Ofelia på gymmet

September 5th, 2013

Ni som läst min blogg ett tag har säkerligen bekantat er lite med sjuka Ofelia. Hon är en tjej i senare tonåren som bär runt på ett mörker varje dag. För henne går varje dag ut på att överleva så ångestfritt som möjligt. Ätstörningarna är inget att leka med. De är starka och Ofelia känner sig för vilsen för att anta kampen för det friska.

Igår besökte Ofelia gymmet för första gången på flera månader. Egentligen har hon träningsförbud på grund av hennes låga vikt och näringsfattiga matintag, men igår dök det upp ett tillfälle som hon inte kunde hålla sig från. Ofelia har alltid tyckt om att träna, men när hon insjuknade gick det till överdrift. Träningen handlar inte längre om glädje, utan det har blivit ett kompensationsbeteende som används för att dämpa ångesten.

När Ofelia tränade igår var hon rädd. Hon var rädd för att hon skulle stärka ätstörningen alldeles för mycket och att hon egentligen bara skadade sig själv. Någon stans i rädslan fanns det en glädje – en träningsglädje. Det var en känsla av lycka som slog henne. Det var kalorierna på löpbandet som slog henne. Hon hade förbränt hela dagens matintag. Ätstörningen var överlycklig. Men den var inte nöjd. Ätstörningen vill att Ofelia ska förbränna i förväg, det som hon kommer att äta i framtiden också. Ätstörningen övertalar Ofelia till att försöka bygga muskler – men vad ska hon bygga musklerna av? luft?!. I speglarna såg hon allt som behövdes tränas bort, medan alla andra på gymmet avgav konfunderande blickar: den där tjejen bör inte träna.

Att gå på gymmet är inte ett sunt beteende för Ofelia, men ändå vill hon göra det. Lyckan hon känner under/efter träning är ätstörningens klapp på axeln. Nu har hon varit lydig. Nu duger hon. Nu kan hon få vara fri från ångest… ett tag.

I kontrast till Ofelia har vi Frida. Frida är frisk från ätstörningar och när hon gör ett besök på gymmet är det av helt andra anledningar. Detta berättas det mer om i nästa inlägg.

Tags: , , , , , , , , , , ,

Uppfyll behoven för att må bra

August 31st, 2013

Grundläggande förutsättningar för en god hälsa är:

  • Mat
  • Sömn
  • Motion
  • Umgänge

Dessa faktorer är även beroende av varandra, vilket jag beskrivit noggrannare i Energibrist -> må dåligtAv någon anledning missköter vi ofta dessa förutsättningar i förhoppning om att på något sätt må bättre. Till en början uppstår oftast en “kick” när vi genomför en förändring i kost/sömn/träning eller till och med umgänge. Kicken är en kortlivad stimulation, en utsöndring av glädjehormon i kroppen. Det är inte ren lycka som uppstår, utan för att må bra krävs en god nivå av dessa glädjehormon. En långvarig förändring i kosten (som inte uppfyller kroppens behov) leder snarare till att man mår sämre än innan. Man sover sämre och orkar inte vara lika aktiv, varken fysiskt eller socialt. Förändringar som bidrar till att vi inte uppfyller dessa behov längre kommer garanterat leda till en sämre hälsa. Av någon anledning är det ändå otroligt många som söker lycka genom att dra in eller öka på dessa faktorer.

När man tillfrisknar från Anorexia nervosa är det vanligt att man får träningsförbud. Det handlar inte om att man ska lära sig att träning är ohälsosamt, utan det handlar om att man måste hitta en balans. Det ska vara en balans mellan mat, träning, sömn och socialt för att man ska må bra och leva sunt. Jag tror att motion är en väldigt viktig faktor för att man ska må bra. Jag mår som bäst när jag tränar. För att må bra måste jag också äta och sova ordentligt. Missköts dessa delar finns det ingen chans att jag kan njuta av socialt umgänge. Då mår man dåligt!

Mår du dåligt? Fundera då på hur du sköter dina behov. Dålig sömn? Varför? Utan sömnen förändras lätt matvanorna och man har mindre ork till både motion och umgänge. Längesedan du träffade vänner? Utan umgänge blir man instängd och mat, träning, sömn verkar allt mycket mer meningslöst.

Istället för att söka glädje genom att förändra våra rutiner, se till att dessa behov uppfylls.
Utan att tillfredsställa kroppen med dessa faktorer – hur ska vi bli tillfredsställd i vårt liv?

bukettquote

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Att äta tillräckligt trots träningsförbud

August 27th, 2013

Jag tränar inte lika mycket och då måste jag äta mindre.

Helt logiskt så förbränner kroppen mer energi när man tränar, det är ingen myt som ska krossas. Däremot förekommer det ofta att ätstörningen utnyttjar detta argument för att äta för lite istället. Det är ett farligt argument som kan vara väldigt övertygande och genomslående, eftersom det ligger en viss sanning i det. Bli inte förvirrad över detta nu, det ska redas ut nedan.

Vid regelbunden fysisk aktivitet ökar förbränningen och man blir både piggare och gladare, har forskningar visat på. Ca 30 min daglig motion är det rekommenderade, vilket säkerligen många av er redan har hört. Till skillnad från stillasittande kan man behöva ett litet extra pålägg till någon måltid. Fler och fler börjar ta denna motionering på större och större allvar. Det är inte allt för sällan som man stöter på personer som dagligen tillbringar timmar på gymmet, eller springer flera mil per vecka. Denna form av motion behöver absolut inte vara dålig, så länge man mår bra av träningen och inte ser det som ett tvång eller kompensation för att få äta mer. För äta mer är just det man behöver om man tränar så mycket. Som tidigare konstaterat så ökar energibehovet vid fysisk motion så då finns det naturligtvis en betydande skillnad mellan elitidrottares kostvanor och en stillasittande.

Jag som inte tränar kan alltså inte äta lika mycket som dig, som tränar.

Matschemat som jag har fått under min behandling är för en person som inte tränar. Det vill säga att det är inte en mindre mängd mat än så som krävs, utan det är standardutgångspunkten. Rör man på sig så får man anpassa matschemat så att det passar en själv. Det lämpligaste kan vara att äta extra mellanmål i samband med träning. Men håller man sig till en lagom motion i form av promenader eller något friskis&svettis-pass per vecka så är det inte stora förändringar som krävs. Lyssna på kroppen så blir det bäst! När man tränar blir man oftast hungrigare – för kroppen behöver mer näring att återhämta och bygga upp sig med. Men även när man inte tränar förbrukar kroppen energi och behöver näring för att kunna leva.

IMG_8834

Det är inte alls ovanligt att en ätstörning triggas igång när man råkar ut för en skada och av någon anledning inte kan träna på samma sätt. Rädslan om att fortsätta äta som man gör och att lägga på sig massvis med vikt kan leda till ökat kontrollbehov, begränsningar, ångest och kompensationshandlingar. Då kan det vara hjälpsamt att ha ett sådant matschema att utgå ifrån. Äter man den mängden mat så kommer man inte till att bli tjock, oavsett om man tränar eller inte.

När jag bröt foten våren 2010 bidrog det med största sannolikhet till att anorexin triggades igång. Portionerna minskades, jag gymmade mer och oron över att bli tjock växte i hög fart. I somras när jag stukade foten fick jag återigen uppleva hur dessa tankar kom infallande i huvudet. Men nu är jag stark och mycket väl medveten om konsekvenserna och dess innebörd. Jag har skadat revbenen och har träningsförbud tills det känns helt bra. Det kommer att bli en utmaning – dags att sättas på test igen! Jag känner mig tillräckligt stark för att klara det. Någon vecka utan intensiv träning kan faktiskt vara nyttigt!

När man tränar mycket handlar det oftast om ett extra mellanmål som behövs. Tränar man inte så behöver man ändå äta i likhet med matlistan ovan!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Nödvändigt med viss diciplin

July 1st, 2013

Att vara disciplinerad av idag anses vara någonting positivt. Det är en egenskap som bara “de bästa” kan anskaffa sig. Har man disciplinen så kan man lyckas med i stort sett allting. Det går att disciplinera sig själv till att plugga, till att prestera på max, till att hjälpa till med mest, till att kunna mest och till att hinna med mest. Det går att tvinga sig själv till att ligga på max jämt och ständigt. Då är man bättre än alla andra. För andra människor klarar inte av det.

Att vara så pass disciplinerad klarar inte många av, på grund av den enkla anledningen att det inte är hälsosamt. Kan man lyckas med allting, kan man disciplinera sig till att vara bäst i skolan, snällaste vännen eller snabbaste sprintern, så är det inga problem att disciplinera sig till att vara mest hälsosam och helst smalast. Den fantastiska egenskapen om att vara disciplinerad utnyttjas mer än gärna av ätstörningen och därmed är disciplinen inte bra längre.

Det pratas ofta om att en majoritet av personer diagnostiserade med Anorexia Nervosa är högpresterande. De identifierar sig med deras handlingar och har svårt att finna lycka utan att prestera på topp. De anser sig vara “duktiga” när de kan disciplinera sig från att äta tillräckligt eller motionera extremt mycket.

På vägen mot tillfrisknande får man ofta jobba med att släppa kontrollen och kraven på sig själv. Allt behöver inte vara så perfekt jämt, och speciellt inte ens handlingar. En människas värde grundas inte i hur mycket bättre en person kan prestera än en annan. Man behöver inte slita asset av sig för att komma någon vart i livet och man behöver inte pusha sig själv till den yttersta gränsen för att ständigt nå en utveckling.

När man överdisciplinerat sig själv behövs det en omgivning som visar att prestation inte är allt. Det händer lätt att all disciplin och alla prestationer ses som någonting negativt. Omgivningen slutar att uppmana en till att pusha sig själv eller ta till självdisciplin för att nå upp till sina ambitioner. De kopplar gärna disciplin och höga ambitioner med ätstörningen. Därmed finns det inte längre någon uppmuntran från utomstående när man gör framsteg i livet. Ibland kan det upplevas som att andra glädjer sig åt att dra en under jordytan istället.

Vi har redan konstaterat att god disciplin hjälper en människa att lyfta sig själv och lyckas göra fantastiska framsteg, även om det inte är en sådan fantastisk egenskap som många gärna vill tro. Vi har även konstaterat att man slutas uppmuntras till höga prestationer under tillfrisknandet från anorexi. Så vad återstår att säga om detta?

Jag har under det senaste året jobbat med att tillfriskna från anorexi. Det fanns inget mer frigivande än att upptäcka hur ofarligt det är att sänka sina ambitioner. Man behöver inte vara bättre än alla andra på allt. Det finns viktigare saker i livet. Samtidigt finns det inget mer frustrerande än att inte tillåtas lyckas med att nå sina ambitioner.  Alla människor behöver disciplinera sig till att göra saker som känns motiga för att ta sig vidare i livet. De flesta missunnar en att göra framsteg inom skolan, eller tror att man ska må bättre av att inte träna alls.

  • Skolan behövs avklaras, man blir inte smartare av att sluta plugga helt.
  • Motion gynnar hälsan, ingen mår bra av att ligga hemma som en latmask dag ut och dag in.
  • Godis börs inte ätas i mängder dagligen, även om man haft anorexi behöver man inte äta en chokladkaka varje kväll.

Jag vill fortfarande kunna disciplinera mig till att:

  • Hinna med i plugget och avklara alla kurser
  • Träna ett antal gånger i veckan och underhålla både kondition och styrka
  • Äta onyttigheter minoriteten av dagarna i veckan

Detta är allmänna och specifika exempel på områden där man behöver en viss disciplinering för att må bättre. Ibland känner man hur latheten kommer krypande, och en röst som säger att man inte behöver om man inte orkar. Men det är alldeles för många som fastnar i den latheten, lika som det är alldeles för många som driver disciplinen till ohälsa. Det är okej att vara lat en del dagar, men det är också nödvändigt att ha en viss självdisciplin!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Träning varje dag

May 19th, 2013

Jag förstår att det kan vara en triggande faktor för många när jag skriver att jag tränar nästan varje dag nu. Det är dock ingen anledning till att ljuga för er.

Träning varje dag kan vara slitsamt för kroppen. Det rekommenderas att man bör röra på sig ca 30 min om dagen i form av vardagsmotion och sedan 2-3 ggr per vecka, för ett hälsosamt rörelsemönster. Det förutsätter att man har en relativt stillasittande vardag i övrigt. Det är alltså inte väldigt mycket motion som kroppen behöver för att må bra. Däremot är det inte alltid fel att träna mer än så.

Kompensation, förbränning, kroppsmanipulation och andra anledningar som kan grunda sig i ätstörningens tillfredsställelse är inte hälsosam träning. Däremot träna för att man tycker att det är kul, är det inte fel att träna mer än den rekommenderade tiden. Sedan måste man även ta hänsyn till särskilda faktorer.

Jag elitsatsar. Jag vill utvecklas inom cheerleadingen. Jag vill kämpa. Jag vill slåss och jag är beredd att göra det som krävs. Jag älskar detta!

Även om man känner att man tränar av andra anledningar än i kompensationssyfte så måste man vara extra observant på hur träningen påverkar ens liv, om man haft ätstörningar. Det går sällan att ha “lite” av ätstörningen; börjar man tänka på kalorier, börjar man slarva med maten och börjar man tänka lite som ätstörningen så blir risken stor att man faller tillbaka.

Jag må älska detta, jag må träna för cheerleadingen. Jag är därför extra observant på “sjuka” tankar och beteenden, för att detta vill jag inte gå miste om.

Jag anser inte att det är riktigt sunt att träna så ofta som jag gör nu, men detta är endast några dagar, någon vecka, som det är en intensivare period. Sedan närmar sig sommarlovet och cheerleading säsongen får sitt slut. Det är mycket nu, det håller jag med om. Jag kan ärligt talat berätta för er att kroppen börjar bli trött. Men jag är noga med återhämtning. Jag äter ordentligt och jag prioriterar vila framför pluggande. Träningen får mig inte att må dåligt – den får mig att må bra. Träningen får mig att må bra så länge som jag orkar med den. Jag orkar med den så länge som jag äter och vilar ordentigt! 😀

Lingongrova m kalkon, blåbärsyoghurt m musli och bär + te.

Lingongrova m kalkon, blåbärsyoghurt m musli och bär + te.

Dagen började med en perfekt frukost tillsammans med bästa vännen. Sedan bar det av till en riktigt givande tryout för ett annat cheerleading lag under förmiddagen. Eftermiddagen tillbringades med en grym träning med bästa Dolls. Kroppen är mör och jag är inte förvånad om jag inte kan röra på mig imorgon, hehe. När jag kom hem tog jag mig tid att däcka i sängen och just nu är hockeyn på TV:n.

Taggad på morgonen (instagram)

Taggad på morgonen (instagram)

Hela dagen med cheerleading <3

Tags: , , , , , , , , , , ,

Ofelia vill läsa om träningstips och se matbilder

April 12th, 2013

Ofelia loggar in på hennes instagram på väg hem från skolan. Där ser hon först några mumsiga matbilder med fräsh frukt och grova brödskivor. Ofelia tänker på vad hon åt till frukost. Hon åt mer än dessa tjejer (!). “Shit vad tjock jag är”, skriker en tanke i hennes huvud. Samtidigt bestämmer hon sig för att äta mycket nyttigare än hon redan gör. Trots att Ofelias bröd redan är så grovt och fiberrikt som det är nödvändigt, så verkar alla andra tjejer äta mycket “nyttigare”. Ofelia vill vara nyttig. Ofelia vill vara smal och vältränad.

På Ofelias matlista står det 1 msk sylt till gröten. Sylt känns onyttigt. Sylt innehåller massvis med socker. Varför ska hon äta sylt?! När Ofelia ser bilder på andras grötfrukost med färsk frukt får hon ångest. Varför åt hon sylt till gröten i morse?! Äcklig jäkla sockrig kalori- sylt. Alla andra tjejer verkar vara så mycket mer hälsosam än henne. Ofelia vill också vara hälsosam. Ofelia är underviktig och Ofelia har länge haft anorexi.

Trots att dessa bilder triggar igång något hos henne så glädjs hon åt dem. Hon vill ju så himla gärna se smal och fit ut, precis som alla de tjejer som lägger upp kroppsbilder på sig själva från gymmet. Nu vill hon också träna. Träna och äta hälsosamt. Träna mycket och äta nyttigt (=träna överdrivet och äta för lite). Ofelia har träningsförbud. Ofelia är underviktig och Ofelia har ätstörningar.

Varje dag på vägen till och från skolan brukar Ofelia surfa runt på olika sociala medier. Där har hon vänner som heter allt ifrån “Friskfrånanorexi” till “Tränatillsdudör” och “Ätanyttigareänhälsosamt”. Det är underhållande att få inspireras av dessa personer och deras kunskap om hur man mår bättre. Hur man mår bättre? Ofelia är sjuk.

När Ofelia kommer hem gör hon i ordning en liknande grötportion som en annan tjej på nätet. Denna grötportion var mindre än Ofelia bör äta, men de andra tjejerna klarar sig på denna mängden då måste hon också göra det. Efter måltiden vill Ofelia träna. Hon kollar på magen i spegeln och jämför med de andras fitness. Hon vill också vara smal så hon går ut på en powerwalk. De andra tjejerna powerwalkar OCH gymmar. Ofelia är underviktig. Ofelia har träningsförbud och Ofelia är sjuk.

Det är anorexin som glädjs över att läsa dessa inlägg och få se dessa bilder. Det är ätstörningen som triggas igång. Ofelia som mår inte bättre. Ofelia blir inte frisk.

Vad gör Frida när hon läser uppdateringarna på Twitter/bloggar/Instagram?
Läs om det imorgon!

Tags: , , , , , , , , , ,

Fel att träna enbart för att bli fit?

April 11th, 2013

En del tränar för att gå ned i vikt och andra tränar faktiskt för att gå upp. Ena tränar och bryter ned kroppens beståndsdelar medan de andra jobbar för att bygga upp. Idag skrivs det fanatiskt mycket om träning på många forum. Vikt, muskler, hälsa, fit, sundlivsstil osv.

Träning, att man ska motionera är egentligen någonting som har tillkommit på senare år. Tänker man tillbaka i tiden till början av 1900-talet var det knappast känt att man behövde röra på sig ytterligare för att ha en god hälsa. Man fick sin vardagsmotion när man gick till arbetet eller stod och lagade mat. Då var det knappast relevant att noja sig över hur många timmar man tillbringade på gymmet i veckan. Det är senare forskning som påvisar att några extra timmars motion i veckan gör en gladare, piggare och sundare.

Några timmars extra motion för en sund livsstil handlar inte om dagliga gymbesök och hetsiga promenade. Dagens träningstips har blivit överdrivna. Träning ska inte vara för att försöka förändra kroppens utseende till något den inte mår bra av eller något man fixerar så mycket på att det blir ett tvång. Träning ska vara frivilligt, stärkande och framför allt roligt!

Jag tror att träning som enbart går ut på att bli fit inte är riktigt sunt. Då tränar man för att förändra sin kropps utseende, man strävar mot att se ut som “modellerna” i media. Visst ska man få träna för att bli lite mer fit, men var drar man gränsen? Är utseendet verkligen sådant viktigt i ens liv att man lägger ned tiden på dagliga gymbesök och nattliga promenader? Hur mycket ska vi få påverkas av detta?

Visst är det triggande? Vem vill inte se ut så där? Men är det värt det? Jag vet att jag aldrig kommer att kunna se ut så, av den enkla anledningen att min kropp inte är skapt för det. Ska jag då tillbringa timme efter timme till att försöka forma min kropp så att den ser ut som redigerade 180 cm långa modeller? Eller ägna den tiden åt att jag göra någon mer meningsfullt med mitt liv, och hålla träningen och kosten på en rimlig hälsosam nivå.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Spring

April 3rd, 2013

“Spring” med dubbelmening. Spring som i våren och spring som i att springa. Det finns få saker som är så fantastiska som att gå ut och springa lite i vårsolen. D-vitaminerna från solen gör en glad. Endorfinerna från träningen gör en glad. Medvetandet om att man inte längre springer för att förbränna, utan för att stärka sig, gör en glad. Vad vore livet utan glädje?

Livet utan glädje är livet där allt man ser är anorexian och ätstörningar. I det livet sprang man för att förbränna och i det livet var man inte glad.

Innan springturen

Innan springturen

och varför inte efter springturen också ;)

och varför inte efter springturen också ;)

Förvänta er ett inlägg om träning och dagsintag imorgon. :)

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Sluta tvångsmotionera och börja må bättre!

March 18th, 2013

usch vad jag känner igen mig i allt detta.. 
Håller på att gå på behandling med vägning och ska upp i vikt..resan är INTE rolig, men min mamma har slängt ut alla vågar och jag har slängt alla appar om kalorier men man vet ju lite i huvudet så det är ju inte det lättaste, promenaderna blir längre ju mer energi kroppen får, även om det fortf är i svält och varje steg ibland gör ont.. min fråga är hur man står ut utan dessa längre promenader? Vad sysselsatte du dig med under tiden då du var tvungen att nå din “målvikt” inom behandlingen?
Då jag måste nå den o sluta vara i svält innan den riktiga terepidelen kan börja så hjärnan hänger med.. vad gör man under dagarna, svårt att bara slappa i soffan osv..städa kan man ju inte göra hela dagarna.. Man blir ju tokig och nervös inför varje dag då man inte vet vad som komma skall!

Tokgillar din blogg btw..Och jag tycker du är grymy stark!
KRAM / F!

Hej Finis!

Fantastiskt bra att du jobbar med en viktuppgång i din behandling. Riktigt bra att din mamma gjort sig av med alla vågar och att du har dumpat alla ångest-appar. Som att man behövde dem innan och som att man behöver dem nu.

Som jag skrev i När man var som sjukast 1.2  så orkade jag inte hetsträna när jag var i svält. Jag visste att det var sjukt. Det fanns en röst inuti mig som fortfarande ville vara frisk och må bra, även om anorexins sjuka röst dominerade.

Det är extremt slitsamt på kroppen av att motionera när den är i svält. Kroppen säger ifrån. Den är trött, den orkar inte, den vill inte, det tjänar ingenting till. Det kanske verkar det bästa för stunden, men att tvångsmotionera för att bli av med ångesten kommer inte leda till att man mår bättre.

Du måste se över ditt eget beteende och ifrågasätta dig om detta verkligen är något som du vill hålla på med? Vill du lägga så mycket tid, tankar och energi på att ha ångest och kompensera? Hur ser dina vanor ut, och hur kan du komma ur dom? Finns det någon i din närhet som kan stötta dig?

Förslag på aktiviteter
Läs gärna utan fokus på ätstörningendär tipsar jag om lite aktiviteter. Nedan nämner jag några fler.

  • Spela kort tillsammans med någon i familjen
  • Börja sjunga/spela instrument
  • Måla/skriva
  • Spela datorspel eller se på film
  • Prova nya recept
  • Gör kollage
  • Lär dig något nytt! Hitta något spännande ämne att grotta ned dig i.

Till en början kan det faktiskt vara bra att fokusera på att jobba med ätstörningen. Analysera, gör listor, sätt upp mål och jobba mot det friska. Prata gärna med andra och glöm inte bort vad du vill göra i livet.

Jag har ännu inte nått min målvikt, eftersom att jag aldrig riktigt haft någon. Men imorgon ska jag lämna besked till min behandlare över hur jag vill göra, och det ska jag meddela er om imorgon-bitti! 😉

 

 

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

När man var som sjukast 1.2

March 4th, 2013

Detta är en uppföljning från Hur var det när man var som sjukast?.
Tidigare besvarade jag frågan om Hur mycket jag åt .

Hur mycket motionerade du?

När jag insjuknade tränade jag flera gånger i veckan. Men när jag var som sjukast hade jag ju träningsförbud. Jag ifrågasatt det inte heller, för jag visste att jag bara bröt ned min kropp. Energin fanns inte för att ha överskott till att träna, men ändå försökte man förbränna lite extra hela tiden.

Jag är rädd att trigga genom att skriva ut exakt hur mycket jag motionerade. Så istället för att berätta min historia så berättar jag om Ofelia.

Ush, vad mätt jag blev på skollunchen” tänkte Ofelia och fick panik. De andra vännerna fortsatte mot cafeterian medan hon själv gick in på närmaste handikapptoalett för att göra sig av med ångesten. Hon kräktes inte, det brukar hon inte göra. Hon kollade på sig själv i spegeln, upp med tröjan, såg magen, fällde några tårar, ångesten var enorm. Försökte få ur sig så mycket som möjligt “den naturliga vägen” för att känna sig tommare. Sedan ställde hon sig återigen framför spegeln. Denna gång var det ätstörningen som hade tagit över.

Efter 5-10 min med styrketräning på handikapptoaletten kunde Ofelia normalisera humöret. Ångesten fanns kvar, men den var inte outhärdlig. Hon hade inte förbränt tillräckligt men hon var trött i armar och ben – “kanske gick energin åt till att bygga muskler?”.

Vädret var soligt – “tur då kan jag gå till busshållplatsen i stan!”. Efter skolan tog sig Ofelia en 15 min promenad till bussen och när hon väl hoppade av bussen tog hon en 5 min omväg hem. Det var ätstörningen som fortfarande skulle förbränna lunchen OCH förbereda inför middagen.

Väl hemma lade sig Ofelia på sängen och kände värken i kroppen. Hon orkade inte. Egentligen var det sjukt, det hon gjorde. Men hon hatade mättnaden och ska hon äta så ska hon bygga muskler. Bygga muskler. Muskler av luft. Musklerna blev till luft..

 

Tags: , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp