The power of friendship

August 22nd, 2015

Underskatta inte kraften i sociala relationer. Det finns absolut en mening med att ätstörningsbehandlingar ofta lägger stor vikt i att prioritera sociala sammanhang i vardagen. Om du strävar efter att känna dig lycklig i livet och känna som att du har en mening så är det vänner och familj som i längden kommer kunna bidra till detta.

Under perioder tenderar jag till att skjuta undan socialt umgänge och fokusera på enbart mig själv. Ibland är det säkerligen nödvändigt för att finna ro för sig själv, men i längden skapar det ett isolerat levnadssätt som snarare får en att tappa greppet om vad som egentligen spelar roll i livet.

Många med ätstörningar snöar lätt in på allt som har med kost, träning och sjukdomen att göra. Det är inte ovanligt heller att man dedicerar all sin vakna tid till sitt arbete eller sina studier. Genom att ständigt hålla sig sysselsatt undviker man att lämna utrymme till att känna efter – att faktiskt känna att man kanske inte mår så bra trots allt. Det är ett sätt att undvika den ångest som kan infinnas i sociala sammanhang; ett sätt att undvika bemöta de besvärande och dömande tankarna kring kropp, mat, utseende, prestation eller vad annat som kan bidra till dessa jobbiga känslor. I sin egen lilla ätstörda värld tror man att man är skyddad, skyddad från det om kan skada en. Men sanningen är att det är isolationen som harmar den glädje man egentligen önskar att eftersträva.

Vänner är ingenting farligt att ha. Relationer är ingenting onödigt att lägga sin tid på. Det är faktiskt rätt så underbart att få vara med andra – att få känna sig uppskattad och att förstå att det är med andra som man lever på riktigt. Det är relationerna som spelar roll. Inte vad du ätit till frukost eller hur många träningspass du kört denna vecka. Inte vad vågen visar eller hur synliga sina muskelkonturer är i spegeln. Inte vilket betyg du fick på provet eller vilket yrke du har. Dina vänner uppskattar dig för att du är du och du är underbar.

Jag kan helhjärtat meddela att jag är enormt tacksam till att jag har sådana underbara vänner och härliga personer i min omgivning. Det är lätt att glömma bort vilken betydelse det har, det är lätt att snöa in sig på sitt eget… men vid tillfällen som jag blir påmind känner jag mig otroligt lyckligt lottad som får vara en del av en sådan härlig gemenskap. Det bringar mig äkta glädje! Det är det här som betyder i längden!  Jag har fantastiska personer i min omgivning. Jag är en fantastisk person. Jag känner mig så lycklig att få vara där jag är idag. Tack, alla som finns i mitt liv. Det är ni som gör det underbart! <3

Tags: , , , , , , , , , , ,

Kolhydrater – kroppens främsta energikälla

February 2nd, 2015

Egentligen.. vad konstigt dagens synsätt har blivit på mat, när vi uppmanas till att undvika bröd och pasta men samtidigt välja proteinrika livsmedel. Bröd och pasta innehåller ju faktiskt en ganska stor del protein. Visserligen innehåller det mer kolhydrater än t.ex. kyckling, men det är egentligen ingenting dåligt. Herregud, kolhydrater är ju hjärnans energi! Den vill inte använda något annat bränsle än glukos! Hur kan det vara dåligt att ge sin egen hjärna energi? 

Alla rön om att kolhydrater ska vara dåligt grundas sällan i en allmän livsstil. Det är klart att ingenting är bra om man äter för mycket utav det, men då tror jag att det är viktigare att man börjar rikta dessa “råd” till enstaka personer istället för allmänheten i stort.

Kolhydrater ger inte bara energi till hjärnan utan det lagras även i musklerna och förbrukas vid ansträngning. Det kan även lagras en viss mängd i levern som den “energireserv” man ofta hört talas om. T.ex. om kroppen inte fått tillräckligt med mat på flera timmar börjar den hämta från levern och därefter kommer den att börja bryta ned andra beståndsdelar för att hämta energi (muskler & fett t.ex.). Det är en komplex process att ställa om vilket bränsle kroppen ska förbränna, som att säga att den bara ska förbränna fett. Det krävs MYCKET kunskap och jobb för att lära kroppen det. Jag har inte insett hur komplicerat det är förrän nu, och nu inser jag även hur ovärt det är att sträva efter det dag ut och dag in. Det måste vara betydligt mer givande att lära känna sin kropp och förstå att den behöver alla makronäringsämnena.

Så ja, bröd och pasta är helt fantastiska livsmedel på sina håll och kanter. Självklart bör man inte enbart livnära sig på dem, utan det är viktigt att man väljer olika näringsrika livsmedel i sin kost. Men, bara för att någonting ses som en kolhydratskälla innebär det inte att den är “dålig”, utan den är snarare nödvändig för att kropp och själ ska fungera optimalt.

Men man kan ju välja de “bättre” kolhydraterna.

Visst finns det flera olika typer av kolhydrater att välja mellan, men det som kroppen vill ha är just glukos som energikälla, och då spelar det ingen större roll om det kommer ifrån pasta, potatis eller frukt. Skillnaden mellan dessa är uppbyggnad; om de enbart består av glukos, eller om de består av både glukos och fruktos osv. Det avgörande i dessa fallen är fördröjningen av blodsocker höjningen. Men blodsockret höjs utav samma typ av socker, oavsett om det kommer ifrån en morot eller en potatisbit. I många fall rekommenderar man livsmedel som inte ger en sådan omedelbar förhöjning utav blodsockret, vilket kan vara gynnsamt om man vill förebygga diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar osv. Dessutom är det ju bättre att äta kolhydratrika livsmedel som dessutom innehåller mycket vitaminer och mineraler samt fibrer. Då kan man kanske tänka sig att vissa livsmedel är “bättre” än andra för hälsan.

De flesta utav oss är nog personer som gärna vill prestera på topp, och då kan jag meddela er att det krävs faktiskt energi till det. Hjärnan behöver kolhydrater som energi, musklerna behöver kolhydrater som energi och levern behöver kolhydrater att lagra som reservenergi. Hur sjutton har vi tänkt att vi ska kunna prestera genom att äta mindre kolhydrater?!

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

I like my studies!

January 21st, 2015

Nog var jag medveten om att det kunde finnas en risk med att studera kost, näring, hälsa osv. på heltid. Men jag var övertygad om att det snarare kunde bidra till en positiv inverkan kring synen på mat och prestation när det gäller motion och hälsa. Hittills har det bara gett mig positiva överraskningar, och jag skulle snarare rekommendera alla som är intresserad av detta att läsa riktiga näringsrekommendationer istället för aftonbladets artiklar och fitness-bloggars inlägg!

Dessa rekommendationer uppmanar en inte till att sätta sin kropp ur balans och inför en stor hälsorisk. Detta är vettiga rekommendationer där de faktiskt lyfter fram risker med vissa typer av dieter och avråder en från att utesluta näringsämnen om man vill kunna prestera på en bra nivå.

viktförändring

SOK (2009:26)

Tags: , , , , , , , , , ,

Prestationsångest – “[…] för jag pallar f*n inte må dåligt över det!”

January 9th, 2015

Väl känt är det att personer drabbade av ätstörningar ofta visar symptom på prestationsångest. Även jag själv upplever ofta en stark vilja att prestera maximalt i många situationer. Detta är någonting som självfallet har blivit mycket lättsammare att hantera i och med mitt tillfrisknande. Däremot har jag nästan aldrig upplevt den där brutala “tentaångesten” innan eller efter prov. Visst kan jag känna en viss stress, eller missnöje, men rätt så snart finner jag acceptans för situationen och vet att jag är smart och duktig ändå. Sedan sitter det aldrig fel med bekräftelse. 😉

Jag antar vi alla har något problem med ångest och att det uppstår i olika situationer. Men om jag ser till mig själv så får jag sällan den där groteska prestationsångesten precis innan det gäller. För att i stundens hetta vet jag att det bara är att köra på, så får det liksom bli som det blir. Med andra ord inser jag utgångsläget och accepterar prestationen oavsett resultat. Så här fungerar jag kvällen innan tentan, eller minutrarna innan jag ska gå in på tävlingsmattan. Jag är inte ens nervös. Jag bara gör det så gott jag kan och blir inte fullkomligt besviken på mig själv om det inte blir perfekt. Sedan finns det andra situationer, då minsta lilla fel kan skapa katastrof.

Varför kan inte det tankesättet, den acceptans, som jag finner innan prov och tävling tillämpas på sådana “mindre” prestationstillfällen i livet? Varför kan man inte alltid känna att man gjort sitt bästa oavsett resultat och bara njuta av upplevelsen av en ny erfarenhet?…

…Ja, då vore nog en hel del saker mycket lättare i livet. Och helt ärligt, så tror jag faktiskt att det kan bli så. Jag tror att man kan lära sig att tillämpa nya tankesätt om man aktivt arbetar för det. Det är vid det där aktiva arbetet som de flesta bangar ur och förändringarna slutar att ske. Jag själv gör gärna det. Men å andra sidan, någonting har ju gjort att jag lärt mig finna acceptans vid sådana tillfäller som nämnts ovan. Det är väl ändå ett bevis på att det går för både mig och andra att dämpa sin prestationsångest med acceptans i andra lägen (?).

Så hur gör man det? Hur lär man sig att acceptera situationer, prestationer och resultat precis som de är? Hur ska man inte känna ångest? 

En viss prestationsångest tror jag att de flesta människor upplever och det kanske rent utsagt är nödvändigt. Men när man hamnar i en situation där det inte finns någonting som man kan göra för att påverka eller ändra resultatet, så är man i en situation där acceptans är den optimala medicinen mot ångest. Det är lite som “do or die”, även om det inte nödvändigtvis behöver handla om liv eller död. Jag tänker:

“Antingen så går jag runt och mår skit över prestationen eller så går det som det går/är det är.”

Och då väljer jag att det får bära eller brista, för jag pallar fan inte gå runt och må dåligt över det!

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Skola och behandling

September 4th, 2014

På måndag ska jag testa på en ny behandlingsform. Jag har nämnt det tidigare här och här. Behandlingen är utformad i likhet med dagvårdsbehandling, men den pågår endast var tredje vecka i totalt 22 veckor. Detta innebär att jag kommer att vara på SCÄ’s dagenhet klockan 9-16 varje vardag var tredje vecka, sedan återgå till vardagen som en “testperiod” i två veckor och därefter tillbaka till enheten.

Detta innebär att jag kommer att missa en hel del i skolan. Det som oroar mig mest är om jag missar lektioner med obligatorisk närvaro, eller inte kan lämna behandlingen för examinationsskrivningar. Det oroar mig även att jag inte kommer att hinna med att studera heltid, att inte klara av kurserna och sedan behöva läsa om dem. Det känns jobbigt att missa laborationstillfällen och att försöka planera andra tider med min labb-partner samt att få tiden att studera ikapp själv. För mig är det viktigt att klara av skolan, gärna så fort som möjligt och i alla fall i tid. Men bör det inte vara viktigare att bli helt frisk?..

Jag är garanterat inte den enda själen i detta universum som känner en oro över att välja bort studier framför behandling, men egentligen bör det väl vara ett självklart val att välja hälsa framför plugg? Plugg går alltid att ta igen, men ohälsa kan ge en men för livet. Jag tror att vi har för bråttom med att klara av allting.. och inte nog med det – vi ska även klara av allting så himla bra! Det har blivit viktigare för oss att leva upp till alla krav och akademiska förväntningar än att faktiskt må bra både fysiskt och psykiskt. Hur kunde vi få så förvridna prioriteringar i livet? 

Det är klart att jag tvivlar på att denna behandling är rätt för mig just nu, speciellt eftersom jag inte är “akut sjuk”. Men det finns ett inre vett som säger att det är bättre att ta tag i detta nu och må bättre senare, än att fortsätta vandra på en tråd, som kan spricka utav minsta vindpust, endast för att inte “missa” skola. Det är väl fullständigt logiskt att jobba med hälsan först! Visst, kanske det drar ut lite på studierna, men det gynnar garanterat prestationerna i skolan framöver.

Är det verkligen bättre att kämpa sig igenom en utbildning med ohälsa, endast för att bli klar så fort som möjligt?

Fråga mormor vad hon tycker. Eller din lärare. Eller din bästa väns moster. De flesta som varit med om både utbildning, arbete och helt enkelt hunnit skaffa sig bredare perspektiv på tid skulle aldrig påstå att ett år skulle vara bortkastat. Tänk bara på hur många som tar sabbatsår och reser, jobbar eller bara lever livet innan de pluggar. Tänk hur många som åker som utbytesstudent och kommer efter ett år pga det. Är det verkligen en dålig prioritering att ta ett år till att jobba med sin hälsa och sedan fortsätta med studierna? 

Mitt beslut är i alla fall att fortsätta läsa kurserna så gott jag kan. Klarar jag inte av att ta tillräckligt med poäng under denna termin så får jag helt enkelt läsa ikapp senare. Jag kommer inte att plocka bort kurser eller sjukskriva mig. Det är viktigt för mig att ha kvar min vardag så som den skulle se ut, men däremot behöver jag sänka kraven. Beslutar jag att fortsätta på Idun i behandling så ska jag göra mitt bästa med skolan – går det så går det, hinner jag inte så hinner jag inte. Huvudsaken är att jag mår bra!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Prestation på gott och ont

May 17th, 2014

Hos personer med anorexia finns det, som väl känt, en hel del gemensamma drag. Ett utav dessa är höga prestationskrav. Vi vill gärna vara bäst i skolan, bäst i sporten, bäst på jobbet, bästa vännen och så småningom vill vi även vara bäst på att vara smal.

Det är inte fel att ha höga ambitioner och vilja prestera sitt bästa. Det är en fantastisk egenskap som säkerligen gör att vi även håller oss mer motiverad till att göra det som krävs för att nå långt. Det gör det lättare att utvecklas och bidrar säkerligen till en god grund att stå på inför framtiden. Det är heller inte fel att vilja vara smal. Det är definitivt inte konstigt att det är någonting som lockar utav idag – det är ju ett sådant ideal som har speglats i hela vår uppväxt.

Problemet uppstår när dessa saker går till överdrift. När kravet på att vara hälsosam övergår till ett skadligt beteende, eller när viljan att vara smal dominerar hela ens liv. När kraven blir högre än mänskligt och när prestationens utkomma erkänner vårt självvärde.

Det är nästan otroligt att en sådan oväsentlig sak som att vara smal kan upplevas som en näst intill vital. Visst, att lägga ned tid på att klara av studierna eller lära sig spela ett instrument, men att lägga ned sådan kolossal stor del av tiden på att sträva efter att vara bäst på att vara smal… det är sjukt!

Visst, har vi, som känt, en känslighet för prestationsinriktade situationer och höga krav. Däremot anser jag inte att vi helt och hållet bör undvika att ha krav eller vilja prestera – det är ett naturligt drag! Däremot måste vi lära oss att göra det i rimlig mån och att inte låta prestationen sätta ett värde på oss själva. Problemet uppstår när det vi är utgörs av det vi gör. För vi är inte det vi gör, utan vi gör det vi gör och är det vi är. Det är en jätte fin egenskap att vilja vara duktig, så länge den strävan hålls inom sunda ramar.

Allt handlar om balans mellan vad vi vill uppnå och till vilken bekostnad?

T.ex. istället för att räkna kalorier så sätter jag mig och studerar kommunikation och maktbehov hos ledare, som resulterar i…

UCK betyg

 

Även om jag har ett behov av att vara duktig, så har jag all rätt att vara stolt över goda prestationer.

Det är inte fel att vilja vara duktig, så länge kravet på att prestera på topp inte upptar en dominerande del utav ens liv.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Prestation och provresultat

April 6th, 2014

Att prestera på prov kan kännas ångestfullt. Ångesten som uppstår kan urskiljas som tankar i likhet med “jag skulle ha pluggat mer” eller “varför förberedde jag mig inte genom att göra si eller så”. Den kan även bero på att resultatet antas bli dåligt redan innan provet ens påbörjats. Att ta ut “misslyckandet” i förväg är onödigt på alla håll och kanter. Nedvärderande tankar kring det eventuella resultatet riskerar att påverka prestationen negativt.

Den prestationsångest vi upplever handlar sällan om provskrivningen i sig, utan oron över dess följande resultat. Vi är medvetna över hur ett negativt resultat påverkar våra tankar kring oss själva och hur ett positivt resultat kan få oss att må så mycket bättre. Beroende på hur resultatet mynnar ut tillfredsställs vi mer eller mindre. Denna tillfredsställelse för över ansvaret till vår prestation. Visar sig resultatet vara “misslyckande” ses det som att vi har misslyckats att prestera och vi upplever ingen tillfredsställelse.

De gånger som resultatet är mer avgörande för framtida val höjs kraven och ångesten stiger. Men vid tillfällen där provresultatet knappt påverkar vår framtid lugnar vi ned oss och det är endast våra egna förväntningar på resultatet som spelar in. Lyckas man bevisa för sig själv att man är tillräckligt duktig? 

Kanske är det inte resultatet i sig som är problemet utan våra förväntningar och tankar kring det ??

Igår skrev jag högskoleprovet. Meningen var naturligtvis att höja mig från tidigare provresultat, men eftersom jag inte alls förberett mig, utan endast valt att förlita mig på tidigare kunskaper, var kraven inte höga. Jag tog provet med en nypa salt, och det var faktiskt roligt att testa sig själv, för skojs skull. Däremot existerade det fortfarande en inre vilja som önskade att jag kunde bevisa för mig själv att jag är smartare och lyckas prestera på topp, trots att jag inte förberett mig. För skulle jag lyckas med det skulle min självnöjdhet stiga till taket och tillfredsställa alla krav.

Att ha sådant behov av bekräftelse är osunt. Vi är alla människor och man behöver inte komma ut på topp för att vara värdig. Vårt självvärde ska inte vara så starkt förknippat med resultat utav en prestation. När resultatet kommer bör man ta det precis för vad det är – ett resultat. Det är inte en siffra som säger hur duktiga vi är eller hur högt värde vi har som personer. En prestation är en prestation, ett resultat är ett resultat, jag är jag, du är du, vi är vi och vi är fantastiska människor oavsett prestation och resultat. Det finns ingenting att ångra där!

Tags: , , , , , , , , ,

Passionen som tar en till botten och sedan lyfter en ovanför skyarna!

April 1st, 2014

Att ha ett intresse som man är extremt passionerad över har definitivt sina fördelar, men även en del nackdelar. Det kan anses vara fantastiskt fint att vara så dedikerad till någonting som kan ge massvis med energi tillbaka. Men tar intresset upp en dominant del utav ens liv får den även väldigt stor inverkan på välmåendet. Prestationen inom det område som man brinner så innerligt för kan lätt påverka hur man mår inombords för övrigt. Ger det ett gott resultat kan glädjenivån stiga ovanför skyn, men visar det sig att man inte lyckas prestera som önskat kan motivationen och livsglädjen sjunka ned till botten och under jorden på direkten.

Cheerleading är min stora passion. Mitt välmående är starkt relaterat till hur jag presterar under träningar och dylikt. Det är fascinerande att det kan finnas en sådan faktor i ens liv som har en sådan stor inverkan på ens motivation och livsglädje. Det är fascinerande, men det är också skrämmande. Det existerar inte mycket negativt med att sväva ovanför molnen när det går bra och man visas göra framsteg. Det som kan vara skrämmande är hur pass dåligt man kan må när det ibland inte visar sig gå framåt.

Ska man sluta, ge upp, och hitta nya vägar i livet bara för att man för tillfället inte lever upp till förväntningarna?

Nej, att saker och ting i livet inte alltid går vägen är ett faktum som är nödvändigt att acceptera. Ingen kan vara bäst hela tiden och vad vore framsteg om vi hela tiden gjorde dem? Håller ni inte med om att det kan vara behövligt att prestera lite sämre ibland? Vad är glädje utan sorg? Vad är framgång utan “misslyckande”? What is love withour tragedi? (som Rihanna sjunger). Det är fullkomligt naturligt att få känna att det inte går riktigt bra alla gånger.. för sedan.. om man är tålmodig och fortsätter kämpa.. så kommer resultatet och man får vingar igen!

Under den senaste perioden har det inte gått framåt särskilt mycket för mig. Det har känts som att man nöter och nöter men att det aldrig blir bättre. Men passionerad som jag är, så slutar jag inte, utan jag fortsätter att kämpa.. och rätt som det är.. helt otippat.. så visar sig framstegen!


För någon vecka sedan tävlade detta lag tillsammans för första gången. Det var inte perfekt, men det har nog aldrig gått så bra! Om ca tre veckor tävlar vi VM, nu har vi lagt in en högre växel och igår satte jag min doubble-down för första gången! 😀 Detta ger mig livsglädje och om det kommer några nedstämda dagar på köpet så är det värt det. Det går inte att må så dåligt, som cheerleading kan få mig att må bra!

Live
Love
CHEER!

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

The circle of anorexia

March 28th, 2014

circleofana

 

Hur vänder vi lättast cirkeln?

  • börja prestera bra trots trötthet?
    eller
  • börja äta bra trots känslan av misslyckande?

Tags: , , , , , , , ,

Snåla in på kalorierna -> extra energi -> ökat välmående (??!)

October 25th, 2013

Det är skrämmande att tänka på hur sjukt beteendet blir vid ätstörningar. Varje liten munsbit ska bli mindre, och allt gick ut på att få ner kaloriintaget i kompensationssyfte. Man åt inte för att må bra, man år inte för att leva.

När jag kom över “En halv banans galenskap“, ett av de mest diskuterade inläggen just nu så slog det mig: jag var rädd för att äta en hel banan! Författaren till detta inlägg framhäver det så fantastiskt bra hur “dumt” det är att tänka att man ska äta en halv banan för att få extra energi! Det är ju helt absurt egentligen. Det mest absurda är att jag själv har tänkt i liknande banor, och jag är övertygad om att nästan alla med anorexi i bagaget kan känna i sig.

när man skulle äta

Allt detta besvär för att försöka få i sig så lite kalorier; energi, som möjligt. Energin som behövdes, näringen som behövdes, och tro mig, det tog nog mer energi av hjärnan att tänka på detta sjuka sätt än den lilla kalorimängden man gick miste om. En halv banan mer eller mindre påverkar inte kroppens utseende, men kanske, kanske försämrar en halv banan mindre ens prestation? Jag vet i alla fall att jag presterar sämre om jag fuskat med maten, för min ork att prestera var inte på topp under perioden som jag åt enligt ovanstående och det tror jag inte att någon annans är heller.

 

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp