Bränn inte ut dig själv – vila lite varje dag

October 8th, 2015

Det är skrämmande att tänka på, hur överaktiv jag varit tidigare och hur pass många som andra som är det idag. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna ta det så pass “lugnt” som jag gör nu, och ändå kan det vara stressigt vissa dagar. Men att göra mer än vad jag gör nu, visst skulle jag säkerligen klara av det, men jag skulle inte må bra.

Sålunda kan jag dessa dagar ställa mig förundran till hur alla andra klarar av att samtidigt studera heltid, jobba, träna och sitta med i styrelser eller dylikt. Ja, det där var jag för två år sedan. Och då mådde jag faktiskt bra av det! Människan är skapt för att klara av stora belastningar periodvis. Det är en nödvändighet för vår överlevnad. Men det förutsätter också att den inom sin tid får återhämta sig från allt arbete, för återställs inte systemen kommer de att krascha.

Utbrändhet. Oavsett om det är en liten eller stor krasch in i väggen tror jag att det är extremt svårt att komma tillbaka på samma nivå med det som en gång bränt ut en. Kroppen protesterar. Hjärnan protesterar. Den vill inte utsättas för liknande igen. Den säger helt enkelt ifrån! Och det är ju en fullkomligt nödvändig mekanism för vår överlevnad också.

Vila. Är inte bara underskattat när det kommer till träning, utan också i vardagen. För mig känns det guld-värt att varje morgon inte behöva stressa iväg till skolan/jobbet utan att få äta min frukost i lugn och ro. Samt att någon gång under dagen få tillfälle att koppla av, kanske hinner jag hem någon gång under eftermiddagen för att fika, slösurfa och ta en power-nap. Dessutom nedvarvningen innan läggdags är bland det viktigaste, och genom att kunna haft små pauser under dagen går hjärnan inte på samma högvarv när det väl blir dags för att sova.

Hjärnan behöver ha tid att bearbeta intryck och insikter som uppkommer i vardagen. Befinner man sig konstant i rörelse och lyckas inte finna tiden att koppla av emellan varven kommer all bearbetning behöva ske vid kvällsskedet. Detta är någonting som många upplever skapar sömnstörningar – hjärnan går på högvarv.

Det går. Att förändra sin livsstil. Många uttrycker sig som att de är fast i sitt jobb, måste plugga hela dagen, eller hinner inte äta ordentligt. Nu kommer jag vara rätt så hård. Jag har själv befunnit mig i en sådan situation, och inte alls för särskilt länge sedan. Jo, det går att förändra sitt liv sålunda att du hinner med att ta hand om dig själv.

Allt handlar om prioriteringar och vilka krav som ställs. Ställer du kravet att du måste bli färdig med de uppgifterna idag, ja, då kanske du blir illa tvungen att offra lunchrasten till arbetet. Men ofta finns det ingenting annat som verkligen säger att du måste göra någonting. Visst har vi alla skyldigheter gentemot vår arbetsgivare, men vi måste faktiskt inte jobba på det jobbet, eller vi måste faktiskt inte jobba en 40 h /vecka. Eller så måste vi inte ha alla de ansvarsposterna vi har, kanske vore det mer hälsosamt att fokusera på endast en sak i taget. Det är oftast ens egna krav som skapar alla dessa måsten. 

  • Jag måste inte ta min civilingenjörs examen på de utsatta fem åren. Jag måste inte ta den över-huvud-taget!
  • Jag måste inte gå i landslaget och ägna all min fritid åt träning. Jag måste inte träna över-huvud-taget!
  • Jag måste inte studera heltid och ha extra jobb på sidan om. Jag måste ingenting annat än det jag förväntar av mig själv.

Det jag gör nu är att studera på 75% och tränar så mycket jag orkar, och tro mig – det är tillräckligt, i alla fall till en början. Den enda skillnaden är jag inte går varje dag och känner panik och ångest över att jag inte alls hinner med mitt liv. I lugnare perioder känner jag att jag gärna skulle vilja göra något mer, men ett tag till vill jag ligga lågt, för det är så obeskrivligt skönt att hinna med sig själv.

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Att själv anta vandringen för tillfrisknande

September 8th, 2013

Det är inte alla som har möjlighet att få stöd från professionella behandlare eller kanske familjemedlemmar som leder en på rätt spår. Faktum är att det behöver inte vara negativt att befinna sig i en sits där man måste ta stegen mot friskhet själv. Visst är det bra att ha ett stöd att falla tillbaka på men för att bekämpa psykisk ohälsa i det långa loppet måste en själv ta tag i det och verkligen arbeta mot de målsättningar som krävs.

Behandlingen eller nära och kära finns inte där för att göra en person frisk. De finns där för stöttning, vägledning och lite som en verktygslåda. De kan ge en verktygen att laga det som blivit trasigt, men de kan inte fixa en.

Hamnar man i en sits där man måste bearbeta sin sjukdom på egenhand kan det vara gynnsamt för en själv i längden. Det är ju ett självständigt friskt liv som strävas mot, och ju tidigare man klarar av att vandra den vägen desto starkare kommer man att bli på sina egna ben.

Personligen behövde jag professionell hjälp i början av mitt tillfrisknande. Det är omöjligt att säga var jag skulle vara idag om jag inte fått det stödet jag fick, men jag kan med säkerhet säga att jag inte hade varit där jag är idag. Även om behandlingen la grunden för en vändning så var det inte den som fick mig att börja leva fritt. Det största steget som jag tagit under min resa var den nya livet i Stockholm. Att bli tvungen att klara mig själv för att leva det liv jag egentligen ville leva satte den nödvändiga pressen som behövdes för att självmant kämpa emot ätstörningen.

Tidigare har jag citerat Profeten och vill nu likna det som skrivits där om friheten med dessa ord: du är inte fri förrän du börjar leva så. Det mest essentiella tipset för att övervinna sjukdomen är alltså att börja leva som man vill kunna leva sitt liv. Så länge man vill leva med sjukdomen kommer den att finnas där, men när punkten där du verkligen vill lämna det bakom sig nås, då är jag övertygad om att man också kommer att kunna göra det. Det kommer inte ske någon revolution, det kommer fortfarande finnas toppar och dalar på vandringen framåt, men vägen man då vandrar på är den väg som tar en mot ljusare tider.

Ingen vet vilket liv man vill ha förrän man funnit det. Och finna gör man genom att söka. Söka sin väg, och låt tiden göra sin verkan så kan man onekligen hamna rätt.

andercupiered

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Feel free, live happy, today is the day

July 30th, 2013

Av idag läggs det stor vikt på framtid och framgång. Vuxna som barn sliter asset av sig för att vinna lycka i framtiden. Många pinar sig genom vardagen med tänket “jag plågar mig nu för att må bra sen”. Kanske är det en försvarsmekanism för att man inte ska gå under för stunden, kanske hjälper det att blicka framåt när livet känns som en stor plåga, men många gånger är det kanske inte heller det bästa alternativet att enbart kämpa för framtiden. En del saker behövs göras som lägger grunden för ett framtida välmående. Jag tror dock att mycket av det vi pinar oss igenom inte gör oss varken lyckligare för stunden eller i framtiden. Det går inte att må bra i ett liv där allting går ut på att prestera och “få det bra sen”. För att må bra måste vi ha roligt.

Det viktigaste i en mans liv är att må bra. Varför inte söka glädje i vardagen? Varför inte välja roligt framför plågan? Varför inte leva idag istället för imorgon?

Psykisk ohälsa uppstår pga. många olika anledningar, men jag är övertygad om att ett liv utan glädje inte är ett hälsosamt liv. Det är så lätt att lägga alla förhoppningar på framtiden och glömma bort att ta hand om sig själv för stunden. Vad är framtiden utan nuet? Att må bra är väl det vi alla strävar efter på något sätt. När ska vi sluta tala om lycka som ett mål i framtiden och börja leva som lyckliga här och nu?

Och mitt hjärta blödde inom mig, ty ni kan endast bli fria, då själva längtan att söka friheten blir en hindrande sele och då ni slutar att tala om friheten som mål och fullbordan.

Ni blir fria, inte när era dagar är utan bekymmer oc era nätter befriade från saknad och sorg, utan när dessa ting omgjordar era liv, men ni likväl höjer er över dem, nakna och obundna.

Profeten, Kahlil Gibran, kap 14.

IMG_0628redcrop

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

När ska föräldrar sluta oroa sig?

March 8th, 2013

Det är ingen nyhet att föräldrar drabbas psykiskt av att se sitt barn sluta äta och tyna bort. Det gäller inte bara svälten av Anorexia nervosa utan alla former av självförstörelsebeteende, alla sjukdomar som grundas i psykisk ohälsa smittas av på ens nära och kära. Även om de själva inte blir sjuka så lider de med en. Maktlös blicka in i ens barns olyckliga ögon.

Det är inget fel att vara orolig som förälder. Det är ju delvis ett tecken på att man bryr sig om sina barn. Om man inte oroade sig över att ens barn fått ätstörningar så vill jag hävda att det då är något fel på en förälder. Då skulle föräldern i sig ha en egen bokstavskombination.

Hur svårt det än kan vara så är det viktigt att man inte trycker för hårt på ens egen oro. Den som lider av en ätstörning måste hitta sin egen vilja att bli frisk, annars är risken större att man faller tillbaka. Men naturligtvis kan det vara en drivande faktor att veta om hur nära bryr sig om en .

När man äter bra och går upp i vikt tror man att de ska sluta oroa sig. Jag tror att en klok förälder oroar sig långt efter ens barn har avslutat behandling. En klok förälder vet att det är lätt att falla tillbaka. Men den oron måste de hålla inom sig eller släppa ut för någon annan. Den oron kan inte visas för ditt barn som äntligen blivit fri från sin ätstörning. När man känner sig frisk, finns det inget värre än att bli behandlad som sjuk.

helkroppsbild

Min pappa..

kommenterar endast mitt utseende när jag skickar bilder till honom. Antingen ser jag ut att ha fått muskler, eller så tror han att jag försöker få mig själv att se smalare ut på bilderna – eller  är jag kanske så smal. Här är det bättre som förälder att säga något om att man ser glad/lyckligare ut istället!

tror att jag dagligen går runt med ångest. Det gör jag inge längre. Jag har nästan ingen ångest alls fakiskt! Inte så att jag lider eller tänker märkvärt mycket på det. Lite beslutsångest, men det är normalt.

Jag är inte lika sjuk idag som jag var när jag bodde hemma. Mina föräldrar måste våga lita på att har gjort enorma framsteg sedan jag fick “sköta” mig själv. Deras oro är inte nödvändig längre. Jag blir frisk för min egen skull – endast – ! Jag mår bättre av att de mår bättre, jag mår sämre av att de mår sämre. Nu när jag mår bra, så vill jag se att de också gör det.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp