Hade inte du kunnat göra ett inlägg med hur dina matvanor idag har “påverkats” av din ätstörning/behandling? Eller göra en jämförelse mellan hur du äter nu och hur du åt innan ätstörningen? (Om du kommer ihåg det…) Har en känsla av att många får ganska bra matvanor och rutiner efter att man genomgått en behandling för en ätstörning.. 
//Emma
Innan ätstörningen bröt ut
Kalorikollen var som en snöstorm på midsommar. Ett ytters otroligt yrväder som det inte gick att ana med vilken kraft den kan driva över ytan.Mängden yoghurt och flingor på morgonen reflekterades aldrig över, en sådan naturlig rutin behövdes det inte läggas ned onödigt med energi på att tänka över. Det var alltid pommes frites med grillkrydda och cheddardipp innan dansträningen på torsdagar tillsammans med bästa vännen. Och efter skolan var man hungrig så det kunde slinka ned ett par mackor och några glas O’boy innan det var dags att bearbeta sig igenom några av hemuppgifterna. Vilken tid man åt eller hur långt det gått mellan måltiderna var irrelevant. Det enda tankarna kretsade kring var det som kroppen signalerade – mat! gott! äta! mätt! nöjd! tack! Någon gång i månaden var det kanske pizzadags, antingen med familjen eller vänner. Beställningen var alltid densamma: Hawaii med Sprite att dricka. Pizzan skulle ätas upp! Bara för att ingen trodde att denna brud kunde klara av det! Det bästa med att baka var att äta av degen, eller slicka ur skålen med chokladsås. Oturligt nog kom illamåendet framkrypande efteråt, men det åtgärdades med lite vila framför TV:n och sedan var det på hästen igen!
Innan ätstörningen var man lyckligt ovetande om vad kost och kalorier innebär. Måltidsvalen var dock rätt så tråkiga och ensidiga, men det var ingenting man led utav eftersom matens betydelse var oväsentlig i förhållande till resterande livsskeden. Innan ätstörningen var man verkligen fri från alla de energislukande tankedemonerna som kom att influera ens vardag på så många ohälsosamma sätt.
Sommaren 2010
Under ätstörningen
Efter att ha ökat konsumtionen av ett flertal “ohälsosamma” livsmedel och sett en förändring av kroppsformen började tankarna slå till en med stormsteg. Det hördes att kolhydrater ledde till viktuppgång så då drogs det ned på dem. Sedan lästes det om olika fettförbränningstips och livsmedel som bör undvikas i kosten. Portionsstorlekarna minskade och det kalorisnålaste valet blev det enda alternativet. Tips och trix med maten fick mig att uppleva många nya smaker men samtidigt glömma bort en hel del gamla.
Julen 2011-12
Efter anorexin
De kostmedvetna tankarna går inte att lägga i skymn. Efter stormen har passerat så har den lämnat kras och bras samt en del bestående skador. En snöstorm kanske endast påverkar ytan, medan en ätstörningsattack sätter spår i djupet. Friheten blir nog aldrig maximal, det går inte att sluta tänka helt på mat, som innan demonerna kom och knackade på dörren. Däremot går det att slippa alla selen som ätstörningen fäst en i under dess tortyr.
Anorexin öppnade mina ögon för olika smaker och under hela mitt tillfrisknande har jag älskat att prova nya maträtter/livsmedel. Mest utmärkande är nog min smak för vegetarisk kost. Dessutom har jag upptäckt att många av de sakerna jag gillade innan sjukdomen faktiskt är riktigt tråkiga och smaklösa! Dock har ätstörningen också påverkat viljan att äta “onyttig” mat. Medvetenheten sätter sina gränser, medan en helt frisk persons gränser sätts utifrån den egna kroppens signaler.
Efter att ha genomgått en svält kan jag nu uppskatta mat på ett helt annat sätt. Jag uppskattar framför allt att få äta precis det jag är sugen på, samt att också vilja prova nytt! Samtidigt som mat är en underbar njutning så är det också en livsnödvändighet och det handlar inte bara om att äta för njutningens skull. Det är en frihet att äta som man vill, men efter att ha genomgått en behandling av anorexin har jag också lärt mig en hel del om kostrekommendationer. Det man vet går inte bara att kasta i papperskorgen och förvänta att det aldrig ska hoppa upp och bita en i arslet igen. Det gäller snarare att klistra upp de viktiga kunskaperna på väggen och köra resten till skroten. Jag skulle med största sannolikhet inte äta så pass bra sammansatta och regelbundna måltider som jag gör idag om jag inte genomgått denna resa. Samtidigt skulle jag kanske lägga ned mindre tid och energi på att tänka på mat än vad jag gör idag. Även om jag äter det jag vill, när jag vill, så tänker man på det onödigt mycket.
Våren 2013
Follow
