I jul behöver vi inte ge mer än av oss själva

December 17th, 2014

Som att de flesta inte redan har mycket i rullians denna årstid? Jo, vi ska inte bara hinna med att ta hand om oss själva utan även tänka på hur vi kan bringa glädje till andra. Nu kanske det låter som om jag vore kritisk till julen och allt gott vi kan göra för varandra under den, och sådant är självklart inte fallet! Julen är en fantastisk högtid, och väl nödvändig i vintermörkret, men den blir en stressande faktor för många innan julaftonen är här. Och då tror jag att det är viktigt att minnas vad högtiden egentligen handlar om.

Julen handlar om att ge. Av idag präglas vi av synsätt som hävdar att människan är gladast när den har, men i grund och botten tror jag att den sanna glädjen finns i att ge. Jag själv har länge ansett mig vara en rätt så “snål” människa när det kommer till pengar, men att ge handlar mer om än saker och ting. Att ge behöver inte kosta skjortan av en och ju äldre man blir desto mindre spelar tingen roll och desto viktigare blir upplevelserna istället. För mig handlar det inte om att få flera julklappar som kostat skjortan av mina nära och kära, för mig handlar det om att kunna umgås under avslappnande förhållande, uppskatta varandras sällskap och via en tanke genom att eventuellt ge en julklapp. Om jag fick välja skulle julklappen kanske vara någon ny upplevelse i sig (t.ex. något sådant här). Så till er som känner av julstressens press med klappar kan jag rekommendera att ge bort en upplevelse. Det behöver inte vara någonting som kostar heller, utan det är minnet i sig som gör det guld-värt.

Vad brukar du ge bort för julklappar? :)

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

När man lånar energi av sig själv och skiter i att betala tillbaka

November 17th, 2014

I efterhand kan man inte låta bli att fascineras över hur man kunde leva under en sådan ständig press på sig själv. Varifrån fick man energin? Hur orkade man? Och varför utsatte man sig själv för det?

Jag tror att man lånar energin av sin framtida sig själv, och när skulden blir för stor infinner man sig i en total kollaps. När man då blir tvungen att ge tillbaka all energi som man har tagit av sig själv sitter man även där med en stor fet ränta på det totala. Man måste samla på sig mer energi än man har lånat. Det är inte konstigt att man blir tröttare än vanligt. En vanlig dag för mig nu hade i princip varit en vilodag för ett år sedan. Och det är inte konstigt att man efter en svält blir hungrigare än vanligt. Man behöver äta mer än man gjorde innan. Det hela fungerar ganska lika som banklån. Det du har lånat måste du betala tillbaka, plus lite extra, beroende på under hur lång period du har tagit lån.

Ibland blir jag ställd över hur trött jag är eller hur mycket jag vill äta. Men när man blickar tillbaka på hur de senaste åren sett ut är det inte så konstigt längre. Det går självklart att låna lite framtida energi av sig själv i vissa stunder (inför tenta, tävling, resor etc.) men ju  snabbare vi ser till att fylla på energikontot igen, desto mindre behöver vi ladda upp med i längden. D.v.s. att regelbunden återhämtning är oerhört gynnsamt i längden och den är minst lika viktig som att betala sina räkningar i tid. Det samma gäller ju att svälta också. Det är klart att människan klarar av att leva på mindre föda i vissa perioder, men ju längre dem blir desto mer föda behöver man fylla på med för att återställa balansen.

 

Tags: , , , , , , , , ,

Stressa eller chilla?

February 23rd, 2014

Stora mängder av stress, i häftiga perioder, är någonting som har en tendens till att trigga fram osunda tankar och beteende hos personen i fråga. Stress har oftast en negativ inverkan på sömnen, och dålig sömn bidrar i sin tur till sämre välmående. Även matvanorna kan påverkas under stressiga perioder. Fungerar inte maten och sömnen som den ska är det inte konstigt att ohälsan börjar smyga sig på.

Stressens påtaglighet förvärras ofta då..

  • skolarbetet börjar samlas på hög och dead-linen börjar närma sig med racer-steg
  • tävlingen närmar sig och antalet träningar för att klara av det som krävs minskas
  • arbetssituationen blir häftig och tiden för fritid och andra nöjen försummas
  • hemmet ser ut som en katastrof; dammråttor i alla hörn, fläckar på alla speglar och tvättkorgen jäser över
  • det börjar bli knapert med pengar och marginalerna för att unna sig något gott minskas

Det finns många anledningar till att känna sig stressad och oftast är det inte bara en sak i vardagen som blir påtaglig, utan det är med förekommande att en kombination utav flera blir det utlösande faktorn till ökad stress (t.ex. mycket på jobbet och stökigt hemma). Hanteringen utav stressen ser olika ut från person till person. En del har lärt sig att lugna ned sig själv, medan andra istället stressar upp sig själv ännu mer.

Själv har jag en rätt så stressig vardag, och för mig triggas nästan alltid ätstörningstankarna igång extra mycket under värre perioder. Det blir som en undanflykt från det som egentligen ligger och gror. Ätstörningen är “lättare” att tillfredsställa kraven hos än de krav som finns i ‘verkligheten’. Jag har däremot lärt mig väldigt mycket om stress och hur ens egna tankar kring situationen kan påverka stressnivån något så enormt. När jag inser att det verkligen inte kommer att göra mig någon nytta att stressa, när jag inser att det får mig att må dåligt, då gör jag det aktiva valet till att ta en paus och bara vara lat ett tag. 

Det är intressant att se hur olika personer i ens omgivning hanterar stress, och det märks oftast om de är mer eller mindre erfarna. Dock är det ledsamt att se hur vanligt det är att man stressar upp sig själv ännu mer, istället för att ta ett steg tillbaka, acceptera situationen som den är och bara göra sitt bästa. Går det inte vägen denna gång så gör det inte det. Livet är betydligt mycket längre än vi tänker oss, och under den tiden hinner det komma flera möjligheter att prestera. Vad gör det om man inte lyckas prestera på topp just nu? Det är väl bättre att man mår bra? :) Det är så mycket sundare att prioritera sitt eget välmående än att låta stressen driva en till sjukdom och ohälsa. Det handlar inte om att fullständigt skita i det som måste göras, utan att inte låta de stressande faktorerna ta över allt annat i livet.

Har du till exempel väldigt mycket i skolan en vecka och egentligen behöver du hela helgen till att plugga för att hinna med det, så gör inte det. Det är inte värt att slita ut sig på ett sådant sätt. Plugga fredag kväll och lördag förmiddag, men tacka inte nej till att hänga med vännerna en lördagskväll för att plugga. Återhämtningen behövs för att vi ska orka prestera i längden! Gör ditt bästa, men stressa inte upp dig om du inte kommer att kunna lägga all den tid som “behövs” på det som måste göras. Ibland hinns det inte med, och det är inte hela världen. Nästa gång kanske vi har lärt oss att planera det på ett annat sätt redan från början.

När stressen och pressen börjar bli allt för påtaglig och riskerar att påverka hälsan negativt är det dags för avkoppling. Istället för att stressa upp sig, behöver man unna sig lite tid för att samla energi. Gör något roligt! Gör något som får dig att må bra! :)

I en fullspäckad period som denna tog jag tag i att bjuda över lite vänner på middag..

I en fullspäckad period som denna tog jag tag i att bjuda över lite vänner på middag..

..och spelkväll! =D

..och spelkväll! =D

Nog tror jag att vi alla mår så mycket bättre efter en trevlig kväll tillsammans, än om vi hade tillbringat lördagskvällen med näsorna i böckerna. 😉

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Falla tillbaka i gamla ohälsosamma vanor

January 12th, 2014

Efter en avslutad behandling mot ätstörningar är det inte allt för ovanligt att man till en början får uppenbarelser över hur fantastiskt livet kan vara som frisk – man känner sig fri. Sedan kan det gå en period och de sjuka tankarna börjar smyga sig på igen. Livet känns inte riktigt lika roligt längre och ätstörningen ser sin chans att återfå kontrollen.

Har man inte gripit tag i problemet i grund och botten så kommer det att fortsätta återkomma så fort man stöter på de triggande faktorerna i livet. Det är viktigt att erkänna för sig själv vilka förändringar som faktiskt behövs göras för att man inte ska falla tillbaka i ohälsa. Det viktigaste i livet är ju att må bra, och då måste vi vara ärliga mot oss själva och fundera över om det vi gör faktiskt får oss att må bättre eller sämre.

Ett gemensamt drag hos många som insjuknar i ätstörningar, framför allt anorexia är höga krav och lite vila. Ätstörningen kan bli en väg ut ur det stressiga livet och ett sätt att undfly all press i omgivningen. Det enda man behöver leva upp till är anorexians krav, och det klarar man av… ett tag. Behandlingen kan bli en nödvändighet för att få vila. Man blir tvingad till att ta hand om sig själv och i vissa fall blir man tvingad till att vila.

Efter en behandling kanske man har fått den vilan som kroppen nödvändigtvis behövde för att fortsätta orka leva ett tag. Man får energi, glädje och kan studsa runt med ett leende av frihet och lycka. Energin tillåter en att att leva igen! Man orkar göra saker och ting som man länge villat, men aldrig kunnat pga sjukdomen. Men nu är det roligt och det går bra!.. tänker man ett tag…

..sedan börjar skola/jobb och krav, press samt stress börja infinna sig i vardagen. Helt plötsligt gör man lite för mycket av det man vill och det går inte riktigt att nå upp till de krav man har på sig själv. Tiden räcker inte längre till att prioritera det som får en att må bra och hälsan börjar svacka igen. Ätstörningstankarna passar på att besöka och rätt vad det är står man där på vågen eller begränsar matintaget mer och mer. För det ska få en att sova bättre på nätterna, stressa mindre och orka prestera i vardagen? Nej, det är rymningen från vardagen. Det ger en någonting att få kontroll över när resterande delar av livet känns kaos.

Det är många,  däribland mig själv, som upplever att ätstörningstankarna blir mer tilltalande då vardagen går upp i tempo och man hinner inte längre med att prioritera vila och hälsa. Det kanske är roliga och energigivande saker man gör, men har man haft en ätstörning är man extra känslig för stress och press. Man måste vara på sin vakt och se till att vila när det behövs! Även om det känns som att man inte har tid för det. Det är inte bara denna vecka som kroppen ska orka med, utan det är hela livet. Det går inte att leva ett helt liv och må bra om man inte tar sig tiden att vila. Vi är alldeles för duktiga på att tvinga oss till att göra sådant vi upplever att vi “måste” och alldeles för dåliga att ta hand om oss själva, i dagens samhälle.  Vad tror ni att det leder till? Sjukdom, utbrändhet, utslitning och ohälsa. Var är orken? Var är vilan? Var är livsglädjen?

Att komma på sig själv falla tillbaka i gamla ohälsosamma vanor kan vara både ledsamt och insiktsfullt. Det finns flera faktorer som kan trigga igång en ätstörning och man måste bli medveten om just vilka faktorer som triggar igång ens egna. Det är de sakerna man måste ändra sitt förhållningssätt till, inte bara tillfälligt utan för hela livet, om man vill kunna leva ett liv fritt från ätstörningar. För att må bra, måste man göra det som får en att faktiskt må bra!

IMG_1549red

I morse åt jag 8 st praliner efter frukost – det mådde jag bra av! :D

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

“Att orka” fick bli min motivation

November 20th, 2013

Hej!

Jag har en fråga som jag funderat mycket på. Du blev ju väldigt sjuk under sommaren mellan andra och tredje året och du gick natur. Jag undrar hur du orkade med all stress och press i skolan och samtidigt vara i svält?

Många som får anorexia brukar även få depression och liknande, fick du något sådant? :)

Kramar, Elisa

Hej Elisa! Tusen tack för denna fråga! Detta är ett ämne som inte belyst särskilt mycket i bloggen, trots att det är väldigt viktigt och säkerligen en förekommande fråga hos de flesta med ätstörningar.

Mitt andra år på gymnasiet var faktiskt det jobbigaste året. Jag läste som flest kurser parallellt och samtidigt var jag politiskt engagerad, tränade flera gånger i veckan, var dansledare, satt med i skolans elevråd och ja.. på något sätt hann jag med mina fester också. Det var under denna period som anorexin började växa till sig. Det går alltid att diskutera kring vad anorexin bottnat i och aldrig att ge enbart ett svar, men jag kan utan tvivel hävda att denna press och stress var en bidragande faktor till insjuknandet.

Mitt tredje år i gymnasiet skulle bli mitt bästa år. Jag läste främst kurser som jag själv var intresserad av och jag var riktigt motiverad att få toppbetyg i alla dem. Samtidigt var jag inställd på att verkligen ta vara på tiden och leva livet innan jag begav mig till universitet/högskola. Riktigt så blev det ju inte. Anorexian sög inte ut bara energi utan också livsglädjen. Träningen blev förbjuden, ett socialt liv var inte längre intressant, politiken prioriterades bort och viktigast var att lägga all energi (som egentligen inte existerade) på att klara av skolan. Livet var inte roligt längre och jag hade mina mörka perioder.

Det var inte förrän efter några månader i svält som jag började märka av symptomen. Då hade jag enorma svårigheter att fokusera, både i klassrummet och hemma framför datorn. Hjärnan tänkte ständigt på mat och samtidigt som jag skrev en religionsuppgift kunde jag sitta och räkna igenom dagens kaloriintag minst tio gånger. Jag inväntade ständigt nästa måltid, samtidigt som jag alltid ville skjuta på den.

Första terminen av åk 3 klarade jag mig igenom tack vare mina tidigare kunskaper och engagemang i mitt eget lärande, men jag visste att om svälten skulle fortsätta så skulle jag inte orka med det sista. Så det blev en motivationsfaktor till att faktiskt börja äta mer! Det var vid årsskiftet som de riktiga förändringarna började ske, väldigt sakta, men i tillräcklig mån att jag kunde avsluta min gymnasieutbildning den våren. Vid det laget hade jag börjat hitta tillbaka till ett socialt liv och hade orken att att tänka logiskt. Jag kunde känna livsglädje igen!

En riktigt sjuk Sofie, hösten 2011

VS.

En så mycket gladare Sofie, våren 2012

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Utmaningen med att besöka farmor

September 20th, 2013

Det tillhör det friska livet att vid tillfällen bege sig ut på resa eller övernatta på nya ställen. Det medför också att det inte är en själv som bestämmer över maten, vilket kan upplevas extremt svårt om man lider av ätstörningar. Ett tydligt särdrag hos ätstörningssjuka är just kontrollen, kontrollen över maten och kontrollen över kroppen. Den kontrollen blir svår att upprätthålla när man gör besök hos andra. Det är andra som tillagar maten, det är andras mattider att anpassa sig efter och det är andras livsmedel som man stoppar i sig.

Är inte det fantastiska tillfällen att släppa ätstörningen ett tag? Om de andra är friska från ätstörningar och äter på deras sätt så är det bara friskt att anpassa sig efter det. Naturligtvis har alla olika matvanor och man kan alltid önska att få det på ett sätt som tillfredsställer sina egna behov och det kan hända att de man är på besök hos faktiskt har osunda matvanor. Om så nu vore fallet, så varar denna förändring inte särskilt länge. Kroppen förändras inte av att äta på ett visst sätt över en helg, och inte heller påverkas man i det stora hela av förändrade matvanor en vecka eller två.

Vid situationer där en själv inte längre har kontrollen över vad, när och hur maten ska tillagas och ätas kan det vara bra att fokusera på annat. Avdramatisera maten och ta måltiden för vad den är. Det är gott, socialt och faktiskt instinktivt att äta.

 Vi har nog alla stött på en far-/morförälder som envisas med att vilja göda upp en när man är på besök. Det är hur normalt som helst att farmor vill bjuda på mycket mat till sina barnbarn. Dock verkar det uppjagande för ätstörningstankarna och ett besök hos farmor är inte längre roligt, utan det blir ett ångestmoment. Man vet att det kommer bjudas på mycket mat och ätstörningen skriker i huvudet hur fet man kommer att bli. 

På besök hos pojkvännens farföräldrar dukas det fram en hel frukostbuffé på morgonen. Här förväntas det att man ska äta, vilket självklart sätter lite press på en själv och ätstörningen. Det är lätt att gripas av panik, men det mest sunda man kan göra är att äta det man vill ha och eventuellt lite till. Allt farmor vill är ju att man ska vara nöjd och belåten, och det blir man bäst genom att äta som sin kropp vill. Det blir man inte fet av! =)

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Lagresa eller matresa?

May 24th, 2013

Igår genomgick jag den mest ångestfulla dagen på länge. Men ångesten var inte pga ätstörningen. Det var helt “naturlig” ångest. Stress och nervositet. Jag skulle skriva min tentamen i Mekanik på mindre än halva tiden och lyckas bli godkänd. Sedan skulle jag rusha iväg med packning till färjan mot Finland. Stress, press och nervositet.

Jag överlevde. Det var inte så farligt. Förvånansvärt bra verkar det ha gått på tentan också (!). Visserligen är det farligt att ta ut någonting i förskott – man vet aldrig hur de rättar, men det är en lättnad att inte behöva ha ångest i efterhand. Egentligen behöver jag plugga inför min nästa tenta, men jag behöver också se till att njuta av denna resa. :)

Väl på båten unnade jag mig en väl-påkostad middags- och frukostbuffé! Det är sådant man är värd när man åker på resa.

Gott och blandat!

Gott och blandat!

med EFTERRÄTT!

med EFTERRÄTT!

 

En rejäl frukost också: yoghurt, frukt, flingor, två mackor, äggröra, keso och kaffe!

En rejäl frukost också: yoghurt, frukt, flingor, två mackor, äggröra, keso och kaffe!

Förra gången, i julas, när jag åkte finlandsfärja skrev jag inläggen “Middagsbuffé” där jag gav lite tips om hur man kan tänka om man tycker att det är väldigt jobbigt/svårt med att äta buffé. :)

Tags: , , , , , , , , , ,

När livet sätter press

May 1st, 2013

Efter anorexin slog till på riktigt så har jag blivit känslig för hög press. Jag är en aktiv person som tycker om att fixa, dona, planera, göra saker och vara bra på dom. Det är en egenskap som jag många gånger älskar hos mig själv. Det känns att jag lever. Men mitt upp i allt så blir det lätt för mycket. Det går inte lika bra och energin räcker helt enkelt inte till att prestera lika bra som önskat.

Jag kan välja att hålla ut, stå ut och plåga mig genom alla krav och prestationer. Kanske är det värt det? Kanske resulterar det i något gott i framtiden? Det är ju trots allt bara en kort period av livet. Diciplinen har jag.

Dock märker jag vad sådan press gör mot mitt välmående. Jag mår skit! Det går inte att njuta av livet samtidigt som jag plågar mig själv. Mitt psyke och min hälsa tar stryk för att uppnå ett visst resultat i slutändan. Är det värt det? Vi vet inte vad som komma skall, och jag har provat att leva mitt liv för framtiden. Det gav mig anorexi.

Andra kanske inte förstår att jag inte anser att det är värt att pressa mig själv för en viss tid. Många ser nog till min diciplin med avund. Men jag vet vad den diciplinen kan göra mot mig. Vi alla måste göra våra egna val i livet. Hur vill du leva ditt liv? Jag vill leva mitt liv nu. Jag vill inte plåga mig själv något mer. Jag väljer att göra det som får mig att må bra!

Konsekvenser? Ja, man kanske inte uppnår sina tidigare ambitioner, man kanske inte får den framtid man planerat för. Men vad säger att den framtiden vore bättre än någon annan? Framtiden kan vi aldrig veta. Men vårt förflutna finns alltid bakom oss. Vad vill du kunna tänka tillbaka på och säga “jag slet asset av mig” eller “jag levde livet” ?

Tags: , , , , , , , , , , ,

I en värld full av liv

September 13th, 2012

Loving Yourself

Räcker det inte med att omgivningen ställer en massa kvar på en?
Måste en själv också begära det omöjliga av sig själv..

Finns det inte tillräckligt med straff i ett liv?
Ska en människa behöva straffa sig själv?

Får vi inte höra tillräckligt från media över hur odugliga vi är?
Ska vi dagligen säga det till oss själva med?

Har vi inte nog med förändringar i vår uppväxt?
Behöver vi själva stå för dem?

Blir vi inte alltid uppmuntrad till att hjälpa andra?
När är det dags att börja hjälpa sig själv? 

 

Gör det du vill och beröm dig för det du gör bra. Det spelar ingen roll vad andra tycker om dig, det är ditt liv så var nöjd själv. Livet är för kort för att leva för andras skull. Livet har sina överraskningar och vi vet aldrig vart det kommer att ta oss. Följ med på vägen och upptäck själv. Försök inte rymma från den genom någon genväg ned för branten. Rädda dig själv, tro på dig själv och älska dig själv så kan andra göra det samma.

Tags: , , , , , ,

Svett, press och ätstörning

May 22nd, 2012

Jag går under.. skolan.. det är nu, när man inte orkar med pressen, den man har på sig själv som man vill rymma in i ätstörningens trygghet. Där slipper man stressen och allt slit som man egentligen inte orkar med. Jag orkar inte med skolan nu, det blir för mycket. Varför ska allt komma på slutet?? När man är som tröttast? ååh, herre gud.

Men jag biter ihop. Jag tänker att “desto bättre jag äter, ju mer energi får jag till skolan och hjärnan kan tänka bättre”. Jag ger inte upp, för jag vill klara av detta nu. En och en halv j*kla vecka kvar!!

Men varför ska jag ha så höga krav på mig själv? Om jag inte “var tvungen” att få MVG i kurserna så hade jag inte alls känt stressen…

Tags: , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp