigt att man tar hand om sin egen kropp.

  • Har man lidit av ätstörningar där överdriven motion varit ett förekommande kompensations-/tvångsbeteende kan det vara svårt att känna efter vilka gränser kroppen faktiskt har. Man lär sig att ignorera varningssignalerna och köra på trots att det bara skadar. 

Idag var jag på läkarbesök och fick det konstaterat att det inte är diskbråck, vilket är en lättnad. Däremot rör det sig om bristande muskelfästen i ländryggen, som har orsakats av överbelastning…överträning… Så tji fick jag för att vara envis och ambitiös. Nu är det två veckor med så lite belastning som möjligt (a.k.a. träningsförbud) som gäller. Rörelse utan belastning är däremot nyttigt!

Värt att ha i bakhuvudet: En liten kropp tål inte lika mycket belastning som en större och därmed kan det vara riktigt farligt att jämföra sig med andra.

Det är viktigt att ta hand om kroppen, den ska inte slitas ut mer än nödvändigt. Träning ska vara uppbyggande och inte nedbrytande. Dock är skador nästan alltid oundvikligt, speciellt i idrottssammanhang. Det kommer alltid finnas personer som avråder en från att träna, det kommer alltid finnas personer som pushar en till att träna trots skada/sjukdom, därmed är det viktigt att man själv lär sig att hitta sina gränser och stå på sig. Man måste stå upp för sig egen hälsa! Det är ens egen kropp och det är en själv som ska leva med den.

Att dra ned på den fysiska ansträngningen i några veckor av sitt liv är inte en undergång. Tiden går fort och det positiva är att man får mer tid att fokusera på andra saker i livet. Även om träningen är en viktig del i ens liv så finns det mycket annat att leva för.

Jag kan känna en oro över hur minskad motion kommer att påverka mina tankar kring mat och kroppen. Det är klart att anorexin kommer fram till viss del, det är klart att hon tar tillvara på tillfällen som denna. Men som jag skrev tidigare så är detta endast några dagar av hela ens liv – vilken skillnad kan det göra? Jag kommer ju fortfarande att leva och röra på mig – det är klart att jag ska äta! Nej, inget anorexi-monster är välkommen tillbaka i detta liv. Här ska jag fortsätta att leva!…och lära..

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Träningen ger energi och hälsa i ett friskt liv

October 14th, 2013

Att äta fet mat behöver inte göra en fet. Att sitta stilla behöver inte göra en lat. Att vara smal behöver inte göra en sjuk. Att äta nyttigt behöver inte göra en till ett hälsofreak och att gilla träning behöver inte göra en till ett träningsfreak. Världen är inte svart och vit, det ena behöver inte betyda det andra, utan alla är vi olika och allt är relativt.

Från att ha varit en vanlig aktiv tonårstjej, till att överdriva både träning och hälsosamt ätande. Från att vara sjuk i anorexia, till att hitta en balans i livet som gör en tillfredsställd.

När det gäller mat, träning och hälsa har jag fått uppleva en hel del. Men det har även hunnit hända mycket på “hälsofronten” sedan jag insjuknade. Det har kommit nya dieter som ska vara lösningen på alla viktproblem, och framför allt har kvinnoidealet övergått till en mycket mer vältränad kropp än en mager. Den s.k. fitspoon har verkligen trätt fram och influerat samhället på många håll och kanter. Aldrig har vi varit så träningsfixerade som nu. Aldrig har det varit så populärt att förtära olika kosttillskott. Aldrig har jag sett så många bilder på extremt vältränade kvinnokroppar spridas runt på nätet.

Träning  har alltid varit ett starkt intresse i mitt liv. Det får mig verkligen att må bra och jag tycker att det är så roligt! Jag har alltid uppmuntrat folk till att träna, eftersom jag vet hur pass bra det har fått mig att må. Jag förespråkade alltid fysisk motion, ända tills jag blev sjuk. Då fick jag inte träna längre. Då var det rent av farligt att träna. Träning behöver inte vara hälsosamt, och absolut inte i för stora mängder. Men när jag tränade av sjukdomen mådde jag inte bra, det var ett tvång. Så länge man mår bra av träning, kan det öka välbefinnandet något enormt! Allt handlar om en balans.

Aldrig har jag tränat så här mycket som jag gör idag och faktiskt mått bra utav det. Aldrig har jag uppskattat friheten att kunna göra det så här mycket tidigare. Aldrig har jag trott att det kunde bli sunt för mig att träna hårt igen. Aldrig ska man säga “Aldrig”.

Idag tog jag mig äntligen till stan för att inhandla massa mumsiga bars billigt! (De smakar ju nästan som godis)

Idag tog jag mig äntligen till stan för att inhandla massa mumsiga bars billigt! (De smakar ju nästan som godis)

Och ett par handskar så jag slipper slita sönder handflatorna på gymmet! (Det blev nästan som lilla jul-afton)

Och ett par handskar så jag slipper slita sönder handflatorna på gymmet!
(Det blev nästan som lilla jul-afton)

OBS: träningen är en stor del av mitt liv, och jag är medveten om att det kan vara triggande för många. Jag vill inte börja driva denna blogg som någon “fitspoo”, utan det handlar om ett sunt och hälsosamt liv för varje individ.

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Så länge träning inte gör skada

October 12th, 2013

Träning och motion i allmänhet har bevisat sig ge positiv inverkan på både den fysiska- och psykiska hälsan.  Det finns många fördelar med att röra på kroppen och i de allra flesta fall mår man bättre av att träna än att sitta stilla. Motion kan även handla om vardaglig rörelse, det behöver inte alltid röra sig om avancerade träningspass.

En återkommande fråga både här på bloggen, instagram, mejlen och i verkligheten av personer med ätstörningsproblematik är just:

Hur mycket kan man träna?

Det är svårt att göra en sund avvägning av vad som är hälsosam motion när man en gång låtit det gå till överdrift. Dessutom lever vi i ett samhälle som hela tiden uppmuntrar till mer träning. Jag har också haft problem att göra den avvägningen, men insett att man måste känna efter själv vad som känns bra. (Rekommendationerna säger 30 min promenad/dag eller 3 träningspass/vecka om man inte har en rörlig vardag).

Studier och forskningar påvisar att träning och motion förbättrar hälsan i allmänhet, men det finns uppenbarligen undantag. Dock är det allt för vanligt att träning går till överdrift och det är då det blir osunt istället. Träning gynnar hälsan så länge det inte skadar en varken fysiskt eller psykiskt. Det ska vara roligt och givande. Tvångsmotion eller muskelförtvining bidrar inte till en bättre hälsa. Om man upplever orklöshet har kroppen inte energin till att träna hårt och då ska man inte göra det. Tvingar man sig till det ändå så skadar man endast sig själv.

Hur mycket tränar du?

Jag förstår att många är nyfikna på mina träningsvanor, bland annat eftersom jag skriver att jag tränar på elitnivå. Dock är det lätt att börja jämföra sig för mycket med andra och jag vill inte trigga igång några dumtankar som leder till skadlig och ohälsosam träning hos andra. Det viktigaste är att man tränar så mycket som ens egen kropp mår bra av. Träning gör en gladare, starkare och hälsosammare så länge det inte blir för mycket så att man skadas. Jag tränar nästan varje dag, antingen cheerleadingträning eller på gymmet och jag skulle jätte gärna skriva mer om det, men jag vill inte framstå som någon “fitspoo”. Jag står för en hälsosam livsstil där man inte behöver äta nyttigast eller träna mest. Det märks på träningen om man inte ätit och vilat ordentligt, och då ska man inte träna. 

För att träning ska vara hälsosamt måste man se till att ha energin till det!

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Det hälsosamma

October 5th, 2013

Befolkningens syn på “vad som är hälsosamt” av idag är mycket influerat av medias utspel. Idealbilden av en hälsosam kropp är en muskulös kropp med lite fett. Jag tror att nästan alla är överens om att man är hälsosam om man:

  1. Äter lite sötsaker
  2. Äter mycket frukt och grönt
  3. Tränar mycket

Det är inte fel att undvika äta allt för mycket sött och välja frukt och bär istället. För en del personer kan det till och med vara nödvändigt! Det är heller inte fel att vara väldigt aktiv, så länge man ger kroppen den näring som den behöver. Det är klart att en del elitidrottare kan ha lägre fettprocent än rekommenderat, utan att det blir ohälsosamt.

Har man aldrig själv lidit av ätstörningsproblematik tror jag att denna syn av vad som är hälsosam är ofrånkomlig, i många fall. Men när man jobbar för att bli fri från ätstörningsmonster lär man sig att det går att faktiskt träna för mycket och äta för nyttigt. Det känns inte längre sunt att fokusera så mycket på det som anses vara hälsosamt av omgivningen, för det blir snarare en triggande faktor som kan leda till en mer ohälsosam livsstil.

Även om man under en tid måste kämpa för att träna mindre och äta “onyttigare” för att bli frisk, så består inte ett hälsosamt liv av att inte träna alls och bara äta godis. Ett hälsosamt liv är en balansgång där man måste se till sina individuella behov och förutsättningar. Vad behöver min kropp för att må bra? Istället för att lyssna på vad alla i omgivningen anser vara sunt.

Dagens lunch efter ett gympass. En fantastiskt god portion pasta och currykyckling!

Dagens lunch efter ett gympass. En fantastiskt god portion pasta och currykyckling!

Min kropp ligger på gränsen till undervikt och har ganska låg fettprocent. När jag berättade detta för min pojkvän igår sade han “Jag tycker att du ser hälsosam ut”, och han har rätt. Jag ÄR faktiskt hälsosam och det är jag stolt över. För att jag ska vara hälsosam handlar det inte om att leva upp till omgivningens ideal, utan det handlar om att jag gör det som jag mår bra av. Jag är elitidrottare och tränar mycket, det mår jag bra av så länge jag också fyller på med den näring som min kropp behöver. Till skillnad från i anorexin begränsar jag inte mitt matintag, utan jag äter ALLT! Det är en myt att man inte kan äta vissa livsmedel och ändå få en superkropp. Jag skiter faktiskt i att bry mig om för mycket i kosten, jag äter det jag vill! Vill jag äta en kanelbulle, två mumsiga nougatkex och halva pojkvännens Maraboukaka en fredagskväll framför Idol – så gör jag det. Det gör mig inte mindre hälsosam, utan det bidrar snarare till ett sundare matförhållande. Det viktigaste när man tränar mycket är att också äta mycket. Klarar man inte det så är man inte riktigt redo för intensiv motion. Det är som sagt en balansgång, och jag känner att jag har hittat min balans – jag är hälsosam!

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp