Skadad och nedstämd

February 5th, 2015

Det har varit en spännande vecka, vilket bidragit till att bloggen inte har uppdaterats särskilt mycket. Förutom att jag har haft fullt upp med mina nya kurser så lyckades jag bryta näsan i måndags. Detta skedde så klart i början utav en stunt-träning, så det blev en lång kväll efter det. Efter några om och men fick jag komma till akuten där de rättade till näsan på en gång. Dock är den fortfarande inte helt rak så imorgon får jag återvända dit inför en liknande procedur igen – KUL!

Egentligen kändes det inte så hemskt att näsan var bruten till en början – det är väl någonting som nästan tillhör sporten. Det hemska kom snarare efteråt; sömnproblem, trötthet, obehag, ont i tänder, och ja, sedan hade jag en förkylning på köpet också. Det värsta var nog att varken orka eller kunna göra någonting. Jag fick verkligen insikt över hur dåligt jag mår av att inte kunna vara fysiskt aktiv under en flera dagars period. Det leder till att jag får kortare episoder av akut nedstämdhet, som känns helt oförklarliga (!). Det här är ett intressant fenomen som jag måste fundera vidare på, och kanske ta upp med min behandlare…

Men, det handlar faktiskt inte enbart om att inte kunna ta mig till gymmet eller träna cheerleading. Det rör sig snarare om att inte ha orken att varken jobba, åka till affären eller träffa vänner. Till en början reagerade jag på att det låg något ätstört i att bli så starkt negativt påverkad av passivitet, men samtidigt som jag skriver detta slår det mig att det kanske snarare är ett mänskligt fenomen. Vi är inte gjorda för att leva dag in och dag ut bakom murar. Det är inte konstigt att flickan i sjukhussängen eller farmor på ålderdomshemmet får det svårt att känna livsglädje. Jag tror att alla människor behöver känna att deras liv har en mening, att känna friheten att vandra bortom murarna av trygghet, att få göra saker som laddar en med energi och att få sprida värme till andra. Det är inte konstigt att vi mår piss när vi känner oss hjälplösa. Det är faktiskt inte konstigt alls! I alla fall för mig är det snarare fullkomligt normalt.

Sedan är det klart att livet inte alltid ger oss solsken och röda rosor. Ibland blir man skadad, sjuk eller dylikt, och man blir tvungen att sätta sig på en gren och ta en paus från sin flygtur. Man kommer inte långt med skadade eller orkeslösa vingar. Ibland kan man inget annat göra än att sitta där och vänta ut tiden. Ibland måste man bara lära sig att gilla läget!

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Arbete väntar efter första veckan på Idun

September 14th, 2014

Första veckan i behandling har nu passerat och framsteg har gjorts. Det sägs att det ska vara jobbigt att gå i behandling och det har det definitivt varit. Det är svårt att göra förändringar, det är ett heltidsarbete och en ständig tankeverksamhet. Både tid och energi går åt, och det behövs hjälp och förståelse från omgivningen.

På dagvården är det sällan ett stort problem att äta sina måltider – där känns det som en självklarhet! Det riktigt arbetet måste genomföras i den vanliga vardagen. När man återgår till sina vanliga rutiner blir det lätt att man också äter som man vanligtvis har ätit. Där krävs planering, disciplin och ibland viss peppning från omgivningen.

Den här veckan har varit ovanligt känslomässig och flera kvällar har jag känt mig ovanligt ledsen och nedstämd. Nu i efterhand kan jag förstå varför, men i stunden känns allt så överväldigande och oförklarligt. Med andra ord är det jobbigt att gå i behandling och kämpa mot en psykisk sjukdom. Det är svårt, tar tid och kräver massvis med energi.

Min pojkvän har fått stått ut med mina plötsliga sammanbrott och ständiga oro. Det har säkerligen gått både han och mig på nerverna. Därför är det viktigt att förstå att detta är en fas som kommer att gynna oss båda när man väl tagit sig igenom den. De som talar om att man måste vara tålmodig gör det inte förgäves – det går upp och det går ned, inom sin tid kan man blicka tillbaka och se hur mycket mer upp det har gått, trots att det kanske fortfarande går ned emellan åt. Det behövs tid, det behövs vilja, det behövs engagemang och hårt arbete, men det behövs också tålamod, för utan det skulle varken tiden, viljan, engagemanget eller arbetet bära oss framåt.

Nu väntar två veckor med eget arbete. Jag känner mig stressad över allt som måste göras, men samtidigt ser fram emot de förändringar som jag behöver göra. Det är jobbigt, svårt och energikrävande, men så länge tålamodet finns med har jag alla odds på min sida. :)

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Ett försvar mot “överkänsligheten”

August 3rd, 2014

När saker och ting går dåligt och det känns som att man är på väg ned i skiten igen, målas det upp en bild om att det endast ligger ett brant stup framför en. Den bilden i sig leder till ytterligare negativa tankar om sig själv och sitt liv. Det som gått dåligt kanske egentligen inte behövs ses som en stor grej, men visualiseringen om hur allting kommer fortsätta vara skit leder en lätt till nedstämdhet. 

När man hamnat i denna nedstämdhet vill man inget hellre än att ge upp. Ge upp i kampen, ge upp på sig själv och ge upp på livet. Det finns ingen ork eller vilja att känna glädje. Man har liksom fastnat i sina egna tankar och föreställningar om att det alltid kommer att vara skit och vägen framför en pekar som ett stup, rakt ned åt helvetet. Allt detta kan ske endast på grund utav en liten sak i vardagen som gått fel.

Med erfarenhet lär man sig att vägen framför en kommer inte alls att stupa i all oändlighet. Man har varit med om sådana situationer förut, dagar när man bara vill ligga och dö under täcket i väntan på att någon ska finna en i sin ensamhet och lyfta en ut i ljuset. Dagarna passerar en och likaså gör dessa känslor. Kurvan fortsätter inte nedåt för evigt, den kommer att vända och få en att lyfta upp sig själv. Ibland tar det bara tid..

Jag har lärt mig att när mina känslor börjar få mina tankar att överdriva situationen, när nedstämdheten och förtvivlan börjar tränga sig in så hjälper det att byta miljö. Lämna platsen, gör någonting annat, koppla bort tankarna på ljust den jobbiga saken för ett tag, rymma från omgivningen som bringat denna nedstämdhet och stället där jag bara vill gömma mig under täcket. Det känns motigt i början, för att det finns en övertygande känsla som säger att man inte kommer att kunna bli glad igen – men det är inte sant, det går att bli glad igen! Man kommer att bli glad igen! Man måste bara våga vara öppen för de känslorna.

En del kanske anser att det är “fegt” att rymma ifrån situationen, medan jag anser att det är ett sätt att försvara sig själv på och det är inget fel med det! Det handlar inte om att försvinna för alltid eller helt och hållet glömma bort tankarna, utan det handlar om att koppla bort dem i stunden som hettan är som värst, för att senare kunna återgå till det som varit jobbigt och lättare kunna hantera det.

Ofta när man hamnar i nedstämdhet över en sak som blivit tok är det ens egna förställningar om hur vägen kommer att fortsätta ut för ett stup som orsakar den. Egentligen behöver vi inte må så dåligt över en enstaka sak om vi slutar grubbla över hur “skit” allting kommer att bli. Ett trix är att koppla bort tankarna från det som känns så dåligt i stunden, för att sedan, när man redan hoppat över stupet, återgå tillbaka till att bemöta det jobbiga. Då har man redan upplevt en vändning på kurvan och det blir lättare att förstå att den inte kommer att fortsätta rakt nedåt. Livet har sina vändningar, tro inget annat!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

“Det är bara en fas”

July 14th, 2014

Livet har faser. Faser där det känns dåligt, faser där det känns bra och faser där det bara känns konstigt. Sådana faser kan vi kalla för “korta faser”. De kommer och går, stannar några dagar och sedan känns det nästan som bortblåst. Vi kommer kanske in i en ny fas som tar över våra känslor och tankar mer än den vi nyss befunnit oss i. Dessa korta faser påverkar vårt välmående starkt i stunden. Det påverkar om vi skrattar och ler, gråter, känner oss nedstämda, lyckliga eller bara förvirrade.

Sedan finns det även de “längre faserna”, som sträcker sig över långa perioder i livet. Ni kanske minns att ni haft en fas där din hållit er till en viss typ av umgängeskrets och lyssnat på enbart en viss typ av musik? Kanske har ni haft en fas där ni festat mer än annars, eller en fas där skolarbetet dominerat er vardag? Det kanske funnits en fas där ni gjort allting ni kunnat för att uppnå ett visst mål, som då verkade vara det optimala för att göra er lyckliga? Hur som helst så når även dessa faser ett slut och vi träder in i en ny.

Problematiken är att när vi befinner oss i en fas kan vi sällan se det från utsidan. Det som är i nuet blir väldigt dominerande och det är svårt att tänka sig att saker och ting kommer att förändras; vi förändras, tiden förändras och känslorna kommer definitivt att förändras.

Alltså, befinner du dig i en fas nu där det känns hopplöst och smärtsamt, i en fas där du inte alls trivs med dig själv och ditt liv, minns då detta: fasen kommer att passera och blickar du tillbaka på ditt tidigare liv kan du se att det finns faser som passerat dig idag. Du har all rätt till att känna dig nedstämd eller vad det nu är du känner nu, men våga även tro på att det inte för alltid kommer att vara så.. även om det är svårt.

Life Isn’t Solid, It’s Fluid, It Changes: Quote About Life Isnt Solid Fluid Changes ~  Daily Inspiration

Tags: , , , , , , , , ,

Må dåligt – reflektera – förändra – må bra!

January 23rd, 2014

Jag är trött på att må dåligt. Dagligen peppar jag andra till att prioritera sin hälsa och ger dem tips i hur de kan tänka inför jobbiga situationer. Vad är allt detta värt om jag inte kan ta åt mig av det själv? Det jag skriver baseras ofta på mina egna erfarenheter och lärdomar. Det innebär att jag har lärt mig saker under livets resa, så hur många gånger ska man behöva gå igenom liknande ‘misstag’ innan man faktiskt tar till sig av det man lärt sig?

Man kan bli mer medveten om vad?, hur? och varför? man mår dåligt. Det kan hjälpa en att förstå situationen bättre och att tänka i andra banor. Men ibland hjälper  det inte att enbart vara medveten om situationen, utan det kan mycket väl vara så att man måste få utagera sina känslor. Det kanske är nödvändigt att sätta sig på toaletten med tårar i ögonen och tänka att man är ‘misslyckad’ och att sitt liv är meningslöst ibland. Det är nödvändigt att få sina sammanbrott när det uppstår ‘misslyckande’ i livet och att känna sig nere ett tag. Känner man sig nere kan det faktiskt vara behövligt att grotta ned sig med några deprimerande tankar en stund.

Det jag säger är inte att vi ska börja bli deprimerade så fort vi mår dåligt, för kan man vända det negativa till något positivt så är ju det fantastiskt! Det jag säger är att ibland går det helt enkelt inte att tänka positivt. Ibland vill man inte tänka på annat än hur skit allting känns, och då är det nödvändigt att ta sig tiden att må dåligt ett tag. Det kanske tvingar en till att reflektera några extra gånger och framför allt att se saker och ting ur andra perspektiv. Det blir ett tillfälle att jobba på sig själv och faktiskt ta tag i att göra de förändringar i livet som behövs. Man blir påmind om vad som kan hända annars.. och det är ingenting man vill hamna i igen.

Vårterminen har nyligen börjat vilket innebär nya kurser och längre dagar. Även om föreläsningsschemat inte ser särskilt fullspäckat ut så kräver utbildningen tid och energi. I regel förväntas man att lägga ned 6-8 h/dag för heltidsstudier. Jag snittar kanske 3 h/dag på  skolarbete, 2 h/dag på jobb, 2 h/dag på träning, 2 h/dag på skrivande (blogg, instagram, mejl osv.) och 1 h/dag på facebook. Sedan går det åt minst 2 h/dag att resa. Därefter ägnas tid till att umgås med pojkvännen, laga-, handla- och äta mat, duscha, klä på sig, städa, diska, betala räkningar, hämta ut paket, gå ut med soporna och alla andra vardagliga/administrativa saker. Ett dygn har ju trots allt endast 24 h och låt säga att det optimala vore att sova 8 h – hur mycket tid finns det kvar åt att göra något så livsnödvändigt som att vila? Nu utförs inte allt detta på en och samma dag, men med lite enkelt matte går det att de att det inte alls finns någon tid över till annat.

Jag har hamnat lite i en svacka just nu som får mig att verkligen inse att jag måste göra en förändring någonstans. Mitt livsschema går inte ihop, vilket leder till att min kropp inte klarar av att leva upp till mina egna förväntningar/krav. Tro mig, jag tänker inte falla tillbaka i anorexian (!) men jag vill inte heller må dåligt på andra sätt. Jag vet att jag kan må riktigt bra, jag vill må riktigt bra! Livet är alldeles för kort för någonting annat och jag är alldeles för ung för att bli utbränd.

När man hamnat i en svacka och man börjat reflektera över situationen är det dags att börja jobba för att ta sig ur den. Ingen mår bättre av att stanna där längre än nödvändigt, men alla kan må bättre efteråt. Varför hamnade man i svackan? Nästa gång kanske det blir ännu värre. Vad krävs för att inte hamna där igen?

Jag älskar egentligen allting i mitt liv och har därför extremt svårt för att plocka bort någonting. Men som det ser ut just nu hinner jag inte riktigt med att uppskatta allting. Jag har nu nått till den punkten där jag verkligen måste göra mitt bästa för att må mitt bästa. Jag måste vila mer. Mer vila ger mer ork till allting annat.

Igår kväll mådde jag skit, men idag tar jag tag i det och påbörjar förändringen för att må bättre!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp