Ana hade fel – jag blev inte tjock

September 28th, 2015

Ikväll ska jag berätta en ganska så fantastisk sak för er.

Jag har haft Anorexia Nervosa från och med dess att jag var 17 år tills 21-års ålder. En utav de största kontrollbehoven har varit att inte äta för mycket kalorier, för att en utav de största rädslorna var att gå upp i vikt. Så länge har det funnits en övertygelse inombords att om jag skulle äta utan kontroll skulle jag lägga på mig massvis med vikt.

För cirka tre månader sedan beslutade jag att avsluta min behandling och släppa stora delar av kontrollen. Under den senaste tiden har jag ätit mycket. Vad som är mycket är relativt, men låt mig säga att det är den mängden mat jag för några år sedan aldrig ens skulle kunna tänka mig vore “normalt”. Jag äter frukost, jag äter mina mellanmål, jag äter lunch, middag och ibland även en till middag efter det. Ja, jag tränar, och Gud ska veta att jag äter som det också, även de dagar jag inte tränar. För jag lyssnar på min kropp, är den hungrig, ja då äter jag. Punkt.

Det fantastiska med det hela är att jag har, totalt under dessa tre månader kanske gått upp ca 0,5 kg i vikt. Totalt. Under tre månader. Av att äta som jag vill. Jag har i princip stått stilla i vikt! Av att äta när jag är hungrig, tills jag är mätt (riktigt mätt), av det jag är sugen på. Något som jag för några år sedan inte alls kunde tro var möjligt. Så, vad är hemligheten? Hur kan det ens vara möjligt?

Jo, för när kroppen når sin biologiskt förprogrammerade vikt strävar den efter att bibehålla den. Om jag en kväll äter mer än vad jag exakt förbränt den dagen så kommer kroppen hitta sätt att hantera det tillfälligt ökade energiintaget. Desamma gäller om jag en dag äter för lite så kommer jag inte att på en gång tappa i vikt. Kroppen kommer anpassa sin hunger och mättnad utefter huruvida energibehovet tillfredsställs tidigare. Med andra ord, allt jämnar ut sig i det långa loppet.

Rädslan för att inte kunna äta mig ordentligt mätt utan att tro att jag skulle bli tjock.

=

MOTBEVISAD

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

“Jag bryr mig om att må bra”

July 19th, 2015

“[…] hur det går för dig nu med allt? Tänker du fortfarande på kcal och hur ser du på din kropp nu? Tror du man kan bli 100% frisk? […]”
– Linda

Jag är faktiskt väldigt glad över att jag fick dessa frågor just nu. Det hände mig här om dagen. Att jag började vilja. Vilja gå upp i vikt. Eller nödvändigtvis handlade det inte om vikten. Utan jag tyckte att jag var för smal. På både armar och ben. Så nu är jag inte rädd. Inte alls rädd att äta som jag vill. Jag äter mig mätt och belåten. Jag känner mig fri.

Det handlar inte om att jag ska försöka proppa i mig mer mat än jag orkar för att lägga på mig, utan att helt enkelt släppa taget med ett ordentligt matintag som mål och se vart det leder mig. Jag lämnar över det till kroppen att bestämma. Jag vill att den ska må bra. Kanske går jag inte upp något, men får mer energi – och då är ju det bra. Kanske går jag upp lite utan att märka av det – och då är ju det också bra. För jag vill inte längre bry mig om att vara liten. Det fyller ingen gynnsam funktion i mitt liv. Jag bryr mig om att må bra!

Enda sedan jag avslutade min behandling har jag mindre brytt mig om hur mycket jag äter. Jag äter när jag är hungrig och det jag är sugen på och åh så skönt det är att inte vara rädd för att äta lite “för mycket”. Hellre det än att jag bryter ned musklerna som jag ändå försöker bygga upp. Och jag har fattat så mycket som att en liten skillnad i energiintaget sällan förändrar vikten, utan det förändrar energinivåerna i första hand.

Hade du frågat mig för några veckor sedan om man kan bli 100% frisk så hade mitt svar varit övervägande “nej”, i alla fall att jag inte tror att jag skulle kunna bli det. Men nu förstår jag att det handlar om vilket mål man har för sig själv. Är målet att förbli liten och smal, äta restriktivt, ständigt prioritera träning framför andra sociala aktiviteter eller att ha kvar kontrollen över matintaget så “nej”. Men lyckas man göra de förändringar i sin livsstil som hjälper en att värdera andra saker är sin kropp, vikt och ätande så blir mitt svar idag “ja”. Ja, jag tror att det går att bli helt frisk från ätstörningar. Jag tror det eftersom jag känner att jag är på väg dit just nu. Men jag tror också att det är lätt att falla tillbaka om man inte ser efter sig själv ordentligt.

Jag tror att man behöver ta lite distans ibland från de saker som tenderar till att trigga igång ätstört beteende. Ibland är det oftast en ambivalent situation eftersom det ofta är saker vi inte gärna släpper taget om. Kanske är det inte rätt stund att släppa taget om dessa saker, kanske är man inte redo just idag, och ibland är det faktiskt okej. Det är okej att inte bli helt frisk här och nu, men jag tror att det är viktigt att bära med sig att det kommer komma en tid som man blir redo att gå vidare. Och när den tiden kommer – omfamna den och låt den använda sin kraft för att lyfta dig till nya höjder. Längta efter förändringen och var nyfiken på framtiden. Den för mycket gott med sig, vi kan bara inte känna den vid ännu. Vi måste låta tiden göra sitt och lita på att allt kommer att bli precis som det ska i slutändan. :) Det kommer att bli bra!

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

De saker vi oftast ångrar är de saker vi lärt oss mest utav

November 26th, 2014

Har ni någon gång funderat över hur det skulle vara att börja om med att leva sitt liv med all den kunskap man har idag? Visst skulle man då kunna vara värsta underbarnet och bli hyllad från alla håll och kanter, och att leva ett sådant liv kan ju låta helt fantastiskt. Men vid närmare eftertanke skulle man nog trots all kunskap stöta på problem, problem som man inte gjort tidigare. Vi skulle på nytt lära oss saker och återigen önska att vi kunde börja om livet. Ni kanske har sett på filmer om “The Butterfly Effect” och det syftar till att visa hur vi inte kan lösa tidigare hinder i livet utan att stöta på nya problem.

Jag tänker så mycket på det här med att vi ångrar saker vi sakt, gjort eller upplevt (även jag själv) trots det faktum att dessa saker har givit oss den kunskap som vi har idag. Vi lever i rädsla om att göra fel och strävar alltid efter perfektion. Vad är det egentligen som säger att “fel” eller “misstag” ska vara någonting dåligt? För hur mycket skulle vi egentligen utvecklas genom att enbart göra “rätt”?! Vad skulle vi lära oss då?

Visst ligger det i vår natur att vi vill lyckas, men om man inte gör det i första, andra, tredje eller sjuhundrade försöket så behöver inte det innebära att man är dålig. Det innebär att man har lärt sig 700 gånger mer om hur man ska göra för att lyckas – man har samlat på sig massvis med kunskap, och det är den kunskapen som syftar till utveckling.

Vi tillbringar ofantligt mycket tid och energi till att ångra saker vi gjort och att vara rädda för att behöva ångra saker vi ska göra. Vi grubblar över hur vi skulle ha gjort saker annorlunda, och “då skulle allting vara bra”.. Men sanningen är den att det endast hade dykt upp nya situationer som vi skulle vilja ändra på. Det handlar ju inte om att ändra på saker, eller att alltid lyckas för att kunna slippa ångesten. Den måste man bearbeta bort genom att verkligen verkligen inse och acceptera att problem kommer att uppstå, vi kommer att hamna i konflikt, säga fel, eller göra någonting som vi inte gynnat oss i stunden. Livet bara är sånt, och istället för att blicka tillbaka med ångesten i vitögat kan sträva efter att tänka “Aha, det var så det blev när jag gjorde så, det blev ju inte så bra. Nästa gång kanske jag kan prova något annat, eller vänta och se vilka långsiktiga konsekvenser detta får.” och se på det sådant att vi skaffat oss ny kunskap. :)

no-regrets

Motto_words_quote-1b28d85aefb6a611ee5440a1e483d504_h_large

tumblr_mt1tubOMbb1sfv79ho1_500

download

 

 

 

 

 

Tags: , , , , , , , , , , ,

Vad är det viktigaste i livet?

November 10th, 2014

Vad är det viktigaste i livet?

Somliga skulle svara att ha mycket pengar, se bra ut, ha många vänner eller att värna om sin familj. Självklart kan saker som dessa vara viktiga, men är de verkligen viktigast? Jag skulle säga att det viktigaste är att vara stark i sig själv, men att inte vara allt för rädd för att gå vilse ibland för att man vet att man kommer kunna lyfta upp sig själv igen. Det viktigaste i livet ligger inte i de saker runt omkring oss utan det ligger inom oss själva. För oavsett hur saker och ting runt omkring oss ter sig kan vi alltid fortsätta vandra på den väg vi vill om vi har modet inom oss. Jag skulle aldrig förvänta mig att någon alltid ska vara stark, eller alltid veta vad den vill i livet. Jag kräver snarare att alla måste gå vilse och bryta samman några gånger, för att det är i de tuffaste stunderna som vi samlar på oss mest styrka.

Tags: , , , ,

Varför fruktar vi pastan?!

October 27th, 2014

Under de senaste dagarna har det dykt upp en del reflektioner kring “pasta” i mitt huvud. Det är ju ett livsmedel som (för att generalisera) de flesta personer med ätstörningar fruktar att äta. Pastan har målats upp som ett “farligt” livmedel som man blir tjock av att äta. Det sägs att den ska innehålla “dåliga” kolhydrater som gör att man går upp i vikt lättare.

Jag själv har varit väldigt rädd för att äta pasta, men den fobin försvann för ungefär två år sedan, och sedan dess äter jag pasta flera gånger veckan. Och om jag ska vara ärlig, så väger jag idag ungefär lika mycket som jag gjorde när jag avslutade min behandling på Länsät i Gävle för ett år sedan.

Pasta är förhållandevis billigt och otroligt lättlagat, men förutom det är det faktiskt jävligt gott! En krämig sås och pasta kan vara den perfekta energipåfyllningen, speciellt för de med en aktiv livsstil. Dessutom kan jag inte finna någon betydlig logik i varför det skulle vara farligt. Det är med största sannolikhet en utav de saker som media hävdat och förstorat för att tjäna pengar och överhuvudtaget gå runt i branschen.

6 korta fakta om pasta:

  • Pasta har ett proteininnehåll på 13% (vilket egentligen är ungefär hälften av en proteinbar).
  • Pasta innehåller generellt sett 1 kalori mindre per 100 g än couscous.
  • Vanligt “vit” pasta innehåller mer fibrer än banan och fullkornspasta nästan dubbelt så mycket fibrer per 100 g.
  • Det finns lika mycket kolhydrater i pasta som i ris, men både mer protein och fibrer.
  • Förra generationen “anorektiker” levde i princip på pasta för då var det fettet som var farligt.
  • Som Tua skrev på hennes blogg “Italienare äter pasta minst en gång om dagen (oftast två!)”, och inte är de tjockare för det!

Det är så knäppt egentligen att vi skräms så mycket av ett livsmedel som egentligen är jämförbart “nyttigare” än andra livsmedel som förespråkas. Jag hoppas verkligen inte att ni får för er att sluta äta annat istället för att ta till er att PASTA är helt ok att också äta.

???????????????????????????????

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Matschemat är till för att “ta bort undervikten”

October 1st, 2014

Som jag nämnde i föregående inlägg har jag verkligen börjat få till maten. Jag äter inte exakt, eller perfekt, men hittills upplever jag det själv som att jag gjort flera förändringar.

  • Jag äter en större frukost
  • Jag äter större matportioner
  • Jag äter alltid lagad mat till lunch och middag
  • Jag försöker alltid äta något direkt efter träning

Under den senaste månaden visar vågen 0,5-1 kg mer, men enligt min behandlare och dietisten på mottagningen äter jag tydligen fortfarande lite i underkant. Visst ska man inte lite allt för mycket på siffrorna på vågen, men det är svårt att tänka sig att jag äter för lite om jag går upp i vikt – right? Så klart är det anorexian och dess viktfobi som därmed blir rädd för att äta ännu mer. Men nu har jag i alla fall fått det klart för mig att det matschema som jag har är inte till för att stå stilla i vikt, det är faktiskt för att gå upp lite, eller så fint som de uttrycker det “ta bort undervikten”.

Exempel på matdag enligt matschemat:

Frukost:
– 2,5-3 dl yoghurt
– 2 dl flingor
– 2 mackor med smör och pålägg
– 1 glas juice

Mellis:
– 2 knäckebröd med smör och pålägg
– 1 glas mjölk

Lunch:
(tallriksmodellen)

Mellis:
– 1 macka med smör, pålägg
– 1 glas mjölk/juice

Middag:
(tallriksmodellen)

Kvällsmål:
2-3 dl yoghurt
1 dl müsli
1 banan

Så, om det nu är så att jag ska äta för att gå upp i vikt så är det det jag ska göra. Det kommer ändå inte att skena iväg. Förbränningen kommer igång bättre och då behövs det kanske ännu mer, eftersom jag tränar. Att vikten ökar lite i början kan just bero på att förbränningen varit lite nedsatt, även om jag inte direkt svultit mig. Och en sådan liten viktuppgång ska man ta på för stort allvar. Kanske har jag samlat på mig mer vätska? Det viktigaste är att äta och se vad som händer med vikten och att kunna acceptera det. =) Sedan handlar det inte bara om vikten, som en klok läsare nämnde i föregående inlägg, utan även hur de förändrade matvanorna påverkar välmåendet, vilket jag kommer att skriva mer om i kommande inlägg. 😉

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Att våga

August 6th, 2014

Tack för tipsen! Har du tips på hur man vågar äta sånt när man bor själv? Jag kan laga men har svårt för att äta :/
– mallan

Hur man ska våga? Hur vågar flygrädda personer sätta sig på planet till Spanien? Hur vågar den spindelrädda ta tag i spindeln och kasta ut den från sovrummet? Hur vågar vi göra vår första arbetsintervju? 

Allt handlar om att samla mod. Den flygrädda vågar för den vill så gärna på sin utomlandssemester med familjen. Den spindelrädda våga för att den vägrar sova med en spindel i rummet. Vi vågar göra vår första arbetsintervju för att oavsett hur nervräckande det kan vara så är det ett steg vi i princip faktiskt måste ta, förr eller senare, för att ta oss vidare i livet.

Man kommer att vara rädd innan, man kommer att vara rädd när man gör det de första gångerna, det kommer att kännas obehagligt och chockerande, för man vet inte riktigt vad som väntar sig. Men samlar man modet till att göra det, trots rädslan, så kommer det redan efter de första gångerna att kännas lättare. Man blir starkare, modigare och lugnare. Den rädslan som känts de första gångerna kommer att försvinna.

Efter att ha flugit till Spanien, USA, Thailand, Turkiet och Cypern känner inte den flygrädda samma ångest inför att sätta sig på ett plan. Efter att ha behövt kastat ut ett tiotal spindlar en sommar från sovrummet känns det inte lika läskigt att behöva se på insekten. Efter att ha gått på ett dussin arbetsintervjuer har man lärt sig att hålla nerverna i schack och slappna av – man vet vad som väntar en, och det är inte alls lika farligt som ens egna föreställningar oftast målar upp det att vara.

Är det maten i sig som oroar dig, eller är det rädslan för att maten ska leda till en viktökning? En flygrädd är ju inte rädd för flyget – utan för att det ska krascha eller dylikt. Det enda sättet för en person att verkligen förstå att flyger inte kommer att krascha är att sätta sig på det. Ångesten kommer vara skyhög, men endast de första gångerna. För att samla modet finns det naturligtvis tankeverktyg att ta till. 

  1. Vad är du rädd för ska hända?
  2. Är det sannolikt att det händer?
  3. Varför reagerar inte andra människor så starkt på detta?
  4. Händer det verkligen andra människor?
  5. Varför skulle det då hända en själv?
  6. Varför vill/behöver jag utsätta mig för denna ångest?
  7. Är det värt det i längden?
  8. Vad är det som håller mig tillbaka?
  9. Vad behöver jag göra/tänka för att hitta modet?
  10. Vill jag ens bli av med min rädsla?

Frågor i detta stuk kan ibland vara hjälpsamma för att lära sig resonera logiskt med sig själv. Det är så lätt att bli uppslukad av sina känslor att tankarna inte längre går att styra. Försök ta hjälp av detta och hitta vad som stärker dig.

Vad kan få dig att våga?

 

Tags: , , , , , , , , ,

Maten och ätstörningen – svälten

April 9th, 2014

Med inspiration från föreläsningen på SCÄ om Maten och ätstörningen skrev jag i föregående inlägg om kroppens förbränning. Detta avsnitt kommer att behandla begreppet “svält” och hur det påverkar kroppen.

2. Svälten

Ätstörningstanke:

Vadå svält? Jag äter ju!

Svält förknippas ofta med personer som inte äter alls eller absolut minimalt. Någonting som fångade min uppmärksamhet under föreläsningen var när dietisten påpekade det faktum att alla personer som äter begränsat eller låter det gå väldigt många timmar mellan måltiderna utsätter kroppen för någon form av svält. Därmed kan det konstateras i nästan alla som har en ätstörning lider av svält.

Anledningen till att vi svälter oss grundas ofta i en rädsla om att tappa kontrollen och inte kunna sluta äta. Men anledningen till att vi skulle tappa kontrollen skulle i sådana fall bero på den begränsade kosthållningen som vi sätter upp för oss själva. Kolhydrater t.ex. är hjärnans näring, och äter vi inte tillräckligt med kolhydrater bidrar det till att vi tänker extra mycket på mat och upplever ett starkt sug efter, framför allt, snabba kolhydrater. Svälten i sig är anledningen till att vi i sådana fall så småningom tappar kontrollen. Genom att äta varierat och regelbundet ger vi kroppen den näring den behöver och risken för att “tappa kontrollen” minskas.

Mer om portionssammansättning och regelbundenhet kommer i nästa inlägg.

Tags: , , , , , , , , ,

Bli inte lycklig – gör det som får dig att VARA lycklig

January 20th, 2014

Gör det som får dig att må bra.

Detta uppmanas till flera gånger på bloggen. Det är väl rätt så logiskt trots allt? Att när vi gör saker som vi mår bra av så mår vi bra? Av någon anledning mår vi inte alltid bra, trots att vi håller med om att detta påstående stämmer. Det är så självklart att man mår bra då man gör sådant man mår bra av, men det är inte alltid så självklart vilka de sakerna är.

I livet med anorexian fanns det inget utrymme eller energi till att känna glädje. Ingen tanke kunde få en att känna sig lycklig. Allt var ett elände och tvivlet om att det någonsin skulle förändras var övertalande. Kanske är jag inte ämnad att känna mig lycklig? Men så är det ju inte. ALLA kan vara lyckliga! Och nu säger jag “vara” istället för “bli“. Lycka är inte ett mål i framtiden att bli, utan det är någonting man är, det är någonting som varar just här, nu och i detta liv.

Kanske känner du dig inte lycklig just nu, men grotta inte ned dig för det. Du är garanterat inte ensam i din förtvivlan, jag har själv levt flera år olycklig och det behöver inte nödvändigtvis ligga en sjukdom i grunden. Jag tror att en skrämmande stor andel av befolkningen skulle kalla sig själv lycklig. Är inte det faktumet skrämmande i sig? Vad gör vi i livet om vi inte gör saker och ting som får oss att må bra?!

Det finns olika faktorer som håller oss tillbaka och några utav dem kan vara rädsla, energibrist och omedvetenhet. Rädslan för vad det skulle innebära för våra “olyckliga” tankar att börja tänka positivt och glädjefyllt istället. Energi till att faktiskt göra något åt livssituationen finns inte eller så är energin till hjärnan otillräcklig för att den ens ska uppfatta glädje. Vi kanske helt enkelt inte har någon aning om vad som gör oss lyckliga. Kanske har vi aldrig känt glädje? Eller så har vi bara glömt bort det?

Vad gör vi i livet om vi inte gör saker och ting som får oss att må bra?!

Vad gör vi? Seriöst, vad tillbringar vi vår tid med och vad investerar vi vår energi i, om det inte ger oss glädje och lycka tillbaka? Vad gör vi med vårat liv? Vad väntar vi på? Lyckan? Jag trodde att vi redan konstaterat att det inte går att vänta på att bli lycklig – det är ju någonting man är ! Är du inte lycklig idag så kan du fortfarande vara lycklig imorgon, men våga inte ens tänka tanken att du “ska bli lycklig imorgon”, för det kommer aldrig att hända. Bli är i framtiden och framtiden är alltid framför oss i tiden. Tänker man att man ska bli lycklig så kommer det aldrig att inträffa. Men att vara är här och nu – det är den tidsform vi lever i.

Jag klandrar ingen, för det är inte lätt att veta vad som gör en lycklig i livet. Men genom att fortsätta göra de saker som inte gör oss lyckliga kommer vi aldrig heller att finna dem.

  1. Se till att du har energin och orken att faktiskt uppleva dessa glädjefyllda känslor
  2. Sluta grotta ned dig i mörkrets trygghet eller gömma dig bakom dina vardagsrutiner och negativa tankar
  3. Utforska vad du kan göra som ger dig energi tillbaka och kom ihåg vad som gör dig glad, för det är de sakerna som ger dig lycka!

Jag har under den senaste perioden glömt bort hur mycket glädje cheerleading kan ge mig. Det var den sporten som blev min största motivation till att bli frisk! Den sporten ger mig så mycket glädje att det är värt att lägga ned den tid och energin som krävs för att utvecklas inom den. Det finns få lyckorus som kan mätas med lyckan man känner när man gör framsteg och märker en utveckling i cheerleadingen.


I helgen satte jag mina första rewinds OCH gjorde min första bakåtvolt i baskets! Att kastas upp tre meter upp i luften, snurra bakåt, hålla tummarna på att man kommer runt och lita på att baserna fångar en…. och faktiskt lyckas! Det är lycka för mig! Det här påminde mig om varför jag valt att ha cheerleadingen som en sådan stor del av mitt liv. Den gör mig lycklig, och det vill jag aldrig glömma igen! <3

Tags: , , , , , , , , , , , ,

“Jag vill inte gå upp i vikt”

November 8th, 2013

Hur identifierar man sjukdomen? Hur vet man att det är ätstörningen som lever kvar? När blir man helt frisk?

Detta är återkommande frågor från er, mig själv och med största sannolikhet de flesta som har ätstörningsproblematik. Kanske är det nödvändigt att få dessa frågor besvarade, men problemet som uppstår då är att svaret är inte desamma för exakt alla. Ätstörningarna ser annorlunda ut, vi har olika värderingar och allt är relativt. Däremot finns det ting som identifieras hos de majoriteten av de som lider av anorexia.

Fokus på vikten och det kroppsliga utseendet är en utav de vanligaste faktorerna som identifieras med ätstörningen. Till en början är det viktigt att gå ned i vikt. När man förhoppningsvis senare kommer på att viktnedgången suger ur livsglädjen och bryter ned kroppen tills det inte finns någon beståndsdel kvar så kommer man till insikt om att viljan att bli magrare är en sjuk vilja, det är ätstörningens vilja. Har man identifierat vad som är det friska- och det sjuka tänket hos sig själv kan man börja motarbeta sjukdomen. Viktnedgång är kanske inget man strävar efter längre – man vill ju egentligen må bra – så man hittar en balansvikt där man kan leva livet sunt, men… “Jag vill inte gå upp mer i vikt” är vanligt att man tänker och säger.

I dagens samhälle blir allmänheten knappast uppmuntrad till att gå upp i vikt. Om det ska ske en viktuppgång så ska det vara i muskelmassa. Det är konstigt att vilja gå upp av någonting annat. För snyggast är vi ju när vi har muskelmassa men så låg fettprocent som möjligt. Med detta som ideal och en ätstörning i bagaget blir det knappast lätt att acceptera en viktuppgång. “Jag mår ju bra nu” kan man säga efter att ha gått upp några kilogram. “Jag har en frisk vikt” hävdar man efter att ha kommit över BMI-gränsen för anorexia. Men “Jag vill inte gå upp mer i vikt” har man bestämt sig för…

Är det verkligen så att man inte behöver gå upp mer i vikt bara för att man inte är sjukligt mager? Är det verkligen friskt att vägra viktuppgång? Det behöver inte vara sjukt att ligga mellan undervikt-normalvikt, vi har ju olika kroppar och ska inte jämföra oss alltför mycket med varandra eller utgå från mått och siffror. Det viktigaste är ju att man mår bra! Men är det friskt att tänka “Jag vill inte gå upp mer i vikt”, när man inte ens ligger på övre gränsen av normalvikt? Nej, det är ätstörningen som fortfarande vill behålla kontrollen över vikten, det är ätstörningens rädsla för att bli tjock och det är ätstörningen som återigen påminner en om rädslan över viktuppgång. Det är en sjuk del, mitt i det friskare jag.

IMG_0069red

På något sätt är det väl en frihet att våga lita på kroppen? Den går inte upp i vikt av en extra stor måltid en dag. Den blir inte tjockare av en chokladkaka en fredagskväll. Kroppen blir inte tjock av att äta när den är hungrig och vill ha mer mat. Att bli frisk innebär att hitta en balans där man kan lita på kroppen och dennes signaler. Det är då man hittar sin egna sunda vikt, och det är då man både mår och ser bäst ut!

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp