Fitnesshets och alla vältränade tjejer på gymmet

December 9th, 2015

Ibland tränar jag för att det är “snyggt” med muskler. Men ibland när jag kommer till gymmet och ser alla dessa andra tjejer som är där och verkar träna för precis samma sak blir jag trött. Jag vill inte vara precis som alla andra. Jag vill inte slita asset av mig för att försöka konkurrera muskulärt med personer som har helt andra förutsättningar och liv än jag själv.

Jag vill inte vara en i mängden som blivit förblindad av dagens fitnesshets.

Ni vet väl att det ändå bara är ett “mode”? Precis som med allting annat så är det en trend som så småningom kommer att förändras till något helt annat. Snart är ju varenda människa man stöter på någorlunda välbyggd och hur snyggt blir det till sist? Det var ju som snyggast när det var speciellt.

Varför vill då så envist eftersträva att likna alla andra, när det är det som gör oss unika som faktiskt skapar attraktion? 

Den eviga strävan efter att passa in. Det är mänskligt. Även jag själv har fallit för det, och gör säkerligen än idag. Det behöver inte vara fel, men fråga dig själv: till vilket pris?

När jag kommer in där på gymmet och omringas av mycket mer vältränade tjejer än jag själv, frågar jag mig: är det verkligen det där jag vill träna för? Har jag tagit mig tiden att åka till gymmet, prioriterat bort skolarbete, hushållssysslor och vänner för det där? För att jag vill se ut precis som dom? Nej, det har jag faktiskt inte. Jag har aldrig viljat vara en i mängden; inte när jag var liten på dagis, när jag började i skolan och inte i sociala sammanhang; och det vill jag heller inte vara idag.

Då förstår jag att jag tränar inte bara för att “bli snygg”, för det skulle jag inte tycka att det var värt. Det är nästan så att jag vid dessa tillfällen vill sluta träna i ren protest!.. men det gör jag inte, för jag älskar det för mycket och jag skulle inte kunna låta något sådant hindra mig från att göra det jag älskar.

Att träna enbart för hypertrofi känns för mig som något av det mest bortkastade man kan göra av sin tid och energi. Att träna för att stärka sitt självförtroende, för att det är socialt, för att det minskar stress och att de sedan även slipar till figuren lite som bonus – de är exempel på anledningar jag köper alla dagar i veckan! Men enbart för utseende… nej, då känns det som att man har felprioriterat vad som är viktigt i livet.

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Det har gått för långt

November 25th, 2015

En gruppinstruktör på gymmet berättade för mig att fem kompisar till hennes 15 år gamla dotter är inlagd på “anorexiaklinik”. Fem kompisar till hennes 15-åriga dotter (!). Det är fem för mycket!

Vart är samhället på väg? 

Tags: , , , ,

Kärlek och bekräftelse – fyll din egen bägare

June 15th, 2015

Vet ni vad jag tror att det hela handlar om?.. Att känna sig älskad. Och då menar jag inte bara att man behöver veta att folk tycker om en, utan att faktiskt få det bekräftat.

Vad är då bekräftelse?

Är det en handling? En röst? Eller en känsla? Jag skulle formulera det sålunda: bekräftelse är den övertygande tanken om att det vi gör, säger eller är faktiskt duger. Och ja, det är en tanke – inte en känsla. Det är en tanke som sätter igång olika känslor hos oss; det kan vara rädsla, glädje, tillfredsställelse etc. Men vad som skapar denna tanke är desto mer komplext.

Hur får vi bekräftelse?

I det stora hela söker vi efter bekräftelse från vår omgivning. När vi inte känner oss tillräckligt uppskattad mår vi antingen riktigt riktigt piss, eller försöker göra något åt det. Och det vi gör är oftast yttre förändringar. Vi försöker se snyggare ut, höja betygen, öka inkomsten, träna mer, äta nyttigare eller skaffa fler vänner. Det vi inte försöker med är att bli bättre på att bekräfta oss själva.

Kan inte andra bekräfta oss?

Visst finns det underbara människor runt om kring oss som kan få oss att känna oss mer eller mindre lyckade som människor. Men om vår bägare av kärlek fylls eller inte handlar sällan om hur mycket kärlek vi får från andra, utan det handlar om hur pass mycket vi fyller vår egen bägare. I miserabla stunder lyckas man välta den upp-och-ned i väntan på att någon ska komma och ställa den till rätta. En del kanske försöker, men tyvärr tror jag att det bara kommer sluta med att vi välter den igen och låter all kärlek återigen rinna ut i sanden. Det andra kan göra är att försöka hjälpa oss att lära oss att själva hålla bägaren fylld med kärlek.

Kanske låter det som att min tillit till andra människor är väldigt liten, men det är den tuffa sanningen som jag fått lära mig av mina erfarenheter. Egentligen skulle jag definitivt inte påstå att jag inte litar på andra människor, det gör jag verkligen, men jag litar inte på att andra människor kan ta ansvaret att få mig att må bra eller leva lycklig. Det ansvaret måste jag bära själv. Sedan kan andra människor hjälpa en på vägen. Men lägger man över allt för mycket på dem, kommer det snarare stjälpa en än hjälpa en.

Hur har det här med ätstörningar att göra?

Jag tror att ätstörningen/anorexin var ett sätt att få den bekräftelse som varken andra eller en själv kunde ge en. Jag tror att det är en fullständigt mänsklig strategi för överlevnad i ett tillstånd där man är totalt oförmögen att älska sig själv. Hjärnan skapar en enkel lösning på ett oerhört komplext problem, vilket den gör för att skydda sig själv mot de hot som antas vänta utanför sjukdomens murar. Tyvärr medför denna “lösning” ett annat problem, som i längden snarare kommer leda till ännu mer självförakt än innan. Anorexians bekräftelse är bara tillräcklig till en viss gräns, och den äter upp den egna förmågan att genuint älska sig själv.

monday-quotes-love-yourself-9

Det är nästan lite sjukt när man tänker på att i princip ALLT vi gör av idag är i strävan om att bevisa att man duger som människa i dagens samhälle. Det är ett ständigt arbete att få andra att tömma några droppar i vår bägare. Egentligen bör det väl handla om att de saker vi gör ska vara för att uppfylla oss själva? Bara att vi gör dem bör leda till att vi fyller vår egna bägare. Inte hur, hur mycket eller hur bra vi gör dem. Utan att och för att vi mår bra av det.

Slutligen vill jag återge ett citat från Profeten som även nämnt i tidigare inlägg (Skönheten inom oss själva):

”Var skall ni söka skönheten, och hur kan ni finna henne, om hon inte själv är er väg och er vägvisare? Och hur kan ni tala om henne, om hon ej själv värver ert tal?”
–  Kahlil Gibran

Tags: , , , , , , , , , , ,

Stress – den naturliga reaktionen

May 4th, 2015

Genom att studera “stress och hälsa” har jag oundvikligt börjat reflektera mer kring samhället och de stressrelaterade beteenden som jag observerat. Det har blivit så uppenbart att det inte är dig eller mig det är fel på. Vi är inte konstiga som ligger förstenade i soffan eller ryter oavsiktligt på våra föräldrar. Det är inte vi som är dåliga som inte hinner med allt på en gång eller att vi glömmer bort när vi skulle ha prov. Det är inte konstigt att man får sömnproblem eller inte lyckas sortera alla tankar. Faktum är att våra hjärnor är inte tillräckligt utvecklade för att kunna anpassa sig efter det informationssamhälle som existerar idag.

Vår hjärna är anpassad för att utlösa en stressreaktion när den möter på en björn i skogen och av idag utlöses samma reaktion när mobilen helt plötsligt startar om sig, eller när man har 10 olästa mejl i inkorgen. Kroppen ställer in sig på flykt eller kamp. Hjärtfrekvensen ökar och adrenalin utsöndras, nu kan vi springa snabbare och längre än vanligtvis, och vi känner inte av bettet som vi fick av djuret – vi försöker överleva. När vi hittat ett gömställe får kroppen tid att vila, återhämta sig, faran är över.

Så när läraren ger oss ytterligare en inlämning denna vecka samtidigt som föräldrarna tjatar på en att hjälpa till med flera olika hushållssysslor sker en liknande reaktion – vi blir stressade. Vi vill antingen fly eller reagerar fientligt. Hjärnan säger att detta är en hotfull situation. Fly och skit i att plugga överhuvudtaget, lägg dig framför tv:n och spela död så kanske du överlever, eller inta en stridsposition, ryt tillbaka och protestera.

Vi är inte konstiga. Kroppen fungerar precis som den ska. Det är faktiskt samhällets utveckling som förväntar sig att vi ska vara något annat än de människor vi faktiskt är. Vad vet jag inte… Robotar? Ailens?

Tags: , , , , , , , , , , ,

Hur långt ska man gå för att bli smalare?

November 4th, 2014

Någon mer än jag som blev irriterad av att kolla på nyheterna igår?

Studier visar på att när vi fryser bildar kroppen mer brunt fett. Det bruna fettet är ett organ i kroppen som tar fettet och förbränner det till värme. Okej, detta fakta kan jag köpa, men när man börjar att använda denna vetenskap till att designa nya “bantningsprodukter” flippar jag.

Det man har tagit fram, och som visas i klippet nedan, är en köldväst. Man ska alltså gå runt och frysa extra mycket för att bli extra smal. Hur jävla sjukt är inte det? Vad säger inte detta om samhället om folk frivilligt går runt och fryser extra mycket för att bli smalare? Vad är helt plötsligt viktigast: att må bra eller att vara smalare? Jag har svårt att tänka att det är hälsosamt för kroppen att frysa onödigt mycket. Det kommer säkert medföra flera andra komplikationer, men det tänker man inte på.. för det viktigaste är ju att vara smal. eller?

När jag ser eller får höra om nya bantningstrender kan jag inte undgå att fundera om hur långt denna hälsofixering kommer att driva oss i längden. Många tycker redan att det har gått för långt, men ändå fortsätter hysterin kring en smal och vältränad kropp. Finns det något stopp?

Tags: , , , , , , , , ,

En dag för kärlek, ensamhet eller företagen?

February 15th, 2014

Undergårdagen flödade flertalet kärlekshälsningar runt i världen. Alla-hjärtans-dag är ett fint påfund för de som har någon att dela med sig kärlek till, eller bara ett tillfälle att älska lite extra. Dagen bidrar till många leenden och extra mycket röda färger. Det kan vara mycket trevligt med den extra värmen såhär i vinterslutet.Dock tror jag att dagen i sig bidrar till fler tårar än leenden i slutändan. Det är många förväntningar/förhoppningar som krossas och risken är stor för att ensamhet blir den dominerande känslan hos allmänheten, istället för kärlek.

Alla-hjärtans-dag är en dag där företagen har möjlighet att tjäna extra pengar på “romantiska” krimskrams och sättet för blomsterbutikerna att gå runt i ekonomin. Jag tror inte att vi älskar mer bara för att det finns en utsatt dag på året där vi enligt “tradition” ska visa uppskattning till vår partner eller annan kärlek. Personligen gillar jag söta nallar, fina middagar och naturligtvis choklad. Men det uppskattas så mycket mer när det är “spontant” än påtvingat, som jag anser att denna dag får det att bli. Jag vill inte ha en bukett med rosor och en ask med choklad utav någon, bara för att det förväntas utav den. Jag vill ha kärlek utav någon då den personen känner för att ge den till mig, inte för att det finns en dag på året som säger att man ska visa den.

Jag tänker även på alla de som inte har någon partner att dela tillbringa denna dag med. Det får en ju att känna sig extra ensam! Men sådant behöver inte vara fallet. Förra året hade jag inte pojkvän och inte heller hade jag något intresse i att skaffa mig någon. Jag jobbade med att älska mig själv och därmed gav jag även kärleken till mig själv. En del personer kanske finner det tragiskt, att ge sig själv kärlek, men jag anser att det är bland de finaste presenterna man kan ge sig själv. Du kommer att leva med dig själv resten av livet, och fram tills du finner någon att leva vid din sida är det väl fantastiskt att ge kärleken till dig själv. Det är inte bara någonting att göra på “kärlekensdag” utan det är någonting vi bör göra varje dag.

I år såg situationen annorlunda ut. Nu ger jag inte bara kärlek till mig själv, utan även till min älskade pojkvän. Mina förväntningar på alla-hjärtans-dag var verkligen inte höga. Jag må vara en utav få tjejer som faktiskt inte vill ha rosor och chokladask på alla-hjärtans-dag. Vilken annan dag som helst skulle jag finna det romantiskt, men på en dag som denna skulle det bara kännas stelt. Det är inte “äkta” uppskattning för mig när det tas för givet. Uppskattning känns äkta när den är spontan och utan någon formell anledning. Det ska vara “bara för att jag tycker om dig” och inte för att “det är alla-hjärtans-dag” (av principskäl).

Hela dagen hoppades inte över bara för att jag inte gillar konceptet. Kvällen skulle naturligtvis tillbringas med pojkvännen och nog kunde vi unna oss en finare middag ute. (Tog med mig kameran för att få fina bilder, men typiskt nog glömmer jag minneskortet i datorn). Iphone är värdelös på att knäppa bilder i mörker..

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

“Att göra” är inte samma sak som “att vara”

January 9th, 2014

Alla människor gör “dumma” saker i livet och tänker illa tankar om sig själv ibland. Det tillhör en mänsklig process som är nödvändigt att gå igenom för att hitta rätt i livet och i sig själv. Det är klart att det inte alltid går att göra rätt saker eller känna sig helt nöjd. Det är OK att göra fel och det är OK att tycka att man inte är perfekt. Däremot är det inte OK att tänka illa om dig själv för att man gjort någonting “fel”!

Jag tror tyvärr att det finns en kultur i vårt samhälle som säger att man är misslyckad för att man misslyckats att göra någonting. Detta leder till att vi värdesätter oss själva beroende på hur vi presterar i våra handlingar. Är du dålig för att du säger ett dåligt skämt? Är du ful för att du gjort en ful frisyr? Är du dum för att du gör något dumt? Är du misslyckad för att du misslyckats på provet? I praktiken skulle svaret faktiskt bli “ja”, för det är precis det vi blir tillsagda. Hur många gånger får vi inte höra att “ååååh, vad dålig du är!”  då man sagt ett dåligt skämt, eller “fan vad dum du är!” när man gör något elakt? Det är ju inpräglat redan från barnsben att man får höra hur/vad man är, beroende på saker och ting man gör. Felaktigheten är att ingen menar att man är en dålig person med dessa kommentarer, men det blir den tolkningen som våra tankar absorberar.

Jag hävdar att detta har blivit en total missuppfattning av en persons egenskaper och värde. Det vi gör är INTE samma sak som det vi är! Det vi gör består av handlingar, men det vi är grundas i våra egna tankar om oss själva. Dessa tankar blir dock påverkade av den betingning som omgivningen ger oss utifrån våra handlingar. Får vi höra att vi är dumma, fula eller misslyckade så blir detta så småningom det vi kommer att tänka om oss själva, även om de inte sägs i negativ beteckning. Hur ska vi då tro att vi är någonting annat är det vi hör? 

Det vi hör kan vi inte påverka, men däremot är det möjligt att påverka sina egna tankar och det är det vi måste göra. När någon säger “åh, vad dålig du är!” så måste vi få bort tanken om att det är du som är dålig, och förstå att det var handlingen i sig som var dålig. En handling är tusen gånger lättare att förändra än den man är som person. Hur mycket du värderar dig själv ska inte bero på vilken respons du får av dina handlingar, utan det beror faktiskt, helt enkelt på hur du väljer att tänka kring dig själv. Är du misslyckad eller är du grym och bara gjorde något misslyckat? 😉

awesome

Tags: , , , , , , , , , , ,

Rent samvete utan kalorier och socker

November 10th, 2013

Studier visar på att ätstörningar blir vanligare och vanligare i samhället. Vi kan nog alla vara överens om att mörkertalet därtill är enormt. Det har nog aldrig varit så uppblåst med utseende, matvanor och träning, som det är idag. Det har aldrig varit så lättillgängligt att präglas med denna information som det är nu på grund av de sociala mediernas utveckling. Informationsspridning är naturligtvis både bra, nyttigt och nödvändigt, men när informationen övergår till felaktiga bilder av verkligheten är det inte längre en korrekt information som sprids. Media utnyttjas till att uppmuntra folk att tänka och agera på ett visst sätt som gynnar företagen ekonomiskt. Det är viktigt att vara medveten om att andra intressen än folks hälsa ligger bakom alla påtryckningar och uppmaningar om “hur man lever hälsosamt”.

Detta satt på toalettdörren på gymmet.

Detta satt på toalettdörren på gymmet och gissa om något reagerade starkt på dess budskap!

När man stöter på affischer som denna inser man hur förståeligt det är att så många drabbas av sjuka ätstörningstankar. Det är ju precis det som står mellan raderna! “Äter du kalorier ska du få dåligt samvete, socker är kalorier och det är inte hälsosamt. Äter du socker så måste du få ångest, för alla vill ju vara hälsosamma.”. Med sådana uppmuntringar runt omkring sig i vardagen är det inte förvånansvärt att man börjar utesluta kolhydrater och begränsa sitt kaloriintag. Det är inte konstigt att kosten börja kontrolleras och det är inte heller obegripligt att fler drabbas av ätstörningar. Det är ju den linjen som vi förs in på av samhället! Sedan kommer vården och politikerna och vill lyfta fram hur hemskt det är att ohälsan ökar bland befolkningen. Det som samhället försöker lyfta fram som en hälsosam livsstil bidrar ju ökad psykisk ohälsa! Tänk kanske på det innan affischer som denna postas upp här och var! Vad vill man egentligen prägla in i mänsklighetens huvuden?

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

“Jag vill inte gå upp i vikt”

November 8th, 2013

Hur identifierar man sjukdomen? Hur vet man att det är ätstörningen som lever kvar? När blir man helt frisk?

Detta är återkommande frågor från er, mig själv och med största sannolikhet de flesta som har ätstörningsproblematik. Kanske är det nödvändigt att få dessa frågor besvarade, men problemet som uppstår då är att svaret är inte desamma för exakt alla. Ätstörningarna ser annorlunda ut, vi har olika värderingar och allt är relativt. Däremot finns det ting som identifieras hos de majoriteten av de som lider av anorexia.

Fokus på vikten och det kroppsliga utseendet är en utav de vanligaste faktorerna som identifieras med ätstörningen. Till en början är det viktigt att gå ned i vikt. När man förhoppningsvis senare kommer på att viktnedgången suger ur livsglädjen och bryter ned kroppen tills det inte finns någon beståndsdel kvar så kommer man till insikt om att viljan att bli magrare är en sjuk vilja, det är ätstörningens vilja. Har man identifierat vad som är det friska- och det sjuka tänket hos sig själv kan man börja motarbeta sjukdomen. Viktnedgång är kanske inget man strävar efter längre – man vill ju egentligen må bra – så man hittar en balansvikt där man kan leva livet sunt, men… “Jag vill inte gå upp mer i vikt” är vanligt att man tänker och säger.

I dagens samhälle blir allmänheten knappast uppmuntrad till att gå upp i vikt. Om det ska ske en viktuppgång så ska det vara i muskelmassa. Det är konstigt att vilja gå upp av någonting annat. För snyggast är vi ju när vi har muskelmassa men så låg fettprocent som möjligt. Med detta som ideal och en ätstörning i bagaget blir det knappast lätt att acceptera en viktuppgång. “Jag mår ju bra nu” kan man säga efter att ha gått upp några kilogram. “Jag har en frisk vikt” hävdar man efter att ha kommit över BMI-gränsen för anorexia. Men “Jag vill inte gå upp mer i vikt” har man bestämt sig för…

Är det verkligen så att man inte behöver gå upp mer i vikt bara för att man inte är sjukligt mager? Är det verkligen friskt att vägra viktuppgång? Det behöver inte vara sjukt att ligga mellan undervikt-normalvikt, vi har ju olika kroppar och ska inte jämföra oss alltför mycket med varandra eller utgå från mått och siffror. Det viktigaste är ju att man mår bra! Men är det friskt att tänka “Jag vill inte gå upp mer i vikt”, när man inte ens ligger på övre gränsen av normalvikt? Nej, det är ätstörningen som fortfarande vill behålla kontrollen över vikten, det är ätstörningens rädsla för att bli tjock och det är ätstörningen som återigen påminner en om rädslan över viktuppgång. Det är en sjuk del, mitt i det friskare jag.

IMG_0069red

På något sätt är det väl en frihet att våga lita på kroppen? Den går inte upp i vikt av en extra stor måltid en dag. Den blir inte tjockare av en chokladkaka en fredagskväll. Kroppen blir inte tjock av att äta när den är hungrig och vill ha mer mat. Att bli frisk innebär att hitta en balans där man kan lita på kroppen och dennes signaler. Det är då man hittar sin egna sunda vikt, och det är då man både mår och ser bäst ut!

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Ett val för dig, ett val i livet

October 24th, 2013

Varför tror vi att varje beslut vi gör är livsavgörande? I dagens samhälle framställs framtiden som ett ultimatum i livet där man ska få tillbaka allt som man slitit för. Det är viktigt att vi presterar vårt yttersta och gör rätt beslut i nuet, för att få må bra i framtiden.

Självklart påverkar våra val vår framtid. Det kan vara alltifrån val av skola, vänner eller hårfärg. Våra val blir en form av identitet och därför blir valen så viktiga – alla vill välja att identifiera sig som rätt person.

Problemet är att vi förstorar dessa val. Vi tror att vi väljer mellan ett liv eller ett annat, men det är fel! Oavsett vilket val vi gör så är det fortfarande vårt liv, och vi kan omöjligt veta i förväg vart vi kommer att hamna på vilket väg vi väljer. Att tro att valen är så pass livsavgörande som många tror idag orsakar endast ångest och stress. Vi stressar upp oss över situationer där vi ställs inför förändring. Blir det bättre eller sämre? Vad är rätt och vad är fel?

Jag är ledsen att meddela för er att det finns inget rätt eller fel när det gäller livsval. Vi lägger alldeles för stor vikt i själva valet i sig än i resultaten. Det är endast våra egna föreställningar om hur varje alternativ kommer att resultera som avgör våra val. Hur ofta visar sig det att utfallet varit något helt annat än förväntat? 

Ett val kommer inte att göra framtiden till en himmel eller helvete. Ett val kommer ta en på nya äventyr och äventyret i sig är en del av framtiden. Det finns inte en rätt väg att välja, det finns flera. Valen behöver inte vara svåra eller livsavgörande, valen är tillfälliga och bringar erfarenhet. Man kan inte göra annat än att välja den väg man tror kommer leda en dit man vill i stunden, för både vägens utformning och den egna viljan förändras med tiden. Då blir det dags att göra nya val.

Kraven samhället har på att varje individ ska hitta sig själva och bli det bästa dom kan bli har förstorats något enormt. Livet behöver inte vara fyllt med massa rätt- och felval, livet behöver inte vara ångestfullt, utan livet kan vara lättsamt. Allt beror på vilken inställning man har. Hur vill du tänka och leva för att må bra? Sitt inte och grotta dig ned i vilka möjliga konsekvenser som kan uppstå, sitt inte med ångest över livet. Gå på känslan och lev istället! För i slutändan spelar det verkligen ingen roll om du valt något annat än det du gjort. Det kommer alltid att vara ditt liv, där du ska sträva efter att må så bra som du kan.

 

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp