Skolan kan också motivera en till att bli frisk

December 10th, 2014

Jag skulle vilja spinna vidare på inlägget Vad är viktigast just nu – bli färdig med skolan eller bli frisk?. Där uppmärksammades fördelen med att ge sig själv tiden att bli friskare och tillåta sig själv att pausa skolan under en period. Det är någonting som kan vara otroligt värt i längden. I detta inlägg vill jag lyfta fram ett annat perspektiv, varför det kan vara bra att fortsätta gå i skolan parallellt med behandling.

Det är en väldigt ensam sjukdom, att ha en ätstörning, och ensamheten i sig leder lätt till en förstärkning i ätstörningen. Det är väldigt vanligt att socialt liv avtar mer och mer, inte för att man medvetet vill undvika andra människor utan för att intresset försvinner och energin inte räcker till. När man börjar i behandling ligger mycket fokus på maten, men maten är svårare att få till om man inte känner motivation. Man känner sig oftast väldigt inne i sjukdomen och det blir svårt att föreställa sig ett liv utanför den.

Att pausa från skolan ett tag för att få ordning på maten kan vara ett väldigt klokt drag i de flesta fallen, men jag kan relatera till mig själv, när jag var som sjukast. Jag valde att fortsätta kämpa på med skolan, för jag hade redan tappat dansen, politiken och festandet. Det var inte många saker som höll mig kvar på jorden. Skolan kunde vara en sådan sak. För risken finns faktiskt att när man tar bort saker som behövs finnas i den “friska vardagen” isolerar man sig ännu mer i ätstörningen. Det finns inte så många fler saker att leva för längre.

I många fall tror jag att det kan vara hälsosam att avbryta saker som bringat stress och prestation under en period, men för en del kan det faktiskt göra mer skada än nytta. Jag tror det viktigt att man lyssnar till sig själv och våga lita på vad behandlare och föräldrar säger. De ser ofta på situationen från en sundare perspektiv än en själv. Även om det kunde vara bra för mig att fortsätta studera under min sjukaste period så tror jag att det hade underlättat mitt tillfrisknande att pausa skolan ett tag. Jag kanske hade fallit djupare i sjukdomen, men jag hade också kunnat blivit friskare snabbare.

Egentligen behöver det inte alltid vara antingen eller heller. I vissa fall behöver man kanske endast välja bort vissa kurser, eller sänka studiefarten. Det viktigaste är att man ger sig själv det som man behöver för att kunna jobba för att bli frisk på bästa sätt, oavsett om det är att kämpa på med skolan eller faktiskt ta en tillfällig paus.

Jag har träffat många som låtit skolan vara en motivationskälla till att bli frisk (inte minst mig själv). Men jag har också träffat många som efter en sjukskrivning eller sänkt studietempo också kunnat inse nödvändigheten i det för att bli frisk (mig själv även här). Jag vill därmed inte säga att det ena är bättre än det andra. Kanske är både och nödvändigt? Det enda man egentligen kan göra för att hitta det som är bäst för en själv är att prova sig fram. Blir det inte bättre genom att fortsätta studera – ta en paus. Blir det inte bättre av att vara sjukskriven – se om du kan börja studera igen. I vissa fall finns det medicinska skäl till att man faktiskt inte ha något val och då är det som det är med det. Men om du har ett val, passa på att göra det som gynnar dig i längden, för till sist kanske du hamnar i en sådan situation där du inte längre har något val. Så se till att ta hand om dig, oavsett om det är skola eller inte.

Tags: , , , , , , , , , , , ,

En paus, miljöombyte – jullov tack!

November 7th, 2012

Igår var jag och träffade min behandlare.

  • Viktuppgång: 0,2 kg
    Jag var orolig över att den skulle gått ned, men det hade den inte.

Den senaste veckan har jag inte alls mått bra. Jag har verkligen känt hur ätstörningen fått grepp om mig, och hur jag mer och mer villat vända mig till den. Den finns alltid där, speciellt när livet känns tufft. En väg ut. 

Jag använder mig av mitt logiska tänkande och vill inte låta mig påverkas för mycket av min nedstämdhet. Slutsatsen är att jag är trött. När jag inte får sova och inte äter helt rätt så MÅR jag helt enkelt sämre. Självklart!

 Vad tror du kan få dig att vilja jobba framåt igen?

När hon ställde frågan så kunde jag inte hitta något svar. Det stod helt enkelt alldeles för stilla i huvudet. Men efter att funderat lite mer på frågan så kom jag på vad jag behöver. JULLOV! Jag har liite hemlängtan. Miljöombyte och en paus från studentlivet kan nog få mig att uppskatta mitt liv här mer. Jag har helt enkelt fått en alldeles för intensiv vardag där jag inte längre uppskattar det jag har.

Dock förvånade det mig över att min behandlare inte såg min “upptagenhet” som ett problem. Hon ser det nog som ett personlighetsdrag hos mig. Vilket det är, men någonstans vill jag att någon tvingar mig att begränsa mig, att någon tvingar mig att ta det lugnare, för det kan jag inte göra själv. Där har vi en källa till ätstörningen.

Ibland behöver man ta en paus. Både från livet och sitt arbete med ätstörningen. Min behandlare sa att det är okej om man inte jobbar framåt hela tiden, bara det inte går bakåt. Eftersom jag kommit så pass långt så kanske det behövs en liten paus, för att sedan vilja ta de sista stegen och slutligen släppa helt.

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp