Stressen måste bort innan jag kan må bra av maten

October 3rd, 2014

sen handlar det ju inte bara om vikt. Hur mår du efter ändrat kostintag? Gladare? Mer ork?
– me

Det är klart att maten har en stor betydelse på vårt välmående. Jag har ju mått så mycket bättre de senaste åren till skillnad från när jag svalt mig ordentligt. Men det finns ju även många andra faktorer som spelar in på vår hälsa, och jag har blivit starkt påverkad av dessa under de senaste tre veckorna. Det blev för stressigt med skola och behandling samtidigt, så nu har jag bestämt mig för att ta en paus från skolan, så får vi se hur jag kommer att må. Det här blir nog första gången någonsin som jag faktiskt är sjukskriven från skolan några veckor – nervöst, men spännande!

Trots att jag varit helt utmattad mentalt har jag dock upplevt att jag haft mycket mer energi på träningarna – det är ju underbart skönt! 😀

Tags: , , , , , , , , , , ,

“Att orka” fick bli min motivation

November 20th, 2013

Hej!

Jag har en fråga som jag funderat mycket på. Du blev ju väldigt sjuk under sommaren mellan andra och tredje året och du gick natur. Jag undrar hur du orkade med all stress och press i skolan och samtidigt vara i svält?

Många som får anorexia brukar även få depression och liknande, fick du något sådant? :)

Kramar, Elisa

Hej Elisa! Tusen tack för denna fråga! Detta är ett ämne som inte belyst särskilt mycket i bloggen, trots att det är väldigt viktigt och säkerligen en förekommande fråga hos de flesta med ätstörningar.

Mitt andra år på gymnasiet var faktiskt det jobbigaste året. Jag läste som flest kurser parallellt och samtidigt var jag politiskt engagerad, tränade flera gånger i veckan, var dansledare, satt med i skolans elevråd och ja.. på något sätt hann jag med mina fester också. Det var under denna period som anorexin började växa till sig. Det går alltid att diskutera kring vad anorexin bottnat i och aldrig att ge enbart ett svar, men jag kan utan tvivel hävda att denna press och stress var en bidragande faktor till insjuknandet.

Mitt tredje år i gymnasiet skulle bli mitt bästa år. Jag läste främst kurser som jag själv var intresserad av och jag var riktigt motiverad att få toppbetyg i alla dem. Samtidigt var jag inställd på att verkligen ta vara på tiden och leva livet innan jag begav mig till universitet/högskola. Riktigt så blev det ju inte. Anorexian sög inte ut bara energi utan också livsglädjen. Träningen blev förbjuden, ett socialt liv var inte längre intressant, politiken prioriterades bort och viktigast var att lägga all energi (som egentligen inte existerade) på att klara av skolan. Livet var inte roligt längre och jag hade mina mörka perioder.

Det var inte förrän efter några månader i svält som jag började märka av symptomen. Då hade jag enorma svårigheter att fokusera, både i klassrummet och hemma framför datorn. Hjärnan tänkte ständigt på mat och samtidigt som jag skrev en religionsuppgift kunde jag sitta och räkna igenom dagens kaloriintag minst tio gånger. Jag inväntade ständigt nästa måltid, samtidigt som jag alltid ville skjuta på den.

Första terminen av åk 3 klarade jag mig igenom tack vare mina tidigare kunskaper och engagemang i mitt eget lärande, men jag visste att om svälten skulle fortsätta så skulle jag inte orka med det sista. Så det blev en motivationsfaktor till att faktiskt börja äta mer! Det var vid årsskiftet som de riktiga förändringarna började ske, väldigt sakta, men i tillräcklig mån att jag kunde avsluta min gymnasieutbildning den våren. Vid det laget hade jag börjat hitta tillbaka till ett socialt liv och hade orken att att tänka logiskt. Jag kunde känna livsglädje igen!

En riktigt sjuk Sofie, hösten 2011

VS.

En så mycket gladare Sofie, våren 2012

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Så länge träning inte gör skada

October 12th, 2013

Träning och motion i allmänhet har bevisat sig ge positiv inverkan på både den fysiska- och psykiska hälsan.  Det finns många fördelar med att röra på kroppen och i de allra flesta fall mår man bättre av att träna än att sitta stilla. Motion kan även handla om vardaglig rörelse, det behöver inte alltid röra sig om avancerade träningspass.

En återkommande fråga både här på bloggen, instagram, mejlen och i verkligheten av personer med ätstörningsproblematik är just:

Hur mycket kan man träna?

Det är svårt att göra en sund avvägning av vad som är hälsosam motion när man en gång låtit det gå till överdrift. Dessutom lever vi i ett samhälle som hela tiden uppmuntrar till mer träning. Jag har också haft problem att göra den avvägningen, men insett att man måste känna efter själv vad som känns bra. (Rekommendationerna säger 30 min promenad/dag eller 3 träningspass/vecka om man inte har en rörlig vardag).

Studier och forskningar påvisar att träning och motion förbättrar hälsan i allmänhet, men det finns uppenbarligen undantag. Dock är det allt för vanligt att träning går till överdrift och det är då det blir osunt istället. Träning gynnar hälsan så länge det inte skadar en varken fysiskt eller psykiskt. Det ska vara roligt och givande. Tvångsmotion eller muskelförtvining bidrar inte till en bättre hälsa. Om man upplever orklöshet har kroppen inte energin till att träna hårt och då ska man inte göra det. Tvingar man sig till det ändå så skadar man endast sig själv.

Hur mycket tränar du?

Jag förstår att många är nyfikna på mina träningsvanor, bland annat eftersom jag skriver att jag tränar på elitnivå. Dock är det lätt att börja jämföra sig för mycket med andra och jag vill inte trigga igång några dumtankar som leder till skadlig och ohälsosam träning hos andra. Det viktigaste är att man tränar så mycket som ens egen kropp mår bra av. Träning gör en gladare, starkare och hälsosammare så länge det inte blir för mycket så att man skadas. Jag tränar nästan varje dag, antingen cheerleadingträning eller på gymmet och jag skulle jätte gärna skriva mer om det, men jag vill inte framstå som någon “fitspoo”. Jag står för en hälsosam livsstil där man inte behöver äta nyttigast eller träna mest. Det märks på träningen om man inte ätit och vilat ordentligt, och då ska man inte träna. 

För att träning ska vara hälsosamt måste man se till att ha energin till det!

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Flytten för friheten

August 30th, 2013

Hejsan! Ett underbart inlägg (som vanligt).
Har lite frågor: Hur funkade det för dig att flytta hemifrån? Själv gjorde jag det igår (!) och det är jävligt jobbigt var 5e minut ungefär. Vill ha tryggheten hemma med mina föräldrar samtidigt som jag vill leva livet. Vill ringa konstant men ändå inte för att klara det själv. 
Hur funkade det med maten? Är orolig för detta momentet. Haft det kämpigt denna morgon och magen är i uppror. Hungern är också borta. Vet att jag behöver äta men det är svårt. 
Och till sist, hur fördrev du tiden? Behöver sysselsättning annars flyger tankarna iväg och paniken griper tag i mig…
Hoppas verkligen du kan svara på alla mina frågor. :) Tusen tack för en superblogg! Hoppas du blir bra snart och kram!

Ottilia

Jag flyttade hemifrån för att finna friheten. När jag bodde hemma hos mina föräldrar kämpade jag i stort sett på egen hand ändå, bara det att de fanns där med sina irriterande kommentarer. Så klart menade de väl, men de kunde faktiskt inte hjälpa mig – jag behövde hjälpa mig själv. Min flytt innebar ett nytt liv med nya människor, ny utbildning och nya aktiviteter. I detta liv skulle inte anorexin få bestämma – det hade jag bestämt!

Vi fungerar alla olika som människor och den enas räddning kan vara en annans dödsbädd (brutalt uttalat). En flytt hemifrån, en chans att stå på egna ben kan vara det många behöver. Man sätter verkligen sitt eget liv på spel och genom att flytta har man redan valt att man vill leva fritt.

För mig blev det ett ultimatum: jag måste äta ordentligt för att klara av att studera heltid på KTH, jag måste gå upp i vikt och behålla den för att träna cheerleading och jag behövde jobba för det friska för att orka med livet. Klarade jag inte att hålla en sund balans så skulle jag inte klara av att ha energi till de saker som gav mig energi tillbaka. Jag har alltid mått bra av att vara produktiv och göra mycket under dagarna, så jag förstår att det känns extra jobbigt utan sysselsättning. Det finns massvis med saker man kan göra och engagera sig inom! Våga ta chanser för livet är en njutning. Prova dig fram och rätt vad det är hittar du någon aktivitet som får dig att må bra i vardagen.

Underförstått valde jag bort ätstörningen när jag flyttade. Även om den fanns med i bagaget, även om den yttrade sig ibland och även om jag emellanåt valde att lyssna på den så visste jag att det är inte anorexin som ska få makten. Jag hade makten. Jag kunde välja att lyssna på anorexin eller att skita i den och ta ångesten. Ju mer tid jag lade på engagemang desto mindre tid fanns kvar till ätstörningen. En tanke som höll mig på banan var “jag måste verkligen äta bra om jag ska orka med allt som jag vill”. Skulle jag låta anorexin ta över och dra ned på maten så skulle jag inte orka leva mitt liv. 

Det finns en risk med att tänka att man ska “göra så mycket att man inte hinner med att tänka på ätstörningen”. Risken är att den finns kvar, men bara undanhålls istället för bearbetas. Detta resulterar i att under händelsefattiga perioder slår ätstörningen tillbaka på en med en chock. Man tror att den är borta så länge man fokuserar på annat, men egentligen finns den kvar under ytan och är redo att attackera så fort den får utrymme till det. 

Var riskmedveten, men överanalysera det inte (som jag gör här). Det viktigaste är man gör det som får en att må bra! Fokusera på det och låt ätstörningen förbli historia.

Det är rätt så häftigt att bryta sig fri från ätstörningarna och lära sig stå på egna ben. 😉 Våga vara häftig!

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Energibrist -> må dåligt

August 21st, 2013

Att må dåligt kan vara som att hamna i en ond spiral ned i mörkret. När man är trött mår man dåligt. När man får i sig för lite näring mår man dåligt. När livet inte verkar roligt mår man dåligt. När man mår dåligt sover man sämre, tappar matlusten och har inte roligt.

Det går inte att äta dåligt och tro att man ska orka mer. Det går inte att äta mindre och förvänta sig att sömnen ska bli bättre. För det går inte att äta för lite och sova dåligt och samtidigt orka leva med ett leende på läpparna. Vi behöver energi för att leva och basala källor är mat och sömn. Fungerar inte dessa så fungerar inte kroppen.

Var inte förvånad om livet känns piss om du inte har ätit och sovit ordentligt.

Jag kommer ibland på mig själv, när mörkret börjar falla över en, att jag är trött. Det känns piss att må dåligt och inte ha livsglädje, men det finns logiska förklaringar. De fysiska behoven är inte tillfredsställda och det finns ingen energi till att känna glädje. Då får man påminna sig själv att det inte är livet som är skit, utan det är en själv som behöver samla energi. Samla energi, ät, sov och sedan komma tillbaka för att ta livet med nya stormsteg.

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Balans och energi

May 18th, 2013

Som uppföljning på föregående inägg vill jag dela några relevanta tankar med er.

Oron må dyka upp. Ätstörningen må locka en tillbaka ibland. Alltid kan man inte må bra. Ibland tar tankarna över. Ibland orkar man inte kämpa. Men sedan slår vettet till en. Sedan kommer man tillbaka till livet. Och där inser man att en balans i allt är värt att sträva efter. Inget är bra i för små eller för stora mängder.

Periodsvis klarar vi av mycket. Periodsvis klarar vi av för lite. Men i längden behöver vi balansen. Balansen som gör att vi orkar ta oss genom livet. Balansen som gör att vi kan njuta av vår väg genom livet.

Kroppen sköter balansen ganska bra. Den säger till när den är trött, rastlös, hungrig, mätt, uttråkad eller stressad. Sedan är det upp till oss själva att vara medveten om dessa signaler och att lyssna på dem.

Jag tränar väldigt mycket dessa dagar. Det är klart att jag blir hungrig. Det är klart att jag ska äta ordentligt. Äter jag ordentligt får jag inte lika stort sug efter sötsakerna som ätstörningen fruktar att äta för mycket av. Sedan är det även klart att om jag är sugen på lite sötsaker så ska det ätas också! 

Just nu är det en energikrävande period. Detta klarar jag, för sedan ska jag ta mig ett SOMMARLOV!

Tags: , , , , , , , ,

Ditt liv, din energi

March 20th, 2013

Allt man gör i livet kräver energi. Energi kan varken förstöras eller ny-skapas, men däremot omvandlas (Energiprincipen). Att bli frisk kräver enormt mycket energi och har man svultit sig själv så ligger man redan på ett energiunderskott.

Det är viktigt att man prioriterar sin energi bra. Det handlar om att en själv ska kämpa sig till ett liv man orkar leva. I ens eget liv ska man göra det man själv vill göra! Man kan inte göra saker som andra vill att man ska göra, för varje sak man gör kräver energi. Är det någonting som jag har lärt mig hittills i livet så är det att andra uppskattar inte den energin man lägger ned på ett arbete. Det är din energi. Din energi ska gå åt till att göra saker som du vill göra, för att det är från de sakerna som du kan få energi tillbaka.

Från sig själv kommer man alltid att ha många förväntningar och krav, och allt för ofta stämmer dessa inte överrens med andras. I sådana situationer måste man stå på sig själv för att inte falla ihop igen.

Detta är en stor svaghet hos mig själv. Jag vill alltid göra allt och allra helst vara bäst på det. Då mår jag som bäst. Men vad händer när man inte hinner mer eller har energin till att klara av allt? Jo, då finns ätstörningen där. Dvs, så länge man tar på sig mer ansvar än man orkar med kommer man inte kunna få en god psykisk hälsa.

Ge dig själv energi. Välj vad du ska lägga din energi på. Välj det som ger dig energi tillbaka. Det är den energin som kommer att driva dig vidare i ditt liv.

Frukost: leverpastejsmacka, fil, müsli och en kopp te.

Min energi i morse: leverpastejsmacka, fil, müsli och en kopp te.

Tags: , , , , , , , , , , ,

Maten är ett måste för att studierna ska gå vägen

February 2nd, 2013

Hej! Har några frågor om flytt/skola. Vilket BMI hade du när du flyttade och började skolan? Kände du någonsin oro för att inte klara av studierna för att du inte skulle kunna koncentrera dig och hänga med i huvudet? Ibland kan jag känna att det inte ”kopplar” i huvudet på mig och att jag tappar tråden på saker som folk säger när jag lyssnar. Händer detta dig någon gång? Tack för den bästa bloggen! Kram
-Ottilia

Den största rädslan jag hade när jag bestämde mig att tacka ja till min plats på KTH var just att inte klara av det; att ätstörningen skulle få makten, att jag inte var tillräckligt frisk, att jag skulle falla ännu mer och bara totalt förstöra allting! Men jag visste också att om jag ville, vilket jag faktiskt gjorde, så skulle jag låta det bli en drivkraft.

I slutet av sommaren hade jag gått upp till BMI 16, och då lovade jag mig själv att om jag skulle falla under den gränsen så var det slutet på Stockholmslivet for now.

Jag märkte ganska snart att jag behövde äta mer för att orka med studierna. Det är näst intill omöjligt att få ut något av en föreläsning om man är hungrig. Då kretsar tankarna ständigt kring mat istället för det man ska lära sig.

Min nära vän som jag kallar Ros här på bloggen är också väldigt underviktig, men hon har inte en ätstörning. Däremot beskriver hon liknande symptom; trötthet, svårt att fatta, tänka logiskt, måste planera, sömnsvårigheter, lätt mottaglig för stress osv. För henne går det tyvärr inte lika bra i studierna och jag är övertygad om att det beror på den låga vikten i samband med dåliga matvanor. Precis som du beskrev “Ibland kan jag känna att det inte ”kopplar” i huvudet på mig och att jag tappar tråden på saker som folk säger när jag lyssnar.”  har hon sagt också!

Jag vet att om jag inte skulle äta så pass bra som jag gör så skulle jag aldrig orkar med studierna. De kräver energi att tänka, och man tänker inte lika bra logiskt i svält. Maten är ett måste för mig, även om jag många gånger försöker dra ner lite så slutar det med att jag måste äta ikapp senare för att ha orken och för att jag blir så jäkla hungrig! Det går inte att vara underviktig, äta minimalt, gå på energiunderskott, förbruka mer energi och prestera sitt bästa i skolan. Det är blir ett inkonsistent ekvationssystem (dvs. saknar lösningar). Det var därifrån jag fick min idé om att genomföra en Studie om underviktens påverkan.

Tags: , , , , , , , , , ,

När kroppen signalerar trötthet

January 25th, 2013

Det är lätt för andra att döma och lätt för en själv att tveka. Vad är friskt och vad är sjukt? Ibland vågar jag inte berätta att jag är trött. Den första frågan som ställs då är “har du ätit för lite?”. Andra ifrågasätter mig, men jag gör även desamma.

  • När jag inte åt blev jag orklös.
  • När jag började att äta blev jag utmattad.
  • Nu, när jag äter bra blir jag trött – precis som alla andra.

Kosten har en enorm inverkan på vårat välmående. Får kroppen inte den energi som den behöver så är det självklart att den blir trött. Får inte hjärnan den näring som den behöver så är minst lika självklart att den ger upp.

Om man är hungrig på kvällen så är det kroppens sätt att säga att den behöver sova.
– vän till mig

FEL FEL FEL! Det är en självklarhet att när kroppen är hungrig så är det dennes sätt att säga att den behöver mat. När den är trött så säger den att den behöver sova. INTE TVÄRTOM! Detta anser jag vara mycket logiskt.

I varje fall handlar det inte om näringsbrist, när man känner sig trött. Alla människor känner sig trötta emellanåt. Alla behöver en god vila för att orka tampas med eller njuta av livet. Bara för att man haft/har en ätstörning så ska man inte behöva utgå ifrån att det rör sig om näringsbrist varje gång man känner sig trött (!). Det gäller att lära sig att tolka kroppens signaler.

  1. Känns kroppen tung och utmattat? Då behövs både energipåfyllning och vila.
  2. Värker huvudet? Kan behövas vatten, energi och vila.
  3. Svider det bakom ögonlocken? Då är det dags att ta sig en lång blund.
  4. Hungrig? Då behöver kroppen MAT!
  5. Trött? Då behöver man SOVA!

Tags: , , , , , , , , ,

Motionerande – sjuka vs. hälsosamma

January 16th, 2013

Hej! Jag blir nyfiken gällande det du skriver om att du tränar ca 3 ggr per vecka. Hur är det då med promenader/övrig rörelse resterande dagar under veckan? Jag kan bara säga såhär för min egen del; dessa JÄVLA (ursäkta) promenader…

Så jag är alltså nyfiken på hur du gör med ”motionen” i övrigt :) Tackar för en bra och peppande blogg!
– Rebecka

Hej Rebecka, tack själv för att du kommenterar och frågar.

Nu vill jag vara helt ärlig mot er alla kära och trogna läsare; helst skulle jag inte vilja lyfta detta ämne här och nu. Anledningen är att träning är min svagaste punkt när det gäller ätstörningen. Med det menar jag att jag har mycket svårt att veta när det går till överdrift och om det är jag själv som vill träna eller anorexin som vill förbränna. Ibland är det tydligt när det är ätstörningen som jag lyssnar på, men för det mesta börjar jag lita mer och mer på mitt eget omdöme.

Jag tror helt enkelt att jag älskar att träna. Det handlar inte bara om ätstörningens tvångsmotionerande, utan jag tycker att det är riktigt kul att se förändring, framsteg och utveckling. Jag känner mig piggare, fräschare och gladare.

Jag är en tjej som älskar att vara effektiv. Jag ogillar för det mesta långa sega promenader. Men när man var som sjukast så var det den enda motionen som man kunde få kroppen att hänga med på. Ett tag kändes det sjukt att gå på promenad längre än 20 min. Ett tag försökte jag räkna ut hur mycket jag förbrände av att gå till t-banan. När promenaderna översteg en halvtimme så visste jag att det inte var jag som ville, utan att det var Ana som tvingade.

Det är så skönt att jag hellre tar bussen än att gå nu. Känner jag mig lat så är det okej. Har jag däremot suttit inne hemma en hel dag så försöker jag ut och röra på mig. Antingen genom att åka och handla, gå en promenad/joggingtur eller köra lite kondition/styrka hemma om det är dåligt väder. Det är inte sjukt att behöva röra lite på sig dagligen. Kroppen mår inte bra av att sitta still för mycket. Framför allt så blir det väldigt svårt att sova efteråt! I alla fall för mig, som är en aktiv och effektiv tjej. Det samma gäller min mamma, jag har alltid fått höra när hon haft “restless legs” och inte kunnat sova för att hon rört på sig för lite under dagen.

Observera nu att det handlar inte om att man ska träna dagligen, utan röra lite på sig. Det kan vara i form av att umgås med vänner, spela biljard eller plocka blåbär i skogen. Det viktigaste för att vi ska må bra är att vi anpassar vår kost jämt med vår fysiska aktivitet. Vi ska inte göra med än vi vill och har energi till. Vi ska hålla oss på en nivå där vi mår bra!

Det bästa som kunde hända mig förra året var cheerleadingen. Den ersatte all sjuk tvångsmotion med glädje fyllda och organiserade träningspass. Den blev min dragkrok till ett normalt ätande och slutet på tvångsförbränningen. Tankarna förändrades ifrån “nu måste jag träna för att jag ätit” till att “nu måste jag äta för att jag har tränat”.

Jag är absolut för att man ska få träna och röra på sig; man mår bättre och orkar mer med. Men då behövs förutsättningarna till det, då behövs energin! Annars mår man bara sämre och sliter på sig själv. Gillar du inte att promenera så gör inte det. Se till att få ordning på kosten så kan du börja träna med något du faktiskt tycker är kul och i sin tur kan ge dig livsglädje tillbaka! 😀
(ungefär som cheerleadingen ger mig) 

Tags: , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp