Vad är friskt för mig?

June 23rd, 2015

Ex 1:

Igår när jag kom hem från gymmet hade jag planerat att äta kvarg med hallon som kvällsmål. När jag kom hem var jag mer sugen på makrillmacka, så då åt jag det. Inte bara en, eller två, utan fyra.

Ex 2:

Idag hade jag bokat in mig på träningspass på gymmet, men jag har en brutal träningsvärk så då avbokade jag det passet och bjuder över pojkvännen på middag istället.

Ex 3:

Jag har bestämt mig för att försöka undvika livsmedel med sötningsmedel i. Men när jag blev hungrig och hade en bar i väskan så åt jag den ändå.

Ex 4:

Först tänkte jag bara äta lite vattenmelon till mellis, men sedan blev jag hungrigare och det fick bli lunch då istället.

Ex 5:

Jag hade planerat att åka och köra ett magpass på gymmet efter jobbet, men när jag kom hem ville jag bara lägga mig – så då blev det inget gymmande den dagen.

Så, vad är då friskt för mig?

  • Flexibilitet
  • Att lyssna på kroppen
  • Att kunna släppa på “tyglarna”
  • Prioritera annat än träning

Gällande maten och träningen upplever jag det själv som att jag har gjort väldigt stora framsteg under den senaste tiden. Jag litar på mig själv och mitt eget omdöme mer och mer. Kanske är mina val inte alltid i ense med vad en behandlare skulle rekommendera, men vaffan, vem måste alltid agera perfekt? Inte ens friska människor äter “rätt” hela tiden eller tränar “lagom” varje dag. Jag behöver inte heller göra allt perfekt utifrån behandlingssynpunkt. Det viktigaste är att vara medveten om vilka beslut man tar och varför.

Åt jag inte lunch idag för att spara in på kalorierna eller blev det bara tokigt i planeringen? Planerade jag in mer än jag orkade eller råkade det bli impulsiva saker som tröttade ut en lite extra? Bytte jag ut valet av måltid pga ångest eller var det helt enkelt så att jag kände mig sugen på något annat? Väger jag mig för att dämpa ångesten eller för att dubbelkolla att vikten håller sig stabil? Pushade jag mig själv till att köra gympasset för att öka fettförbränningen eller för att jag vet att jag mår så bra av det efteråt?

Den största skillnaden på att aldrig ha haft en ätstörning och att vara tillfrisknande från en sådan är att en frisk människa reflekterar inte ens över dessa saker – de är liksom en del av deras vardag, medan personer med ätstörningsbeteenden tenderar till att känna en större osäkerhet över sådana val. Så, när jag kommer på mig själv att inte känna någon oro eller osäkerhet över varför jag vägde mig, varför jag tränade eller varför jag åt något annat än planerat etc. så känner jag mig fri.

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Skadad och nedstämd

February 5th, 2015

Det har varit en spännande vecka, vilket bidragit till att bloggen inte har uppdaterats särskilt mycket. Förutom att jag har haft fullt upp med mina nya kurser så lyckades jag bryta näsan i måndags. Detta skedde så klart i början utav en stunt-träning, så det blev en lång kväll efter det. Efter några om och men fick jag komma till akuten där de rättade till näsan på en gång. Dock är den fortfarande inte helt rak så imorgon får jag återvända dit inför en liknande procedur igen – KUL!

Egentligen kändes det inte så hemskt att näsan var bruten till en början – det är väl någonting som nästan tillhör sporten. Det hemska kom snarare efteråt; sömnproblem, trötthet, obehag, ont i tänder, och ja, sedan hade jag en förkylning på köpet också. Det värsta var nog att varken orka eller kunna göra någonting. Jag fick verkligen insikt över hur dåligt jag mår av att inte kunna vara fysiskt aktiv under en flera dagars period. Det leder till att jag får kortare episoder av akut nedstämdhet, som känns helt oförklarliga (!). Det här är ett intressant fenomen som jag måste fundera vidare på, och kanske ta upp med min behandlare…

Men, det handlar faktiskt inte enbart om att inte kunna ta mig till gymmet eller träna cheerleading. Det rör sig snarare om att inte ha orken att varken jobba, åka till affären eller träffa vänner. Till en början reagerade jag på att det låg något ätstört i att bli så starkt negativt påverkad av passivitet, men samtidigt som jag skriver detta slår det mig att det kanske snarare är ett mänskligt fenomen. Vi är inte gjorda för att leva dag in och dag ut bakom murar. Det är inte konstigt att flickan i sjukhussängen eller farmor på ålderdomshemmet får det svårt att känna livsglädje. Jag tror att alla människor behöver känna att deras liv har en mening, att känna friheten att vandra bortom murarna av trygghet, att få göra saker som laddar en med energi och att få sprida värme till andra. Det är inte konstigt att vi mår piss när vi känner oss hjälplösa. Det är faktiskt inte konstigt alls! I alla fall för mig är det snarare fullkomligt normalt.

Sedan är det klart att livet inte alltid ger oss solsken och röda rosor. Ibland blir man skadad, sjuk eller dylikt, och man blir tvungen att sätta sig på en gren och ta en paus från sin flygtur. Man kommer inte långt med skadade eller orkeslösa vingar. Ibland kan man inget annat göra än att sitta där och vänta ut tiden. Ibland måste man bara lära sig att gilla läget!

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

När Ofelia (tror sig) ha gått upp i vikt

August 4th, 2014

Ofelia sitter i soffan och kollar på film med några vänner. Hon känner sig sugen på chokladbitarna som står där framme på bordet. Hon klämmer lite försiktigt på magen och kollar sig själv på låren. Den senaste veckan har vågen visat lite mer än vanligt – hon måste ha gått upp minst 0,5 kilogram. Ofelia känner sig verkligen fet – varför ska hon vara hungrig? Hon vill inte äta nu, speciellt inte choklad, inte om hon går upp i vikt.

Ofelia kan inte njuta av filmen eller sällskapet. Hon smyger iväg till toaletten och ställer sig på vågen. “Fy sjutton!”, nu visar den ännu mer än tidigare. Ångesten börjar bli extremt påtaglig och Ofelia vet inte riktigt vad hon ska ta sig till. För att kontrollera lite extra letar hon upp ett måttband och kollar midjan.. “TVÅ CENTIMETER!” hon har verkligen blivit tjockare – eller i alla fall tänker hon så..

Hon säger till sällskapet att hon behöver lite luft och smyger sig ut i mörkret. Hon finner sig en plats i ett mörkt hörn under natthimlen. Där sitter hon ett tag förtvivlad i sina egna tankar. Hon som mått så bra tidigare idag, varför ska ångesten komma och förstöra all glädje ikväll? Varför ska en sådan sak som att gå upp 0,5 kg få henne att må så dåligt? Det är inte normalt. Ofelia känner sig så sjuk, förtvivlad och olycklig.

Tårarna börjar rinna för hennes kinder och hon bryter ut i ett hucklande gråt. Hon känner sig ensam, ensam och ledsen. Det enda hon vill är att gå ned i vikt igen, hon vill inte känna sig såhär tjock. Tjock och äcklig. Hon är fortfarande hungrig, men hon vågar inte äta.. För när hon äter går hon upp i vikt. Kvällen är förstörd. Ofelia hatar att vara sjuk, men hon vet inte hur hon ska hantera alla känslor som sjukdomen bringar henne. Det enda sättet hon vet får henne att må bra är att kompensera.. men då vet hon också att hon väljer det sjuka.

Det Ofelia inte kunde tänka i stunden är att hon dels hade sin mensperiod och inte varit på toaletten på ett tag. Det är vanligt att kroppen samlar på sig ca 1 liter vätska under menstruationen och att magen blir lite mer uppsvullen, samt att det är väl självklart att vågen visar mer om man inte bajsat på ett tag. Ofelias kväll blev helt förstörd pga några ökade gram på vågen och extra centimeter runt midjan. Hon fick ångest över att ha gått upp i vikt och blivit fet, trots att det förmodligen inte alls var fallet egentligen. Tänk vad mycket onödig skada en förbaskad ätstörning kan göra.. Detta skulle aldrig hända friska Frida.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

När Ofelia ska äta mellanmål

June 28th, 2014

Klockan slår 10:00 och Ofelia vet att det är dags för mellanmål nu. Hela den sista timmen har hon stirrat på klockan från och till. Hon har försökt att känna efter om hon är lite hungrig i alla fall. Kanske lite, men nej, hon vill inte äta mellanmålet. Om cirka 2 h är det dags för lunch, en ordentlig måltid. Om hon äter nu är hon övertygad om att hon inte kommer att hinna bli hungrig till lunch. 

Medtaget som mellanmål har hon en frukt och en macka. Hon är säkert den enda i hela klassen som fixade i ordning ett mellanmål till skolan. Det är inte normalt, tänker Ofelia. Det är bara för att hon ska gå upp i vikt som hon måste ha det, alltså är mellanmålen ren viktuppgång! Hon vill inte äta dem. Hon vill äta normalt, som alla andra. Hon vill äta ordentliga huvudmål istället.

Klockan blir 10:15, 10:30, hungern börjar att smyga sig på och när klockan närmar sig 11:00 kurrar det till i magen. Nu är Ofelia hungrig! Men nu är det ju för sent för att äta mellanmål (?). Hon hade ju kunnat ätit frukten i alla fall, men nu känns det alldeles för tätt inpå lunch. Nu får hon pina sig. Sen ska hon äta massvis med mat! Eller? Hur mycket har hon utrymme att äta? Och VAD ska hon äta?! Usch, nu blev allt jobbigt..

I nästkommande inlägg kommer ni att få läsa om hur det är när Frida ska äta mellanmåldärefter kommer jag att besvara lite frågor om just mellanmål. Har ni några nu, så ställ de gärna i kommentarsfältet.

Se även tidigare berättelser om Frida&Ofelia

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Det som är “normalt ätande” för dig

February 17th, 2014

Jag har nu jobbat på Hemköp i lite mer än en månad och jag har upptäckt vad lite alla äter. Många kvinnor käkar bara en lotten yoggy +en banan till lunch. Få tar raster för mellis. Själv äter jag en redig lunch och behöver fylla på med lite mellis senare. Att de inte hungrar ihjäl tänker jag. Får samtidigt lite dumma tankar att: “tänk om jag äter för mycket, eftersom att jag käkar mycket mer än dom…”
Detta är ju såklart jobbigt och undrar nu om du kanske har något tips hur jag kan ändra tankarna.
Jag har en bra vikt och ätit bra och regelbundet i över två år nu. Får jag inte i mig exempelvis mellis blir jag helt skakis. Det hände aldrig innan ÄS, vad kan det bero på?! Jag börjar tvivla på mig själv, kanske äter jag för mycket? Och fel! Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med det här men du brukar ju lyckas komma med bra saker som får en att bli gladare och känna sig säkrare … Så varför äter jag så mycket mer? Och varför behöver jag så mycket mer trots bra vikt? Och varför blir jag så osäker jämt?

P.s.
Bra mellanmålsförslag
– dessi

När man en gång har kommit ifrån allt vad “normalt ätande” innebär, blir det svårare att greppa det igen. Det man får lära sig i behandling är den generellt sett bästa kosthållningen. Matlistor visar ofta en regelbundenhet och måltidssammansättning som lägger en grund för en optimalt balanserad och sund kost. Det kan i vissa sammanhang bli missvisande att kalla det för “normalt ätande”, när det förefaller sig sådant att de flesta människor inte alls äter som en “matlista”.

Varje person finner sig dock sina rutiner och måltidssammansättningar. En frisk kosthållning skulle jag hävda är en sådan där maten går på rutin och man lyssnar på sin kropp. Det ifrågasätts inte varför eller funderas över när eller hur mycket. Det är någonting som man instinktivt vet om när man lärt sig känna och lita på sin kropp.

Tills dess finns dessa fantastiska riktlinjer att ta hjälp utav. De är, som tidigare nämnt: generella, och är inte exakt utformad till varje enskild persons behov. Det är ju fantastiskt mot kroppen om man äter enligt dietisternas rekommendationer, men det behöver inte alltid vara det “sundaste” för en själv. Rekommendationerna är endast riktlinjer, och riktlinjer är inga regler som inte får överskridas eller möbleras om. Utifrån dessa riktlinjer är det sundast om man formar sina egna “normala matvanor”. Normalt ätande behöver inte alltid vara det mest hälsosamma, men det är i min uppfattning, det mest sunda!

Ex1. Det är hälsosammast för min kropp att äta 3 huvudmåltider och 3 mellanmål per dag, men det kanske är sundare för mig att äta 2 huvudmål, 2 mellanmål och sedan ett extra stort kvällsmål med extra mycket choklad, för att det är det jag är sugen på.

Ex2. Det är hälsosammast för mig att äta fullkornsbröd med massa fibrer i, men det är sundast för mig att äta det bröd som jag tycker är godast (vilket vanligtvis är grovt bröd i mitt fall).

Ex3. Det är hälsosammare för min kropp att äta en medtagen matlåda varje jobb-lunch, men det sundaste är att göra som alla andra och köpa McDonald’s mat för halva priset ibland.

Ex4. Det är hälsosammast att äta en macka/yoghurt eller frukt till mellanmål, men för mig är det sundast att äta en proteinbar som jag tycker är så fantastiskt god!

Det finns även situationer där det sundaste kanske också är det hälsosammaste. Det viktigaste är att vi inte jämför oss för mycket med alla andra i vår omgivning. Jag vet att jag mår mycket bättre av att äta en normalstor frukost, mellanmål och inte så mycket “snabba” kolhydrater, än att äta som många utav mina killkompisar gör dvs. inte mycket till frukost, inte mycket fram till lunch, och sedan flera hamburgare, dricka flera liter mjölk och en pizza med öl efter träningen. 😉 Det finns även många studenter som lever på en bulle med kaffe till frukost, vilket totalt skulle paja min blodsockernivå.

Min poäng är att vi har alla olika “normala” matvanor, och det är inte konstigt att man börjar ifrågasätta sina egna när man jämför sig med andra. Sanningen är att vi som genomgått en behandling utav ätstörningar ofta har en mycket mer hälsosam kosthållning än många andra. Problematiken uppstår när det då verkar som att “vi äter mer än andra“, men sanningen är den att vi äter mer regelbundet och väljer ofta mer “hälsosamma” livsmedel. Tack vare en näringsrik och ordentlig frukost behöver vi inte kasta i oss en bulle och latte från pressbyrån på vägen till skolan/jobbet. Och äter man mellanmål håller sig blodsockernivån stabil och man förebygger “kvälls-hetsen” med choklad och allt vad det kan vara. Jag sitter inte på bussen efter träningarna och suktar efter en stor fet pizza, för att jag har ätit ordentligt innan.

Vi bör inte haka upp oss på att “äta rätt” enligt någon “standard”. Vi måste hitta det som fungerar bäst för oss själva och inte försöka jämföra oss med personer som har totalt andra förutsättningar.

Jag förespråkar alltid en bra frukost, för jag vet hur gott det gör mig. Men samtidigt respekterar jag att alla inte finner det lika tilltalande att äta mycket på morgonen.

Jag förespråkar alltid en bra frukost, för jag vet hur gott det gör mig. Samtidigt respekterar jag att alla inte finner det lika tilltalande att äta mycket på morgonen, utan kanske hellre äter en större lunch. Dem gör deras val och jag gör mitt!

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Utmaningen med att besöka farmor

September 20th, 2013

Det tillhör det friska livet att vid tillfällen bege sig ut på resa eller övernatta på nya ställen. Det medför också att det inte är en själv som bestämmer över maten, vilket kan upplevas extremt svårt om man lider av ätstörningar. Ett tydligt särdrag hos ätstörningssjuka är just kontrollen, kontrollen över maten och kontrollen över kroppen. Den kontrollen blir svår att upprätthålla när man gör besök hos andra. Det är andra som tillagar maten, det är andras mattider att anpassa sig efter och det är andras livsmedel som man stoppar i sig.

Är inte det fantastiska tillfällen att släppa ätstörningen ett tag? Om de andra är friska från ätstörningar och äter på deras sätt så är det bara friskt att anpassa sig efter det. Naturligtvis har alla olika matvanor och man kan alltid önska att få det på ett sätt som tillfredsställer sina egna behov och det kan hända att de man är på besök hos faktiskt har osunda matvanor. Om så nu vore fallet, så varar denna förändring inte särskilt länge. Kroppen förändras inte av att äta på ett visst sätt över en helg, och inte heller påverkas man i det stora hela av förändrade matvanor en vecka eller två.

Vid situationer där en själv inte längre har kontrollen över vad, när och hur maten ska tillagas och ätas kan det vara bra att fokusera på annat. Avdramatisera maten och ta måltiden för vad den är. Det är gott, socialt och faktiskt instinktivt att äta.

 Vi har nog alla stött på en far-/morförälder som envisas med att vilja göda upp en när man är på besök. Det är hur normalt som helst att farmor vill bjuda på mycket mat till sina barnbarn. Dock verkar det uppjagande för ätstörningstankarna och ett besök hos farmor är inte längre roligt, utan det blir ett ångestmoment. Man vet att det kommer bjudas på mycket mat och ätstörningen skriker i huvudet hur fet man kommer att bli. 

På besök hos pojkvännens farföräldrar dukas det fram en hel frukostbuffé på morgonen. Här förväntas det att man ska äta, vilket självklart sätter lite press på en själv och ätstörningen. Det är lätt att gripas av panik, men det mest sunda man kan göra är att äta det man vill ha och eventuellt lite till. Allt farmor vill är ju att man ska vara nöjd och belåten, och det blir man bäst genom att äta som sin kropp vill. Det blir man inte fet av! =)

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Kontrollen ska tillbaka – matschema

March 26th, 2013

Veckans mål:

  • Planera dagens måltider i förväg.

Enligt min behandlare behöver jag strukturera upp mina måltider igen. Jag ska planera varje morgon vid frukost (på ett ungefär) vad och när jag ska äta. Det gäller 5-6 mål med 2-3 h tidsintervall. Jag behöver även prova mäta (!) så att jag faktiskt äter tillräckligt stora portioner.

Personligen känns det fel. Det känns fel att behöva ta den kontrollen över maten igen, nu när jag lärt mig släppa den och äta efter hunger- och mättnadskänslor. Men jag förstår syftet: Det blir lätt att jag hoppar över, eller skjuter på måltider om jag inte är hungrig och då måste jag äta ikapp det senare.

I och för sig så låter det ganska “normalt”, om man jämför med hur en del andra äter. Men då jämför man med “alla andra” som har dåliga matvanor. Jämför man med de som har bra matvanor så äter de alla sina måltider samma tidpunkt varje dag. De som äter varierat och regelbundet blir också hungrig vid den tidpunkten och behöver inte hålla på att tänka när, vad och hur mycket. Man kan fokusera på annat. Det är “alla andra” som har bra matvanor som man ska jämföra sig med, för att det är bra matvanor som jag vill ha.

Nu ska jag äta “enligt matlista” i en vecka och se om jag går upp i vikt. Gör jag inte det så ska vi se vad som behövs läggas till. SPÄNNANDE! 😀

IMG_8832 IMG_8834

Tags: , , , , , , , , , ,

En normalportion är..

February 7th, 2013

Hej!

Jag undrar hur du vet vad som är en normalportion?
Jag är just nu extremt kontrollerad och måste använda mig av måltidsmåtten som går att köpa på apoteket för att vara säker. (Fyller dessutom inte dessa eftersom det känns som att det är alldeles för mycket över en normalportion..)
Men det vore så skönt att kunna lita på mitt förnuft sedan när jag blivit frisk, men man får ju så mycket olika intryck överallt på hur mycket en normalportion är att det är svårt att veta vad man ska lita på!
Vore jättebra att veta hur du tänker!
Kram!
-Elvira

Hur vet du hur mycket en normalportion av det du ska äta är?
-Anonym

Jag instämmer i eran frågeställning: vad tusan är en normalportion?!

En normal portion? normalt? vad är en normal människa? Vad är normalt för dig? vad är normalt för andra?

Jag antar att det vi söker efter är riktlinjer på hur mycket mat det går på en standardmåltid. Mängden och måtten beror på maträtt så det är ibland svårt att veta. Den matlistan som jag fick i början av min behandling gav mig indikationer på mått. Meningen är att man ska mäta några gånger och se på tallriken – så att man sedan kan anpassa sig efter ögonmåttet. Det är bra att utgå ifrån tallriksmodellen för att veta hur man “ska” äta.

Måltidsmåtten är framtagen av dietister och används i de flesta fall för att gå ned i vikt. Tveksamt på att de skulle vara för mycket mat!

Det handlar inte om att äta en exakt mängd mat, ingen frisk människa tänker på hur många skedar de lägger upp på tallriken, de slevar upp som de är vana och äter tills de blir mätta. Ibland blir det för lite, då kan man ta mer. Ibland blir det för mycket och då kanske man inte äter upp – eller så gör man det ändå för att det är gott eller för att slippa bli hungrig sen.

En normal portion för mig är en matlåda av det jag lagat, eller köpt, en måltid på restaurang eller helt enkelt det som fyller magen. 

Tags: , , , , , , , , ,

Spontanäta är normalt

January 28th, 2013

Bra o klok text! Kan du spontanäta? Om nån frågar om ni ska fika o du nyss ätit, kan du då fika? Kan du göra oplanerade saker som äta om du blir bjuden men inte är hungrig? Jag är normalviktig men går fortf upp i vikt… Hur hittar man balansen o stannar av viktökningen efter 13 år med äs? Kram Ida
Ida

Spontanäta är inget problem för mig idag. Jag själv håller inte alltid måltiderna som de ska vara. Det jämnar ut sig i längden, men för det mesta ogillar jag att gå hungrig lika som jag ogillar att vara övermätt.

Om jag hänvisar till gårdagens inlägg så behöver inte normalt ätande vara att äta bara för att man blir bjuden. Om någon frågar mig om jag vill fika trots det att jag nyss ätit så säger jag ja, om jag är sugen på något gott och nej om jag känner mig nöjd ändå. Ofta skulle jag nog säga ja, om de bjöd. Jag försöker hålla mig till ett gammalt måtto om att “gratis är gott” och passar gärna på när andra bjuder.

Äter man normalt under dagen så har man utrymme för att 10-15 % av matintaget kan komma ifrån sötsaker (se Fördelning av dagens måltider). Det är svårt för mig att svara på vad det är som orsakar att du fortfarande går upp i vikt när jag inte vet hur dina matvanor ser ut. Men om du äter enligt rekommendationerna så kommer din kropp att stanna där den vill ligga. Så länge du inte börjar att närma dig övervikt är det ingen fara. Det viktigaste är att man mår bra.

När man har levt med en ätstörning så väldigt länge, kan jag tänka mig att det är svårt att hitta en balans över vad som är normalt. Då är ju matlistor och riktlinjer bra att hålla sig till. Sedan så småningom börja prova sig fram och se hur man kan lita på sin egen kropp.

Om man blir bjuden ibland så kanske man äter lite mer. Det är inte farligt, man går inte upp av att äta en semla extra på semle-dagen. Däremot kan det självklart påverka vikten om man skulle äta en semla utöver den vanliga maten varje dag.

“Normalt ätande är att lita på att din kropp fixar till det när man slarvat med maten

Tags: , , , , , ,

Vad är normalt ätande?

January 27th, 2013

Jag fick ett jätte bra tips av en av mina läsare (S). Hon länkade denna bild och jag kan inte säga annat än att allt stämmer så bra! Tänk om media kunde publicera detta istället för alla artiklar om dieter och tricks för att bli (o)hälsosam.

Det som fascinerade mig mest när jag läste detta var att jag instämde så mycket i det som står. Jag äter nästan friskt av idag! Vilket enormt framsteg! När jag tänker efter så har sällan ätstörningen någonting att säga till om när det gäller maten; jag äter allt, jag äter om jag är hungrig och jag äter utan ångest!

Tags: , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp