Träning kräver energi – för lite energi, ingen träning.

September 23rd, 2014

Hej! Jag undrar om du har haft träningsförbud? Isånnafall hur hanterade du situationer då du ville träna? Och varför är det inte bra att träna när man är underviktig?

För ganska precis tre år sedan fick jag i princip träningsförbud. Det var inga konstigheter egentligen, med tanke på hur lite jag åt och hur mycket jag gått ned i vikt. Kroppen var svag, kall och sjuk. Det var inget alternativ att träna på riktigt, men när ångesten smög sig på.. då ville man allt förbränna kalorier.

Det var inte ovanligt att man i smyg tröstlöst försökte göra armhävningar och situps för att bygga muskler av munsbiten man precis ätit. Och eftersom träningspass var totalförbjudet blev det extra viktigt att få in vardagsmotionen. När det fanns möjlighet valde man att promenera, och inte för sjutton valde man hissen frivilligt när det fanns trappor att gå i. De rent ut sagt onödiga försöken att förbränna kalorier gör inget annat än att håller sjukdomen vid liv.

Allt eftersom att jag gick upp i vikt, åt bättre och blev friskare har jag blivit tillåten att träna mer. Gränsen kan ibland vara svår att dra över vad som är “lagom”, men en bra utgångspunkt är att man ska inte träna när man är trött. Orkar man inte så orkar man inte, då har inte kroppen tillräckligt med energi och det kan både bero på mat- eller sömnbrist. Att träna trots det att kroppen inte orkar med kan leda till flera rader konsekvenser, både kortsiktiga och långsiktiga.

Först, innan vi besvarar frågan “Varför är det inte bra att träna när man är underivktig?” tycker jag att det är bra att klargöra “Varför är det bra att träna?”.

Träning, motionering, är denna generations stora hälsogenomslag. Så många forskningar har visat att motion kan ge många positiva effekter på människan, både fysiskt och psykiskt, att vi av idag nästan inte hör talas om någonting annat. Motion stärker kroppen på flera sätt, bland annat hjärtat och skelettet. Vid styrketräning fokuserar kroppen på att bygga upp starkare muskulaturer vilket kan ses som förebyggande mot bland annat ryggsmärtor och andra belastningsskador. En del träning bidrar även till att öka leders rörlighet vilket är bra för att undvika stelhet och muskelbristningar. För överviktiga personer kan motion ses som ett mycket mer hälsosamt sätt att bli av med farlig fettmassa än olika bantningskurer.

Något som framhävs ofta i media är träningens positiva effekt på den psykiska hälsan. När vi tränar frisätts hormoner som får oss att känna oss lite gladare och mer nöjd. De signalsubstanser som frisätts kan även bidra till att lätta stress. Efter ett intensivt träningspass blir det lättare att slappna av och man behöver inte ständigt gå och spänna sig pga oro. Jag känner inte till alla fördelar med att träna, men vi kan nog enas om att det finns många.

, nu till frågan “Varför är det inte bra att träna när man är underviktig?”.

Jag tror att det är lätt att uppslukad av alla positiva effekter med att träna, och sedan glömma bort vilka andra konsekvenser det kan få på vår kära kropp. När man tränar höjs pulsen, hjärtfrekvensen ökar, förbränningen ökar, kroppen jobbar hårdare än vanligt och den använder sig också av mer energi än vanligt. Den använder extra mycket byggstenar för att klara av den extra höga påfrestningen som vi utsätter den för. Den behöver mer, för att bli starkare. Så vad händer om den inte får mer? Om den inte har mer byggstenar att använda sig av, och ändå på något mirakulöst sätt utsättas för denna extra påfrestningen?

Jag tror nog att ni alla förstår vad som händer om man ätit för lite i förhållande till vad kroppen förbrukar…. Jo, den börjar ta av sina egna lagrade byggstenar. Den näring som dina muskler, skelett och organ en gång byggts upp med måste den ta av för att få energi till att orka med. För en överviktig person är detta sällan skadligt, det finns energiresurser att ta av när krisen faller sig på. Men även om man har energireserver i kroppen måste man kontinuerligt få i sig tillräckligt med näringsämnen, annars mår man inte bra i alla fall. Och, det är väl “att må bra” som vi vill uppnå med träningen? Eller? Det är ju därför som den uppmuntras så mycket i dagens samhälle – det ska vara hälsosamt.

När man är underviktig MÅSTE man få i sig minst lika mycket som kroppen gör av med för att den inte ska börja bryta ned sig själv.  När vi tränar vill vi stärka hjärtat, bygga upp muskler och lätta på stressen. Om kroppen inte får tillräckligt med energi måste den hämta den från andra delar, och är man underviktig finns det sällan tillräckligt med reserver för att den inte ska bryta ned muskler och organ.

Träningsförbud får man inte bara för att det är ett ätstört beteende utan för att det faktiskt är skadligt om man är för underviktig! Jag själv ligger väl något kilogram ifrån den generella normalvikten, och äter jag för lite kommer inte mitt slit på gymmet att resultera i något annat än utmattning. Jag tränar väl inte för att bli tröttare? Jag tränar väl för att bli starkare? Jag tränar för att må bra, och då måste jag också äta tillräckligt för att min kropp ska göra det.

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Viktuppgång? Nu kör vi!

May 3rd, 2014

Mer “hull” på kroppen behöver inte nödvändigtvis betyda viktuppgång. Nu misstänker jag nämligen att vikten inte alls har ökat under resan. Däremot tror jag att jag visst har fått mer “hull” på grund av att jag gått från att gymma minst 3 ggr per vecka till att inte gymma en endaste gång under två veckors tid. En del av musklerna har omvandlats till fett.

När jag märkte att vikten låg på exakt samma som innan resan tog motivationen kraft igen. Nu vill jag bygga upp mig igen! Jag vill gymma, äta, gå upp de nödvändiga extra kilogrammen och bli frisk från anorexian! Jag vill bli stark och må bra. Nu vet jag att jag har stöd i min omgivning också. Jag vill inte skjuta detta framför mig något mer. Det är nu jag ska ta de sista stegen för att äntligen lämna undervikten, kaloriräknandet, kroppskontrollen och allt annat som håller mig fast i Anas klor. Det är inte “sen”, “snart” eller “då” – det är nu!

IMG_2418red

Jag vill bara träna, äta och må bra. Jag vill göra det för personerna i min närhet, för alla som ser upp till mig, för mig själv och inte minst för kärleken i mitt liv. <3

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

ALLA muskler behöver återhämtning

February 2nd, 2014

Ni har nog inte undgått att höra om faktumet att kroppens muskler behöver en dag i veckan för att återhämta sig efter träning. Om ni har missat det så får ni höra det nu i alla fall.

Just själva vilan är den del av träningen som jag personligen är sämst på. Det är jag garanterat inte ensam i att vara, men samtidigt är det ibland den mest nödvändiga delen för att optimera musklernas uppbyggnad. Utan vila slits dem ut – och vad finns det då för mening med att kämpa för att bygga upp dem?

När vi talar om vila från träning så handlar det om att tillägna tid för återhämtning. Denna typ av återhämtning är inte bara nödvändigt i samband med en fysiskt aktiv livsstil, utan denna återhämtning är nödvändigt för alla kroppens muskler. Jaha, vadå “alla” kroppens muskler? tänker ni kanske. Tränar man inte alls så finns det inga muskler som behöver vila. Fast, jooo.. När vi talar om återhämtning får vi inte glömma kroppens kanske mest aktiva muskel – hjärnan! Den är aktiverad dygnet runt och extra mycket i en händelserik vardag. Vi inhämtar information konstant och denna information bearbetas i hjärnan. Det krävs mycket energi enbart till att tänka. Det kanske inte direkt går att “sluta tänka”, och det är inte nödvändigt för att återhämta sig. Man måste låta huvudet få vila på andra tankar än de som dominerar ens vardag.

Som tidigare nämnt är jag fantastiskt dålig på att ge mig själv tid för återhämtning. Vila gör jag inte förrän jag oftast verkligen känner att det är nödvändigt, men egentligen behöver man det oftare.

I fredags fick jag prova på att verkligen skita i alla “måsten” och bara ha en fantastisk kväll, utan plugg, hushållssysslor, melj, räkningar eller dylikt. Jag bloggade inte ens (!). I fredags hade min kära pojkvän fixat i ordning en romantisk middag och en klockren present! Efteråt satte vi oss och kollade på serier och spelade spel. Trots att jag kände mig pigg nog att plugga så valde jag att skjuta på det. Jag sköt på mina “måsten” och tillät mig att göra något som kanske känns som “tidsslöseri” i stunden, men egentligen kan vara riktigt nödvändigt i längden. Dagen efter kunde jag känna mig riktigt taggad på att plugga, som att jag ville lära mig, istället för att känna ett tvång.

Det jag vill lyfta fram är att vila är inte överskattat! För varje gång som jag tillåtit mig själv att vara “lat” har jag mått tusen gånger bättre efteråt. Se till att ni verkligen tar åt er av detta tips, för det kommer verkligen att kunna hjälpa er i längden. Se till att ta tid för att vila ALLA era muskler!

Tags: , , , , , , , ,

Varför äter jag proteintillskott?

January 7th, 2014

Efter upproret på inlägget om julklappen till mig själv publicerade jag inlägget om en hälsosam livsstil och nu, som utlovat, följer jag upp era kommentarer och funderingar i detta inlägg.

Det är garanterat många personer som ifrågasätter konsumtionen av proteinpulver och det var inte länge sedan jag själv gjorde det. Varför väljer man att proppa i sig massa konstgjort skit istället för att äta mer mat, speciellt när mat är så gott?! Det är bra att detta ifrågasätts för många gånger är det inte alls nödvändigt eller ibland till och med ohälsosamt!

Vill gärna ställa en fråga till Soelas, som du gärna får svara på i ett inlägg. Av vilken anledning köper du proteinpulver och proteinbars? Ärligt? Är det utseende? eller en ursägt för att ha med ett “enkelt mellanmål” (en banan och en yoghurt är väl inte svårare att ha med sig?” Anser du dig ha svårt att komma upp i det rekommenderade 1.5-2 g protein per kg kroppsvikt som rekommenderas för idrottare (vilket inte är svårt att komma upp i om man inte är vegetarian) osv. vilken är jusst DIN anledning?
– Flickanochhavet

I och med att jag ökat på min träningsdos under hösten fick jag rekommendationer från närstående att prova ta en shake eller bar direkt efter träningen för att vara säker att jag fyller på med protein. Till en början var jag väldigt “anti-” detta men ville ändå vara öppen för förslaget och ge det en chans. Visst skulle jag kunna ta med mig frukt och yoghurt i väskan istället, men det innehåller inte alls lika mycket proteiner och är mycket mer opraktiskt. Nu visade det sig att jag började tycka om dessa shakes och det känns som ett lätt sätt att få i sig lite efter ett gympass. Annars är ju ägg mycket mer proteinrikt, men samma där; jag har hellre några proteinbars liggandes i väskan än kokta ägg.

Träning är någonting som ger mig stor glädje i livet, vilket det även gjorde innan anorexin. Om jag inte skulle vara elitidrottare hade förmodligen situationen sett lite annorlunda ut. Cheerleading må vara en liten sport, men även den har höga krav om man vill ligga i topp. Nu strävar inte jag efter att bli bäst, men jag vill bli så bra som möjligt och det låter jag motivera mig i min träning också. Jag gymmar för att få de musklerna som gynnar mig som Flyer, men också för att jag tycker att det är kul! Jag tränar inte för att klara av att äta middagen ångestfritt eller kompensera för tidigare måltider. Jag tränar inte av tvång eller för kompensation.  Jag tränar inte för att bli snyggare eller “deffa” fram muskler. Jag tränar för utveckling och glädje!

Sålunda kan jag garantera att det inte är ett visst utseende jag strävar efter med min träning och kost. Jag tycker redan att jag är tillräckligt snygg! 😉 Men jag förstår också att funderingar dyker upp när jag börjar publicera mer “fitness” relaterade saker på bloggen. Jag tror inte att extra protein kommer att göra mig snyggare eller märkbart biffigare. Det är kan ses som en “genväg” för att få i sig tillräckligt med protein, som just nu ger mig en trygghet i att inte bryta ned min kropp i samband med träning. Jag tror verkligen inte att jag kommer att basera hela mitt livskosthållning på proteinpulver. Det är något nytt, spännande, gott och praktiskt som jag provar på just nu när jag elitsatsar i idrotten. Det är ingenting jag vill dölja för er heller.

IMG_1193red

Jag älskar mina bars och protein shakes. Det är ingenting jag tvingar i mig för att jag tror att det ska göra mig till en bättre människa. Jag äter dem för att dem är goda och praktiska träningsmellanmål!

Att vara elitidrottare och samtidigt bära på en ätstörning i ryggsäcken är en riskabel kombination. Det bör handskas med varsamhet och är ingenting jag skulle rekommendera andra att ge sig in på om de verkligen inte är så att sporten ger en den livsglädje som behövs för att bli frisk och fri. Cheerleadingen ger mig den livsglädjen och visst har jag en del tankespöken kvar, men jag har nog aldrig känt mig så fri!

Jag vill inte på något sätt få er alla att leva som mig. Jag förstår att jag kan ses som en förebild, men jag hoppas då att mitt budskap når fram om att jag vill att ni ska leva som ni mår bäst av att göra. Vi kan inte jämföra oss med varandra inom vissa områden när vi inte är samma människa. Vi kan inte leva ett lika liv, men vi kan utbyta tankar och erfarenheter. Det handlar inte om att argumentera kring om det ena är bättre än det andra, varje person måste hitta något sätt att förhålla sig med kosten som passar dennes levnadsvanor. Det finns flera olika sätt att göra saker på, och det betyder nödvändigtvis inte att det ena är rätt eller fel.

Kritiken har varit nyttig för mig. Det får mig att  analysera mina mat- och träningsvanor en extra gång, vilket aldrig slår fel om man ligger i riskzonen för ätstörningar. Jag är medveten om mina val och kanske behöver jag ta mig en funderare över både min egen hälsa och hur jag framför det till er läsare. Det blir en utmaning, men jag är tacksam över att era åsikter uppmärksammats och det är absolut någonting jag kommer ta hänsyn till i mitt fortsatta arbete. Jag hoppas att ni fått svar på era frågor och att ni också förstår att pulver och bars inte är någonting som jag ersatt mina måltider med – för det vore sjukt, utan det är ett komplement då jag tränar mycket. Det är sunt för mig!

Önskar ni läsare att jag ska sluta helt med att publicera träningsrelaterade saker på bloggen?

Önskar ni läsare att jag ska sluta helt med att publicera träningsrelaterade saker på bloggen?

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Perspektiv på kaloriförbränning

December 23rd, 2013

Åtminstone en dag under semestern kunde jag och pojkvännen pallra oss till gymmet för lite träning. Senare fällde han en kommentar som ja tror kan vara nyttig att dela med mig av till er läsare.

Jag blev förbannad när det var kalorimätare på cross-trainern, när jag värmde upp. Jag bara såg kalorierna förbrännas och tänkte “nej, sluta! Nu behöver jag definitivt en cheesburgare!”.

Värt att tillägga är att han kanske förbrände 80 kcal. Efteråt käkade han två cheeseburgare och en bearnaise dippsås, följt av hemlagad pizza när vi kom hem.

En del av er kanske ställer er kritiska till detta och tänker “han är ju kille, förbränner mer och kan därför äta mer utan att bli tjock“. Visst är det så, till viss del, men framför allt lever han utan det som vi kallar för anorexia. Han går inte till gymmet för att förbränna kalorier för att få äta mycket – han går till gymmet för att bygga upp sin kropp och ge den byggstenarna till att göra det. Det blir en sådan kontrast till det ätstörda tankesättet “jag måste förbränna” att få höra hur en del friska människor istället fruktar att förbränna kalorier.

Naturligtvis behöver inte alla helt och hållet sluta förbränna kalorier, men det kan vara sunt att få höra andra perspektiv på träning, speciellt om det finns en tendens till överdriven kalori-/förbränningsfixering. Våra kroppar behöver redan en massa mat, och genom att ständigt förbränna en massa extra måste vi proppa i oss så sjukt mycket för att öka i vikt. Genom att förbränna mycket försvårar man kroppens chanser att bygga. Tankesätten skiljer sig väl i grund och botten i att anorexian vill bryta ned, medan pojkvännen vill bygga upp. Vad vill du? Hur vill du tänka?

mysexybby

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Tankar kring kroppen

November 11th, 2013

Hur ofta tänker du på hur du ser ut nu för tiden? Som att spegla dig (kroppen) och hur ofta väger du dig nu för tiden? Kram
-Sofia

Viss utseendefixering är nästintill oundvikligt av idag, och helt ärligt känner jag att det finns en viss betydelse i att bry sig om hur man ser ut. Utseendet påverkar hur anda människor ser på en, och eftersom vi alla är en del av ett samhälle har det betydelse vilket intryck man gör. Det är i många fall fördelaktigt att se frisk, fräsch och hälsosam ut. Utseendet kan i många fall utspegla ens personlighet, vilket kan avgöra vilket intryck andra får av en. Det ytliga spelar större roll vid ett första intryck, men när man byggt upp en relation på djupare nivå behöver man sällan bry sig lika mycket om utsidan.

De flesta kan nog känna igen sig i detta. Det är normalt att bry sig om utseendet, men det finns undantag då fixeringen går till överdrift och de undantagen blir fler och fler.

Att kolla ansiktet i badrumsspegeln på morgonen och kanske väga sig en gång i månaden är inte sjukligt beteende. Det är inte konstigt att vilja se snygg och fräsch ut. Det börjar att bli ohälsosamt när man konstant känner ett tvång att kontrollera, mäta, känna och bedöma sin kropp efter det.

I am SUPERGIRL!

I am SUPERGIRL!

Jag kollar mig i spegeln och spanar gärna in mina magmuskler och snygga rumpa vid tillfällen. Dessutom händer det att vågen kommer fram ibland, men den har visat samma vikt +- 1 kg i över i ett halvårs tid. Jag är nöjd med mitt utseende och att ställa sig framför spegeln och tänka på allt positivt är riktigt sunt! Att däremot stå och klämma på skinnet och tänka hur “jäkla fet och äcklig” man är, när man inte ens är överviktig, är sjukt. Likaså att väga sig alldeles för ofta för att kontrollera att vikten inte skenat iväg. Där kan jag erkänna att sjukdomen har kvar viss kontroll hos mig; jag väger mig mer än jag borde. Som sagt har jag ju varit viktstabil i flera månader, så varför skulle vikten förändras på några dagar eller en vecka? Det gör den ju inte såvida man inte gör drastiska förändringar i kost/träning.

Jag tänker sällan negativa tankar kring mitt utseende. Antingen för att jag är nöjd, eller så blir jag nöjd genom att tänka att jag är det. 😉

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Det hälsosamma

October 5th, 2013

Befolkningens syn på “vad som är hälsosamt” av idag är mycket influerat av medias utspel. Idealbilden av en hälsosam kropp är en muskulös kropp med lite fett. Jag tror att nästan alla är överens om att man är hälsosam om man:

  1. Äter lite sötsaker
  2. Äter mycket frukt och grönt
  3. Tränar mycket

Det är inte fel att undvika äta allt för mycket sött och välja frukt och bär istället. För en del personer kan det till och med vara nödvändigt! Det är heller inte fel att vara väldigt aktiv, så länge man ger kroppen den näring som den behöver. Det är klart att en del elitidrottare kan ha lägre fettprocent än rekommenderat, utan att det blir ohälsosamt.

Har man aldrig själv lidit av ätstörningsproblematik tror jag att denna syn av vad som är hälsosam är ofrånkomlig, i många fall. Men när man jobbar för att bli fri från ätstörningsmonster lär man sig att det går att faktiskt träna för mycket och äta för nyttigt. Det känns inte längre sunt att fokusera så mycket på det som anses vara hälsosamt av omgivningen, för det blir snarare en triggande faktor som kan leda till en mer ohälsosam livsstil.

Även om man under en tid måste kämpa för att träna mindre och äta “onyttigare” för att bli frisk, så består inte ett hälsosamt liv av att inte träna alls och bara äta godis. Ett hälsosamt liv är en balansgång där man måste se till sina individuella behov och förutsättningar. Vad behöver min kropp för att må bra? Istället för att lyssna på vad alla i omgivningen anser vara sunt.

Dagens lunch efter ett gympass. En fantastiskt god portion pasta och currykyckling!

Dagens lunch efter ett gympass. En fantastiskt god portion pasta och currykyckling!

Min kropp ligger på gränsen till undervikt och har ganska låg fettprocent. När jag berättade detta för min pojkvän igår sade han “Jag tycker att du ser hälsosam ut”, och han har rätt. Jag ÄR faktiskt hälsosam och det är jag stolt över. För att jag ska vara hälsosam handlar det inte om att leva upp till omgivningens ideal, utan det handlar om att jag gör det som jag mår bra av. Jag är elitidrottare och tränar mycket, det mår jag bra av så länge jag också fyller på med den näring som min kropp behöver. Till skillnad från i anorexin begränsar jag inte mitt matintag, utan jag äter ALLT! Det är en myt att man inte kan äta vissa livsmedel och ändå få en superkropp. Jag skiter faktiskt i att bry mig om för mycket i kosten, jag äter det jag vill! Vill jag äta en kanelbulle, två mumsiga nougatkex och halva pojkvännens Maraboukaka en fredagskväll framför Idol – så gör jag det. Det gör mig inte mindre hälsosam, utan det bidrar snarare till ett sundare matförhållande. Det viktigaste när man tränar mycket är att också äta mycket. Klarar man inte det så är man inte riktigt redo för intensiv motion. Det är som sagt en balansgång, och jag känner att jag har hittat min balans – jag är hälsosam!

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Ofelia på gymmet

September 5th, 2013

Ni som läst min blogg ett tag har säkerligen bekantat er lite med sjuka Ofelia. Hon är en tjej i senare tonåren som bär runt på ett mörker varje dag. För henne går varje dag ut på att överleva så ångestfritt som möjligt. Ätstörningarna är inget att leka med. De är starka och Ofelia känner sig för vilsen för att anta kampen för det friska.

Igår besökte Ofelia gymmet för första gången på flera månader. Egentligen har hon träningsförbud på grund av hennes låga vikt och näringsfattiga matintag, men igår dök det upp ett tillfälle som hon inte kunde hålla sig från. Ofelia har alltid tyckt om att träna, men när hon insjuknade gick det till överdrift. Träningen handlar inte längre om glädje, utan det har blivit ett kompensationsbeteende som används för att dämpa ångesten.

När Ofelia tränade igår var hon rädd. Hon var rädd för att hon skulle stärka ätstörningen alldeles för mycket och att hon egentligen bara skadade sig själv. Någon stans i rädslan fanns det en glädje – en träningsglädje. Det var en känsla av lycka som slog henne. Det var kalorierna på löpbandet som slog henne. Hon hade förbränt hela dagens matintag. Ätstörningen var överlycklig. Men den var inte nöjd. Ätstörningen vill att Ofelia ska förbränna i förväg, det som hon kommer att äta i framtiden också. Ätstörningen övertalar Ofelia till att försöka bygga muskler – men vad ska hon bygga musklerna av? luft?!. I speglarna såg hon allt som behövdes tränas bort, medan alla andra på gymmet avgav konfunderande blickar: den där tjejen bör inte träna.

Att gå på gymmet är inte ett sunt beteende för Ofelia, men ändå vill hon göra det. Lyckan hon känner under/efter träning är ätstörningens klapp på axeln. Nu har hon varit lydig. Nu duger hon. Nu kan hon få vara fri från ångest… ett tag.

I kontrast till Ofelia har vi Frida. Frida är frisk från ätstörningar och när hon gör ett besök på gymmet är det av helt andra anledningar. Detta berättas det mer om i nästa inlägg.

Tags: , , , , , , , , , , ,

Låren växer och tankar spökar

April 24th, 2013

Hej! Precis vad jag behövde, positiva tankar kring kroppen. Jag har börjat träna springning på gymmet och sedan dess har mina lår vuxit mycket, har fått gå upp storlekar i jeans. Hur har du hanterat sånt? Gillar det inte.Kram
-Jonna

Hej Jonna! Jag har egentligen alltid gillat att jag fått rumpa och lårmuskler under tonåren. Mycket tack vare att jag tränade mycket, men jag fick även mer kurvor för att jag åt mer “onyttig” mat. Jag växte och helt plötsligt fick jag en chock över att jag inte var så liten längre, som jag alltid varit. Det var inte bara jag själv som blev missnöjd när mina kurvor började tyna bort i takt med att jag bröt ned både muskler och fett under svälten. Många killar uttryckte deras saknan av min “fina” kropp, som hade resulterat i ett avmagrat skelett.

Det fanns inget frisk i min vilja om att ha pinnsmala ben. Det var bara sjukt, för att det finns inget snyggt med det. Det ser osunt ut. Det ser sjukt ut. Sjukdomen ville se sjuk ut, anorexin ville vara mager. Det friska ville ha fint formade lår och rumpa, de friska ville ha muskler.

Här om dagen när jag tog på mig ett par av mina gamla vanliga jeanstights, ett par som suttit lite väl löst under anorexi-perioden, så fick jag en chock över att de faktiskt satt åt tight! Glädje eller förtvivlan? Oro över viktuppgång men samtidigt nöjdhet över att jag fått starka lårmuskler. Vilket tanke är frisk? Vilken tanke vill jag tänka? Detta är ju trots allt ett par jeanstights i minsta storleken, så det finns inget tjockt med mina lår.

Det är klart att kroppen vill bygga muskler när man tränar. Gjorde den inte det så skulle man bara bryta ned kroppen vid träning, vilket inte vore hälsosamt (been there, done that!). Se dina växande lår som ett positivt tecken på att du märker resultat av din träning! Det handlar väl ändå inte om strl XXL på byxor, utan snarare runt medium? Tänk efter om det verkligen är du som inte gillar det och inte din ätstörning. Är det verkligen så fult med vältränade ben? Har din kropp blivit så pass stor att den inte är värd att trivas i?

Tags: , , , , , , , , , ,

Fel att träna enbart för att bli fit?

April 11th, 2013

En del tränar för att gå ned i vikt och andra tränar faktiskt för att gå upp. Ena tränar och bryter ned kroppens beståndsdelar medan de andra jobbar för att bygga upp. Idag skrivs det fanatiskt mycket om träning på många forum. Vikt, muskler, hälsa, fit, sundlivsstil osv.

Träning, att man ska motionera är egentligen någonting som har tillkommit på senare år. Tänker man tillbaka i tiden till början av 1900-talet var det knappast känt att man behövde röra på sig ytterligare för att ha en god hälsa. Man fick sin vardagsmotion när man gick till arbetet eller stod och lagade mat. Då var det knappast relevant att noja sig över hur många timmar man tillbringade på gymmet i veckan. Det är senare forskning som påvisar att några extra timmars motion i veckan gör en gladare, piggare och sundare.

Några timmars extra motion för en sund livsstil handlar inte om dagliga gymbesök och hetsiga promenade. Dagens träningstips har blivit överdrivna. Träning ska inte vara för att försöka förändra kroppens utseende till något den inte mår bra av eller något man fixerar så mycket på att det blir ett tvång. Träning ska vara frivilligt, stärkande och framför allt roligt!

Jag tror att träning som enbart går ut på att bli fit inte är riktigt sunt. Då tränar man för att förändra sin kropps utseende, man strävar mot att se ut som “modellerna” i media. Visst ska man få träna för att bli lite mer fit, men var drar man gränsen? Är utseendet verkligen sådant viktigt i ens liv att man lägger ned tiden på dagliga gymbesök och nattliga promenader? Hur mycket ska vi få påverkas av detta?

Visst är det triggande? Vem vill inte se ut så där? Men är det värt det? Jag vet att jag aldrig kommer att kunna se ut så, av den enkla anledningen att min kropp inte är skapt för det. Ska jag då tillbringa timme efter timme till att försöka forma min kropp så att den ser ut som redigerade 180 cm långa modeller? Eller ägna den tiden åt att jag göra någon mer meningsfullt med mitt liv, och hålla träningen och kosten på en rimlig hälsosam nivå.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp