Var den bästa versionen av dig själv

July 6th, 2018

Har vi inte alla en önskan om att vara den bästa versionen av oss själva? Den starkaste, lyckligaste, ödmjukaste, roligaste, smartaste och mest levande personen vi kan vara. Vill vi inte alla leva våra liv till fullo? Att känna stolthet och att kunna blicka tillbaka utan ånger. Är inte det ändå det stora målet med livet? Att faktiskt leva det?

Hur svårt kan det vara?

Problemet som uppstår är att det inte är så jävla självklart hur man ska göra för att vara sitt bästa själv. Ibland kan det till och med vara motsägelsefullt. Det som är smartast, kanske inte är ödmjukast, och det som är starkast kanske inte gör en lyckligast. Så hur ska vi egentligen någonsin kunna uppnå “den bästa versionen av oss själva”?

Det är ungefär som att säga “äta måste man” …. men inte för mycket. “Allt är bra”… men du måste begränsa dig. “Träning är hälsosamt”… men inte all träning.

Och så är det ju. Världen är inte svart eller vit och det går inte att behålla kakan och samtidigt äta upp den. Ibland måste man välja bort någonting som är bra för en, för att få någonting annat utav det istället. Perfektion existerar inte! Det är BORTKASTAD energi att försöka sträva efter det.

Jag tror att målet med att vara sitt bästa själv och att leva sitt liv till fullo är att ta chanser som ges, våga uppleva saker och ta lärdom av allt som händer. Det viktiga är inte att alltid göra rätt utan det viktiga är att alltid vilja utvecklas. Även misstagen tar oss framåt och är man rädd för att göra misstag tror jag att man hindrar sig själv från att leva till fullo.

Ångrar jag någonting?

Det finns många saker jag är väldigt ledsen över. Ledsen över hur det påverkat andra eller mig själv negativt. Ledsen över att det tagit så mycket tid och energi från annat. Eller ledsen över att jag inte tagit tillvara på tillfällen på bästa sätt. Men jag kan inte säga att jag ångrar något. Jag kan nästan påstå att jag är tacksam över allt jobbigt som jag gått och går igenom. För utan allt detta hade jag heller aldrig kommit till de insikter jag har idag.

Visst kan jag känna ångest ibland – det förnekar jag inte. Men att verkligen ångra någonting såhär i efterhand gör jag nog inte. Gör du? Om du verkligen tänker efter vad du lärt dig av allt…?

Jag tror att den bästa versionen av dig själv är en person som älskar dig själv trots allt galet man gjort. Absolut, kan jag vara en bättre person i framtiden – det går alltid att bli bättre. Men bara för att man kan vara en bättre människa i framtiden innebär det inte att man inte kan tycka om sig själv för den man är idag. Herregud vad mycket vi ändå gått igenom och gjort för oss själva. Jag tror att man har försökt göra sitt bästa i ALLA situationer, utifrån den kunskap och de förutsättningar man haft då. Vad fan finns det att ångra?

Jag är idag den bästa versionen av mig själv utifrån den kunskap och förutsättningar jag har, och genom att tillåta mig själv att göra misstag väljer jag att leva mitt liv till fullo.

 

Tags: , , , , , , ,

Ohälsosamt är ibland sundast

July 31st, 2013

OBS: Denna texts uppmaningar riktas ej till de som för tillfället har stora problem med “normala” måltidsproportioner.

Dietister och andra hälsokostexperter tar fram olika modeller enligt hur vi ska äta för att må bra. Forskare och studier kan påvisa att det ena livsmedlet är bättre än det andra, för att de näringsämnena gör kroppen mer nytta än de som det andra livsmedlet innehåller. Man har även forskat kring vilka måltidssammansättningar som är mest givande, samt att ett viss antal timmar mellanmåltiderna ger optimal förbränning i samband med god motion.

Detta är ingenting jag tänker ifrågasätta här och nu. Det är fantastiskt att forskningen går framåt och att det finns tips över hur man kan äta för att få i sig så mycket näring som möjligt utan att bli överviktig. Det är ju helt fantastiskt att veta hur olika näringsämnen är mer eller mindre nödvändiga för att man ska må bra. Däremot, behöver man alltid optimera?

Att en viss sorts fett är mer hälsosam än en annan, kan jag köpa. Men att enbart välja de livsmedel med det optimala fettet för att vara sund, eller med punkt och pricka äta med ett visst tidsintervall för att optimera förbränningen, anser jag inte vara det hälsosammaste. Detta kanske låter lite ambivalent; ena sidan håller jag med om att det finns mer hälsosamma alternativ och att de är bra, medan jag å andra sidan påstår att det inte är optimalt ur hälsosynpunkt att följa dessa råd. Vad menar jag egentligen?

Jag vill skilja på ett hälsosamt ätande och ett sunt liv. Hälsosamt ätande är just de som många snöar in på när de vill må bättre och leva sundare. Det är näringsämnen hit, rekommendationer dit och livsmedel på tillåtet- vs. förbjudetlistor. Hälsosam kost, mat som anses vara nyttig för kroppen och ska få en att må som bäst. Ett sunt liv grundas också i goda matvanor, men de behöver inte vara optimala. Goda matvanor där man tillåter sig att äta av allt, en varierad kost och där man med förnuftet i fånga kan välja de livsmedel man känner sig sugen på. Genom att främst fokusera på hälsosamt ätande tar man bort en stor del för att egentligen må bra: det fria tänket. Allting behöver inte vara perfekt. Det är rent av osunt att ständigt sträva efter det bästa, speciellt när det gäller kost. För vi vet inte vad som är bäst, vi kan endast anta.

Den tid och energi som många lägger ned för att optimera sin hälsa genom att äta perfekt gnager hål i livets väggar. Det hus man försöker bygga upp med den perfekta grunden kommer aldrig till att bli klart. Nöjer man sig istället med en god grund men med vissa brister kan man få ett relativt stabilt hus att bo i. I det huset kan man må bra och känna trygghet. Utan väggar är man sårbar mot blåst och främmande ting, oro och tankar som får en att aldrig gå vidare för att bygga upp resten av huset att leva i, hålls kvar.

Ett sunt liv handlar inte om optimala matvanor – det handlar om goda matvanor där fokuset ligger på att leva istället för att vara hälsosam.

 Mina matvanor har varit långt ifrån perfekta de senaste dagarna. De har varken handlat om optimala livsmedel, optimal sammansättning, eller helt regelbundna måltider. Det har helt enkelt inte handlat om att ha den sundaste kosten, utan det har handlat om att göra det jag mår bra av – det har handlat om det sundaste livet!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

“Du ser hälsosam ut” eller “Du har blivit tjockare”?

June 17th, 2013

Kommentarerna när man gjort framsteg. Bevisen på att man inte längre är lika mager. Hur ska man hantera dem?

Anorexin skriker i huvudet och överväldigar en med ångest. Tjock är just det Ana tycker att man har blivit. Misslyckat är precis det hon påstår att man har gjort. Samtidigt är det detta liv och detta utseende som anses vara hälsosamt. Sjukdomen vill inte vara hälsosam, den vill vara sjuk. Sjuk är osunt. Även om sjukdomen började med överdrivet hälsosamt tänkande. När hälsosamt går till överdrift blir osunt det nya idealet. Att vara hälsosam räcker inte längre till. Att se hälsosam ut blir en förolämpning. För ser man hälsosam ut så ser man inte extremt underviktig ut. Ser man inte mager ut så tycker anorexin att man har misslyckats.

Tänker man tillbaka till när man först påbörjade sin bantningsresa så var det en lagom vältränad och fint smal kropp som man strävade efter. I många fall hade man redan en hälsosam kropp, men av någon anledning så dög den inte. Man ville se ut som idealen. Man ville se perfekt ut. Sedan föll man dit, pladask, ner i ätstörningens lortpöl och alla perspektiv förvreds. Musklerna bröts ned och kroppen blev för mager för att se hälsosam ut. Perfektionen var förbi, men ändå såg man viktnedgången som lösningen.

Att anta kampen för att vända viktnedgången är en enorm omställning i tankarna. Helt plötsligt ska man gå upp i vikt för att uppnå en perfekt hälsosam och snygg kropp (enligt omvärlden). Enligt ätstörningen så nås den perfekta kroppen endast genom ytterligare viktnedgång. Mitt emellan dessa befinner man sig själv, kluven och förvirrad. Är det en anorektisk eller en hälsosam kropp man egentligen vill ha?

Egentligen vill man inte vara sjuk. Egentligen vill man må bra och se glad ut. Andra viljor grundas i ätstörningens tankar och jobbiga känslor. Tankar om att det är dåligt att höra att man ser ut att må bra. Känslor av att man har blivit tjock. Varför ska det finnas en del av en själv som inte kan tolka “hälsosam” som en komplimang?

Det är den ätstörda delen. Den friska delen glädjs över att få höra de orden. Vilken del ska man låta dominera? Vilken del får en att må bäst?

fbchriss

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

What are we fighting for?

June 12th, 2013

Är det perfektion? Är det lycka? Är det anorexin? Är det ätstörningen?

Vi har alla olika faktorer som triggat gång vår ätstörning, men en gemensam faktor är i de flesta fallen strävan  efter lycka och perfektion. Diciplinen och framgången när man lyckas med sina restriktioner och sin viktnedgång. Anorexians perfektion blir en hobby att dö för. Den eviga strävan efter den magra eller vältränade kroppen. Det perfekta som ska få en att känna sig bättre än alla andra. När man uppnått ätstörningens alla viljor ska man ha nått fram, då ska man vara framme vid sitt mål. Anorexins mål är döden.

Varför lyfter man utseendet över allt annat på denna jord? Varför blir just ätstörningen det man dedikerar all sin tid och energi på att bli bäst på?

Ett gemensamt drag hos de som drabbas av anorexia nervosa är ofta att man är högpresterande. Man besitter redan en egenskap där man behöver få bevis på att man är duktig för att tycka om dig själv. Visserligen mår alla människor bra av viss bekräftelse och framgång, men att grunda sitt värde på prestationer kommer inte till att göra en nöjd och lycklig i livet.

Jag tror att våra handlingar formar oss som personer. Men det är inte resultatet av dessa handlingar som värdesätter oss, utan avsikten med dem. Det är inget fel med att vilja mycket, ha höga ambitioner och sträva efter förbättring. Det är nödvändigt för att vi ska kunna växa som människor och driva generationen framåt. Dock är det inte sunt att döma sig själv efter hur pass bra omgivningen bedömer att ens insats har varit. Jag anser att det är mer värdefullt att följa sin passion och göra det bästa av alla situationer än att slita för att uppmärksammas för sina resultat.

Vad händer när man inte lyckas prestera till den nivån som förväntas av en?

Förr eller senare når vi nog alla till en gräns eller hamnar i en situation där vi inte kan nå till toppen. Högpresterande blir besviken och missnöjd. Inte missnöjd med omgivningens krav på en, utan missnöjd med sig själv. Kraven att alltid lyckas har vuxit till något inom en själv. En egenskap som  formar vår egen bild av oss själva. “Blir jag missnöjd med resultatet så blir jag missnöjd med mig själv”.

När kraven på oss själva i livet blir för stora, när vi inte längre kan nå ett tillfredsställande resultat, så finns ätstörningen. I dennes värld kan vi bli bäst igen. Där kan vi kämpa, där kan vi se resultat som stillar insidans prestationskrav för stunden. “Tänk att bli perfekt smal, då blir jag nöjd, då duger jag, då kan jag skina över andra.”. Men när man har uppnått anorexins perfektion, då är livet slut. 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

”Man kan inte ha bara lite ätstörning”

June 10th, 2013
  • Räkna kalorier
  • Springa/konditionsträna för att förbränna fett
  • Mäta midjemått
  • Kolla vikten
  • Mäta/väga maten
  • Utesluta livsmedel
  • Hoppa över måltider
  • Kontrollera kroppen genom att kolla speglar/känna mycket

Dessa är beteenden som lockar fram ätstörningen hos mig. Nu är det sommar och det blir extra mycket prat och tankar kring kroppen. Det har blivit viktigt för många att se bra ut på beachen och ätstörningen vill gärna ha så lite magfett som möjligt. Vad är viktigt för mig?

Nu blir det sommar och jag kommer att ha uppbehåll från behandlingen. På en skala 0-10 (där 10 är helt frisk) anser jag mig ligga på 8,5 idag. Sommaren kommer att bli min tid där jag verkligen ska ta det sista beslutet över hur viktigt det ska vara för mig att vara smal/vältränad och anses ha den ”perfekta kroppen”. Denna sommar ska mitt fokus ligga på att leva livet. Vill jag leva livet med ätstörning eller utan?

Det går inte att ha bara ”lite” ätstörning. Väljer man att det är viktigare att väga under normalvikt och därmed kontrollera matintaget, räkna kalorier eller medvetet behålla några av ovanstående beteenden så blir man inte frisk. Chansen för att ett återfall är stort och det gäller att vara uppmärksam på förändringar i sitt beteende.

Jag är extremt medveten om de sjuka beteenden som börjar komma tillbaka. Det är skrämmande, för jag vet att jag absolut inte vill trilla dit, in i helvetet igen. Men tankarna säger att man skulle bli mer nöjd med kroppen om man fick bort lite mer fett. Det är sjuka tankar. På ett sätt så är de tankarna så övertygande att man hemskt gärna börjar tro att de har rätt. Eftersom att jag har kommit så pass långt i mitt tillfrisknande så känns det så otroligt att jag skulle insjukna igen. Dock är gränsen vagare än man tror. Jag upprepar igen ”Det går inte att ha bara lite ätstörning”. Det går inte att bara behålla de beteenden som gör en nöjd med en själv, för ätstörningens tankar håller varandra hårt i handen. Väljer man att börja med ett utav beteenderna så dröjer det inte allt för lång tid innan man dedikerar största delen av sin tid och tankegångar åt ätstörningen.

Kan man bara släppa strävan efter den perfekta kroppen?

Nej, men man kan aktivt jobba för det. Det är något som jag ska göra i sommar. Denna sommar ska inte ätstörningen styra. Denna sommar ska jag leva livet. Om 10 år kommer man att tänka tillbaka på denna tid, och vad kommer man vara mest nöjd med att man jobbat för? Att nå den perfekta kroppen (som inte finns) eller att släppa loss, ha kul och kanske uppnå andra mål i ivet?

I sommar ska jag:

  1. Vara uppmärksam på om jag faller in i dessa beteenden OCH i sådana fall vara medveten om att jag tar beslutet att välja ätstörningen.
  2. Kolla vikten var 14:e dag och inte mer!
  3. Stå på mig! Mot ätstörningen och allting som indikerar på eller triggar till sjukligt beteende.
  4. Bestämma mig om jag hellre vill välja ätstörningen än ett fullt friskt liv.

Som ni säkerligen förstår utifrån texten så har jag under den senaste tiden fått tillbaka en del ätstörningstankar. Jag har upplevt missnöjdhet med kroppen och sett fett på magen. Jag har varit säker på att jag fortsatt upp i vikt och kunde inte känna mig nöjd utan att gå ned tillbaka till det ”perfekta smala” igen. Bevisligen har vikten inte gått upp utan jag är fortfarande viktstabil. Så tji fick ni dumma ätstörningstankar! Det går att lita på kroppen utan att vikten skenar iväg!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Bekväm och redo

May 8th, 2013

Det här är helt underbart. Det här är det bästa jag vet. Det är här man inte behöver anorexin eller någon annan ätstörning. Här har man riktiga vänner. Riktig bekräftelse, riktig trygghet och äkta glädje. Det kanske inte är perfekt alla gånger, men det är nästan alla dessa “fel” som gör livet så charmigt. Att kunna skratta tillsammans för att man är konstig. Att kunna tycka om något oavsett dess brister. Perfekt!

Nu har jag och min “tvilling” tagit oss några minuter i solen. Fräsha och sexiga tills imorgon. Haha. 

Look at our tanlines! ;)

Look at our tanlines! ;)

Utmanande bild? Kan nog många tycka, men detta är ren bekvämlighet. Detta är verklighet och detta är ärlighet!

Tags: , , , , , , , , , ,

I accept not being perfect – I’m already beautiful

April 20th, 2013

Jag kommer nog alltid vilja se bra ut, jag kommer nog alltid att vilja vara relativt smal och vältränad. Det är så jag trivs bäst i min kropp. Det går kanske inte att undgå, så länge som man är ung i alla fall. Däremot accepterar jag att kroppen aldrig kommer att vara perfekt. Jag accepterar att jag ser bra ut som jag gör och de som inte gillar det kan söka sig någon annanstans. Jag tänker inte manipulera med min kost eller extrem träning för att försöka nå perfektion.  Jag tänker inte offra min liv till utseende. Viss fixering finns nog kvar, men den ätstörda, den överdrivna, den sjuka – den lämnar jag bakom mig.

From this moment I will be, and only be ME.

I am a cheerleader and today I’m going to practice in my new cheerleading shorts!

Ber hemskt mycket om ursäkt om någon blir triggad. Detta ska inte verka som "fitspo".

Ber hemskt mycket om ursäkt om någon blir triggad. Detta ska inte verka som “fitspo”.

 

Kom ihåg: Andra ser inte på din kropp som du gör.

Tags: , , , , , , , , , , ,

Nöjd med din kropp – acceptera den som den ser ut

April 7th, 2013

Idag är det inte bara vi med ätstörningar som har en sådan fixering kring kropp och utseende. Det är nog en överväldigande del av mänskligheten som är missnöjd med sitt utseende och gärna försöker förändra det.

Bantning, träning och dieter. En evig strävan efter perfektion. Mått, mål och begränsningar. Det som ska hjälpa en nå fram till “lyckan”. Lyckan när kroppen ser precis ut som man vill. Lyckan när man är smalare än alla andra. Lyckan när man uppnått anorektisk perfektion.

I strävan om ett perfekt utseende , eller åtminstone en “snyggare” kropp utsätter vi oss för så tokiga saker. Vi lägger ned tid och energi på att få känna oss nöjda med oss själva, genom bantningsmetoder, tvångsmotionering och massvis med dumma tankar. Ätstörningens liv grundas i dessa beteenden, allt för att få känna sig nöjd med sig själv.

Min fråga till mänskligheten (och mig själv) blir: Varför lägger vi inte ned all denna tid och energi på att acceptera som vi ser ut här och nu?

Blir vi lyckligare av att vara smalast? Når vi perfektion efter att ha kört ett antal pass på gymmet eller gått alla dessa promenader? Blir vi renare själsligt genom att utesluta vissa livsmedel i sin kost?

Visst mår vi bättre av att motionera och röra på oss några gånger i veckan. Visst känner vi oss piggare av att äta en varierad och regelbunden kost. Jag tror även att en överviktig person mår bättre av att gå ned till normalvikt, likaså som en underviktig mår bättre av att gå upp några kilon.

Oavsett hur många bantningsmetoder vi använder oss av, oavsett hur många kalorier vi förbränner på gymmet och oavsett om vi äter vårt lördagsgodis eller inte så kommer vi inte att bli nöjd. Människan i allmänhet blir aldrig nöjd genom att följa råden i tidningsblaskorna och uppnå en överdrivet hälsosam livsstil. Det är medias syfte, för att kunna fortsätta tjäna pengar och driva verksamheten.

Jag vaknade i morse och har aldrig känt mig så snygg i hela mitt liv. Redan innan jag ställde mig framför spegeln kände jag att det var något som var annorlunda. Förmodligen har inte min kropp förändrats så mycket sedan igår, utan det var min inställning. Efter gårdagen mådde jag så fantastiskt bra. Jag var så lycklig. Lycklig över att få leva här och nu. Lycklig över att få vara jag och ha möjligheten till att få göra det jag älskar.

Varför har jag lagt ned så mycket tid och energi på att söka kroppslig perfektion? När all den tiden hade kunnat gått åt till att göra något meningsfullt, något som jag älskar, något som gör mig lycklig? Det enda sättet att egentligen bli nöjd med sig själv är att acceptera som man faktiskt ser ut.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp