Vi är inte vårt utseende – det är endast en liten del av allt vi är

January 9th, 2015

Runt omkring oss av idag peppras vi med artiklar, instagram-konton, bloggar och bilder som uppmanar oss till att jobba hårdare för att få “den perfekta kroppen”. Till och med jag blir till viss del påverkad av detta – vem vill inte ha en snygg kropp? Det som anses vara snyggt är dock sällan någonting som bestämts av en själv, utan det blir den bild som media i slutändan tjäna mest pengar på att framhäva. Jag, du och alla andra kanske redan har en snygg kropp, men det blir oerhört svårt att tro på när vi ständigt blir präglad av att vi ska se ut på ett annat sätt. Kanske får vi höra att vi är snygga av våra nära och kära, vilket egentligen bör vara det som har störst betydelse, men på något vänster blir resterande delar av samhället de som får makt över hur nöjd man är med sin kropp och utseende.

Under gårdagens samtalsgrupp på Idun talade vi om ämnet “självkänsla”. Det här ämnet är otroligt basalt att ha i åtanke när man arbetar med ätstörningar, så det kan vi tala med om senare. Idag slog det mig med en boxhandske hur mycket det finns som driver på att vi ska tillägna mer och mer tid till träning och hälsosam kosthållning. Och hur, tyvärr, många blir påverkade av detta. Visst kan det vara bra i många fall att träna lite mer och äta lite hälsosammare, det är någonting jag själv skulle förespråka till viss del. Men det viktigaste är att man gör det för att man vill och mår bra utav det. Ingen ska känna sig tvungen att dag ut och dag in slita hårt med träning och begränsad kosthållning för att se ut på det sett som media framhäver som “snyggt” OM det inte gör en gladare i livet. Det slog mig helt enkelt hur mycket tid utav sitt liv många lägger ner på att förändra sitt utseende och hur liten del utseendet egentligen är utav hela ens personlighet och självvärde.

Jag tror att eftersom utseende är någonting konkret och lätt att ta på, så blir det lättare att identifiera sig själv med det än hela det abstrakta “jaget”. För “jaget” består utav så otroligt många delar att det inte går att greppa. Tänk om vi skulle börja värdera oss själva i allt det “jag” innebär istället för vilken vikt jag har, vilket hårfrisyr jag har, hur synliga musklerna är eller hur stor rumpan, brösten, näsan och låren är. Tänk om media kunde visa personer som gjort något gott mot sig själva och/eller världen. Tänk om vi fick läsa om “5 tips till att känna dig mer nöjd i livet” eller “så gör du för att stå upp för dig själv”. Ja, då skulle förmodligen stora delar av mediebranschen gå i konkurs, men mänskligheten skulle garanterat ha en bättre självkänsla i större utsträckning är vad vi har idag.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Det hjälper att söka hjälp

June 17th, 2014

Det är lätt att glömma, lätt att förtränga, lätt att undvika att erkänna och samtidigt lätt att bli utsatt. Det är svårt att se, svårt att hantera, svårt att uppmärksamma och svårt att undvika.

Ibland slår det en hur många det är som mår dåligt i sitt liv. Det värsta är nog att det är svårt för andra att se, och om man någon gång tror sig se så är det svårt att uppmärksamma. Att se men inte veta vad som kan göras, må vara en utav det tyngsta belastningar en människa kan bära. Känslan av maktlöshet och samtidigt sympati för den drabbade.

Om vi är uppmärksamma så finns det en växande tillgång på hjälp i samhället. Tyvärr är vi av någon anledning skygga för att vända oss till okända för att få vägledning. Men vad finns det för anledning att upprätta alla hjälpmedel om ingen ändå vågar ta del utav dem? 

Jag själv har i en del mörka stunder slagits av tanken att vända mig till någon stödtelefon, men i slutändan har man inte känt sig befogad att ta den hjälpen. Man är även kritisk och tror inte att det kan hjälpa. Men hur kan man veta det innan man har provat? Är det inte bättre att vi tar tillvara på det stöd som finns runt omkring oss för att förbättra både vårt eget och andras välmående?

Det behöver inte handlar om att söka professionell hjälp inom vården, utan ibland behövs det bara en stödjande röst som visar förståelse och den kan man få på många sätt av idag.

Hjälp och stöd via nätet:

Någon som har erfarenhet av stöd ifrån någon ideell organisation och vill dela med sig av?

Tags: , , , , , , , , , ,

Uppmärksamma sjukdomen – våga agera!

March 23rd, 2014

Vad ska man göra om man ser en anorektiker på gymmet (spec. om man träffar på denne ofta). Ska man låta bli att kommentera? Fråga hur den mår? Börja ta kontakt? Eller om det är riktigt illa ställt, kontakta gympersonalen?

Vad tycker du?
– 
Flickanochhavet

Denna kommentar fick jag i samband med det senaste inlägget om Frida & OfeliaTjejen på gymmet“.

Jag vill öppna upp för diskussion kring denna fråga. Vems ansvar är det egentligen? Är det gympersonalens ansvar att se till att de inte tillåter sjuka personer träna, är det anhörigas ansvar att se till att den sjuka inte rymmer iväg till gymmet, är det vårt ansvar som mer eller mindre f.d. sjuka eller är det enbart ens eget?

Jag tycker att det är allas ansvar tillsammans att motverka sjuka ätstörningsbeteenden i samhället. En sjuk kan sällan ensamt bekämpa ätstörningen och frivilligt sluta med alla kompensationshandlingar. En ätstörning är väldigt komplex och beroende på hur sjuk man är är det olika svårt att ha insikt om sitt beteende. Vi känner nog alla till om att synen på sig själv är tragiskt nog förvriden i ätstörningens händer och då kan det vara mycket nödvändigt att ha en omgivning som ser efter en lite grann.

Utifrån mina egna erfarenheter skulle jag personligen uppskatta att folk uppmärksammade sjukdomen. Jag behövde höra att jag var väldigt mager för att förstå det, jag behövde höra det mååånga gånger, och även än idag behöver jag bekräftelsen på att jag är liten för att jag ska förstå att det inte är farligt att gå upp i vikt. Liknande tror jag att en person som utför kompensationshandlingar behöver höra att det är fel och osunt. Även om man egentligen vet det, så har man inte riktigt lyckats tagit tills sig det faktumet för att det finns en helt annan sjuk röst i huvudet som försöker övertala en annorlunda.

Ett vanligt problem av idag är att folk är så konflikträdda att de hellre håller tyst än att säger vad de tycker. Vi förblindar oss själva för problemen som finns runt omkring oss istället för att uppmärksamma dem. Säger vi aldrig någonting, kommer det aldrig att ske en förändring heller.

Personligen ser jag upp till folk som vågar ta ställning i känsliga konflikter. Mer sådant behövs! Det är modigt att konfrontera en person som förstör sig egen hälsa. Sedan är det en konst att göra det konstruktivt och inte kritiserande. Det är extremt känsligt att tala om ätstörningar, och man vet aldrig hur motparten kommer att reagera. Men hellre att vi säger någonting och sedan backar, än att vi sitter tyst och observerar en annan person förstöra sig själv ännu mer. Eller?

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Julångesten går att bli av med

December 18th, 2013

Det är nog inte bara personer med ätstörningar som känner en viss ångest inför julens läckerbitar och frestande smaker. Är det ens konstigt att det alstras en ångest över vad som ätas skall? Vad är det vi får höra i radio och TV? Vad är det vi får läsa om i tidningarna? Vad är det som snackas om i bussen eller i matsalen?

“Såhär slipper du julångesten”, “Såhär ska du äta för att inte gå upp av all julmat”, “Nu kommer jag att gå upp flera kilon!”, “Såhär förbränner du julmaten” eller “Hur du får ned kalorimängden under julhelgerna” etc.

Det blir inpräglat i våra huvuden att julen ska medföra en ångest eftersom mat och choklad är någonting vi kopplar den samman med. Det är alltså snarare mer normalt att noja över all julmat än att ta det för vad det faktiskt är: en högtid och massvis med njutning!

Personer med ätstörningsproblematik har en extra känslighet för dessa kommentarer. Talas det om mat, vikt, träning eller kalorier så snappas det upp som en groda äter en fluga. Det hörs och det tolkas, vare sig man vill det eller inte. Frågan blir då hur man tolkar det?. Det är nu hjärnkraften kan tillämpas för att välja att tolka det ur det sunda perspektivet istället för att låta ätstörningen övertala en om att dens tolkning är den enda korrekta. Efter ett tag blir det mer och mer uppenbart över vilken tolkning hjärnan ska göra, men det krävs övning och det krävs envishet.

För två år sedan var min ångest brutal vid denna årstid. Då var anorexin härskare över tankarna och allt den intolkade var kalorier, onyttigheter och viktuppgång. Tjockhet och misslyckande var precis det julen skulle tillföra. Därför fortsatte svälten och därmed fortsatte jag att må skit!

För ett år sedan mådde jag så mycket bättre. Friheten fanns bakom hörnet och de logiska tankarna dominerade. Men ångesten fanns.. Jag ville inte gå upp i vikt, och det fanns en oro över att det skulle ske av all julmat man skulle tvingas till att äta. Dock var jag inställd på att leva livet och jag ville kämpa emot ätstörningen.

Idag hade jag inte ens reflekterat över att man kan ha ångest inför julen om inte några av mina fina läsare kommenterat det i ett inlägg. Idag ser jag fram emot att få baka lussebullar och äta dem till fika. Idag ser jag fram emot chokladpralin-asken på vardagsrumsbordet. Idag längtar jag efter att få äta de godheter som kan erbjudas. Idag vet jag att lite mer eller “onyttigare” mat inte kommer ge en negativ märkbar effekt på mitt utseende. Det kommer snarare att ge en positiv effekt på mitt välmående!

Det går att glömma ångesten, men man måste jobba för att förändra tankemönstret. Det blir en motgång när det kommuniceras så mycket om det i vår omgivning, men jag tror att ens egna tankar är starkare än talet utifrån. När man själv har hittat sin sanning så kan man välja bort att tro på allt skit som sägs runt om kring en – vilken sanning tror du på? Det är nästintill omöjligt att förändra hela samhällets syn, men det är möjligt att påverka sin egen.

Det är inte mer än vanlig mat och lite extra gott man äter på julen. Det är inte en tvång att trycka i sig en hel chokladask. Det är inte en viktökning som väntar en bara för att man ätit en bulle eller två. Julbuffén behövs inte tvångskompenseras. Lyssnar man på kroppen och sin egen vilja så kommer allt att jämna ut sig i längden. Denna jul är inte mer än bara några dagar utav de tiotusentals dagarna vi ska leva i livet – är det värt att känna ångest över? eller är det kanske lika bra att bara passa på att njuta?

Se tidigare inlägg om jul- och matångest:

Middagsbuffé (29/12-2012)
Chocolate for Xmas! (25/12-2012)
Hoppas vi alla kan ha en riktigt GOD jul (24/12-2012)
Alkoholen – läskig men okej! (22/12-2012)
Det är OK att äta extra gott (21/12-2012)
Home SWEET home (19/12-2012)
– Pepp inför påsk-ångesten (20/3-2013)
– Går man upp i vikt av att äta godis? (15/5-2013)
– Midsommarångest vs. njutning (21/6-2013)
– Det här med att äta onyttigt (30/6-2013)
– Så mycket “onyttigt” har ingen påverkan (23/7-2012)
Paniken när man ätit mer (2/8-2013)

 

 

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Vi är fler som väljer livet

July 21st, 2013

Detta är en insändare som Frida (vackert.blogg.se) har skrivit och fått publicerad i ett flertal tidningar. Jag vill instämma i hennes text och tycker att det är fantastiskt fint skrivet. Det är underbart att se att det finns fler som vill sprida liknande budskap som en själv. Det ger mig som sagt hopp om framtiden när fler tar ställning och initiativ till att genomföra förändring.

 

 

I CHOOSE LIFE

 

 
Många ungdomar i dagens samhälle känner en ständig press att följa idealet som framställs överallt i de sociala medierna och på de sociala nätverken. Man ska vaar smal, men samtidigt ha muskler. Man ska äta både “rätt” och bra mat och framförallt ska man träna mycket och regelbundet. 
 
Det som en gång var hälsosamt har idag tyvärr blivit mer en hets. En träningstrend som har eskaerat till en träningshets. Idag räcker det inte längre med att man tar en frisk promenad eller en skön simtur, utan idag ska det presteras på hög nivå. Det ska fotas, gillas och delas på de sociala medierna. Det är som en tävling, en tävling som går ut på att springa flest kilometer på gymmet eller att äta den mest hälsosamma middagen. Eller ännu farligare, gå ner mest i vikt på kortast tid. 
 
Det är tydligt att fler och fler av samhällets ungdomar väljer att hoppa på den här trenden. Överallt möts vi av unga människor, framförallt unga tjejer som postar bilder på sig själva då dem har, ska eller till och med håller på att träna och även bilder på nyttig mat eller inspirationsbilder på smala och vältränade tjejer. Allt detta finns på de sociala nätverken som Instagram och på diverse olika bloggar.
 
Ja blev besatt av den här trenden och är idag sjuk i en ätstörning. Den så kallade hälsohetsen blev min vardag som innebar att ständigt leta fel på mig själv och saker jag kunde förbättra, eller tips på livsmedel som ökade förbränningen. Att vid återkommande tillfällen använda laxerande medel för att snabbt bli av med det jag ändå stoppade i mig. 
 
Att hela tiden gå omvägr för att förbränna mer. Att hellre vara hemma och motionera än att umgås med kompisar var ett enkelt val. Hungern försvann medan ångesten växte. Det här är bara några få exempel vad min ätstörning gjorde, och till viss del fortfarande gör. 
 
Att leva såhär var i min värl hälsosamt och jag trodde att det skulle leda till ett lyckligare liv. För smal = lycklig. Eller? Den ständiga ångesten är som vardagsmat för en ätstörd och om den här trenden fortsätter kommer fler insjukna i denna livsfarliga och personlighetstagande sjukdom. Följderna av en sådan här trend behöver inte vara hälsofrämjande utan kan tyvär slå upp portarna för en ätstörning att bita fast i en. Hälsa är ingen tävling eller något som ska bedömmas. Alla är olika, och det är det vi måste lära oss att accepetera för att unga människor inte ska drabbas av ätstörningar och då också förlora en frisk del av sig själva som tar lång tid att vinna tillbaka.
Kolla gärna in Fridas blogg och läs hennes artikel här.

Kolla gärna in Fridas blogg och läs hennes insändare här.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp