Nu är det bestämt – Idun och viktuppgång

August 15th, 2014

Jag vill börja med att tacka för alla kommentarer i föregående inlägg. Jag ska se till att besvara samtliga inom kort.

Imorgon åker jag bort på semester till Thailand i två veckor tillsammans med min pojkvän. När jag kommer hem har jag beslutat att påbörja en behandling på Idun. Fokus kommer ligga på att äta alla måltider och att gå upp till normalvikt. Fördelen med Idun jämfört med öppenvården är att man parallellt arbetar med det psykologiska, samt att uppföljningen är mycket snabbare!

Det är ingen hemlighet att det känns oerhört ångestfullt att gå upp i vikt, speciellt när en själv inte riktigt ser det som en nödvändighet. Jag känner mig som att jag ligger på en normalvikt för mig själv. Men efter ett lång nattsamtal tillsammans med min stöttande pojkvän har jag smält det lite. Idag bestämde jag mig för att sluta fokusera på varför jag inte vill gå upp i vikt och istället börja tänka på vilka fördelar som faktiskt finns:

  • Mer energi i kroppen, vilket innebär att man orkar göra mer saker
  • Lättare att bygga muskler och bli starkare
  • Mindre känslig för både fysiska- och psykiska påfrestningar
  • Bevisar för sig själv att man är starkare än ätstörningen
  • Lättare att gå efter hunger- och mättnadskänslor
  • Eventuellt ökad förbränning
  • Större bröst (?) 😉
    Framför allt…
  • Gör min pojkvän glad och stolt <3

Så, nu åker jag på semester och sedan kommer jag att aktivt kämpa för friskheten igen!

happyfighting

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Är det lättare att gå ned i vikt än att gå upp?

November 17th, 2013

En diskussion jag överhörde på bussen igår:

Är det lättare att gå ned i vikt än att gå upp?

Det är ju väldigt stort fokus på att ta fram metoder för att gå ned i vikt, men samtidigt finns det faktiskt många personer som har det problematiskt att gå upp i vikt. Grabbarna i mitt lag tycker att det är extremt svårt att gå upp i vikt, vilket är förståeligt med tanke på deras muskelmassa.

Rent spontant tänker jag direkt att det är mycket lättare att gå upp än att gå ned i vikt.. men vid en närmare eftertanke blir jag osäker. Jag har ju både gått ner och upp ett antal kilon de senaste åren och jag måste ta hänsyn till att det berott på en ätstörning. Hade ätstörningen inte funnits så kanske det hade varit svårare att gå ned i vikt, och lättare att gå upp. Men det bör ju även vara lättare att gå upp ifrån en extremt låg vikt än från en normalvikt. Då bör det ju också vara lättare att gå ned i vikt från en övervikt än en normalvikt..

I och med ätstörningen är det mentalt lättare att dra in på mat än att överäta. Då blir det ju lättare att gå ned i vikt…

  • Går detta ens att jämföra?
  • Hur tänker ni?
  • Tror du att det är lättare att gå upp/ned i vikt?
  • Vad säger dina erfarenheter? 

Tags: , , , , ,

2 kg mer eller mindre – vågen är inte pålitlig

September 14th, 2013

På något sätt är nog många medvetna om hur missvisande vikt kan vara. En vägning på morgonen kan skilja sig ganska mycket mot en på kvällen. Ett stort glas vatten motsvarar ju nästan 1/4 kg, och det förändrar ju utslaget på vågen. Svettas man mycket så leder även det till en förändrad vätskebalans i kroppen. Mat väger, och lika så gör avföring. Sammanfattningsvis kan vi nog vara överens om att det finns flera faktorer som påverkar utslaget på vågen. Det är sällan kroppsmassan i sig som genomgått förändringar över dygnet.

Trots medvetenheten om alla faktorer som påverkar den tillfälliga viktförändringen grips ätstörningen av panik då vågen visar mer än tidigare. Det har byggts upp ett band mellan ätstörningen och vikten som är extremt svårt att bryta i många fall. Förtroendet för att vågen ska tala sanning är stort och leder till ambivalens kring viktuppgången. Även om man vet att det nödvändigtvis inte behöver vara en viktförändring så gnager en oro i bakhuvudet över att det kan vara det ändå.

Förra veckan upplevde jag ett tydligt bevis på hur en vägning kan vara missvisande: helt plötsligt hade jag gått upp 2 kg ifrån min normala stabilitetsvikt. “Det kan inte stämma!” tänkte jag. Dagen därpå kände jag mig tvungen att kolla igen för att jag visste att det varit något galet. Då vägde jag helt plötsligt 2 kg UNDER min normala vikt. Och därmed kunde jag dra slutsatsen att min kroppsmassa varit oförändrad och det skett drastiska förändringar i vätskebalans och maginnehåll.

Jag kan inte hjälpa att fundera vilken hemsk panik man skulle drabbats av om sjukdomen fortfarande hade makten. Att se vågen visa två kilogram mer! Det hade ju varit en katastrof och ångesten skulle varit skyhög. Nu kunde jag ta detta med en nypa salt och sedan inse att det verkligen inte skett någon förändring. =)

Tags: , , , , , , , ,

Vad är en hälsosam vikt?

March 23rd, 2013

Det är många som funderar kring vad som egentligen är en undervikt. Kollar man på olika “BMI-räknare” på internet så visar många olika och detta kan vara oerhört förvirrande och triggande för personer med ätstörningstankar. Därför tänkte jag nu reda ut denna förvirring en gång för alla!

BMI (Body Mass Index) ger ett mått på massa i kilogram per kvadratmeter. Det används framför allt till att ge riktlinjer över patienters hälsotillstånd inom vård och omsorg. Hänsyn måste tas till ålder, kön och muskelmassa.

  • BMI bör ligga mellan 18,5 och 25.
  • BMI under 17,5 anses som en anorektiskt vikt.
  • Även ett normalviktigt BMI kan leda till viss hälsorisk om midjemåttet > ca 90 cm.
  • Standardmått för en 8-10 åring ligger runt 60-65 cm.

Siffror kan vara väldigt triggande även om man påpekar att detta endast är RIKTLINJER och måtten ges på ett UNGEFÄR. Det finns ingen heldragen gräns, utan man måste se till individens förutsättningar när man avgör vad som är hälsosamt för en själv.

Har man haft en ätstörning räcker det sällan att stanna sin viktuppgång på precis den undre gränsen av viktskalan för att bli frisk. Förhoppningsvis mår man bra redan då, men det behövs marginaler. En del av viktfobin är just att väga mer än minimalt. För att bli av med ätstörningens starka viktkontroll så måste man trotsa den och gå upp lite till.

Ett BMI på 20 rekommenderas från vården. Det finns medicinska skäl och logiska hälsoaspekter till att man har den riktlinjen.

Vad händer om du får en rejäl influensa i en eller två veckor? Vad händer om du åker utomlands och kanske råkar på en matförgiftning? Eller vad händer om du har en stressig period i livet och på något sätt inte får i dig den näring som du behöver? 

Börjar man att tappa i vikt igen så kan det trigga igång. Har man en gång haft en ätstörning så måste man vara försiktig och se till att alltid ligga steget före. En plötslig sjukdom som leder till några kilons viktnedgång ska inte behöva dra en in i sjukdomen igen. Det behövs en buffert!

Tidigare var jag övertygad över att det inte ska ligga sådant stort fokus på vikten, vilket det heller inte ska (ett missbruk att bli fri från). Men efter det att jag påbörjat min behandling igen och efter alla fina kommentarer ifrån er läsare, inser jag att ytterligare viktuppgång är nödvändigt. Jag tror att det blir lättare att jobba med ätstörningen om man ligger på en stabil normalvikt än “lättundervikt”. Det är bättre att se till att bli helt frisk nu och gå upp till normalvikt, än att stanna och eventuellt falla tillbaka. Målvikten för att bli frisk på riktigt!

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Målvikten för att bli frisk på riktigt

March 19th, 2013

Jag har valt att ingå i behandling. Jag har valt att bli frisk!

I morse skrev jag att ett av mina mål i behandlingen skulle vara BMI 18. Jag har gått omkring de senaste dagarna och känt mig smalare.. sedan visar det sig att jag har gått upp i vikt. Jag ligger just nu på ett BMI kring 18 och jag känner mig smal! Tänk vad ätstörningen kan ställa till det för en.

I benhandlingen är det 5 kg till i viktuppgång som krävs för att nå målvikten, BMI 20. 5 kg låter mycket på en gång, men 5 kg är inte mycket i längden. Vid varje viktuppgång tror man att man har blivit tjockare, men det är bara för att man ser siffrorna på vågen. Utan vågen skulle vi inte veta och vi skulle inte märka vilken vikt vi ligger på. Så länge det inte är en extrem vikt så behöver vi inte veta det heller!

Målvikten är BMI 20. För några dagar sedan kändes det ofattbart mycket. Oron över att bli en sämre topp i cheerleadingen växte sig starkare. Oron över att få tillbaka mina “love-handles” finns fortfarande kvar. Men när jag inser att ett BMI 18 inte är så farligt som jag trodde, så finns det hopp om att en stabil normalvikt inte heller är det.

Idag pratade jag med mina tränare. De ansåg att det bara vore bra om jag gick upp i vikt. De bedömer inte en efter vikt på det sättet, utan kollar främst på tekniken – och jag har bra teknik! Nu kan jag faktiskt ha 5 kg som mål med gott samvete. Behöver jag inte gå hela vägen så blir det så, men nu kan jag sträva efter en viktuppgång utan att oroa mig över att jag skall behöva offra det som förgyller mitt liv allra mest.

Imorgon åker min våg ut i förrådet. Framöver kommer jag att väga mig med kläderna på och min behandlare kommer att avrunda grammen nedåt. Det känns riktigt bra faktiskt! Nu kommer jag att få släppa viktkontrollen på riktigt!

Nu ska jag jobba aktivt för att bli frisk!

Dokumentera saker jag gör och tankar

Dokumentera situationer och tankar

Tags: , , , , , , , , , ,

Trötthet trots bättre ätande

February 5th, 2013

Hej! Måste fråga en sak ang trötthet. Du verkar så pigg. Tränar och har dig. Själv är jag nu normalviktig men är obeskrivligt trött konstant! Såå jobbigt. Orkar inte va med vänner el knappt promenera. Vill bara sova. Många säger ju att blir trött i tillfriskningsprocessen men nu har jag varit utmattad galet länge. Blir rädd att det inte ska gå över. Har du inte känt dig tröttare nu än innan du började äta bättre? Borde ju va tvärtom. Jag har varit sjuk i 14 år o har ingen mens än. Kram Ida
Ida 

Hej Ida! Jag förstår din förundran. Det känns ju ologiskt att man ska bli tröttare när man får mer energi  i kroppen, va?

Precis som du skrev så är det vanligt att man blir helt utmattad i tillfriskningsprocessen. Kroppens förbränning förbrukar energi skrev jag för ett halvår sedan. Jag var inget undantag ifrån tröttheten när jag började äta ordentligare. Det var som att ju mer jag åt, desto tröttare blev jag. Så var det tills jag kom till en nivå där hungerkänslorna verkligen stabiliserades och vikten kändes bra. Jag kunde orka med att göra det jag ville.

Mitt liv kräver enormt mycket med energi, och ibland är det slitsamt – speciellt i de perioder som jag sover dåligt. Men eftersom att jag älskar att göra sakerna så pass mycket som jag gör så mår jag bara bra. Det är ju en anledning till att jag klarar av kosten så bra på egen hand – jag vill verkligen orka med mitt liv. Det känns verkligen bortkastat att inte orka med skolan, jobbet, studentlivet eller träningen pga. jag hellre går runt och är hungrig!

Om du är säker på att du äter tillräckligt med mat så kanske du bör kika lite noggrannare på vad du äter för mat. Kosten ger kroppen förutsättningarna till att fungera. Saknas någon byggsten så blir det svårare för den att gå runt. Eftersom att du har varit sjuk så pass länge kan jag tänka mig att kroppen har en hel del att reparera.

Om du inte har fått tillbaka mensen så är inte helt omöjligt att du har järnbrist. Det kan även ta lång tid innan mensen kommer tillbaka. Annars är just trötthet ett av de vanligaste symptomen vid järnbrist. Därmed skulle jag starkt rekommendera dig att kolla upp dina värden och fundera över kosten:

  • Äter du varierat?
  • Äter du regelbundet?
  • Äter du tillräckligt med kött, broccoli, bananer, ägg osv?

Det kan även vara så att din kropp behöver ligga på den övre gränsen av normalvikt. Du kan ju alltid prova att gå upp något kilo till och se om du blir piggare. Min behandlare berättade att hon beslutade att testa gå upp lite – då kände hon att hon orkade mer och vill absolut inte gå ner igen.

Tags: , , , , , , , , , , , ,

En kurvig kvinnokropp = den mest hälsosamma

December 29th, 2012

Skulle bli så glad om du bara kunde svara på detta så jag slipper gå runt och tänka på detta ständigt, för dt plågar mig verkligen.
Det är så att jag försöker ta mig ifrån anorexin en gång för alla, då jag blev sjuk i det när jag var 13 och fått återfall i somras, då jag var 16. Mensen har iallafall kommit tillbaka vilket känns både bra och dåligt. Bra för att min kropp håller på bli återställd men jobbigt för att jag inte vill ha former. Jag vill till och med inte ens ha bröst, eller lite men inte mycket. Har aldrig haft speciellt stora, som normalviktig hade jag tex 75A men dom blev förstås mindre när jag gick ner. Nu när jag går upp i vikt så märker jag att dom blivit större och dom har blivit mkt större pågrund av mensen, eller iallafall svullna. Men grejen är den att mensen är över och brösten känns fortfarande svullna. Kan det ha med ngn hormonrubbning och göra? Att man blir svullen oregelbundet för att jag misshandlat kroppen? Jag tkr detta är jätte jobbigt för jag vill verkligen inte ha större bröst storlek när jag kommit upp till samma normalvikt som jag hade innan, jag vet att jag inte har så många kilon kvar till normalvikt men jag är rädd att brösten kommer vara större! :( min behandlare säger att fettfördelningen inte kommer vara annorlunda eftersom jag alltid haft små bröst och dom kommer återgå till detsamma storlek när jag nått min målvikt som dom var som normalviktig. Jag undrar mest vad du vet om detta? Brösten kan väl ändå inte bli större när jag haft små inan och när jag ska ha samma vikt som infann?
Förlåt för flummig text men vore jätte snällt om du kan svara på detta :( (!!
Anonym

Min behandlare säger även att dom komme ha samma storlek och dt är det jag vill ;/ varför skulle dom ändå se mer annorlunda ut när jag ska återfå till samma vikt jag haft förr liksom?
– Anonym

Hejsan! Det är en jätte bra frågeställning och jag ska ge dig min synvinkel på detta:

Bröst är en typisk faktor som orsakar överdriven kroppsfixering i unga åldrar. För stora, för små.. aldrig nöjd blir man. Till en viss grad går det ju att justera detta med vikten, men sanningen är att vi själva kan inte bestämma vår egen bröststorlek såvida vi inte väljer att genomgå operationer.

Bröststorleken förändras hela tiden, med hormoner och ålder. Det är klart att brösten växer i puberteten, det är klart att de växer med graviditet, det är klart att de kan växa med åldern. Det är ju i tonåren som kroppen hittar sin form på riktigt, så som du är skapt. Detta kan vara svårt för många att acceptera eftersom det sker en sådan stor omvandling i en del fall och förändringar tar sin tid att vänja sig med. Men det är rent av farligt att börja manipulera med utseendet innan kroppen har växt klart! Så att få en ätstörning i unga tonåren ÄR mycket farligare än att ha det som äldre. Kroppen är mycket känsligare för att den är i en uppbyggnadsfas och då behöver den näring för att kunna växa till sig riktigt.

Tillväxten under tonåren är säkert skrämmande i många fall. Kurvor börjar formas, och för de som alltid varit “liten” kan det komma som en chock. Idag vill man ju förbli liten och smal enligt vårt förvridna och ohälsosamma “ideal”..

Jag själv har alltid varit minst, men det var inget som gladde mig. När killar började komma in i bilden så var det inte kul att alltid bli tagen för att vara yngre än man var. Dessutom hade jag en bästis som var en riktig “killmagnet”. Så jag blev riktigt glad och nöjd när jag började få kurvor. Mitt ideal var mer åt “Pussycat Dolls” och “Beyonce”. Jag fick många komplimanger av killar för min rumpa så till en början kände jag mig väldigt stolt över att äta mycket och gå upp några kilon i vikt. Dessutom tränade jag.

Kroppen fördelar fettet där den tycker att det behövs. Jag hatar mina love-handels och så fort jag känner fett på ryggen så får jag ångest. Men det hade gärna fått sätta sig mer på bröst och rumpa.

Vi kan tyvärr inte bestämma hur kroppen ska forma sig. Vi kan svälta och bli avmagrade benrangel, äta oss till fettma eller så kan vi acceptera vår kropp som den mår bra på normalvikt. Det är faktiskt där den mår bra som vi är som snyggast, även om det kan vara svårt att inse det själv. Även om jag har svårt att acceptera det minsta fett på magen så ser jag faktiskt fräschare ut för varje kilo jag går upp nu.

Förlåt för långt svar, men frågan var också “om brösten kommer att bli större om man går upp till normalvikt igen än innan?”.  Vilket är helt omöjligt att veta eftersom åldern fortfarande är ung. Kroppen växer fortfarande. Kring mens så blir brösten oftast extra känsliga och kan kännas större pga hormoner. Men teoretiskt sett, utan hänsyn till tillväxt så vill nog kroppen forma sig i liknande stuk som innan.

Tags: , , , , , , , , ,

När kommer mensen tillbaka?

December 14th, 2012

hur lång tid tar det att få tillbaka mensen efeter att ha varit i svält tillstånd?
Anonym

Mensen – en viktigt funktion i kvinnokroppen. Något som för vår generation vidare och ett tecken på att den fungerar.

En funktion som försvinner vid långvarig eller extrem svält. Ett bevis på att kroppen inte får tillräckligt med näring. Något som jag blev glad över när den försvann.. Något som “bevisar” att man lyckats; lyckats få anorexi.

När kommer mensen tillbaka? När man äter tillräckligt igen? När man gått upp i vikt? När man slutat kräkas eller när man blivit helt frisk?

Jag tror inte att behandlare gärna vill friskförklara någon innan de har återfått mensen. Det är som sagt ett bevis på att kroppen får den näring den behöver och kan sätta igång sådana processer som den under svälten sparat in på.

När den kommer tillbaka är väldigt individuellt. I de flesta fall kan det ta några månader efter man uppnått normalvikt och håller goda matvanor innan den stabiliserar sig igen. I en del fall kommer den trots undervikt. I mitt fall så fick jag mens vid bmi 15 (kan läsas om här) men sedan försvann den igen under hösten. Vad det beror på tror jag är delvis stress, i och med skolan men också att jag tränar. Så länge som jag har koll på vikten så ser jag inte allvarligt på det. Jag vet att jag gått upp ca 3 kg under denna period, men eftersom jag ännu inte kommit upp till “normalvikt” så är det inte konstigt.

Jag tror att mensen är delvis beroende av en viss fettprocent på kroppen. Elit idrottare som till exempel gymnaster har sällan mensturation och en del som börjar tidigt kan till och med missa puberteten. (Har ingen säker källa till detta). Därmed tror jag att det är en bra förutsättning att ligga på normalvikt om man vill ha tillbaka mensen.

Kroppen måste få näring och tid att reparera skadorna efter svälten.

Tags: , , , , ,

Supersize vs superskinny

July 12th, 2012

Ett insiktsgivande tv-program. Inte bara en massa skit.

Jag tycker nog att Supersize vs superskinny kan vara bra för folk med en ätstörning att kika på ibland. Det ger mig insikt i vilket problem man faktiskt har och vilka konsekvenser det ger en. Det får mig verkligen att skita i att jag har en ätstörning och bara äta massa gott. Tänk hur mycket gott eller bara vanlig mat man egentligen behöver äta för att komma upp i en INTE undervikt (normalvikt). Galet mycket som man kan avnjuta innan man slutar vara smal.

På TV visas det på torsdagar kl 20:00 i tv 3. Annars finns det även avsnitt på bl.a youtube:

 

Tags: , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp