Fitnesshets och alla vältränade tjejer på gymmet

December 9th, 2015

Ibland tränar jag för att det är “snyggt” med muskler. Men ibland när jag kommer till gymmet och ser alla dessa andra tjejer som är där och verkar träna för precis samma sak blir jag trött. Jag vill inte vara precis som alla andra. Jag vill inte slita asset av mig för att försöka konkurrera muskulärt med personer som har helt andra förutsättningar och liv än jag själv.

Jag vill inte vara en i mängden som blivit förblindad av dagens fitnesshets.

Ni vet väl att det ändå bara är ett “mode”? Precis som med allting annat så är det en trend som så småningom kommer att förändras till något helt annat. Snart är ju varenda människa man stöter på någorlunda välbyggd och hur snyggt blir det till sist? Det var ju som snyggast när det var speciellt.

Varför vill då så envist eftersträva att likna alla andra, när det är det som gör oss unika som faktiskt skapar attraktion? 

Den eviga strävan efter att passa in. Det är mänskligt. Även jag själv har fallit för det, och gör säkerligen än idag. Det behöver inte vara fel, men fråga dig själv: till vilket pris?

När jag kommer in där på gymmet och omringas av mycket mer vältränade tjejer än jag själv, frågar jag mig: är det verkligen det där jag vill träna för? Har jag tagit mig tiden att åka till gymmet, prioriterat bort skolarbete, hushållssysslor och vänner för det där? För att jag vill se ut precis som dom? Nej, det har jag faktiskt inte. Jag har aldrig viljat vara en i mängden; inte när jag var liten på dagis, när jag började i skolan och inte i sociala sammanhang; och det vill jag heller inte vara idag.

Då förstår jag att jag tränar inte bara för att “bli snygg”, för det skulle jag inte tycka att det var värt. Det är nästan så att jag vid dessa tillfällen vill sluta träna i ren protest!.. men det gör jag inte, för jag älskar det för mycket och jag skulle inte kunna låta något sådant hindra mig från att göra det jag älskar.

Att träna enbart för hypertrofi känns för mig som något av det mest bortkastade man kan göra av sin tid och energi. Att träna för att stärka sitt självförtroende, för att det är socialt, för att det minskar stress och att de sedan även slipar till figuren lite som bonus – de är exempel på anledningar jag köper alla dagar i veckan! Men enbart för utseende… nej, då känns det som att man har felprioriterat vad som är viktigt i livet.

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Redo för fest!

July 15th, 2015

Som jag tidigare utlovat ska vänner och annat skoj prioriteras denna sommar, så ikväll ska jag ha kul!

Lägger inte ofta ut bilder på mig själv. Jag är oftast en sådan tjej som går runt i bekväma träningskläder och sminkar mig endast med naturliga färger om det ska vara. Men ikväll känner jag mig riktigt snygg och vill gärna visa upp det 😉

faces

 

Otroligt vad ett par snygga högklackade skor kan göra för självförtroendet också!

11749249_10153143767674965_66361555_n

 

 

Tags: , , , , , , ,

Vi är inte vårt utseende – det är endast en liten del av allt vi är

January 9th, 2015

Runt omkring oss av idag peppras vi med artiklar, instagram-konton, bloggar och bilder som uppmanar oss till att jobba hårdare för att få “den perfekta kroppen”. Till och med jag blir till viss del påverkad av detta – vem vill inte ha en snygg kropp? Det som anses vara snyggt är dock sällan någonting som bestämts av en själv, utan det blir den bild som media i slutändan tjäna mest pengar på att framhäva. Jag, du och alla andra kanske redan har en snygg kropp, men det blir oerhört svårt att tro på när vi ständigt blir präglad av att vi ska se ut på ett annat sätt. Kanske får vi höra att vi är snygga av våra nära och kära, vilket egentligen bör vara det som har störst betydelse, men på något vänster blir resterande delar av samhället de som får makt över hur nöjd man är med sin kropp och utseende.

Under gårdagens samtalsgrupp på Idun talade vi om ämnet “självkänsla”. Det här ämnet är otroligt basalt att ha i åtanke när man arbetar med ätstörningar, så det kan vi tala med om senare. Idag slog det mig med en boxhandske hur mycket det finns som driver på att vi ska tillägna mer och mer tid till träning och hälsosam kosthållning. Och hur, tyvärr, många blir påverkade av detta. Visst kan det vara bra i många fall att träna lite mer och äta lite hälsosammare, det är någonting jag själv skulle förespråka till viss del. Men det viktigaste är att man gör det för att man vill och mår bra utav det. Ingen ska känna sig tvungen att dag ut och dag in slita hårt med träning och begränsad kosthållning för att se ut på det sett som media framhäver som “snyggt” OM det inte gör en gladare i livet. Det slog mig helt enkelt hur mycket tid utav sitt liv många lägger ner på att förändra sitt utseende och hur liten del utseendet egentligen är utav hela ens personlighet och självvärde.

Jag tror att eftersom utseende är någonting konkret och lätt att ta på, så blir det lättare att identifiera sig själv med det än hela det abstrakta “jaget”. För “jaget” består utav så otroligt många delar att det inte går att greppa. Tänk om vi skulle börja värdera oss själva i allt det “jag” innebär istället för vilken vikt jag har, vilket hårfrisyr jag har, hur synliga musklerna är eller hur stor rumpan, brösten, näsan och låren är. Tänk om media kunde visa personer som gjort något gott mot sig själva och/eller världen. Tänk om vi fick läsa om “5 tips till att känna dig mer nöjd i livet” eller “så gör du för att stå upp för dig själv”. Ja, då skulle förmodligen stora delar av mediebranschen gå i konkurs, men mänskligheten skulle garanterat ha en bättre självkänsla i större utsträckning är vad vi har idag.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Mer “hull” på kroppen

April 28th, 2014

I föregående inlägg berättades det att det blivit en hel del ätande under denna USA resa. Där konstaterades det även att “om det inte syns att man gått upp i vikt så spelar det heller ingen roll”. Ironiskt nog dröjde det inte många minuter innan jag anträffades av en kommentar som löd enligt följande

Du ser ut att ha fått  mer hull på kroppen.

Detta var naturligtvis en kommentar i positiv bemärkelse, men det är en sådan kommentar som är svår att ta in som någonting positivt för en person med anorexia. Det sätter oftast igång ätstörda tankebanor och om man inte har förmågan att bemöta anorexians sjuka argument kan det dra ned en i skiten igen.

Turligt nog lyckades jag ta emot denna kommentar på ett bra sätt, men anorexians tankar är inte helt oundvikliga för det. Det viktigaste är att inte låta dra förhastade slutsatser och låta dumtankarna styra ens handlingar. Jag vet att min pojkvän tycker att det vore snyggare om jag fick lite mer “hull” på kroppen, så i hans mening har jag bara blivit snyggare. Sedan vet jag också att anorexian gärna inte vill veta av att jag faktiskt gått upp i vikt. Men i slutändan bryr jag mig inte, för att jag vet att jag känner mig snygg och jag mår bra nu, och det är det viktigaste!

IMG_2139red

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Det sjuka – “jag måste vara smal”

July 28th, 2013

Fäll alla bordsben och bli av med skiten” skrev jag tidigare i våras. Det finns olika grundläggande beteenden som håller sjukdomen kvar. Anorexin har matkontrollen, kompensationen, det sociala och kroppsuppfattningen som fyra bordsben. För att bli 100% frisk behöver man övervinna ätstörningen för alla ben. Vi alla bekämpar dessa faktorer i olika takt och olika ordning. Som ni säkerligen har märkt så har jag övervunnit den större delen, men jag har kroppsuppfattningen kvar. Jag vill inte kalla mig helt frisk eftersom att en sådan stor del av sjukdomen fortfarande finns kvar: jag måste vara smal.

När det kommer till mat, träning och det sociala livet har jag kommit långt. Det har trots allt gått två år sedan mitt insjuknande i anorexian, jag har många erfarenheter i ryggsäcken och de flesta har jag varit villig att lära mig något av. Kunskapen om ätande och inställningen till livet har förbättrats på sina höjder, och detta gör jag mitt bästa för att sprida vidare till de som inte fällt dessa ben än.

Ibland funderar jag på om det går att bli helt frisk. Det är så många tankar och beteenden som måste förändras och bearbetas. Men blickar man tillbaka och kollar hur tänkte i en situation för några månader sedan och jämför med en liknande situation idag så ser man i bästa fall en utveckling. Framsteg går att göra varje dag. Det behöver inte vara de mest avancerade eller allt på en gång. Det behöver inte vara de jobbigaste fighterna och allt behöver inte vara perfekt. Med många små steg tar man sig framåt också – det tar bara mer eller mindre lång tid.

Jag beundrar de som bekämpat tvånget att vara smal. Det är någonting som jag upplever vara svårast. Så länge jag förstår att jag är snygg och smal så mår jag bra. Dock innebär detta att de dagar som ångesten är där och påstår något annat får man sig ett slag under bältet. Utseende är inte allt. Bara för att man är smal är man inte lyckligare. Detta är någonting som jag kommer försöka skriva lite mer om framöver. Eftersom det finns många personer som fällt benet om kroppsuppfattningen, så kan jag gott och väl tro att andra också kan göra det inom sin tid.

IMG_0617red

 

Å ena sidan handlar det om att kunna äta, träna och må bra i sin kropp, på ett sätt som inte är skadligt. Jag känner mig snygg när jag tränar, äter som jag vill och jag känner mig nöjd med livet. Är det osunt? Är det sjukt? Är det ändå okej att vilja vara smal? Detta är en balansgång. Snart hittas balansen.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Confidence is power!

May 31st, 2013

Man klandrar ned på sig själv. Man ser bara det som är dåligt. Aldrig duger man. Aldrig uppnår man perfektion.

Det du ser är inte det jag ser. Det jag ser är inte det som du ser. En själv ser fettet, medan andra ser musklerna. En själv ser i spegeln, medan andra ser verkligheten. Det man själv ser är oftast inte det andra ser. Lita på vad verkligheten pekar på; du är inte tjock om du inte är överviktig, du är inte otränad om du motionerar några gånger per vecka, du är inte ohälsosam om du äter bra med mat och inte enorma mängder sötsaker varje dag.

Jag har kommit så långt att jag vet att jag inte är tjock och jag vet att jag är attraktiv. Det är inget fel med att tycka det om sig själv! Det gör en bara gladare! 😀 Men även om jag nu vet dessa saker så finns det en osäkerhet inombords. Det finns en röst som inte vill tro på verkligheten. Den rösten tycker att man ska bli smalare, den rösten tycker att man ska träna mer och äta mindre. Den rösten har fel.

Ibland behöver man bekräftelse från omgivningen. Det är inte fel att få komplimanger – de stärker alltid självförtroendet lite. Men det hjälper inte att få komplimanger om självkänslan ligger på botten. Självkänslan måste stärkas inifrån, medan självförtroendet kan stärkas utifrån.

I onsdagskväll hade vi avslutning med klassen. Det blev en riktigt lyckad kväll och jag uppskattar mer och mer det sociala umgänget. Det gör en verkligen på topphumör iband! Jag fick mängder komplimanger om både min personlighet och kropp. Mitt självförtroende var på topp och det utnyttjade jag. Det var längesedan jag hade intresse av att glädja mig i manligt sällskap. Nu har jag helt plötsligt gått ifrån att inte alls vara intresserad av kill-drama till att ha två grabbar på släp.Det var alltså en intressant kväll. Konstigt nog har jag aldrig känt mig så självsäker i hela mitt liv när det kommer till killar. Jag har makten!

Det är underbart att kunna vara säker i sig själv. Det är svårt att vara helt säker alla gånger, men att kunna vara säker vid tillfällen stärker en. Att få veta att andra uppskattar min kropp så pass mycket får mig att tvivla mer på anorexins missnöjdhet. Vad bör man lita på: Anorexins lögner eller verklighetens sanning?

Alla kan uppskattas, alla kan tycka att de är snygga, alla kan lita på sig själv – men man behöver också bekräftelsen på att det är rätt!

IMG_9833red

Jag vet inte hur mycket jag bör nämna om mitt “kärleksliv” här, men detta sommarlov kommer garanterat att innehålla en del kill-drama! 😉

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Nöjd med din kropp – acceptera den som den ser ut

April 7th, 2013

Idag är det inte bara vi med ätstörningar som har en sådan fixering kring kropp och utseende. Det är nog en överväldigande del av mänskligheten som är missnöjd med sitt utseende och gärna försöker förändra det.

Bantning, träning och dieter. En evig strävan efter perfektion. Mått, mål och begränsningar. Det som ska hjälpa en nå fram till “lyckan”. Lyckan när kroppen ser precis ut som man vill. Lyckan när man är smalare än alla andra. Lyckan när man uppnått anorektisk perfektion.

I strävan om ett perfekt utseende , eller åtminstone en “snyggare” kropp utsätter vi oss för så tokiga saker. Vi lägger ned tid och energi på att få känna oss nöjda med oss själva, genom bantningsmetoder, tvångsmotionering och massvis med dumma tankar. Ätstörningens liv grundas i dessa beteenden, allt för att få känna sig nöjd med sig själv.

Min fråga till mänskligheten (och mig själv) blir: Varför lägger vi inte ned all denna tid och energi på att acceptera som vi ser ut här och nu?

Blir vi lyckligare av att vara smalast? Når vi perfektion efter att ha kört ett antal pass på gymmet eller gått alla dessa promenader? Blir vi renare själsligt genom att utesluta vissa livsmedel i sin kost?

Visst mår vi bättre av att motionera och röra på oss några gånger i veckan. Visst känner vi oss piggare av att äta en varierad och regelbunden kost. Jag tror även att en överviktig person mår bättre av att gå ned till normalvikt, likaså som en underviktig mår bättre av att gå upp några kilon.

Oavsett hur många bantningsmetoder vi använder oss av, oavsett hur många kalorier vi förbränner på gymmet och oavsett om vi äter vårt lördagsgodis eller inte så kommer vi inte att bli nöjd. Människan i allmänhet blir aldrig nöjd genom att följa råden i tidningsblaskorna och uppnå en överdrivet hälsosam livsstil. Det är medias syfte, för att kunna fortsätta tjäna pengar och driva verksamheten.

Jag vaknade i morse och har aldrig känt mig så snygg i hela mitt liv. Redan innan jag ställde mig framför spegeln kände jag att det var något som var annorlunda. Förmodligen har inte min kropp förändrats så mycket sedan igår, utan det var min inställning. Efter gårdagen mådde jag så fantastiskt bra. Jag var så lycklig. Lycklig över att få leva här och nu. Lycklig över att få vara jag och ha möjligheten till att få göra det jag älskar.

Varför har jag lagt ned så mycket tid och energi på att söka kroppslig perfektion? När all den tiden hade kunnat gått åt till att göra något meningsfullt, något som jag älskar, något som gör mig lycklig? Det enda sättet att egentligen bli nöjd med sig själv är att acceptera som man faktiskt ser ut.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

När Ofelia står framför spegeln..

April 5th, 2013

En vanlig vardagsmorgon när Ofelia stiger upp ur sängen går hon till spegeln. Där kollar hon allt från topp till tå. Ibland från tå till topp, för att hennes blick dras snabbt till benen. Ser de lika smala ut som igår? Sedan känner hon efter. Kanske har hon fått lite mer muskler efter gårdagens benövningar i badrummet. Blicken vandrar vidare upp till den tomma magen. Den ser ju rätt OK ut nu. I de pösiga mjukisbrallorna som hon tar på sig innan frukost, känner hon sig alltid snäppet smalare.

Efter frukost känner hon sig rejält mätt. Hon åt en macka mer än hon brukar.. Har hon blivit tjockare?! På väg till toaletten stannar hon vid spegeln i hallen, drar upp tröjan och kontrollerar magen. Blicken vandrar förbi studerandes på låren som ser ut att ha växt, men sedan fastnar hon på magen. MAGEN! När hon petar känner hon att det ligger mer fett. FETT! Hon har blivit tjockare!! “Jag skulle aldrig ha ätit den där dumma extra mackan, nu kommer jag fortsätta att gå upp i vikt och bli tjockare”. Magen får inte se ut så här!

Ofelia vill verkligen ha en snygg och slank kropp. Den kan få vara vältränad, och ska hon gå upp något vikt så är det muskler som ska väga. Hon vill inte få mer fett på kroppen – det kan hon inte acceptera.

Innan hon beger sig iväg till skolan står hon några minuter framför spegeln i hallen. Denna gång fullt påklädd, inspekterar hon kurvorna. “Jag ser verkligen större ut!”.. Konstaterar Ofelia. Men hon vet ändå att en macka extra knappast kan ha gjort henne större redan. Vad är det för fel på hennes kropp?! 

Hon hade bråttom och fick springa till skolan. Under första rasten besöker hon toaletten. Hon stannar till några minuter extra framför spegeln och kontrollerar magen. Spänner magmusklerna och hoppas att få se de snygga muskelkonturerna som hon såg i morse när hon vaknade. Men eftersom hon ätit sedan dess ser hon bara tjockare ut nu.. “Är jag smal eller är jag tjock?” funderar Ofelia för sig själv. Något som hon grubblar över ändra fram till lunchen. Någon slänger en kommentar över att hon är minst i klassen. Samtidigt som hon tar illa upp, fick hon sin bekräftelse. Hon är fortfarande smal.

På vägen hem från skolan går hon förbi en del affärer med speglande glas. Nu har hon jacka på sig och kan inte se magen, men hon kan kolla på benen. Benen ser ju trots allt ganska smala ut. Men efter att ha jämfört med några andra som går förbi, börjar hon tro att hennes ben inte är smalare än “normalt”. Hon kanske har mer muskler, så som hon tränar hemma? Försöker hon säga till sig själv för att slippa ångesten. Men Ofelia vet, att ätstörningen nöjer sig inte – ätstörningen nöjer sig inte förrän hon är smalast!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Det friska jag

March 31st, 2013

Är jag ens sjuk längre?

  1. Jag tränar för att bli bättre och må bra – inte för att förbränna
  2. Jag äter när jag är hungrig och har inga problem med att äta annan tid än planerat
  3. Jag planerar inte ens när jag ska äta
  4. Jag känner inget behov alls av att mäta/väga/räkna maten
  5. Jag äter upp även om jag är mätt
  6. Jag tar mer om jag är hungrig
  7. Jag dör inte av att småäta ibland
  8. Jag väljer det jag vill ha/det som bjuds på
  9. Jag tänker inte på näringssammansättning utan litar på att det jämnas ut i längden
  10. Jag inser att jag har blivit större, men känner mig nöjd med mitt utseende och kroppsform

Mina föräldrar verkar inte alls oroliga längre över att jag ska äta för lite eller träna för mycket heller. Jag tror att de förvånas över hur mycket jag äter utan att visa minsta bekymmer eller tanke över det. Jag tror att de glädjs åt att se hur mina lårmuskler har kommit tillbaka. Jag ser hälsosam ut, jag ser stark ut, jag ser snygg ut och jag ser frisk ut!

Middagen: två och en halv klumpar kyckling, en lagom mängd ris, sallad och en finncrisp.

Middagen: två och en halv klumpar kyckling, en lagom mängd ris, sallad och en finncrisp.

Idag har jag ätit helknasigt, men det oroar mig inte. Jag kan ha ätit för mycket, jag kan ha ätit för lite. Men nu sitter jag här på kvällen och mumsar i mig ytterligare några skivor av farsans hembakta bröd, trots att jag åt middag för en timme sedan. Det är gott och jag hade ett litet sug. Nu är jag mätt och kan sova gott!

Tags: , , , , , , , , , , ,

Another time another place

March 18th, 2013

För exakt två år sedan.

Tjejen hade inte upplevt svälten än. Hon var missnöjd med sin kropp och tyckte att hon åt på tok för onyttigt. Det fanns inte en ledig dag i veckan. Tillsammans med vänner pratades det mycket mat, hälsa och träning. Vågen hade inte upptäckts än och tankarna på att folk kunde ha svårt att äta mat var ofattbara. Tjejen ville bara bli vältränad, nyttigare, hälsosammare, smal, kanske smalast…

IMG_0431red IMG_0437red.jpg

IMG_9963red

Idag när jag ser tillbaka på dessa bilder blir jag arg, ledsen och frustrerad. Varför förstörde jag de kommande åren så? Varför skulle anorexin komma in och ta över mitt liv. Jag var verkligen snygg! Jag såg riktigt bra ut som jag var. Framför allt så var det ett optimalt tonårsliv som levdes: många vänner, en del drama, mycket skola, resande och en hel del sportande. Som vanligt gjorde jag för mycket på samma gång, men det var så jag ville ha det. Det var ett friskt liv för mig!

Varför skulle ätstörningen förstöra denna tjej? Varför tog Ana ifrån mig henne? Varför kunde hon inte uppskatta det liv hon redan hade? Varför kunde hon inte se hur fin hon faktiskt var? Varför ska vi alltid vara missnöjd med något?

Den där tjejen må vara borta, men anorexin kan ge mig en lyckligare tjej. Erfarenhet, kunskap, insikt, förståelse och acceptans. Fler styrkor och mindre svagheter. En tjej som kan uppskatta livet mycket mer. Nu gäller det bara att ta vara på all den kunskapen man har fått och göra bra av sig själv igen. Det kan man, det går och det ska göras!

 

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp