Illamående vid mättnad

August 31st, 2014

Hejsan!

Tack för en superbra blogg! Jag har anorexia och fightas just nu med att bli frisk men vaaarje gång jag tillåter mig att äta mig mätt så blir jag fruktansvärt illamående efteråt, ungefär som den värsta baksmällan! Hur kommer det sig och hur vågar man fortsätta äta när varje måltid frambringar detta extrema illamående? 
Sanne

Hej Sanne! Vad kul att höra att du uppskattar min blogg!

Ett illamående kan orsakas av flera olika faktorer och det är ypperligt svårt att avgöra exakt vad som bidrar till ditt illamående. Däremot kan jag lyfta fram några möjliga faktorer, så kan du själv få känna efter och fundera om de kan stämma in på dig.

Enbart det faktumet att du har anorexia och får det väldigt jobbigt när du blir mätt får mig att tro att detta handlar mer om ett psykiskt illamående än ett fysiskt. Ta mig inte fel, det är fortfarande ett illamående – jag har själv upplevt det. Skillnaden är att i det psykiska illamåendet är det huvudet som säger ifrån istället för kroppen. Det är anorexian som har vant sig med att svälta och byggt upp ett inre hat mot mättnad, så när du väl känner dig mätt HATAR anorexian det och får dig att må illa istället. Egentligen är det säkerligen en naturlig mättnad din kropp känner, men ditt huvud säger att den mår illa utav det. Om detta vore fallet så är det bara att fortsätta att äta dig mätt, för att vänja både kropp och huvud med vad det innebär. Det är inte farligt, det ska vara behagligt att vara mätt.

Det kan också bero på att magsäcken faktiskt har krympt efter en svältperiod. Det är inte konstigt att det gör ont och det känns svårt att få plats med mer normalstora portioner mat. Även i detta fall är det viktigt att fortsätta äta riktiga portioner, stå ut med det jobbiga illamåendet ett tag, så kommer kroppen att vänja sig så småningom.

Andra faktorer till ett illamående kan ju helt enkelt vara allergi eller överkänslighet. Men oftast, när det handlar om illamående vid mättnad är det andra faktorer som ligger bakom. Kroppen genomgår en omställning och det uppstår vissa konsekvenser. Det bästa man kan göra är att vara tålmodig och inte hålla på att mixtra för mycket med maten. Ät regelbundet, varierat och i normala portionsstorlekar så kommer kroppen att lugna sig. :)

Jag vet att det kanske inte är exakt vad man vill höra. Prova i alla fall! Var envis och tålmodig ett tag, blir det inte bättre efter några veckor så kanske du kan börja fundera på om det är andra faktorer som orsakar detta illamående. 

Kämpa på!

Tags: , , , , , , , , , , ,

Så länge träning inte gör skada

October 12th, 2013

Träning och motion i allmänhet har bevisat sig ge positiv inverkan på både den fysiska- och psykiska hälsan.  Det finns många fördelar med att röra på kroppen och i de allra flesta fall mår man bättre av att träna än att sitta stilla. Motion kan även handla om vardaglig rörelse, det behöver inte alltid röra sig om avancerade träningspass.

En återkommande fråga både här på bloggen, instagram, mejlen och i verkligheten av personer med ätstörningsproblematik är just:

Hur mycket kan man träna?

Det är svårt att göra en sund avvägning av vad som är hälsosam motion när man en gång låtit det gå till överdrift. Dessutom lever vi i ett samhälle som hela tiden uppmuntrar till mer träning. Jag har också haft problem att göra den avvägningen, men insett att man måste känna efter själv vad som känns bra. (Rekommendationerna säger 30 min promenad/dag eller 3 träningspass/vecka om man inte har en rörlig vardag).

Studier och forskningar påvisar att träning och motion förbättrar hälsan i allmänhet, men det finns uppenbarligen undantag. Dock är det allt för vanligt att träning går till överdrift och det är då det blir osunt istället. Träning gynnar hälsan så länge det inte skadar en varken fysiskt eller psykiskt. Det ska vara roligt och givande. Tvångsmotion eller muskelförtvining bidrar inte till en bättre hälsa. Om man upplever orklöshet har kroppen inte energin till att träna hårt och då ska man inte göra det. Tvingar man sig till det ändå så skadar man endast sig själv.

Hur mycket tränar du?

Jag förstår att många är nyfikna på mina träningsvanor, bland annat eftersom jag skriver att jag tränar på elitnivå. Dock är det lätt att börja jämföra sig för mycket med andra och jag vill inte trigga igång några dumtankar som leder till skadlig och ohälsosam träning hos andra. Det viktigaste är att man tränar så mycket som ens egen kropp mår bra av. Träning gör en gladare, starkare och hälsosammare så länge det inte blir för mycket så att man skadas. Jag tränar nästan varje dag, antingen cheerleadingträning eller på gymmet och jag skulle jätte gärna skriva mer om det, men jag vill inte framstå som någon “fitspoo”. Jag står för en hälsosam livsstil där man inte behöver äta nyttigast eller träna mest. Det märks på träningen om man inte ätit och vilat ordentligt, och då ska man inte träna. 

För att träning ska vara hälsosamt måste man se till att ha energin till det!

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Undvika att falla tillbaka

January 4th, 2013

Vad ska man göra om man känner att man börjar glida in i gamla anorexivanor?
– Anonym

Åh, har fått ett flertal kommentarer nu från orosmoln om att falla tillbaka i anorexin/ätstörningen. Det handlar ju inte bara om att bli frisk och ta sig ur ätstörningen utan man ska kunna fortsätta livet utan den också.

Processen att ta sig ur en ätstörning är som säkert ingen nyhet, en lång process. Att komma tillbaka till “livet” och normalt rörelsemönster kan däremot gå desto snabbare. Detta är beviset på att viktuppgång och stabila matvanor inte är hela friskhetsprocessen själv. Man måste processera tankarna och de bakomliggande faktorerna också för att kunna bli fri ifrån ätstörningen.

Vägen mot frihet är knövlig och jag skulle vilja beskriva den som en berg-och-dal-bana som håller på att plana ut. Jag har kommit så pass långt i min åktur att jag kan ta lärdom av “misstagen” jag gjort under mitt tillfrisknande. Dels önskar jag mig en intensivare vård och en snabbare viktuppgång. Jag önskar också att hjälpen kom tidigare och att min behandling kunde ha fortsätt mer regelbundet sedan jag flyttade.

Nu har jag inte träffat någon behandlare på två månader när jag egentligen skulle behöva gå varje vecka. Det börjar sätta sina spår i min vardag och jag insåg igår kväll varför jag har klarat mig så bra hittills på egen hand. Detta är något som jag ska ta upp om två veckor, då jag ska på länsät igen.

Bakslagen kommer att komma. Jag vill inte döma ut alla, men om man bara tar steg framåt så är det större risk att falla tillbaka helt och hållet än om man tar några steg framåt och ett litet steg bakåt. Desto längre fram du kommer ju mer sällan kommer bakslagen. Däremot när det känns som att man är på väg in i ätstörningen igen så känns det som att hela livet är över. Kommer man aldrig att bli frisk? Var då tålmodig, för som tidigare bakslag så vänder det, till sist så gör det alltid det och då blir man starkare än innan.

Varför fortsätter man att göra såhär mot sig själv? Det har ju med det jag pratade om innan: bakomliggande faktorer. Om de inte är helt bearbetade och man stöter på de i vardagen så kan de trigga igång ätstörningen på nytt. Så var uppmärksam och våga sätta ned foten och säga “NEJ” när du känner att du är på väg att göra ätstörningen en tjänst. Framför allt: tveka inte att söka hjälp! Det är väl känt idag att ätstörningen är psykisk och man ska inte behöva bli dömd bara för att man kanske inte är ett akutfall.

Känner man att man börjar tappa kontrollen igen så är det alltid bättre att be om hjälp så tidigt som möjligt.

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp