Sjukskriven och sjuk – nu är det äta och vila som gäller

October 6th, 2014

Det är ju fantastiskt passande att förkylningen slår till när man väl får en paus från vardagsstressen. Nu måste  jag vila och äta ordentligt. Nu är det inte bara för att bli frisk från ätstörningen utan även för att bli frisk från viruset som trängt sig in i min kropp. Det känns lite ironiskt men samtidigt rätt så passande. Det är inte ovanligt att sjukdomar väl slår ut när man får det lugnt efter en stressig period. Så nu gäller det att ta hand om sig själv lite extra mycket! :)

Jag fick faktiskt höra på TV:n i morse (nu när jag har tid att slappa framför TV:n) att lika bra som konditionsträning är för immunförsvaret är för mycket träning farligt. När man tränar bryter kroppen ned sig själv och därför är det extra viktigt att vara noga med att vila och få i sig tillräckligt av alla näringsämnen efteråt. Kör man på för hårt en längre period löper man större risk att bli ordentligt sjuk och istället inte kunna träna på flera flera dagar. Här framhävs en faktor till varför det återigen är så viktigt med att hålla en god balans med träning och aktiviteter. Det är viktigt att jobba hårt och utmana sig själv, men minst lika viktigt att ta tid för återhämtning.

Jag vet med mig att många personer med anorexia får svårare att äta ordentligt när de blir sjuka och sängliggandes. “Då förbränner man inte lika mycket energi och behöver inte så mycket mat“. FEL! När kroppen har blivit invaderas av virus eller bakterier så jobbar den ständigt på högvarv. Immunförsvaret jobbar hårt för att göra en frisk igen. Därför är det så viktigt att vila också, så man kan låta kroppen få jobba på. Kroppen behöver tillräckligt med näring för att bekämpa sjukdomen. Genom att försöka träna eller äta mindre skulle vi bara kämpa emot vår egen kropp som arbetat för att göra oss friska. Vad skulle vitsen vara med det? Vi måste ju hjälpa vår kropp att ta hand om sig, likväl som vi sköter om det hus vi bor i, förutom att ett hus kan vi köpa nytt, men vi kan inte köpa en ny kropp.

Tags: , , , , , , , , , ,

Friskhet handlar om ett sunt förhållande till livet i dess helhet

September 7th, 2014

Att bli frisk handlar inte bara om att ha ett sunt förhållande till mat och träning. För mig finns det inget viktigare än att ha ett sunt förhållande till livet“Ett sunt förhållande till livet”… Vad menas egentligen med det?

Ett sunt förhållande till mat kan vara att äta regelbundet, i tillräckligt stora mängder för att kroppen ska orka med vardagen, för att det är gott, socialt och ja, helt enkelt för att ge oss förutsättningarna till att må bra fysiskt. Men, för att må bra i det stora hela behöver vi ha ett sunt förhållande till så mycket mer. Maten ger oss de fysiska förutsättningarna till att må bra i livet, men vad hjälper det om vi inte har de psykiska (?). Vi behöver inte bara få energi regelbundet från maten, utan vi behöver också få det i livet. Och med “livet” menar jag allt som vi gör. Vi måste göra saker som ger oss energi, glädje och får oss att må bra för att bli friska regelbundet och i tillräckligt stora mängder för att vi ska må bra. Har vi inte saker i livet som får oss att må bra så blir det extremt svårt att bli frisk – det är ju den största puzzelbiten att få på plats för att puzzlet ska bli helt.

Ett friskt liv handlar inte bara om sunda matvanor, utan det handlar om en sund vardag i sin helhet. Det finns ingenting som får mig att känna mig mer frisk och levande än när jag gör saker som ger mig massvis med glädje och energi tillbaka. Sådana saker får ätstörningen att krympa till en liten ärta, som jag knappt kan skåda mitt i solskenet. Visst kan många tro att det är så viktigt att äta si eller så för att bli frisk och fri från ätstörningar, men varje gång som jag känt mig som friskast har det inte varit för att jag ätit enligt något matschema eller valt vila framför träning. Det som fått mig att känna mig frisk har varit att till exempel gått på en träning och ätit mellanmål tillsammans med alla lagkamrater (så självklart och naturligt att det inte ens känns ångestfullt) eller gått på en fest med klassen och tagit glas efter glas med kalorifyllda drycker, precis som alla andra och bara haft riktigt kul! Det som gör mig friskast är inte att tänka på hur jag “bör äta”, utan att göra saker i livet tillsammans med andra som är roliga och att i de sammanhangen äta, utan att göra det till en större grej än vad det egentligen är.

Ibland kanske det inte går som en dans på rosor, men när det gör det, då förstår man verkligen vad det innebär att vara frisk och fri från sina ätstörningsmonster.

Jag har nyss haft första träningen tillsammans med mitt nya lag och det var så fantastiskt roligt! Gjorde massa framsteg på bara en träning! :D

Jag har nyss haft första träningen tillsammans med mitt nya lag och det var så fantastiskt roligt! Gjorde massa framsteg på bara en träning! 😀 (Ni ser mig som en suddig figur i luften, när jag lärde mig dubbla åt “fel” håll)

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Jag mår så mycket bättre nu

August 27th, 2014

Den där magsjukan gjorde mig påminnd om när jag var som sjukast i anorexian. Portionerna, tröttheten och olusten till att göra någonting. Det som skiljer sig är att nu har jag ingen matlust och i anorexian pinade man sig genom hungern. Nu har jag längtat efter att känna mig sugen på mat, men i anorexian hatade man hungern.

Sist när jag var i Thailand låg jag på ett BMI runt 14 och fattade inte hur jäkla mager jag var. Nu har jag fått en del mer “kött på benen” och förstår att jag fortfarande är rätt så smal. Denna matförgiftning gav mig en liten tillbakablick på hur det såg ut förra gången, och det fick mig att inse hur mycket mer värt det är att bli friskare. Jag inser hur mycket bättre jag mår, hur mycket snyggare jag är och hur mycket mer jag älskar livet. Det är värt att sluta svälta sig själv. Om det är värt att ha tagit stegen dit jag är idag i mitt tillfrisknande så bör det väl också (logiskt sett) vara värt att ta resterande steg – inte sant?

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

När Ofelia (tror sig) ha gått upp i vikt

August 4th, 2014

Ofelia sitter i soffan och kollar på film med några vänner. Hon känner sig sugen på chokladbitarna som står där framme på bordet. Hon klämmer lite försiktigt på magen och kollar sig själv på låren. Den senaste veckan har vågen visat lite mer än vanligt – hon måste ha gått upp minst 0,5 kilogram. Ofelia känner sig verkligen fet – varför ska hon vara hungrig? Hon vill inte äta nu, speciellt inte choklad, inte om hon går upp i vikt.

Ofelia kan inte njuta av filmen eller sällskapet. Hon smyger iväg till toaletten och ställer sig på vågen. “Fy sjutton!”, nu visar den ännu mer än tidigare. Ångesten börjar bli extremt påtaglig och Ofelia vet inte riktigt vad hon ska ta sig till. För att kontrollera lite extra letar hon upp ett måttband och kollar midjan.. “TVÅ CENTIMETER!” hon har verkligen blivit tjockare – eller i alla fall tänker hon så..

Hon säger till sällskapet att hon behöver lite luft och smyger sig ut i mörkret. Hon finner sig en plats i ett mörkt hörn under natthimlen. Där sitter hon ett tag förtvivlad i sina egna tankar. Hon som mått så bra tidigare idag, varför ska ångesten komma och förstöra all glädje ikväll? Varför ska en sådan sak som att gå upp 0,5 kg få henne att må så dåligt? Det är inte normalt. Ofelia känner sig så sjuk, förtvivlad och olycklig.

Tårarna börjar rinna för hennes kinder och hon bryter ut i ett hucklande gråt. Hon känner sig ensam, ensam och ledsen. Det enda hon vill är att gå ned i vikt igen, hon vill inte känna sig såhär tjock. Tjock och äcklig. Hon är fortfarande hungrig, men hon vågar inte äta.. För när hon äter går hon upp i vikt. Kvällen är förstörd. Ofelia hatar att vara sjuk, men hon vet inte hur hon ska hantera alla känslor som sjukdomen bringar henne. Det enda sättet hon vet får henne att må bra är att kompensera.. men då vet hon också att hon väljer det sjuka.

Det Ofelia inte kunde tänka i stunden är att hon dels hade sin mensperiod och inte varit på toaletten på ett tag. Det är vanligt att kroppen samlar på sig ca 1 liter vätska under menstruationen och att magen blir lite mer uppsvullen, samt att det är väl självklart att vågen visar mer om man inte bajsat på ett tag. Ofelias kväll blev helt förstörd pga några ökade gram på vågen och extra centimeter runt midjan. Hon fick ångest över att ha gått upp i vikt och blivit fet, trots att det förmodligen inte alls var fallet egentligen. Tänk vad mycket onödig skada en förbaskad ätstörning kan göra.. Detta skulle aldrig hända friska Frida.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Det värsta med ångesten

July 13th, 2014

Ofelia har precis ätit. Hon har ätit någonting som i hennes (eller ätstörningens) mening var alldeles för mycket. Det som händer är att hennes tankar sätts i rullning. Hon börjar analysera och reflektera över alla kalorier som hon stoppat i munnen. Det här är ätstörningens gärning; det är den som straffar henne med ångest. Men det är ju svårt för Ofelia att förstå det i stunden. Även om hon vet att det är sjuka tankar som dyker upp i hennes huvud är de väldigt påtagliga och alldeles för dominanta för att hon inte ska kunna lyssna till dem.

Ofelia vet att det är sjukdomen som försöker tvinga henne till kompensation, men sjukdomen lyckas även få Ofelia till att vilja kompensera. Ofelia vill inte sitta här med den där fruktansvärda ångesten som bara verkar skjuta upp i höjderna mer och mer.. hon måste göra någonting åt det! Och så tillfredsställer hon ätstörningens behov av kompensation..

Om Ofelia bara i den stunden av hetta kunde prova att stå ut med ångesten ett tag skulle hon märka att den nått sin topp och kommer ganska snart minska. När tankarna väl slår till är det extremt svårt att inte låta sig påverkas av dem. Väntar vi bara några timmar med att ta beslut om det var farligt eller inte att äta så mycket kommer vi att kunna se det ur ett mycket mer realistiskt perspektiv. Efter några timmar är inte ätstörningstankarna lika dominanta. Visst kan vi fortfarande känna ett behov av att kompensera, det kan finnas flera dagar efteråt, men ju längre man väntar desto mindre blir det. Det du åt förra helgen spelar knappast någon roll nu – inte sant? Hade de spelat någon roll om du kräkts upp efterrätten eller dragit dig ut för att promenera bort kalorierna i en timme? Det är beteenden som enbart stärker ätstörningen, men påverkar dig knappast i längden om du inte kompenserat.

Det värsta med ångesten är att den kan vara så stark och göra ätstörningstankarna så påtagliga i stunden att man inte kommer ifrån den. Man låter den dominera och man ger till sist med sig för den.. man gör allt för att bli av med den i stunden.. När det enda man egentligen behöver göra för att bli av med den för gott är att stå ut med den ett tag.

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Friskhet finner vi när vi lever livet

July 2nd, 2014

Det är så många som har frågor kring sin sjukdom och hur man ska gå till väga för att handskas och bli av med den. Visst är det självklart att olika verktyg kan hjälpa en att må bättre och undvika sjuka beteendemönster, men dessa verktyg får en inte att bli frisk. Det som skiljer sig åt mellan “att leva med ätstörningen” och “att leva frisk” är i min mening självaste livet. Förmågan att njuta av det man gör i livet. Förmågan att ta vara på möjligheter, våga ta chanser, göra sådan man finner glädje i och att acceptera att allting inte alltid är bra, men att fortfarande kunna må bra.

Min erfarenhet är att i ensamma stunder då det inte finns mycket att göra blir det lättare för ätstörningen att finna sitt utrymme. Små saker spelar större roll: vad som ätits, hur mycket man rört på sig och kroppens mått etc. Dagar som jag omringas av personer jag trivs med och dagar som jag gör aktiviteter som jag finner glädje i, det är dagar där jag kan släppa ätstörningen för att jag fått så mycket energi ifrån min omgivning och de saker jag gjort. Sådana dagar känns ätstörningens sjuka beteenden inte relevanta att ta plats i mitt liv för en sekund. Då inser jag vad som verkligen spelar roll, och det finns inte utrymme för sjukdomen att kräva massa idiotiska saker.

Varför ska jag ställa mig på vågen när jag istället kan åka iväg och träna cheerleading i parken? Varför ska jag tvinga mig själv gå hungrig flera timmar när jag istället kan fika med en vän och ha en trevlig eftermiddag på stan? Varför ska jag gömma mig under täcket i mörker och ensamhet när jag istället kan sätta mig i soffan med pojkvännen och njuta av en bra film? 

Det är inte dessa enorma ting vi gör i livet som bringar oss den största lyckan, utan det är de “små” sakerna vi i gör i vardagen som får oss att må bra. Att leva ett sunt liv handlar inte om att göra underverk dagligen eller resa runt över hela världen. Det kan vara minst lika givande att tillbringa en kväll med spelande och ett glas vin hemma vid soffbordet som att åka på stans största nattklubb. Vad vi väljer att göra är upp till oss själva – vad ger dig mest energi tillbaka? En sak är säker, att ätstörningen tar och ger ingenting tillbaka, så varför välja den? Det är många som undrar hur de ska göra för att bli av med sin ätstörning. De flesta brukar ge tips på hur man ska äta, tänka och hantera känslor, vilket naturligtvis är en viktig del i tillfrisknandet. Mitt huvudsakliga budskap är inte hur man ska göra för att sluta leva i sjukdomen, utan det jag tror gör oss friska är att istället börja leva i livet.

http://www.flickr.com/photos/joebehr/4986222129/

Tags: , , , , , , , , , , ,

De jobbar även med ångesten

May 27th, 2014

Som det tidigare har framgått verkar det som att behandlingen på SCÄ lägger ett väldigt stort fokus på maten och vikten. Det verkar som att många har upplevt/upplever det som så, och även jag själv.

Hittills har jag endast haft två behandlingsmöten med min behandlare och idag hade jag första mötet med läkaren. Det är fortfarande tidigt att dra några slutsatser om kvaliteten på behandlingen, men jag har lyckats få en större inblick i hur upplägget ser ut.

IMG_2446

På SCÄ ser man inte på ätstörningen som en psykologisk sjukdom, där tror man att det finns åtta faktorer som ligger till grund för ätstörningens utlösande (se ovan). Dessa åtta faktorer är ingenting man jobbar med i början av behandlingen. Först jobbar man med maten och vikten, för att bryta “svälten”. Efter det ges eventuellt remiss till psykologsamtal eller dagvården, där man jobbar med de bakomliggande faktorerna som t.ex. självkänsla.

Detta lät ju rätt så absurt när min behandlare först berättade det. Fungerar det verkligen att skippa den psykologiska biten i behandlingen till en början? “Ja”, svarade hon. Sedan fick jag det förklarat för mig av läkaren att det är oundvikligt att jobba med ångesten också, men att det är inte i den änden som man börjar i, utan som sagt, de börjar med maten och vikten, för att sedan utifrån det börja tala om ångest.

Nu kändes det hela mycket mer begripligt.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Det handlar först om att “ta bort undervikten”

May 21st, 2014

Det var en lärorik början på dagen…

Igår hade jag mitt andra möte med min behandlare på SCÄ. Jag är glad över att jag var på och ställde frågor både kring min egen och SCÄs behandling i allmänhet. Som ni kan läsa i “Nu börjar behandlingen på SCÄ” kände jag mig oinformerad och inte bemött som förväntat efter det första mötet. Det enda som egentligen gjordes var att ta vikt och börja skriva matdagbok. Det kändes inte rätt. Jag, liksom säkerligen många andra personer med ätstörningar, vill inte bara fokusera på maten och vikten, utan även de bakomliggande faktorerna, det psykologiska som håller en kvar i ätstörningen och får en att må dåligt.

Igår fick jag det klart för mig. På SCÄ arbetar de bara med att “ta bort undervikten” till en början och därefter erbjuder de andra alternativ för att jobba med andra bitar om det anses vara nödvändigt. Det arbetar alltså inte med de bakomliggande faktorerna förrän undervikten är borta (mer om detta i kommande inlägg).

Det går alltså inte att förvänta sig att de tar hänsyn till det psykiska välmåendet i behandlingen ännu. Det handlar helt (inte så) enkelt om att gå upp i vikt. Bara den medvetenheten kan orsaka ångest. Att inse att det är aktiv viktuppgång eller ingen behandling som gäller, sätter fart på tankeprocesserna. På ett sätt vill jag bara skita i det – det fungerar ju som det är… men långt ifrån optimalt, men på ett annat sätt blir jag motiverad. Det finns en anledning till att jag sökte behandling igen och då ska inte rädslan för att gå upp några kilogram få komma i vägen för ett fortsatt tillfrisknande. Viktuppgången är det som har varit kämpigast för mig, inte att äta när jag vill, vad jag vill eller ordentliga portioner, utan att äta så pass mycket att jag faktiskt går upp i vikt.

Viktmål:

  • 2,5 kg
  • ca ½ kg/vecka (med vissa undantag under sommaren)
  • tills oktober 2014

2,5 kg kan låta ganska lite i en annans öron, men på en liten kropp kan det verka ganska mycket, eller så är det bara ätstörningen som nojar sig. Jag känner mig ändå trygg med målen, de känns realistiska och det är samma vikt som min pojkvän sagt att han skulle vilja ha mig runt. Då känns det tryggt för att jag vet att han är med på noterna och förhoppningsvis kommer kunna stötta mig till att uppnå det.

Med ganska enkel matte kan man snabbt räkna ut att detta egentligen innebär 0,5 kg per månad. Men som sagt, undantaget är under sommaren då min behandlare har ledigt. Sedan är det ju bara bra om jag når målvikten tidigare och får den skiten överstökad. 😉

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Vad hjälper/hjälpte?

May 14th, 2014

Idag hade jag den fantastiska möjligheten att dela med mig av min erfarenhet utav Anorexia Nervosa på en konferens med den Svenska Psykiatriföreningen. Där deltog skötare från hela landet. Detta var första gången jag höll ett sådant föredrag och jag förvånade mig själv över hur lugn jag var – det var faktiskt roligt! Detta vill jag definitivt göra fler gånger.

Konferensen handlade om “Vad hjälper?/Vad hjälpte?” och jag tänkte dela mig även till er, lite utav det som sades där.

Min behandlings resa för anorexia  var det jag främst delade med mig utav. Jag gjorde ett urval och fokuserade på året som jag var som sjukast. Det var sista året i gymnasiet.
behandlingsresa

Det viktigaste var ändå att lyfta fram faktorer som är viktiga för ett tillfrisknande:

  • Bemötande
    Att bli tagen på allvar samt uppmärksamma sjukdomen och dess skadlighet.
    Att visa förståelse och inte verka kritiserande eller ifrågasättande.
  • Fokus på rätt saker
    Att inte generalisera. Att se varje patient som individ och anpassa efter dennes behov.
    Det handlar även om att inte enbart fokusera på maten och vikten, utan även på tankarna.
  • Konsekvent
    Att hålla sig till det som sagts och inte ändra sig.
    Det orsakar bara mer förvirring och osäkerhet.
  • Regelbundenhet
    Att upprätthålla arbetet regelbundet för att det ska gå framåt (inte ställa in avtalade träffar).
    Annars får man hela tiden börja om och tiden dras ut.
  • Familjesituation
    Att anhöriga ska ges möjlighet att anskaffa sig nödvändig kunskap för att stötta på bästa sätt.
  • Rimliga aktiviteter
    Förbjuda rent av farliga saker som t.ex. träning, men uppmuntra till annat som ger energi och håller en på livsbanan.
  • Framtidsvisioner/mål
    Att ha någonting att se fram emot, en motivation att jobba för, en målsättning för att bli frisk

Vad tror ni hjälper?

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

En ny resa för ett liv i frihet

February 27th, 2014

Inse, förstå, kämpa, bli friskare, förtränga, falla tillbaka, inse igen, kämpa igen, bli ännu friskare.

Från sjukdom till friskhet vandrar vi längs en vacklande väg, som kan komma ur balans utav några små tryckningar på de rätta trigg-punkterna. Blir vägen felbelastad kommer den så småningom att tippa. Det vi kan göra för att rädda oss från att falla ner i skiten är att gripa tag i kanten och sedan kämpa för att orka dra upp oss själva. Men ibland har vi kommit lite för mycket ur balans eller har inte riktigt samlat på oss den styrkan för att möjligen klara av att stabilisera vägen själva.

När belastningen blivit alldeles för tokig och bördan för tung är det inte mer än rätt att ropa på hjälp. Alternativen är att släppa taget, hålla ut så länge det går  eller faktiskt acceptera situationen, svälja sin stolthet och försöka skaffa hjälp. Släpper vi taget så ger vi upp. Hänger vi kvar så kanske vi klarar oss från fallet ett tag till, men vi kommer inte att orka dra oss upp utan rätt verktyg. Fortsätter vi kämpa så visar vi en vilja att återigen komma till rätta. Tar vi hjälp ger vi oss även större förutsättningar till att faktiskt kunna klättra upp igen från det svajande räcket på sidan av livets vacklande gång.

Efter att vägen har tippat en gång får vi inte glömma bort att balansen fortfarande är viktig. Även om allt verkar se stabilt ut och vi är starkare än innan så måste balansen upprätthållas för att undvika framtida fall.

Det är klart att vi alla kommer ut balans då och då, men små svajningar klarar de flesta av. Problematiken uppstår då belastningen antingen landar fel eller blir alldeles för stor. Fortsätter livet att befinna sig ur balans en längre tid är det inte mer än rätt att söka hjälp. Det är nog den bästa tjänsten man kan göra sig själv. Det indikerar på att man själv faktiskt väljer livet!

Den viktigaste lärdomen som jag hittills vill dela med mig av till alla er som kämpar med ätstörningar är att inte nöja sig halvvägs. “Man kan inte ha bara lite ätstörning“, utan det är friskhet eller sjukdom som man väljer. Vägen är olika lång och olika svajig för alla. Vi har alla olika trigg-punkter och klarar att hålla oss uppe olika länge. Vi upplever alla välmående olika och har olika beteenden samt tankar som upplevs “friska” och “sjuka”. Jag valde, mer eller mindre omedvetet och frivilligt, att inte gå hela vägen. Jag mådde ju så mycket bättre; gladare, sundare, starkare och friare. Detta har dock fått sina konsekvenser och nu vill jag inte annat än att observera det faktum att:

Det är en sak att må bättre och en annan sak att faktiskt bli frisk.

 

Ser fram emot en ny resa med fler erfarenheter och lärdomar. Återigen väljer jag livet och friheten. Fortsätt gärna följa med, så fortsätter jag att dela med mig. :)

Ser fram emot en ny resa med fler erfarenheter och lärdomar. Återigen väljer jag livet och friheten. Fortsätt gärna följa med, så fortsätter jag att dela med mig. :)

 

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp