Bränn inte ut dig själv – vila lite varje dag

October 8th, 2015

Det är skrämmande att tänka på, hur överaktiv jag varit tidigare och hur pass många som andra som är det idag. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna ta det så pass “lugnt” som jag gör nu, och ändå kan det vara stressigt vissa dagar. Men att göra mer än vad jag gör nu, visst skulle jag säkerligen klara av det, men jag skulle inte må bra.

Sålunda kan jag dessa dagar ställa mig förundran till hur alla andra klarar av att samtidigt studera heltid, jobba, träna och sitta med i styrelser eller dylikt. Ja, det där var jag för två år sedan. Och då mådde jag faktiskt bra av det! Människan är skapt för att klara av stora belastningar periodvis. Det är en nödvändighet för vår överlevnad. Men det förutsätter också att den inom sin tid får återhämta sig från allt arbete, för återställs inte systemen kommer de att krascha.

Utbrändhet. Oavsett om det är en liten eller stor krasch in i väggen tror jag att det är extremt svårt att komma tillbaka på samma nivå med det som en gång bränt ut en. Kroppen protesterar. Hjärnan protesterar. Den vill inte utsättas för liknande igen. Den säger helt enkelt ifrån! Och det är ju en fullkomligt nödvändig mekanism för vår överlevnad också.

Vila. Är inte bara underskattat när det kommer till träning, utan också i vardagen. För mig känns det guld-värt att varje morgon inte behöva stressa iväg till skolan/jobbet utan att få äta min frukost i lugn och ro. Samt att någon gång under dagen få tillfälle att koppla av, kanske hinner jag hem någon gång under eftermiddagen för att fika, slösurfa och ta en power-nap. Dessutom nedvarvningen innan läggdags är bland det viktigaste, och genom att kunna haft små pauser under dagen går hjärnan inte på samma högvarv när det väl blir dags för att sova.

Hjärnan behöver ha tid att bearbeta intryck och insikter som uppkommer i vardagen. Befinner man sig konstant i rörelse och lyckas inte finna tiden att koppla av emellan varven kommer all bearbetning behöva ske vid kvällsskedet. Detta är någonting som många upplever skapar sömnstörningar – hjärnan går på högvarv.

Det går. Att förändra sin livsstil. Många uttrycker sig som att de är fast i sitt jobb, måste plugga hela dagen, eller hinner inte äta ordentligt. Nu kommer jag vara rätt så hård. Jag har själv befunnit mig i en sådan situation, och inte alls för särskilt länge sedan. Jo, det går att förändra sitt liv sålunda att du hinner med att ta hand om dig själv.

Allt handlar om prioriteringar och vilka krav som ställs. Ställer du kravet att du måste bli färdig med de uppgifterna idag, ja, då kanske du blir illa tvungen att offra lunchrasten till arbetet. Men ofta finns det ingenting annat som verkligen säger att du måste göra någonting. Visst har vi alla skyldigheter gentemot vår arbetsgivare, men vi måste faktiskt inte jobba på det jobbet, eller vi måste faktiskt inte jobba en 40 h /vecka. Eller så måste vi inte ha alla de ansvarsposterna vi har, kanske vore det mer hälsosamt att fokusera på endast en sak i taget. Det är oftast ens egna krav som skapar alla dessa måsten. 

  • Jag måste inte ta min civilingenjörs examen på de utsatta fem åren. Jag måste inte ta den över-huvud-taget!
  • Jag måste inte gå i landslaget och ägna all min fritid åt träning. Jag måste inte träna över-huvud-taget!
  • Jag måste inte studera heltid och ha extra jobb på sidan om. Jag måste ingenting annat än det jag förväntar av mig själv.

Det jag gör nu är att studera på 75% och tränar så mycket jag orkar, och tro mig – det är tillräckligt, i alla fall till en början. Den enda skillnaden är jag inte går varje dag och känner panik och ångest över att jag inte alls hinner med mitt liv. I lugnare perioder känner jag att jag gärna skulle vilja göra något mer, men ett tag till vill jag ligga lågt, för det är så obeskrivligt skönt att hinna med sig själv.

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Jag sänker ribban – jag vill må bra

May 21st, 2015

Nu har jag bestämt mig, det blir 75 % studier till höstterminen. Inte för att jag måste, eller bara för att jag bör, utan för att jag faktiskt vill. Visst är jag grym, men jag har insett det enkla (och för er andra uppenbara) faktum att jag inte är övernaturlig utan faktiskt människa. Och människor, de flesta i alla fall, har ett liv så det tänker jag också ha!

Det är till och med så att jag lägger min ribba på att klara två kurser. Sedan om jag orkar så kan jag satsa på den tredje, som inte börjar förrän i andra perioden.

kursht15

Jag räknar med att det kommer att bli en hel del cheerleading för mig nästa år, och för mig känns det värt att ge det denna satsning eftersom jag inte tror att jag kommer att hålla på med det så länge till. Allt väl är jag medveten om att sporten har en viss negativ inverkan på mitt välbefinnande; det är inte lätt att konkurrera med 14-åriga tjejer som kastar sig hejvilt och har höfter lika smala som midjan. Det är klart att det påverkar mitt “ätstörnings-tänk” till viss del. Men, genom att vara medveten om det kan jag också acceptera det. Jag är garanterat inte den enda tjejen i denna sport som känner en viss frustration över att utvecklas till kvinna. Men jag gillar min rumpa, och den ger mig säkerligen mycket annat positivt i livet, så inte för ett öre tänker jag byta ut den. 😉

För mig handlar det faktiskt inte om att bli helt fri från alla sjuka tankar – jag vet inte ens om det går – utan det handlar om att finna en balans i livet så att man kan må bra i vardagen. Ibland kommer det stressigare perioder, och dem ska man kunna hantera. Ibland flyter allt på som om man vunnit på lotto, och då ska man kunna njuta av det. Mycket av det som händer kan vi inte förutspå, eller direkt påverka, men vi kan ge oss själva (det vi just nu tror är) de bästa förutsättningarna för att må bra i framtiden.

Tags: , , , , , , ,

Skolan kan också motivera en till att bli frisk

December 10th, 2014

Jag skulle vilja spinna vidare på inlägget Vad är viktigast just nu – bli färdig med skolan eller bli frisk?. Där uppmärksammades fördelen med att ge sig själv tiden att bli friskare och tillåta sig själv att pausa skolan under en period. Det är någonting som kan vara otroligt värt i längden. I detta inlägg vill jag lyfta fram ett annat perspektiv, varför det kan vara bra att fortsätta gå i skolan parallellt med behandling.

Det är en väldigt ensam sjukdom, att ha en ätstörning, och ensamheten i sig leder lätt till en förstärkning i ätstörningen. Det är väldigt vanligt att socialt liv avtar mer och mer, inte för att man medvetet vill undvika andra människor utan för att intresset försvinner och energin inte räcker till. När man börjar i behandling ligger mycket fokus på maten, men maten är svårare att få till om man inte känner motivation. Man känner sig oftast väldigt inne i sjukdomen och det blir svårt att föreställa sig ett liv utanför den.

Att pausa från skolan ett tag för att få ordning på maten kan vara ett väldigt klokt drag i de flesta fallen, men jag kan relatera till mig själv, när jag var som sjukast. Jag valde att fortsätta kämpa på med skolan, för jag hade redan tappat dansen, politiken och festandet. Det var inte många saker som höll mig kvar på jorden. Skolan kunde vara en sådan sak. För risken finns faktiskt att när man tar bort saker som behövs finnas i den “friska vardagen” isolerar man sig ännu mer i ätstörningen. Det finns inte så många fler saker att leva för längre.

I många fall tror jag att det kan vara hälsosam att avbryta saker som bringat stress och prestation under en period, men för en del kan det faktiskt göra mer skada än nytta. Jag tror det viktigt att man lyssnar till sig själv och våga lita på vad behandlare och föräldrar säger. De ser ofta på situationen från en sundare perspektiv än en själv. Även om det kunde vara bra för mig att fortsätta studera under min sjukaste period så tror jag att det hade underlättat mitt tillfrisknande att pausa skolan ett tag. Jag kanske hade fallit djupare i sjukdomen, men jag hade också kunnat blivit friskare snabbare.

Egentligen behöver det inte alltid vara antingen eller heller. I vissa fall behöver man kanske endast välja bort vissa kurser, eller sänka studiefarten. Det viktigaste är att man ger sig själv det som man behöver för att kunna jobba för att bli frisk på bästa sätt, oavsett om det är att kämpa på med skolan eller faktiskt ta en tillfällig paus.

Jag har träffat många som låtit skolan vara en motivationskälla till att bli frisk (inte minst mig själv). Men jag har också träffat många som efter en sjukskrivning eller sänkt studietempo också kunnat inse nödvändigheten i det för att bli frisk (mig själv även här). Jag vill därmed inte säga att det ena är bättre än det andra. Kanske är både och nödvändigt? Det enda man egentligen kan göra för att hitta det som är bäst för en själv är att prova sig fram. Blir det inte bättre genom att fortsätta studera – ta en paus. Blir det inte bättre av att vara sjukskriven – se om du kan börja studera igen. I vissa fall finns det medicinska skäl till att man faktiskt inte ha något val och då är det som det är med det. Men om du har ett val, passa på att göra det som gynnar dig i längden, för till sist kanske du hamnar i en sådan situation där du inte längre har något val. Så se till att ta hand om dig, oavsett om det är skola eller inte.

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Vad är viktigast just nu – bli färdig med skolan eller bli frisk?

November 30th, 2014

Hej! Jag ska börja på enheten Iris (scä) imorgon pga ett ganska grovt återfall. Går just nu i ettan på gymnasiet men måste ju lägga skolan åt sidan för behandlingen, precis som du! Vet ju att det löser sig men det är självklart jobbigt att missa skolan, att vara så annorlunda liksom… Nu när det gått en tid, har du några tips på hur man verkligen tar vara på tiden och inte gå och oroa sig? känns som det kommer bli ännu jobbigare när jag bryter svälten och kan tänka klart, som att jag kommer känna mig lat för att jag inte går i skolan då. Hur tänker du? hur stor roll spelar skolan? kram!
– Anonym

Hej vännen! Vad bra för dig att du ska få hjälp med att återhämta dig. Det är säkerligen mer än nödvändigt att ta en paus från skolan ett tag, för att jobba på sig själv och sedan ta sig ann det när man samlat mer kraft och energi till det. :)

Jag förstår att det känns jobbigt att veta att man behöver skjuta på sin utbilning, men det är inte så att din anledning är att du festat för mycket eller bara skitit i att gå dit. Du har en sjukdom som gör att skolan blir svår att handskas med just nu. Hade du fått cancer eller någon annan mer fysisk sjukdom hade skammen över att skjuta på skolan inte alls varit lika stor – det är bara denna psykiska sjukdom som vill ställa till det för en. Du är sjuk och behöver gå i behandling just nu, och det är någonting bra! Tänk hur många det är som skjuter på sin skolgång genom att de sitter hemma och spelar datorspel, är ute och festar för mycket med kompisar, drar ut och reser eller kanske jobbar i några år. Sedan finns det ett antal personer som inte gör något annat än att ligga hemma och aldrig fullföljer sin utbildning, kanske för att de aldrig tog de chanser som fanns till behandling en gång i tiden.

Jag vill inte skrämmas eller tvinga någon till att skjuta på sin skolgång, det är klart skönare att få bli fädig så fort som möjligt, men det är inte värt det alla gånger. Ibland behöver man skaffa sig själv lite bredare perspektiv på tillvaron. Livet är långt men en ätstörning kan lätt korta ned det. Och här sitter vi och nojar över att välja en chans till tillfrisknande och förskjuten skolgång. Det blir ju nästan lite löjligt att tro att ett år av hela ens liv ska vara så viktigt. Kanske kan det ske många saker under ett år som kan vara viktigt för en i längden, men att gå i skolan kommer i princip vara lika viktigt nu som om ett eller tre år. Det har inte sådan stora negativa följder som det kan ha att inte bli friskare från sin sjukdom.

Jag vill även påpeka att det handlar inte riktigt om att kasta bort ett år av lärdom, för det man lär sig av att gå i behandling och jobba med sig själv kan till och med vara mer givande än att lära sig derivera eller alla politiska partier i riksdagen. Nu är sådan kunskap också nödvändig på många håll och kanter, men det är inte ens jämförbart med den kunskap som man få när man jobbar med att bli fri sin ätstörning och psyksiska problem. Det är snarare så att man unnar sig själv ett år med kunskapsinsamlande än kastar bort ett.

Att man känner sig “lat” över att inte plugga/jobba eller dylikt kommer man säkert att göra. Det är ju ett vanligt drag hos anorexin att man hela tiden ska vara “duktig” och effektiv. Jag tror att om man ger sig själv chansen att bemöta de känslorna så kommer man också kunna vänja sig med tanken att ta det lugnt. Jag personligen har verkligen lärt mig uppskatta att bara ta det lugnt, för nu inser jag nödvändigheten med det. Dessutom vänjer sig kroppen rätt så snabbt med förändrande rutiner. Jag trodde att jag skulle få det jätte långtråkigt och bli rastlös, men jag känner mig fortfarande väldigt upptagen och tiden försvinner. Det finns alltid någonting att göra, det svåra är inte att vara upptagen, det svåra är hitta tid till att inte göra ett skit! 😉 Någonting som absolut är nödvändigt att lära sig!

Sammanfattningsvis: Det spelar inte alls någon större roll om man behöver skjuta på skolan ett år. Självklart känns det jobbigt, för man vill ju liksom, men man vill väl bli frisk också och då behöver man ibland göra ett val, och sedan jobba med att acceptera det. Jag tror att det går att vänja sig med allt. :)

Tags: , , , , , , ,

Stressen måste bort innan jag kan må bra av maten

October 3rd, 2014

sen handlar det ju inte bara om vikt. Hur mår du efter ändrat kostintag? Gladare? Mer ork?
– me

Det är klart att maten har en stor betydelse på vårt välmående. Jag har ju mått så mycket bättre de senaste åren till skillnad från när jag svalt mig ordentligt. Men det finns ju även många andra faktorer som spelar in på vår hälsa, och jag har blivit starkt påverkad av dessa under de senaste tre veckorna. Det blev för stressigt med skola och behandling samtidigt, så nu har jag bestämt mig för att ta en paus från skolan, så får vi se hur jag kommer att må. Det här blir nog första gången någonsin som jag faktiskt är sjukskriven från skolan några veckor – nervöst, men spännande!

Trots att jag varit helt utmattad mentalt har jag dock upplevt att jag haft mycket mer energi på träningarna – det är ju underbart skönt! 😀

Tags: , , , , , , , , , , ,

Skola och behandling

September 4th, 2014

På måndag ska jag testa på en ny behandlingsform. Jag har nämnt det tidigare här och här. Behandlingen är utformad i likhet med dagvårdsbehandling, men den pågår endast var tredje vecka i totalt 22 veckor. Detta innebär att jag kommer att vara på SCÄ’s dagenhet klockan 9-16 varje vardag var tredje vecka, sedan återgå till vardagen som en “testperiod” i två veckor och därefter tillbaka till enheten.

Detta innebär att jag kommer att missa en hel del i skolan. Det som oroar mig mest är om jag missar lektioner med obligatorisk närvaro, eller inte kan lämna behandlingen för examinationsskrivningar. Det oroar mig även att jag inte kommer att hinna med att studera heltid, att inte klara av kurserna och sedan behöva läsa om dem. Det känns jobbigt att missa laborationstillfällen och att försöka planera andra tider med min labb-partner samt att få tiden att studera ikapp själv. För mig är det viktigt att klara av skolan, gärna så fort som möjligt och i alla fall i tid. Men bör det inte vara viktigare att bli helt frisk?..

Jag är garanterat inte den enda själen i detta universum som känner en oro över att välja bort studier framför behandling, men egentligen bör det väl vara ett självklart val att välja hälsa framför plugg? Plugg går alltid att ta igen, men ohälsa kan ge en men för livet. Jag tror att vi har för bråttom med att klara av allting.. och inte nog med det – vi ska även klara av allting så himla bra! Det har blivit viktigare för oss att leva upp till alla krav och akademiska förväntningar än att faktiskt må bra både fysiskt och psykiskt. Hur kunde vi få så förvridna prioriteringar i livet? 

Det är klart att jag tvivlar på att denna behandling är rätt för mig just nu, speciellt eftersom jag inte är “akut sjuk”. Men det finns ett inre vett som säger att det är bättre att ta tag i detta nu och må bättre senare, än att fortsätta vandra på en tråd, som kan spricka utav minsta vindpust, endast för att inte “missa” skola. Det är väl fullständigt logiskt att jobba med hälsan först! Visst, kanske det drar ut lite på studierna, men det gynnar garanterat prestationerna i skolan framöver.

Är det verkligen bättre att kämpa sig igenom en utbildning med ohälsa, endast för att bli klar så fort som möjligt?

Fråga mormor vad hon tycker. Eller din lärare. Eller din bästa väns moster. De flesta som varit med om både utbildning, arbete och helt enkelt hunnit skaffa sig bredare perspektiv på tid skulle aldrig påstå att ett år skulle vara bortkastat. Tänk bara på hur många som tar sabbatsår och reser, jobbar eller bara lever livet innan de pluggar. Tänk hur många som åker som utbytesstudent och kommer efter ett år pga det. Är det verkligen en dålig prioritering att ta ett år till att jobba med sin hälsa och sedan fortsätta med studierna? 

Mitt beslut är i alla fall att fortsätta läsa kurserna så gott jag kan. Klarar jag inte av att ta tillräckligt med poäng under denna termin så får jag helt enkelt läsa ikapp senare. Jag kommer inte att plocka bort kurser eller sjukskriva mig. Det är viktigt för mig att ha kvar min vardag så som den skulle se ut, men däremot behöver jag sänka kraven. Beslutar jag att fortsätta på Idun i behandling så ska jag göra mitt bästa med skolan – går det så går det, hinner jag inte så hinner jag inte. Huvudsaken är att jag mår bra!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

När Frida ska äta mellanmål

June 28th, 2014

Nu kommer uppföljaren till När Ofelia ska äta mellanmål.

Äntligen är första lektionen för dagen avklarad. Frida och hennes vänner rusar iväg kvickt till cafeterian för att slippa stå i kö. Där laddar de på med kaffe och någon godbit. Idag valde Frida en delicatoboll. De är perfekta att sitta och mumsa på under den kommande kemilektionen. Lite socker och koffein behövs varje onsdagsförmiddag för att de ska överleva kemilektionen. Andra dagar kanske Frida köper några frukter eller en macka, men dagar som denna vill Frida ha sin chokladbit!

Efter en 75 minuters lång lektion blir det äntligen dags för lunch. Åh, vad gott med mat i magen nu! Jag har ju inte ätit sedan klockan 07:30 i morse, tänker Frida.

Tags: , , , , , , , , , , ,

Ångesten över överätningen löser vi med regelbundna måltider

June 19th, 2014

Det är inte maten som är problemet egentligen. Äta kan jag. Det är ångesten som jag behöver jobba med. Det är den som får mig att inte må bra.
 Anorektikern

Det här problemet kan nog jämföras lite med ungdomsarbetslösheten:

  1. Problemet som lyfts fram: det inte finns tillräckligt med jobb.
  2. Problemet grundas i: ungdomarna inte har tillräcklig kompetens för de jobb som finns.
  3. Politikernas förslag på lösning: skapa fler jobb på alla dess olika sätt.
  4. Den egentliga lösningen: satsa på skolan!

Slutsats: Ta tag i problemet där det bottnar och inte där det mynnar ut.

Problemet hos en person med ätstörning:

  1. Vi tänker att problemet är: överätningen som orsakar ångest.
  2. Problemet grundas egentligen i: överätningen sker pga. tidigare oregelbundna/otillräckliga måltider.
  3. Hur vi tänker att vi ska lösa problemet: sluta äta för mycket eller kompensera.
  4. Den egentliga lösningen: börja ät ordentligt!

Det är inte ovanligt att vi ser just överätningen och ångesten som problemet med ätstörningen, men ofta är det andra faktorer som bottnar i att vi överäter och får ångest. Det är ju där vi måste lägga krut på att genomföra förändringar.

Någonting som upplevs vara en överätning behöver inte nödvändigtvis vara onormala mängder mat, utan det kan vara en mängd mat som för personen i fråga upplevs vara större än den egentligen skulle tillåta sig. För mig känns det som att jag överätit när jag blir fruktansvärt mätt. Då slås jag av tanken “shit, nu blev det för mycket” och det är då ångesten kommer på besök. Det är den tanken som jag behöver få bort och det gör jag inte genom att sluta äta “för mycket” utan genom att börja äta mer vid andra måltider, eller fler måltider. Anledningen till att man ibland äter “för mycket” är oftast för att det gått lång tid mellan tidigare måltid och blodsockret har blivit lågt, vilket gör det svårare att känna mättnadskänslor. Det kan även bero på att man ätit för lite mat vid tidigare måltider och då suger kroppen efter mer senare.

Många kanske ifrågasätter varför det är så viktigt att äta regelbundet och varierat för att bli frisk från sin ätstörning – de flesta andra friska personerna äter ju inte så? Och det är för att de inte behöver göra det. De får inte ångest om de äter tre portioner till middag för att de inte hunnit med mellanmål på eftermiddagen. De ställer sig inte och hulkar upp chokladkakan de mumsat i sig framför TV:n på kvällen och de känner inte ett tvång att förbränna 300 kcal för att de inte kunde låta bli att ta en extra macka till frukost. Men en person som har en ätstörning är känslig för att äta “för mycket”; det kan bli ett rent helvete och hela dagen kan förstöras.

Därför är det viktigare för oss att hålla en regelbundenhet i vårt ätande.
Därför kan vi inte alltid jämföra oss med alla andras matvanor.
Därför rekommenderas vi av alla ätstörningskliniker att äta 5-6 måltider jämt fördelat över dagen (varav 3 huvudmåltider och 2-3 mellanmål).
Därför tycker jag att det är värt att försöka följa det också.
För det är där vårt problem kan bli löst.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Sommarlov och frihet

June 16th, 2014

Nu har jag sommarlov på riktigt. Den sista rapporten är inlämnad och alla obligatoriska lagträningar med cheeleadingen har nått sitt slut. Dock har jag fortfarande jobb några dagar i veckan, men det är nödvändigt för inkomsten. 

Igår kändes det som att jag hade min första riktiga sommarlovsdag. Det var fint väder, solen sken och jag var i parken med ett gäng killar och stuntade. Jag fick flyga hela tiden och det gick riktigt bra. Återigen klarar jag av mer  avancerade stunt och självförtroendet steg några nivåer.

Efteråt käkade vi sen lunch på en thairestaurang. Hela dagen hade försvunnit. Det här är sommar och glädje för mig. Dagar som denna skyddar en från ätstörningen. Här vill jag inget annat än att njuta av frisk- och friheten!

Det får mig att inse hur viktigt det är att ha tid till att bara tramsa runt en hel dag. Och hur viktigt det är att inte vara så pass uppbokad att man inte hinner med att bara vara. För stunder som denna, där man bara gör någonting för att det är kul och utan tvång, det är stunder som man tar tillvara på livet på riktigt! Och utan dem blir livet bara massvis med tvång och måsten. Vad är livet utan friheten? 

Ska det verkligen behövas ett sommarlov för att få tiden till att bara vara och ha roligt, eller kan vi ändå försöka forma oss en vardag där vi faktiskt har tiden till det också?

stunt2

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Ser fram emot vecka 41

June 3rd, 2014

Tar mig lite tid att planera inför höstterminen. Tänkte kolla upp schemat för att se hur mycket tid jag kan lägga på ev. jobb och träning. Har förberett mig på att lägga ned mer tid på skolan under hösten… men sedan stötte jag på v.41 i schemat..

Varje blå ruta är en enskild kurshändelse.

Varje blå ruta är en enskild kurshändelse.

Hur ska detta gå ihop liksom?! xD

Inte optimal schemaläggning skulle jag påstå.

Tags: , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp