Prestationsångest – “[…] för jag pallar f*n inte må dåligt över det!”

January 9th, 2015

Väl känt är det att personer drabbade av ätstörningar ofta visar symptom på prestationsångest. Även jag själv upplever ofta en stark vilja att prestera maximalt i många situationer. Detta är någonting som självfallet har blivit mycket lättsammare att hantera i och med mitt tillfrisknande. Däremot har jag nästan aldrig upplevt den där brutala “tentaångesten” innan eller efter prov. Visst kan jag känna en viss stress, eller missnöje, men rätt så snart finner jag acceptans för situationen och vet att jag är smart och duktig ändå. Sedan sitter det aldrig fel med bekräftelse. 😉

Jag antar vi alla har något problem med ångest och att det uppstår i olika situationer. Men om jag ser till mig själv så får jag sällan den där groteska prestationsångesten precis innan det gäller. För att i stundens hetta vet jag att det bara är att köra på, så får det liksom bli som det blir. Med andra ord inser jag utgångsläget och accepterar prestationen oavsett resultat. Så här fungerar jag kvällen innan tentan, eller minutrarna innan jag ska gå in på tävlingsmattan. Jag är inte ens nervös. Jag bara gör det så gott jag kan och blir inte fullkomligt besviken på mig själv om det inte blir perfekt. Sedan finns det andra situationer, då minsta lilla fel kan skapa katastrof.

Varför kan inte det tankesättet, den acceptans, som jag finner innan prov och tävling tillämpas på sådana “mindre” prestationstillfällen i livet? Varför kan man inte alltid känna att man gjort sitt bästa oavsett resultat och bara njuta av upplevelsen av en ny erfarenhet?…

…Ja, då vore nog en hel del saker mycket lättare i livet. Och helt ärligt, så tror jag faktiskt att det kan bli så. Jag tror att man kan lära sig att tillämpa nya tankesätt om man aktivt arbetar för det. Det är vid det där aktiva arbetet som de flesta bangar ur och förändringarna slutar att ske. Jag själv gör gärna det. Men å andra sidan, någonting har ju gjort att jag lärt mig finna acceptans vid sådana tillfäller som nämnts ovan. Det är väl ändå ett bevis på att det går för både mig och andra att dämpa sin prestationsångest med acceptans i andra lägen (?).

Så hur gör man det? Hur lär man sig att acceptera situationer, prestationer och resultat precis som de är? Hur ska man inte känna ångest? 

En viss prestationsångest tror jag att de flesta människor upplever och det kanske rent utsagt är nödvändigt. Men när man hamnar i en situation där det inte finns någonting som man kan göra för att påverka eller ändra resultatet, så är man i en situation där acceptans är den optimala medicinen mot ångest. Det är lite som “do or die”, även om det inte nödvändigtvis behöver handla om liv eller död. Jag tänker:

“Antingen så går jag runt och mår skit över prestationen eller så går det som det går/är det är.”

Och då väljer jag att det får bära eller brista, för jag pallar fan inte gå runt och må dåligt över det!

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Prestation på gott och ont

May 17th, 2014

Hos personer med anorexia finns det, som väl känt, en hel del gemensamma drag. Ett utav dessa är höga prestationskrav. Vi vill gärna vara bäst i skolan, bäst i sporten, bäst på jobbet, bästa vännen och så småningom vill vi även vara bäst på att vara smal.

Det är inte fel att ha höga ambitioner och vilja prestera sitt bästa. Det är en fantastisk egenskap som säkerligen gör att vi även håller oss mer motiverad till att göra det som krävs för att nå långt. Det gör det lättare att utvecklas och bidrar säkerligen till en god grund att stå på inför framtiden. Det är heller inte fel att vilja vara smal. Det är definitivt inte konstigt att det är någonting som lockar utav idag – det är ju ett sådant ideal som har speglats i hela vår uppväxt.

Problemet uppstår när dessa saker går till överdrift. När kravet på att vara hälsosam övergår till ett skadligt beteende, eller när viljan att vara smal dominerar hela ens liv. När kraven blir högre än mänskligt och när prestationens utkomma erkänner vårt självvärde.

Det är nästan otroligt att en sådan oväsentlig sak som att vara smal kan upplevas som en näst intill vital. Visst, att lägga ned tid på att klara av studierna eller lära sig spela ett instrument, men att lägga ned sådan kolossal stor del av tiden på att sträva efter att vara bäst på att vara smal… det är sjukt!

Visst, har vi, som känt, en känslighet för prestationsinriktade situationer och höga krav. Däremot anser jag inte att vi helt och hållet bör undvika att ha krav eller vilja prestera – det är ett naturligt drag! Däremot måste vi lära oss att göra det i rimlig mån och att inte låta prestationen sätta ett värde på oss själva. Problemet uppstår när det vi är utgörs av det vi gör. För vi är inte det vi gör, utan vi gör det vi gör och är det vi är. Det är en jätte fin egenskap att vilja vara duktig, så länge den strävan hålls inom sunda ramar.

Allt handlar om balans mellan vad vi vill uppnå och till vilken bekostnad?

T.ex. istället för att räkna kalorier så sätter jag mig och studerar kommunikation och maktbehov hos ledare, som resulterar i…

UCK betyg

 

Även om jag har ett behov av att vara duktig, så har jag all rätt att vara stolt över goda prestationer.

Det är inte fel att vilja vara duktig, så länge kravet på att prestera på topp inte upptar en dominerande del utav ens liv.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Prestation och provresultat

April 6th, 2014

Att prestera på prov kan kännas ångestfullt. Ångesten som uppstår kan urskiljas som tankar i likhet med “jag skulle ha pluggat mer” eller “varför förberedde jag mig inte genom att göra si eller så”. Den kan även bero på att resultatet antas bli dåligt redan innan provet ens påbörjats. Att ta ut “misslyckandet” i förväg är onödigt på alla håll och kanter. Nedvärderande tankar kring det eventuella resultatet riskerar att påverka prestationen negativt.

Den prestationsångest vi upplever handlar sällan om provskrivningen i sig, utan oron över dess följande resultat. Vi är medvetna över hur ett negativt resultat påverkar våra tankar kring oss själva och hur ett positivt resultat kan få oss att må så mycket bättre. Beroende på hur resultatet mynnar ut tillfredsställs vi mer eller mindre. Denna tillfredsställelse för över ansvaret till vår prestation. Visar sig resultatet vara “misslyckande” ses det som att vi har misslyckats att prestera och vi upplever ingen tillfredsställelse.

De gånger som resultatet är mer avgörande för framtida val höjs kraven och ångesten stiger. Men vid tillfällen där provresultatet knappt påverkar vår framtid lugnar vi ned oss och det är endast våra egna förväntningar på resultatet som spelar in. Lyckas man bevisa för sig själv att man är tillräckligt duktig? 

Kanske är det inte resultatet i sig som är problemet utan våra förväntningar och tankar kring det ??

Igår skrev jag högskoleprovet. Meningen var naturligtvis att höja mig från tidigare provresultat, men eftersom jag inte alls förberett mig, utan endast valt att förlita mig på tidigare kunskaper, var kraven inte höga. Jag tog provet med en nypa salt, och det var faktiskt roligt att testa sig själv, för skojs skull. Däremot existerade det fortfarande en inre vilja som önskade att jag kunde bevisa för mig själv att jag är smartare och lyckas prestera på topp, trots att jag inte förberett mig. För skulle jag lyckas med det skulle min självnöjdhet stiga till taket och tillfredsställa alla krav.

Att ha sådant behov av bekräftelse är osunt. Vi är alla människor och man behöver inte komma ut på topp för att vara värdig. Vårt självvärde ska inte vara så starkt förknippat med resultat utav en prestation. När resultatet kommer bör man ta det precis för vad det är – ett resultat. Det är inte en siffra som säger hur duktiga vi är eller hur högt värde vi har som personer. En prestation är en prestation, ett resultat är ett resultat, jag är jag, du är du, vi är vi och vi är fantastiska människor oavsett prestation och resultat. Det finns ingenting att ångra där!

Tags: , , , , , , , , ,

Passionen som tar en till botten och sedan lyfter en ovanför skyarna!

April 1st, 2014

Att ha ett intresse som man är extremt passionerad över har definitivt sina fördelar, men även en del nackdelar. Det kan anses vara fantastiskt fint att vara så dedikerad till någonting som kan ge massvis med energi tillbaka. Men tar intresset upp en dominant del utav ens liv får den även väldigt stor inverkan på välmåendet. Prestationen inom det område som man brinner så innerligt för kan lätt påverka hur man mår inombords för övrigt. Ger det ett gott resultat kan glädjenivån stiga ovanför skyn, men visar det sig att man inte lyckas prestera som önskat kan motivationen och livsglädjen sjunka ned till botten och under jorden på direkten.

Cheerleading är min stora passion. Mitt välmående är starkt relaterat till hur jag presterar under träningar och dylikt. Det är fascinerande att det kan finnas en sådan faktor i ens liv som har en sådan stor inverkan på ens motivation och livsglädje. Det är fascinerande, men det är också skrämmande. Det existerar inte mycket negativt med att sväva ovanför molnen när det går bra och man visas göra framsteg. Det som kan vara skrämmande är hur pass dåligt man kan må när det ibland inte visar sig gå framåt.

Ska man sluta, ge upp, och hitta nya vägar i livet bara för att man för tillfället inte lever upp till förväntningarna?

Nej, att saker och ting i livet inte alltid går vägen är ett faktum som är nödvändigt att acceptera. Ingen kan vara bäst hela tiden och vad vore framsteg om vi hela tiden gjorde dem? Håller ni inte med om att det kan vara behövligt att prestera lite sämre ibland? Vad är glädje utan sorg? Vad är framgång utan “misslyckande”? What is love withour tragedi? (som Rihanna sjunger). Det är fullkomligt naturligt att få känna att det inte går riktigt bra alla gånger.. för sedan.. om man är tålmodig och fortsätter kämpa.. så kommer resultatet och man får vingar igen!

Under den senaste perioden har det inte gått framåt särskilt mycket för mig. Det har känts som att man nöter och nöter men att det aldrig blir bättre. Men passionerad som jag är, så slutar jag inte, utan jag fortsätter att kämpa.. och rätt som det är.. helt otippat.. så visar sig framstegen!


För någon vecka sedan tävlade detta lag tillsammans för första gången. Det var inte perfekt, men det har nog aldrig gått så bra! Om ca tre veckor tävlar vi VM, nu har vi lagt in en högre växel och igår satte jag min doubble-down för första gången! 😀 Detta ger mig livsglädje och om det kommer några nedstämda dagar på köpet så är det värt det. Det går inte att må så dåligt, som cheerleading kan få mig att må bra!

Live
Love
CHEER!

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Ibland är “chilla” det bästa sättet att överleva tentaångesten

March 20th, 2014

Tenta.. examination.. plugg och ÅNGEST. Tiden går så fort och helt plötsligt ska allt vara inpräglat i huvudet. Vågar man ens öppna böckerna? Var ska man börja? Vad behöver man kunna? Vad kan man redan? Massvis med frågor utan svar på dyker upp när det börjar närma sig domardagen. Eller okej, efter man faktiskt öppnat böckerna brukar den sista fråga “Vad kan man?” bli ganska lätt att besvara: INGET!

Även om du inte studerar på högskola/universitet och har tentor att “se fram emot” så kanske du kan relatera till andra provsituationer. Prestationsångesten som uppstår är liknande, men den behöver inte tränga sig på en. Alla människor får inte ångest lika lätt och vi hanterar den olika. En del blir panikslagna utav att de inte kan allting så bra som de förväntar av sig själva, medan andra tar det med en nypa salt och tänker “det går som det går”.

Så kan inte jag alls tänka! Jag måste plugga som satan inför ett prov!

En utmärkande drag hos många personer som blir sjuka i anorexia är att de är högpresterande. De lägger ribban högt och vill helst ligga på topp. Lyckas man inte leva upp till kraven på sig själv så kommer känslorna av misslyckande och ångest. Dessa krav är någonting som de flesta blir tvungna att släppa på under sitt tillfrisknande. Att ha sådana krav på sina prestationer är inte ett sunt sätt att leva, men tyvärr inte alltid helt enkla att förändra.

Personligen har jag extremt svårt för “sista minuten plugg”. Har jag inte lyckats lära mig det innan så kommer jag inte att hetsa sönder för att lära mig det nu heller. Det finns andra saker i livet som gör mig lycklig än att lyckas prestera på prov. Naturligtvis är det en lättnad att klara tentan, men det är faktiskt inte hela världen om man misslyckas någon gång ibland. Det är inte värt att sitta med ångest och hetsplugga med dagarna innan. Det är inte värt att känna ångest över att man inte pluggat mer än man har. I slutändan kan vi bara göra vårt bästa, och vi vet inte om vi klarat det eller inte, förrän själva resultatet kommer. Ibland behöver man inte anstränga sig till max för att klara sig. Man får inte glömma bort att det finns andra viktiga saker i livet. :)

Jag pluggar så gott jag kan och sedan får jag helt enkelt hoppas på att det klickar när jag väl får provet framför mig. Jag tänker varken grotta ned mig i ångest innan jag vet resultatet, eller efter för den delen. Mitt liv går vidare oavsett resultat.

Sedan när man väl sitter där med provet framför sig och läser igenom frågorna så tänker man “åh, helvete.. blir jag godkänd nu så är det ett mirakel”, men gör inte det allt lite mer spännande bara? 😉 hehe

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

“Det är ett perfekt mellanmål” och “som nyttigt godis”

October 27th, 2013

Under de senaste dagarna har jag genomfört ett s.k. Projekt fitness där jag varit öppen för att prova lite olika kosttillskott och fitnessprodukter.

Resultatet hittills är att jag fullkomligt älskar bars (måltids-, energy-, protein-, recoverybars osv.). Protein Meal från Body Science finns att köpa många för ett billigt styckpris på MM Sports på Rådmansgatan, här i Stockholm. Efter att ha smakat alla smaker kan jag konstatera att de är helt OK. En del smakade väldigt mycket godis, vilket absolut inte behöver vara negativt. Dock blev det inget wow.

Jag jämförde de liknande smakerna med de lite dyrare One Whey barsen från fitnessguru och kunde redan efter första tuggan märka en tydlig kvalitetsskillnad. Dessa var helt fantastiska! Chokladen smälte ljuvligt i munnen och det fanns små crispbitar inuti som gjorde smakupplevelsen ännu mer fantastisk. smaker var överlägset bäst när det kom till One Whey bars!

Om det är något kosttillskott som jag vill marknadsföra på bloggen så är det måltidsbars. Det är ett perfekt mellanmål för alla, oavsett om man tränar eller inte. Det viktigaste är att de används som just mellanmål och inte ersättning av större måltider (!). Att ha en sådan bar med sig i väskan är ju hur praktiskt som helst, och dessutom är det som “nyttigt godis”. Jag fullkomligt älskar dem!

IMG_1186red

Prisklass: 9 -13 kr från MM Sports

 

Body Science vs. Fitnessguru

IMG_1193red

Prisklass: 29 kr/st eller 20 st för 299 kr från fitnessguru

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Det är inte fel att lyckas med det som ger en energi tillbaka

June 13th, 2013

Föregående inlägg What are we fighting for? handlade mycket om att prestation och bevis på framgång inte bör värdesätta en individ. Det är lätt att detta går till överdrift och allt för vanligt att det mynnar ut i psykisk ohälsa.

Det är dock viktigt att förtydliga att det inte är fel att uppskatta framgång. När bra saker händer i livet så är de värda att uppmärksamma och varje person är värda att få känna lycka över att nå ett resultat de strävat efter. Det är trots allt en viktig aspekt i mänsklighetens utveckling att göra framsteg. Vi är värda att få känna oss bra när vi få bekräftelsen. Sug in. Ta vara på den. Och njut. Vi är bra. Vi ska få veta att vi är bra. Varningstecknet dyker upp när man inte kan se att man är bra även om man inte når upp till kraven – men når man upp till sina ambitioner så ska man naturligtvis få känna en nöjdhet och stolthet i sig själv. Det är ett bevis på att man kan. Vi kan.

De senaste dagarna har jag haft en viss flyt. Allting har inte gått perfekt, men när man minst anar det så dyker det upp glädjegivande besked.

  1. Igår träffade jag på en helt random (söt) kille under helt oberedda omständigheter. 
  2. Idag fick jag besked om att jag blivit antagen till föreningens Sr Level 5 !!! *SoHappy*
  3. Idag provade jag partner stunt på riktigt och det gick bra och var så fantastiskt roligt!

Denna vecka kommer till 90% att bestå av cheerleading. I do not complain!

It is awesome!

Tags: , , , , , , , ,

What are we fighting for?

June 12th, 2013

Är det perfektion? Är det lycka? Är det anorexin? Är det ätstörningen?

Vi har alla olika faktorer som triggat gång vår ätstörning, men en gemensam faktor är i de flesta fallen strävan  efter lycka och perfektion. Diciplinen och framgången när man lyckas med sina restriktioner och sin viktnedgång. Anorexians perfektion blir en hobby att dö för. Den eviga strävan efter den magra eller vältränade kroppen. Det perfekta som ska få en att känna sig bättre än alla andra. När man uppnått ätstörningens alla viljor ska man ha nått fram, då ska man vara framme vid sitt mål. Anorexins mål är döden.

Varför lyfter man utseendet över allt annat på denna jord? Varför blir just ätstörningen det man dedikerar all sin tid och energi på att bli bäst på?

Ett gemensamt drag hos de som drabbas av anorexia nervosa är ofta att man är högpresterande. Man besitter redan en egenskap där man behöver få bevis på att man är duktig för att tycka om dig själv. Visserligen mår alla människor bra av viss bekräftelse och framgång, men att grunda sitt värde på prestationer kommer inte till att göra en nöjd och lycklig i livet.

Jag tror att våra handlingar formar oss som personer. Men det är inte resultatet av dessa handlingar som värdesätter oss, utan avsikten med dem. Det är inget fel med att vilja mycket, ha höga ambitioner och sträva efter förbättring. Det är nödvändigt för att vi ska kunna växa som människor och driva generationen framåt. Dock är det inte sunt att döma sig själv efter hur pass bra omgivningen bedömer att ens insats har varit. Jag anser att det är mer värdefullt att följa sin passion och göra det bästa av alla situationer än att slita för att uppmärksammas för sina resultat.

Vad händer när man inte lyckas prestera till den nivån som förväntas av en?

Förr eller senare når vi nog alla till en gräns eller hamnar i en situation där vi inte kan nå till toppen. Högpresterande blir besviken och missnöjd. Inte missnöjd med omgivningens krav på en, utan missnöjd med sig själv. Kraven att alltid lyckas har vuxit till något inom en själv. En egenskap som  formar vår egen bild av oss själva. “Blir jag missnöjd med resultatet så blir jag missnöjd med mig själv”.

När kraven på oss själva i livet blir för stora, när vi inte längre kan nå ett tillfredsställande resultat, så finns ätstörningen. I dennes värld kan vi bli bäst igen. Där kan vi kämpa, där kan vi se resultat som stillar insidans prestationskrav för stunden. “Tänk att bli perfekt smal, då blir jag nöjd, då duger jag, då kan jag skina över andra.”. Men när man har uppnått anorexins perfektion, då är livet slut. 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Det krävdes 16 poäng för att bli godkänd..

March 13th, 2013

Idag kom resultatet från Algebratentamen som jag skrev i måndags. I måndags då jag hade två timmar på mig att försöka bli godkänd för att sedan bege mig mot dans-audition.

Föräldrar förstår mer än vad man tror. Jag hade förväntat mig en annan respons från min pappa angående måndagens prestationer, än den jag fick.

Tidigare var ambitionerna att prestera bäst i det du gjorde. Jag är glad att du nu prioriterar att kunna göra mer istället.

Man behöver inte vara bäst i allt, det går inte! Vem ska man bevisa det för? Är det inte bättre att lita på att man kan det man gör och man gör det man kan. Bättre än så är det ingen som kommer att kräva av en. Sikta mot att göra det som behövs, det som orkar med och viktigast av allt: gör det du vill!

Jag hade två timmar på mig att samla ihop 5 mer poäng på tentan…

tenamenJag har aldrig i hela mitt liv varit så lycklig över ett GODKÄNT betyg! Det finns ingen ångest, det finns bara lättnad. Ingen ångest över att jag drog tre timmar tidigare från tentan och ingen ångest över att jag inte fick ett högre betyg. Jag känner bara lättnad och lycka! Jag gjorde det jag ville och jag lyckades! 😀

 

 

Tags: , , , , , , , , , ,

Prestation och ångest

October 27th, 2012

Högskoleprovet kan ta och slänga sig i väggen!

Jag var faktiskt nöjd. Det kändes som att det gick bra. Jag kände ingen press och det var roligt. Kanske kunde man få riktigt bra denna gång?

Men ACK så fel man kan ha. Både i känslan, förhoppningarna och svaren. Sedan blev det ju inte bättre av att den verbala delen som gick bäst, som jag klarade alla ord på var den de räknade bort. Vilken osis hörrni! Ett skämt!

PINSAMT att jag inte ens fick bättre än förra gången. Mitt enda mål var att höja mig. Fick rejäl ångest när jag bockade för fel för fel..

Jag tackar mig själv att jag tränade lite innan jag satte mig och rättade. Det kanske är fel att skriva, men det är så jag känner. Det blev ångestdämpande, bästa botemedlet för mig. Jag fick känna mig nöjd samtidigt som jag misslyckats.

Men totalt misslyckad är jag ändå inte ska ni veta! Det som egentligen spelar roll just nu har gått bra: 

  1. JAG FICK C PÅ KEMI-TENTAN! Jag sa efteråt att jag var fan nöjd med ett D, får jag ett C så blir jag överlycklig. SÅ dåligt gick den. Men SÅ bra lyckades jag ändå.
  2. Godkänd på KS:en i envariabelskursen. SKÖNT, då slipper jag en uppgift OCH sparar tid på Tentan.

Här och nu är det egentligen bara relevant hur jag presterar under mitt år på Öppen ingång. Och DET har gått bra hittills! 😀

Tags: , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp