Massvis med gott under hembesök

July 20th, 2014

När Sofie kommer till stan.. då blire kalas!

Fika med farmor och farfar

Fika med farmor och farfar

Päronpaj a la moi!

Inte bara massa sött

Inte bara massa sött

Hamburge-grillning på stranden

Hamburge-grillning på stranden

Lunch med morbror

Lunch med morbror

För cirka två år sedan flyttade jag hemifrån. Jag hade tagit min gymnasieexamen, blivit antagen till högskola och hittat boende i Stockholm. Jag var fortfarande väldigt underviktig och gick i behandling för min anorexia, men jag var på väg att tillfriskna. Det var jobbigt för mina föräldrar att acceptera att jag skulle flytta iväg, men det var ännu jobbigare för mig att bo kvar hemma hos dem. Där hemma skulle ätstörningen leva vidare, men i ett nytt hem, i mitt eget hem, där kunde jag välja att bli frisk.

Att flytta hemifrån vid den tidpunkten har gjort mig mycket gott! Jag flyttade inte för att mina föräldrar var elaka eller så, utan för att miljön fick mig att vara kvar i sjukdomen. Jag behövde självständighet, jag behövde förändring och jag behövde min frihet!

Ibland när jag åker tillbaka hem till dem på besök blir jag påmind om hur sjuk jag varit och varför det blivit så. Samtidigt är det roligt att visa upp hur mycket friskare jag är nu! Det finns både positiva och negativa saker i anknytning till ätstörningen vid besök hos mina föräldrar.

 Miljön påminner om när sjukdomen var som värst
 Anpassning till mina föräldrars matvanor leder lätt till kompensationstankar
 Det blir lättare att börja jämföra sina portioner igen

+ Mycket annan och efterlängtad god mat!
+ Bättre regelbundenhet med måltider
+ Lättare att ta det lugnt, slappna av och faktiskt njuta!

Jag gillar att åka hem ibland, men endast i korta stunder. Jag vill återvända till Stockholm innan jag blir allt för påverkad av miljön där hemma, för det är hemma här, i Stockholm som jag mår som bäst.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

“Det är bara en fas”

July 14th, 2014

Livet har faser. Faser där det känns dåligt, faser där det känns bra och faser där det bara känns konstigt. Sådana faser kan vi kalla för “korta faser”. De kommer och går, stannar några dagar och sedan känns det nästan som bortblåst. Vi kommer kanske in i en ny fas som tar över våra känslor och tankar mer än den vi nyss befunnit oss i. Dessa korta faser påverkar vårt välmående starkt i stunden. Det påverkar om vi skrattar och ler, gråter, känner oss nedstämda, lyckliga eller bara förvirrade.

Sedan finns det även de “längre faserna”, som sträcker sig över långa perioder i livet. Ni kanske minns att ni haft en fas där din hållit er till en viss typ av umgängeskrets och lyssnat på enbart en viss typ av musik? Kanske har ni haft en fas där ni festat mer än annars, eller en fas där skolarbetet dominerat er vardag? Det kanske funnits en fas där ni gjort allting ni kunnat för att uppnå ett visst mål, som då verkade vara det optimala för att göra er lyckliga? Hur som helst så når även dessa faser ett slut och vi träder in i en ny.

Problematiken är att när vi befinner oss i en fas kan vi sällan se det från utsidan. Det som är i nuet blir väldigt dominerande och det är svårt att tänka sig att saker och ting kommer att förändras; vi förändras, tiden förändras och känslorna kommer definitivt att förändras.

Alltså, befinner du dig i en fas nu där det känns hopplöst och smärtsamt, i en fas där du inte alls trivs med dig själv och ditt liv, minns då detta: fasen kommer att passera och blickar du tillbaka på ditt tidigare liv kan du se att det finns faser som passerat dig idag. Du har all rätt till att känna dig nedstämd eller vad det nu är du känner nu, men våga även tro på att det inte för alltid kommer att vara så.. även om det är svårt.

Life Isn’t Solid, It’s Fluid, It Changes: Quote About Life Isnt Solid Fluid Changes ~  Daily Inspiration

Tags: , , , , , , , , ,

Maten och ätstörningen – riskerna

April 15th, 2014

Från ätandet, kroppens förbränning och svälten har vi nu kommit till något som kan ge de främsta anledningarna till varför det är viktigt att bli frisk från sin ätstörning.

Maten ger oss inte bara energi för att täcka förbränningen, utan den ger oss även näringsämnen som håller oss friska och krya. Att både ha brist på energi och näringsämnen som vitaminer och mineraler kan på lång sikt ge förödande konsekvenser på vår kropp. Det blir ungefär som att försöka bygga ett hus med bara sten och kottar – kroppen får varken virke eller verktyg.

Historiskt sett är våra kroppar uppbyggda för att överleva svält. Den anpassar sig till det minimala näringsintaget och stänger av alla “onödiga” funktioner för att prioritera de mess essentiella. Ämnesomsättningen dras ned, känslor stängs av, smärttåligheten ökar och tankarna fokuseras på att söka efter mat.

Att leva i svält, hetsätningar, kräkningar och andra kompensationsmedel en längre tid påverkar våra kroppar både fysiskt och psykiskt:

  •  Hjärtat slår långsammare – detta märks utav att pulsen sänks. Vid långvarig svält kan hjärtmuskulaturen försvagas och risken för hjärtsvikt och plötslig död ökar.
  • Skelettet åldras i förtid – urkalkning av skelettet försvagar benen och det är lättare att råka ut för benbrott och sammansjunkningar av ryggkotorna. Något som annars inte sker förrän i äldre dagar.
  • Amenorré – ingen menstruation hos kvinnor.
  • Salt- och vätskebalansen rubbas – Detta kan ske som följd av kräkningar och missbruk av laxermedel. Detta i sin tur kan bidra till rubbningar av hjärtfrekvensen samt muskelsvaghet och njurskador.
  • Tandskador – Kräkningar, framför allt, bidrar till försvagad tandemalj pga. det magsyran.
  • Svullna spottkörtlar – kan ske vid regelbunden kräkning, vilket kan medföra ett mer rundare/uppsvullet utseende.
  • Magproblem – magont, förstoppningar eller motsvarande blir förekommande då magens och tarmarnas funktioner inte fungerar normalt.
  • Hjärnans påverkas – sådant att dess hålrum ökar i storlek, vikten minskas och grundläggande hjärnfunktioner påverkas.

Kroppen är gjord för att klara av att genomleva en svältperiod och kan därför också återhämta sig väldigt snabbt efteråt. Men den är inte gjord för att leva ett liv i svält. Det är slitsamt för kroppen att genomföra alla förändringar för att anpassa sig till svälten, och desto längre/oftare den utsätts för det, desto mer slits den. Kroppen är gjord för att leva länge, och då är det viktigt att vi ger den förutsättningarna för det också.

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Passionen som tar en till botten och sedan lyfter en ovanför skyarna!

April 1st, 2014

Att ha ett intresse som man är extremt passionerad över har definitivt sina fördelar, men även en del nackdelar. Det kan anses vara fantastiskt fint att vara så dedikerad till någonting som kan ge massvis med energi tillbaka. Men tar intresset upp en dominant del utav ens liv får den även väldigt stor inverkan på välmåendet. Prestationen inom det område som man brinner så innerligt för kan lätt påverka hur man mår inombords för övrigt. Ger det ett gott resultat kan glädjenivån stiga ovanför skyn, men visar det sig att man inte lyckas prestera som önskat kan motivationen och livsglädjen sjunka ned till botten och under jorden på direkten.

Cheerleading är min stora passion. Mitt välmående är starkt relaterat till hur jag presterar under träningar och dylikt. Det är fascinerande att det kan finnas en sådan faktor i ens liv som har en sådan stor inverkan på ens motivation och livsglädje. Det är fascinerande, men det är också skrämmande. Det existerar inte mycket negativt med att sväva ovanför molnen när det går bra och man visas göra framsteg. Det som kan vara skrämmande är hur pass dåligt man kan må när det ibland inte visar sig gå framåt.

Ska man sluta, ge upp, och hitta nya vägar i livet bara för att man för tillfället inte lever upp till förväntningarna?

Nej, att saker och ting i livet inte alltid går vägen är ett faktum som är nödvändigt att acceptera. Ingen kan vara bäst hela tiden och vad vore framsteg om vi hela tiden gjorde dem? Håller ni inte med om att det kan vara behövligt att prestera lite sämre ibland? Vad är glädje utan sorg? Vad är framgång utan “misslyckande”? What is love withour tragedi? (som Rihanna sjunger). Det är fullkomligt naturligt att få känna att det inte går riktigt bra alla gånger.. för sedan.. om man är tålmodig och fortsätter kämpa.. så kommer resultatet och man får vingar igen!

Under den senaste perioden har det inte gått framåt särskilt mycket för mig. Det har känts som att man nöter och nöter men att det aldrig blir bättre. Men passionerad som jag är, så slutar jag inte, utan jag fortsätter att kämpa.. och rätt som det är.. helt otippat.. så visar sig framstegen!


För någon vecka sedan tävlade detta lag tillsammans för första gången. Det var inte perfekt, men det har nog aldrig gått så bra! Om ca tre veckor tävlar vi VM, nu har vi lagt in en högre växel och igår satte jag min doubble-down för första gången! 😀 Detta ger mig livsglädje och om det kommer några nedstämda dagar på köpet så är det värt det. Det går inte att må så dåligt, som cheerleading kan få mig att må bra!

Live
Love
CHEER!

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Pojkvännen “deffar” !

March 31st, 2014

Detta blir ännu ett inlägg om hur omgivningen kan påverka vår hälsa.

Ett problem som många stöter på när de ska försöka tampas med ätstörningarna är att vänner eller familjemedlemmar inte är med på samma noter. De jobbar i ett motsatt håll som en själv. Morsan försöker börja träna mer, bästa kompisen har slutat äta godis, farmor pratar om hur hon slutat ha socker i bakningen och brorsan kanske äter 1-2 måltider om dagen. Hur påverkar detta en person som verkligen måste kämpa för att äta 5-6 måltider, träna mindre, våga äta sötsaker och inte utesluta livsmedel i kosten? Hur ska en person som är sjuk kunna göra detta själv om omgivningen inte förespråkar detta som hälsosamma matvanor?

Detta är ett problem som många stöter på under sin kamp med ätstörningen. Nu när vi konstaterat att detta problem existerar återstår det att finna någon lösning på det.

  1. Ska vi tala med personerna i fråga och försöka förändra deras förhållande till mat sålunda att det stämmer överens med den hållning man själv strävar efter?
  2. Ska vi undvika dessa personer i en sådan mån att det inte påverkar vår egna kosthållning?
  3. Ska vi acceptera att de inte jobbar mot samma mål och lära oss att fokusera på vad som är sunt för en själv?

Jag röstar i alla fall för det sista alternativet. Lika mycket som någon annan kan få dig att äta på ett visst sätt kan du få någon annan att äta på ett visst sätt. Det krävs mer energi till att försöka påverka andras matvanor än att påverka sina egna. Det är ju sin egen kosthållning som man har makten över och sedan kan man endast välja hur man ska förhålla sig till andras.

Min pojkvän har länge strävat efter att gå upp i vikt. Hans matvanor kanske inte är de mest optimala, men vilken frisk kille i 20-30 års-åldern har det? Under den senaste tiden har han beslutat sig för att försöka “deffa”. Jag är medveten om att sådana beslut utav någon i sin nära omgivning lätt kan påverka ens egna tankar och agerande när det gäller mat och träning. Men det är inte hans ansvar att äta så som är bra för mig. Hans ansvar är att ta hand om sin egen hälsa och göra det som han anser är bäst för sig själv. Sedan är det mitt eget ansvar att ta hand om min hälsa och göra det som är bäst för mig.

Det som är sunt för någon annan behöver inte gälla en själv. Vi måste alltid se till våra individuella behov. Om min pojkvän gör sig av med 1-2 kg fett så påverkar det knappast honom lika mycket som det skulle påverka mig om jag blev av med så mycket. För egentligen har ju jag inte ett endaste kilo överflödigt fett på min kropp.

Det går inte att bli frisk och ständigt försöka undvika att personer i sin omgivning inte följer de kostrekommendationer som en själv bör. För att bli frisk måste vi också lära oss att acceptera och förhålla oss till andras kosthållning. Vi måste lära oss att inte jämföra oss med andra och lita på det vi tror/vet är bäst för oss själva. Om personerna i din omgivning inte kan föregå med ett gott exempel – varför inte bli den personen själv?

rolemodel

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Magen bör ha fett – det du ser är inte det andra ser

June 1st, 2013

Generellt sätt är jag emot fettfobin. Inte när det gäller kost väg, utan främst när det gäller personers kroppar. Normalviktiga personer som nojar sig över lite fett på magen. Så länge det inte är extremt och ohälsosamt mycket så finns det inget fel med det. Det är så vi ser ut.

Anledningen till att jag anser att detta är ett sådant osunt tänk kring sin kropp är att jag själv har haft enorm fobi mot magfettet. Sådan stor fobi att till och med skinn förvandlades till fett i mina ögon. Det man ser, är inte samma sak som andra ser. Det vi känner på våra magar är sällan en fettvalk som omgivningen uppfattar.

Vi tvingas se på bilder över långa, magra, vältränade tjejer överallt vi går idag. Så klart uppfattar hjärnan till sist att det är normalt. Så klart vill man se ut som dem. Inte är det konstigt att vi blir missnöjda när vi omöjligt kan få den där platta magen. En mage utan fett, en mage som är perfekt. För det är väl den magen som är normal?

Det är knappast normalt att vara pinnsmal och muskulös med 0% fett på kroppen. Ett fåtal personer lyckas bli riktigt “fit”, men hur många i det stora hela är det som har en sådan “sjuuukt snygg kropp” som fitspoo-modellerna har? Vi präglas med att det är fitspo som är hälsosamt. Den vanliga människokroppen duger inte som den vill se ut. Vi måste ändra våra kostvanor och träna överdrivet. Då duger vi. Eller?

Det är inte fel att träna flera gånger i veckan och äta hälsosam kost (under förutsättning att man ligger runt en hälsosam vikt) – det är normalt att känna sig lite snyggare, fräshare  och bättre. Man mår bra av att träna, man mår bra av att äta näringsrik och varierad kost. Men det är inte normalt att trots en sund livsstil ständigt sträva efter att förlora fett på magen. Så länge man tränar, äter bra och inte lider av fettma är magfettet ingenting att oroa sig över. Det är normalt att ha fett på magen, oavsett vad alla redigerade bilder och posters säger. Kroppsfettet skyddar och formar oss.

Att magen väller över byxkanten när vi sitter ned är knappast bevis på att man behöver gå ned i vikt. Magen lägger sig över, eftersom vi trycker ihop den. Hur skulle det annars gå att ställa sig sen igen om man tog bort allting som hänger över när man sitter ned? Framför allt vi kvinnor behöver en viss mängd fett på kroppen, även när vi står upp.

Våra egna tankar påverkar oss mer än vi tror. Är man inställd på att sin mage ska ha blivit fetare, så gör man gärna allt för att bevisa det för sig själv (mäta, klämma, jämföra osv.). Detta orsakar ångest. Ångest som är helt onödigt i detta fall. Egentligen kanske man vet att man inte är tjock, men när man själv förväntar sig det så ser man plötsligt mycket mer fett.

Jag vet att jag inte är tjock. Jag tillhör förmodligen en utav de som har en ganska "fit" kropp. Men till och med jag får en del fett som väller över byxorna när jag sitter ned.

Jag vet att jag inte är tjock. Jag tillhör förmodligen en utav de som har en ganska “fit” kropp. Men till och med jag får en del fett som väller över byxorna när jag sitter ned. Charmigt som det är, så är det så min mage ser ut! Det är INGET fett som behövs förbrännas bort!

Om anorexin hade fått bestämma hade detta varit extremt ångestframkallande. Det är säkerligen många andra som kan sitta hemma efter en måltid och känna hur mycket fett som hänger utanför byxlinningen. Trots detta “fett” kan man vara underviktig, och då tänker man lätt “vad är det för fel på min kropp som fortfarande är fet?”. Sanningen är att det är inte din kropp som det är fel på, utan sättet som du ser på den. Tankarna är det starkaste verktyget!

Kom ihåg; andra ser inte på din kropp som du ser på den!

Och egentligen ser ens mage ut ungefär sådär. Inte sjutton kunde jag tro att jag var på sådan god väg till abs!

Och egentligen ser magen ut ungefär sådär. Inte förstod jag att andra såg på ens mage och såg abs!

Jag kanske inte alltid är bästa jämförelsen, med tanke på att jag faktiskt är rätt så vältränad. Men det bör ge perspektiv när jag säger att jag fortfarande kan tycka att min mage har för mycket fett. Sedan ser man det andra ser, och man inser hur mycket tankarna påverkar ens egen syn på kroppen.

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp