“…för att det får mig att må så jävla mycket bättre!”

August 18th, 2015

Ibland händer det att de ifrågasätter… likväl närstående som ytterst bekanta… men det gör mig ingenting längre. Förut hade det känts jobbigt – nästan som kritik – och det skulle leda till både irritation och osäkerhet, men inte nu. Nu spelar det inte någon roll vad andra tror, tycker eller tänker, för att jag vet vad som fungerar bäst för mig. Jag känner mig själv. Och jag känner mig säker i det.

Det kommer alltid finnas personer i omgivningen som ifrågasätter ens val i livet. Alla har olika åsikter som baseras på varje enskild persons erfarenheter. Men en själv måste ju göra val baserat på sina egna erfarenheter. 

Det kommer nog alltid vara lite speciellt att ha en ätstörning i bakgrunden. Personer som känner till det om en, speciellt de som varit med när man insjuknat, kommer nog aldrig riktigt att glömma det. De kan mycket väl komma att ifrågasätta ens kost- och motionsvanor. De gör det av välvilja, för de vill inte se en bli så destruktiv igen, men hos många kan det snarare skapa irritation och osäkerhet. För hur vet man om det man håller på med verkligen är friskt?

Jag vet. Jag vet nu vad som är friskt för mig. Jag vet vad jag mår bra av och då spelar det verkligen ingen roll vad andra tror. Jag vet varför jag hellre äter en sallad än pizza till middagen. Jag vet varför jag tränar flera dagar i veckan. Jag vet varför jag behöver ha middag inom en timme efter jag tränat intensivt. Jag vet varför jag äter mina proteinbars. Och jag vet varför jag gör de val jag gör i livet. Då är det fritt fram att ifrågasätta utan att det påverkar mig det minsta.

Jag tränar för att jag tycker att det är kul. Jag äter hellre en sallad för att jag tycker det är gott. Jag behöver äta mina måltider när jag är hungrig för annars mår jag inte bra. Jag äter mina proteinbars för att jag tycker dom är för jävligt mumsiga.

Och dessutom.. jag vet varför jag inte längre vill vara i ett förhållande med Rasmus och jag vet varför jag inte längre vill satsa på cheerleadingen. Fritt fram att ha åsikter, ifrågasätta och vara nyfiken på mina beslut. Jag vet varför jag gör de val jag gör – för att de får mig att må så jävla mycket bättre! 😀

Så välkommen till mitt liv. Här gör jag beslut som får mig att må bra. Hur gör du?

IMG_3978red

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Den där jämförelsen med andra

March 23rd, 2015

Ja, vi vet att alla är olika. Ja, vi vet att man inte ser ‘allt’ som någon annan äter. Men det man ser skapar en uppfattning om hur mycket de äter och det är extremt svårt att inte jämföra. En del kan säga att det är sjukt att jämföra sitt matintag med andra, medan jag faktiskt vill påstå att det beror helt och hållet på vad syftet är: att äta mindre, dämpa ångest, få perspektiv etc.

Det är svårt att sluta jämföra och jag tror att det är någonting man kommer göra både under och efter sin sjukdom- och tillfriskningsfas. Det är inte konstigt att man tycker att det är jobbigt att se alla i omgivningen äta så mycket mindre än en själv. Man kanske är i behov av en viss bekräftelse om att det man äter är normalt och inte för mycket. Tyvärr kommer man inte alltid att kunna få den bekräftelsen och det som då skiljer sjukt från frisk i detta avseende är om man agerar utefter jämförelsen eller inte. Här måste man hitta tanketricks som hjälper en själv att inte bli påverkad av omgivningens missvisande matportioner.

Jag hamnade i en sådan situation under helgen:

Det var landslagsträning i Borås och vi var flera stycken i laget som sov tillsammans hos en annan lagmedlem. Föräldrarna hade lagat über god mat enligt min mening och efter en dag av träning kände i alla fall jag mig rejält hungrig. Även om jag personligen inte alls tränat så hårt, blev knappt svettig så går det åt mycket energi av att vara flera timmar i en hall. Dagen efter skulle vi också träna, och även tränarna har påpekat hur viktigt det är att vi sover och äter ordentligt så vi kan prestera på topp dessa få träningstimmar vi har tillsammans innan VM. Men när vi väl kom hem lastade jag upp en portion som fyllde hela tallriken med ris och kycklinggryta. Åh, så god den var! Men.. de andra tjejerna… de åt ju nästan hälften av det jag åt. “Var de inte hungriga?!”. En förklaring skulle varit “aja, de kanske äter massa godis istället”, men för bövelens det hade ju jag gjort också, och inte sjutton hindrade det mig ifrån att vilja äta ordentligt med  mat. Jag blev frustrerad. Men, jag tog ta mig fasen en extra liten portion ändå – för jag var hungrig och jag ville vara på topp under träningshelgen, och maten var så god! 😉

 

 

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

“Det är okej att vara smal”

March 5th, 2015

Sitter på gymmet efter att ha provat på passet 21 minute body och sedan haft en skön nedvarvning med stretch. SATS är ett bra gym att träna på; personalen är trevlig, det är stora och fräscha omklädningsrum, de erbjuder många pass, gymmen finns nästan överallt i Stockholm och det är fullt med PT:s. Det känns att de är seriösa här. Det står till och med i deras medlemsavtal att SATS ansvarar för att avråda personer från träning om de anser att det kan utgöra en hälsorisk för personen.

Nu ska inte detta inlägg handla om hur bra SATS är, men jag tänkte att det kunde vara kul att dela med mig av mitt intryck av gymmet hittills.

Något som jag uppmärksammade idag var hur många spinkiga tjejer det vandrar runt i gymmet. Men, mitt uppmärksammade ledde inte till misstankar om att de hade någon form av ätstörning, utan det gav mig snarare perspektiv på att det är okej att vara naturligt smal. Det är vanligt, och det behöver inte alltid vara sjukt. Det är dock inte särskilt snyggt, om jag får säga min mening, men det kan ändå vara hälsosamt.

För mig att få den insikten kändes som ett steg längre ifrån ätstörningens tankemoln. Det fick mig att inte känna mig lika kontrollerad av sjuka tankar som endast vill jämföra och döma. Det kändes friskt – normalt att förstå att det finns många smala personer i omgivningen och det är okej. Det är okej att vara smal- inte skadligt underviktig (!), men normalt hälsosamt smal.

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Snart rullas det på igen – vad vill ni se mer utav på bloggen detta år?

January 7th, 2015

Jag ber om ursäkt för bristfällig uppdatering de senaste veckorna. Den främsta anledningen till detta är att min dator har varit på service, men jag förväntar mig att den återvänder till mig i slutet av denna vecka. Sedan har jag även haft fullt upp med tenta-plugg de senaste dagarna, vilket har lett till att bloggandet fått hamnat i frysen ett tag. Men nu har tentan passerat mig och så fort min dator hittar hem igen kommer inläggen att sprudla fram – det finns ju mycket jag har att dela med mig av nu! Det är verkligen mycket som har hänt, både med mig, mitt liv  och min omgivning. Det ska bli spännande att få sätta ord på allt!

Jag vill passa på att be om feedback inför det nya året – bra/dåligt? mer/mindre utav? förslag på nya infallsvinklar? :)

Det är förståeligt om många vill läsa mer om ätstörningar eftersom det är i den änden som skrivandet började. Men ju friskare jag känner mig, desto mer fokus kommer att ligga på sunda synsätt och andra delar i ett friskt liv. Självklart kommer ätstörningen och kampen med den att finnas med, men jag rekommenderar starkt att söka/bläddra bakåt i bloggen emellanåt. Det finns en hel del go’bitar till insikter att läsa om där. 😉

Tags: , , , , , , ,

Arbete väntar efter första veckan på Idun

September 14th, 2014

Första veckan i behandling har nu passerat och framsteg har gjorts. Det sägs att det ska vara jobbigt att gå i behandling och det har det definitivt varit. Det är svårt att göra förändringar, det är ett heltidsarbete och en ständig tankeverksamhet. Både tid och energi går åt, och det behövs hjälp och förståelse från omgivningen.

På dagvården är det sällan ett stort problem att äta sina måltider – där känns det som en självklarhet! Det riktigt arbetet måste genomföras i den vanliga vardagen. När man återgår till sina vanliga rutiner blir det lätt att man också äter som man vanligtvis har ätit. Där krävs planering, disciplin och ibland viss peppning från omgivningen.

Den här veckan har varit ovanligt känslomässig och flera kvällar har jag känt mig ovanligt ledsen och nedstämd. Nu i efterhand kan jag förstå varför, men i stunden känns allt så överväldigande och oförklarligt. Med andra ord är det jobbigt att gå i behandling och kämpa mot en psykisk sjukdom. Det är svårt, tar tid och kräver massvis med energi.

Min pojkvän har fått stått ut med mina plötsliga sammanbrott och ständiga oro. Det har säkerligen gått både han och mig på nerverna. Därför är det viktigt att förstå att detta är en fas som kommer att gynna oss båda när man väl tagit sig igenom den. De som talar om att man måste vara tålmodig gör det inte förgäves – det går upp och det går ned, inom sin tid kan man blicka tillbaka och se hur mycket mer upp det har gått, trots att det kanske fortfarande går ned emellan åt. Det behövs tid, det behövs vilja, det behövs engagemang och hårt arbete, men det behövs också tålamod, för utan det skulle varken tiden, viljan, engagemanget eller arbetet bära oss framåt.

Nu väntar två veckor med eget arbete. Jag känner mig stressad över allt som måste göras, men samtidigt ser fram emot de förändringar som jag behöver göra. Det är jobbigt, svårt och energikrävande, men så länge tålamodet finns med har jag alla odds på min sida. :)

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Pojkvännen “deffar” !

March 31st, 2014

Detta blir ännu ett inlägg om hur omgivningen kan påverka vår hälsa.

Ett problem som många stöter på när de ska försöka tampas med ätstörningarna är att vänner eller familjemedlemmar inte är med på samma noter. De jobbar i ett motsatt håll som en själv. Morsan försöker börja träna mer, bästa kompisen har slutat äta godis, farmor pratar om hur hon slutat ha socker i bakningen och brorsan kanske äter 1-2 måltider om dagen. Hur påverkar detta en person som verkligen måste kämpa för att äta 5-6 måltider, träna mindre, våga äta sötsaker och inte utesluta livsmedel i kosten? Hur ska en person som är sjuk kunna göra detta själv om omgivningen inte förespråkar detta som hälsosamma matvanor?

Detta är ett problem som många stöter på under sin kamp med ätstörningen. Nu när vi konstaterat att detta problem existerar återstår det att finna någon lösning på det.

  1. Ska vi tala med personerna i fråga och försöka förändra deras förhållande till mat sålunda att det stämmer överens med den hållning man själv strävar efter?
  2. Ska vi undvika dessa personer i en sådan mån att det inte påverkar vår egna kosthållning?
  3. Ska vi acceptera att de inte jobbar mot samma mål och lära oss att fokusera på vad som är sunt för en själv?

Jag röstar i alla fall för det sista alternativet. Lika mycket som någon annan kan få dig att äta på ett visst sätt kan du få någon annan att äta på ett visst sätt. Det krävs mer energi till att försöka påverka andras matvanor än att påverka sina egna. Det är ju sin egen kosthållning som man har makten över och sedan kan man endast välja hur man ska förhålla sig till andras.

Min pojkvän har länge strävat efter att gå upp i vikt. Hans matvanor kanske inte är de mest optimala, men vilken frisk kille i 20-30 års-åldern har det? Under den senaste tiden har han beslutat sig för att försöka “deffa”. Jag är medveten om att sådana beslut utav någon i sin nära omgivning lätt kan påverka ens egna tankar och agerande när det gäller mat och träning. Men det är inte hans ansvar att äta så som är bra för mig. Hans ansvar är att ta hand om sin egen hälsa och göra det som han anser är bäst för sig själv. Sedan är det mitt eget ansvar att ta hand om min hälsa och göra det som är bäst för mig.

Det som är sunt för någon annan behöver inte gälla en själv. Vi måste alltid se till våra individuella behov. Om min pojkvän gör sig av med 1-2 kg fett så påverkar det knappast honom lika mycket som det skulle påverka mig om jag blev av med så mycket. För egentligen har ju jag inte ett endaste kilo överflödigt fett på min kropp.

Det går inte att bli frisk och ständigt försöka undvika att personer i sin omgivning inte följer de kostrekommendationer som en själv bör. För att bli frisk måste vi också lära oss att acceptera och förhålla oss till andras kosthållning. Vi måste lära oss att inte jämföra oss med andra och lita på det vi tror/vet är bäst för oss själva. Om personerna i din omgivning inte kan föregå med ett gott exempel – varför inte bli den personen själv?

rolemodel

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Det är såhär man mår bra!

March 11th, 2014

Ibland tror jag att vi tar livet på alldeles för stort allvar. Det är klart att vi ska vara rädda om oss själva och sträva efter att leva gott. Att må bra i livet är självfallet viktigt! Men det är lätt hänt att vi fokuserar alldeles för mycket på enskilda situationer och lägger alldeles för stor vikt i deras resultat. Ett val är inte hela livet, en dag är inte jordens undergång och en enstaka måltid är verkligen inte hela världen. Ett liv är så mycket mer än så – det är så mycket mer att jag inte ännu kan sätta ord på det.

Jag har kommit till den insikt om att livet går ut på att må bra – hur gör man det? För att må bra krävs det en balans och varje person behöver olika mycket av olika faktorer i livet för att de ska finna sig själv i balans. För mig är strävan efter ett hälsosamt liv en strävan efter en balans både fysiskt och mentalt.

En balans i sinnet vet jag underlättar för den fysiska balansen. Det är inte första gången ni hör mig påpeka hur viktigt det är med en positiv och sund inställning till livet. Anledningen till att jag återigen påpekar det är att det glöms bort. Innerst inne kanske man vet att det hjälper att tänka sunt, men att i praktiken alltid göra det är så mycket svårare. Med en sund och positiv inställning menar jag inte att allting alltid måste ses som “bra”, utan det handlar om att acceptera allt som inte är bra och förhålla sig till det på ett sunt sätt.

Det finns många ordspråk som sätter ord på livet på väldigt snygga sätt och sådana ordspråk är viktiga att påminna sig själv om. Ibland kan man utifrån egna erfarenheter formulera egna ordspråk som fint sätter ord på ett sunt tankesätt för sig själv.

Jag bevittnar ofta att personer i min omgivning lägger stor vikt i negativa tankar. Jag vet hur det påverkar ens eget välmående genom att ständigt “klaga” eller “noja” sig över jobbiga ting i livet. Det gör mig ledsen att inse hur många negativa tankar vi omringas utav. Det behövs definitivt spridas mer glädje i vårt samhälle. Den negativa inställningen till livet påverkar en och det är någonting som jag ogillar brutalt mycket hos mig själv. För mig är det viktigt att se det bästa i varje situation för att må bra. Jag vill se ljuset, jag vill inte “klaga” eller “noja”, jag vill ta det med en nypa salt, kasta skiten över axeln och fortsätta min livsresa med huvudet högt och fötterna på jorden.

Ibland när livet motarbetar ens lycka glöms det bort att det finns tankar som kan få en att fortsätta må bra, även när livet känns skit. Kampen för må bra i livet handlar om att stärka sina tankar och inställning sålunda att omgivningens skit inte kommer åt en.

Love Of Life Quotes Wwmbatus

Dessa ord formuleras som jag vill leva mitt liv. Det finns stunder som man ger upp och bara vill krypa under täcket och gömma sig från världen.. men till sist inser man att det finns glädje att hämta i de omgivande tingen om man bara lyckas ställa in sig på rätt tankar.

 

Tags: , , , , , , , , , , , ,

“Det kommer att bli bra igen”

February 5th, 2014

Det kommer perioder i livet, för alla, där vi mår sämre. Ibland är det lite sämre och ibland är det mycket. Ibland tar man de dåliga dagarna och kastar över axeln, medan det andra gånger påverkar livet till en sådan nivå att man behöver hjälp för att resa sig igen.  En del perioder kan det vara så jobbigt att man ifrågasätter om det någonsin kommer att bli bra igen.. Det vill jag kontra med att JAdet kommer att bli bra igen, men tuffare perioder kommer också igen. Vi reser oss inte bara en gång, utan vi reser på oss hela livet. Det kanske inte är någonting som peppar en till att fortsätta kämpa sig ur skiten, men jag tycker att det är viktigt att vi är medvetna om att livet är en resa upp och ned. Ju tidigare vi inser berg-och-dal-banans svängar, desto lättare blir det att luta sig tillbaka och njuta av åkturen.

Vad kan man göra när banan tar sig en sväng ned i mörkrets hålor? 

Vid sådana tillfällen kanske det inte riktigt går att “luta sig tillbaka och njuta av åkturen”. När mörkret faller sig på och resan uppåt börjar se riktigt lång ut måste man finna ting som håller hoppet uppe. Det finns saker i omgivningen som ger en styrka, så låt dessa ting bli en motivation till att fortsätta kämpa. Det kommer att bli bra igen.

strugglelife

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Varför räknar man kalorier?

January 27th, 2014

Till er förvåning kommer jag inte ställa mig kritisk till och argumentera emot att man ska räkna kalorier, vilket många av er förmodligen antar. Det har redan publicerats inlägg som framhävt negativa aspekter med kaloriräknande tidigare på bloggen (läs här). Det finns även inlägg om att sluta räkna kalorier. Nog har det tidigare konstaterats att  det är missvisande och energislöseri, vilket jag fortfarande vill instämma i. Däremot är det viktigt att vidga sina vyer och inte enbart bli insnöad på sina egna erfarenheter av handlingen. Vi som har haft kaloriräknandet som ett kontrollbehov i ätstörningen har fått uppleva de negativa konsekvenserna med kalorikontrollen, men det är nödvändigt att förstå att det samma gäller inte andra/friska människor.

Det är rätt så självklart att personer som har en balanserad kost inte drar någon nytta av kaloriräknande. Men i dagens samhälle är det endast en minoritet som har riktigt sunda matvanor. Det jag säger är inte att alla behöver äta perfekt och enligt rekommendationerna, utan jag bara konstaterar det faktum att väldigt många har väldigt dålig koll på vad och när de äter. Det är dessa personer som kanske kan dra nytta av att skaffa sig lite kalori- och näringskoll. På detta sätt blir det lättare att överskåda den mängden energi man konsumerar och det kan hjälpa en del personer att få i sig en lagom mängd.

Förmodligen tänker ni i första hand på personer som äter för mycket och behöver gå ned i vikt, men det är nämligen så att en kalorikoll kan hjälpa personer som strävar efter att öka i vikt minst lika bra. Vill man gå upp i vikt så måste man ju äta mer än vad sin kropp förbrukar och det är ta mig tusan inte lätt alla gånger. Lyssnar man enbart på kroppens signaler så riskerar man att inte få i sig mer än kroppen säger till om och då händer det förmodligen inte mycket på viktfronten.

Kaloriräknande är ett sätt att få koll på energiintaget och med hjälp av denna koll blir det lättare att kontrollera vikten. Personer som lider av ätstörningar gynnas sällan av att ha denna kontroll eftersom många ätstörningar handlar just om viktkontroll. Det blir ett osunt beteende för den sjuke, medan det faktiskt kan vara ett verktyg för den friske. Detta är någonting som jag tror är värt att ha i åtanke när man ger sig ut i den omgivande sociala världen. Beteenden som i sjukdomen verkar ohälsosamt behöver inte vara någonting negativt för en annan, det kan faktiskt vara gynnsamt i en del fall. Det är lätt att dra alla människor över samma kam, och ofta använder man den kam som format utifrån ens egna erfarenheter. Men det är viktigt att komma ihåg att vi alla är olika, har olika förutsättningar och vi har alla levt olika liv. Det är lätt att bli insnöad på sina egna uppfattningar och svårt att förstå andras. Det leder ofta till konflikter och jämförelser mellan olika människor.

Personer som har lidit/lider av ätstörningar har en tendens att jämföra sig själv med omgivningen, och detta görs ofta för att få perspektiv. Det behöver inte alltid vara en dålig handling, för man kan lära sig vad det innebär att vara frisk. Men då måste man också vara medveten om att personen som man jämför sig med kanske inte alls har samma problematik som en själv, och därmed kan ett visst beteende, så som kaloriräknande, ge en annan effekt på den personen än en själv. Friska människor har inte samma känslighet och kan ofta vara med “oförsiktiga”, då det inte ligger en liknande psykisk sjukdom i botten. Det finns ingenting att trigga igång på samma sätt.

Kalorikontrollen behöver inte vara ett osunt beteende, så länge det inte går till överdrift. Det beror på i vilka syften de används och om de verkligen är nödvändiga. Jag skulle aldrig rekommendera en normalviktig människa att börja räkna kalorier för att gå ned i vikt, för en normalviktig person kanske redan ligger på sin hälsosamma vikt och då finns det ingen som helst anledning att börja kontrollera energiintaget. Däremot tänker jag inte klandra personer som vill använda sig av denna kontroll som hjälpmedel för att uppnå en hälsosammare vikt. (OBS: kaloriräknande är ofta missvisande och ger endast en approximation).

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

“Att göra” är inte samma sak som “att vara”

January 9th, 2014

Alla människor gör “dumma” saker i livet och tänker illa tankar om sig själv ibland. Det tillhör en mänsklig process som är nödvändigt att gå igenom för att hitta rätt i livet och i sig själv. Det är klart att det inte alltid går att göra rätt saker eller känna sig helt nöjd. Det är OK att göra fel och det är OK att tycka att man inte är perfekt. Däremot är det inte OK att tänka illa om dig själv för att man gjort någonting “fel”!

Jag tror tyvärr att det finns en kultur i vårt samhälle som säger att man är misslyckad för att man misslyckats att göra någonting. Detta leder till att vi värdesätter oss själva beroende på hur vi presterar i våra handlingar. Är du dålig för att du säger ett dåligt skämt? Är du ful för att du gjort en ful frisyr? Är du dum för att du gör något dumt? Är du misslyckad för att du misslyckats på provet? I praktiken skulle svaret faktiskt bli “ja”, för det är precis det vi blir tillsagda. Hur många gånger får vi inte höra att “ååååh, vad dålig du är!”  då man sagt ett dåligt skämt, eller “fan vad dum du är!” när man gör något elakt? Det är ju inpräglat redan från barnsben att man får höra hur/vad man är, beroende på saker och ting man gör. Felaktigheten är att ingen menar att man är en dålig person med dessa kommentarer, men det blir den tolkningen som våra tankar absorberar.

Jag hävdar att detta har blivit en total missuppfattning av en persons egenskaper och värde. Det vi gör är INTE samma sak som det vi är! Det vi gör består av handlingar, men det vi är grundas i våra egna tankar om oss själva. Dessa tankar blir dock påverkade av den betingning som omgivningen ger oss utifrån våra handlingar. Får vi höra att vi är dumma, fula eller misslyckade så blir detta så småningom det vi kommer att tänka om oss själva, även om de inte sägs i negativ beteckning. Hur ska vi då tro att vi är någonting annat är det vi hör? 

Det vi hör kan vi inte påverka, men däremot är det möjligt att påverka sina egna tankar och det är det vi måste göra. När någon säger “åh, vad dålig du är!” så måste vi få bort tanken om att det är du som är dålig, och förstå att det var handlingen i sig som var dålig. En handling är tusen gånger lättare att förändra än den man är som person. Hur mycket du värderar dig själv ska inte bero på vilken respons du får av dina handlingar, utan det beror faktiskt, helt enkelt på hur du väljer att tänka kring dig själv. Är du misslyckad eller är du grym och bara gjorde något misslyckat? 😉

awesome

Tags: , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp