Prestationsångest – “[…] för jag pallar f*n inte må dåligt över det!”

January 9th, 2015

Väl känt är det att personer drabbade av ätstörningar ofta visar symptom på prestationsångest. Även jag själv upplever ofta en stark vilja att prestera maximalt i många situationer. Detta är någonting som självfallet har blivit mycket lättsammare att hantera i och med mitt tillfrisknande. Däremot har jag nästan aldrig upplevt den där brutala “tentaångesten” innan eller efter prov. Visst kan jag känna en viss stress, eller missnöje, men rätt så snart finner jag acceptans för situationen och vet att jag är smart och duktig ändå. Sedan sitter det aldrig fel med bekräftelse. 😉

Jag antar vi alla har något problem med ångest och att det uppstår i olika situationer. Men om jag ser till mig själv så får jag sällan den där groteska prestationsångesten precis innan det gäller. För att i stundens hetta vet jag att det bara är att köra på, så får det liksom bli som det blir. Med andra ord inser jag utgångsläget och accepterar prestationen oavsett resultat. Så här fungerar jag kvällen innan tentan, eller minutrarna innan jag ska gå in på tävlingsmattan. Jag är inte ens nervös. Jag bara gör det så gott jag kan och blir inte fullkomligt besviken på mig själv om det inte blir perfekt. Sedan finns det andra situationer, då minsta lilla fel kan skapa katastrof.

Varför kan inte det tankesättet, den acceptans, som jag finner innan prov och tävling tillämpas på sådana “mindre” prestationstillfällen i livet? Varför kan man inte alltid känna att man gjort sitt bästa oavsett resultat och bara njuta av upplevelsen av en ny erfarenhet?…

…Ja, då vore nog en hel del saker mycket lättare i livet. Och helt ärligt, så tror jag faktiskt att det kan bli så. Jag tror att man kan lära sig att tillämpa nya tankesätt om man aktivt arbetar för det. Det är vid det där aktiva arbetet som de flesta bangar ur och förändringarna slutar att ske. Jag själv gör gärna det. Men å andra sidan, någonting har ju gjort att jag lärt mig finna acceptans vid sådana tillfäller som nämnts ovan. Det är väl ändå ett bevis på att det går för både mig och andra att dämpa sin prestationsångest med acceptans i andra lägen (?).

Så hur gör man det? Hur lär man sig att acceptera situationer, prestationer och resultat precis som de är? Hur ska man inte känna ångest? 

En viss prestationsångest tror jag att de flesta människor upplever och det kanske rent utsagt är nödvändigt. Men när man hamnar i en situation där det inte finns någonting som man kan göra för att påverka eller ändra resultatet, så är man i en situation där acceptans är den optimala medicinen mot ångest. Det är lite som “do or die”, även om det inte nödvändigtvis behöver handla om liv eller död. Jag tänker:

“Antingen så går jag runt och mår skit över prestationen eller så går det som det går/är det är.”

Och då väljer jag att det får bära eller brista, för jag pallar fan inte gå runt och må dåligt över det!

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Prestation och provresultat

April 6th, 2014

Att prestera på prov kan kännas ångestfullt. Ångesten som uppstår kan urskiljas som tankar i likhet med “jag skulle ha pluggat mer” eller “varför förberedde jag mig inte genom att göra si eller så”. Den kan även bero på att resultatet antas bli dåligt redan innan provet ens påbörjats. Att ta ut “misslyckandet” i förväg är onödigt på alla håll och kanter. Nedvärderande tankar kring det eventuella resultatet riskerar att påverka prestationen negativt.

Den prestationsångest vi upplever handlar sällan om provskrivningen i sig, utan oron över dess följande resultat. Vi är medvetna över hur ett negativt resultat påverkar våra tankar kring oss själva och hur ett positivt resultat kan få oss att må så mycket bättre. Beroende på hur resultatet mynnar ut tillfredsställs vi mer eller mindre. Denna tillfredsställelse för över ansvaret till vår prestation. Visar sig resultatet vara “misslyckande” ses det som att vi har misslyckats att prestera och vi upplever ingen tillfredsställelse.

De gånger som resultatet är mer avgörande för framtida val höjs kraven och ångesten stiger. Men vid tillfällen där provresultatet knappt påverkar vår framtid lugnar vi ned oss och det är endast våra egna förväntningar på resultatet som spelar in. Lyckas man bevisa för sig själv att man är tillräckligt duktig? 

Kanske är det inte resultatet i sig som är problemet utan våra förväntningar och tankar kring det ??

Igår skrev jag högskoleprovet. Meningen var naturligtvis att höja mig från tidigare provresultat, men eftersom jag inte alls förberett mig, utan endast valt att förlita mig på tidigare kunskaper, var kraven inte höga. Jag tog provet med en nypa salt, och det var faktiskt roligt att testa sig själv, för skojs skull. Däremot existerade det fortfarande en inre vilja som önskade att jag kunde bevisa för mig själv att jag är smartare och lyckas prestera på topp, trots att jag inte förberett mig. För skulle jag lyckas med det skulle min självnöjdhet stiga till taket och tillfredsställa alla krav.

Att ha sådant behov av bekräftelse är osunt. Vi är alla människor och man behöver inte komma ut på topp för att vara värdig. Vårt självvärde ska inte vara så starkt förknippat med resultat utav en prestation. När resultatet kommer bör man ta det precis för vad det är – ett resultat. Det är inte en siffra som säger hur duktiga vi är eller hur högt värde vi har som personer. En prestation är en prestation, ett resultat är ett resultat, jag är jag, du är du, vi är vi och vi är fantastiska människor oavsett prestation och resultat. Det finns ingenting att ångra där!

Tags: , , , , , , , , ,

Ibland är “chilla” det bästa sättet att överleva tentaångesten

March 20th, 2014

Tenta.. examination.. plugg och ÅNGEST. Tiden går så fort och helt plötsligt ska allt vara inpräglat i huvudet. Vågar man ens öppna böckerna? Var ska man börja? Vad behöver man kunna? Vad kan man redan? Massvis med frågor utan svar på dyker upp när det börjar närma sig domardagen. Eller okej, efter man faktiskt öppnat böckerna brukar den sista fråga “Vad kan man?” bli ganska lätt att besvara: INGET!

Även om du inte studerar på högskola/universitet och har tentor att “se fram emot” så kanske du kan relatera till andra provsituationer. Prestationsångesten som uppstår är liknande, men den behöver inte tränga sig på en. Alla människor får inte ångest lika lätt och vi hanterar den olika. En del blir panikslagna utav att de inte kan allting så bra som de förväntar av sig själva, medan andra tar det med en nypa salt och tänker “det går som det går”.

Så kan inte jag alls tänka! Jag måste plugga som satan inför ett prov!

En utmärkande drag hos många personer som blir sjuka i anorexia är att de är högpresterande. De lägger ribban högt och vill helst ligga på topp. Lyckas man inte leva upp till kraven på sig själv så kommer känslorna av misslyckande och ångest. Dessa krav är någonting som de flesta blir tvungna att släppa på under sitt tillfrisknande. Att ha sådana krav på sina prestationer är inte ett sunt sätt att leva, men tyvärr inte alltid helt enkla att förändra.

Personligen har jag extremt svårt för “sista minuten plugg”. Har jag inte lyckats lära mig det innan så kommer jag inte att hetsa sönder för att lära mig det nu heller. Det finns andra saker i livet som gör mig lycklig än att lyckas prestera på prov. Naturligtvis är det en lättnad att klara tentan, men det är faktiskt inte hela världen om man misslyckas någon gång ibland. Det är inte värt att sitta med ångest och hetsplugga med dagarna innan. Det är inte värt att känna ångest över att man inte pluggat mer än man har. I slutändan kan vi bara göra vårt bästa, och vi vet inte om vi klarat det eller inte, förrän själva resultatet kommer. Ibland behöver man inte anstränga sig till max för att klara sig. Man får inte glömma bort att det finns andra viktiga saker i livet. :)

Jag pluggar så gott jag kan och sedan får jag helt enkelt hoppas på att det klickar när jag väl får provet framför mig. Jag tänker varken grotta ned mig i ångest innan jag vet resultatet, eller efter för den delen. Mitt liv går vidare oavsett resultat.

Sedan när man väl sitter där med provet framför sig och läser igenom frågorna så tänker man “åh, helvete.. blir jag godkänd nu så är det ett mirakel”, men gör inte det allt lite mer spännande bara? 😉 hehe

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Mycket prat och liten verkstad är inte för mig

March 12th, 2013

De senaste dagarna har jag pratat mycket om ångest och prestationsångest. Samt hur det kan stärka en. Det jag inte har berättat är vad jag har gjort för ångestfullt och hur det har stärkt mig.

Igår stod jag inför ett val, ett val om tid och prestation. Klockan 08:00 – 13:00 skulle min Algebra tentamen pågå. Men klockan 10:00 började en dansaudition som jag hade blivit antagen till. Jag hade alltså två timmar på mig att skriva ett E på tentan och sedan bege mig mot min första “riktiga” audition. Eller så kunde jag välja att sitta tiden ut, skriva mitt bästa på tentamen och missa denna möjlighet att komma in i underhållnings-branchen. Visst kommer det fler möjligheter, men jag vet inte när eller hur många. Samtidigt som jag måste klara tentan för att jag har en säker plats på mitt val till nästa år.

Som min kloka morbror och hans fru sade till mig här om dagen, så ska man göra det man själv blir stärkt av. Man ska våga satsa på det man drömmer om, så länge man håller det realistiskt.

Gårdagens situation gav mig så mycket ångest. Prestationsångest över tenta, prestationsångest över dans.

Den största utmaningen av alla var ändå att när jag väl var på plats för auditionen så kunde jag väl lika gärna söka både dansroll och musikalroll! (OBS: jag är ingen talangfull sångerska). Det var riktigt ångestfullt och nervvräckande. Men jag gjorde det! Och oavsett hur “bra” jag presterade så var det lärorikt och givande efteråt.

Tentan hann jag naturligtvis inte skriva klart, men jag skrev något på varje uppgift.
Jag dansade inte mitt bästa, och jag var garanterat inte den starkaste sångerskan på plats. Men jag utsatte mig för riktigt ångestfulla beslut och utmaningar. Jag gjorde det! Nu kan jag se tillbaka och inse att det inte alls har varit ett “misslyckande”, utan denna erfarenhet gör mig starkare inför framtidens utmaningar.

Låt var dag ha sina utmaningar. Jag skulle inte uppmana andra till att bemöta ångesten och låta det stärka en, om det inte vore så att jag själv har gjort det. Naturligtvis är vi inte alla lika och man måste hitta sitt egna sätt att hantera den på. Ångest är inte kul, men efter man har utsatt sig för det ett antal gånger, så lär man sig att hitta en inställning som tar en vidare mot en ljusare framtid.

Dagens frukost: rågbröd som jag fick av morbror-sällskapet och gröt.

Dagens frukost: rågbröd som jag fick av morbror-sällskapet och gröt.

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Ångest stärker

March 11th, 2013

Eftersom min dag har handlat mycket om prestationer och ångest så tänkte jag spinna vidare på det här.

Som tidigare konstaterat är ångest fruktansvärt jobbigt. Ångesten kan komma för det minsta lilla och slå en hårdare än någonsin. Den ligger alltid där och lurar, medan vi gör allt för att inte kalla på den. Många av er undrar säkerligen:

Hur man ska göra för att undvika ångest?

Mitt svar blir: gör inte det. Undvik den inte. Den försvinner inte genom att gå runt den. Ångesten kommer fortfarande ligga lurandes bakom stenen mitt i vägen. Går du aldrig dit och lyfter bort stenen så kommer du inte vidare på vägen. Ju längre ångesten får ligga och roa sig åt hur du tröstlöst försöker kringgå den, desto mer självsäker blir den. Våga anta striden. Börja närma dig blockeringen, stenen och ångesten med stadiga steg. Känn hur ångesten börjar oroa sig och göra sig redo för attack. Ta de sista stegen, lyft på stenen, se ångesten i ansiktet och anta striden.

Att bestrida ångest kan verka vara helvetet, men sanningen är att när du har bekämpat den så kommer du till himlen. Det finns ingen bättre, skönare eller mer frihetsgivande kamp att anta sig. Det är den mest givande utmaningen; Face your fears. Det är värt att gå igenom det som verkar vara ett helvete, för att sedan upptäcka himlen som väntade bakom.

Se inte på ångestfulla saker som jordensundergång. Se det som en utmaning – en utmaning som kommer att stärka dig. För varje sten du lyfter på och för varje ångestmonster du ser i ansiktet blir du starkare. Oavsett om det går bättre eller sämre så har det inte varit onödigt. Du har inte misslyckats – du har lärt dig något nytt till nästa gång!

Tags: , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp