Prestationsångest – “[…] för jag pallar f*n inte må dåligt över det!”

January 9th, 2015

Väl känt är det att personer drabbade av ätstörningar ofta visar symptom på prestationsångest. Även jag själv upplever ofta en stark vilja att prestera maximalt i många situationer. Detta är någonting som självfallet har blivit mycket lättsammare att hantera i och med mitt tillfrisknande. Däremot har jag nästan aldrig upplevt den där brutala “tentaångesten” innan eller efter prov. Visst kan jag känna en viss stress, eller missnöje, men rätt så snart finner jag acceptans för situationen och vet att jag är smart och duktig ändå. Sedan sitter det aldrig fel med bekräftelse. 😉

Jag antar vi alla har något problem med ångest och att det uppstår i olika situationer. Men om jag ser till mig själv så får jag sällan den där groteska prestationsångesten precis innan det gäller. För att i stundens hetta vet jag att det bara är att köra på, så får det liksom bli som det blir. Med andra ord inser jag utgångsläget och accepterar prestationen oavsett resultat. Så här fungerar jag kvällen innan tentan, eller minutrarna innan jag ska gå in på tävlingsmattan. Jag är inte ens nervös. Jag bara gör det så gott jag kan och blir inte fullkomligt besviken på mig själv om det inte blir perfekt. Sedan finns det andra situationer, då minsta lilla fel kan skapa katastrof.

Varför kan inte det tankesättet, den acceptans, som jag finner innan prov och tävling tillämpas på sådana “mindre” prestationstillfällen i livet? Varför kan man inte alltid känna att man gjort sitt bästa oavsett resultat och bara njuta av upplevelsen av en ny erfarenhet?…

…Ja, då vore nog en hel del saker mycket lättare i livet. Och helt ärligt, så tror jag faktiskt att det kan bli så. Jag tror att man kan lära sig att tillämpa nya tankesätt om man aktivt arbetar för det. Det är vid det där aktiva arbetet som de flesta bangar ur och förändringarna slutar att ske. Jag själv gör gärna det. Men å andra sidan, någonting har ju gjort att jag lärt mig finna acceptans vid sådana tillfäller som nämnts ovan. Det är väl ändå ett bevis på att det går för både mig och andra att dämpa sin prestationsångest med acceptans i andra lägen (?).

Så hur gör man det? Hur lär man sig att acceptera situationer, prestationer och resultat precis som de är? Hur ska man inte känna ångest? 

En viss prestationsångest tror jag att de flesta människor upplever och det kanske rent utsagt är nödvändigt. Men när man hamnar i en situation där det inte finns någonting som man kan göra för att påverka eller ändra resultatet, så är man i en situation där acceptans är den optimala medicinen mot ångest. Det är lite som “do or die”, även om det inte nödvändigtvis behöver handla om liv eller död. Jag tänker:

“Antingen så går jag runt och mår skit över prestationen eller så går det som det går/är det är.”

Och då väljer jag att det får bära eller brista, för jag pallar fan inte gå runt och må dåligt över det!

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Prestation och provresultat

April 6th, 2014

Att prestera på prov kan kännas ångestfullt. Ångesten som uppstår kan urskiljas som tankar i likhet med “jag skulle ha pluggat mer” eller “varför förberedde jag mig inte genom att göra si eller så”. Den kan även bero på att resultatet antas bli dåligt redan innan provet ens påbörjats. Att ta ut “misslyckandet” i förväg är onödigt på alla håll och kanter. Nedvärderande tankar kring det eventuella resultatet riskerar att påverka prestationen negativt.

Den prestationsångest vi upplever handlar sällan om provskrivningen i sig, utan oron över dess följande resultat. Vi är medvetna över hur ett negativt resultat påverkar våra tankar kring oss själva och hur ett positivt resultat kan få oss att må så mycket bättre. Beroende på hur resultatet mynnar ut tillfredsställs vi mer eller mindre. Denna tillfredsställelse för över ansvaret till vår prestation. Visar sig resultatet vara “misslyckande” ses det som att vi har misslyckats att prestera och vi upplever ingen tillfredsställelse.

De gånger som resultatet är mer avgörande för framtida val höjs kraven och ångesten stiger. Men vid tillfällen där provresultatet knappt påverkar vår framtid lugnar vi ned oss och det är endast våra egna förväntningar på resultatet som spelar in. Lyckas man bevisa för sig själv att man är tillräckligt duktig? 

Kanske är det inte resultatet i sig som är problemet utan våra förväntningar och tankar kring det ??

Igår skrev jag högskoleprovet. Meningen var naturligtvis att höja mig från tidigare provresultat, men eftersom jag inte alls förberett mig, utan endast valt att förlita mig på tidigare kunskaper, var kraven inte höga. Jag tog provet med en nypa salt, och det var faktiskt roligt att testa sig själv, för skojs skull. Däremot existerade det fortfarande en inre vilja som önskade att jag kunde bevisa för mig själv att jag är smartare och lyckas prestera på topp, trots att jag inte förberett mig. För skulle jag lyckas med det skulle min självnöjdhet stiga till taket och tillfredsställa alla krav.

Att ha sådant behov av bekräftelse är osunt. Vi är alla människor och man behöver inte komma ut på topp för att vara värdig. Vårt självvärde ska inte vara så starkt förknippat med resultat utav en prestation. När resultatet kommer bör man ta det precis för vad det är – ett resultat. Det är inte en siffra som säger hur duktiga vi är eller hur högt värde vi har som personer. En prestation är en prestation, ett resultat är ett resultat, jag är jag, du är du, vi är vi och vi är fantastiska människor oavsett prestation och resultat. Det finns ingenting att ångra där!

Tags: , , , , , , , , ,

Ibland är “chilla” det bästa sättet att överleva tentaångesten

March 20th, 2014

Tenta.. examination.. plugg och ÅNGEST. Tiden går så fort och helt plötsligt ska allt vara inpräglat i huvudet. Vågar man ens öppna böckerna? Var ska man börja? Vad behöver man kunna? Vad kan man redan? Massvis med frågor utan svar på dyker upp när det börjar närma sig domardagen. Eller okej, efter man faktiskt öppnat böckerna brukar den sista fråga “Vad kan man?” bli ganska lätt att besvara: INGET!

Även om du inte studerar på högskola/universitet och har tentor att “se fram emot” så kanske du kan relatera till andra provsituationer. Prestationsångesten som uppstår är liknande, men den behöver inte tränga sig på en. Alla människor får inte ångest lika lätt och vi hanterar den olika. En del blir panikslagna utav att de inte kan allting så bra som de förväntar av sig själva, medan andra tar det med en nypa salt och tänker “det går som det går”.

Så kan inte jag alls tänka! Jag måste plugga som satan inför ett prov!

En utmärkande drag hos många personer som blir sjuka i anorexia är att de är högpresterande. De lägger ribban högt och vill helst ligga på topp. Lyckas man inte leva upp till kraven på sig själv så kommer känslorna av misslyckande och ångest. Dessa krav är någonting som de flesta blir tvungna att släppa på under sitt tillfrisknande. Att ha sådana krav på sina prestationer är inte ett sunt sätt att leva, men tyvärr inte alltid helt enkla att förändra.

Personligen har jag extremt svårt för “sista minuten plugg”. Har jag inte lyckats lära mig det innan så kommer jag inte att hetsa sönder för att lära mig det nu heller. Det finns andra saker i livet som gör mig lycklig än att lyckas prestera på prov. Naturligtvis är det en lättnad att klara tentan, men det är faktiskt inte hela världen om man misslyckas någon gång ibland. Det är inte värt att sitta med ångest och hetsplugga med dagarna innan. Det är inte värt att känna ångest över att man inte pluggat mer än man har. I slutändan kan vi bara göra vårt bästa, och vi vet inte om vi klarat det eller inte, förrän själva resultatet kommer. Ibland behöver man inte anstränga sig till max för att klara sig. Man får inte glömma bort att det finns andra viktiga saker i livet. :)

Jag pluggar så gott jag kan och sedan får jag helt enkelt hoppas på att det klickar när jag väl får provet framför mig. Jag tänker varken grotta ned mig i ångest innan jag vet resultatet, eller efter för den delen. Mitt liv går vidare oavsett resultat.

Sedan när man väl sitter där med provet framför sig och läser igenom frågorna så tänker man “åh, helvete.. blir jag godkänd nu så är det ett mirakel”, men gör inte det allt lite mer spännande bara? 😉 hehe

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Vardagslyx

November 7th, 2012

Idag har jag en nästan pluggfri kväll. Idag ska jag satsa på lite återhämtning. I brist på idéer till middag så tog jag och unnade mig fläskfilén som har väntat fint i frysen.

Egentligen var jag inte sugen på något riktigt “stabbigt” att äta, men maten ska jag ta mig sjutton se till att ha rejäl nu framöver. Förhoppningsvis ska den se till att jag inte äter lika mycket choklad på kvällen, som är mest ångestframkallande. Om man inte känner för att aktivt jobba för en viktuppgång just nu så är det bättre att äta ordentligt med mat än att hålla på och byta ut/trixa.

Potatis, stekt fläskfilé och LÖKSÅS! (Första gången jag gjorde det, mums!)

Btw, jag hade en kaosliknande morgon då pendeln hade teknisktfel och jag fick springa i högklackat för att komma i tid till kontrollskrivningen. Men dagen vände och KS:en gick alldeles för bra! 😀 Så ikväll är jag värd lite lyx.

Tags: , , , , , , ,

Prestation och ångest

October 27th, 2012

Högskoleprovet kan ta och slänga sig i väggen!

Jag var faktiskt nöjd. Det kändes som att det gick bra. Jag kände ingen press och det var roligt. Kanske kunde man få riktigt bra denna gång?

Men ACK så fel man kan ha. Både i känslan, förhoppningarna och svaren. Sedan blev det ju inte bättre av att den verbala delen som gick bäst, som jag klarade alla ord på var den de räknade bort. Vilken osis hörrni! Ett skämt!

PINSAMT att jag inte ens fick bättre än förra gången. Mitt enda mål var att höja mig. Fick rejäl ångest när jag bockade för fel för fel..

Jag tackar mig själv att jag tränade lite innan jag satte mig och rättade. Det kanske är fel att skriva, men det är så jag känner. Det blev ångestdämpande, bästa botemedlet för mig. Jag fick känna mig nöjd samtidigt som jag misslyckats.

Men totalt misslyckad är jag ändå inte ska ni veta! Det som egentligen spelar roll just nu har gått bra: 

  1. JAG FICK C PÅ KEMI-TENTAN! Jag sa efteråt att jag var fan nöjd med ett D, får jag ett C så blir jag överlycklig. SÅ dåligt gick den. Men SÅ bra lyckades jag ändå.
  2. Godkänd på KS:en i envariabelskursen. SKÖNT, då slipper jag en uppgift OCH sparar tid på Tentan.

Här och nu är det egentligen bara relevant hur jag presterar under mitt år på Öppen ingång. Och DET har gått bra hittills! 😀

Tags: , , , , , , , , , , ,

Det kickar till igen

October 11th, 2012

Jag har fått en del oroliga kommentarer över att jag ska falla tillbaka, eller att jag lurar mig själv lite. Klart risken finns att jag lastar på mig för mycket, klart jag inte alltid äter bäst. Jag är ju inte helt frisk än, men så länge jag håller livet rullandes så känner jag mig som det emellanåt.

Vad som är bäst; att engagera mig och glömma ätstörningen, eller att kämpa emot den utan att leva livet? Det är självklart ett dilemma som jag själv ställer mig.

Det är mycket möjligt att all denna aktivitet leder till ännu ett insjuknande. Men som jag känner idag så är det något som leder till ett tillfrisknande, och jag ser därmed ingen anledning att ge upp på den tron. Det handlar så klart att samtidigt vara försiktig och uppmärksam. Tankarna smyger sig på mig ibland, och ibland lyssnar jag och ibland inte. Jag märker dock själv att jag väljer bort tankarna så fort jag får en “kick” av livet.

“Jag och mina kickar”, men det är dom som håller mig vid liv. Det är dem som tvingar mig till att bli frisk ifrån ätstörningen. Det är min vilja, mina ambitioner som tvingar mig att också vilja bli frisk.

Idag gav detta mig en kick. Dessutom fick jag 25/25 på programmeringsprovet. Idag väljer jag bort ätstörningen, och imorgon återvänder jag hem som en ny Soelas. Jag är bra, jag mår bra och jag vill må bra!

Tags: , , , , , , , , , , ,

Ladda!!

May 29th, 2012

Nu var det dags att prestera. Kursprov i fysik B väntade mig i morse. Igår kväll övervägde jag först att äta en näringsdryck för att jag kanske skulle kunna tänka ännu bättre idag. Men då skulle jag även behöva äta något mer mättande för att kunna sova gott. Därför beslöt jag att äta lite mer “mättande” saker som kvällsfika:

  • 1½ dl fil + 1 dl yoghurt
  • 1 dl frysta bär
  • 1 dl müsli + kanel
  • 1 ägg

och ja; jag sov gott! Men tro mig, det var inte mycket alls egentligen. Hade lätt kunnat ätit mer 😀

I morse var jag inte lika hungrig, men valde självklart att ladda upp men en rejäl portion av min vardagliga gröt! mums!

Havregrynsgröt med äppelmos, kanel och mjölk. Två nya mackor, men klassiska leverpastej och smörgåsgurkan <3

Under provskrivningen fortsatte jag med min energiladdning, eller nu kanske det snarare var lite påfyllning?? Hursomhelst mumsade jag i mig min favorit risifrutti ifrån Hemköp,ett äpple och kaffe !

Denna laddning ledde till att jag var på topp under provet och det kan ha gått vägen! 😀 håll tummarna!

Tags: , , , ,

press och ångest

April 19th, 2012

Idag hade jag ett viktigt matteprov, som jag haft sådan enorm ångest över.

Det gällde att ladda ordentligt med energi för att prestera bra. Kom underfund med att det är bäst att inte räkna kalorier, för jag ska inte försämra min prestation pga ätstörningens energibegränsning.

Jag övervägde att fika en näringsdryck. Min behandlare rekomenderade en näringsdryck och en macka.
Jag var hungrig hela eftermiddagen (trots att jag åt tillräcklig lunch) så jag uteslöt näringsdrycken och fikade: 1 rågkuse med smör och skinka, 1 banan, 1 musliyoghurt och kaffe… Var ändå hungrig i slutet av provet xD haha

Inte för att jag vågar hoppas för mycket, men jag tror att provet gick riktigt bra också! 😀

Supernöjd!

Tags: , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp